6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
Nr 49.
Ankom till riksdagens kansli den 30 mars 1933 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till ackordslån och stödlån åt jordbrukare jämte i ämnet väckta
motioner.
(l:a avd.)
I en till riksdagen den 10 februari 1933 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 92, har Kungl. Majit under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag
föreslagit riksdagen att för utlämnande, i huvudsaklig överensstämmelse
med de bestämmelser, vilka finnas intagna i det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till kungörelse, av ackordslån och stödlån åt jordbrukare
samt för bestridande av med låneverksamheten förenade kostnader för
budgetåret 1933/1934 under nionde huvudtiteln och benämning »Ackordslån
och stödlån åt jordbrukare» anvisa ett extra reservationsanslag av
10,000,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) I: 240 av herr Gabrielsson, vari hemställts, att riksdagen måtte bestämma
samma villkor för egnahemslåntagare som för annan jordbrukare
att komma i åtnjutande av stödlån;
2) I: 242 av herr Svensson, Martin, vari hemställts,
a) att riksdagen ville vid bifall i huvudsak till Kungl. Majits proposition
nr 92 bemyndiga Kungl. Majit att rörande anslagets användning
meddela sådana föreskrifter, att den, som erhållit stödlån enligt kungörelsen
den 30 juni 1932 (nr 366) örn ackordslån och stödlån till jordbrukare
eller kungörelsen den 17 juni 1932 (nr 296) örn stödlån till egnahemslåntagare,
må kunna beviljas ytterligare stödlån till högst det belopp,
som motsvarar skillnaden mellan ettusentvåhundrafemtio kronor
och förut tilldelat belopp,
b) att de synpunkter motionären framhållit i övrigt (avseende närmast
att fordran på säkerhet skall vara ovillkorlig) beaktas;
3) Ii 250 av herr Löfvander, likalydande med lii 418 av herr Nilsson i
Hörby, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av
Kungl. Majits förslag till kungörelse örn ackordslån och stödlån till jordbrukare,
att bestämmelsen i 14 § örn lånenämnds befogenhet att i vissa
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49. 7
lall fordra säkerhet för utlämnat lån bortfaller, samt att maximibeloppet
för stödlån höjes från av Kungl. Majit föreslagna sjuhundrafemtio kronor
till femtonhundra kronor; samt
4) 11:417 av herr Herou m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta att för utlämnande av ackords- och stödlån åt jordbrukare samt
för bestridande av med låneverksamheten förenade kostnader för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag av 20,000,000 kronor;
samt att därvidlag för utlämnande av lån skall gälla de bestämmelser,
som av departementschefen föreslagits, dock med den ändringen, att
maximiprocenten för stödlån må sättas till 2,000 kronor.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar,
hänvisas till motionerna.
Kungörelsen den 30 juni 1932 om ackordslån och stödlån till jordbrukare
uppställer som allmänna förutsättningar för att lån skall kunna
beviljas, att vederbörande jordbrukare på grund av rådande jordbrukskris
kommit i ekonomiska svårigheter, att han är i trängande behov av
ekonomiskt bistånd, samt att han kau antagas hava själv gjort vad på
honom skäligen ankommit för övervinnande av svårigheterna och i övrigt
finnes förtjänt av bistånd. Till jordbrukare, som tillträtt den av honom
brukade fastigheten senare än den 1 maj 1931, får lån ej utlämnas
i annat fall, än då förre innehavaren avlidit och i anledning därav jordbruket
övertagits av delägare i dödsboet eller efterlevande make. Lån
kan beviljas dels för underlättande av ackord (ackordslån), dels ock för
betalning av gäld annorledes än vid ackord eller för anskaffande av för
fastighetens fortsatta brukande oundgängligen nödiga levande eller döda
inventarier (stödlån). Utöver vad som framgår av det redan sagda fordras
för erhållande av ackordslån, att gäldenärens ställning på grund av
krisen blivit så försämrad, att skulderna överstiga värdet av tillgångarna,
samt att det med hänsyn till ackordets beskaffenhet och omständigheterna
i övrigt synes sannolikt, att han efter ackordets genomförande
skall kunna fortsätta att driva sitt jordbruk och därunder göra rätt för
sig. I anslutning härtill lämnas beträffande ackordet vissa närmare
föreskrifter, som måste uppfyllas, örn ackordslån skall kunna beviljas,
däribland att de i ackordet deltagande borgenärerna icke få i ackordet
erhålla mer än 60 procent av fordringsbeloppet. I fråga örn storleken av
ackordslån stadgas, att detsamma ej får överstiga ett belopp av 400 kronor,
ökat med 20 procent av det år 1932 gällande taxeringsvärdet å den
av gäldenären brukade fastigheten, samt att det ej i något fall får utgå
med högre belopp jin 5,000 kronor. Vid bestämmande av lånebeloppets
storlek skall i övrigt iakttagas, att de i ackordet deltagande borgenärerna
icke genom ackordslånet erhålla, utöver vad med hänsyn till gäldenärens
tillgångar och skulder kan anses belöpa å deras fordringar, mer
än 5 procent av fordringsbeloppet. Återbetalning av ackord slån skall
verkställas med en femtedel örn året med början år 1939. Å ackordslån
erlägges under de två första åren ej någon ränta. Därefter skall gäldas
ränta efter 5 procent örn året å halva lånebeloppet och, sedan amorteringsskyldighet
inträtt, å lånet i dess helhet. — Beträffande stödlån har
stadgats, att sådant lån får beviljas allenast där det synes sannolikt, att
sökanden, örn dylikt lån erhålles, skall kunna fortsätta att driva sitt jordbruk.
