Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 19113 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar angående pensioner
och understöd, att utgå av af färsdrivande verks medel m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till
utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att
utgå av affärsdrivande verks medel m. m.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får
utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till
vederbörande propositioner och motioner.

l:o.

Telefondirektören Anders Lignell (tilläggspension). I en den 17 mars
1933 dagtecknad proposition nr 230 har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att telefondirektören
i Stockholm Anders Lignell må från och med dagen näst efter den, då
han avgår ur tjänst, under sin återstående livstid av telegrafverkets medel
uppbära —- utöver honom författningsenligt tillkommande pension —
en tilläggspension till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen
kommer att uppgå till 7,000 kronor för år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas:

Lignell är född den 28 augusti 1866 och uppnår alltså 67 års ålder under
loppet av augusti månad 1933. Efter att från sitt inträde i telegrafverkets
tjänst år 1885 hava innehaft skilda befattningar inom verket blev
Lignell av telegrafstyrelsen förordnad att från och med den 1 januari
1919 uppehålla telefondirektörstjänsten i Stockholm, vilken befattnings
konstituerade innehavare från och med den 1 november 1918 varit av
Kungl. Ma.j:t förordnad att tills vidare vara överingenjör och chef för
Stockholms telefonanläggningar. Från oell med den 1 juli 1920 blev Lignell
av Kungl. Majit konstituerad till trafikdirektör vid telegrafverket.
Förordnandet såsom telefondirektör innehades dock fortfarande av Lignell
till och med den 30 juni 1925. Ordinarie innehavaren av sistnämnda
tjänst, vilkens förordnande såsom överingenjör ävenledes fortgått, avgick
med pension den 1 juni 1925. Till följd av beslut vid 1925 års riksdag blev
telefondirektörstjänsten i Stockholm från och med den 1 juli 1925 ornhilB
i hang till riksdagens protokoll 193.1. S sami. Nr .‘lä.

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

dad från tjänst, som tillsättes medelst konstitutorial, till sådan tjänst, som
omförmäles i 5 § avlöningsreglementet för kommunikationsverken och som
tillsättes av Kungl. Majit genom förordnande på viss tid. Jämlikt Kungl.
Majlis brev den 22 maj 1925 förordnades Lignell att vara telefondirektör
i Stockholm för en tid av sex år, räknat från och med den 1 juli 1925. Detta
förordnande har jämlikt brev den 29 maj 1931 förnyats att gälla tiden
från och med den 1 juli 1931 till och med den 31 augusti 1933.

Enligt 13 § pensionslagen för kommunikationsverken utgör pensionsunderlaget
för den förordnandetjänst, som Lignell nu innehar, 7,000 kronor.
För erhållande av pension till detta belopp kräves jämlikt 14 §■
1 morn., att förordnandet å tjänsten skall hava fortgått minst tolv år.

Kungl. Majits förslag innebär, att Lignell, som vid sin avgång ur tjänst
icke kan räkna längre tjänstetid i sin förordnandebefattning än något
över 8 år och författningsenligt är berättigad till trafikdirektörs pension,
utgörande 6,684 kronor, skulle komma i åtnjutande av samma pensionsbelopp,
som skulle till honom utgått, därest förordnandet å tjänsten
fortgått i minst 12 år, eller 7,000 kronor för år.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majits förslag,
hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande
proposition.

2io.

Gårdskarlen vid posthuset i Hälsingborg Jöns Olsson. I en den 17

mars 1933 dagtecknad proposition nr 231 har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva,
att gårdskarlen vid posthuset i Hälsingborg Jöns Olsson må från och med
månaden näst efter den, varunder han frånträder sin anställning vid
postverket, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av
708 kronor, att utgå av postmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Olsson är född den 15 mars 1858;

att han från och med den 1 september 1912 varit eldare och gårdskarl
vid posthuset i Hälsingborg samt från och med den 1 april 1921 tillika
varit gårdskarl vid en intill posthuset belägen, av postverket från sistnämnda
tidpunkt förvärvad fastighet;

att med dessa sysslor varit förenade ytterligare en del åligganden, såsom
att i postverkets fastigheter verkställa vissa reparationsarbeten, att
ombesörja rengöring av vissa postverkets åkdon m. m.;

Bankoulskottets utlåtande Nr 35.

