Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.
1
Sr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1933 kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
till riksdagen med förslag till ändrad lydelse
av § 24 riksdagsordningen ävensom väckta motioner angående
vissa ändringar i lagen örn val till riksdagen.
Till konstitutionsutskottets handläggning hade båda kamrarna den 24 mars
1933 hävisat en av Kungl. Majit till riksdagen avlåten proposition, nr 227, däri
Kungl. Majit till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlagt följande
Förslag
till
-
ändrad lydelse av §
(Nuvarande lydelse:)
Rösträtt må ej utövas av annan valberättigad
än den, som vid valtillfälle
personligen sig inställer; dock att dels
sådan valberättigad, som genom frånvaro
från valdistriktet till följd av yrkes-
eller tjänsteförpliktelse är förhindrad
att personligen inställa sig
vid valtillfället, må, i den utsträckning
och under de villkor, som stadgas
i vallagen, utan sådan inställelse
avgiva valsedel, dels ock make må, i
den ordning, som stadgas i nyssnämnda
lag, avgiva valsedel genom andra
maken, därest denna är röstberättigad.
24 riksdagsordningen
24.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
Rösträtt må ej utövas av annan valberättigad
än den, som, på sätt i vallagen
sägs, vid valförrättning personligen
sig inställer; dock att dels sådan
valberättigad, som till följd av yrkeseller
tjänsteförpliktelse är förhindrad
att personligen inställa sig, må, i den
utsträckning och under de villkor som
stadgas i vallagen, utan sådan inställelse
avgiva valsedel, dels ock make
må, i den ordning som stadgas i nyssnämnda
lag, avgiva valsedel genom
andra maken, därest denna är röstberättigad.
I samband härmed har konstitutionsutskottet till behandling förehaft de inom
riksdagen väckta, likalydande motionerna nr 33 i första kammaren av herr
Lindström m. fl. och nr 39 i andra kammaren av herr Ström, i Göteborg m. fl.,
vari hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära utredning
om sådana förändringar i vallagen, att de av i motionen angivna skäl
Bihang till riksdagens protokoll. 5 sami. Nr 32—33. 1
2 KonstitutionsutsJcottets utlåtande Nr S2.
från rösträttens utövande utestängda befolkningsgrupper beredas tillfälle att
deltaga i allmänna val.
Beträffande motiveringen för det i propositionen framlagda förslag får utskottet
hänvisa till det vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden den 17 mars 1933 samt beträffande motiveringen
för det i motionerna framlagda förslaget till motionerna.
Historik. Ursprungligen stadgades såsom undantagslös regel i § 24 riksdagsordningen,
att rösträtt ej finge utövas av annan valberättigad än den, som
vid valtillfälle personligen inställde sig.
I samband med kraven på rösträttens utsträckning framkommo emellertid
i början av 1900-talet de första förslagen örn medgivande av undantag från
nämnda regel. År 1908 beslöt riksdagen på förslag av konstitutionsutskottet
sedan vid 1907 års riksdag grundlagsändring, innebärande rösträttens utsträckning,
antagits som vilande — skrivelse till Kungl. Majit med begäran örn
utredning, huruvida och under vilka villkor undantag måtte kunna göras från
den i § 24 riksdagsordningen givna bestämmelsen, samt örn framläggande för
riksdagen av det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
_ Efter verkställd utredning i ämnet antogs såsom vilande av 1919 års lagtima
riksdag i anledning av en kungl, proposition och på hemställan av särskilda
utskottet sadan grundlagsändring, att undantag från regeln i § 24
riksdagsordningen örn personlig inställelse vid valtillfället medgavs dela för
äkta make, som ägde avgiva valsedel genom andra maken, därest denna vore
röstberättigad, dels ock för valberättigad, som genom frånvaro från valdistrikt
till följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse vore förhindrad att inställa
sig vid valtillfället och som i den utsträckning och under de villkor,
som stadgades i vallagen, finge avgiva valsedel. Grundlagsförslaget antogs
definitivt vid 1921 års riksdag.
Beträffande den närmare utformningen av stadgandena örn rätt att insända
röst hade i det till riksdagen vid 1919 års riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet
uttalats, att sådan rätt borde tillkomma väljare, som vore förhindrade
att inställa sig vid valtillfället pa grund av nödvändigt uppehåll
utom valdistriktet för utövande antingen av militärtjänst eller av sådant yrke
eller sadan allmän tjänst, som regelmässigt medförde vistande utom valdistriktet.
Riksdagen fann emellertid, i enlighet med särskilda utskottets uttalande,
att företräde borde givas åt den läggning av bestämmelserna i ämnet,
att lättnaden i fråga örn kravet på personlig inställelse medgavs endast åt
vissa uppräknade yrkes- och tjänstegrupper, om vilka det gällde, att för dithörande
personer yrkes- och tjänsteutövning plägade utgöra ett alldeles bestämt
och oöverkomligt hinder att personligen infinna sig vid röstningen.