Stödlån får ej överstiga ett belopp av 1,500 kronor. Lånet skall
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
återbetalas med en sjundedel årligen med början år 1936. Åtager sig
läntagare!! att enligt godkänd plan och kostnadsberäkning utföra visst,
närmare angivet, förbättringsarbete å den av låntagaren brukade fastigheten,
skall emellertid så stor del av lånet, som motsvarar beräknade
kostnaden för arbetet, dock ej mer än 750 kronor, anses gulden då arbetet
inom föreskriven tid vederbörligen utförts. Berörda tid må ej bestämmas
längre än till dess 3 år förflutit från lånets beviljande. Sänta
å stödlån skall i regel ej erläggas.
Handläggningen av ärenden rörande ackordslån och stödlån ankommer
på den av Kungl. Majit utsedda centralnämnden för ackords- och
stodlåneärenden samt de likaledes av Kungl. Majit utsedda lånenämnderna,
en för varje hushållningssällskaps verksamhetsområde. Ansökan
örn lån skall göras hos vederbörande lånenämnd. I fråga örn stödlån
har stadgats, att dylik ansökan borde göras före den 1 september 1932.
Någon viss tid, inom vilken ansökan örn ackordslån borde ingivas är ej
föreskriven. Kungl. Majit fastställer, efter framställning av lånenämnd,
de belopp, inom vilka ackordslån och stödlån må av nämnden beviljas.
Framställningen insändes av lånenämnden till centralnämnden, som bär
att med eget utlåtande överlämna densamma till Kungl. Majit. I den
män av Kungl. Majit för ändamålet fastställda belopp därtill förslå
äger sedan lånenämnden bevilja lån. Över lånenämndens beslut kan
klagan föras hos centralnämnden.
För beviljat lån skall ställas säkerhet, som lånenämnden finner sig
kunna godtaga. Beviljat lånebelopp utbetalas av länsstyrelsen. Förfallen
ränta och amortering skall för varje kalenderår före årets utgång
lantagaren inbetalas till länsstyrelsen, som det åligger övervaka, att
låntagaren fullgör sina skyldigheter i avseende å honom beviljat lån.
För centralnämnden och lånenämnden för ackords- och stödlåneärenden
har Kungl. Majit utfärdat instruktion den 30 juni 1932 (nr 367).
Enligt denna skall centralnämnden bestå av fem ledamöter och lika antal
suppleanter samt lånenämnd, där Kungl. Majit ej annorlunda bestämmer,
bestå av tre ledamöter och lika antal suppleanter. Ledamöter
och suppleanter förordnas av Kungl. Majit. Varje lånenämnd skall utse
låneombud i orterna till antal och med verksamhetsområde, som
centralnämnden efter förslag av lånenämnden bestämmer. Dylikt låneombud
skall hava till uppgift att biträda lånenämnden och verka för
låneverksamhetens ändamålsenliga bedrivande ävensom att med råd och
hjälp tillhandagå allmänheten i ärenden, vilka angå ackords- eller stödlån,
såsom med upprättande av låneansökningar, uppgörande av förteckningar
över tillgångar och skulder samt upptagande och bedrivande
av ackordsförhandlingar. Närmare föreskrifter rörande låneombud
tillkommande arbetsuppgifter meddelas av vederbörande lånenämnd.
