Bankoutskottets utlåtande Nr 54.
3
Nr 54.
Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1933 kl. 3.so e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion örn åstadkommande av en internationell
reglering av ''penningväsendet i syfte att hålla
de internationella grosshandelspriserna tillnärmelsevis
konstanta.
I en inom första kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande
handläggning hänvisad motion nr 120 har herr Forssell hemställt, »att
riksdagen ville hos bankofullmäktige begära förslag till åtgärder i syfte
att åstadkomma en sådan internationell reglering av penningväsendet, att
de internationella grosshandelspriserna hållas tillnärmelsevis konstanta».
Av motiveringen framgår, att enligt motionärens mening isolerade
åtgärder av ett enskilt land till avhjälpande av rådande krissvårigheter
endast kunde hava mycket liten eller ingen effekt. Vi måste finna oss i
att dela den civiliserade världens ekonomiska öde i allt väsentligt. Så
länge industrien fortfore att intensifieras, kunde ett alltjämt fortsatt prisfall
på varor förutsägas, enär guldproduktionen efter ali erfarenhet icke
tillräckligt smidigt kunde anpassas efter varuproduktionen. För att hindra
varornas prisfall vid stigande varuflod måste penningväsendet inriktas
på att ställa betalningsmedel till förfogande i takt med varukvantitetens
tillväxt. Utan bortkastande av guldmyntfotens uppenbara fördelar måste
därför, örn man för framtiden ville söka undvika förödande kriser, icke
blott vårt lands utan flertalet länders penningväsen genom internationell
överenskommelse givas en sådan utformning, att de internationella grosshandelspriserna
kunde hållas tillnärmelsevis konstanta. I en motionen
bilagd skiss till en sådan reglering av penningväsendet föreslås, att man
skall söka nå denna avsikt genom en internationellt reglerad guldmyntfot.
Sedlarnas guldvärde skulle — samtidigt och procentuellt lika — kontinuerligt
justeras för alla civiliserade länder på sådant sätt, att de internationella
grosshandelspriserna endast variera inom vissa måttliga gränser.
Beträffande innehållet i motionen i övrigt får utskottet hänvisa till densamma.
Över motionen har utskottet inhämtat yttrande av fullmäktige i riksbanken,
vilka i ett den 18 maj 1933 dagtecknat utlåtande anfört följande:
»Fullmäktige vilja till en början hänvisa till bifogade,1 inom riksbanken
upprättade promemoria örn vissa förslag till ordnande av världens pen
1
Tryckt såsom bilaga till utskottets utlåtande.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 54.
ningväsen, såväl nationellt som internationellt, vilka framkommit under
de senaste åren. Av denna promemoria synes framgå bland annat, att
skilda auktoritativa korporationer, i främsta rummet Nationernas Förbund
oell dess organ, med oavlåtlig uppmärksamhet följt hithörande
frågor.
Den nuvarande depressionen har varit föremål för ingående studier, särskilt
av Nationernas Förbunds gulddelegation, som avgav sitt betänkande
i juni 1932. Dess anvisningar för reorganisationen av världens penningväsen
avse i stort sett upprättandet av ett på guldmyntfoten grundat internationellt
penningväsen, reglerat med hänsyn till såväl nationella som
internationella förhållanden. Delegationens majoritet anser det varken
möjligt eller önskvärt att med penningpolitiska medel påverka fluktuationer
i prisnivån, som äro att tillskriva icke-monetära orsaker. En minoritet
hävdar en ståndpunkt, som nära ansluter sig till motionärens, nämligen
att prisfluktuationer böra motverkas med i främsta rummet penningpolitiska
medel, oavsett de orsaker, varav de härröra.
Under juni månad innevarande år kommer den av Lausanne-konferensen
sommaren 1932 beslutade ekonomiska världskonferensen att sammanträda.
Det program, som av den förberedande expertkommittén framlagts
för de finansiella överläggningarna på denna konferens, ansluter sig i
stort sett till majoritetens i gulddelegationen förenämnda uttalande. Även
frågan örn lämpligheten och möjligheten av en stabilisering av grosshandelspriserna
torde därför bliva föremål för behandling på världskonferensen.
Utgången av de förhandlingar, som komma att föras på denna konferens,
torde bliva avgörande för frågan, huruvida en gemensam internationell
reglering av penningväsendet, baserat på ett rationaliserat guldmyntfotsystem,
skall kunna komma till stånd eller om det kommer att
överlämnas åt varje enskild nation att självständigt ordna sitt penningväsen
mer eller mindre i överensstämmelse med av konferensen uttalade
principer.
