Jordbruksutskottets utlåtande Nr 94.

1

Nr 94.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1933 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser
rörande älgskadefonden m. m.

(2:a avd.)

Jordbruksutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft följande
inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade motioner, nämligen

1) I: 136 av herr Gabrielsson, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i kungl, förordningen den 18 juli 1931 angående älgskadefond
och dess användning, att medel influtna från Norrlandslänen för därstädes
skjutna älgar måtte genom länsstyrelsen utdelas till därvarande jaktvårdsföreningar,
att användas till jaktvårdens befrämjande inom respektive län;

2) I: 191 av herr Andersson, Nils, likalydande med II: 362 av herrar Ericsson
i Sörsjön och Olsson i Rödningsberg, vari hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om sådan ändring i kungl, förordningarna
av den 18 juli 1931 med vissa bestämmelser angående jakt efter
älg samt allmänna villkor och bestämmelser för bidrag ur älgskadefonden,
att uttagna avgifter för fällda älgar sammanföras till fonder för varje län,
varvid iakttages att de inom särskilt län influtna avgifterna helt disponeras
av sådant län eller, om sådan ändring icke anses lämplig genomföra, att uttagna
avgifter sammanföras till fonder för olika landsdelar, exempelvis Svealand,
Götaland och Norrland, samt att bidrag ur dessa fonder även må
kunna utgå till jaktvårdande åtgärder.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.

I 6 § av förordningen den 18 juli 1931 (nr 306) med vissa bestämmelser
angående jakt efter älg stadgas, att i förordningen omnämnda avgifter för
fällda älgar skola sammanföras till en för riket gemensam fond (älgskadefonden),
som står under statskontorets förvaltning och ur vilken bidrag till
lindrande av skada av älg utgår efter vad därom särskilt stadgas. Härmed
åsyftade allmänna villkor och bestämmelser för bidrag ur älgskadefonden
återfinnas i kungörelsen den 18 juli 1931 (nr 307).

I en vid 1932 års riksdag väckt motion (II: 11) hemställdes, att nämnda
fond skulle uppdelas i fonder för olika län eller landsdelar och att ur dessa
fonder även måtte kunna utgå bidrag till jaktvårdande åtgärder. Såsom
skäl för motionen anfördes, bland annat, att särskilt de norrländska länell

mimny till riksdagens protokoll 1933. 10 sami. Nr 94.

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 94.

blivit missgynnade genom ovan angivna bestämmelser, då älgskada å gröda
överhuvud taget i mycket ringa omfattning förekomme i Norrland, varav
följden bleve, att de i Norrland uttagna avgifterna för fällda älgar till större
delen eller kanske uteslutande komme till användning för skadereglering i
mellersta och södra Sverige, vilket enligt motionärens mening knappast
kunde vara lämpligt eller rättvist. Jordbruksutskottet anförde i sitt utlåtande
(nr 22) i anledning av sistnämnda motion, att någon tids erfarenhet torde
böra avvaktas, innan ändringar vidtoges beträffande grunderna för fördelning
av de till älgskadefonden inflytande avgifterna. Motionen föranledde
icke någon riksdagens åtgärd.

I nu förevarande motioner hava framförts liknande synpunkter som i
nyssnämnda motion till 1932 års riksdag, varjämte motionärerna åberopat
vissa uppgifter angående vilka belopp, som hittills influtit till och utbetalats
från fonden.

I sistnämnda hänseende föreligger numera en av domänstyrelsen upprättad
tabell, vilken som bilaga fogats vid detta utlåtande och till vilken utskottet
tillåter sig att hänvisa. Tabellen utvisar för varje län under åren 1931 och
1932 till fonden influtna medel ävensom därifrån medgivna eller av domänstyrelsen
tillstyrkta ersättningar.

Domänstyrelsen har tagit ståndpunkt till de i motionerna berörda frågorna
i ett den 19 april 1933 till Kungl. Maj:t avgivet utlåtande i anledning
av en framställning från Jämtlands läns jaktvårdsförening om åtgärder för
sådan ändring i gällande bestämmelser rörande älgskadefonden, att från
Jämtlands län till fonden inflytande avgifter måtte komma länet tillgodo
samt förvaltas av länsstyrelsen för att, i den mån de icke erfordrades för
reglering av älgskador, enligt länsstyrelsens beprövande användas förslagsvis
för i första hand älgstammens förkovrande samt i övrigt för andra jaktvårdsändamål.

