Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1933 kl. 1 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen nied förslag till stadga orri ersättnings
utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande.
Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna den 4 innevarande
februari månad hänvisat en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten
proposition, nr 6, däri Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, under förutsättning
att ändring i riksdagsordningen i överensstämmelse med ett av riksdagen
såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling antaget förslag till ändrad
lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen varder i grundlagsenlig ordning
beslutad, antaga följande
Förslag
till
stadga
om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
För lagtima riksdag fastställt arvode till riksdagsman utbetalas i efterskott
med en tiondel var femtonde dag, räknat från riksdagens början. Vid
urtima riksdag utbetalas i efterskott var femtonde dag, räknat från riksdagens
början, hälften av det för sådan riksdag fastställda arvodesbeloppet för månad.
Dag för utbetalning må jämkas efter ty med hänsyn till infallande helg
eller eljest prövas lämpligt.
2 §•
Upplöser Konungen lagtima riksdag, innan den varit fyra månader tillsammans,
äger riksdagsman för den tid riksdagen varat åtnjuta arvode med ett
belopp motsvarande, för månad räknat, en fjärdedel av det arvode som eljest
skolat för riksdagen utgå.
3 §•
Tillträder riksdagsman sin befattning eller avgår riksdagsman under pågående
riksdag, äger han uppbära allenast vad av arvodet för riksdagen med
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 5 sami. Nr 3—h- 1
2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
tillämpning av den i 1 § första stycket angivna grund belöper å den tid han
innehaft uppdraget.
4 §.
Riksdagsman som icke i rätt tid inställer sig vid riksdag, skall, där ej på
grund av sjukdom eller annat laga förfall ledighet beviljas honom, vara förlustig
vad av arvodet för riksdagen med tillämpning av den i 1 § första stycket
angivna grund belöper å den tid han utebliver.
5 §.
Varder riksdagsman av sjukdom hindrad att deltaga i riksdagsgöromålen,
undfår han oavkortat arvode under sammanlagt högst två månader men skall
för tid därutöver vidkännas avdrag å arvodet med en tredjedel av vad eljest
med tillämpning av den i 1 § första stycket angivna grund skolat för samma
tid utgå.
6 §.
För resa till och från riksdag är riksdagsman berättigad till resekostnadsoch
traktamentsersättning. Dock utgår traktamentsersättning icke för dag, för
vilken arvode enligt 1 § första stycket beräknas utgå.
Besöker riksdagsman under lagtima riksdag efter beviljad ledighet hemorten,
äger han åtnjuta resekostnadsersättning, dock högst för fem resor fram
och åter.
Resekostnads- och traktamentsersättning utgå i enlighet med bestämmelserna
i gällande allmänna resereglemente, varvid riksdagsman skall anses tillhöra
högsta rese- och traktamentsklass.
7 §.
Utbetalning av arvode och ersättning varom i denna stadga förmäles ombesörjes
av fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka ock, efter samråd med kamrarnas
talmän, meddela närmare bestämmelser angående utbetalningen.
Denna stadga träder i kraft den dag, då det vilande förslaget till ändrad
lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen, efter att hava av riksdagen
antagits, varder av Konungen gillat. Arvode för den efter ikraftträdandet
återstående tiden av då pågående riksdag skall utgå med så stor
del av arvodet för hel riksdag enligt de nya bestämmelserna som, därest riksdagstiden
räknas till 140 dagar från riksdagens början, belöper på det antal
dagar vilka efter ikraftträdandet återstå av nämnda tid.
I samband med förevarande förslag till stadga har utskottet till behandling
förehaft en i anledning av den kungl, propositionen inom andra kammaren
väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 414, av herr Johanson i Hallagården,
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
3
vari hemställes, att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring av
Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr 6, att 5 § i den föreslagna stadgan erhåller
följande lydelse:
»Varder riksdagsman av sjukdom eller uppdrag, för vilket särskilt arvode
utgår, hindrad —--för samma tid utgå.»
