Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 81.
3
Nr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1933 kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
till riksdagen angående godkännande av konvention
för lösande av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar
m. m.
Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna den 1 mars
1933 hänvisat en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten, den 24 februari 1933
dagtecknad proposition, nr 133, däri Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, dels äskat riksdagens
godkännande av en i Haag den 12 april 1930 avslutad konvention för
lösande av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar med vid undertecknandet
gjort förbehåll i fråga örn artikel 11, andra punkten, dels ock, jämlikt
§ 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen att antaga nedan intagna förslag
till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 23 maj 1924 (nr 130) örn
förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.
I fråga örn konventionens lydelse i original samt i propositionens svenska
översättning får utskottet hänvisa till propositionen.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till de vid propositionen fogade
utdrag av statsrådsprotokollen över utrikesdepartementsärenden den 19
december 1930 samt över justitiedepartementsärenden den 17 och 24 februari
1933.
Utskottet finner ej skäl till erinran mot förevarande proposition och hemställer
alltså,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts ifrågavarande
proposition, måtte
1) godkänna den i Haag den 12 april 1930 avslutade konventionen
för lösande av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar
med det vid undertecknandet gjorda förbehållet i
fråga örn artikel 11, andra punkten; samt
2) antaga följande
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 81:
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 23 maj 1924 (nr 130) om förvärvande
och förlust av svenskt medborgarskap.
Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 23 maj 1924 örn förvärvande och
förlust av svenskt medborgarskap skall i nedan ängivna del hava följande
ändrade lydelse:
6 §.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Blir---— medborgare.
Vad---vårdnaden.
Varder utländsk man, på ansökan enligt 5 §, upptagen till svensk medborgare,
bestämmer Konungen, huruvida detta skall medföra svenskt medborgarskap
även för hans hustru och ogifta barn i äktenskap under tjuguett år.
Hustrun skall, där ej särskilda skäl föranleda annat, beredas tillfälle att i
ärendet avgiva yttrande. Förblir hon, trots mannens förvärv av svenskt medborgarskap,
medborgare i främmande stat, må svenskt medborgarskap ej tillläggas
henne, med mindre hon därtill samtyckt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.
Stockholm den 5 maj 1933.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Oscar O. Karlsson*, greve Spens, Hellberg,
Sandegård, Larsén, Källman, Mellén, Ehrnberg*, P. Sandström, Borg*, Andersson
i Igelboda, Gustafson i Kasenberg, Vougt, Lundqvist i Rotebro, Eriksson
i Toftered*, Johnsson i Norrahammar* och Hingård*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Reuterskiöld, Hallén, greve Spens, Sandström och Gustafson i Kasenberg,
som ansett, att utskottet bort avgiva följande yttrande:
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 31.
5
»Beträffande nu framlagda konvention har densamma för Sveriges del undertecknats
med förbehåll för sista punkten av art. 11 av innebörd, att kvinna,
som genom giftermål förlorat sitt medborgarskap i viss’ stat, och efter äktenskapets
upplösning återförvärvar detsamma efter ansökan, därigenom skall förlora
sitt genom äktenskapet vunna medborgarskap endast örn hon tillika täger
hemvist i sitt ursprungliga hemland, men icke i motsatt fall. Detta förbehåll
innebär, att om utländsk kvinna gifter sig med svensk man och efter äktenskapets
upplösning återförvärvar genom naturalisation (= efter ansökan) sitt utländska
medborgarskap, hon dock behåller sitt genom äktenskapet vunna svenska
medborgarskap, så framt hon inte tager hemvist i det land, där hon återvunnit
sitt ursprungliga medborgarskap; å andra sidan medför förbehållet, att
svensk kvinna, som gifter sig med utlänning och får medborgarskap i mannens
hemland, men efter äktenskapets upplösning söker att erhålla naturalisation
i Sverige, därigenom icke förlorar det utländska medborgarskapet, sa framt
hon'' icke täger hemvist i Sverige. Utskottet, som finner detta förbehåll väl
grundat, måste dock anse riktigast, att förbehåll göres även i fråga örn art. 10
därhän, att mannens naturalisation under äktenskapet icke medför förändring
i hustruns medborgarskap med mindre hon tager hemvist i mannens nya hemland
eller därtill samtycker. Det synes utskottet icke vara med gällande
svensk medborgarskapslagstiftnings principer förenligt att låta ens vid naturalisation
hustruns vilja bliva avgörande, så snart hon genom att följa mannen
till hans nya hemland, själv genom handling visat sig erkänna familjens enhet,
och Sverige, vars rätt bygger på samma princip, skulle anse lämpligt att
låta henne inbegripas i mannens naturalisation. I motsatt fall skulle, t. ex..