Domänstyrelsen har i sitt utlåtande — under åberopande av ovannämnda
tabell —- framhållit, att förhållandet mellan till fonden inbetalda medel
och utgivna ersättningar för skilda län vore högst olika samt att dylika förhållanden
vore ägnade att inom län, där större överskott förekomme, framkalla
missnöje. Enligt domänstyrelsens åsikt måste med tillämpning av
nuvarande system ojämnheter med nödvändighet alltid uppstå såväl med
hänsyn till älgens olika förekomst som på grund av skiljaktigheter i fråga
örn bebyggelse och odling inom olika delar av landet. Inom Norrland med
dess vidsträckta skogar och glesa bebyggelse kunde den fåtaliga älgstammen
sålunda icke beräknas förorsaka skada av betydenhet. I trakter, där
älgstammen vore mer talrik och jordbruket i stor omfattning fördelat på
mindre brukningslotter, exempelvis Kronobergs län, vore det förklarligt, att
skadestånden måste bliva relativt större än i de län, där lantbruket bedreves
i större enheter.

Domänstyrelsen ansåge det för sin del påkallat, att sådan ändring i nu
gällande bestämmelser vidtoges, att älgskadornas reglering komme att
ske länsvis och att bestyret därmed helt komme att handhavas av länsstyrelserna.
Förutom att nu tillämpade förfaringssätt innebure en omgång,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr .91.

3

förorsakande ett fördröjande av skadeersättningarnas utbetalande, kunde det
nämligen förutsättas, att en för landet gemensam älgskadefond med riklig
tillgång på medel kunde föranleda alltför uppdrivna anspråk på ersättningar
från de delar av landet, där skada av älg mera allmänt förekomme.
Örn däremot såsom regel bleve gällande, att varje län hade att i första
hand med egna avgifter för fällda älgar reglera av älg uppkomna skador,
borde man kunna förvänta, att ersättningsanspråken i någon mån begränsades
eller i varje fall att en mera skärpt prövning av ingivna skadeståndsansökningar
bleve påkallad. Då det emellertid vore att förutse, att inom ett
län inflytande avgifter icke alltid försloge att täcka berättigade anspråk på
ersättning för liden skada av älg inom länet, borde viss del, förslagsvis 10
procent, av det inflytande årsbeloppet, på sätt nu skedde, inlevereras till
statskontoret för att sedermera årligen på ansökan av länsstyrelse efter
Kungl. Maj:ts bestämmande fördelas på de län, där underskott kunde komma
att uppstå. Domänstyrelsen vore av den uppfattningen, att fondering av
de medel, som inflöte för älgjakt, icke vore behövlig eller önskvärd utan^att
dvlika medel i sin helhet borde komma till användning så snart de för året
bleve disponibla. Det för visst år inflytande beloppet borde i första hand
användas till reglering av under samma år uppkomna älgskador och därefter
till förebyggande av olaga älgjakt och till jaktvardsändamal i allmänhet.
I överensstämmelse härmed ansåge domänstyrelsen, att jämväl den del
av årsbeloppet. som föreslagits skola inlevereras till statskontoret, _ efter
Kungl. Majlis beslut borde få disponeras för sistnämnda ändamål i den
mån denna del icke i sin helhet erfordrades för täckande av underskott
vid skaderegleringar.

Under förutsättning att det av domänstyrelsen nu framlagda förslaget
vunne beaktande föresloge styrelsen vidare, att överskottet av till statskontoret
hittills inlevererade medel, vilket av styrelsen beräknats utgöra 100 272
kronor 94 öre. uppdelades på de olika länen i förhållande till summan av
vad från dessa län inbetalats under åren 1931 och 1932 för att överlämnas
till länsstyrelserna i respektive län.

