Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

15

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1933 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner i
avrustnings frågan.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de i
första kammaren väckta motionerna, nr 211 och 212, av herr Lindhagen.

I motionen I: 211 hemställes, »att riksdagen ville hos regeringen begära initiativ
till överenskommelser med folkförbundets medlemmar eller andra främmande
makter eller vissa av dem örn nationella (separata) avrustningar av
stater, som på grund av sina förhållanden kunna anses beredda därtill».

I motionen I: 212 hemställes, »att riksdagen ville hos regeringen begära initiativ
till överenskommelser med folkförbundets medlemmar och andra främmande
makter eller vissa av dem örn samverkan för en officiell folkomröstning
inom staterna i avrustningsfrågan».

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda förslagen får utskottet
hänvisa till vederbörande motioner.

I artikel 8 i Nationernas förbunds akt förutses i och för fredens bevarande
en på överenskommelse grundad begränsning av de nationella rustningarna till
det minimum, som är förenligt med den nationella säkerheten och med genomförandet
av internationella förpliktelser förmedelst en samfälld aktion.

Den i anledning av bestämmelserna i förevarande artikel i förbundsakten
sammankallade konferensen för internationell begränsning av rustningarna,
som, sedan den förberedande nedrustningskommissionen fullgjort sin uppgift,
alltsedan början av föregående år är sysselsatt med frågan örn denna begränsnings
genomförande, har ännu icke givit några patagliga resultat.

I instruktionen för de svenska ombuden vid nedrustningskonferensen har uttalats,
att det vore en oavvislig plikt att uppbjuda alla krafter för att konferensen
måtte resultera i en allmän — till sina resultat likformigt verkande
överenskommelse, innebärande den största möjliga reduktion av rustningarna i
världen. I enlighet med denna principiella inställning till konferensens huvudproblem
hava de svenska ombuden instruerats att redan fran början deklarera
sin villighet att medverka till varje förslag av natur att befrämja en
allmän överenskommelse av här ovan angivna innebörd samt söka samarbete
med andra länders delegationer med samma inställning. De svenska ombuden
borde, under beaktande av de krav, som hänsynen till Sveriges egen säkerhet
ställde på innehållet och utformningen av en nedrustningskonvention, under
konferensens alla olika faser städse söka verka som en aktiv och pådrivande

16

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr %6.

faktor i nedrustningens intressen och i enlighet därmed fatta ståndpunkt till
de frågor, som under förhandlingarnas gång kunde framkomma.

Vad nedrustningsfrågans läge inom landet beträffar, är sedan år 1930
en av Kungl. Maj:t tillsatt försvarskommission verksam för verkställande av en
allsidig utredning av vårt försvarsproblem. Kommissionen har till uppgift
att ingående pröva och mot varandra väga de skäl, som kunna åberopas för
förstärkta militära försvarsanordningar, för en ändamålsenlig organisation av
vårt försvarsproblem inom den konstnadsram som åsyftades vid antagandet av
nu gällande försvarsordning, samt för isolerad nationell avrustning.

I § 49 mom. 2 regeringsformen stadgas, att allmän folkomröstning skall anställas
i ett ärende, när, med hänsyn till dettas särskilda vikt och beskaffenhet,
prövas nödigt att före dess grundlagsmässiga avgörande inhämta folkets mening.
Denna i grundlag reglerade form av folkomröstning inom vårt land
bör enligt folkomröstningskommitténs ävensom enligt konstitutionsutskottets
uttalande år 1932 (utskottets utlåtande nr 3) förekomma endast i ärenden av
viss beskaffenhet, vilka föreligga i sådant skick, att de röstberättigade hava
möjlighet att bilda sig en klar uppfattning i ämnet såsom grund för sin röstning.

Under ovan angivna omständigheter och med särskilt understrykande av
nedrustningskonferensens hittills negativa resultat och ovissheten för närvarande,
huruvida och i vilken utsträckning konferensen kan komma att utmynna
i en allmän konvention örn rustningarnas begränsning och nedskärning, samt
av att grundläggande förutsättningar för närvarande icke kunna anses föreligga
att i vårt land anställa allmän folkomröstning i avrustningsfrågan, får
utskottet avstyrka motionerna I: 211 och 212.

Utskottet hemställer alltså,

att

1) motionen 1:211 och

2) motionen 1:212

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 april 1933.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HAKALD HALLÉN.

Närvarande-. Herrar Hallén, greve Spens, Hellberg, Sandegård, Larsén, Björkman,
Kallman, Mellén, P. Sandström, A. Pettersson*, Borg, Gustafson i Kasenberg,
Olsson i Mora*, Vougt, Wihlund*, Lundqvist i Rotebro, Eriksson i Toftered, Johnssou
i Norrahammar och Hillgard.

Ej närvarande vid justeringen.