Första lagutskottets utlåtande Nr 13.
9
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1933 kl. V* 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1932
(nr 156) örn anstånd i särskilt fall med gälds betalning.
Genom en den 3 februari 1933 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 71, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1932 (nr 156) om
anstånd i särskilt fall med gälds betalning.
Härigenom förordnas, att lagen den 31 maj 1932 örn anstånd i särskilt fall
med gälds betalning, vilken lag gäller till och med den 28 februari 1933,
skall äga fortsatt giltighet efter sistnämnda dag till och med den 28 februari
1934.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Enligt lagen den 31 maj 1932 örn anstånd i särskilt fall med gälds betalning
äger Kungl. Maj:t, där det med hänsyn till svår penningkris prövas
oundgängligen nödigt för tillgodoseende av allmänt väl, efter hörande av
fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret medgiva gäldenär det anstånd
med gälds betalning, som av omständigheterna påkallas. Medgivandet skall
avse viss tid, högst tre månader, men då synnerliga skäl därtill äro, kan förlängning
beviljas med högst tre månader varje gång. Medgives anstånd,
äger Kungl. Majit tillika besluta anstånd med betalning av offentliga avgifter,
vilka icke kunna för gäld anses.
Lagen har kommit i tillämpning allenast beträffande en gäldenär, nämligen
Svenska Tändsticks Aktiebolaget. Genom förordning den 1 juni 1932 (nr
158) medgavs bolaget anstånd intill utgången av augusti månad samma år
med betalning av gäld, som redan var förfallen eller under anståndstiden
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 1 avd. Nr 9—13. 2
Utskottet.
10 Första lagutskottets utlåtande Nr 13.
förföll till betalning, och anståndet förlängdes genom förordning den 30
augusti 1932 (nr 394) att gälla tiden intill utgången av påföljande november
månad. Genom beslut den 24 november 1932 bar Kungl. Majit vidare med
stöd av förenämnda lag medgivit bolaget anstånd tillsvidare för tiden intill
utgången av februari månad 1933 med utgörande av viss stämpelavgift.
Föredragande departementschefen anför, att med hänsyn till de såväl i
vårt land som annorstädes rådande osäkra ekonomiska förhållandena en förlängning
av giltighetstiden för ifrågavarande lag torde framstå såsom en
befogad säkerhetsåtgärd. Ett särskilt skäl för förlängningen funnes också
däri att det syntes kunna ifrågakomma att medgiva bolaget ytterligare anstånd
med utgörande av berörda stämpelavgift. Förutsättning härför vore
emellertid, att moratorielagen erhölle utsträckt giltighet.
Lagrådet har lämnat förslaget utan anmärkning.
Utskottet har vid granskning av förslaget icke funnit anledning till erinran
mot detsamma och får alltså hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 13 februari 1933.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Vid detta ärendes behandling lia närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra, Klefbeck, Borell, Larson
i Lerdala, Norling, Bissmark och Julin;
från andra kammaren: herrar Linnér, Lindqvist, Hedlund i Östersand och Westman,
fru Östlund samt herrar Olsson i Rimforsa, Olsson i Mellerud och Johanson i Huskvarna.
Stockholm 1933, Ivar Haaggströms Boktryckeri A. B.
330615