Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

1

Nr 89.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1933 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående distriktsveterinärväsendet
jämte i ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition tiar Kungl. Majit under punkt 63 i nionde
huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition angående
anslag till distriktsveterinärer, som kunde varda riksdagen förelagd,
beräkna för budgetåret 1933/1934 under titel »Distriktsveterinärer»
ett ordinarie förslagsanslag av 620,000 kronor.

Under punkt 59 av samma huvudtitel bar Kungl. Majit vidare föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
varda förelagd riksdagen, för budgetåret 1933/1934 beräkna ordinarie anslaget
till veterinärinrättningen i Skara till 8,500 kronor.

Slutligen har Kungl. Majit under punkt 65 av nämnda huvudtitel föreslagit
riksdagen att, i avbidan på förberörda proposition, till karantänsanstalten
i Haparanda för husdjur för budgetåret 1933/1934 beräkna ett
extra anslag av 5,490 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen den 10 februari 1933
avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 153, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag föreslagit riksdagen att

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
skall från och med den 1 januari 1934 i tillämpliga delar och i
den mån ej annorlunda följer av vad här nedan sägs äga giltighet å distriktsveterinärer
;

dels tillsvidare bestämma antalet distriktsveterinärer till 249, varvid
dock skall iakttagas, att antalet i den ordning Kungl. Majit bestämmer
successivt nedbringas till 244;

dels godkänna följande löneplan för distriktsveterinärer:

Löneklass

Lön

e g r u p p

i

n

m

IV | V

VI

VII

kr.

kr.

kr.

kr. j kr.

kr.

kr.

i

3,460

3,810

4,170

4,530 1 4,890

5,250

5,610

2

3,060

4,020

4,380

4,740 ! 5,100

5,460

5,820

3

3,960

4,320

4,680

5,040 5,400

5,760

6,120

4

4,260

4,620

4,980

5,340 | 5,700

6,060

6,420

5

4,560

4,920

5,280

5,640 6,000

6,360

6,720

Bihang till riksdagens protokoll 193.1. 10 sami. Nr 89. 1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

dels besluta, att samma, särskilda bestämmelser, som enligt kungörelsea
den 18 juni 1926 (nr 267) gälla för länsveterinärer, skola i tillämpliga delar
från och med den 1 januari 1934 gälla även för distriktsveterinärer
samt att för tillämpningen av löneplanen och däri intagen lönegruppering
skola gälla de föreskrifter, som av Kungl. Majit utfärdas;

dels medgiva, att Kungl. Majit må utfärda de tillämpningsbestämmelser
i övrigt ävensom övergångsbestämmelser, som erfordras för ordnandet
av distriktsveterinärernas anställning i statens tjänst och tillämpning,
å dem av förenämnda avlöningsreglemente, allt i huvudsaklig överensstämmelse
med de allmänna grunder, som av chefen för jordbruksdepartementet
framlagts;

dels förklara, att av riksdagen med avseende å den definitiva löneregleringen
för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. verk lämnade
medgivanden må i tillämpliga delar gälla även beträffande distriktsveterinärer,
dock nied iakttagande av att någon övergångsavlöning icke skall
utgå;

dels medgiva, att ersättningar till vikarier för distriktsveterinärer må
efter Kungl. Majlis bestämmande bestridas av de för avlöning åt distriktsveterinärer
anvisade medel;

dels ock under nionde huvudtiteln i riksstaten

a) från och med budgetåret 1933/1934 uppföra ett nytt ordinarie förslagsanslag
under titel »Distriktsveterinärer» samt därunder anvisa ett:
belopp av 620,000 kronor;

b) för samma budgetår uppföra ordinarie anslaget till veterinärinrättningen
i Skara med oförändrat belopp, 8,500 kronor; samt

c) till karantänsanstalten i Haparanda för husdjur anvisa för nämnda
budgetår ett extra anslag av 5,490 kronor.

I samband med propositionen har utskottet till behandling föreliaft följande
inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) Ii 257 av herr Gustafsson, Per,

2) 1:258 av herr Karlsson, Gottfrid, likalydande med lii 437 av herr
Persson i Falla m. fl.,

3) I: 259 av herr Nilsson, Alexander,

4) 1:263 av herr Bodin, Gunnar, oell herr Roos, likalydande med lii
434 av herr Gardell i Gans m, fl.,

5) I: 269 av herr Ernfors m. fl., likalydande med lii 445 av herr Ericsson
i Sörsjön m. fl.,

6) 1:270 av herr Velander m. fl., likalydande med 11:435 av herr
Sandström m. fl.,

7) lii 92 av herr Magnusson i Skövde,

8) II: 433 av herrar Hallén och Andersson i Prästbol,

9) lii 436 av herrar Hansson i Rubbestad och Werner i Höjen,

10) lii 440 av herr Hansson i Rubbestad m. fl.,

11) lii 441 av herr Hansson i Trollhättan,

12) lii 442 av herr Lundén,

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

3

13) II: 443 av herr Osberg m. fl., och

14) 11:444 av herr Gustafson i Vimmerby.

Till utskottet har därjämte direkt inkommit ett flertal skrivelser i nu
förevarande ämne.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får
utskottet, i den mån därför ej nedan redogöres, hänvisa till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet.

Vad motionärerna hemställt återgives i samband med utskottets redogörelse
för de delar av propositionen, som motionerna avse. I fråga örn
de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, tillåter sig
utskottet att, i den män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa
till motionerna.

På grund av beslut vid 1931 års riksdag (IX II. T., punkt 49; skr. 9 A,
punkt 28) skall från och med 1934 års ingång distriktsveterinärväsendet
övertagas av staten. Sedan särskilt tillkallade sakkunniga (distriktsveterinärlönesakkunn
iga) den 12 juli 1930 framlagt förslag beträffande ordnandet
av distriktsveterinärernas anställnings- och avlöningsförhållanden
(stat. off. utr. 1930:18), hava vederbörande myndigheters yttranden
införskaffats däröver, varjämte förslag till jämkningar i den nuvarande indelningen
av länen i veterinärdistrikt utarbetats inom medicinalstyrelsen.

Kungl. Maj:ts förevarande proposition innefattar närmast förslag till
av statens övertagande av distriktsveterinärväsendet påkallad omorganisation
av distriktsveterinärväsendet efter utgången av innevarande år.
Härjämte har i propositionen berörts vissa tilltänkta ändringar i gällande
taxebestämmelser för veterinärer ävensom framlagts riktlinjer för blivande
indelning av riket i distriktsveterinärdistrikt.

Utskottet vill till en början redogöra för frågan om distriktsveterinärernas
avlöningsförhållanden.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser äger distriktsveterinär, som
är anställd i något av de fyra nordligaste länen, uppbära en begynnelseavlöning
av lägst 2,600 kronor, samt annan distriktsveterinär lägst 2,100
kronor. Härtill komma två ålderstillägg å vartdera 450 kronor efter 5
respektive 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Till begynnelseavlöningen
bidrager staten med 900 kronor i de fyra nordligaste länen och 700 kronor
i övriga län. Statsbidraget till varje ålderstillägg uppgår till 225
kronor. Villkoren för statsbidrags åtnjutande finnas augivna i kungörelsen
den 8 juni 1923 (nr 180) angående statsbidrag till distriktsveterinärers
avlönande. Till distriktsveterinär, som erhåller dyrtidstillägg å
honom av vederbörande landsting tillkommande avlöning, utgår därjämte
dyrtidstillägg av statsmedel å det i avlöningen — begynnelseavlöning
och ålderstillägg — ingående statsbidraget efter samma grunder
som å landstingets andel i avlöningen, dock högst med en tredjedel av
statsbidraget. Vissa landsting hava emellertid fastställt högre begyn -