Beträffande motiveringen för propositionen får utskottet hänvisa till det vid
densamma fogade utdraget av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
den 27 januari 1933 samt beträffande motiveringen för det i motionen
framlagda förslaget till samma motion.
Det av 1932 års riksdag såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
antagna förslaget till ändrad lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen
innebär i huvudsak följande:
Riksdagsmannaarvodet fastställes för lagtima riksdag, som ej upplöses enligt
§ 5 riksdagsordningen, till 3,000 kronor för ledamot av riksdagen, som är
bosatt å riksdagsorten, samt till 4,000 kronor för annan ledamot. Vid urtima
riksdag utgår arvode för den tid riksdagen är samlad med en fjärdedel för
månad räknat av arvodet vid lagtima riksdag, dock högst med detta senare
arvodes hela belopp. Kör resa till och från riksdagen åtnjuter riksdagsman
ersättning. Härjämte utgår till riksdagsman, som under lagtima riksdag efter
beviljad ledighet besöker hemorten, ersättning för därav föranledd resekostnad,
dock högst för fem resor fram och åter. Arvode och ersättning åtnjutas under
de villkor och i enlighet med de särskilda föreskrifter, som meddelas i en av
Kungl. Maj :t och riksdagen samfällt beslutad stadga örn ersättnings utgående
för riksdagsmannauppdragets fullgörande.
I anledning av detta utbrytande ur grundlag av detaljbestämmelserna rörande
riksdagsmannaarvodet hemställde föregående års riksdag i skrivelse till Kungl.
Maj:t (skrivelse nr 217) örn framläggande för 1933 års riksdag av förslag till
stadga i ämnet. I skrivelsen angåvos några av de ämnen, som enligt riksdagens
mening lämpligen borde eller kunde göras till föremål för reglering i
stadgan. Härom uttalades i skrivelsen följande:
I stadgan bör inflyta en föreskrift motsvarande den nu i grundlagen uttryckta
regeln, att riksdagsman, som icke i rätt tid inställer sig vid riksdagen,
skall gå förlustig den honom eljest för samma tid tillkommande delen av arvodet.
I viss anslutning till vad som gällde redan enligt riksdagsordningen i dess
ursprungliga lydelse, enligt vilken ersättning utgick i form av fast arvode,
böra vidare bland bestämmelserna om villkoren för rätt att uppbära fullt arvode
upptagas föreskrifter örn att från arvodesbeloppet skall göras visst avdrag
för det fall, att riksdagsman avgår från sin befattning, innan riksdagen varit
samlad fyra månader, eller att Konungen upplöser riksdagen, innan så lång
tid av dess sammanträde förflutit. Härjämte synas böra införas föreskrifter
örn att riksdagsman, som utan erhållen ledighet eller utan anmält, behörigen
styrkt laga förfall avhåller sig från riksdagsgöromålen, skall mista den del
av arvodet, som belöper på samma tid. Vidare torde det böra tagas under
övervägande, huruvida bestämmelser böra införas därom, att riksdagsman, som
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
är hindrad deltaga i riksdagsgöromålen för fullgörande av annat offentligt
uppdrag, för vilket ersättning utgår, skall avstå viss del av arvodet. Dessutom
bör undersökas, om särskilda föreskrifter kunna givas för det utomordentliga
fall, att riksdag, i trots av att det löpande riksdagsarbetet fullbordats,
ändock icke avslutas, utan riksdagsmännen efter någon tid kallas till huvudstaden
för sammanträde i kamrarna. I stadgan bör även angivas den tid (t. ex.
såsom för närvarande var femtonde dag), vid vilken lämplig del av arvodet bör
utbetalas. Det torde i samband härmed även förtjäna tagas under övervägande,
huruvida med sista utbetalning bör anstå tills riksdagens beslut rörande statsreglering
blivit fattat. I stadgandet torde ock böra införas föreskrifter, som
ersätta nu gällande mindre tillfredsställande regler angående reseersättning
för färd till och från riksdagen samt under riksdagen till hemorten och åter
och för resekostnadens beräkning i båda fallen fastställas samma grunder.
