Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1933 kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse
och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet att
undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd och förvaltad
blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet följa de
fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande samt
myntutväxlingens fortgång och bestånd.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll för tiden från och med den
11 januari 1932, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för fullmäktiges i
protokollen antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande års
riksdag, dels de av vederbörande revisorer avgivna berättelserna örn verkställd
granskning av riksbankens såväl huvudkontors som samtliga avdelningskontors
i orterna förvaltning under år 1931, dels ock fullmäktiges med
utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens
tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1932 ävensom de redogörelser,
som av styrelserna för riksbankens avdelningskontor lämnats i avseende
å dessa kontors förvaltning under samma år.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag, får utskottet avgiva
berättelse över den verkställda granskningen.

I fråga örn metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in- och utlåningsrörelsen
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en närmare kännedom
om hithörande förhållanden hänvisa till de redogörelser, som lämnats i
de berättelser, vilka avgivits av riksdagens revisorer och fullmäktige i riksbanken.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1932 har riksbanken erhållit
en vinst av 14,523,054 kronor 23 öre.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande huvudoch
avdelningskontorens vinst- och förlusträkningar, som förekomma i fullmäktiges
nyssnämnda, av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade
berättelse.

1 :o.

Riksbankens valutapolitik. Vid guldmyntfotens frånträdande den 27 september
1931 angavs som mål för riksbankens penningpolitik att bevara kronans inhemska
köpkraft. Detta program blev mera utförligt utformat och närmare

Bihang till riksdagens protokoll 1933. S sami. Nr 30—SS.

1

2

Bankoutslcottets utlåtande Nr 30.

klarlagt i bankofullmäktiges skrivelse till Konungen den 11 februari 1932
angående fortsatt befrielse från skyldigheten att inlösa sedlarna med guld. Det
huvudsakliga innehållet i denna skrivelse finnes återgivet i 1932 års bankoutskotts
den 2 maj 1932 avgivna utlåtande nr 40 angående verkställd granskning
av riksbankens styrelse och förvaltning.

I samma utlåtande gjorde utskottet vissa uttalanden angående penningpolitiken,
vilka av utskottet angåvos hava karaktär av riktlinjer för denna politik
under den närmaste framtiden. Dessa riktlinjer godkändes av riksdagen. Innebörden
av desamma var i huvudsak följande.

Utskottet förklarade till en början, att utskottet ej ville förorda en penningpolitik,
som avsåge att snarast möjligt åter anknyta kronan till guldet
vid den gamla pariteten. En strävan i sådant syfte skulle nödvändiggöra
en utpräglad deflationspolitik. En fast anknytning av kronan vid det engelska
pundet syntes ej äga sådan aktualitet, att ett närmare övervägande
därav vore påkallat. Som utgångspunkt för strävandena att reglera kronans
värde borde tagas den inhemska prisnivån och det svenska näringslivets
behov. Det uppställda programmet att bevara kronans inhemska köpkraft
behövde emellertid, för att kunna godtagas såsom rättesnöre för den närmaste
framtidens penningpolitik, i vissa avseenden kompletteras. Hinder borde sålunda
lika kraftigt resas mot en fortsatt deflation som mot den inflation, vilken
ursprungligen befarats. En viss återhämtning av partipriserna vore önskvärd.
Därvid åsyftades dock ej en återgång till en alltför avlägset liggande prisnivå.
Ej blott export- och importpriser utan även priserna på hemmamarknadsvaror
borde kunna tillåtas att stiga, försåvitt detta icke mera kännbart påverkade
levnadskostnaderna. Vid strävandet att handhava penningpolitiken i hela landets
intresse måste så många faktorer spela in, att en formell och enkel regel
för densamma ej syntes kunna uppställas. Penningpolitiken borde därför icke
schematiskt bindas vid vissa indextal. Inom ramen för det av utskottet angivna
programmet borde emellertid kunna föras en penningpolitik, som medgåve en
skälig återhämtning av priserna, samtidigt med att trygghet skapades mot de
faror, vilka åtföljde en inflation i detta begrepps vedertagna betydelse. Slutligen
framhölls även, att det mäste vara ett allmänt önskemal, att räntorna
inom landet hölles på den lägsta nivå, som överhuvud taget vore möjlig utan
att det för penningpolitiken uppställda målet äventyrades.