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

nelseavlöning än den bestämda minimiavlöningen, och jämväl beträffande
ålderstilläggen hava särskilda grunder bestämts såväl i avseende å
villkoren för deras utgående, tidpunkten för deras tillträdande som deras
storlek. Även i fråga örn dyrtidstillägg tillämpas mycket olikartade
normer. Sålunda torde böra nämnas, att i Västernorrlands län distriktsveterinärernas
begynnelseavlöning (statsbidrag inbegripet) uppgår till
4,400 kronor, vartill komma tre ålderstillägg med respektive 450, 500 och
500 kronor efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring. I samma län utgår dyrtidstillägg
efter samma, grunder, som gälla för befattningshavare i statens
tjänst med s. k. oreglerad avlöning. I fråga örn dyrtidstilläggens
storlek hava 14 landsting beslutat, att dyrtidstillägg skall utgå å landstingets
andel i avlöningen med 1U eller efter samma grunder, som tilllämpas
för befattningshavare i statens tjänst med s. k. oreglerad avlöning.
Av övriga landsting hava flertalet beslutat lägre grunder för dyrtidstillägg
åt distriktsveterinärerna. I något fall har dyrtidstillägg icke
ansetts böra under de senaste åren ifrågakomma. I allmänhet uppbära
distriktsveterinärerna av landstingsmedel särskilda arvoden för avlönande
av vikarier å i allmänhet 300 kronor för år. Distriktsveterinärernas
pensionering är genom landstingens medverkan ordnad i statens pensionsanstalt.
Pensionsunderlaget utgör 3,500 kronor, vartill kommer pensionsförhöjning
I, varigenom hel pension uppgår till 3,960 kronor. Nu
gällande lönereglering för distriktsveterinärerna genomfördes vid 1923
års riksdag, och framgå de skäl, som föranlett densamma, av det vid
statsverkspropositionen för samma år fogade statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden, nionde huvudtiteln, sid. 121—130.

Distriktsveterinärlönesakkunniga hava i sitt betänkande
framlagt förslag till lönereglering för distriktsveterinärerna. De sakkunniga
hava utgått ifrån att den sammanlagda årliga inkomst, som skäligen
borde tillkomma en distriktsveterinär, i genomsnitt skulle uppgå
till åtminstone 8,500 kronor. Denna inkomst borde enligt de sakkunnigas
mening lämpligen vara så fördelad mellan den fasta avlöningen och gottgörelsen
enligt taxa, att i ett normaldistrikt åtminstone hälften av inkomsterna
borde utgå i form av fast avlöning men att, i likhet med vad
som redan vore fallet, i de nordligaste länen en väsentligt större del än
hälften borde utgå i denna form.

Vidkommande frågan om distriktsveterinärernas inplacering i det lönesystem,
som gäller för allmänna civilförvaltningen, hava de sakkunniga
anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till distriktsveterinärernas utbildning samt de risker, som
vore förenade med deras tjänsteutövning, hade de sakkunniga kommit till
den uppfattningen, att en placering i 15:e lönegraden måste anses befogad.
Även örn skäl kunde anföras för en något högre placering, hade de
sakkunniga funnit sig böra stanna vid en placering i 15 :e lönegraden. En
statsanställning av distriktsveterinärerna komme att utöver den direkta
avlöningen medföra åtskilliga förmåner, vilka vore förenade med anställning
i statens tjänst.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89. 5

På i huvudsak enahanda skäl, som föranlett riksdagen att för provinsialläkarna
införa en särskild lönegruppering med hänsyn till tjänstgöringsdistriktens
svårskötthet och storleken av den inkomst av enskild
praktik, som därstädes kunde påräknas, föresloge de sakkunniga en särskild
löneplan även för distriktsveterinärerna, där i första gruppen avlöningen
skulle motsvara den i A-ort i 15 :e lönegraden med en begynnelseavlöning
av 3,450 kronor och en slutavlöning av 4,560 kronor. Antalet
lönegrupper syntes i anslutning till löneplanen för provinsialläkarna samt
till de av distriktsveterinärföreningen och medicinalstyrelsen framställda
förslagen höra bestämmas till sju. Skillnaden mellan avlöningen inom de
olika lönegrupperna kunde lämpligen bestämmas till 360 kronor. Uppflyttning
till högre löneklass skulle ske enligt de i. avlöningsreglementet för
allmänna civilförvaltningen fastställda grunderna efter respektive 3, 6,
9 och 12 års tjänstgöring.

I anslutning till vad sålunda anförts hava de sakkunniga uppgjort den
löneplan, som i propositionen förelagts riksdagen till godkännande.

Enligt de sakkunnigas mening borde det ankomma på Kungl. Majit att,
i likhet med vad som vore fallet beträffande gäliande ortsgruppering, verkställa
fördelning av distriktsveterinärbefattningarna å de särskilda lönegrupperna.
Härvid syntes hänsyn böra tagas till i vad mån tjänstgöringsdistriktet
kunde anses svårskött eller ej samt till storleken av påräkneliga
inkomster av enskild praktik eller andra förvärvskällor. Jämväl borde
beaktas, örn ock i mindre grad, levnadskostnaderna och kallortsförhållandena.
Särskilt kallortstillägg skulle nämligen icke förekomma.

De sakkunniga hava även avgivit förslag i fråga örn de särskilda avlöningsbestämmelser,
som erfordras för distriktsveterinärernas del.

Departementschefen har beträffande nu berörda spörsmål anfört
i huvudsak följande.

»Vad då först beträffar distriktsveterinärernas allmänna löneställning
är jag i likhet med flertalet av de i ärendet hörda myndigheter av den
uppfattningen, att de sakkunnigas förslag är ägnat att läggas till grund
för reglerandet av distriktsveterinärernas löneförmåner. När jag i stort
sett ansluter mig till de sakkunnigas uttalanden beträffande den inkomst,
som bör tillförsäkras en distriktsveterinär i ett distrikt, varest
arbetsbördan och praktikmöjligheterna kunna anses såsom normala, har
jag velat erinra örn, att man givetvis måste utgå från, att denna inkomst
under normala förhållanden bör tillförsäkras en distriktsveterinär,
men att jag givetvis icke förbiser, att under för tillfället rådande förhållanden
inom jordbruket taxeinkomsten kan komma att minskas. A
andra sidan bör uppmärksammas, att de sakkunniga just för att utjämna
vissa ojämnheter beträffande inkomsten av praktik funnit sig böra
för vinnande av jämförelse med vanlig löneinkomst sänka inkomsten av
enskild praktik med omkring 25 procent. Här må även framhållas, att
de förändringar i fråga örn dyrtidstilläggen, som inträtt sedan de sakkunniga
avgåvo sitt förslag och vilka föranlett någon minskning i löneförmånerna
för statens befattningshavare i allmänhet, även inverka på

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

distriktsveterinärernas avlöning oell i viss mån reducera den av de sakkunniga
angivna normalinkomsten.

I fråga om uppdelningen av distriktsveterinärernas inkomster mellan
avlöning ock ersättning för enskild husdjurssjukvård håller jag före, att
ungefär hälften av inkomsten bör i ett normaldistrikt utgöras av fast
avlöning med eventuellt därå utgående dyrtidstillägg.

Vidkommande distriktsveterinärernas placering i lönehänseende ansluter
jag mig till den av allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttalade
uppfattningen, att den av de sakkunniga föreslagna löneplanen är
godtagbar, och att de i löneplanen angivna lönebeloppen äro på skäligt
sätt avvägda. Även örn vissa omständigheter synas mig kunna anföras
för att något öka ersättningen av statsmedel inom de högsta lönegrupperna
— avsedda för distrikt, där praktikmöjligheterna äro ringa och
som äro särskilt svårskötta — har jag dock icke velat framställa förslag
härutinnan, då någon erfarenhet ännu icke vunnits rörande den föreslagna
lönegrupperingens praktiska verkningar. Emellertid synes mig anledning
föreligga att bereda kallortstillägg åt de distriktsveterinärer,
vilka vid en blivande gruppindelning komma att hänföras till lönegrupperna
V—VII och vilka stationeras å orter, där kallortstillägg utgår.
Härigenom torde åt de i inkomsthänseende sämst ställda veterinärerna,
framförallt i de nordligaste delarna av landet, komma att beredas
någon förbättring i den löneställning, som de sakkunniga föreslagit,
utan att dock någon rubbning sker uti den av dem föreslagna löneplanen.
Vid gruppindelningen torde man därför icke höra taga hänsyn
till huruvida stationsorten är en sådan plats, där kallortstillägg enligt
avlöningsreglementet utgår. För övrigt lärer man vid veterinärdistriktens
fördelning å de särskilda lönegrupperna främst böra taga
hänsyn till distriktens möjligheter att bereda inkomster av praktik och
annan veterinär verksamhet ävensom till deras svårskötthet. Nedsättning
i lägre lönegrupp synes mig icke böra ske annat än vid ombyte av
distriktsveterinär.

Avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen torde kunna
tillämpas för distriktsveterinärerna liksom för länsveterinärerna. En
fördel synes mig nämligen vara, att samma avlöningsreglemente vinner
tillämpning på ifrågavarande två slag av tjänsteveterinärer. De jämförelsevis
obetydliga förändringar, som erfordras i form av särskilda föreskrifter
för reglementets tillämpning och vilka närmast avse löneplanen
och gruppindelningen, torde böra få utfärdas av Kungl. Majit. Med berörda
jämkningar böra de för länsveterinärerna gällande föreskrifterna
tillämpas även å distriktsveterinärerna. Mot de av de sakkunniga föreslagna
särskilda avlöningsbestämmelserna för distriktsveterinärerna har
jag intet att erinra. Jag vill endast tillägga, att vid bestämmandet av
semester distriktsveterinär bör jämställas med befattningshavare i lönegraden
B 21, men däremot för beräkning av tjänstledighetsavdrag m. m.
med tjänsteman i lönegraden B 15. Jämväl dessa bestämmelser torde få

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89. 7

utlärdas av Kungl. Majit i samband med övriga bestämmelser örn tillämpning
å distriktsveterinärerna av avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.

Såsom de sakkunniga omnämnt kommer tillämpningen av den av mig
förordade löneplanen att för vissa distriktsveterinärer medföra en minskning
av den avlöning, som tillerkänts dem av vederbörande landsting
och vilken de nu uppbära eller framdeles skulle komma att erhålla. Ehuru
jag icke bortser från, att det måste anses vara mindre tillfredsställande
•att vid en omorganisation såsom den föreliggande befattningshavare erhålla
minskning i tidigare uppburna fasta löneförmåner, anser jag mig
dock icke böra framställa något förslag, att distriktsveterinär vid övergång
till statsanställning skall erhålla gottgörelse för den inkomstminskning,
som möjligen kan uppstå för honom. Det ligger nämligen i sakens
natur, att vid tillämpningen av de mera enhetliga avlöningsgrunder, som
innefattas i det statliga avlöningssystemet, en utjämning kommer till
stånd. Örn jag alltså icke finner anledning föreligga att föreslå en övergångsbestämmelse
av nyss angivet innehåll, vill jag dock förorda, att
i samband med övergången stadgande meddelas därom, att distriktsveterinär
skall äga för placering å den nya löneplanen och uppfattning
i högre löneklass tillgodoräkna hela sin tjänstetid såsom distriktsveterinär,
ävensom den tid, han före överflyttningen till statstjänst
innehaft länsveterinärbefattning. Något avdrag i fråga örn denna tid
synes icke berättigat, men torde i övrigt böra tillämpas de föreskrifter,
som avlöningsreglementet innehåller rörande tillgodoräkning av viss tid
för placering i och uppfattning i löneklass. Nuvarande innehavare av
distriktsveterinärtjänst lärer icke böra mot sin vilja förflyttas till annat
distrikt eller till annan stationsort i annat fall än då detta enligt redan
nu för honom gällande bestämmelser låter sig göra. Däremot torde
han böra vara skyldig att underkasta sig även ganska omfattande jämkningar
i tjänstgöringsdistriktets omfattning. Jag förutsätter, att Kungl.
Majit erhåller bemyndigande att utfärda erforderliga övergångsbestämmelser,
och anser jag mig icke böra för närvarande, i vidare mån än som
skett, behandla denna fråga, då det givetvis först i samband med verkställandet
av övergången torde komma att visa sig vilka svårigheter,
som uppstå för att ordna denna på ett såväl med hänsyn till statsverket
som nuvarande innehavare av distriktsveterinärtjänster tillfredsställande
sätt.»

Av de motioner, som väckts i anledning av propositionen, behandla
endast de likalydande motionerna 1:270 och 11:435 frågan örn distriktsveterinärernas
avlöningsförhållanden. I sistnämnda motioner framhålles,
att genom den av Kungl. Majit föreslagna ordningen hela landet bleve
likställt i fråga om grunderna för lönegrupperingen. Enligt motionärernas
åsikt borde emellertid övre Norrland bibehålla sin hittillsvarande
pa goda skill förefintliga särställning i fråga örn distriktsveterinärernas
begynnelseavlöning. Därjämte har det synts motionärerna mindre till -

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

talande, att vissa distriktsveterinärtjänsters omvandling till statstjänster
skulle för dem medföra minskade löneinkomster. Motionärerna hava därför
föreslagit, att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr
153 till årets riksdag, dock med den modifikationen, att distriktsveterinärer,
stationerade i ettdera av de fyra nordligaste länen, skola tilldelas,
lägst lönegrupp V i den av de sakkunniga upprättade löneplanen.

I samband med frågan örn distriktsveterinärernas avlöningsförhållanden
har i propositionen behandlats frågan örn distriktsveterinärernas tillsättande.
I sistnämnda hänseende har departementschefen förordat, att
distriktsveterinärerna skulle utnämnas av Kungl. Majit, sedan förslag i
ärendet framlagts av medicinalstyrelsen.

Vad angår frågan örn distriktsveterinärernas pensionering har Kungl.
Majit i särskild proposition (nr 165), vilken hänvisats till bankoutskottet,
framlagt förslag härutinnan.

Utskottet övergår till vissa ifrågasatta ändringar i gällande taxebestämmelser
för veterinärer. Bestämmelser rörande ersättning för av veterinär
utförda förrättningar för statens räkning samt för besiktningar oell
andra förrättningar vid in- och utförsel av husdjur m. m. finnas för närvarande
i taxa för veterinärs tjänsteförrättningar den 19 oktober 1888 (nr
54), ändrad genom kungörelsen nr 106/1914. Gällande bestämmelser örn
ersättning åt distriktsveterinärer för enskild husdjurssjukvård innehållas
i taxa för distriktsveterinärer den 31 juli 1914 (nr 180).

Distrikts ve t er i när lön esak ku imiga hava i sitt betänkande
jämväl behandlat frågan örn jämkning av bestämmelserna i nu gällande
taxa för distriktsveterinärer och i sådant hänseende anfört i huvudsak
följande.

I det av de sakkunniga framlagda förslaget till taxa för arvode åt vissa
i civil tjänst anställda veterinärer m. fl. (veterinärtaxa) har såsom avdelning
A upptagits ersättningsbestämmelserna vid enskild husdjurssjukvård
(praktiktaxa), medan under avdelning B intagits föreskrifter
örn ersättning för tjänsteförrättningar (tjänstetaxa). Bestämmelserna
under avdelning A hava i huvudsak anslutits till nu gällande föreskrifter
i 1914 års taxa för distriktsveterinärer. De sakkunniga hava
emellertid ansett sig böra införa skyldighet för veterinär att, i likhet
med vad som redan gäller för provinsialläkare, inom vissa gränser bestämma
arvodets storlek med hänsyn till såväl sjukdomsfallets natur
och det arbete, veterinären måst nedlägga, som ock till den betalningsskyldiges
förmåga att gälda kostnaderna. Som utgångspunkt och medeltal
vid fastställandet av dessa gränser för arvodena hava de sakkunniga,
som vid avvägandet av avlöningen till distriktsveterinärerna ansett,
att den nuvarande praktikinkomsten borde i huvudsak bibehållas
oförändrad, tagit de i § 4 av gällande taxa för de särskilda grupperna
intagna arvodesbeloppen. Detta skulle alltså komma att innebära, att
djurägare i ringa förmögenhetsvillkor kunde erhålla en sänkning av nuvarande
arvode, vilken sänkning uppvägdes av en motsvarande höjning
av arvodet för djurägare i bättre ekonomisk ställning.