Kungl. Maj:t har i anledning av nyssnämnda skrivelse i förevarande proposition
framlagt förslag till stadga örn ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets
fullgörande.
Enligt 1 § i förslaget skall riksdagsmannaarvodet för lagtima riksdag utbetalas
efter beräknad fördelning på 150 dagar sålunda, att en tiondel av arvodet
— 300 resp. 400 kronor -— utbetalas i efterskott var femtonde dag. Denna
anordning med arvodets fördelning på 150 dagar finner utskottet ändamålsenlig.
Härigenom torde i stort sett syftemålet ernås med den av riksdagen i
dess skrivelse framförda tanken att låta med sista utbetalningen anstå, tills
riksdagen fattat beslut örn statsregleringen. I propositionen föreslås arvodet vid
urtima riksdag skola utbetalas likaledes var femtonde dag, dock i detta fall
med hälften av det för sådan riksdag fastställda arvodesbeloppet för månad.
Departementschefen har i samband härmed uttalat att, för det fall att lagtima
riksdag åtskiljes före utgången av sista betalningsterminen, allt vad som då
återstår oguldet senast skall utbetalas vid dylik tidpunkt. Utskottet anser för
sin del önskvärt att en uttrycklig bestämmelse härom införes i stadgan och
föreslår därför en jämkning i formuleringen av 1 § i förslaget.
I 2 § i förslaget till stadga är införd en bestämmelse av innehåll, att riksdagsman
för lagtima riksdag, som upplöses innan den varit tillsammans fyra
månader, för den tid riksdagen är samlad skall vara berättigad till arvode med
ett belopp motsvarande för månad räknat en fjärdedel av det arvode som eljest
skolat för riksdagen utgå. Det synes utskottet riktigt, att den behållna delen
av arvodet i förevarande fall beräknas till ett något högre belopp än vad som
enligt den i 1 § fastställda regeln belöper å tiden före riksdagsupplösningen.
Lämpligen kan detta såsom i propositionen föreslagits ske på så sätt, att riksdagsman
för tiden före upplösningen får uppbära ett efter grunderna för urtima
riksdag beräknat arvode.
Örn riksdagsman tillträder sin befattning eller avgår under pågående riksdag,
skall han enligt 3 § i förslaget till stadga endast äga uppbära vad av
arvodet för riksdagen med tillämpning av den i 1 § första stycket angivna
grund belöper å den tid han innehaft uppdraget. I förevarande förslag till
stadgande har utskottet endast ansett sig i förtydligande syfte böra göra en
mindre redaktionell ändring.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S.
5
Enligt 4 § i förslaget skall riksdagsman, som icke i rätt tid inställer sig
vid riksdagen, utom för det fall att ledighet på grund av sjukdom eller annat
laga förfall beviljats honom, gå förlustig den del av arvodet för riksdagen,
som med tillämpning av den i 1 § angivna grunden belöper å tiden för
hans bortovaro. Bestämmelsen har enligt departementschefens uttalande utformats
i överensstämmelse med den praxis, som i varje fall på senare år
följts vid tillämpningen av regeln i § 12 tredje stycket och § 23 andra stycket
riksdagsordningen. Undantag från regeln örn förlust av viss del av arvodet
vid försenad inställelse vid riksdag anser utskottet, som icke funnit skäl
föreligga att frångå sagda praxis, lämpligen böra även för framtiden göras
vid styrkt laga förfall, oavsett örn ledighet på grund därav beviljats eller ej,
och därjämte såväl i det i förslaget till stadga upptagna fallet av sjukdom
eller annat laga förfall som vid erhållen ledighet av annan grund från riksdagsgöromålen.