Under hänvisning till vad .sålunda anförts hemställde domänstyrelsen örn
vidtagande av sådan ändring uti kungörelsen den 18 juli 1931. ntt däri
fastställda avgifter för älgiakt inbetalas och, med nedan angivet undantag,
användas för varje län för sig och förvaltas av respektive länsstyrelser;
att 10 procent av inflytande årsbelopp för dylik jakt från varie län redovisas
till statskontoret: ntt länsstyrelse skall besluta örn utbetalande av ersättning
för skada av älg; ntt, i den mån influtna medel icke erfordras föi
skadeersättning, det likaledes skall ankomma på länsstyrelse att, efter ansökan
från central jaktvårdsförening inom länet, anvisa medel till älgbevakning
och jaktvård i allmänhet, för vilka medels användning det bör
åligga jaktvårdsförening att activa redovisning till vederbörande länsstyrelse:
ntt till statskontoret redovisad del av årsbeloppet efter Kungl. Maj:ts
bestämmande årligen fördelas nå de län, där avgifterna för älgjakt visat sig
för sid ändamål vara otillräckliga; snmt ntt bos statskontoret nu tillgängliga
medel i älgskadefonden fördelas länsvis i förhållande till av respektive
län gjorda inbetalningar.

Den av motionärerna påtalade ojämnheten mellan olika län med avseende
å inbetalning till älgskadefonden oell erhållen ersättning för älgskada belyses
av den vid detta utlåtande fogade tabellen. Till fonden hava under

Utskottet.

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 94.

arén 1931 och 1932 från Norrland inbetalats avsevärda belopp, varemot
ansökningar om ersättning ur fonden från de norrländska länen för år
1931 icke alls förekommit samt för år 1932 gjorts i helt obetydlig omfattning
och endast inom Norrbottens och Gävleborgs län. Även för de flesta
länen i Svealand hava inbetalningarna uppgått till högre belopp än de
medgivna ersättningarna. Särskilt för Kopparbergs, Värmlands och Västmanlands
län hava avsevärda överskott uppkommit. Inom länen i Götaland
hava däremot ersättningsbeloppen regelmässigt ungefär motsvarat eller
överstigit inbetalningarna. Större rättvisa i förhållandena skulle enligt utskottets
asikt vinnas, därest varje län i första hand vore hänvisat att reglera
sina älgskador med de avgifter, som influtit inom länet. För en sådan anordning
talar jämväl det av domänstyrelsen anförda skälet, att en för landet
gemensam fond med riklig tillgång på medel kan föranleda alltför uppdrivna
anspråk på ersättningar. Utskottet föreslår därför, att av uttagna
avgifter för älgjakt bildas särskilda fonder för varje län, vilka fonder skola
stå under respektive länsstyrelsers förvaltning och användas för länens egna
behov.

Med hänsyn till att inom ett län inflytande avgifter troligen icke alltid
komma att förslå till täckande av berättigade anspråk på ersättning för
liden skada av älg inom länet, vill utskottet emellertid förorda den modifikationen
i systemet med länsfonder att, såsom domänstyrelsen hemställt, viss
mindre del av inflytande belopp, förslagsvis 10 procent, fortfarande skall
inlevereras till statskontoret för att fördelas på de län, där underskott kan
komma att uppstå.

Vad därefter angår frågan om användningen av det överskott, som kan
väntas uppstå inom vissa län, synes en användning till jaktvårdsändamål
icke möta några principiella betänkligheter. Utskottet anser därför, att
länsstyrelserna böra berättigas till jaktvården inom länet använda de medel,
som under visst år influtit för älgjakt och icke äro behövliga till reglering
av samma år uppkomna älgskador.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av motionerna I: 136, I: 191 och
11:362, må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn sådan
ändring i gällande bestämmelser,

att fastställda avgifter för älgjakt inbetalas och, med
nedan angivet undantag, användas för varje län för sig
och förvaltas av vederbörande länsstyrelse;

att 10 procent av inflytande årsbelopp från varje län
redovisas till statskontoret;

att länsstyrelse skall besluta om utbetalande av ersättning
för skada av älg;

Jordbriiksutskottcts utlåtande Nr 94.

5

att, i den mån influtna medel icke erfordras för skadeersättning,
det likaledes skall ankomma på länsstyrelse att
anvisa medel till jaktvården inom länet;

samt att till statskontoret redovisad del av årsbeloppet
efter Kungl. Maj:ts bestämmande årligen fördelas på de län,
där avgifterna för älgjakt visat sig för sitt ändamål vara
otillräckliga.

Stockholm den 19 maj 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

! J /i

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, N. August Nilsson, Carl E.
Eriksson, Granath, Tjällgren, David Hjalmar Pettersson och Elof B. Andersson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste,
Andersson i Grimbo, Olsson i Rödningsberg, Andersson i Löbbo, Carlström, Ericsson
i Sörsjön och Liedberg.

