Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

3

Nr 93.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1933 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående visst villkor att
föreskriva vid beviljandet av tillstånd att vid kapplöpning
använda totalisator.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen 1:135 av herr Andersson, Per, m. fl. och II: 285
av herr Nyblom m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit måtte begära utfärdandet av sådana villkor vid beviljandet av tillstånd
till totalisator, att våra inhemska kallblodshästar erhålla huvudparten
av de vid en tävling anordnade loppen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
motionerna.

över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttrande
av stuteriöverstyrelsen.

1923 års riksdag anhöll — i anledning av två likalydande motioner 1:119
och II: 48 samt under åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända
utlåtande nr 8 — i skrivelse nr 31, att Kungl. Maj:t i viss utsträckning
måtte meddela tillstånd till anordnande av vadhållning medelst så
kallad totalisator. I anslutning härtill förordnade Kungl. Maj:t genom
kungörelse den 4 maj 1923 (S. F. S. nr 87), att dylikt tillstånd kan meddelas
förening eller annan sammanslutning, som har till ändamål att för
hästavelns befrämjande hålla offentliga kapplöpningar eller travtävlingar,
glimt under villkor ej mindre att vinsten av totalisatorn, med av Kungl.
Maj:t bestämt, skäligt avdrag för omkostnaderna, inbetalas till statsverket
för att användas till understöd av landets hästavel än även att sökanden
ställer sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, Kungl. Maj:t kan
finna erforderligt att för tillståndets åtnjutande meddela.

I nu förevarande motioner hava motionärerna framhållit, att enligt jordbruksutskottets
ovannämnda utlåtande till 1923 års riksdag den kallblodiga
hästaveln i främsta rummet borde komma i åtanke vid fördelningen
av totalisatormedlen men att enligt en bland företrädarna för den inhemska
hästaveln utbredd uppfattning importerade varmblodshästar gynnades
å travbanor, där totalisator förekomme, på vårt eget inhemska kallblods
bekostnad.

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

Svenska travsportens centralförbund, som av stuteriöverstyrelsen anmodats
att yttra sig i ärendet, har därvid till en början påpekat, att motionärernas
motivering tydde på en förväxling mellan staten tillkommande
vinstmedel av totalisatorn, å ena, samt tävlingsarrangörernas omkostnader,
å andra sidan. Emellertid har centralförbundet utgått från att motionerna
icke åsyftade statens totalisatormedel utan allenast tävlingsarrangörernas
andel samt alltså innebure, att de medel, som föreningar med totalisatortillstånd
utdelade i pris, skulle komma huvudsakligen den inhemska
kallblodsaveln till godo. I detta hänseende har centralförbundet
anfört, bland annat, följande.

»Att helt utestänga den importerade varmblodshästen från svenska travbanor
skulle tvivelsutan vara synnerligen olyckligt för svensk travsport.
Dels står den svenska varmblodsuppfödningen ännu på en jämförelsevis
låg ståndpunkt, jämförd med utlandets, och kräver ovillkorligen, örn den
skall nå önskad utveckling, tillskott av utländskt förstklassigt travarmaterial,
som ej hör beskäras möjligheten att prövas på travbanan, dels får
ej förglömmas, att tävlingarna skola bjuda på sport och god sådan för att
vidmakthålla intresset hos den hittills stora travpublik, som Sverige runt
finansierar travtävlingsmaskineriet och därigenom årligen tillför statsverket
och hästaveln väldiga belopp. Intet land i Europa, där travsport bedrives,
har heller fallit på den idén att utestänga utländsk konkurrens, ty
de s. k. internationella loppen äro publikattraktioner av högsta klass och
kunna helt enkelt icke undvaras. Publikens fordringar på spännande och
varierande sport får ej negligeras och tävlingsarrangörerna måste hava
möjlighet bjuda på sådan, vilket ej är möjligt, örn de skola vara bundna
av restriktiva förordningar av sådan art, som föreslagits av motionärerna.»

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har centralförbundet slutligen
gjort följande uttalande.

»Ett bifall till motionärernas hemställan örn bindande av föreningarnas
rörelsefrihet i avseende på utskrivande av lopp skulle med största sannolikhet
medföra motsatt effekt till den av motionärerna avsedda. Det lider
nämligen intet tvivel örn, att de föreslagna restriktionerna, ur publiksynpunkt
sett, innebära ett beskärande av tävlingarnas sportsliga karaktär,
och det skulle säkert ej dröja länge, förrän resultatet visade sig i form av
minskade intäkter och minskad totalisatoromsättning vid tävlingarna med
ty åtföljande minskning av statens andel av vinstmedlen från totalisatorn
och nedsättning av tävlingspriser, konsekvenser som tydligen varit
främmande för motionärerna.

Under hänvisning till vad här anförts, får centralförbundet som sin bestämda
mening uttala, att motionärernas förslag ej kan vara till någon
fördel för landets hästavel.»

Stuteriöverstyrelsen har i sitt yttrande över motionerna framhållit, att
av de hästslag, som omfattades av den statligt understödda hästaveln, uteslutande
hästar av varmblodigt slag förekomme å kapplöpningsbanorna
men att till tävlingar å travbanorna användes såväl varmblodiga hästar
som hästar av nordsvensk och gudbrandsdalsk ras. På grund härav har
stuteriöverstyrelsen funnit motionerna avse, att propositionerna för trav -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

5

tävlingarna borde uppgöras så, att av de ifrågakommande löpningarna ett
flertal förbehölles uteslutande hästar av nordsvensk ras.