3

att Olsson därjämte under åren 1911—1929 varit entreprenör för posttransporterna
i Hälsingborg;

att lians uppdrag som gårdskarl och eldare m. m. krävt, före år 1924
omkring 6 timmars arbete för dag samt från och med sistnämnda år omkring
8 timmars arbete för dag;

samt att Olsson såsom gårdskarl och eldare uppburit ersättning av postmedel,
som för de tio senaste åren utgått med följande belopp, nämligen
år 1923 med 1,080 kronor, år 1924 med 1,245 kronor, vart och ett av åren
1925—1928 med 1,740 kronor, år 1929 med 1,815 kronor samt vart och ett
av åren 1930—1932 med 2,640 kronor, å vilka belopp dyrtidstillägg ej utgått.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

3:o.

Städerskan vid postkontoret i Avesta Amanda Karolina Fröding, född
Larsson. I punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen medgiva, att städerskan vid postkontoret i Avesta
Amanda Karolina Fröding, född Larsson, må från och med månaden
näst efter den, då hon lämnar sin anställning vid nämnda postkontor,
under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 300 kronor,
att utgå av postmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Fröding är född den 6 december 1874;

att hon är änka;

att hon varit anställd såsom städerska vid postkontoret i Avesta sedan
den 1 september 1911;

att hon varit sysselsatt med städningen omkring 3 V2 timmar örn dagen;

att hennes ersättning för städningsarbetet sedan den 1 oktober 1920 utgjort
480 kronor för år, varå dyrtidstillägg icke utgått;

samt att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom numera är varaktigt
nedsatt till 1/3 eller mindre av den för fullt arbetsför person normala
arbetsförmågan.

Ehuru ifrågavarande anställning icke krävt en arbetstid av normal
omfattning, har utskottet icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts
förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts föreva rande

framställning.

Utskottet.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

4:o.

Utskottet.

Förra städerskan hos vattenfallsstyrelsen Allda Maria Kullman. I

punkten 3 av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att förra städerskan hos vattenfallsstyrelsen Allda Maria Kullman
må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnat
sin anställning hos vattenfallsstyrelsen, under sin återstående livstid
uppbära en årlig pension av 408 kronor, att utgå av statens vattenfallsverks
medel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Kullman är född den 9 oktober 1864;

att hon var anställd såsom städerska hos vattenfallsstyrelsen från februari
1918 till och med den 26 augusti 1932, då hon på grund av sjukdom
och ålderdomssvaghet måste lämna sin anställning hos styrelsen;

att hennes arbetstid hos styrelsen i medeltal omfattade omkring 110
timmar i månaden;

att Kullmans ersättning för det av henne utförda städningsarbetet från
och med den 1 juli 1925 utgick med omkring 1,000 kronor för år;

ävensom att hon saknar egna medel samt underhåll och vård av annan
person.

Av den föreliggande utredningen framgår, att Kullman vid anställningens
början uppnått en levnadsålder av över 53 år och att hennes
anställningstid understiger 15 år. Vid nu angivna förhållanden och då
därjämte det arbete, hon haft att utföra, icke krävt en arbetstid av normal
omfattning, har utskottet icke funnit skäl förorda att pension av
statsmedel i detta fall beviljas. Med framhållande, att pensionering hittills
under liknande förhållanden icke plägat ske, får utskottet sålunda
avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställa,

att Kungl. Majlis förevarande framställning icke
må av riksdagen bifallas.

5:o.

Arbetaren vid Trollhätte kanalverk Karl Johan Isaksson. Under
punkten 4 av förevarande proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen
medgiva, att arbetaren vid Trollhätte kanalverk Karl Johan Isaksson
må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 612
kronor, att utgå av statens vattenfallsverks medel.

Av handlingarna i äreudet inhämtas,
att Isaksson är född den 30 januari 1862;

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 5

att lian varit anställd såsom diversearbetare vid Trollhätte kanalverk
i en följd sedan den 8 november 1915;
att han under de sista 5 åren tjänstgjort såsom nattvakt;
att hans sammanlagda arbetsinkomst under år 1931 uppgick till 2,050
kronor;

att han enligt för honom utfärdat läkarintyg lider av åderförkalkning,
vilken sjukdom gör honom mindre lämplig att behörigen sköta sitt arbete;
samt att han är medellös.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.