Fullmäktige hava med uppmärksamhet följt det ovan skisserade arbetet
för ordnande av världens penningväsen och bland annat genom sin
förste deputerad sökt göra sin mening gällande i hithörande frågor. Därjämte
hava fullmäktige på sin tid uppdragit åt professorerna D. Davidson
och E. Lindahl att var för sig inkomma med förslag till guldmyntfotssystemets
rationalisering. Utan att taga ställning till dessa förslag hava
fullmäktige dock ansett dem vara av det värde för frågans allsidiga prövning,
att de tillställts ledande personer inom den internationella finansen.
Fullmäktige vilja även erinra därom, att förberedelser för Sveriges deltagande
i den ekonomiska världskonferensen för närvarande pågå. I sitt
yttrande över programmet för den ekonomiska världskonferensen hava
fullmäktige uttalat sig för ett utvidgat samarbete mellan centralbankerna.
Detta samarbete borde bland annat åsyfta anstalter för att söka hindra
obehöriga fluktuationer i guldets köpkraft. Den åtgärd till befrämjande
härav, som närmast torde kunna ifrågasättas, syntes vara ett internationellt
centraliserat studium av pris- och konjunkturutvecklingen i de olika
länderna.
För närvarande torde förutsättningar icke förefinnas att få till stånd
överenskommelser av så ingripande art och av sådan omfattning, som
vore nödvändiga för genomförande av det förslag, som utformats i den
vid motionen fogade skissen.
Med hänsyn till vad sålunda anförts hava fullmäktige hemställt, att motionen
icke måtte föranleda någon åtgärd.
Bankoutskottets utlåtande Nr 54. 5
Frågan om en internationell samverkan för ett mera tillfredsställande
ordnande av penningväsendet kommer som bekant att bliva föremål för
behandling vid den ekonomiska världskonferens, som i dagarna sammanträder
i London. Såsom bankofullmäktige framhållit torde därvid även
lämpligheten och möjligheten av en stabilisering av grosshandelspriserna
komma under överläggning. Vid sådant förhållande och då enligt Kungl.
Maj:ts beslut Sverige kommer att genom en särskild delegation representeras
vid konferensen, synes riksdagen i detta sammanhang icke böra
göra några uttalanden eller fatta något beslut i den föreliggande flågan.
På grund härav och under hänvisning i övrigt till vad bankofullmäktige
i sitt yttrande anfört får utskottet hemställa,
att förevarande motion 1:120 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 juni 1933.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Utskottet.
Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 53-
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 54.
Bilaga.
P. M.
angående hittills vidtagna eller planerade internationella åtgärder för
penningväsendets ordnande.
(I anledning av herr Forssells motion i lia kammaren, nr 120.)
Av stor betydelse för det systematiska arbetet på återställandet av världens
penningväsen efter kriget voro de finansiella konferenserna i Bryssel
(1920) och Genua (1922). Genuakonferensens resolutioner avsågo att beröra
icke endast de problem, som uppkommit på grund av valutornas fluktuationer
i förhållande till guldet, utan även sådana, som härledde sig
från onormala fluktuationer i guldets egen köpkraft. Såsom en första
etapp på vägen för återställandet av världens penningväsen upptog konferensen
frågan örn valutornas stabilisering i förhållande till guldet.
Sedan Genua-konferensen avlämnat sitt betänkande, gjordes under en
följd av år stora framsteg i denna riktning, i det några länder på egen
hand och andra med internationellt bistånd med eller utan ledning av
Nationernas Förbund lyckades stabilisera sina valutor. I och med Frankrikes
återgång till guldmyntfoten i juni 1928 kan man anse denna stabiliseringsperiod
i stort sett vara avslutad.
Den andra delen av Genua-konferensens program upptogs sommaren
1929 till behandling, i det Nationernas Förbunds finansiella kommitté utsåg
den så kallade gulddelegationen med uppgift att undersöka och avgiva
rapport örn orsakerna till fluktuationerna i guldets köpkraft och
dessas effekt på nationernas ekonomiska liv. Omedelbart efter det gulddelegationen
sammanträtt, kunde den emellertid konstatera de första tecknen
till den nuvarande ekonomiska depressionen. Gulddelegationens uppgift
blev därför att undersöka icke blott fluktuationerna i guldets köpkraft
utan i första hand de praktiska problem, som uppkommit på grund
därav, att ett stort antal länder frångått guldmyntfoten och att åtskilliga
uppehöllo det nominella värdet av sin valuta endast genom valutarestriktioner.