I detta sammanhang torde böra erinras, att 1932 års riksdag (skr.
nr 368) för budgetåret 1932/1933 anvisat ett extra reservationsanslag av
1,100,000 kronor för ett med nu ifrågavarande ändamål närbesläktat
syfte, nämligen utlämnande av stödlån till egnahemslåntagare. Bestämmelser
angående dessa lån hava meddelats i kungörelse den 17 juni 1932
(nr 296). Enligt berörda kungörelse kan innehavare av jordbrukslån
eller bostadslån från egnahemslånefonden, i den mån sagda anslag därtill
förslår, erhålla särskilt understöd (stödlån), under förutsättning att
han finnes vara i trängande behov av ekonomiskt bistånd, att han kan
antagas hava gjort vad på honom skäligen ankommit för egnahemsföre
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
9
tagets behöriga skötsel ävensom i övrigt finnes förtjänt av bistånd,
samt att det synes sannolikt att han, örn stödlån erhålles, skall kunna
behålla lägenheten. Stödlån, som nu nämnts, kan beviljas för utförande
av förbättringsarbete å lägenheten, för anskaffande av för lägenhetens
fortsatta brukande nödiga levande eller döda inventarier eller för betalning
av överhängande gäld. Högsta belopp, som till en och samme person
kan utgivas i stödlån, är bestämt till 750 kronor. Stödlån skall återbetalas
med en sjundedel årligen från och med fjärde året efter utgången
av det kalenderår, varunder lånet beviljats, låntagaren obetaget att
när som helst under lånetiden göra avbetalningar å lånet utöver amorteringsplanen.
Avser stödlånet utförande av förbättringsarbete, skall
lånet anses guldet, då arbetet inom föreskriven tid, högst 3 år från lånets
beviljande, vederbörligen utförts. Sänta skall som regel ej erläggas.
Ansökan örn stödlån prövas av vederbörande förmedlare av egnahemslån.
I fråga örn ansökningstiden är stadgat, att dylik ansökan borde
vara inlämnad före den 15 augusti 1932. Beviljat stödlån skall för
godkännande underställas statens egnahemsstyrelse. För lånet skall lämnas
säkerhet, som låneförmedlaren finner sig kunna godtaga. Avser lånet
utförande av förbättringsarbete och har mellan låneförmedlaren och låntagaren
överenskommits, att lånet skall utbetalas i mån av arbetets utförande,
är säkerhet dock ej erforderlig.
Kungl. Maj:ts förslag innebär huvudsakligen följande.
För att möjliggöra utlämnande av ackordslån och stödlån åt jordbrukare
jämväl under nästa budgetår föreslår Kungl. Majit anvisande av ett
anslag av 10,000,000 kronor. I de nu gällande grunderna för sådant understöds
erhållande innefattar propositionen i huvudsak följande avvikelser,
grundade på den erfarenhet, som vunnits under den tid statens
ifrågavarande understödsverksamhet bedrivits.
Beträffande ackordslånen innebär Kungl. Majits förslag att det procenttal,
varmed utdelning i ackordet högst må medgivas, liöjes från nuvarande
60 procent till högst 70 procent.
Genomförande av ett av Kungl. Majit i proposition nr 140 framlagt
förslag gående ut på att uppskov skall kunna beviljas med erläggande av
ränta och amortering å lån från egnahemslånefonden har ansetts böra
föranleda att stödlån icke beviljas för betalande av gäld hos egnahemslåneförmedlaren.
Vidare avses att maximibeloppet för stödlån begränsas till
750 kronor. Lånesökande, som uppburit stödlån enligt 1932 års bestämmelser,
skall icke vara utesluten från möjlighet att erhålla sådant lån jämväl
från det nya anslag, som kan komma att anvisas, i vidare mån än att summan
av de erhållna stödlånebeloppen icke får överstiga 750 kronor. På grund
av den föreslagna nedsättningen av maximibeloppet för stödlån till 750 kronor
har lånet ansetts böra i sin helhet få gäldas genom inom föreskriven
tid vederbörligen utfört arbete. Med avseende å hjälpverksamhetens organisation
har sådan ändring funnits böra vidtagas att särskilda ombud
för ackordslåneärenden och särskilda ombud för stödlåneärenden utses.
Vidkommande den lånesökanden nu medgivna besvärsrätten innefattar
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
Utskottet.