6:o.

Förra städerskan hos domänstyrelsen Hulda Kristina Murberg, född
Werner. I punkten 5 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att
förra städerskan hos domänstyrelsen Hulda Kristina Murberg, född Werner,
må, räknat från och med den 1 januari 1933, under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 408 kronor, att utgå av statens domäners
fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Murberg är född den 3 augusti 1872;

att hon under tiden 1 september 1911—31 december 1931 med biträde av
utav henne anlitad arbetskraft handhaft städningen av domänstyrelsens
lokaler;

att hon varit sysselsatt med städningsarbetet omkring 3 timmar örn
dagen;

att hon — förutom ersättning för de varje vår och höst återkommande
storrengöringarna — för städningens utförande under de senare åren
uppburit tillhopa 5,314 kronor för år, varav hon själv åtnjutit såsom ersättning
för av henne utfört arbete omkring 1,800 kronor för ar;

att hon enligt läkarintyg på grund av sjukdom (kronisk ledreumatism
och kärlförkalkning) är och för framtiden kommer att vara oförmögen
att genom arbete försörja sig;

samt att hon efter sin år 1932 avlidne man åtnjuter pension från civilstatens
änke- och pupillkassa, vilken pension för närvarande uppgår till
belopp av 266 kronor för år jämte dyrtidstillägg.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en motion
11:221 av fru Östlund jämte två av kammarens övriga ledamöter, vari
hemställts, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna änkan Hulda Kristina
Murberg en årlig pension å 350 kronor.»

Utskottet.

" Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet, som icke velat motsätta sig att pension beviljas i förevaranda
fall, har beträffande pensionsbeloppets storlek icke funnit något att
anmärka mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning och i anledning av berörda
motion 11:221, må medgiva, att förra städerskan hos
domänstyrelsen Hulda Kristina Murberg, född Werner,
må, räknat från och med den 1 januari 1933, under
sin återstående livstid uppbära en årlig pension
av 408 kronor, att utgå av statens domäners fond.

7: b.

E. o. kionojägaren Erik Danielsson Almgren. Under punkten 6 av
ifrågavarande proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,
att e. o. kronojägaren i Västerdalarnas revir Erik Danielsson Almgren
må fi ån och med dagen näst efter den, då hans förordnande inom
domänverket upphör — dock tidigast från och med den 21 augusti 1933
under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 1,200 kronor,
att utgå av statens domäners fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Almgren är född den 20 augusti 1868;

att han under tiden 14 juli 1885—18 januari 1889 varit anställd såsom
soldat vid Dalregementet och under tiden 9 november 1890—31 oktober
1892 tjänstgjort såsom artillerist vid dåvarande Vaxholms artillerikår;

att han under åren 1902—1905 under en tid av sammanlagt 1 år 4 månader
biträtt såsom förman vid dikesundersökningar å kronoparker m. m.;

att han sedan den 30 oktober 1908 oavbrutet tjänstgjort vid domänverket,
till en början såsom extra kronojägare utan lön, från och med den
1 januari 1910 såsom extra kronojägare med lön samt från och med den
1 januari 1921 såsom extra ordinarie kronojägare;

samt att han såsom placerad i tjänstegrupp 5, lönegrupp C, löneklass
VII, i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid domänverket sedan
den 1 juli 1929 åtnjutit en månadslön av 235 kronor, motsvarande
en årslön av 2,820 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts föreva rande

framställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

8:o.