Av stuteriöverstyrelsen åberopade utredningar utvisa, att av de å travbanorna
Solvalla vid Stockholm och Bergsåker vid Sundsvall under år 1932
till prisutdelning tillgängliga medlen — tillhopa 554,767 kronor 50 öre —
utdelats i penningpris för kallblodiga hästar:

å Solvalla ........................ kronor 196,300: —

å Bergsåker ...................... .» 57,772:50

eller tillhopa kronor 254,072: 50,

motsvarande 45.8 procent av den totala prissumman. Därtill komma de
penningpris, som utdelats å de mindre, huvudsakligen av nordsvenska
hästar frekventerade travbanorna i landsorten, varest 21 travdagar med
totalisator förekommit under 1932, vilka penningpris uppgingo till omkring
62,000 kronor, därav ungefär 47,000 kronor uteslutande för kallblodiga
hästar. Travbanan å Jägersro har icke tagits med i beräkningen,
enär något nämnvärt intresse för sådana kallblodiga hästar (nordsvenska),
som kunna ifrågakomma vid travtävlingar, ej förefinnes i Skåne.

Stuteriöverstyrelsen har funnit av den sålunda föreliggande utredningen
framgå, att vårt lands kallhlodiga hästar icke kunde anses hava blivit
missgynnade med avseende å desammas deltagande i de med totalisator
förenade travtävlingarna inom landet. Stuteriöverstyrelsen har vidare
anfört.

»Slutligen får stuteriöverstyrelsen instämma med Svenska travsportens
centralförbund därutinnan, att det för vidmakthållande av allmänhetens
intresse för travtävlingar över huvud taget och för att därigenom möjliggöra
att de tävlingsanordnande sammanslutningarna samt statsverket
tillföras för hästavelns befrämjande erforderliga penningmedel, är nödvändigt,
att varmblodiga hästar — även importerade sådana — få deltaga
i travtävlingarna. Liksom hittills kommer det emellertid allt framgent
att vara synnerligen angeläget för stuteriöverstyrelsen att hava uppmärksamheten
riktad på att vid uppgörandet av propositionerna för de travtävlingar,
där totalisatorspel får förekomma, inhemska hästar gynnas framför
importerade varmblodshästar. Yad beträffar särskilt den nordsvenska
hästaveln, torde emellertid, med den jämförelsevis ringa omfattning
denna avel ännu har, en ökning av antalet tävlingar för kallblodiga hästar
kunna bliva mera till skada än till gagn för densamma, enär det kan
befaras att denna avel i så fall komme att i för stor utsträckning inrikta
sig på produktion av tävlingshästar i stället för att huvudsakligen ägna
sig åt frambringandet av brukshästar med sådana egenskaper, som äro
mest värdefulla hos den nordsvenska hästen.»

I sitt yttrande över motionerna har stuteriöverstyrelsen tillika för att
visa att de kallblodiga hästarna icke blivit missgynnade vid fördelningen
av totalisatormedlen lämnat följande upplysningar och uppgifter:

»Under år 1932 hava i statsanslag till hästavelsföreningar och sammanslutningar,
med syfte att befrämja hästaveln, utgått:

Bihang lill riksdagens protokoll 1933. 10 sami. Nr 92—93. 2

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

Utskottet.

till den varmblodiga hästaveln ............................ kronor 31,500

till den nordsvenska hästaveln ..............kronor 58,500

till ardenneraveln .......................... » 5,500 » 64,000

Summa kronor 95,500.

För underlättande av inköp av avelshingstar av kallblodigt slag bar
som bekant beretts möjlighet till erhållande av räntefria statslån. Sålunda
må av statens hästavelsfond användas ett belopp av högst 250,000 kronor
för utlämnande av lån för förvärvande av avelshingstar av nordsvensk
eller gudbrandsdalsk ras, och för enahanda lån beträffande ardennerhingstar
har inrättats lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras,
vars kapitalbehållning för närvarande uppgår till 350,000 kronor. Avsikten
hade ursprungligen varit, att den senare fonden skulle t. o. m. budgetåret
1932/1933 bringats upp till ett kapital av 400,000 kronor och framdeles
till 600,000 kronor, vilket emellertid i brist på medel icke låtit sig göra.

Dessutom bör framhållas, att den nordsvenska hästaveln i premieringshänseende
i viss mån gynnats genom för densamma gällande undantagsbestämmelser
i premieringsreglementet. Sålunda utgå för fölston av nordsvensk
och gudbrandsdalsk ras penningpris utan hänsyn till viss maximiålder
(för sto av ardenner- och clydesdaleras utgå penningpris endast t.
o. m. det år, stoet fyller 10 år); för med värdebokstav B premierade beskällare
av nordsvensk och gudbrandsdalsk ras utgår inom 4. och 5. premieringsdistrikten
penningpris å 100 kronor. För med samma värdebokstav
premierade hingstar av andra raser utgå icke penningpris.»

Utskottet delar, såsom dess utlåtande nr 92 utvisar, motionärernas
åsikt örn angelägenheten av att befrämja den inhemska kallblodiga
hästaveln. Att, på sätt motionärerna föreslagit, såsom villkor för beviljande
av totalisatorstillstånd förbehålla våra inhemska kallblodshästar
huvudparten av de förekommande loppen, synes emellertid, med hänsyn till
vad svenska travsportens centralförbund och stuteriöverstyrelsen i ärendet
anfört, icke vara lämpligt.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionerna 1:135 och II: 285 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 maj 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 92.

Reservation

av herrar Hedlund i Häste och Andersson i Grimbo.

831468. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.