För de fyra nordligaste länen gälla enligt nyssnämnda § 4 högre ersättningsgrunder
för arvodets bestämmande vid sjukbesök på avstånd

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

9

över 20 kilometer. Då bibehållandet av dessa undantagsbestämmelser
knappast kunde anses vara motiverat, och då de sakkunniga dessutom
erfarit, att bestämmelserna vid tillämpningen saknade större betydelse,
hava de i anslutning till förut berörda framställning från Västerbottens
läns landsting ansett sig böra förorda, att för hela landet skola gälla
enhetliga föreskrifter rörande veterinärs arvode för sjukbesök.

I fråga örn veterinärs resekostnadsersättning hava de sakkunniga uttalat,
att denna bör utgå i nära anslutning till självkostnaden samt att någon
utjämning av resekostnaderna synes kunna åstadkommas därigenom,
att ersättningen vid kortare resor beräknas proportionsvis högre än vid
längre resor. Då flertalet distriktsveterinärer i och för sin tjänst hålla
egna automobiler, hava de sakkunniga uppgjort förslag till särskild taxa
vid begagnandet av egen automobil. Veterinär, som icke håller sådan
automobil, bör äga rätt att med automobilägare träffa avtal örn tillämpning
av ifrågavarande taxa, men är skyldig att, örn sådan överenskommelse
icke träffats, begagna sig av automobil, som kan komma att tillhandahållas
av vederbörande hushållningssällskap. Den av de sakkunniga
föreslagna specialtaxan skulle kunna medföra avsevärt lägre resekostnadsersättning
än den, som nu tillkommer veterinär.

Beträffande de sakkunnigas förslag i avseende å § 4 har de sakkunnigas
ordförande, riksdagsmannen E. O. Magnusson i Tumhult,
uttalat särskild mening.

Magnusson har framhållit, att det vore ett önskemål, varom alla vore
ense, att djurägaren skulle tillkalla veterinär i alla de fall, där så befunnes
nödvändigt, men att förutsättningen för att detta verkligen skulle
ske vore, att kostnaden för veterinärens sjukbesök icke komme att ställa
sig alltför hög för djurägaren. Han anslöt sig till de sakkunnigas förslag
örn en jämkning nedåt i gällande taxa för distriktsveterinär i sådana
fall, där omfattningen av veterinärens arbete eller den betalningsskyldiges
förmåga att gälda kostnaden kunde giva anledning till en lägre debitering
än den normala. Denna jämkning borde dock enligt hans mening givas
något större räckvidd samt icke kompenseras genom beredande av möjlighet
till motsvarande höjning av taxan för andra djurägare. Då de sakkunnigas
förslag innefattade en avsevärd förhöjning av minimiavlöningen
för distriktsveterinärerna samt en billigare kostnad för djurägaren
vid anlitande av veterinär med sannolikhet skulle medföra en ökning av
distriktsveterinärernas praktik, möjliggjord genom de senaste årens utveckling
på kommunikationsväsendets område, hade han ansett sig böra
föreslå, att det i § 4 första stycket angivna arvodet borde utgå på följande
sätt:

då avståndet är

5 kilometer eller därunder ............................................ 3— 5 kronor

över

5

men

ej

över

10

kilometer.................

................ 4— 6

»

»

10

»

»

»

15

» ................

................ 5— 7

»

»

15

»

»

»

20

» .................

................ 6— 8

»

»

20

»

»

»

25

» .................

............... 7— 9

»

»

25

»

»

»

30

» .................

.............. 8-10

»

»

30

»

»

»

35

» .................

................ 9—11

»

35

»

»

»

40

» .................

................ 10—12

»

»

40

»

»

»

50

» ................

................ 11—13

»

»

50

»

»

»

60

» ................

................ 12-14

»

med en kronas förhöjning av de båda sist angivna beloppen för varje nytt
tiotal kilometer.

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

Departementschefen har i detta hänseende anfört.

»Vidkommande därefter de förändringar i taxan för distriktsveterinärer,
som från olika håll föreslagits, vill jag meddela, att de taxebestämmelser,
som förordats av riksdagsmannen Magnusson i Tumhult i
den vid de sakkunnigas betänkande fogade reservationen, enligt min
åsikt i huvudsak böra fastställas även örn härigenom någon minskning
skulle inträda i distriktsveterinärernas ersättning. Den djurägande befolkningens
intressen torde motivera någon sänkning av taxan, och synes
mig, såsom flertalet myndigheter gjort gällande, det lämpligaste vara,
att möjlighet skapas att, med bibehållande av nuvarande taxegrunder för
de i ekonomiskt hänseende bättre ställda bland den jordbrukande befolkningen,
de sämst lottade djurägarna skola kunna erhålla nuvarande arvode
vid anlitande av veterinär något reducerat. Mot den av de sakkunniga
föreslagna särskilda resetaxan och borttagandet av den s. k. norrlandstaxan
har jag intet att erinra. Däremot synes mig anledning icke föreligga
att ålägga veterinärerna att under vissa förutsättningar vid sina
förrättningar begagna automobil, som tillhandahålles av vederbörande
hushållningssällskap. En tillämpning av de av de sakkunniga föreslagna
grunderna för reseersättningens bestämmande synes mig kunna utan
dylikt åläggande ernås. De sålunda angivna allmänna grunderna,
efter vilka enligt min uppfattning praktiktaxan bör fastställas, har jag
ansett mig böra i detta sammanhang framlägga. Taxan bör, sedan en
närmare granskning skett jämväl rörande vissa detaljbestämmelser, fastställas
av Kungl. Maj:!.»

I fråga örn ersättningen vid veterinärs tjänsteförrättningar hava distriktsveterinärlönesakkunniga
upptagit förslag till nya bestämmelser i
§§ 13—18 under avdelning B av veterinärtaxan. Förslaget innebär i förhållande
till nu gällande bestämmelser någon förhöjning av den ersättning,
som skall utgå till veterinär vid arbete för statens räkning.

Departementschefen har härutinnan anfört.

»Beträffande de sakkunnigas förslag till ny taxa för veterinärs tjänsteförrättningar
torde riksdagen böra beredas tillfälle att yttra sig över
ersättningsgrunderna vid förrättningar i statens ärenden. Dessa innefattas,
såsom redan nämnts, i § 13 av de sakkunnigas taxeförslag. I likhet
med flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna har jag ansett
mig kunna ansluta mig till de huvudgrunder för lämnande av gottgörelse
åt veterinär vid förrättningar i statens ärenden, som i sagda paragraf
framlagts av de sakkunniga. Någon förändring i beloppen av de anslag,
från vilka ersättningen skall bestridas, torde icke behöva ifrågakomma.

Vad beträffar de i de sakkunnigas förslag under §§ 14 och 15 upptagna
bestämmelserna beträffande arvoden vid besiktningar vid införsel och
utförsel av djur ävensom de sakkunnigas förslag i övrigt rörande gottgörelse
för tjänsteförrättningar synes ytterligare prövning böra ske rörande
den lämpliga avvägningen av där upptagna arvodesbelopp m. m. Där -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89. 11

efter torde föreskrifter rörande samtliga tjänsteförrättningar, som veterinär
Ilar att utföra, böra av Kungl. Majit utfärdas.»

I fråga örn taxan för distriktsveterinärer föreligga tre motioner,
nämligen dels den före propositionens avlåtande väckta motionen II: 92,
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla örn utredning i vad mån nu gällande veterinärtaxa kan nedsättas,
dels ock de i anledning av propositionen väckta motionerna lii 436 och
lii 443.

I motionen lii 436 förordas en betydande sänkning av praktiktaxan för
veterinärer. Enligt motionärernas åsikt borde 4 § i nämnda taxa erhålla
följande lydelse:

»1) för varje sjukbesök, som av veterinären på anmodan av vederbörande
djurägare göres med utgångspunkt från veterinärens bostad eller
annat inom distriktet beläget ställe, där han uppehåller sig, skall, vare
sig recept meddelas eller icke, arvode, såvitt icke detta enligt § 6 här

nedan beräknas efter tid, utgå på följande sätt:

då avståndet är 5 kilometer eller därunder ............ 3 kronor

» » » över 5 men ej över 15 kilometer 4 »

» » » » 15 » » » 25 » 5 »

» » » » 25 » » » 35 » 6 »

» » » » 35 » » » 45 » 7 »

med en kronas förhöjning av sist angivna belopp för varje nytt tiotal
kilometer.