I följd härav har utskottet vidtagit en jämkning i paragrafens
formulering.
För det fall att riksdagsman av sjukdom är hindrad deltaga i riksdagsgöromålen
skall han enligt 5 § i förslaget för tid utöver två månader vidkännas
avdrag å arvodet med en tredjedel av vad som eljest med tillämpning
av den i 1 § första stycket angivna grund skolat utgå för samma tid. Det
synes utskottet principiellt riktigt att i förevarande hänseende med sjukdom
jämställa laga förfall överhuvud taget, varigenom jämväl syftemålet med det i
motionen 11:414 framställda förslaget ernås. Avdrag å arvodet torde likaledes
böra göras för det fall att riksdagsman utöver viss tid erhåller ledighet
från riksdagsgöromålen. I enlighet med denna uppfattning har utskottet uppgjort
förslag till ändrad lydelse av förevarande paragraf i förslaget.
I 6 § i förslaget stadgas, att riksdagsman för resa till och från riksdagen
skall vara berättigad till resekostnads- och traktamentsersättning samt för
högst fem resor till hemorten under lagtima riksdag efter beviljad ledighet
till resekostnadsersättning. Resekostnads- och traktamentsersättning skall
enligt förslaget till stadga utgå i enlighet med bestämmelserna i gällande allmänna
resereglemente, varvid riksdagsman skall anses tillhöra högsta reseoch
tråktamentsklass. Utskottet finner det emellertid mindre lämpligt att
låta förevarande stadga av konstitutionell natur hänvisa till bestämmelser i
ett formellt av Kungl. Majit allena beroende resereglemente med därtill hörande
tillägg, vilka dessutom allt som oftast undergå förändringar. I stället
föreslår utskottet, att riksdagsman både såsom hittills för visst antal resor
till hemorten efter beviljad ledighet under lagtima riksdag och med ändring
av hittills tillämpad praxis jämväl för resorna till och från riksdagen skall
äga åtnjuta ersättning endast för därav föranledd resekostnad, alltså i samtliga
dessa fall för den verkliga resekostnaden, vilket också överensstämmer
med gällande resereglementes bestämmelser. I överensstämmelse med gällande
praxis böra till hemresor »efter beviljad ledighet» även räknas
i samband med riksdagens påskferier företagna resor till hemorten, oberoende
av örn särskild ledighet för dem beviljats enskild riksdagsman eller ej. Begränsas
reseersättningen vid resor till och från riksdagen på angivet sätt, tor
-
6 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
de emellertid syftet nied hittills gällande regler böra tillgodoses på det sätt,
att i stället visst dagtraktamente vid dessa båda resor erhålles. Detta synes
utskottet lämpligen böra bestämmas till tjugofem kronor för vardera resan.
Det av utskottet uppgjorda förslaget till ändrad lydelse av paragrafen
har utformats i enlighet härmed.
Utbetalning av arvode och ersättning enligt stadgan skall jämlikt 7 § i
förslaget liksom tillförne ombesörjas av fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka
även, efter samråd med kamrarnas talmän, skola vara behöriga meddela närmare
bestämmelser angående utbetalningen. Mot förevarande stadgande i
förslaget finner utskottet ej anledning till erinran.
Stadgan skall enligt förslaget träda i kraft den dag, då det vilande förslaget
till ändrad lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen, efter att
hava av riksdagen antagits, varder av Konungen gillat. Härtill har fogats
en bestämmelse för reglering av arvodet vid den första tillämpningen av de
nya grunderna. Med hänsyn till att de nu gällande totalbeloppen för dagtraktamenten
äro beräknade för en riksdagstid av ungefär 140 dagar har det synts
departementschefen, som örn arvode för den efter ikraftträdandet återstående
tiden av då pågående riksdag borde utgå med så stor del av arvodet för hel
riksdag enligt de nya bestämmelserna som, därest riksdagstiden räknas till
140 dagar från riksdagens början, belöper på det antal dagar vilka efter
ikraftträdandet återstå av nämnda tid.