Lagstiftningens tillämpningsområde kunde då, anförde utskottet, klart avgränsas,
och man undveke den betänkliga olägenheten av en växlande och
osäker praxis. Utskottet förklarade dock, att, huru ifrågavarande stadganden
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32.
3
än formulerades, det måste inträffa, att ett visst godtycke komme att vidlåda
desamma. Lagstiftningen måste, enligt utskottets mening, nödvändigt
få karaktären av försökslagstiftning i ett vanskligt ämne. Enligt utskottets
förslag skulle den ifrågavarande rätten tillerkännas dem som utövade militärtjänst,
dem som utövade sjömansyrket eller såsom deltagare i fiske i öppen
sjö eller i annan egenskap tillhörde fartygspersonal samt dem, som tillhörde
personal vid statens eller enskilda järnvägar eller vid postverket, tullverket
eller lots- eller fyrväsendet, alltså större grupper, vilkas medlemmar i allmänhet
kunde anses tvungna att vid valtillfället vistas utom det egna valdistriktet.
De föreslagna bestämmelserna angående rätten till valsedelsförsändelse
infördes i den nya vallagen, som trädde i kraft år 1921 i och med det definitiva
genomförandet av författningsreformen åren 1918—1921.
Sedermera har blott en ändring vidtagits beträffande rätten att rösta utan
personlig inställelse, nämligen år 1924, då riksdagen biföll Kungl. Maj:ts proposition
att göra valsedelsförsändelseinstitutet för yrkes- och tjänstemän tilllämpligt
även å den, som tillhörde personalen vid svensk beskickning eller
svenskt konsulat, samt äkta make till sådan person.
Motsvarande regler att rösta utan personlig inställelse hava även införts
för de kommunala valens vidkommande.
Alltsedan år 1919 har inom riksdagen motionsvis framförts en rad förslag
örn utvidgning av rätt att rösta utan personlig inställelse, gående utöver
den principiella ramen för gällande lagstiftning på området. Dessa förslag
hava samtliga avstyrkts av vederbörande utskott och avslagits av riksdagens
båda kamrar. Härvid har bl. a. erinrats örn svårigheten att vid en utvidgning
av valsedelsförsändelseinstitutet draga en rationell gräns för åtnjutande
av rätten till dess användning och att valsedelsförsändelseinstitutet, tillämpat i
större utsträckning, vore ägnat att underlätta obehörig påtryckning på valmännen
samt även i övrigt kunde medföra menliga följder för valsäkerheten.
Propositionen. Det i propositionen framlagda förslaget till ändrad lydelse
av § 24 riksdagsordningen åsyftar att, utan att omedelbart i grundlag lämna
föreskrift därom, öppna möjlighet dels och i främsta rummet för införande
av en röstningsmetod, enligt vilken röstberättigad äger rätt avlämna valsedel i
annat valdistrikt än det, där han är uppförd i röstlängd, dels ock för begagnande
av valsedel av yrkes- och tjänsteman även i fall, då han vistas
inom valdistriktet. Förstnämnda rätt behövde enligt departementschefens
mening icke knytas endast till vissa begränsade grupper av väljare utan borde
kunna komma envar till godo, som av vad anledning som helst valdagen vistades
å annan ort inom riket än hemorten.
En närmare utredning i ämnet har inom justitiedepartementet verkställts
genom tillkallad sakkunnig, som utarbetat en promemoria med förslag i ämnet
jämte utkast till lagtext, vilka såsom bilagor fogats till propositionen. Förslaget
berör i huvudsak endast valen till andra kammaren och innebär, att vid
dessa val väljare skall kunna avlämna valsedel, avseende valet i den valkrets,
dit han hör, vid valförrättning i vilket valdistrikt inom riket, han finner mest
lägligt.
Utskottet.
4 Konstitutionsutskottets utlåtande, Nr 32.
Departementschefen Ilar förklarat sig icke vara beredd att taga bestämd
ståndpunkt till de i nämnda förslag uppdragna riktlinjerna men hava för avsikt
att på grundval av promemorian verkställa vidare utredning i ämnet, närmast
genom infordrande av vederbörande myndigheters yttranden.
Genom den föreslagna grundlagsändringen skulle enligt departementschefens
mening lösningen av reformfrågan icke på något sätt föregripas. Antoges
förslaget till ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen såsom vilande
av innevarande riksdag, skulle vid första riksdag efter nya allmänna val till
andra kammaren, då grundlagsändringsförslaget skulle slutligen prövas, fullständigt
förslag till lagändringar kunna framläggas, därest lämpligheten därav
bekräftades vid den fortsatta utredningen.