Gulddelegationen avgav sitt utlåtande i juni 1932.
Gulddelegationens yttrande i de avseenden, som bär närmast äro i fråga,
kan i allra största korthet sammanfattas på följande sätt.
Beträffande möjligheten och önskvärdheten av att kontrollera prisfluktuationerna
konstaterar delegationen, att meningarna äro delade. Det råder
icke någon meningsskiljaktighet örn att sådana våldsamma prisrörelser,
som världen fått uppleva under den inflation, som världskriget medförde,
och under den därefter följande deflationen, höra undvikas. Det
förefinnes emellertid olika åsikter om orsakerna till dessa fluktuationer
och ännu mera örn möjligheterna att bemästra dem med monetära åtgärder.
Man är i stort sett ense därom, att prisrörelser, förorsakade av monetära
faktorer, böra undvikas, men de finnas, som vilja gå längre och
använda penningpolitiken som ett korrektiv emot fluktuationer i den allmänna
prisnivån, vilken orsak dessa än hava. Majoriteten av delegationen
anser det varken möjligt eller önskvärt att med penningpolitiska me
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 54. 1
del påverka fluktuationer i prisnivån, som liro att tillskriva icke-moneorsaker.
Den stabilitet hos prisnivån, som delegationen anser praktiskt möjlig
att genomföra, är en relativ, icke en absolut, stabilitet hos grosshandelspriserna
under en lång följd av år. Delegationen anser det icke möjligt
att eliminera fluktuationer av kortare varaktighet hos prisnivån men
tror, att dessa korttidsfluktuationer skulle avsevärt mildras, örn den ovannämnda
stabiliteten för längre tidsperioder kunde ernås. Vad man bör
söka att såvitt möjligt undvika äro sådana häftiga prisfluktuationer, som
världen nyligen bevittnat. Ett sadant matt av stabilitet kan emellertid
enligt delegationens mening ernås endast genom en smidig penning- och
allmän ekonomisk politik, som skulle tillåta mindre, korttidiga fluktuationer
i individuella varupriser och i medelprisnivån.
En centralbanksledning, som föresatt sig att genom sin penningpolitik
motverka våldsamma fluktuationer i köpkraften, har enligt delegationen
att vid utformandet och verkställandet av den nationella penningpolitiken
taga hänsyn till en mångfald olika omständigheter. Varje penningpolitik
åtgärd bör i första hand prövas icke endast ur nationell synpunkt
utan även, under samarbete med andra centralbanker, med hänsyn till
dess internationella återverkningar.
Vid bedömandet av det internationella prisläget skulle rörelserna i grosshandelsprisindices
användas men icke såsom den enda avgörande faktorn
för ett omedelbart penningpolitiskt ingripande utan som en faktor att
taga i betraktande ibland många andra. Den relativa stabiliteten hos
dessa indextal under en längre följd av år skulle emellertid utgöra ett
bevis på framgången av den använda politiken.
De prisnoteringar, som böra komma till användning, äro enligt gulddelegationens
åsikt de, som avse grosshandeln i stapelvaror och halvfabrikat.
Det är fråga örn ett internationellt, icke örn ett nationellt, problem,
och därför bör man taga hänsyn till förändringarna i köpkraften, icke hos
den ena eller den andra valutan utan hos samtliga valutor, baserade va
^Man kail använda antingen en internationell index eller ock en eller
flera nationella indices i länder, som utöva ett avgörande inflytande på
världspriserna. I båda fallen måste användas varor med världsmaiknad
och prisnoteringarna tagas nied avdrag för eventuella importtullar.
Vid handliavandet av den nationella penningpolitiken anser delegationen
den förnämsta indikatorn böra vara guldreserven och guldrörelserna.
Övriga omständigheter att taga hänsyn till äro alla de företeelser, som
kunna sägas avspegla graden av aktivitet inom näringslivet och på penningmarknaden.
Delegationen understryker nödvändigheten av en ekonomisenng med
världens guldförråd. Ur denna synpunkt föreslår den, att den nuvarande
höga guldtäckningsprocenten sänkes, och framhåller, att det är önskvärt,
att i lagarna för centralbankerna införas mera elastiska sedeltäckningsbestämmelser.
