8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
Nr 71.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1933 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till understöd
i visst avseende åt ägare och brukare av små och
medelstora jordbruksfastigheter.
(2:a avd.)
.1 en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 22, av herr Herou m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte hos
regeringen begära utredning angående de åtgärder, som kunna och böra
vidtagas för de små och medelstora jordbruksfastigheternas vidkommande,
sa att fastighetens ägare och brukare, på grund av tryckande skuldbörda,
ej må kunna drivas bort från sin fastighet och sitt brukningsområde
samt snarast framlägga de förslag, som av denna utredning föranledas.
I motionen har anförts, att ekonomiska svårigheter hotade att driva
massor av jordbrukare från deras brukningsdelar samt att ett djupgående
ingripande från det allmännas sida därför vore påkallat. Som en förstahandsåtgärd
borde antagas förordning örn anstånd med betalning av gäld
(moratorium) för vissa jordbruksfastigheter. Motionärerna hava vidare
såsom utväg för att på längre sikt kunna hindra att jordbrukaren på
grund av skuldsättning drives bort från sitt jordbruk förordat lagstiftning,
varigenom jordbruksfastigheters försäljande genom exekutivt förfarande
omöjliggjordes. I de fall, där jordbruksfastighet hotades av exekutiv
försäljning, skulle, om fastighetens ägare så fordrade, staten hava
skyldighet att inköpa fastigheten och därefter låta jordbrukaren kvarbliva
på fastigheten enligt grunder, som fastställas i lag örn åborätt. Vid
sådant statsköp av jordbruksfastigheter skulle köpeskillingen fastställas
efter vissa normer, t. ex. på samma sätt som enligt nuvarande lagar sker
före exekutiva försäljningar, dock så att en verklig realprövning av saluvärdet
komme till stånd.
Beträffande de skäl, motionärerna i övrigt anfört till stöd för sin hemställan,
hänvisas till motionen.
över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden
av statens egnahemsstyrelse och domänstyrelsen.
Statens egnahemsstyrelse har i sitt yttrande över motionen anfört, att
såvitt egnahemsstyrelsen kunde finna statens ingripanden till jordbro
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
9
kärnäs bistånd i deras nuvarande ekonomiska svårigheter borde ske enligt
andra vägar än som motionärerna syntes avse.
Beträffande motionärernas förslag om moratorielagstiftning för vissa
jordbruksfastigheter bar egnahemsstyrelsen hänvisat till sitt yttrande
den 15 november 1932 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
över framställningar från vissa egnahemslåntagare örn, jämte annat,
moratorium för förfallna och oguldna räntor och amorteringar å egnahemslån.
I detta yttrande, som finnes intaget i sociala jordutredningens
betänkande den 27 december 1932 angående uppskov för egnahemslåntagare
med ränta och amortering å egnahemslån, hemställde egnahemsstyrelsen,
under framhållande att i allt fall den i framställningarna föreslagna
ordningen för statlig stödaktion i större omfattning i och för sig icke
kunde anses tillrådlig, att framställningarna icke måtte föranleda till
någon departementschefens vidare åtgärd. Egnahemsstyrelsen har nu
uttalat, att ett generellt moratorium för ägare och brukare av små och
medelstora jordbruk syntes vara minst lika litet tillrådligt som för egnahemsägare.
Beträffande motionärernas förslag örn andra hjälpåtgärder åt jordbrukare
under rådande kris har egnahemsstyrelsen hänvisat till sitt yttrande
den 24 januari 1933 till Kungl. Majit över sociala jordutredningens
ovan omförmälda betänkande. I nyssnämnda yttrande anförde egnahemsstyrelsen,
att det, örn ytterligare medel för utlämnande av stödlån och
ackordslån åt jordbrukare kommo att anvisas av riksdagen, syntes böra
ifrågasättas, huruvida samtidigt hjälpåtgärder i större omfattning särskilt
för egnahemslåntagare vore behövliga i form av uppskov med egnahemslåneannuiteter.
Egnahemsstyrelsen har vidare åberopat departementschefens
uttalande till statsrådsprotokollet den 10 februari 1933 om
fortsatta stödåtgärder för jordbrukare (Kungl. Majits proposition nr 92,
sid. 9). Slutligen har egnahemsstyrelsen erinrat örn att egnahemsstyrelsen
i yttrande den 28 februari 1933 till Kungl. Majit över bostadsutredningens
för landsbygden promemoria med förslag örn lån till främjande
av byggnadsverksamhet på landet understrukit bostadsutredningens uttalanden
örn att för lösningen av vårt folks försörjningsproblem de möjligheter,
som jordbruket erbjuder, måste tagas i anspråk i större utsträckning
än för närvarande ävensom därom att en utveckling i antydd riktning
uppenbarligen underlättas av goda bostäder på landsbygden. Egnahemsstyrelsen
hade dock samtidigt framhållit, att en framgångsrik strävan
för omförmälda utveckling syntes vara betingad av i främsta rummet,
att ett förbättrat ekonomiskt läge för jordbruksnäringen i allmänhet
på allt sätt från det allmännas sida stödjes, och syntes det egnahemsstyrelsen
som borde ansträngningarna i sådant syfte alltjämt inriktas på
upphjälpande av priserna på och avsättningsförhållandena för jordbrukets
produkter.