2) Särskild gottgörelse för återfärden utgår icke.»

I anslutning härtill har i motionen II: 436 hemställts, att riksdagen må
vid fastställande av löneplan för distriktsveterinärerna uttala sig för att
Kungl. Majit vid utfärdande av praktiktaxa för veterinärerna måtte taga
hänsyn till de synpunkter, som i denna motion framhållits.

I motionen II: 443 har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit måtte utreda frågan örn att
mindro bemedlade djurägare i veterinärdistrikten, som bo på ett avstånd
som överstiger en mil från veterinärstationen, måtte komma i åtnjutande
av lindring för veterinärens arvode och skjutsersättning i ungefärlig överensstämmelse
med reglerna för lindring av de mindre bemedlades sjukvårdskostnader
i provinsialläkardistrikten samt till riksdagen framlägga
förslag i här angivet syfte.

Vad därefter angår frågan örn landets indelning i veterinärdistrikt,
utgör antalet distriktsveterinärer, till vilkas avlöning för närvarande
utgår statsbidrag, 251. Utöver de länsveterinärer, som äro stationerade i
länens residensstäder, finnas 2 övertaliga länsveterinärer, stationerade i
Mora och Sundsvall, vilka till en del utöva verksamhet såsom distriktsveterinärer.

Sedan 1931 års riksdag beslutat örn statsanstiillning av distriktsveterinär

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

Terna, har frågan om förändringar i nuvarande distriktsindelning upptagits
till närmare prövning av medicinalstyrelsen, som i skrivelse
den 29 oktober 1932 framlagt förslag till ny distriktsindelning. Inom medicinalstyrelsen
har uppgjorts ett preliminärt förslag till dylik indelning,
vilket förslag varit föremål för granskning vid sammanträden inför vederbörande
länsstyrelser med representanterna för veterinärstyrelserna
och särskilda ortsombud. Medicinalstyrelsen har vid dessa sammanträden
representerats av chefen för styrelsens veterinärbyrå. Såsom en
följd av dessa överläggningar har medicinalstyrelsen i sitt föreliggande
definitiva förslag till distriktsindelning gjort åtskilliga jämkningar för
att tillgodose vid ifrågavarande sammanträden uttalade önskemål. I det
slutliga förslaget har medicinalstyrelsen utgått från, att länsveterinärerna
i allmänhet borde hava särskilda praktikområden, avpassade med hänsyn
till förhållandena inom de olika länen.

Enligt det preliminära förslaget förutsattes, att antalet veterinärdistrikt
i riket skulle kunna minskas från nuvarande 251 — eller örn två
övertaliga länsveterinärers och karantänsveterinärens i Haparanda praktikområden
redan nu räknas som särskilda distrikt i stället 254 — till
240, under det att enligt medicinalstyrelsens definitiva förslag distriktensantal
skulle, utgöra 249. I sistnämnda siffra ingå emellertid dels två distrikt,
motsvarande de praktikområden för en länsveterinär i vartdera av
Kopparbergs och Västernorrlands län, inom vilka distrikt distriktsveterinärens
verksamhet skulle utövas av de två länsveterinärer, som medicinalstyrelsen
föreslagit skola överföras till övergångsstat, dels ett distrikt,
inom vilket djursjukvården skulle överlämnas till veterinärinrättningen
i Skara att handhava, dels ock ett distrikt, motsvarande praktikområdet
för den statsavlönade karantänsveterinären i Haparanda, vilken
borde erhålla distriktsveterinärs ställning. Medicinalstyrelsens förslag
innebär alltså i själva verket en indragning av 6 distriktsveterinärtjänster.

Departementschefen har beträffande distriktsindelningen anfört.

»Vid övervägande av de skilda synpunkter, som givetvis kunna framträda,
då det gäller att genomföra förändringar i den nuvarande indelningen
av landet i veterinärdistrikt, synes i främsta rummet böra tillmätas
betydelse åt den omständigheten, att genom de avsevärt förbättrade
kommunikationerna större möjligheter skapats för distriktsveterinärerna
att snabbt kunna efter kallelse inställa sig, samt att den nuvarande
indelningen i många fall påverkats av svårigheten att mellan olika landsting
träffa uppgörelse rörande kostnaderna för anställandet av en distriktsveterinär,
vars distrikt lämpligen bort omfatta delar av skilda län
eller landstingsområden. Otvivelaktigt är även, att åtminstone i vissa
av de stora norrländska länen någon ökning av antalet distriktsveterinärer
måste anses behövlig med hänsyn till de långa resor, veterinärerna

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

13

nu måste företaga, och de kostnader för djurägarna, som uppstå på grund
av att reseersättningarna skola gäldas av dem. Utan att i de södra
delarna av landet några berättigade intressen från djurägarnas sida trädas
för nära, synes därför anledning föreligga att där indraga vissa veterinärdistrikt,
varvid då i första rummet bör komma i betraktande sådana
landsdelar, där veterinärdistrikten, även örn hänsyn tages till antalet
kreatur, äro relativt små och ej i högre grad arbetstyngda. Givetvis måste
man vid en nyindelning av landet i veterinärdistrikt framgå med stor
försiktighet, då förändringar i distriktsindelningen beröra såväl djurägarnas
som distriktsveterinärernas intressen, men å andra sidan får, såsom
distriktsveterinärlönesakkunniga framhållit, icke förbises, att statsekonomiska
skäl tala för, att icke statsverket vid övertagande av distriktsveterinärväsendet
utgår från ett större antal distrikt än som måste anses
vara oundgängligen nödvändigt för djursjukvårdens bestridande. Med
dessa utgångspunkter bar jag vid granskning av medicinalstyrelsens förslag
till ny distriktsindelning funnit mig i fråga örn minskning av distriktens
antal kunna gå något längre än styrelsen gjort i sitt definitiva
förslag.

Jag delar medicinalstyrelsens uppfattning, att för veterinärinrättningen
i Skara bör skapas ett särskilt praktikområde genom indragning av
Axvalls veterinärdistrikt och vidtagandet av jämkningar beträffande angränsande
distrikt. Föreståndaren (lektorn) vid veterinärinrättningen i
Skara synes böra åläggas att tjänstgöra som distriktsveterinär inom ett
nybildat Skara veterinärinrättnings distrikt, som alltså i huvudsak
skulle ersätta Axvalls nuvarande distrikt. Emellertid torde ytterligare
utredning vara erforderlig, särskilt i fråga örn personalbehovet, innan
slutlig ståndpunkt kan tagas till frågan örn veterinärinrättningens framtida
organisation, under förutsättning att föreståndarbefattningen och
distriktsveterinärtjänsten sammanslås. Anordningen lärer dock i allt
fall icke lämpligen kunna helt genomföras, förrän vakanser inträtt å
föreståndarbefattningen och distriktsveterinärtjänsten i Axvalls distrikt.
Under erinran örn att veterinärinrättningen i Skara till stor del betalas
med avkastningen av till veterinärinrättningen upplåtna fastigheter
och kapital, anser jag mig alltså för närvarande icke böra förorda någon
förändring i fråga örn det ordinarie anslaget å 8,500 kronor, som är i
riksstaten upptaget för veterinärinrättningen i Skara.

Vad åter beträffar karantänsveterinären i Haparanda bar medicinalstyrelsen
föreslagit, att denna befattning skall indragas och denne veterinär
erhålla distriktsveterinärs ställning i ett nybildat Haparanda veterinärdistrikt.
Till detta förslag ansluter jag mig. Tilläggsarvodet för
distriktsveterinären i Haparanda distrikt för bestridande av vissa åligganden,
som nu tillkomma karantänsveterinären, torde böra bestämmas
till det av medicinalstyrelsen föreslagna beloppet, 1,500 kronor för år.