Kungl. Maj:ts förslag att besvär icke får föras över beslut, som gäller
ställande av säkerhet för lån och att ej heller överklagande hos Kungl.
Majit över centralnämndens beslut får äga rum. I fråga örn säkerhet
för lån har den nuvarande bestämmelsen örn skyldighet för låntagare
att för lånet ställa den säkerhet, som lånenämnden finner sig kunna godtaga,
ersatts med ett stadgande av innebörd att för lånet skall, om lånenämnden
finner så skäligen kunna påfordras, lämnas av nämnden god
känd säkerhet.
Såsom departementschefen anfört torde av utredningen i ärendet hava
till fullo bestyrkts behovet av att i det alltjämt rådande krisläget fortsatta
stödåtgärder från statens sida vidtagas, avseende att förhjälpa mindre
jordbrukare till nödiga kontanta medel för de mest trängande utbe
talningarna. Utskottet anser sig därför böra förorda, att anslag för sådant
ändamål anvisas jämväl för budgetåret 1933/1934. Med avseende å
de av Kungl. Majit föreslagna grunderna för den fortsatta hjälpverksamheten,
vilka som bilaga fogats vid detta utlåtande, har utskottet i huvudsak
icke någon erinran. Utskottet ingår därför i det följande närmare
härpå allenast i de avseenden, vari motionsvis framställts ändringsyrkanden.
Utskottet delar de i motionen Ii240 uttalade betänkligheterna mot att
såsom Kungl. Majits förslag innebär egnahemslåntagare skulle med avseende
å möjligheten att erhålla stödlån komma att intaga en ofördelaktigare
ställning än andra jordbrukare i det att för gäldande av ränta
eller amortering å egnahemsstatslån stödlån ej skulle utgå. Uppenbart är
nämligen att den möjlighet att erhålla betalningsanstånd, som enligt den
av utskottet i utlåtande nr 46 tillstyrkta propositionen nr 140 skulle tillkomma
egnahemslåntagare — en i och för sig ej oväsentlig förmån — icke
torde kunna uppväga den övriga jordbrukare tillkommande fördelen att
kunna erhålla stödlån, en fördel, som beträffande löpande budgetåret tillkommer
även egnahemslåntagare. En omständighet som synes göra egnahemslåntagares
ställning särskilt vansklig i förevarande avseende är att
betalningsanstånd enligt berörda proposition endast skall kunna medgivas
intill ett visst för varje låneförmedlare av Kungl. Majit — inom ramen för
en av riksdagen medgiven summa — bestämt totalbelopp samt att en
egnahemslåntagare följaktligen kan komma i den belägenheten att varken
erhålla betalningsanstånd eller stödlån och sålunda bliva helt utestängd
från den ekonomiska hjälp, varav egnahemslåntagare liksom andra mindre
jordbrukare vitsordats vara i behov. Man bör icke heller förbise, att Kungl.
Majits förslag i förevarande avseende kan inbjuda till försök att kringgå
bestämmelserna. Statens egnahemsstyrelse har ock uttalat betänkligheter
mot att möjligheter till betalningsanstånd öppnades i den utsträckning
Kungl. Majits förslag innebär, men bär med utgångspunkt från att
genom utlämnande av stödlån till innehavare av jordbruksegnahemslån
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
11
uppskovsförfarandet skulle behöva anlitas blott i undantagsfall tillstyrkt
den föreslagna uppskovsanordningen.
På grund av det anförda anser sig utskottet böra förorda sådan ändring
i de av Kungl. Majit föreslagna grunderna för ackords- och stödlån
åt jordbrukare att jämväl egnahemslåntagare må kunna erhålla stödlån
för gäldande av ränta eller amortering å lån ur egnahemslånefonden.
Härvid förutsätter utskottet dock, att stödlån i första hand beviljas för
betalning av annan överhängande gäld.
Rörande det högsta belopp, vartill stödlån må utlämnas till en och samme
jordbrukare, har i motionerna 1:250 och 11:218 samt 11:417 ifrågasatts
en höjning av det i propositionen upptagna beloppet av 750 kronor.
Sålunda har i förstnämnda båda motioner föreslagits ett maximibelopp
av 1,500 kronor eller det högsta belopp, vartill beträffande det för löpande
budgetåret anvisade anslaget stödlån kunna i särskilda fall utgå. Motionen
II: 417 avser en höjning av maximibeloppet till 2,000 kronor, i samband
varmed ifrågasättes en höjning av anslagsbeloppet till 20,000,000
kronor.