Utskottet har övervägt frågan, huruvida det vilande grundlagsförslaget
rörande riksdagsmannaarvodet skulle kunna träda i kraft redan under innevarande
riksdags lopp eller böra anstå till dess åtskiljande, och härvid kommit
till den slutsatsen att avgörande hinder icke möta för dess ikraftträdande
före riksdagens avslutande, något som även såväl Kungl. Majit som föregående
års riksdag förutsatt. I fråga örn den övergångsbestämmelse som
föranledes härav finner utskottet visserligen att, örn en beräkning efter visst
dagantal skulle göras, skäl finnas för Kungl. Maj :ts förslag, men då ersättningen
enligt det vilande grundlagsförslaget icke skall utgå i form av dagtraktamente
utan som arvode för riksdag, har det synts utskottet både riktigare
och lämpligare att anknyta övergångsbestämmelsen till de utbetalningsterminer,
som i 1 § i stadgan fastställts och som överensstämma med hittills
gällande ordning. Den av utskottet föreslagna övergångsbestämmelsen innebär
salunda, att arvodet för den efter ikraftträdandet återstående tiden av
riksdagen skall utbetalas å samma tider och med samma belopp — 300 resp.
400 kronor , som örn de nya bestämmelserna gällt allt ifrån riksdagens början.
Det synes utskottet obehövligt att införa uttrycklig föreskrift bland övergångsbestämmelserna
örn, att tid, efter vilken visst avdrag å arvodet enligt
5 § i stadgan skall göras i följd av bortovaro från riksdagen, ej kan börja
löpa förrän i och med stadgans ikraftträdande, eller att riksdagsman vid i
övrigt givna förutsättningar under den efter ikraftträdandet återstående delen
av riksdagen är berättigad till ersättning för ett antal av tillhopa fem resor
till hemorten, minskat med det antal, för vilket ersättning redan utgått
enligt hittills gällande bestämmelser. Att i enlighet med gällande bestämmel
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
7
ser redan gjorda utbetalningar icke påverkas av föreskrifterna i den nya stadgan,
torde här blott behöva framhållas.
Utskottet vill i samband med behandlingen av förevarande förslag till stadga
framhålla att, därest det vilande grundlagsförslaget rörande ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande kommer att träda i kraft — vilket såsom
ovan nämnts bland annat innebär att ersättningen, från att tidigare hava utgått
i form av dagtraktamente i fortsättningen kommer att få karaktären av fast
arvode —- en ändring i tilläggsbestämmelserna till gällande avlöningsreglementen,
vilka bero av Kungl. Maj :ts administrativa lagstiftning, synes påkallad
i den riktning, att riksdagsman, som samtidigt är tjänsteman inom statsförvaltningen,
icke efter grundlagsförslagets genomförande behöver vidkännas
ett större avdrag å lön eller arvode för tjänstledighet för riksdagsmannauppdragets
fullgörande än som varit fallet enligt hittills gällande bestämmelser.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj :ts förevarande
förslag till stadga örn ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets
fullgörande icke kunnat av riksdagen i
oförändrat skick antagas, måtte i anledning av den kungl, propositionen
och motionen II: 414 samt under förutsättning att
ändring i riksdagsordningen i överensstämmelse med ett av
riksdagen såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling
antaget förslag till ändrad lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50
riksdagsordningen varder i grundlagsenlig ordning beslutad,
antaga följande
Förslag
till
stadga
om ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande.
1 §•
För lagtima riksdag fastställt arvode till riksdagsman utbetalas i efterskott
med en tiondel var femtonde dag, räknat från riksdagens början. Vid urtima
riksdag utbetalas i efterskott var femtonde dag, räknat från riksdagens början,
hälften av det för sådan riksdag fastställda arvodesbeloppet för månad.