En reduktion av guldtäckningsprocenten borde ske samtidigt
hos alla centralbanker för att undvika de skadliga effekter, som
bleve en följd av en isolerad sänkning. Gulddelegationen ansel emellertid
icke, att dylika åtgärder ensamma äro tillräckliga för den erforderliga
besparingen av guld. Den rekommenderar därför vissa andra y tterligare
åtgärder för detta ändamål, bland annat indragning av guld ur cirkulationen,
ersättning av små sedlar med silvermynt, ökad användning av
check- o. dyl. betalningar m. m.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 54.
Gulddelegationens uttalande var icke enhälligt. En minoritet av tre
medlemmar, däribland Sir Henry Strakoscli, anmälde avvikande mening
beträffande bl. a. de av majoriteten formulerade uttalandena örn
a) penningpolitikens mål,
b) .möjligheterna och önskvärdheten av prisstabilisering genom penningpolitik
samt
c) botemedlen för den nuvarande krisen.
Därjämte uttalade professor G. Cassel i en särskild reservation sin anslutning
till Strakoschs och hans medreservanters allmänna synpunkter.
Reservanternas ståndpunkt kan i de frågor, som äga intresse i detta
sammanhang, sammanfattas på följande sätt.
Ender nuvarande förhållanden är det praktiskt taget fråga därom, huruvida
det är bättre för världen i dess helhet att hålla prisnivån stabil
och låta de producerande klasserna i de mera snabbt framåtskridande länderna
skörda frukterna av den ökade produktionsförmågan eller att i de
nyssnämnda länderna låta priserna falla i samma mån som produktionsförmågan
ökas oell på så sätt framtvinga en förändring av inkomstfördelningen
i de mindre avancerade länderna. Reservanternas uppfattningom
följderna av ett prisfall lämnar enligt deras mening intet tvivel övrigt,
att det förra av dessa alternativ är att föredraga.
Reservanterna göra icke gällande, att det är möjligt att med enbart penningpolitiska
medel genomföra ett penningpolitiskt program, men anse,
tift penningpolitiken måste tillmätas stor betydelse i detta avseende.
Gentemot majoritetens påstående, att det är varken möjligt eller önskvärt
att med penningpolitiska medel korrigera sådana fluktuationer i prisnivån,
som äro att hänföra till icke-monetära orsaker, anföra reservanterna,
att denna sats, i vad den avser möjligheten, endast kan hänföra sigell
guldpriserna. I det fall, att ett land har frånträtt guldmyntfoten, är
det enligt reservanternas mening möjligt att genom ökning av omloppsmedel
och kredit höja de nationella priserna i vilken utsträckning som
helst. Däiav hava enligt deras åsikt manga länder i Europa bitter erfarenhet.
Reservanterna komma emellertid till den slutsatsen, att då, såsom
majoriteten medgiver, den prissänkning, som började år 1929, icke
kan tillskrivas otillräckligheten i världens sammanlagda guldförråd, det
under förutsättning av internationell samverkan är både teoretiskt’ och
praktiskt möjligt att höja även guldpriserna till en lämplig nivå och att
stabilisera dem på denna nivå. Önskvärdheten av att öva inflytande på
fluktuationer i prisnivån genom penningpolitiska medel anse reservanterna
vara en självklar följd av möjligheten att genomföra en sådan politik.
Enligt i eservanternas asikt är världen för närvarande i största behov
av en likartad penningpolitik i de förnämsta gnldstandardländerna,
innebarande kreditutvidgning, och de se icke något skäl till farhågor för
att följderna av en sådan politik skola bliva omöjliga att kontrollera.
I fråga örn botemedlen för den nuvarande krisen säga reservanterna,
efter att hava behandlat de viktigaste villkoren för ett återställande av
en internationell guldstandard, att det effektivaste medel, som för närvarande
finnes för att bana väg för guldstandarden såsom ett internationellt
penningsystem, vore att höja den allmänna prisnivån i guldstandardländerna
till 1928 års nivå eller åtminstone att höja varupriserna till en nivå,
som mera vore i överensstämmelse med gällande löner oell de bördor som
skulderna representera. Ett liknande försök att stabilisera den inhemska
prisnivån borde göras av länderna med fri valuta under Englands ledning
I ett i juli 1932 offentliggjort uttalande anslöt sig Banken för internatio -
Bankoutskottets utlåtande Nr 54.
9
nell betalningsutjämning till majoritetens i gniddelegationen uttalanden.