Utskottet är medvetet örn att fall kunna förekomma, då möjligheten att
tilldela ett högre belopp än Kungl. Majit nu föreslagit kan vara av stort
värde. Det avgörande synes emellertid utskottet vara att så många behövande
som möjligt kunna beredas hjälp. Härvid måste hänsyn tagas
till det begränsade anslag, som kan komma att stå till förfogande för
ifrågavarande verksamhet under nästa budgetår. Ur angivna synpunkter
och då möjlighet för övrigt finnes för erhållande i förekommande
fall av ackordslån anser utskottet i likhet med departementschefen
vägande skäl tala för att en begränsning sker i det nuvarande maximibeloppet.
Utskottet, som icke har något att erinra mot vad Kungl. Majit föreslagit
i förevarande avseende, kan sålunda icke förorda de motionsvis
framförda förslagen örn en höjning av maximibeloppet. Icke heller kan utskottet
tillstyrka att, såsom i motionen I: 242 ifrågasatts, lånesökande,
som uppburit stödlån enligt 1932 års kungörelse, må kunna erhålla sådant
lån jämväl från det nya anslaget i annan mån än att de erhållna stödlånebeloppen
icke överstiga 750 kronor.
Beträffande frågan i vad mån säkerhet bör fordras för erhållande av
stödlån har departementschefen anfört följande.
»För egen del anser jag det visserligen icke obilligt, att den låntagande
jordbrukaren, örn och i den .män förmåga därtill finnes, ställer säkerhet
för lånet. Äger låntagaren sålunda möjlighet att lämna fastighetsinteckning,
som, ehuru liggande utom fastighetens normala belåningsvärde,
dock icke kan anses helt värdelös, synes dylik säkerhet böra avfordras
honom. Bortsett från nu angivna fall torde emellertid skälig säkerhet
endast undantagsvis stå att erhålla. Då lånet sökes, torde låntagaren
hava till det yttersta prövat möjligheterna att annorledes uppbringa me
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
del. Utsikterna att anskaffa vederhäftig borgen torde i den situation,
låntagaren befinner sig, vara mycket små. Måhända är han i stånd att
lämna den säkerhet, som inventarieinteckning innebär. Då emellertid en
jordbrukare, som belånat sina inventarier, kan riskera att i fortsättningen
icke bliva beviljad den kredit, vartill ban ofta torde vara hänvisad vid
inköp av utsäde, gödningsämnen och andra för jordbruksdriften nödvändiga
varor, synes denna form av säkerhet merendels mindre lämplig. Det
förefaller mig i betraktande av vad jag nu anfört mest tilltalande att icke
uppställa någon ovillkorlig fordran på säkerhet. Finner lånenämnden,
att ur de synpunkter, jag bär framhållit, låntagaren skäligen kan avfordras
säkerhet för lånet, bör så ske. I annat fall torde lånet kunna lämnas
utan att säkerhet därför ställes. De bästa garantierna för lånets återbetalning
torde dock vara att finna i låntagarens vilja att göra rätt för
sig, hans skötsamhet och förmåga att driva ett jordbruk.»
I anslutning härtill innefattar Kungl. Maj:ts förslag att för sådant
lån skall, örn vederbörande lånenämnd finner så skäligen kunna påfordras,
lämnas av nämnden godkänd säkerhet.
Motionerna 1:250 och 11:418 innebära i nu förevarande avseende, att
bestämmelsen örn lånenämnds befogenhet att i vissa fall fordra säkerhet
skulle utgå. I motionen I: 242 göres däremot gällande att kravet på säkerhet
bör vara ovillkorligt.
Utskottet har för egen del samma allmänna syn på förevarande fråga,
som kommit till uttryck i vad departementschefen anfört. Utskottet anser
dock, att man bör fasthålla vid att det bär gäller lån, för vars återbetalning
ordinärt sett säkerhet bör ställas, även örn denna, såsom departementschefen
ock antytt, mången gång icke kan bliva av önskvärd beskaffenhet.
