Dankoutskottets memorial nr 19.
1
Nr 19.
Ankom lill riksdagens kansli den 16 mars 1933 kl. 3 e. m.
Memorial, angående beräknande av dea period, varunder semester
må tilldelas befattningshavare m. fl. i riksbanken och i riksgäldskontoret.
I skrivelse den 19 maj 1932 till bankoutskottet anhöllo fullmäktige i riksbanken,
att utskottet ville hos riksdagen hemställa örn bemyndigande för
fullmäktige att, då befattningshavare i riksbanken med hänsyn till goro
målens behöriga gång icke kunnat före utgången av ett kalenderår komma
i åtnjutande av hela den för sagda år belöpande semestern, kunna medgiva,
att de semesterdagar, som återstode, finge utbekommas töre utgången av
första kvartalet nästföljande år.
Till stöd för denna framställning anförde fullmäktige:
Enligt § 21 i avlöningsreglementet för befattningshavare vid riksdagens
verk äger tjänsteman årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester det antal dagar, som i paragrafen närmare
angives. Tjänsteman, som har stor arbetsbörda eller på grund av särskilda
förhållanden väsentligt ökad sådan, kan följaktligen icke utan eftersättande
av göromålen beredas full semester under kalenderaret. Enligt nuvarande
bestämmelser går således tjänsteman under sådana omständigheter med
årets utgång förlustig den semester, varav han icke kommit i åtnjutande.
I gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken och statens
vattenfallsverk förefinnes beträffande tjänstemännens semester enahanda
bestämmelse, som här ovan nämnts. I skrivelse den 19 oktober 1927 anhöll
järnvägsstyrelsen hos Kungl. Maj :t att vissa i skrivelsen angivna åtgärder
måtte vidtagas för undanröjande av missförhållanden av nu ifrågavarande
art. På förslag av kommunikationsverkens lönenämnd, som i ärendet avgav
yttrande, hemställde Kungl. Majit i proposition nr 127/1928, att Kungl. Maj .t
mätte bemyndigas att under vissa villkor medgiva utbekommande under
januari månad av från föregående år icke åtnjutna semesterdagar.
Propositionen bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 118/1928).
Erfarenheten har visat att beträffande vissa tjänster inom riksbanken på
grund av arbetsuppgifternas omfattning och anhopning det icke varit möjligt
att utan arbetets eftersättande inom visst kalenderår bereda innehavare av
dessa tjänster stundom ens någon semester.
Fullmäktige i riksbanken anse, att åtgärder böra vidtagas för ändring av
nu gällande bestämmelser i detta hänseende med hänsyn särskilt därtill att
dessa arbetskrävande tjänster oftast uppehållas av högt kvalificerade tjänstemän
samt dessa med nuvarande bestämmelser .således i semesterhänseende
lätt kunna komma i ett sämre läge än (ivrig personal. Skäl synas alitsa föreligga
alt bereda riksbankens tjänstemän liknande förmån. Då emellertid
januari månad som regel medför en ökning av arbetet i allmänhet inom
bihang till riksdagens protokoll 19.13. <S'' sami. Ar 19.
2
Bankoutskottets memorial nr 19.
banken och då företrädesvis de avdelningar, där svårigheter yppat sig att
bereda tjänstemännen semester, särskilt under nämnda månad hava att
verkställa ett forcerat arbete, anse fullmäktige det önskvärt och lämpligt,
att tiden för utbekommande av under föregående år icke uttagen semester
utsträckes till första kvartalet.
Med anledning av fullmäktiges framställning anhöll 1932 års bankoutskott
den 6 juni 1932 hos delegerade för riksdagens verk, att delegerade ville,
efter att hava lämnat fullmäktige i riksgäldskontoret, styrelsen för riksdagsbiblioteket,
riksdagens justitieombudsman och riksdagens militieombudsman
tillfälle att uttala sig, huruvida behov av möjlighet att beräkna semester
för annan period än kalenderår 1''örelåge vid vederbörande verk, samt
efter att hava inhämtat yttrande i ärendet från lönenämnden för riksdagens
verk, till 1933 års riksdags bankoutskott inkomma med utlåtande i ämnet.
Med anledning härav hava delegerade inhämtat yttranden från bemälda
verk, till 1933 års riksdags bankoutskott inkomma med utlåtande i ämnet.
