Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 30 mars 1933 kl. 4 e. m.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån
för anskaffande av samfällda jordbruk.

(lea avd.)

I en till riksdagen den 27 januari 1933 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition nr 76 har Kungl. Majit under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag
föreslagit riksdagen medgiva, att lån ur statens egnahemslånefond må, i
huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet
tillstyrkt förslag, utlämnas jämväl för anskaffande av samfällda
jordbruk.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till berörda
statsrådsprotokoll.

Frågan örn åtgärder till främjande av samfälld jordbruksdrift har vid
upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens behandling.

Förevarande fråga var senast till behandling vid 1928 års riksdag. Med
anledning av motionen I: 272 samt med överlämnande av sammansatta
andra lag- och jordbruksutskottets i förevarande avseende av riksdagen
godkända utlåtande nr 2 anhöll riksdagen i skrivelse den 25 maj 1928, nr
232, örn utredning och förslag i syfte att låneunderstöd ur egnahemslånefonden
eller annorledes skulle kunna utgå jämväl för samfällda (kooperativa)
jordbruk. I sitt utlåtande yttrade utskottet, efter erinran örn 1925
års kolonisationssakkunnigas betänkande, att förnyat övervägande borde
ske, huruvida icke den av nämnda sakkunniga anvisade vägen eller annan
åtgärd kunde genomföras i syfte att i särskilda fall förhjälpa härtill
lämpliga personer att gemensamt förvärva och bruka någon större eller
medelstor jordbruksegendom. Utan att förbise de vanskligheter, som kunde
vara förenade med samfälld jordbruksdrift, ansåg utskottet det vara rimligt,
att låneunderstöd icke ovillkorligen förnekades dylika företag.

Med skrivelse den 17 november 1932 har sociala jordutredningen, efter
därom av Kungl. Majit erhållet uppdrag, överlämnat betänkande med
förslag till bestämmelser angående egnahemslån åt samfällda jordbruk.

Sociala jordutredningens betänkande utmynnar i förslag, att till § 2 i
kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter
rörande den statsunderstödda egnahems- och premielåneverksamheten fogas
ett nytt stycke av följande lydelse i
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 10 sami. Nr 48 —49.

1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

»Egnahemslån må ock tilldelas inregistrerad ekonomisk förening, som
bildats med ändamål att förvärva och under samfälld jordbruksdrift sköta
viss egendom. Såsom särskilda villkor för utlämnande av egnahemslån åt
sådan ekonomisk förening gälla,

att föreningens medlemmar var för sig besitta de kvalifikationer, som
ovan stadgats i fråga örn enskild person;

att föreningens stadgar innehålla bestämmelser därom att en var föreningsmedlem
är personligen ansvarig för, utöver sin insats, minst så stor
del av egnahemslånet, som belöper å hans andel i föreningen;

att föreningens stadgar blivit godkända av statens egnahemsstyrelse;

att föreningen befinnes erbjuda trygghet för ändamålsenlig skötsel av
företaget och särskilt att det på ett tillfredsställande sätt är sörjt för företagets
drift och arbetsledning;

samt att den egendom, för vilken egnahemslån sökes, är för sitt ändamål
fullt lämplig och befinnes äga ett värde, som, fördelat å en var medlem av
föreningen, motsvarar för varje sådan medlem högst det för egnahemslåns
erhållande i §> 5 stadgade maximivärde.»

Statens egnahemsstyrelse har i avgivet yttrande bland annat framställt
vissa erinringar mot sociala jordutredningens förslag av i sak följande
innebörd.

Bestämmelse borde stadgas örn sådan storlek hos fastigheten, att delägarnas
familjer därå kunde erhålla sin fulla utkomst. Vidare borde stadgas undantag
från principen örn nybildning av jordbruk så tillvida, att egnahemslån
finge beviljas sammanslutning för förvärv av redan bebyggd jordbruksfastighet,
även örn nyodlings- eller annat förbättringsarbete ej tarvades.
Härjämte borde föreskrivas, att i lånekontraktet skulle bestämmas örn delägarnas
ansvar för lånets förräntning och amortering. Den utgångspunkten
vid lånets beviljande, att dess storlek ställdes i förhållande icke blott till
fastighetens värde utan ock till antalet delägare, torde nämligen kunna
missförstås så, att delägare ansåge sig svara allenast för ränta och amortering
å så stor del av lånet, som enligt huvudtalet belöpte på honom. Gentemot
lånegivaren måste givetvis delägarna svara gemensamt för lånet.

Vidare borde bestämmelser träffas för fall, då delägare utträtt ur sammanslutning
med egnahemslån, utan att annan inträtt i hans rättigheter och
skyldigheter. Beräkningarna av fastighetens maximivärde och lånets därav
beroende storlek kunde härigenom undergå sådana förändringar, att förutsättningarna
för lånets kvarstående bortfölle. Även om säkerheten för lånet
icke äventyrades, kunde med eller oberoende av delägares vilja uppstå situationer,
som i själva verket innebure ett kringgående av maximibestämmelserna
rörande fastighetens värde och lånets storlek.