De slutsatser, vartill gukldelegationen kommit, bildade enligt bankens mening
en utgångspunkt för utarbetande av de penningpolitiska principer,
som i framtiden kunde komma att få praktisk tillämpning.
På mötet i Lausanne i juni och juli 1932 uppdrogs åt Nationernas Förbund
att sammankalla ombud för regeringarna till en ekonomisk världskonferens
i London med uppgift att besluta örn åtgärder för lösande av de
ekonomiska och finansiella svårigheter, vilka är o skulden till den nuvarande
världskrisen oell vilka kunna orsaka ett förlängande av densamma.
En expertkommitté, som tillsatts för utarbetande av programmet för
denna världskongress, bär i januari 1933 avlämnat förslag till program.
Av vad expertkommittén i sitt utlåtande anför, torde följande i detta
sammanhang hava intresse.
Kommittén har vid fullgörandet av sitt uppdrag följt de anvisningar,
som Nationernas Förbund lämnat, ävensom tagit hänsyn till det resultat,
som uppnåtts i de preliminära diskussionerna i samband med Lausannekonferensen.
Den nuvarande situationen synes kommittén vara så betänklig, att en
ytterligare försämring måste motses med de största farhågor. Världens
olika stater måste besluta sig för att söka ernå en lösning på bred basis
med hjälp av samfällda åtgärder på alla områden.
De huvudfrågor, inför Anika konferensen enligt expertkommittén kommer
att ställas, kunna sammanfattas på följande sätt:
1) Beträffande penning- och kreditpolitiken måste syftemålet \rara återställandet
av ett effektivt internationellt penningsystem. Varje stat måste
fritt få bestämma, när och under vilka villkor den kan antaga ett sådant
system. Det blir nödvändigt att skapa garantier mot att återställandet av
guldmyntfoten sker på ett sådant sätt, att det skulle kunna leda till ett
nytt sammanbrott.
Åtgärder böra övervägas att genom samarbete mellan centralbanker i
överensstämmelse med gulddelegationens rapport säkerställa en större
prisstabilitet för framtiden.
2) En viss höjning av världsprisnivån är högeligen önskvärd och Amre
att anse som ett första tecken på tillfrisknande. Konferensen kommer t\Ti\nlsutan
pågående prisfallet.
3) Valutarestriktionernas avskaffande är ett grundA-illkor för \Tärldens
ekonomiska tillfrisknande.
4) Slutligen måste den internationella handeln få större frihet.
Då någon annan internationell, allmänt godtagbar standard ej finnes,
torde världskonferensen komma att undersöka, på vad sätt ett framgångsrikt
återställande av guldmyntfoten kan genomföras.
Efter att ha\ra behandlat bland annat frågan örn den penningpolitik,
som bör följas före ett allmänt återställande av guldmyntfoten, övergår
kommittén till behandling a\T frågan örn guldmyntfotens framtida fungerande.
De uttalanden, som kommittén gör i detta sammanhang, förklarar
den vara i full ö\Terensstämmelse mod majoritetens i gulddelegationen utlåtande.
I fråga örn priserna konstaterar kommittén till en början, att prisnivåns
nedgång under senare år orsakat en mängd svårigheter, som den utförligt
behandlar.
Kommittén nämner några åtgärder, som enligt dess mening skulle vara
ägnade att återställa jämvikten i priserna. Ett sätt att återställa järn
-
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 54.
vikten mellan kostnader och priser är givetvis att minska de förra.
I regel är emellertid detta ej möjligt utan en reducering av räntesatser
och löner. Jämvikten kan även återställas genom en höjning
av prisnivån, vilket kan ske bland annat genom att begränsa varutillgången.
I länder med fri guldmyntfot och med stora monetära reserver
synes det även möjligt genom att tillämpa en liberal lånepolitik,
inklusive låga räntesatser för kortfristiga lån, i vissa fall även transaktioner
i öppna marknaden. Dessutom borde så långt möjligt räntesatsen
för långfristiga lån nedbringas genom konvertering och andra transaktioner.
För att en liberal kreditpolitik skall hava önskad effekt på prisnivån,
är det emellertid nödvändigt, att kreditefterfrågan uppstår. En ökning
av den effektiva efterfrågan väntar sig kommittén framför allt såsom
ett resultat av ökat förtroende till det allmänna finansiella och ekonomiska
systemet.
Den ekonomiska världskonferensen kommer att sammanträda i London
den 12 nästkommande juni.
Stockholm, Riksbanken i april 1933.