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

I riksstaten för budgetåret 1933/1934 torde i enlighet med medicinalstyrelsens
förslag böra upptagas ett extra anslag av 5,490 kronor för karantänsanstalten
drift. Härvid förutsätter jag, att karantänsveterinärtjänstens
förändring till distriktsveterinärtjänst bör kunna utan förflyttning
av nuvarande innehavare äga rum vid utgången av 1933.

Vidkommande därefter frågan örn distriktsindelningen inom de särskilda
länen vill jag till en början framhålla, att jag icke ansett mig böra
framställa någon erinran mot att särskilda praktikområden i allmänhet
fastställas för länsveterinärerna. Dock synes det nödvändigt vidtaga någon
jämkning beträffande dessa områden, sådana de föreslagits av medicinalstyrelsen,
på det att icke, vilket synes vara fallet exempelvis i Uppsala
län, praktikområdena bliva alltför stora. Givetvis måste sådana
anordningar vidtagas, att de distriktsveterinärer, som äro bosatta närmast
intill länsveterinärens praktikområde, äga skyldighet att, vid hinder
för länsveterinären på grund av tjänsteresor m. m. att utöva praktiken,
i stället fullgöra hans åligganden i fråga örn djursjukvården. De nuvarande
länsveterinärerna i Mora och Sundsvall synas, såsom medicinalstyrelsen
föreslagit, böra uppföras å övergångsstat, och lärer detta lämpligen
böra ske från och med ingången av budgetåret 1934/1935. De böra
samtidigt befrias från de länsveterinärgöromål, som nu tillkomma dem.
Vid avgången ur tjänsten böra de ersättas med distriktsveterinärer.

För att minska de olägenheter, som alltid äro förenade med rubbning
av en bestående indelning, och för att tillmötesgå befolkningens intressen
inom sådana kommuner, som äro jämförelsevis avlägset belägna i förhållande
till stationeringsorten för distriktsveterinären i visst distrikt, har
jag ansett mig i anslutning till vissa uttalanden av medicinalstyrelsen
böra förorda, att vid fastställandet av ny distriktsindelning stadgas, att
jämväl distriktsveterinär i angränsande distrikt skola kunna av medicinalstyrelsen
åläggas skyldighet att i sådana kommuner utöva enskild
djursjukvård. I de fall, där en förflyttning av distriktsveterinärens nuvarande
stationsort måste äga rum, synes distriktsveterinären höra kunna
av medicinalstyrelsen åläggas att någon dag varje vecka hava mottagning
på den gamla stationsorten och detta åtminstone därest vederbörande
kommun vill åtaga sig att betala kostnaden för veterinärens inställelse
å mottagningsorten efter samma grunder som vid kallelse från djurägares
sida. En likartad bestämmelse torde för övrigt kunna till en del
minska svårigheterna vid varje förändring av stationsort, och en motsvarande
anordning synes mig tänkbar även i det fall, då distriktsveterinären
kvarbor å nuvarande stationsort. ehuru, vid ombyte av befattningshavare,
denne avses att placeras å annan ort, som enligt den nya indelningen
skall bliva den ordinarie stationsorten.»

Med avseende å vad departementschefen anfört angående vissa detaljer
i den föreslagna distriktsindelningen får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
sid. 37—39. I enlighet härmed skulle den nya distrikts -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

15

indelningen upptaga 244 distrikt, däri ingående praktikområdena för länsveterinärerna
i Mora och Sundsvall samt de för Skara veterinärinrättning
och karantänsveterinären i Haparanda avsedda distrikten.

Slutligen har departementschefen anfört följande.

»Enligt min mening höra icke de distriktsveterinärer, som nu äro placerade
i distrikt, som avses att indragas, erhålla sämre ställning än sådana
distriktsveterinärer, som icke kommit att beröras av förändringarna.
Jag föreslår därför, att samtliga distriktsveterinärer överflyttas
på ny stat och att, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, den nya organisationen
tillämpas först i mån av vederbörande befattningshavares avgång.
Det lärer på grund härav bliva nödvändigt att i viss utsträckning
vakanssätta distriktsveterinärbefattningar. Upprättandet av särskild
övergångsstat synes mig dock knappast nödvändigt och under de av mig
angivna förutsättningarna ägnat ätt göra övergången till den nya organisationen
mera komplicerad än som är nödvändigt.»

Frågan örn landets indelning i veterinärdistrikt har behandlats i ett
flertal av de i anledning av propositionen väckta motionerna, nämligen 1)

1:257, vari hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts:
proposition nr 153 dels vid bestämmandet av antalet distriktsveterinärer
måtte beräkna sju distrikt för Kronobergs län med stationsorter i Växjö,
Alvesta, Ljungby, Markaryd, Älmhult, Tingsryd och Lenhovda, dels
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn sådan ändring i gällande
veterinärinstruktion, att samma person må kunna tjänstgöra såsom länsveterinär
för Blekinge och Kronobergs län;

2) 1:258 oell 11:437, likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte
på det sättet bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 153 att 1) Grythytteheds
veterinärdistrikt bibehålies, 2) Odensbackens veterinärdistrikt bibehålies,
och att sålunda Örebro län indelas i 12 veterinärdistrikt;

3) 1:259, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj:ts proposition nr 153 måtte uttala sig för att socknarna Gumlösa,
Sörby och Ignaberga i Kristianstads län hänföras till Hässleholms veterinärdistrikt; 4)

I: 263 och II: 434, likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts proposition nr 153, att 3 ordinarie
veterinärdistrikt inrättas på Gotland, samt att av Kungl. Majit begärt
anslag höjes i motsvarande grad;

5) I: 269 oell II: 445, likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta dels att ytterligare ett distriktsveterinärdistrikt skall inrättas i
Kopparbergs län, omfattande Gagnefs kommun med Mockfjärds kapellag
samt Djura kapellag av Leksands kommun, och dels att stationsorten för
Nås distrikt skall vara Järna, i sammanhang varmed detta distrikt skall
benämnas Järna distrikt såsom hittills;

6) 11:433, vari hemställts, att riksdagen ville besluta, att det av Kungl -

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

Majit föreslagna Koppoms veterinärdistrikt i stället benämnes Charlottenbergs
distrikt, att veterinären stationeras i Charlottenberg, och att i
anslutning härtill den omreglering av veterinärdistriktens gränser verkställes,
som av Värmlands veterinärstyrelse föreslagits;

7) II: 440, vari hemställts, att riksdagen måtte vid bestämmandet av
antalet distriktsveterinärer taga hänsyn till att Brålanda veterinärdistrikt
bibehålies i sin nuvarande form;

8) II: 441, vari hemställts, att riksdagen måtte i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 153 vid bestämmandet av antalet distriktsveterinärer
utöver vad Kungl. Majit föreslagit beträffande Älvsborgs län beräkna
ytterligare ett distrikt med stationsort i Trollhättan;

9) 11:442, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj:ts proposition nr 153 för sin del ville framhålla lämpligheten av att
stationsorten för föreslagna Mullsjö distrikt i Skaraborgs län i enlighet
med medicinalstyrelsens förslag förlägges till Mullsjö; samt slutligen

10) II: 444, vari hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl.
Maj:ts proposition nr 153 ville för sin del uttala att Tuna socken i Kalmar
län fortfarande bör tillhöra Vimmerby veterinärdistrikt.

I direkt till utskottet gjorda framställningar har vidare hemställts,
bland annat, örn bibehållande av Båstads, Vadstena, Axvalls och Visnums
distriktsveterinärdistrikt. Beträffande Koppoms veterinärdistrikt
föreligger en hemställan från Köla och Skillingmarks kommuner örn fastställande
av Kungl. Maj:ts förslag med skyldighet för tjänsteinnehavaren
att en dag i varje vecka hålla mottagning i Charlottenberg. Från
stadsfullmäktige i Piteå stad har framställning gjorts om att nämnda
stad måtte bliva stationsort för en distriktsveterinär.

Efter att, såsom ovan återgivits, hava redogjort för distriktsveterinärernas
avlöningsförhållanden och riktlinjerna för landets indelning i veterinärdistrikt
m. m. har departementschefen slutligen i fråga örn statens
kostnader för distriktsveterinärväsendets övertagande anfört.