Åtskiljes riksdag å sådan tid, att arvodet till riksdagsman enligt här ovan
angivna grunder icke i sin helhet utbetalats, skall återstående delen av arvodet
på en gång utbetalas vid riksdagens slut.
Dag för utbetalning må jämkas efter ty med hänsyn till infallande helg
eller eljest prövas lämpligt.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
2 §.
Upplöser Konungen lagtima riksdag, innan den varit fyra månader tillsammans,
äger riksdagsman för den tid riksdagen varat åtnjuta arvode med ett
belopp motsvarande, för månad räknat, en fjärdedel av det arvode som eljest
skolat för riksdagen utgå.
3 §.
Tillträder riksdagsman sin befattning eller avgår riksdagsman under pågående
riksdag, äger han uppbära allenast vad av arvodet för riksdagen med
tillämpning av den i 1 § första stycket angivna grund belöper å den tid lian
sålunda innehaft uppdraget.
4 §.
Riksdagsman, som icke i rätt tid inställer sig vid riksdag, skall, där han ej
visar laga förfall eller ledighet ej beviljas honom, vara förlustig vad av arvodet
för riksdagen med tillämpning av den i 1 § första stycket angivna grund
belöper å den tid han utebliver.
5 §.
Varder riksdagsman av laga förfall hindrad deltaga i riksdagsgöromålen
eller erhåller han ledighet därifrån, skall han för tid, varmed frånvaron sammanlagt
överstiger sextio dagar, vidkännas avdrag å arvodet med en tredjedel
av vad eljest med tillämpning av den i 1 § första stycket angivna grund skolat
för samma tid utgå.
6 §.
Vid resa till och från riksdag är riksdagsman, som icke är bosatt å ort där
riksdagen hålles, berättigad ej mindre till ersättning för därav föranledd resekostnad
än även till ett dagtraktamente å tjugufem kronor för vardera resan.
Besöker riksdagsman under lagtima riksdag efter beviljad ledighet hemorten,
äger han åtnjuta ersättning för därav föranledd resekostnad, dock högst för
fem resor fram och åter.
7 §.
Utbetalning av arvode och ersättning varom i denna stadga förmäles ombesörjes
av fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka ock, efter samråd med kamrarnas
talmän, meddela närmare bestämmelser angående utbetalningen.
Denna stadga träder i kraft den dag, då det vilande förslaget till ändrad
lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen, efter att hava av riksdagen
antagits, varder av Konungen gillat. Arvode för den efter ikraftträdandet
återstående tiden av då pågående riksdag utgår enligt de nya bestämmelserna
med tillämpning av de i 1 § av denna stadga angivna grunder.
Stockholm den 17 februari 1933.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
9
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg, Oscar G. Karlsson, greve
Spens, Hellberg, Sandegård, Sundberg, Larsén, Björkman, Mellén, Persson i Trången,
Brännberg, Pehrsson i Göteborg, Lindmark, Nordström, Lundén, Wiklund, Lundquist
i Rotebro och Ström i Göteborg.
Särskilt yttrande
av herr Persson i Trången, som anfört:
Jag har i avseende å 5 § härovan inom utskottet hävdat den meningen, att
den tid, varunder riksdagsman som på grund av laga förfall eller beviljad
ledighet, äger att utfå tillkommande arvode oavkortat, bort sättas till 60 dagar
vid ledighet föranledd av med läkarintyg styrkt sjukdom och vid övriga
fall till endast sammanlagt 30 dagar.
Enär det emellertid inom utskottet påvisats en del tekniska svårigheter för
realiserandet av den föreslagna artskillnadens tillämpning, och då tiden icke
medgett nödig omprövning till ett förebyggande härav, har jag för närvarande
låtit mig nöja med utskottsmajoritetens utlåtande.