7

E. o. kronojägaren Per Anton Åberg. Kungl. Majit bär i punkten 7 av
förevarande proposition föreslagit riksdagen medgiva, att e. o. kronojägaren
i Sollefteå revir Per Anton Åberg må från och med dagen
efter den, då hans förordnande inom domänverket upphör, under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 1,116 kronor, att utgå av statens
domäners fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Åberg är född den 1 april 1867;

att han under tiden 1 januari 1903—26 april 1910 innehade förordnande
såsom extra bevakare och i nämnda egenskap fullgjorde effektiv tjänstgöring
under omkring 3 år 4 månader;
att han förordnades till extra kronojägare utan lön den 27 april 1910;
att han innehade förordnande såsom extra kronojägare med arvode
under åren 1912—1920 och därunder var inkallad i tjänstgöring under
omkring 5 månader örn året under vart och ett av åren 1912, 1913 och
1914 samt i en följd från och med den 1 januari 1915;
att han från och med den 1 januari 1921 varit e. o. kronojägare;
att han efter särskilda förordnanden uppehållit kronojägartjänst under
1 månad 8 dagar och förestått en extra bevakningstrakt under sammanlagt
2 år 1 månad 20 dagar;

att han såväl under anställningstiden såsom bevakare som under åren
1898—1902 under olika tider, företrädesvis sommarmånaderna, arbetat såsom
dikare m. m. i domänverkets tjänst;

samt att han såsom placerad i tjänstegrupp 5, lönegrupp C, löneltlass
VII, i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid domänverket sedan
den 1 oktober 1929 varit berättigad till en månadslön av 235 kronor, motsvarande
en årslön av 2,820 kronor.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

9:o.

Förre e. o. kronojägaren Johan Nilsson. I punkten 8 av förevarande
proposition nr 231 föreslår Kungl. Majit slutligen riksdagen medgiva,
att förre e. o. kronojägaren i Pajala revir Johan Nilsson må, räknat
från och med den 1 januari 1932, under sin återstående livstid uppbära
en årlig pension av 252 kronor, att utgå av statens domäners fond.

Med förmälan att delägarna i Pajala, Junosuando och Tärendö socknars
allmänningsskogar beviljat Nilsson en årlig pension av 250 kronor

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

från och med början av år 1930, under förutsättning att domänstyrelsen
beviljade lika stort belopp, har styrelsen hemställt att Nilsson, som under
åtskilliga år fullgjort viss tjänstgöring för statens räkning, måtte
erhålla pension.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag och
hemställer därför,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

10:o.

Förre postföraren Johan Gustav Myhrberg.! motion 11:31 föreslå herrar
Andersson i Igelboda och Eriksson i Sandby, att riksdagen av postmedel
ville tilldela förre postföraren Johan Gustav Myhrberg ett årligt understöd
av 600 kronor att utgå räknat från den 1 juni 1932 under hans återstående
livstid.

Av föreliggande utredning framgår följande:

Myhrberg, som är född den 23 maj 1860, har enligt avtal med postverket
besörjt postföring med häst och åkdon å linjen Öregrund—Östhammar under
maj månad 1884, å linjen Harg—Östhammar—Öregrund från och nied
den 1 juni 1884 till och med den 30 april 1897 och å linjen Öregrund—
Östhammar från och med den 1 maj 1897 till och med den 31 maj 1926,
eller sammanlagt i 42 år och 1 månad.

Postföringslinjen Öregrund—Östhammar har en längd av 22 km. Postföringen
å denna linje har av Myhrberg bestritts under åren 1897—1899
med 6 turer i veckan, under åren 1900—1911 med 6 turer i veckan under
månaderna september—maj och med 7 turer i veckan under månaderna
juni—augusti samt från och med år 1912 under årets samtliga månader
med 7 turer i veckan. Alltsedan postföringen utökats att omfatta 7 turer
i veckan har Myhrbergs dagliga arbetstid med postföringens bestridande
varierat mellan 61h och 9 1h timmar samt i medeltal uppgått till 81h
timmar —• däri inräknad väntetid i Östhammar av i genomsnitt 3 1h timmar
per dag.

I ersättning för postföringen har till Myhrberg utbetalats:

Förtiden: Lega för tur fram

och ater:

Vs 1897—31/8 1907 (årsersättning 846 kronor) = ........................ kronor 2:71

V, 1907-1917 .................................................................................... » 3: —

1918........................................................................................................ » 6: —

1919—3 i/s 1922 .................................................................................... » 12: —

V g 1922—31/s 1926 ............................................................................ » 10:—.

Sistnämnda ersättning motsvarar 3,650 kronor för år.

För sitt arbete i postverkets tjänst har Myhrberg erhållit gott vitsord.