I övrigt borde bestämmelserna i förberörda kungörelse nr 218/1928 kunna
utan ändring tillämpas jämväl för sammanslutningar såsom egnahemslåntagare.

Departementschefen har anfört följande.

»Lika med 1925 års kolonisationssakkunniga utgår jag från att förevarande
fråga gäller sådan jordbruksdrift, där ett visst, begriinsat antal
personer skola samfällt bruka en av dem för deras eget behov av arbete
och utkomst förvärvad egendom. Även örn erfarenheterna rörande dylik
jordbruksdrift äro små och denna driftsform kan antagas i vissa hänseenden
vansklig, synes det mig ej vara skäligt, att för yrket eljest väl

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

3

skickade personer — några andra böra givetvis icke ifrågakomma — som
önska skaffa sig utkomst genom samfällt jordbruk, skola endast för att de
äro flera örn samma egendom vara utestängda från varje möjlighet att
från det allmännas sida erhålla kredit för egendomens förvärvande. Jag
vill därför, i anslutning till vad sociala jordutredningen och statens egnahemsstyrelse
anfört, tillstyrka, att vissa möjligheter till lån av statsmedel
beredas härför lämpliga personer för anskaffande av eget jordbruk för
samfälld drift. Därvid förutsätter jag, att denna låneverksamhet, tills
säkrare erfarenhet vunnits, utövas försöksvis och utan forcering från det
allmännas sida.

De ifrågasatta lånen torde, såsom förordats av samtliga dem vilka yttrat
sig i ärendet, böra utgå ur egnahemslånefonden. Beträffande de särskilda
villkor, som böra stadgas för erhållande och tillgodonjutande av lånen,
kan jag i huvudsak biträda sociala jordutredningens förslag sådant detta
tillstyrkts av egnahemsstyrelsen. I vissa avseenden torde dock, på sätt
jag strax skall angiva, jämkningar vara påkallade.

Jag förordar, att, där fråga är om minst fem delägare, låntagaren skall
vara inregistrerad ekonomisk förening, som bildats nied ändamål att förvärva
och under samfälld jordbruksdrift sköta viss egendom och som befinnes
erbjuda trygghet för ändamålsenlig skötsel av företaget. Det i
syfte att minska långivarens risk framförda förslaget, att medlem i föreningen
skall åtaga sig viss personlig ansvarighet, synes mig i sak välgrundat.
I enlighet härmed bör låntagande förening hava formen av ekonomisk
förening nied begränsad personlig ansvarighet. Vid prövning av
låneansökan bör tillses, att det i stadgarna bestämda beloppet för medlems
ansvarighet är av den storlek, att medlemmarnas sammantagna personliga
ansvarighet, utöver insatskapitalet, täcker det ifrågakommandö
lånebeloppet. För att i möjligaste mån trygga föreningarnas fortbestånd
synes böra övervägas, huruvida icke i stadgarna bör föreskrivas, att uppsägning
av medlemskap i föreningen ej må äga runi förr än efter fem år
från inträdet. Erinras må, att enligt lagen om ekonomiska föreningar
erfordras Kungl. Maj:ts medgivande för dylikt stadgande. På de av egnahemsstyrelsen,
under instämmande av statskontoret anförda skäl finner
jag mig vidare böra tillstyrka, att, då fråga är örn minst två och, där ej
av särskilda skäl annat befinnes böra medgivas, högst fyra delägare, lån
i förevarande syfte må utlämnas för så vitt låntagarsammanslutningen

— som i dylikt fall ej bör eller kail hava formen av ekonomisk förening

— genom lämpligt befunnet bolagsavtal visar sig bereda långivaren nödig
trygghet såväl i avseende å ordningen för lånets återbetalning och de olika
delägarnas ansvar härför som i fråga örn företagets skötsel i övrigt. 1
såväl det ena som det andra fallet bör fordras, att medlemmarna respektive
delägarna var för sig prövas besitta de kvalifikationer, som eljest
stadgats för egnahemslåns erhållande, ävensom att det på ett tillfredsställande
sätt är sörjt för företagets drift och arbetsledning. Jag förutsätter,
att — även utan uttrycklig föreskrift örn att stadgarna respektive bolagsavtalet
skola godkännas av viss egnahemsmyndighet — det långivande
organet i vart fall noga prövar stadgarnas eller bolagsavtalets lämplighet.
Det synes mig böra övervägas, huruvida icke till ledning för dem, som
önska erhålla lån för samfällt jordbruk, mönster till stadgar och bolagsavtal
böra uppgöras av t. ex. statens egnahemsstyrelse.