Enligt vad utskottet erfarit har emellertid under den tid
stödlåneverksamheten pågått som regel oöverstigliga svårigheter ej mött
för ställande av säkerhet. Å andra sidan håller utskottet före, att den
omständigheten att en eljest för jordbruk lämplig och i övrigt skötsam
person icke kan anskaffa säkerhet icke bör utesluta honom från möjligheten
att erhålla stödlån. Med nu angiven uppfattning kan utskottet icke
biträda vare sig det ena eller det andra av de i förevarande avseende
motionsvis framställda förslagen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må med anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och motionen 1:240 samt
med avslag å motionerna 1:242 samt 1:250 och
II: 418 ävensom II: 417 för utlämnande, i huvudsaklig
överensstämmelse med de bestämmelser, vilka finnas
intagna i det vid detta utlåtande fogade förslag
till kungörelse med av utskottet däri föreslagen ändring,
av ackordslån och stödlån åt jordbrukare samt
för bestridande av med låneverksamheten förenade
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
13
kostnader för budgetåret 1933/1934 under nionde huvudtiteln
och benämning »Ackordslån och stödlån åt
jordbrukare» anvisa ett extra reservationsanslag av
10,000,000 kronor.
Stockholm den 30 mars 1933.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 46.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
Bilaga.
Förslag
till
kungörelse om ackordslån och stödlån till jordbrukare.
Härigenom förordnas som följer:
Inledande bestämmelser.
1 *.
Jordbrukare, som på grund av rådande jordbrukskris kommit i ekonomiska
svårigheter och är i trängande behov av ekonomiskt bistånd, må,
under förutsättning att han kan antagas hava själv gjort vad på honom
skäligen ankommit för övervinnande av svårigheterna och i övrigt
finnes förtjänt av bistånd, kunna, i den mån tillgängligt anslag det medgiver,
erhålla lån av statsmedel enligt bestämmelserna i denna kungörelse.
Till jordbrukare, som tillträtt den av honom brukade fastigheten senare
än den 1 maj 1931, må lån icke utlämnas i andra fall än då förre
innehavaren avlidit och i anledning därav jordbruket övertagits av delägare
i dödsboet eller av efterlevande make eller då barn genom köp
eller arrendeavtal övertagit sina föräldrars fastighet och dessas ekonomiska
ställning vid avtalets slutande får antagas hava varit sådan, att
den enligt denna kungörelse skulle berättiga till erhållande av lån.
2$.
Lån må beviljas dels för underlättande av genomförande av ackord
(ackordslån), dels ock för betalning av gäld annorledes än vid ackord eller
för anskaffande av för fastighetens fortsatta brukande oundgängligen
nödiga levande eller döda inventarier (stödlån). För gäldande av ränta
eller amortering å lån ur egnahemslånefonden må dock stödlån ej utgå.
Om ackordslån.
3 $.
Ackordslån må beviljas allenast där, å ena sidan, gäldenärens ställning
på grund av krisen blivit så försämrad, att skulderna överstiga
värdet av tillgångarna, och, å andra sidan, det med hänsyn till ackor
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
15
dets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt synes sannolikt, att han
efter ackordets genomförande skall kunna fortsätta att driva sitt jordbruk
och därunder göra rätt för sig. Såsom grund för värderingen av
gäldenärens tillgångar skall läggas saluvärdet, dock att fastighet ej må
åsättas värde, som med mer än tjugo procent avviker från det under 1932
gällande taxeringsvärdet.
Med avseende å ackordet skola, såvitt särskilda omständigheter ej annat
föranleda, följande villkor gälla:
1. gäldenärens skulder skola genom ackordet så nedbringas, att skuldsumman,
örn däri inräknas hälften av ackordslånet, icke överstiger tillgångarnas
enligt vad nyss sagts beräknade värde;
2. ackordet skall omfatta jämväl fordran hos gäldenären, för vilken
ställts säkerhet i form av pant eller inteckning, till den del säkerheten
kan antagas ej förslå till fordringens gäldande;
3. i samband med ackordet skola betalas förfallen utskyld och arrendeavgift
ävensom ränta å fordran, varom under 2. sägs, i den mån säkerheten
beräknas förslå även till räntans gäldande, såvida icke borgenären
medgiver, att räntan får innestå, samt utfäster sig att under två
år från dagen för ackordslånets beviljande icke indriva fordringen;
4. ackordet må icke innebära nedsättning av tjänstehjons och arbetares
lönefordran till lägre belopp än dessa varit berättigade att utfå i
händelse av konkurs;
5. de i ackordet deltagande borgenärerna må icke i ackordet erhålla
mer än sjuttio procent av fordringsbeloppet.
4 i
Ackordslån må ej överstiga ett belopp av fyrahundra kronor, ökat med
tjugo procent av det för 1932 gällande taxeringsvärdet å den av gäldenären
brukade fastigheten, och får icke i något fall utgå med högre belopp
än femtusen kronor.