Motionerna. Dessa åsyfta i likhet med propositionen att åstadkomma
lättnader för de röstberättigade att deltaga i allmänna val. Enligt motionärernas
mening äro enligt nu gällande valrättsbestämmelser vissa befolkningsgrupper
praktiskt taget uteslutna från deltagande i val. Denna olägenhet
kunde i väsentlig mån avhjälpas genom att röstberättigad finge avgiva sin
röst på den plats inom riket, där han vistades vid valtillfället; alla som vistades
i utlandet kunde avgiva valsedel genom konsulat eller genom något slag
av valsedelsförsändelse av enklare slag än de nuvarande.
Det är av vikt, att de röstberättigade i största möjliga utsträckning beredes
tillfälle att utöva den enligt författningen dem tillerkända rösträtten.
De åtgärder, som redan vidtagits till underlättande av röstning för vissa
kategorier medborgare, kunna knappast anses fylla skäliga anspråk. Valsedelsförsändelseinstitutet
för äkta makar användes visserligen i stor utsträckning
och fyller ett verkligt behov. Men däremot har rätten för vissa yrkesoch
tjänstemannagrupper att insända valsedel icke fått större praktisk betydelse.
Vid de efter valsedelsförsändelseinstitutets införande förrättade valen
till andra kammaren har sålunda blott omkring 0.1 % av de godkända valsedlarna
avgivits genom valsedelsförsändelse av förevarande slag. En av de väsentliga
anledningarna härtill torde vara att söka i det invecklade tekniska
förfarandet, vilket också haft till följd att antalet kasserade, insända valsedlar
varit synnerligen högt, 10—20 % av samtliga. Valsedelsförsändelseinstitutet
är icke ens tillfredsställande för de begränsade kategorier yrkes- och tjänstemän,
å vilka det för närvarande äger tillämpning. Det kunde därför förtjäna
undersökas, huruvida icke en förenkling i formerna och en lättnad i villkoren
för rätt att insända valsedel i det särskilda fallet vore möjlig genomföra utan
att valsäkerheten äventyrades. Betänkligheter måste dock ur valsäkerhetens
synpunkt möta att utsträcka institutets tillämplighet till de andra kategorier
av väljare, vare sig de äro yrkes- eller tjänstemän eller icke, för vilka befrielse
från kravet på personlig inställelse vid valförrättningen i hemorten kunde
vara erforderlig. I stället för att utsträcka tillämpningsområdet för valsedelsförsändelseinstitutet,
kunde det sättas i fråga, huruvida icke detsamma
borde begränsas eller avskaffas för väljare inom landet, därest det visade sig
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 32. 5
tekniskt möjligt att på andra vägar på ett tillfredsställande sätt underlätta
valdeltagandet.
En dylik utväg Ilar antytts i propositionen och närmare utvecklats i promemorian.
Den där åsyftade rätten för väljare att avlämna röst vid valförrättning
i annat valdistrikt inom riket än det, där han är i röstlängden
uppförd, äger den förtjänsten, att det medgiver upprätthållandet av kravet
på personlig inställelse inför valförrättare. Det är vidare icke uteslutet, att
den åsyftade rätten för väljare att rösta vid valförrättning utom hemorten
skulle kunna komma en var till godo, som av vad anledning som helst valdagen
vistas å annan ort inom riket än hemorten, utan att valsäkerheten härigenom
äventyrades. Mot den i propositionen antydda vägen för underlättande
av valdeltagandet lärer enligt utskottets mening vägande principiella invändningar
icke kunna riktas. Tänkbart är emellertid att hinder av teknisk eller
annan art kunna förefinnas för införande av bestämmelser i angiven riktning.
Huru härmed förhåller sig kan dock icke helt utrönas annat än genom en fortsatt
utredning i ämnet.
För slutligt ståndpunktstagande till förevarande fråga anser utskottet det
behövligt att efter slutförande av utredningen, som dock icke synes böra begränsas
enbart till andrakammarvalen, i ett sammanhang få taga ställning till
frågan örn de erforderliga ändringarna i grundlag och vallag. Det kan icke
anses uteslutet, att andra grundlagsändringar än den i propositionen föreslagna
härför kunna bliva erforderliga eller i samband härmed lämpligen böra
företagas.
Utskottets hemställer alltså,
1) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nu icke kunnat av riksdagen bifallas, ville
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa örn fortsatt utredning
av ovan berörda frågor samt framläggande för riksdagen av
de förslag, vartill utredningen må föranleda; samt
2) att motionerna I: 33 och II: 39 måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan hemställt.
Stockholm den 11 maj 1933.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, greve Spens, Hellberg,
Sandegård*, Sundberg, Larsén, Björkman, Sandström, Borg*, Magnusson i Tumhult,
Andersson i Igelboda, Fast*, Olsson i Mora, Petersson i Broaryd, Holmström,
Lundqvist i Rotebro och Ström i Göteborg.
Ej närvarande vid justeringen.
6 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SS.
Reservationer:
1) av herrar Björkman och Magnusson i Tumhult.
2) av herr Andersson i Igelboda, som yrkat bifall till den kungl, propositionen.