Med avseende å frågan, huru det sålunda uppställda programmet beträffande
penningpolitiken blivit av fullmäktige genomfört under den tid, utskottets
granskning omfattat, far utskottet hänvisa till den redogörelse för riksbankens
valutapolitik, som fullmäktige lämnat i sin den 10 januari 1933 avgivna
berättelse till bankoutskottet (utskottets memorial nr 1). En kort översikt
må dock här lämnas.

Vad först angår utvecklingen av kronans inhemska köpkraft, framgår av
nämnda redogörelse bland annat, att prisnivån i vårt land under år 1932 varit
i det närmaste oförändrad. Såväl riksbankens detaljprisindex som olika indices
för partipriserna hava nämligen utvisat en betydande stabilitet, även örn
vissa förskjutningar i prisläget för olika slags varor, t. ex. i priserna för im -

Banlcoutskottets utlåtande Nr 30.

3

port- och för exportvaror, gjort sig gällande. Riksbankens detaljprisindex, som
för januari 1932 utgjorde 100.1, uppgick sålunda under året till högst 101.8
(juni) och var för december 100.8. Kommerskollegii partiprisindex fluktuerade
under året mellan högst 110 och lägst 108. Siffrorna för januari och december
voro respektive 109 och 108. Svenska Handelsbankens partiprisindex höll sig
under året mellan högst 109 och lägst 107. Även denna index utvisade en lägre
prisnivå i slutet än i början av året (109 i januari och 107 i december). Prisnivån
i guldmyntfotsländerna utmärktes däremot under året i stort sett av
en fallande tendens. Sålunda var Irving Fishers index under januari 98 men
hade i december nedgått till 89. Angivna siffror giva vid handen, att medan
prisutvecklingen i vårt land under år 1932 kännetecknades av en viss stabilitet,
en ganska kraftig nedgång i guldprisnivån samtidigt ägde rum. Under de
första två månaderna av år 1933 har i guldmyntfotsländerna ett fortsatt prisfall
gjort sig gällande. Även för vårt lands vidkommande hava under samma
tid såväl detalj- som partipriser nedgått.

Vad därefter beträffar kronans yttre värde eller dess köpkraft i förhållande
till andra valutor, låg pundkursen i början av år 1932 något under den förutvarande
guldpariteten. Kursen steg sedermera till en maximikurs för året den
19 april med 20: 60. Därefter höll sig kursen från mitten av maj till mitten av
oktober jämförelsevis stabil i omkring 19: 50. I samband med att pundet under
de sista månaderna av 1932 undergick en försämring i förhållande till dollarn,
ansåg sig riksbanken ■—• till undvikande av en alltför stark stegring av dollarkursen
— icke längre kunna bibehålla pundet vid nyss angivna kurs av omkring
19: 50. Pundkursen utgjorde under november och december i medeltal
18: 81 respektive 18: 32. — Dollarkursen utvisade i början av år 1932 en fallande
tendens och utgjorde under mars i medeltal 5:08. Kursen steg därefter
och nådde sitt maximum för året den 27 oktober med 5:85. I december var
den i medeltal 5: 58.

En betydande förstärkning av riksbankens valutareserver har under år 1932
ägt rum, i det att bankens utländska tillgångar ökats från 49 miljoner kronor
vid årets början till 213 miljoner kronor vid dess slut. Härigenom hava möjligheterna
för riksbanken att utöva ett reglerande inflytande på växelkurserna
väsentligt ökats.

Såsom närmare framgår av fullmäktiges ovanberörda berättelse, har riksbanken
under år 1932 vidtagit åtskilliga sänkningar av sitt diskonto. Diskontot,
som vid årets början var 6 %, sänktes sålunda från och med den 19 februari
till 5V2 °/°, från och med den 3 mars till 5 %, från och med den 17 maj till 4^2 %
och från och med den 3 juni ytterligare till 4 %. Sistnämnda räntesats gällde
till och med den 31 augusti, varefter diskontot blev °/°, vilken räntesats
ännu gäller. Affärsbankernas räntesatser för utlåningen sänktes vid slutet
av året i samband med nedsättning av postsparbankens och vissa enskilda sparbankers
räntor.