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

9

Beträffande anledningen till att Myhrberg år 1926 frånträdde postförarsysslan
har i motionen anförts, att han övertalats därtill av en firma,
som hade för avsikt att inrätta automobilomnibustrafik å linjen Öregrund
—Östhammar—Gimo, och som för att ekonomiskt säkerställa företaget
önskat övertaga postföringen. Då Myhrberg icke velat gå i vägen för
detta för orten allmännyttiga företag, hade han låtit förmå sig att frånträda
sitt kontrakt med postverket till förmån för firman mot att denna
förband sig att till Myhrberg under sex år eller till den 1 juni 1982 utbetala
viss gottgörelse. Av utredningen framgår, att denna gottgörelse
uppgick till 4 kronor per dag.

Över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av geneialpoststyrelsen,
som anfört följande:

Enligt av Kungl. Maj:t i brev till generalpoststyrelsen den 20 juni 1913,
28 juni 1918 och 28 februari 1930 fastställda grunder för åtnjutande av
ärligt understöd gäller, att dylikt understöd kan tilldelas poststationsföreståndare,
lantbrevbärare och lådbrevbärare, som i sådan egenskap
tjänstgjort minst 25 år eller, undantagsvis, under kortare tid, och som
befinnas vara i behov av understöd. Dessa grunder, vilka fastställts
efter riksdagens hörande, medgiva icke tilldelande av understöd åt sådana
postförare, som, utan att verkställa lantbrevbäring, allenast forsla
post direkt mellan två eller flera postanstalter.

Emellertid har riksdagen vid vissa tillfällen beviljat postförare årliga
understöd att utgå av postmedel. Uppgift å samtliga de fall, då understöd
till förutvarande postförare hittills beviljats, återfinnes i bankoutskottets
utlåtande nr 25 vid 1929 års riksdag. I vederbörande bankoutskotts
utlåtanden i dessa understödsärenden (senast vid 1930 års riksdag,
utlåtande nr 31) har i överensstämmelse med generalpoststyrelsens
uppfattning i frågan framhållits, att understöd till förutvarande postförare
endast bör förekomma, då särskilda omständigheter föreligga, såsom
t. ex. skada under tjänstutövning eller synnerligen lång anställningstid
under sällsynt svåra och krävande förhållanden m. m.

Då sådana särskilda omständigheter, som ovan berörts, i nu förevarande
fall icke äro för banden, har generalpoststyrelsen vid prövning av en
utav Myhrberg till styrelsen i juli 1931 ingiven framställning om understöd
funnit densamma icke böra föranleda någon generalpoststyrelsens
åtgärd. Generalpoststyrelsen anser sig på ovan anförda skäl icke heller nu
böra tillstyrka bifall till föreliggande motion.

Därest emellertid riksdagen skulle finna, att Myhrberg bör tillerkännas
understöd, är från generalpoststyrelsens sida intet att erinra vare sig
mot det av motionärerna föreslagna understödsbeloppet, 600 kronor för
år, att utgå från den 1 juni 1932 räknat, eller mot att understödet i fråga
må utgå av postmedel.

Såsom generalpoststyrelsen erinrat, har understöd till postförare —
vilka icke kunna betraktas såsom befattningshavare i postverkets tjänst
— hittills plägat beviljas endast då särskilda omständigheter förelegat,
såsom t. ex. skada under tjänstutövning eller synnerligen lång anställningstid
under sällsynt krävande förhållanden m. m. Enligt utskottets
mening kunna i här förevarande fall icke åberopas omständigheter av
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 3 sami. Nr 33. ''2

Utskottet„

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

<den art, att de utgöra tillräcklig motivering för ett understöd av statsmedel.
Utskottet får därför i likhet med generalpoststyrelsen avstyrka
bifall till motionen.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 31 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

lim.

Förre lantbrevbäraren Karl Johan Bergström. I motion 11:47 föreslå
herrar Fast och Andersson i Löbbo, »att riksdagen måtte bevilja förre lantbrevbäraren
Karl Joban Bergström ett årligt understöd för hans återstående
livstid med ett belopp av 400 kronor eller det belopp som kan prövas
skäligt, att utgå från den 1 augusti 1932 av kungl, postverkets medel».