Av berörda yttranden framgår, att fullmäktige i riksgäldskontoret funnit
det för riksgäldskontorets vidkommande icke hittills hava förelegat något
behov av en förskjutning av semesterperioden i enlighet med vad fullmäktige
i riksbanken föreslagit, men att fullmäktige, i betraktande av de svårigheter,
som till följd av den ansenliga arbetsbördan vid emitterande och
särskilt konvertering av svenska statslån stundom kunna uppstå för riksgäldskontorets
tjänstemän att under ett kalenderår erhålla hel semester, ansett
önskvärt, att bemyndigande meddelas fullmäktige i den av fullmäktige
i riksbanken föreslagna riktningen, alt styrelsen för riksdagsbiblioteket och
riksdagens justitieombudsman funnit det icke föreligga något behov av
möjlighet att för annan period än kalenderår beräkna semester för respektive
befattningshavare, men att styrelsen och justitieombudsmannen likväl
ej ansett sig böra framställa någon erinran mot en bestämmelse i förevarande
avseende, samt att enligt riksdagens, militieombudsmans mening
vidtagandet av den föreslagna ändringen icke skulle vara behövlig för
befattningshavare vid militieombudsmannens expedition.
Lönenämnden för riksdagens verk har i ärendet anfört huvudsakligen
följande:
Såsom motivering för det av 1928 års riksdag lämnade medgivandet anfördes,
särskilt beträffande statens järnvägar, att därigenom både personalens
önskemål skulle tillgodoses och samtidigt verkets kostnader för reservpersonal
skulle kunna nedbringas.
Enligt vad lönenämnden inhämtat, har Kungl. Majit sedermera lämnat
tillstånd åt vissa verkstyrelser, bland annat vid kommunikationsverken.
socialstyrelsen och kommerskollegium, att för personalen vid vederbörande
verk lämna medgivande av ifrågavarande art.
Med anledning av vad fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret i
ärendet anfört, har lönenämnden funnit sig böra tillstyrka, att en dylik
semesteranordning jämväl genomföres beträffande befattningshavarna i riksbanken
och i riksgäldskontoret. Ben period, varunder semester må tilldelas
liankoutskottets memorial nr 19.
3
befattningshavare inom dessa verk, synes emellertid böra omfatta månaderna
januari—mars i stället för endast januari, särskilt med hänsyn till att det
inom riksbanken ofta torde komma att visa sig omöjligt att bevilja semester
under sistnämnda månad på grund av då rådande arbetsanhopning. Vid
förordande av semesterperiodens förskjutning i nu angiven utsträckning
bar lönenämnden ansett sig böra beakta det förhållandet, att 1928 ars lönekommitté
i sitt den 21 juli 1930 avgivna betänkande med förslag till allmänt
avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen,
föreslagit, att tiden för uttagande av ett föregående års semester
måtte utsträckas att omfatta icke blott januari utan hela första kvar
talet av påföljande år. Lönenämnden förutsätter emellertid, att den sålunda
ifrågasatta semesteranordningen begagnas med den största varsamhet och
endast i undantagsfall. Uttagande av semester, som icke kunnat erhållas
under föregående år, bör härvid såvitt möjligt medgivas företrädesvis under
januari och februari månader nästföljande år och endast på grund av särskilda
skäl under därpåföljande mars månad. Självfallet bör vid uppgörande
av den årliga semesterplanen icke räknas med möjligheten att kunna till
ett nästkommande år framflytta befattningshavare under löpande året tillkommande
semester.
Även om behov av en anordning i här förevarande syfte för närvarande
icke synes förefinnas beträffande personalen vid riksdagsbiblioteket, justitieombudsmannens
och militieombudsmannens expeditioner, torde dock möjlighet
böra beredas nämnda verk till utsträckning av semesterperioden på
sätt ovan förordats beträffande riksbanken och riksgäldskontoret. Enligt
lönenämndens mening är det önskvärt alt. då samma avlöningsbestämmelser
äro tillämpliga för befattningshavare vid riksdagens verk, enhetliga bestämmelser
jämväl i nu ifrågavarande avseende komma att bliva gällande för
nämnda verk.