Beträffande arton av de egendomar, för vilkas förvärv hithörande lån
må beviljas, torde böra föreskrivas, att egendomen är för sitt ändamål

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

fullt lämplig och av sådan storlek, att ägarna kunna av jordbruket erhålla
sin huvudsakliga utkomst, att egendomens beräknade värde, delat
med antalet medlemmar respektive delägare, ej överstiger det för egnahemslån
för jordbrukslägenheter stadgade maximivärdet, samt att den omständigheten
att å egendomen ej tarvas nybyggnads-, nyodlings- eller annat
förbättringsvärde ej utgör hinder för låns beviljande.

I avseende å lånevillkoren i övrigt torde för egnahemslån för jordbrukslägenhet
stadgade bestämmelser böra i tillämpliga delar gälla, därvid i
lånekontraktet dessutom torde böra intagas en föreskrift av innebörd, att
lån för samfällt jordbruk må kunna uppsägas till återbetalning, därest
egendomen ej vidare brukas under den form och i det syfte, som förutsatts
vid lånets beviljande.

I överensstämmelse med vad sociala jordutredningen och egnahemsstyrelsen
förordat tillstyrker jag, att de nu ifrågasatta lånen beviljas och
utlämnas -— liksom vanliga egnahemslån — genom vederbörande låneförmedlare
med anlitande av dem för utlämnande av jordbrukslån tilldelade
egnakemsstatslån. Härav följer, att jag ej kan ansluta mig till
egnahemsstyrelsens förslag, att staten skulle beträffande hithörande lån åt
ekonomiska föreningar själv inträda som direkt långivare. Att märka är,
att, då fråga är örn ekonomisk förening eller handelsbolag, särskilt tillstånd
av Kungl. Majit enligt lag erfordras, för att föreningen eller bolaget
skall få förvärva fast egendom. Jag förutsätter, att Kungl. Majit
vid avgörande av frågan, huruvida förening eller handelsbolag skall medgivas
rätt att för ändamål, varom här är fråga, förvärva viss fastighet,
jämväl har tillgång till vederbörande låneförmedlares och statens egnahemsstyrelses
yttranden i ärendet och utredning av lånefrågan. I ärende,
där förvärvsfrågan sålunda skall underställas Kungl. Majit, torde det böra
åligga egnahemsstyrelsen att avgiva utlåtande örn, huruvida styrelsen
finner ifrågasatt lån böra beviljas eller ej. Där fråga åter är örn sådan
lånesökande, som utan Kungl. Majits tillstånd kan förvärva fastighet,
torde låneförmedlarens beslut örn låns beviljande böra — liksom beträffande
vanliga egnahemslån till s. k. förhöjt maximivärde — för godkännande
underställas statens egnahemsstyrelse.

För utlämnande av nu ifrågavarande lån torde låneförmedlarna självfallet
böra åtnjuta förvaltningsbidrag enligt härom för egnahemsstatslån
gällande bestämmelser under iakttagande tillika, att det i 36 § av kungörelsen
nr 217/1928 omförmälda så kallade tilläggsbidraget beräknas icke
å antalet lån utan å antalet medlemmar respektive delägare i den låntagande
sammanslutningen.

Med lån för samfällt jordbruk torde kunna få förenas premielån enligt,
i tillämpliga delar, de för premielån åt egnahemslåntagare stadgade grunder.
Premielånets belopp, delat med antalet medlemmar i sammanslutningen,
bör ej få överstiga det för enskilt premielån stadgade maximibeloppet.

Med hänsyn till att här närmast är fråga örn en mera försöksartad
verksamhet, synes mig någon ändring i förenämnda kungörelse den 8
juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda
egnahems- och premielåneverksamheten icke lämpligen böra
vidtagas. I stället torde, därest riksdagen ej har erinran mot de av mig
nu tillstyrkta grunderna. Kungl. Majit böra i särskild kungörelse meddela
erforderliga föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med
det av mig nu framlagda förslaget.»

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48. 5

Kungl. Majits förevarande framställning Ilar närmast föranletts av 1928
års riksdags ovanberörda skrivelse nr 232. I överensstämmelse med vad
riksdagen därvid uttalat, synes utskottet möjlighet icke böra vara utesluten
för eljest för saken lämpliga personer att erhålla lån av statsmedel
för anskaffande av eget jordbruk för samfälld drift. Utskottet har heller
intet att erinra mot vad Kungl. Majit i sådant syfte föreslagit. Utskottet
anser välbetänkt och riktigt, att ifrågavarande låneverksamhet såsom
departementschefen ock förutsatt, tills säkrare erfarenhet vunnits, utövas
försöksvis och utan forcering från det allmännas sida.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må medgiva att lån ur statens egnahemslånefond
må, i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen tillstyrkt förslag, utlämnas
jämväl för anskaffande av samfällda jordbruk.

Stockholm den 30 mars 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Utskottet.

Närvarande: se utlåtande nr 46.