Reservation

av herrar Sederholm, Elof B. Andersson, Andersson i Grimbo och Andersson
i Löbbo, som ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

»Utskottet vill till en början erinra, att de avgifter, som nu uttagas för
varje skjuten älg, införts i syfte att möjliggöra en effektiv ersättningsverksamhet
i fråga om skadegörelse av älg. Avgiftsbeloppet har därför
bestämts med tanke på att de inflytande medlen skulle täcka behovet härvidlag.
Däremot har avsikten icke varit att skapa någon behållning att användas
för andra ändamål. Örn man fasthåller vid den nuvarande älgskadefondens
användning i enlighet med de synpunkter, som varit bestämmande
vid dess inrättande, måste alltså, därest de inflytande avgifterna
stadigvarande lämna överskott, konsekvensen bliva icke att överskottet användes
till nya ändamål utan att avgifterna sänkas. Emellertid kan enligt
utskottets åsikt den hittills vunna erfarenheten icke anses giva tillräcklig
anledning till antagande, att de nuvarande avgifterna i längden skola befinnas
högre än som erfordras för fyllande av det ursprungligen avsedda
ändamålet. Enligt domänstyrelsens uträkning hava visserligen de under åren

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9A.

1931 och 1932 till statskontoret inlevererade medlen lämnat ett överskott
å 100 272 kronor 94 öre, men det är att märka, att — medan de influtna
medlen vartdera året uppgått till ungefär samma belopp, något över
100 000 kronor — det belopp, som sammanlagt utbetalats i ersättningar,
för år 1931 utgjorde allenast 32 366 kronor 6 öre, under det att domänstyrelsen
för år 1932 tillstyrkt ersättningar å tillhopa 74 706 kronor. Orsaken
till att det totala ersättningsbeloppet sålunda mer än fördubblats
är säkerligen den, att möjligheterna till ersättning icke bliva fullt utnyttjade,
förrän kännedom om gällande bestämmelser hunnit sprida sig. Med
hänsyn härtill är det ingalunda osannolikt, att den uppkomna behållningen
snart nog kan behöva anlitas i och för skadereglering. Vore medlen då
använda till andra ändamål, skulle det uppenbarligen föranleda, att krav
restes på bidrag ur statskassan, något, som utskottet anser böra i möjligaste
mån undvikas. Om gällande bestämmelser i övrigt bibehållas oförändrade,
synes det därför icke vara rådligt att, såsom i motionerna ifrågasatts,
tillåta dessa medels användande även till jaktvårdande åtgärder.

Vad därefter angår förslaget, att älgskadefonden skulle uppdelas på länsfonder,
varvid för varje län de där influtna medlen skulle användas i
första hand till älgskadereglering och i andra hand till jaktvården inom
länet, kan mot detta förslag till en början anmärkas, att de medel, som
inom varje län bleve disponibla för jaktvården, icke komme att stå i någon
som helst proportion till dess behov. På vissa håll, till exempel i Kronobergs
län, skulle tydligen icke något belopp komma att gå till detta ändamål,
under det att måhända annorstädes tillgången på medel skulle mer
än väl täcka behovet. Vidare synes det vid älgskadefondens inrättande
ledande syftet att söka åstadkomma en effektiv reglering av älgskadorna
inom hela landet svårligen kunna tillgodoses genom ett system med länsfonder.
Den av domänstyrelsen föreslagna modifikationen i systemet, att 10
procent av inflytande belopp fortfarande skulle inlevereras till statskontoret
för att fördelas på de län, där underskott kunde komma att uppstå,
är uppenbarligen icke i och för sig tillräcklig för att alla underskott skola
bliva utjämnade. Domänstyrelsen har för år 1932 beräknat underskott
inom örebro, Östergötlands, Kalmar, Jönköpings, Kronobergs, Hallands,
Blekinge och Kristianstals län å tillhopa 17 235 kronor. Då det för samma
år till fonden influtna beloppet utgör 103 240 kronor, skulle 10 procent
därav alltså icke förslå till utjämnande av uppkomna underskott.

Utskottet anser det tveksamt, huruvida de med ett genomförande av
motionärernas förslag förbundna olägenheterna kunna anses uppvägda av
möjligheten att utjämna den olikställighet, som enligt hittills vunnen erfarenhet
synes bestå länen emellan. För övrigt finner utskottet — med hänsyn,
bland annat, till att kännedomen örn gällande bestämmelser troligen
ännu icke blivit allmänt spridd — två års erfarenhet icke vara tillräcklig för bedömande
av hur förhållandena i längden komma att gestalta sig. Utskottet

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 94.