Såsom ovan erinrats, godkände 1932 års riksdag vissa av bankoutskottet Utskottet.
angivna riktlinjer för valutapolitiken under den närmaste framtiden. Dessa

4

Banlcoutskottets utlåtande Nr 30.

riktlinjer inneburo i stort sett, att såsom utgångspunkt för strävandena att
reglera den svenska kronans värde borde tagas den inhemska prisnivån och det
svenska näringslivets behov samt att därvid en skälig återhämtning av priserna
borde eftersträvas. Den förut lämnade redogörelsen utvisar, att under den tid,
utskottets granskning omfattat, kronans inre köpkraft upprätthållits i ett
tämligen fast värde, i det att prisnivån i vårt land varit i stort sett stabil,
ehuru med en svagt fallande tendens. Någon sådan återhämtning av priserna,
som av förlidet års bankoutskott framhölls såsom önskvärd, har sålunda icke
ägt rum. Med beklagande måste utskottet konstatera, att den lättnad för
näringslivet, som därigenom skulle kunnat ernås, uteblivit. Fullmäktiges åtgärder
och strävanden till nedbringande av räntesatserna inom landet under
ifrågavarande tidsperiod äro enligt utskottets mening värda erkännande.

Utan att ingå på frågan om riktlinjerna för vår penningpolitik under den
närmaste framtiden, till vilken fråga utskottet får anledning att framdeles
i annat sammanhang återkomma, har utskottet nu endast velat, på sätt här
skett, vad som förekommit beträffande riksbankens valutapolitik under den
tid, utskottets granskning omfattat, för riksdagen

omförmäla.

2:o.

Vissa krediter för Kreugerkoncernen. I sitt förenämnda utlåtande nr 40 lämnade
1932 års bankoutskott en ingående redogörelse för vissa av riksbanken under
år 1931 och i början av år 1932 lämnade krediter till Skandinaviska
kreditaktiebolaget och några till den s. k. Kreugerkoncernen anslutna bolag.
Utskottet ingick i samband därmed på en granskning av fullmäktiges åtgärder
beträffande ifrågavarande kreditgivning. Denna granskning omfattade
icke blott fullmäktiges beslut och åtgärder under den förvaltningsperiod, för
vilken ansvarsfrihet beviljades fullmäktige av 1932 års riksdag, utan jämväl
vissa under januari och februari 1932 fattade beslut, som finnas antecknade
i de fullmäktiges protokoll, vilka utskottet nu genomgått.

Några nya krediter till ifrågavarande koncern hava icke blivit av riksbanken
beviljade.

Med hänsyn härtill och då såsom nyss sagts frågan örn berörda kreditgivning
i ett sammanhang prövats av 1932 års riksdag, har utskottet icke funnit
anledning att nu upptaga till behandling fullmäktiges beslut och åtgärder
beträffande kreditgivningen under den tid, här förevarande granskning omfattat;
vilket utskottet härigenom velat för riksdagen

anmäla.

3:o.

Riksbankens avlöniu^kostnader m. m. Revisorerna hava under § 3 i sin
berättelse angående riksbanken (sid. 8—9) meddelat uppgifter å kostnaderna

BankoutsTcottets utlåtande Nr SO.

5

för arvoden och löner vid riksbanken under år 1931. I samband härmed hava
revisorerna fäst uppmärksamheten på att utgifterna för avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare samt ersättningar för extra arbeten m. m., för
vilka i gällande avlöningsstat beräknats ett förslagsanslag av 100,000 kronor,
under de senare åren undergått en ständig och avsevärd ökning och numera
uppginge till tre gånger nyss angivna belopp. Med hänsyn härtill och
då fråga om anställande av icke-ordinarie personal hos riksbanken icke underställdes
riksdagens prövning, syntes det revisorerna föreligga anledning att
nämnda förhållande gjordes till föremål för närmare utredning. Härvid borde
—- i likhet med vad som för närvarande skedde inom allmänna civilförvaltningen
— jämväl undersökas i vad mån riksbankens förvaltningskostnader i
övrigt genom organisatoriska förenklingar kunde nedbringas.

I anledning av vad revisorerna sålunda framhållit hava fullmäktige i riksbanken
i skrivelse till utskottet den 1 februari 1933 anfört följande:

»Till belysande av förhållandet mellan arbetsmängd och avlöningskostnader
bifogas härmed dels en översikt över avlöningskostnaderna under åren 1922—
1931 (Bilaga A1), dels en sammanställning av omsättningen å kassaräkningen
och uppgift örn utestående avbetalningslån under samma period, varjämte
upptagits en tablå över antalet befattningshavare i riksbanken under samma
tid (Bilaga B1).