Av i ärendet verkställd utredning framgår huvudsakligen följande:

Bergström, som är född den 11 juni 1866, har enligt kontrakt med postverket
bestritt gående lantbrevbäring å linjen Nässjö—Blankefall under
tiden 1 augusti 1917—1 augusti 1932. Denna lantbrevbäring omfattade för
tiden till och med den 28 februari 1931 tre turer i veckan fram och åter
på den 12 km. långa linjen Nässjö—Blankefall samt från och med den 1
mars 1931 en tur varje söckendag å ringlinjen Nässjö—Blankefall—Nässjö,
vilken ringlinje har en längd av 22 km.

För bestridandet av det med lantbrevbäringen förenade arbetet beräknas
hava åtgått en tid av 6 1h timmar per tur, motsvarande för tiden 1

augusti 1917—28 februari 1931, för belt år räknat .......... 1,014 timmar

och för tiden 1 mars 1931—31 juli 1932, likaledes för helt år
räknat .................................................... 1,950 »

Ersättningen från postverket för lantbrevbäringen utgick år 1917, således
vid den tidpunkt då Bergström tillträdde lantbrevbäringssysslan, med
2 kronor 50 öre per tur fram och åter (= 390 kronor för helt år), böjdes
sedermera vid olika tillfällen och utgjorde under tiden 1 januari 1928—28
februari 1931 6 kronor 75 öre per tur fram och åter, vilket motsvarar 1,053
kronor för helt år. Från och med den 1 mars 1931, då linjen omlades till
ringlinje med en tur varje söckendag, utgick ersättningen med 6 kronor
25 öre per tur, motsvarande 1,875 kronor per år.

Utskottet har över motionen inhämtat utlåtande av generalpoststyrelsen.
Efter omnämnande, att postmästaren i Nässjö, under vilken nu
ifrågavarande lantbrevbäringslinje lyder, i ärendet meddelat att Bergström
fullgjort sitt arbete i postverkets tjänst utan anmärkning och att
han är i behov av understöd, anför styrelsen följande:

Enligt gällande bestämmelser, vilka utfärdats efter riksdagens hörande,
kunna lantbrevbärare vid avgång från tjänsten av generalpoststyrelsen

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

11

beviljas ålderdomsunderstöd för sin återstående livstid. Stadganden rörande
tilldelandet av sådant understöd hava ursprungligen meddelats genom
Kungl. Maj:ts brev den 20 juni 1913, vari bland annat föreskrivits
att, då lantbrevbärare avgått från sin befattning efter att hava tjänstgjort
minst 25 år, må, därest den avgångne befinnes vara i behov av understöd,
till honom utbetalas årligt ålderdomsunderstöd med lämpligt belopp,
dock högst vad som motsvarar två tredjedelar av det arvode, som till
honom senast utgått från postverket. Sedermera har genom brev den 28
juni 1918 bland annat förordnats att, utan hinder av föreskrifterna i brevet
den 20 juni 1913, lantbrevbärare med kortare tjänstetid än 25 år må
undantagsvis och särskilt när vederbörande därjämte antingen före eller
efter sin tjänstetid såsom lantbrevbärare tjänstgjort i annan egenskap
vid postverket, kunna tilldelas understöd i enlighet med i 1913 års brev
stadgade grunder.

På grund av dessa bestämmelser har generalpoststyrelsen ansett sig
böra medgiva ålderdomsunderstöd allenast åt sådana lantbrevbärare, som
tjänstgjort i verket under i regel sammanlagt minst 20 år. I ett. eller
annat undantagsfall, då särskilt starka skäl för avvikelse från sagda
regel förelegat, har generalpoststyrelsen emellertid tilldelat vederbörande
understöd efter en tjänstgöringstid något understigande 20 år — givetvis
reducerat med hänsyn till den kortare tjänstgöringstiden. I intet fall
har dock vid understöds beviljande tjänstgöringstiden varit kortare än
17 år.