Domänstyrelsen bar i sitt yttrande över motionen anfört följande.
»Sedan riksdagen jämlikt skrivelse 367/1932 för budgetåret 1932/1933 anvisat
ett extra reservationsanslag av 15,000,000 kronor för utlämnande av
ackordslån och stödlån åt jordbrukare, utfärdade Kungl. Majit närmare
bestämmelser rörande sådana lån i kungörelse den 30 juni 1932. Jämlikt
proposition nr 92 till innevarande års riksdag har Kungl. Majit hemställt
örn ett extra reservationsanslag av 10,000,000 kronor för utlämnande av
ackords- och stödlån samt för bestridande av med låneverksamheten förenade
kostnader för budgetåret 1933/1934.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.
Utskottet.
Härjämte har Kungl. Majit efter medgivande av 1932 års riksdag genom
kungörelse den 17 juni 1932 dels örn nedsättning av räntan å vissa
lån från egnaliemslånefonden (Sv. F. nr 247), dels angående anstånd med
erläggande av ränte- och kapitalavbetalningar till egnahemslånefonden
(Sv. F. nr 243) och dels angående nedsättning av räntan å köpeskillingen
för vissa från kronoegendomar upplåtna lägenheter (Sv. F. nr 250) medgivit
köpare av lägenheter vissa lättnader för möjliggörande av köpens
fullföljande.
Vidare har Kungl. Majit i proposition nr 140 till innevarande års riksdag
hemställt örn medgivande att anstånd må beviljas köpare av egnahemslägenheter
med gäldande av ränta och amortering å lämnade statslån.
De sålunda vidtagna eller föreslagna åtgärderna beträffande nedsättning
av och anstånd med ränteinbetalningar hava givetvis medfört vissa
lättnader för köpare av jordbruk att behålla inköpta lägenheter. Angående
ackordslånen äro dessa avsedda att möjliggöra för köpare av jordbruk,
vars ekonomiska ställning blivit mindre god, att behålla inköpt fastighet.
I anslutning till statsmakternas beslut örn ackordslån har även
Kungl. Majit beträffande en från kronoegendom försåld lägenhet föreslagit
riksdagen att för kronans del finge godtagas 20 procent ackord för
viss del av kronans fordringsbelopp för ogulden köpeskilling. (Proposition
nr 178 till innevarande års riksdag.)
Av det ovan anförda framgår, att statsmakterna redan vidtagit åtgärder
för att köpare av jordbruk skola oaktat den nu rådande depressionen
å jordbruksmarknaden kunna behålla sina fastigheter. Angående nu
ifrågasatta ytterligare åtgärder för att möjliggöra detta, får styrelsen
erinra örn vad chefen för jordbruksdepartementet enligt protokollet över
jordbruksärenden, hållet i statsrådet den 10 februari 1933 (proposition nr
140), anfört rörande hjälp åt egnahemslåntagare, nämligen att hjälpåtgärderna
ej borde givas sådan utsträckning, att egnahemslånetagarnas ansvarskänsla
avtrubbades och den uppfattningen vunne insteg hos honom,
att staten skulle hava skyldighet att träda hjälpande till så snart egnahemslånetagaren
ej förmådde vederbörligen fullgöra sina förpliktelser enligt
låneavtalet. Vad departementschefen anfört torde äga giltighet även
beträffande köpare av kronojord, som medgivits att erlägga köpeskillingen
under loppet av viss tid.
I anslutning till vad sålunda anförts håller styrelsen före, att några
ytterligare åtgärder ej böra vidtagas i det i motionen avsedda hänseendet;
och får styrelsen därför hemställa, att ifrågavarande motion ej måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.»
Vad motionärerna anfört därom, att jordbrukarnas ekonomiska svårigheter
påkalla energiska stödåtgärder från det allmännas sida, synes i huvudsak
vara riktigt och har framhållits jämväl från andra håll. Utskottet
kan emellertid icke finna, att i motionen anvisats någon framkomlig
väg att motarbeta den rådande jordbrukskrisen. Skulle kraftigare åtgärder
än de redan vidtagna eller förberedda befinnas vara erforderliga,
lära statsmakterna i allt fall vara hänvisade att anlita andra medel
än de i motionen förordade. Utskottet anser sig därför icke böra påkalla
en på motionärernas förslag grundad utredning.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 11
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionen 11:22 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 21 april 1933.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 69.