Av tabellerna framgår, att de totala avlöningskostnaderna under perioden
1922—1931, örn man bortser från dyrtidstilläggen, för vilka ju särskilda bestämmelser
gälla, visa endast mindre fluktuationer med en nedgång i mitten
av perioden och att de vid periodens slut endast obetydligt överstiga beloppet
vid periodens början. Tages hänsyn även till dyrtidstilläggen, hava ifrågavarande
kostnader minskats från 3.9 miljoner kronor till 3.2 miljoner kronor.

Avlöningarna till icke-ordinarie befattningshavare, dyrtidstillägg ej inberäknade,
visa i stort sett samma fluktuationer som omsättningen å kassaräkning,
vilken något så när får anses belysa arbetsmängden. Dessa uppgifter
visa nämligen större fluktuationer med ett minimum i mitten av perioden och
med maxima vid periodens början och slut, vilka ju sammanfalla med omfattande
ekonomiska kriser. Antalet utestående avbetalningslån har under
perioden mer än fördubblats och beloppet av dylika lån ökats från 26.7 miljoner
kronor till 41.1 miljoner kronor. Denna rörelsegren tager en avsevärd
arbetskraft i anspråk. Även uppgifterna rörande antalet befattningshavare
under ifrågavarande period visa toppunkter vid periodens början och slut, däremot
minimisiffror för åren 1926—1927. Denna utveckling är särskilt accentuerad
beträffande icke-ordinarie tjänstemän.

Vad särskilt beträffar avlöningarna till icke-ordinarie befattningshavare
samt ersättning för extra arbeten m. m., uppgingo desamma åren 1922—1931
till

P vid huvudkontoret vid avdelningskontoren summa

dr kr. kr. kr.

1922 ........ 133,786:08 112,210:41 245,996:49

1923 ........ 136,557:66 106,676:70 243,234:36

1924 ........ 133,135:80 76,652:91 209,788:71

1925 ........ 123,259:65 61,554:66 184,814:31

1926 ........ 116,041:74 68,011:66 184,053:40

1927 ........ 114,678:57 64,723:93 179,402:50

1 Här utesluten.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

vid huvudkontoret vid avdelningskontoren summa

kr. kr. kr.

1928 ........ 114,002:33 70,693:79 184,696:12

1929 ........ 125,604:35 78,269:75 203,874:10

1930 ........ 141,500:25 98,916:49 240,416:74

1931 ........ 154,097:59 109,159:82 263,257:41

Av sammanställningen framgår, att ifrågavarande utgifter icke under något
år sedan 1921 års lönereglering kunnat nedbringas till det i avlöningsstaten
såsom förslagsanslag upptagna beloppet 100,000 kronor.

Såsom bidragande orsaker till ökningen av avlöningskontot för icke-ordi -

narie befattningshavare må anföras:

indragningen av 8 kameralbiträdestjänster i 7 :e lönegraden
vid avdelningskontoren, varigenom lönekontot för ordinarie
befattningshavare nedgått med cirka.............. kr. 24,000: —

höjning från och med år 1929 av de e. o. tjänstemännens
lönegrad från 10 :e till 13 :e, vilken höjning, beräknad för
29 e. o. tjänstemän, uppgår till cirka.................. » 14,000: —

(i kommunikationsverken tillhör motsvarande tjänsteställning
15 :e lönegraden)

höjning från och med den 1 april 1930 av den icke-ordinarie
vaktpersonalens lönevillkor från 6:e till 7 :e lönegraden,
motsvarande cirka .................................. » 1,800: —

de extra dyrortstilläggen hava bokförts å detta konto, första
gången år 1931 med............................... » 2,294: 51.

För åstadkommande av bättre semesterförhållanden för personalen har sedan
år 1922 tillämpats den åtgärden, att ett antal tillfälliga sommarvikarier —
huvudsakligen unga studerande vid högskolorna •— inkallats till tjänstgöring
under någon tid varje år.

Beträffande arvoden över stat utgingo desamma under år 1927 med kr.
2,489:91 och 1931 med kr. 36,387:90.