Av det ovan anförda framgår, att Bergströms tjänstgöringstid såsom
lantbrevbärare endast omfattar 15 år, att han börjat sitt arbete i postverkets
tjänst först vid fyllda 51 år och att det arbete, han utfört för
postverkets räkning, under blott 1 lj2 år av hans tjänstgöring kan sägas
hava utgjort hans huvudsakliga sysselsättning. Med anledning härav
anser generalpoststyrelsen, som tidigare avslagit av honom till styrelsen
ingiven framställning örn ålderdomsunderstöd, sig icke böra tillstyrka
bifall till nu föreliggande motion.

På grund av att motionärerna hemställt örn årligt understöd åt Bergström
med 400 kronor eller det belopp, som kan prövas skäligt, vill generalpoststyrelsen
framhålla, att, därest generalpoststyrelsen funnit, att ålderdomsunderstöd
i detta fall bort utgå, styrelsen, med tillämpning av
gällande beräkningsgrunder för tilldelande av understöd åt lantbrevbärare,
icke medgivit högre ålderdomsunderstöd än 240 kronor för år.

Med hänvisning till vad generalpoststyrelsen anfört får utskottet, som
funnit tillräckliga skäl i detta fall icke föreligga för beviljande av understöd,
hemställa,

att förevarande motion 11:47 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

12: o.

Förre järnvägsarbetaren Carl Emil Groth. I motion 11:222 hemställer
herr Hage, att riksdagen måtte tillerkänna förre järnvägsarbetaren Carl
Emil Groth i Malmberget ett årligt understöd eller livränta med det belopp,
som kunde anses skälig! med hänsyn till vad i motionen anförts.

Utskottet.

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Av tillgängliga handlingar inhämtas,
att Groth är född den 6 maj 1860 och alltså 73 år gammal;
att han, enligt egen uppgift, varit anställd vid statliga järnvägsbyggnadsarbeten
under åren 1885—1893 eller 9 år;

att han under år 1893 under arbete för statens räkning varit utsatt för
ett olycksfall, som medfört förlust av högra ringfingret;

att olycksfallet, med tillämpning av gällande grunder för fastställande
av invaliditetsersättning enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag, ansetts
medföra en nedsättning av arbetsförmågan med 20 procent;

att Groth, som varit anställd vid Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag,
därifrån sedan den 1 november 1922 åtnjuter pension, för närvarande utgående
med 900 kronor örn året;

samt att en av Groth gjord ansökning örn pension eller olycksfallsersättning
av statsmedel den 21 oktober 1932 varit föremål för prövning av
Kungl. Maj:t utan att föranleda åtgärd.

Utskottet avstyrker åtgärd i anledning av motionen och hemställer,

att förevarande motion II: 222 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

13 :o.

Förre banarbetare!! J. A. Sandberg. I motion II: 226 har herr Lövgren
hemställt, »att riksdagen måtte tillerkänna banarbetaren Johan Aron
Sandberg i Västra Flakaträsk, Morjärv, Norrbottens län, en pension till
skäligt belopp att utgå från och med år 1933».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sandberg är född den 9 augusti 1864 och alltså 68 år gammal;

att han före år 1931 under olika tider haft anställning i ban- och byggnadsarbeten
vid statens järnvägar;

samt att en av Sandberg under år 1930 hos järnvägsstyrelsen gjord ansökning
örn pension genom beslut av styrelsen den 31 mars 1931 lämnats
utan bifall, enär i ärendet icke blivit styrkt, att sökandens tjänstetid vid
statens järnvägar uppgått ens till den för erhållande av gratifikation
föreskrivna minimitiden 20 år.

I motionen har — liksom i nyssnämnda hos järnvägsstyrelsen gjorda
framställning — åberopats dels vissa år 1930 av f. d. arbetskamrater m. fl.
upprättade intyg, avseende arbetsanställningar åren 1902—1930, dels ock
en av baningenjören vid statens järnvägars 20 :e bansektion verkställd
utredning angående Sandbergs anställningar åren 1903—1930.