I skrivelse till bankoutskottet den lii februari 1933 hava delegerade för
riksdagens verk anslutit sig till den av lönenämnden uttalade uppfattningen
och hemställt, att bankoutskottet ville hos riksdagen utverka bemyndigande
för fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, styrelsen för
riksdagsbiblioteket, riksdagens justitieombudsman och riksdagens militieombudsman
att i de fall, då befattningshavare inom ifrågavarande verk med
hänsyn till göromålens behöriga gång icke kunnat före utgången av ett kalenderår
komma i åtnjutande av hela den på sagda år belöpande semestern,
kunna medgiva, att de semesterdagar, som återstå, ina utbekommas före utgången
av första kvartalet nästföljande år,
Av utredningen i ärendet torde framgå, att inom riksbanken och riksgäldskontoret
behov av möjlighet att beräkna semester för annan period än
kalenderåret föreligger eller kan väntas uppstå. Med hänsyn härtill har utskottet
funnit sig böra tillstyrka, att fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret
erhålla bemyndigande afl medgiva utsträckning av den period,
varunder semester för visst kalenderår må tilldelas befattningshavare inom
nämnda verk. Med hänsyn till de särskilda skäl, som av lönenämnden anförts
i första hand för riksbankens vidkommande, har utskottet ock, ehuru med
Utskottet.
4
Bankoutskottets memorial nr 19.
tvekan, i detta avseende ansett sig kunna biträda det förslag, som framlagts
av nämnden och tillstyrkts av delegerade, nämligen att utsträckningen må
kunna ske till och med mars månad nästföljande år. Utskottet förutsätter
emellertid såväl att det här avsedda bemyndigandet utnyttjas allenast i
sådana fall, då det med hänsyn till arbetets behöriga gång visar sig omöjligt
att tilldela befattningshavare semester under respektive kalenderår, som ock
att uttagande av semester, som icke kunnat erhållas under ett kalenderår,
endast undantagsvis uppskjutes så långt som till mars månad nästföljande år.
Enligt delegerades förslag skulle jämväl för personalen vid riksdagsbiblioteket
samt vid justitieombudsmannens och militieombudsmannens expeditioner
beredas möjlighet till utsträckande av den period, varunder semester
för visst år må åtnjutas. Då emellertid, enligt vad utredningen giver vid handen,
vid sistnämnda verk icke förefinnes behov av en anordning i här förevarande
syfte, kan utskottet icke förorda delegerades förslag i denna del. Så
länge det av 1928 års lönekommitté framlagda förslaget om ett generellt medgivande
i förevarande hänseende för civilförvaltningens vidkommande icke
blivit föremål för statsmakternas prövning, bör nämligen enligt utskottets
mening en föreskrift i ämnet icke heller för riksdagens verk erhålla generell
giltighet.
Den anordning i semesterhänseende, som utskottet i det föregående ansett
sig böra tillstyrka i fråga om befattningshavarna vid riksbanken och riksgäldskontoret,
synes utskottet jämväl böra få tillämpning beträffande deputerade
i riksbanken och vice riksbankschefen ävensom förste deputeraden i
riksgäldskontoret.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bemyndiga fullmäktige i riksbanken och
fullmäktige i riksgäldskontoret att, utan hinder av gällande
avlöningsbestämmelser, i de fall, då fullmäktiges deputerade,
vice riksbankschefen eller befattningshavare inom ifrågavarande
verk med hänsyn till göromålens behöriga gång
icke kunnat före utgången av ett kalenderår komma
i åtnjutande av hela den på sagda år belöpande semestern,
medgiva, att återstående semesterdagar må utbekommas före
utgången av första kvartalet nästföljande år.
Stockholm den 16 mars 1933.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Bankoutskottets memorial nr 19.
5
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Gustafsson i Stensholm, Lindgren,
Ström i Lidköping*, Johansson i Friggeråker, Stendahl, Berling* och Bjurström*;
från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund*, Laurén, Lovén, Ryberg*,
Paulsen, Andersson i Falkenberg och Johansson i Edsbyn*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Bäcklund, som ansett, att utskottet bort hemställa,
»att riksdagen må bemyndiga fullmäktige i riksbanken
och fullmäktige i riksgäldskontoret att, utan hinder av gällande
avlöningsbestämmelser, i de fall, då fullmäktiges deputerade,
vice riksbankschefen eller befattningshavare inom
ifrågavarande verk med hänsyn till göromålens behöriga
gång icke kunnat före utgången av ett kalenderår komma
i åtnjutande av hela den på sagda år belöpande semestern,
medgiva, att återstående semesterdagar må utbekommas
under januari månad nästföljande år.»