»Med utgångspunkt från ett antal distrikt av 244 efter fullt genomförd
-organisation kunna statens utgifter för distriktsveterinärväsendet, oberäknat
dyrtidstillägg, uppskattas till 1,210,000 kronor. Under det närmaste
budgetåret lärer man böra för 249 distriktsveterinärer beräkna en
kostnad av 1,240,000 kronor, i vilken summa ingå utgifter för kallortstilllägg
med förslagsvis 8,000 kronor. Under rubrik »Distriktsveterinärer»
synes man i riksstaten för budgetåret 1933/1934 endast behöva upptaga såsom
ordinarie förslagsanslag hälften av nämnda summa, 1,240,000 kronor,
eller 620,000 kronor. För dyrtidstillägg åt statsanställda distriktsveterinärer
under första halvåret 1934 har under nionde huvudtitelns allmänna
dyrtidstilläggsanslag inräknats ett belopp av 60,000 kronor, att utgå enligt
gällande allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst.

Från ifrågavarande ordinarie anslag torde böra utgå alla kostnader

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

17

för distriktsveterinärernas avlönande med undantag av dyrtidstillägg,
alltså jämväl ersättningar till sjuk- oell semestervikarier, avlöning under
sjukdom, begravningshjälp m. m. Beträffande ordnandet av frågan
örn vikarier under semestrar torde medicinalstyrelsen böra erhålla i uppdrag
att inkomma med förslag, och bör därvid eftersträvas en så praktisk
lösning som möjligt av detta spörsmål. Måhända kan det komma att visa
sig lämpligt att, liksom nu är fallet, utbetala ersättning för semestervikarier
till vederbörande distriktsveterinär, örn han själv ordnar vikariefrågan
på tillfredsställande sätt. I så fall bör anslaget få disponeras för
detta ändamål.

För pensionering av distriktsveterinärerna torde för närvarande icke
behöva beräknas några särskilda medel.

Såsom tidigare omnämnts torde i förevarande sammanhang även böra
upptagas följande anslag:

Veterinärinrättningen i Skara, ordinarie anslag med oför -

ändrat belopp .......................................... kronor 8,500

Karantänsanstalten i Haparanda för husdjur, extra anslag » 5,490.»

Sedan 1981 års riksdag beslutat, att distriktsveterinärerna från och med
ingången av år 1934 skola vara statsanställda, har riksdagen nu att fatta
ståndpunkt till vissa spörsmål, som kräva sin lösning i samband med statens
övertagande av distriktsveterinärväsendet.

Vad först angår frågan örn distriktsveterinärernas avlöningsförhållanden
innebär Kungl. Maj:ts förslag införande av en särskild löneplan för
distriktsveterinärer, upptagande sju lönegrupper. En sådan anordning
synes utskottet väl motiverad med hänsyn till önskvärdheten att
distriktsveterinärernas sammanlagda inkomster av lön och taxa må uppgå
till så nära lika belopp som möjligt i de olika distrikten. Kungl.
Maj:ts förslag möjliggör nämligen, att den fasta avlöningen kan bestämmas
i förhållande till den gottgörelse enligt taxa, som kan påräknas
inom distriktet. Mot den av Kungl. Maj:t föreslagna ordningen har i motionerna
I: 270 och II: 435 invänts, att genom hela landets likställande i
fråga örn grunderna för lönegrupperingen de inom övre Norrland rådande
särskilda förhållandena ej skulle kunna vinna tillräckligt beaktande.
Motionärerna hava därför föreslagit en särställning för de fyra nordligaste
länen såtillvida, att distriktsveterinärerna därstädes alltid skulle
tilldelas lägst lönegrupp V i löneplanen. Enligt utskottets åsikt torde
emellertid de norrländska särförhållandena kunna vinna beaktande inom
ramen av Kungl. Maj:ts förslag. Den omständigheten, att praktikmöjligheterna
vanligen äro ringa i Norrland, kompenseras därigenom, att
lönegrupperingen är avsedd att bestämmas i förhållande till den beräknade
taxeinkomsten. Om — såsom utskottet förutsätter — Kungl.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 10 sami. Nr 89. 2

Utskottet.

18 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

Maj :t vid gruppindelningen därtill tager behörig hänsyn till de speciella
svårigheterna, som äro förenade med skötseln av de norrländska veterinärdistrikten.
vilka tillika ofta äro att betrakta som dyrorter, komma
dessa distrikt med stor sannolikhet regelmässigt att hänföras till någon
av de tre högsta lönegrupperna. Skulle emellertid något enstaka distrikt
på grund av särskilt goda praktikmöjligheter och lättskötthet samt med
beaktande även av levnadskostnaderna på orten finnas böra hänföras till
lägre lönegrupp, torde så vitt utskottet kan se någon anledning icke föreligga,
varför ett sådant distrikt skulle, såsom motionerna innebära, hänföras
till högre lönegrupp än som motiveras av förhållandena. Det är
härtill att märka, att enligt propositionen särskilda kallortstillägg skola
utgå till distriktsveterinärer, vilka vid en blivande gruppindelning komma
att hänföras till grupperna V—VII och vilka stationeras å orter, där
kallortstillägg utgår. På grund av nu anförda skäl kan utskottet icke
tillstyrka bifall till motionerna I: 270 och 11:435.

Med avseende å taxebestämmelserna föreligger ett av distriktsveterinärlönesakkunniga
utarbetat förslag till ny veterinärtaxa, under
särskilda avdelningar upptagande ersättningsbestämmelser dels vid
enskild husdjurssjukvård (praktiktaxa), dels ock för tjänsteförrättningar
(tjänstetaxa). Vad angår förslaget till tjänstetaxa, har departementschefen
ansett riksdagens yttrande böra inhämtas över förslaget
i vad det avser ersättningsgrunderna vid förrättningar i statens
ärenden. Utskottet har icke något att erinra mot vad propositionen
i sådant avseende innehåller. Beträffande praktiktaxan vill utskottet
framhålla önskvärdheten av att de med veterinärs sjukbesök förenade
kostnaderna för djurägaren i möjligaste mån nedbringas. Denna synpunkt
synes jämväl hava beaktats i propositionen. Enligt den av departementschefen
förordade ordningen skulle reseersättningen regelmässigt
bliva avsevärt lägre än för närvarande samt arvodet bestämmas inom en
latitud, vars maximigräns skulle sammanfalla med nu gällande taxebestämmelser.
Härmed har departementschefen avsett att möjliggöra en
differentiering med hänsyn till djurägarnas ekonomiska möjligheter. Det
föreslagna systemet öppnar visserligen möjlighet för en mindre nogräknad
veterinär att tillämpa det högsta medgivna taxebeloppet som normal
taxa, men med hänsyn särskilt till rådande konkurrens genom enskilt
praktiserande veterinärer synes någon allvarlig fara för sådant missbruk
icke föreligga. Då jämväl utskottet anser, att en distriktsveterinärs, liksom
en provinsialläkares, arvode bör kunna i någon mån anpassas efter
förhållandena i det särskilda fallet, vill utskottet förorda ett införande
av detta system. Emellertid vill utskottet uttrycka önskvärdheten, att
Kungl. Majit vid taxans slutliga fastställande ägnar särskild uppmärksamhet
åt de bestämmelser örn tilläggsersättningar utöver arvode och reseersättning,
som innehållas i 8 och 9 §§ av gällande taxa för distriktsvete -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