över ifrågavarande motion har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret,
som hört järnvägsstyrelsen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

13

Järnvägsstyrelsen har anfört födande:

Styrelsen har icke funnit styrkt, att Sandberg varit anställd vid statens
järnvägar i vidare mån, än som framgår av den utredning angående
Sandbergs anställningsförhållanden, som verkställts av baningenjören vid
20 bansektionen. Med synnerligen välvillig räkning — därvid allenast
mellanperioder av längre varaktighet lämnats utan avseende och kortare
anställningsperioder utjämnats uppåt — uppgår Sandbergs sammanlagda
anställningstid icke till mer än knappt 14 år. Därjämte må anmärkas,
att det icke blivit styrkt, att Sandberg under någon tid varit anställd vid
statens järnvägsbyggnader, varför det redan på den grund ej torde kunna
ifrågakomma att bevilja Sandberg pension enligt kungörelsen den 8
november 1918 örn pensionering av bland annat förmän och arbetare vid
statens järnvägsbyggnader.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig styrelsen förhindrad tillstyrka
bifall till motionen.

Statskontoret yttrar, att man enligt ämbetsverkets mening knappast
syntes kunna på föreliggande utredning örn Sandbergs arbetstider för
statens räkning grunda beslut örn pension åt honom.

Utskottet delar statskontorets uppfattning och avstyrker därför åtgärd
i anledning av den väckta motionen.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 226 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

14: o.

Arbetaren vid Granviks kronopark Frans Andersson. I motion II: 77
har herr Bäcklund föreslagit, »att riksdagen må medgiva, att sågverksarbetaren
vid Granviks kronopark Frans Andersson må från och med
månaden näst efter den, vari han entledigas från sin anställning, under
sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 1,156 kronor, att utgå
från statens domäners fond».

Av tillgängliga handlingar inhämtas,

att Andersson är född den 19 november 1859 och alltså 73 år gammal;

att han alltsedan barndomen haft arbete vid Granviks bruk, vilket år
1891 övertagits av kronan och bildat Granviks kronopark, samt att han
alltjämt fullgör arbete vid Granviks såg;

att hans arbetsförtjänst under de senaste tio åren utgjort i medeltal
1,338 kronor årligen, vartill kommit fri bostad och vedbrand, vilka naturaförmåner
av vederbörande jägmästare uppskattats till ett värde av 130
kronor;

samt att Andersson sedan lång tid tillbaka uppburit årlig livränta till
belopp av 60 kronor i anledning av skada, som förorsakats av olycksfall
i arbete.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. S sami. Xr 35.

3

Utskottet.

14 Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Över motionen har utskottet inhämtat utlåtanden av domänstyrelsen
och statskontoret.

Domänstyrelsen har funnit Anderssons långvariga, av håde nuvarande
och förutvarande jägmästare synnerligen väl vitsordade tjänstgöring
göra honom väl förtjänt av ett årligt understöd från statens sida, när
han lämnade sin anställning. Styrelsen har ej haft annat att erinra mot
det i motionen föreslagna pensionsbeloppet än att från detta belopp borde
avdragas den Andersson tillkommande livräntan å 60 kronor, varvid pensionen
syntes höra fastställas till 1,104 kronor.

Statskontoret har ansett goda skäl föreligga för beredande av något
understöd åt Andersson, men har med anledning av vad som upplysts angående
storleken av Anderssons arbetsförtjänst framhållit, att det i motionen
ifrågasatta pensionsbeloppet syntes vara väl högt, särskilt som
därå skulle utgå dyrtidstillägg. En pension till belopp av 900 kronor
vore i detta fall enligt statskontorets mening lämpligare avvägd.

Utskottet tillstyrker, att pension beviljas Andersson. Med hänsyn till
Anderssons långa anställningstid och i betraktande av ett av 1927 års
riksdag fattat beslut örn pension åt en annan arbetare vid Granviks såg har
utskottet intet att erinra mot att pensionen bestämmes i enlighet med motionärens
förslag med den jämkning, som förordats av domänstyrelsen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 77, må medgiva, att sågverksarbetaren vid Granviks
kronopark Frans Andersson må från och med
månaden näst efter den, vari han entledigas från sin
anställning, under sin återstående livstid uppbära, utöver
honom tillkommande livränta, en årlig pension
av 1,104 kronor, att utgå av statens domäners fond.

Stockholm den 16 maj 1933.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD AKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Gustafsson i Stensholm, Lindley, Lindgren,
Ström i Lidköping, Johansson i Friggeråker och Forssell;

från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Laurén, Lovén, Paulsen, Johansson i
Sollefteå, Wikström och Hammarlund.

S3148li.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.