7

anser alltså fortfarande, liksom vid nästföregående års riksdag, att ytterligare
erfarenhet bör avvaktas, innan ändringar vidtagas i bestämmelserna
rörande de till älgskadefonden inflytande avgifterna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1:136, 1:191 och 11:362 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.»

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 94.

Älgskadefonden.

Län

19 3 1

1 9

3 2

Summa

beräknad

behålln.

för åren

1931—1932.

Influtit

till

fonden

Kr.

Antal

sö-

kan-

de

Av Kungl.
Majit med-given er-sättning

Kr.

Behållning +

brist —

Kr.

Influtit

till

fonden

Kr.

Antal

sökan-

de

Av

kungl.

domän-

styr.

tillstyrkt

belopp

Kr.

Beräknad

behåll-

ning

Kr.

Norrbottens ...

1 980

_

_

+

1 980: —

3170’

16

449

2 721

4 701

_

Västerbottens...

1145

—

—

+

1145: —

1035

—

—

1035

2180

—

Västernorrlands

1230

—

—

+

1 230: -

1680

—

—

1680

2 910

—

Jämtlands ......

5 355

—

—

+

5 355: -

4 905

—

—

4 905

10 260

—

Gävleborgs......

2 990

—

—

+

2 990: —

2 860

3

305

2 555

5 545

—

Kopparbergs ...

9 080

18

481: 72

+

8 598: 28

9145

24

1044

.8101

16 699

28

Örebro............

12 390

209

7 847: 32

+

4 542: 68

10 445

334

12 817

— 2 372

2170

68

Värmlands ......

12 500

58

2 194: 52

10 305: 48

10 740

101

3 338

7 402

17 707

48

Västmanlands...

8 815

3

267: 60

+

8 547: 40

8 295

10

404

7 891

16 438

40

Uppsala .........

2 805

1

400: 50

+

2 404: 50

3 860

22

2 870

990

3 394

50

Stockholms......

2 920

2

400:-

+

2 520: —

3 755*

13

925

2 830

5 350

—

Södermanlands

9 735

12

725: —

+

9 010: —

8 800

60

5165

3 635

12 645

—

Östergötlands...

10 545

170

8 180: 95

+

2 364: 05

11585

230

12 134

— 549

1815

05

Gotlands.........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Skaraborgs ......

2 475

9

554: 75

+

1 920: 25

2 455

45

1895

560

2 480: 25

Älvsborgs ......

3 475

23

1 420: —

+

2 055: —

3 605

56

2 711

894

2 949: —

Göteborgs och

Bohus .........

585

—

—

+

585: —

3753

—

—

375

960: —

Kalmar .........

4 565

23

1 865: 70

+

2 699: 30

4 850

80

5 839

— 989

1710

30

Jönköpings......

3 950

26

1 704: 50

+

2 245: 50

3 415

89

4 751

-1336

909: 50

Kronobergs......

3 530

71

3 925: 90

—

395: 90

4 255

252

12 722

— 8 467

— 8 862: 90

Hallands.........

1825

17

1180: 60

+

644: 40

1845

46

2 343

- 498

146

40

Blekinge .........

595

6

514: —

+

81: -

525

29

2 635

— 2110

— 2 029: -

Kristianstads ...

1280

9

578:-

+

702: —

1320

43

2 234

— 914

— 212: —

Malmöhus ......

335

3

125: —

+

210: —

320*

2

125

195

405: —

104 105

660

32 366: 06

+ 71 738: 94

103 240

1455

74 706

28 534

100 272: 94

1 Enligt meddelande till domänstyrelsen har till länsstyrelsen influtit 2 130 kr. 690 kr. kommer
att indrivas genom landsfiskalerna.

2 Enligt telefonmeddelande har länsstyrelsen till älgskadefonden inlevererat 3 695 kr.

3 > » >»>> > 375 »

* » » kommer » att till älgskadefonden inleverera 275 »

Anm. I fråga om ersättningarna för år 1932 har Kungl. Maj:t numera utan ändring fastställt
de av domänstyrelsen tillstyrkta beloppen.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1933.