Sistnämnda belopp fördelar sig sålunda:

Arvoden för särskild inventering av huvudkontoret.......... kr. 7,283: 66

» » extra kassor ................................ » 526:07

» » 2 vikariat .................................. » 3,726:54

» » 2 tjänster över stat i 22 :a lönegraden vid huvud kontoret

(av 1931 års riksdag överflyttade till

ordinarie stat) ...... » 6,816:-—

» » 1 tjänst över stat i 24 :e lönegraden i Malmö (av

1932 års riksdag överflyttad till ordinarie stat) » 9,417:90

» » 1 tjänst över stat i 16 :e lönegraden i Umeå (indragen
den 1 februari 1931) ................ » 363:—-

» till de två tjänstemän vid huvudkontoret, som enligt
fullmäktiges beslut av den 17 oktober 1929,
den 1 oktober 1931 och den 29 oktober 1931 erhöllo
i uppdrag att biträda deputerade, i första
rummet förste deputeraden, med utredningar och
yttranden, föranledda till största delen av den
rådande ekonomiska krisen ................ » 8,254:73.

Överstatsarvodenas ökning har enligt fullmäktiges mening icke kunnat undvikas.

Banlcoutslcottets utlåtande Nr SO.

7

Såsom fullmäktige redan för bankoutskottet anmält, beslöto fullmäktige
under nästlidna år att låta verkställa en utredning, avseende bland annat att
åstadkomma sådana organisatoriska förändringar, som kunna medföra en
mera effektiv arbetsorganisation. Givetvis kommer därvid uppmärksamhet
även att ägnas åt de förenklingar, som utan men för arbetseffektiviteten kunna
vara möjliga att genomföra, och åt de besparingar, som genom förändringar
av olika slag kunna uppnås.»

Då, såsom fullmäktige meddelat, fullmäktige igångsatt en utredning örn
riksbankens organisation, därvid jämväl de av revisorerna berörda spörsmålen
komma att behandlas, har utskottet — med betonande av angelägenheten av att
vid utredningen sparsamhetssynpunkterna vinna tillbörligt beaktande -— härigenom
endast velat vad i detta ärende förekommit för riksdagen

omförmäla.

4:o.

Anställande av ett laboratoriebiträde vid sedeltryckeriet. Revisorerna hava vidare
under § 8 i sin berättelse omförmält, att vid riksbankens sedeltryckeri,
utöver de enligt fastställd instruktion förordnade befattningshavarna, sedan
juli månad 1931 med deputerades medgivande varit anställd en civilingenjör
för utförande av laboratoriearbeten. Efter erinran, att fråga örn en utökning
av den tekniska personalen inom tryckeriet av här ifrågavarande slag syntes
vara av beskaffenhet att böra underställas såväl bankofullmäktige som bankoutskottet,
hava revisorerna vidare framhållit, att behovet av särskild personal
för det ändamål, varom nu vore fråga, syntes böra underkastas en mera ingående
prövning, därvid särskilt borde beaktas, i vad man tryckeriförestandarens
övriga arbetsuppgifter lämnade honom tillfälle att själv ägna sig at förevarande
spörsmål.

I sin ovanberörda skrivelse hava fullmäktige framhållit, att i juli 1931,
då med deputerades medgivande en civilingenjör anlitades vid sedeltryckeriet
för utförande av vissa speciella laboratoriearbeten, avseende tekniska undersökningar
i samband med tillverkningen, denna arbetsuppgift ansetts vara av sådan
tillfällig art, att uppdraget kunde lämnas utan fullmäktiges hörande.
Frågan hade därefter såtillvida varit föremål för fullmäktiges prövning, att
en av tryckeriföreståndaren gjord framställning örn inrättande av en ordinarie
laboratorsbefattning å tryckeriet funnits icke böra föranleda någon åtgärd. Deputerade,
som beslutit, att ersättning till förenämnde ingenjör från och med
den 1 december 1932 skulle beräknas för timme, utredde för närvarande frågan,
huruvida omförmälda arbetsuppgift inom den närmaste tiden kunde bringas
till avslutning eller om särskild framställning i ärendet, i första hand
till fullmäktige, finge anses påkallad i det syfte, uppdraget från början avsett,
nämligen nedbringande av kostnaderna för sedeltillverkningen.

Genom medgivande till ifrågavarande utökning av den tekniska personalen
vid sedeltryckeriet utöver det antal, som angivits i den av bankoutskottet

Utskottet.

Utskottet.

8

Bankoutskott ets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

fastställda instruktionen för tryckeriet, torde deputerade få anses hava överskridit
sin befogenhet. Emellertid hava, såsom av fullmäktiges yttrande
framgår, fullmäktige numera vidtagit åtgärder för tillgodoseende av syftet
med revisorernas påpekande. Vid sådant förhållande har utskottet ansett sig
endast böra vad i detta ärende förekommit för riksdagen

omförmäla.

5:o.