19

rinärer. Med stöd av sistnämnda bestämmelser lära nämligen fall förekomma,
då distriktsveterinär även för jämförelsevis obetydliga förrättningar
betingar sig en icke ringa ersättning, under det att andra befattningshavare
i motsvarande fall betrakta sig som berättigade endast till
normalarvodet jämte reseersättning. Utskottet vill i detta sammanhang
som sin mening uttala, att ersättning såsom för operation torde böra få
utgå allenast vid behandling av mera ingripande art. Vidare synes för
fall, då flera operativa ingrepp, för vilka veterinären är berättigad till
särskild ersättning utöver normaltaxan, utföras under viss kortare tid, reducering
böra ske beträffande denna ersättning. Vad därefter angår de
i detta ämne väckta motionerna, avser motionen II: 92 begäran örn utredning
angående nedsättning i gällande veterinärtaxa. Då en dylik utredning
just blivit utförd, synes någon vidare åtgärd i detta hänseende ej böra
ifrågasättas, i varje fall ej förrän någon tids erfarenhet av de nya bestämmelsernas
verkningar vunnits. I motionen II: 436 föreslås en så betydande
nedsättning av distriktsveterinärernas arvode enligt taxa, att deras ekonomiska
standard icke synes kunna bibehållas annorledes än genom en samtidig
höjning av den fasta avlöningen, något som utskottet emellertid icke
anser lämpligt. Det i motionen II: 443 framförda förslaget, att från veterinärstation
mera avlägset boende, mindre bemedlade djurägare skulle komma
i åtnjutande av lindring för veterinärens arvode och skjutsersättning
i ungefärlig överensstämmelse med vad som nu gäller örn provinsialläkares
sjukvårdsersättning, utgår från ett behjärtansvärt syfte.
Lika vägande skäl synas dock icke här föreligga för en sådan åtgärd
som i fråga örn läkarvård, och systemets genomförande torde stöta på
betydande praktiska svårigheter. Med hänsyn härtill och då Kungl.
Maj:ts förslag i varje fall öppnar en viss möjlighet till beaktande av de
mindre bemedlades intresse, anser sig utskottet icke böra tillstyrka motionärernas
förslag. Utskottet förordar alltså med här ovan gjorda erinringar
de av Kungl. Majit framlagda riktlinjerna för ny veterinärtaxa.
Vidare förordar utskottet godkännande av den föreslagna löneplanen
för distriktsveterinärer samt tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i
de frågor, som i övrigt i propositionen behandlats i samband med distriktsveterinärernas
avlöningsförhållanden och veterinärtaxan.

Vad slutligen angår de framlagda riktlinjerna för landets indelning i
veterinärdistrikt, har utskottet intet att erinra emot att antalet distriktsveterinärer
tillsvidare bestämmes till 249, att djursjukvården överlämnas
inom ett distrikt till veterinärinrättningen i Skara och inom ett annat
till karantänsveterinären i Haparanda samt att länsveterinärerna i Mora
och Sundsvall vid nuvarande innehavares avgång ersättas med distriktsveterinärer.
Utskottet anser vidare, att såsom i propositionen avses särskilda
praktikområden i allmänhet böra fastställas för länsveterinärerna,
och kan därför icke tillstyrka det i motionen I: 257 framlagda förslaget,

20 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

att en länsveterinär utan särskilt praktikområde anställes för Blekinge
och Kronobergs län gemensamt. Till distriktsindelningens detaljer, beträffande
vilka det ankommer på Kungl. Majit att närmare bestämma,
anser sig utskottet icke böra intaga någon bestämd ståndpunkt, så
mycket mindre som den nya organisationen är avsedd att komma
till tillämpning först i mån av vederbörande befattningshavares avgång.
Utskottet vill sålunda icke lämna förord åt något av de i detta
hänseende motionsvis framförda förslagen. Med hänsyn till föreliggande
motioner ävensom ett flertal direkt till jordbruksutskottet inkomna framställningar
i ämnet känner sig emellertid utskottet icke fullt övertygat
örn att den i propositionen angivna indelningen är den i alla avseenden
lämpligaste. Utskottet förutsätter därför, att Kungl. Majit skall före
distriktsindelningens slutliga fastställande till prövning upptaga de motionsvis
gjorda förslagen jämte de framställningar, som på annat sätt
framkommit eller ytterligare må framkomma, samt inom ramen av
det tillstyrkta antalet distriktsveterinärtjänster göra de jämkningar,
som kunna finnas lämpligen böra företagas. Örn och i den mån så
kan prövas skäligt, bör såsom i propositionen avses antalet distriktsveterinärer
alltefter vederbörande befattningshavares avgång successivt nedbringas
till 244. Med hänsyn till att förhållanden kunna tänkas uppstå,
vilka eventuellt kunna göra bibehållande av ett eljest till indragning avsett
distrikt önskvärt, har utskottet emellertid ansett Kungl. Majit icke
böra vara under kommande budgetår ovillkorligt bunden att i förekommande
fall företaga åtgärder i sådant avseende.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande
proposition, måtte

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall
från och med den 1 januari 1934 i tillämpliga delar
och i den mån ej annorlunda följer av vad här nedan
sägs äga giltighet å distriktsveterinärer;

dels tillsvidare bestämma antalet distriktsveterinärer
till 249;

dels godkänna följande löneplan för distriktsvetenärer: -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

21

Löneklass

Lönegrupp

I

11

III

IV

v

VI |

VII

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

3,450

3,810

4,170

4,530

4,890

5,250

5,610

2

3,660

4,020

4,380

4,740

5,100

5,460

5,820

3

3,960

4,320

4,680

5,040

5,400

5,760

6,120

4

4,260

4,620

4,980

5,340

5,700

6,060

6,420

5

4,560

4,920

5,280

5,640

6,000

6,360

6,720

dels besluta, att samma särskilda bestämmelser,
som enligt kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 267)
gälla för länsveterinärer, skola i tillämpliga delar
från och med den 1 januari 1934 gälla även för
distriktsveterinärer samt att för tillämpningen av
löneplanen och däri intagen lönegruppering skola gälla
de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t utfärdas;

dels medgiva, att Kungl. Majit må utfärda de tilllämpningsbestämmelser
i övrigt ävensom övergångsbestämmelser,
som erfordras för ordnandet av distriktsveterinärernas
anställning i statens tjänst och tilllämpning
å dem av förenämnda avlöningsreglemente,
allt i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna
grunder, som av departementschefen framlagts;

dels förklara, att av riksdagen med avseende å den
definitiva löneregleringen för befattningshavare vid
statsdepartement m. fl. verk lämnade medgivanden
må i tillämpliga delar gälla även beträffande distriktsveterinärer,
dock med iakttagande av att någon övergångsavlöning
icke skall utgå;

dels medgiva, att ersättningar till vikarier för
distriktsveterinärer må efter Kungl. Maj :ts bestämmande
bestridas av de för avlöning åt distriktsveterinärer
anvisade medel;

dels ock under nionde huvudtiteln i riksstaten

a) från och med budgetåret 1933/1934 uppföra ett
nytt ordinarie förslagsanslag under titel »Distriktsveterinärer»
samt därunder anvisa ett belopp av
620,000 kronor;

b) för samma budgetår uppföra ordinarie anslaget
till veterinärinrättningen i Skara med oförändrat
belopp, 8,500 kronor; samt

c) till karantänsanstalten i Haparanda för husdjur

Mildrig till riksdagens protokoll 19,13. 10 sami. Nr S9.

3

22 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

anvisa för nämnda budgetår ett extra anslag av 5,490
kronor;

2) att motionerna 1:257, 1:258 och II: 437, 1:259,
1:263 och 11:434, 1:269 och 11:445, 1:270 och 11:435,
11:92, 11:433, 11:436, 11:440, 11:441, 11:442, 11:443
och II: 444, i den mån de icke kunna anses besvarade
genom vad utskottet under 1) hemställt, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från lörsta kammaren: herrar N. August Nilsson, Carl E. Eriksson, Gabrielsson,
Granath, Tjällgren, J. Fritiof Gustafson*, Lindmark och Elof B. Andersson; samt

fran andra kammaren: herrar Johansson i Upprn tilby, Hedlund i Häste, Uddenberg,
Olsson i Rödingsberg, Carlström*, Björk, Hagman och Gustafson i Vimmerby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

av herr Tjällgren, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till
motionerna I: 270 och II: 435 samt

av herr Uddenberg, som anfört följande:

Då jag ej kunnat finna förenligt med rättvisa och billighet att indraga
två veterinärdistrikt inom örebro län, som förut existerat under mycket
lång tid, och därigenom så fördyra djursjukvården att stora grupper
djurägare därigenom bliva urståndsätta att anlita veterinärläkare vid
förekommande behov, så har jag inom utskottet ansett att motionerna
I: 258 och II: 437 bort bifallas.

831390. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.