Vid bestämmande av lånebeloppets storlek skall i övrigt iakttagas, att
de i ackordet deltagande borgenärerna icke genom ackordslånet erhålla,
utöver vad med hänsyn till gäldenärens tillgångar och skulder kan
anses belöpa å deras fordringar, mer än fem procent av fordringsbeloppet.
5 $.
Ackordslån skall återbetalas med en femtedel örn året med början sjunde
året efter utgången av det kalenderår, varunder lånet beviljats.
Å ackordslån erlägges under de två första åren icke någon ränta. Därefter
gäldas ränta efter fem procent örn året å halva lånebeloppet och,
sedan amorteringsskyldighet inträtt, å lånet i dess helhet. Hurusom i
vissa fall skyldighet kan uppkomma att erlägga ränta utöver vad nu
sagts, därom stadgas i 17 §.
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
Om stödlån.
6 *.
Stödlån må beviljas allenast där det synes sannolikt, att sökanden, om
dylikt lån erhålles, skall kunna fortsätta att driva sitt jordbruk.
Jordbrukare, som äger möjlighet att tillgodose sitt penningbehov genom
inteckning i sin fastighet inom dennas normala belåningsvärde,
må ej beviljas stödlån.
7 i
Stödlån må ej överstiga ett belopp av sjuhundrafemtio kronor.
Den, som erhållit stödlån enligt kungörelsen den 30 juni 1932 (nr 366)
örn ackordslån och stödlån till jordbrukare eller kungörelsen den 17 juni
1932 (nr 296) örn stödlån till egnahemslåntagare, må ej beviljas stödlån
enligt denna kungörelse till högre belopp än som motsvarar skillnaden
mellan sjuhundrafemtio kronor och förut tilldelat belopp.
8 $.
Stödlån skall återbetalas med en sjundedel örn året med början fjärde
året efter utgången av det kalenderår, varunder lånet beviljats.
Där låntagare åtagit sig att enligt godkänd plan och kostnadsberäkning
utföra förbättringsarbete å den av låntagaren brukade fastigheten, skall
så stor del av lånet, som motsvarar beräknade kostnaden för arbetet anses
gulden, då arbetet inom föreskriven tid vederbörligen utförts. Med
förbättringsarbete förstås dränering eller annan dikning, nyodling, röjning,
betesförbättring, byggnadsarbete, anläggning för gödselvård eller
för ensilering, stenbrytning, åtgärder för skogskultur, vägarbete eller liknande.
Vid beräkningen av kostnaden för arbetet må låntagaren för redskap
och material tillgodoräknas ett belopp av högst etthundra kronor.
Den tid, inom vilken förbättringsarbete skall vara utfört, må ej bestämmas
längre än till dess tre år förflutit från lånets beviljande.
I den mån ej annat följer av stadgandet i 17 § skall å stödlån ej erläggas
ränta.
Om förfarandet i låneärenden m. m.
9 i
För behandling av frågor rörande ackordslån och stödlån skola finnas
dels en för riket gemensam centralnämnd för ackords- och stödlåneärenden,
dels ock för varje hushållningssällskaps verksamhetsområde en lånenämnd.
Nämnderna utses av Kungl. Maj:t, som jämväl för dem utfärdar instruktion.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
17
10 $.
Vill någon erhålla lån enligt denna kungörelse, skall han därom göra
ansökan hos lånenämnden i orten; och äger nämnden efter erforderlig utredning
att, i den mån av Kungl. Majit för ändamålet fastställda belopp
därtill förslå, bevilja lån.
Ansökan örn stödlån hör göras före den 15 juni 1933.
11 §.
Efter framställning av lånenämnd fastställer Kungl. Majit de belopp,
inom vilka ackordslån och stödlån må av nämnden beviljas. Dylik framställning
skall, ställd till Kungl. Majit, av lånenämnd, sedan förberedande
granskning verkställts av inkomna låneansökningar, insändas till centralnämnden,
som har att så snart ske kan med eget utlåtande överlämna
framställningen till Kungl. Majit.
Framställning, som avser fastställande av belopp för beviljande av stödlån,
bör inkomma till centralnämnden senast den 1 juli 1933.
12 §.