örn hustrun komme i behov av fattigvård i Sverige såsom hennes vistelseland,
på henne tillämpas fattigvårdslagens regler örn fattigvård till utlänning, oavsett
att hon tillhör mannens familj. Väl kan, a andra sidan enligt medborgarskapslagens
§ 8, vilken ej är föreslagen att ändras, inträffa, att svensk kvinna,
som gift sig med svensk man, vilken naturaliseras i utlandet, dit hon följt honom,
därigenom förlorar sitt svenska medborgarskap, därest rätt till förbehåll
icke stadgats, men detta kan i och för sig icke vara oriktigt, även örn det skulle
kunna medföra att hon efter äktenskapets upplösning måste söka svensk naturalisation,
därest hon ville återfå sitt förra svenska medborgarskap. Ett dylikt
förbehåll möjliggör att även medborgarskapslagens § 6 kan ändras på ett
lämpligare sätt än i propositionen föreslås.
Utskottet anser denna ändring böra innebära, att svenskt medborgarskap ej
må tilläggas hustru till utländsk man, som här vinner naturalisation, med
mindre hon här samtidigt med mannen tagit hemvist eller hon därtill samtyckt
och Konungen funnit skäl att medgiva naturalisation.
Utskottet får sålunda hemställa, att riksdagen ville
1) under förutsättning av förbehåll rörande ej mindre art.
11 på sätt propositionen innehåller än även art. 10 på det sätt
att mannens naturalisation under äktenskapet icke medför förändring
i hustruns medborgarskap med mindre hon täger hem
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SI
vist i mannens nya hemland, eller därtill samtycker, godkänna
den i propositionen berörda konventionen; samt
2) med förklarande att Kungl. Maj:ts proposition i vad den
avser ändring av svensk lag ej kunnat oförändrad bifallas, för
sin del antaga följande
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 23 maj 1924 (nr 130) om förvärvande
och förlust av svenskt medborgarskap.
Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 23 maj 1924 örn förvärvande och
förlust av svenskt medborgarskap skall i nedan angivna del hava följande ändrade
lydelse:
§ 6.
Kungl. Majlis förslag.
Nuvarande lydelse.
Blir
Vad
Varder utländsk man,
på ansökan enligt 5 §,
upptagen till svensk
medborgare, medför detta
örn därvid ej annorlunda
bestämts, svenskt
medborgarskap även för
hans hustru, så och för
hans barn i äktenskap,
såframt dessa äro ogifta
och under tjuguett år.
Hustrun skall, där ej
särskilda skäl föranleda
annat, beredas tillfälle
att i ärendet avgiva yttrande.
Varder utländsk man,
på ansökan enligt 5 §,
upptagen till svensk
medborgare, bestämmer
Konungen, huruvida detta
skall medföra svenskt
medborgarskap även för
hans hustru och ogifta
barn i äktenskap under
tjuguett år. Hustrun
skall, där ej särskilda
skäl föranleda annat, beredas
tillfälle att i ärendet
avgiva yttrande.
Förblir hon, trots mannens
förvärv av svenskt
medborgarskap, medborgare
i främmande stat,
må svenskt medborgarskap
ej tilläggas henne,
med mindre hon därtill
samtyckt.
Utskottets förslag.
--medborgare.
—* — vårdnaden.
Varder — —- — (=
Kungl. Maj :ts förslag)
---— med mindre hon
tagit hemvist här i riket
eller därtill samtyckt.
Stockholm 1933. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
331185