Höjning’ ar avgifterna till änke- och pupillkassa!! vid riksbankens avdelningskontor
och pappersbruk. I sitt memorial nr 64, angående riksbankens bidrag
till bankostatens änke- och pupillkassa m. m., framhöll 1932 års bankoutskott
önskvärdheten av att änke- och pupillkassan vid riksbankens avdelningskontor
och pappersbruk sattes i stånd att höja pensionsförmånerna till likställighet
med vad som gäller i den för tjänstemän vid riksbankens huvudkontor avsedda
bankostatens änke- och pupillkassa. Med hänsyn därtill hade utskottet
— som i memorialet framlade förslag örn indragning av riksbankens bidrag
till bankostatens änke- och pupillkassa — ansett sig för det dåvarande
icke böra föreslå någon ändring beträffande understöd från riksbankens sida
till avdelningskontorens kassa eller dess pensionärer. En förutsättning för
fortsatt oförminskat bidrag syntes dock — yttrade utskottet — böra vara, att
delägarna själva gjorde de uppoffringar, som därjämte erfordrades för en
snar ökning av pensionsförmånerna till blivande pensionärer. En höjning av
pensionsavgifterna syntes därvid vara ofrånkomlig. Sådan höjning syntes ej
heller vara obillig, enär delägarnas avgifter i förevarande kassa vore avsevärt
lägre än pensionsavgifterna i de familjepensionskassor, som funnes upprättade
för personal inom den civila statsförvaltningen, avlönad enligt samma
lönesystem, som gällde för riksbankens befattningshavare. I anslutning
till vad sålunda anförts förutsatte utskottet, att åtgärder snarast vidtoges för
den höjning av delägarnas avgifter, som för förbättring av pensionsförmånerna
i avdelningskontorens änke- och pupillkassa prövades erforderlig och
skälig.

Under § 13 av sin till innevarande års bankoutskott avgivna berättelse hava
fullmäktige omnämnt, att fullmäktige i anledning av vad bankoutskottet anfört
uppdragit åt deputerade att låta verkställa utredning rörande sådan höjning
av pensionsförmånerna i avdelningskontorens kassa.

Med hänsyn till den reglering av avlönings- och pensionsförhållandena
vid riksdagens verk, vilken syntes vara att förvänta inom de närmaste åren,
hade emellertid deputerade ansett lämpligast att i avbidan därå och till dess
den nu rådande ekonomiska depressionen övervunnits låta anstå med ifrågavarande
utredning. I anslutning därtill hade fullmäktige beslutit, att med
nämnda utredning skulle tillsvidare anstå.

Såsom utskottet förlidet år framhållit, bör en förutsättning för fortsatt
oförminskat bidrag från riksbankens sida till avdelningskontorens änke- och
pupillkassa vara, att delägarna själva underkasta sig skälig höjning av pen -

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

9

sionsavgifterna till kassan. Enligt utskottets uppfattning bör — utan hänsyn
till löne- och pensionsfrågornas läge för statstjänstemän i allmänhet — en
dylik höjning äga rum utan uppskov och träda i tillämpning snarast möjligt.

Med tillkännagivande av denna uppfattning har utskottet velat vad i detta
ärende förekommit för riksdagen

omförmäla.

6:o.

Protokoll och berättelser.'') Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser
har utskottet i övrigt ej funnit något förhållande, som påkallat särskilt
yttrande från utskottets sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

7 :o.

Ansvarsfrihet. Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1931
hava riksdagens senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse
meddelat, att med avseende på riksbankens förvaltning under den tid, granskningen
omfattat, revisorerna ej funnit anledning till erinran utöver vad i berättelsen
förekommit, samt att de för sin del ansåge, att ansvarsfrihet borde
fullmäktige beviljas.

De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens i orterna
förvaltning år 1931, hava likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet
för kontorens styrelser.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse och
förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit anledning
till erinran utöver vad förut blivit anfört samt att utskottet för sin del
anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må fullmäktige i riksbanken beviljas dels
för förvaltningen under år 1931 av bankens såväl huvudkontor
som samtliga avdelningskontor i orterna, dels ock för
de beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges
protokoll från och med den 11 januari 1932 till och med
den 9 januari innevarande år.

Stockholm den 27 april 1933.

På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Gustafsson i Stensholm, Lindley,
Lindgren, Ström i Lidköping, Stendahl, Bjurström och Bodin;

från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Laurén*, Lovén, Byberg,
Paulsen, Johansson i Sollefteå och Wikström.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.