Då lån beviljas, skall tillika föreskrift meddelas rörande lånets användning
och sättet för dess utbetalande, därvid må stadgas att lånebeloppet
helt eller delvis skall utbetalas till angiven borgenär. I förekommande
fall må ock bestämmas viss tid, inom vilken lånet skall vara till fullo uttaget
vid äventyr att rätten till utbekommande av ej lyft belopp skall
vara förverkad.
Lånenämnds beslut rörande låneansökning skall ofördröjligen tillställas
sökanden; och skall, där ej lån beviljats till äskat belopp, sökanden underrättas
örn vad han har att iakttaga, därest han enligt 13 § vill draga frågan
under centralnämndens prövning.
13 §.
Är lånesökande missnöjd med lånenämnds beslut i ärendet, äger han
draga frågan, utom vad angår ställande av säkerhet, varom i 14 § sägs,
under centralnämndens prövning genom inlaga, vilken, ställd till centralnämnden,
skall insändas till lånenämnden och dit inkomma sist å femtonde
dagen från det beslutet meddelades; åliggande det lånenämnden att
skyndsamt, jämte ansökningshandlingarna och eget yttrande, översända
inlagan till centralnämnden.
Har låneansökning sålunda kommit under centralnämndens prövning, må
centralnämnden, där det med hänsyn till omständigheterna finnes påkallat,
vidtaga ändring i lånenämndens beslut, dock att lån ej må av centralnämnden
beviljas i vidare mån än enligt 11 § för lånenämnden fastställda
belopp eller medel, som Kungl. Majit eljest ställt till förfogande, därtill
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 10 saini. Nr 48—49. 2
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.
förslå. Centralnämndens beslut i ärendet skall utan dröjsmål tillställas
sökanden och, i avskrift, lånenämnden.
Centralnämndens beslut må ej överklagas.
14 §.
När lån beviljats, skall låntagaren utfärda skuldförbindelse, däri angivas
hans åtaganden i fråga örn lånets användning och återbetalande jämte
övriga lånevillkor. För lånet skall, om lånenämnden finner så skäligen
kunna påfordras, lämnas av nämnden godkänd säkerhet.
15 $.
Då lån av lånenämnd beviljats till äskat belopp eller, där-lån medgivits
allenast till lägre belopp än sökanden begärt, frågan ej enligt 13 § dragits
under centralnämndens prövning, skall lånenämnden till länsstyrelsen
översända dels ofördröjligen avskrift av beslutet jämte den av låntagaren
utfärdade skuldförbindelsen med tillhörande säkerhetshandlingar dels ock,
därest förbättringsarbete skall äga rum, så snart ske kan plan och kostnadsberäkning
härför. Länsstyrelsen har att, sedan skuldförbindelse och,
i förekommande fall, säkerhetshandlingar inkommit, utan anfordran ofördröjligen
utbetala beviljat lånebelopp.
Yad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, där av
-centralnämnden meddelat beslut, enligt vilket lånebelopp skall utbetalas,
kommit lånenämnden tillhanda.
16 §.
Förfallen ränta och amortering skall för varje kalenderår före årets utgång
av låntagare inbetalas till länsstyrelsen.
Där lån skall helt eller delvis gäldas genom utförande av förbättringsarbete,
åligger det låntagaren att inom två månader efter den för arbetets
avslutande bestämda tid till länsstyrelsen inkomma med skriftlig, på heder
och samvete avgiven försäkran, att arbetet vederbörligen utförts. Försäkran
skall vara till riktigheten bestyrkt av sakkunnig och trovärdig
person, som länsstyrelsen godtager.
17 §.
Länsstyrelsen åligger övervaka, att låntagare fullgör sina skyldigheter
i avseende å honom beviljat lån.
Länsstyrelsen äger uppsäga lån till omedelbar betalning, där det befinnes,
att låntagaren använt lånebeloppet för annat ändamål än som avsetts,
eller han visar försumlighet att erlägga föreskriven ränta eller amortering
eller att utföra åtaget förbättringsarbete, så ock eljest när sådana
förhållanden inträffat, att han med hänsyn till det med lånet avsedda
syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta lånet. Sker upp
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.
19
sägning av lånet enligt vad nu sagts, skall, ändå att ränta eljest ej skolat
utgå, å lånet gäldas ränta efter fem procent om året från och med uppsägningsdagen.
18 §.
Finner länsstyrelsen, att avskrivning av fordran på grund av utlämnat
lån bör äga rum, skall frågan därom underställas Kungl. Majit.
Denna kungörelse träder i kraft den
1933.