Bevillningsutskottets betänkande Nr 67.
1
Nr 67.
Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1933 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om fortsatt giltighet
av förordningen den 17 juni 1932 angående rätt för
Konungen att åsätta särskild txdlavgift ävensom i ämnet
väckta motioner.
I en den 29 maj 1933 dagteeknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 261, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
Förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 17 juni 1932 (nr 245) angående
rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift.
Härigenom förordnas, att förordningen den 17 juni 1932 angående rätt
för Konungen att åsätta särskild tullavgift, vilken förordning gäller till
och med den 30 juni 1933, skall äga fortsatt giltighet efter sistnämnda
dag till och med den 30 juni 1934.
I samband med nämnda proposition har utskottet till behandling förehaft
två till utskottet hänvisade, under motionstiden vid riksdagens början
väckta motioner, nämligen de likalydande motionerna nr 93 i första
kammaren av herr Trygger m. fl. och nr 69 i andra kammaren av herr
Lindman m. fl., däri hemställts, »att Kungl. Maj:ts förordning den 17
juni 1932 nr 245 angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift
måtte givas förlängd giltighet till och med den 30 juni 1934».
Förordningen den 17 juni 1932 (nr 245), som gäller till och med den 30
juni innevarande år, är av följande lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 67.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 67.
»Varor, sorn från utlandet införas, må kunna efter Konungens förordnande
beläggas med särskild tilläggstull, utöver den enligt tulltaxan utgående
tullavgift, till högst tre gånger samma belopp som denna senare
eller, där varan enligt taxan är tullfri, påföras tull till högst en fjärdedel
av det belopp, vartill varans värde uppgår.
Särskild tullavgift, enligt vad nu är sagt, må åsättas allenast å tid,
då riksdagen icke är samlad. Beslutet därom skall underställas näst
sammanträdande riksdag inom tio dagar efter riksdagens öppnande och
gäller, där riksdagen icke godkänner detsamma oförändrat, högst tio
dagar efter det riksdagen fattat sitt beslut i frågan.»
På sätt framgår av omförmälda statsrådsprotokoll har i samband med
frågan örn utsträckning av giltighetstiden för ifrågavarande förordning
övervägts, huruvida i förordningen borde intagas bestämmelse örn rätt
för Kungl. Majit att jämväl upphäva eller sänka gällande tullar. I denna
fråga hava traktatberedningen, kommerskollegium oell generaltullstyrelsen
anfört följande.
Traktatberedningen. »\ idkommande--spörsmålet, huruvida i förord
ningen
bör intagas bestämmelse örn rätt för Kungl. Majit att jämväl upphäva
eller sänka gällande tullar, vill beredningen erinra örn § 60 regeringsformen,
där det stadgas, att allmänna avgifter, av vad namn och beskaffenhet
som helst, ej må utan riksdagens samtycke kunna förhöjas, tullen å inkommande
och utgående spannmål allena undantagen. Den omständigheten,
att Kungl. Majit uttryckligen tillerkänts rätten att höja spannmålstullen,
utan att den i tullpolitiskt avseende minst lika viktiga och
välmotiverade befogenheten att sänka samma tull samtidigt omförmäles,
har ansetts icke gärna kunna förklaras på annat sätt, än att ett särskilt
grundlagsstadgande örn rätten att sänka bevillning ansetts överflödigt.
Denna mening har visserligen icke alltid lämnats obestridd men synes
vara omfattad av vårt lands rättslärda grundlagstolkare och kan därjämte
stödjas på precedensfall från äldre och senare tid. Under världskriget
och den närmast följande tiden förekom vid åtskilliga tillfällen,
att Kungl. Majit för kortare eller längre tid upphävde i tulltaxan stadgade
tullar. Senast förekomna fall torde vara Kungl. Majits genom kungörelsen
den 27 april 1928 meddelade beslut angående tullfri införsel av
betmelass för utfodringsändamål utan hinder av vad i då gällande tulltaxa
fanns stadgat rörande tull å denna vara. Vad själva saken angår
finner beredningen det ur handelspolitisk synpunkt under förevarande
omständigheter uppenbarligen vara nödigt, att Kungl. Majit har i sin
hand ej blott att vidtaga tullförhöjningar utan även, såsom ett handelspolitiskt
komplement till denna rätt, att borttaga och sänka tullar.
Med hänsyn till vad sålunda anförts får traktatberedningen såsom sin
mening uttala, att, därest Kungl. Majit skulle anse sig icke redan äga
rätt att upphäva eller nedsätta tullar, det i nuvarande handelspolitiska
läge synes angeläget, att åtgärd vidtages i syfte att säkerställa Kungl.
Majits befogenhet i sådant hänseende.»
Kommerskollegium har ansett något stadgande i angivet syfte icke erforderligt
och därvid tillika erinrat, att kollegium och lantbruksstyrelsen
i ett till Kungl. Majit (finansdepartementet) den 24 december 1924 avgivet
gemensamt utlåtande angående viss tullfrihet för melass ansågo
sig böra förorda, att Kungl. Majit med begagnande av den befogenhet,
som jämlikt grundlagen torde tillkomma Kungl. Majit, medgåve suspen
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 67. 3
sion av då gällande tull å melass. Sådant medgivande lämnades sedermera
genom Kungl. Maj :ts beslut den 2 januari 1925.
Generaltullstyrelsen. »Intagande i förordningen av bestämmelse örn rätt
för Kungl. Maj:t att upphäva eller nedsätta tullar synes innebära en sådan
tolkning av 60 § regeringsformen, att under tid, då riksdagen icke
är samlad, upphävande eller nedsättning av tullar icke under några förhållanden
skulle kunna ske utan föregående bemyndigande av riksdagen,
en tolkning som, på sätt traktatberedningen framhållit, icke överensstämmer
med tidigare tillämpad praxis och knappast synes vara förena
lig med åberopade paragrafs ordalydelse. Styrelsen anser sig därför
böra avstyrka, att bestämmelse i nu ifrågavarande hänseende intages i
förordningen.»
Departementschefen har för egen del anfört:
»Yad först angår frågan örn utsträckt giltighetstid för det genom förordningen
den 17 juni 1932 lämnade bemyndigandet för Kungl. Maj:t att
åsätta särskild tullavgift delar jag den mening, åt vilken såväl traktatberedningen
som kommerskollegium och generaltullstyrelsen givit uttryck.
Det handelspolitiska läget är fortfarande sådant, att behov av
dylik befogenhet kan göra sig gällande. Giltighetstiden för ifrågavarande
bemyndigande, vilket såsom förut nämnts upphör med utgången av
juni månad 1933, lärer för den skull böra utsträckas, förslagsvis på ett år.
I likhet med traktatberedningen finner jag det vidare vara av vikt, att
Kungl. Majit, såsom ett handelspolitiskt komplement till rätten att vidtaga
tullförhöjningar, i nuvarande läge har i sin hand att borttaga eller
sänka tullar. Såsom framgår av vad de i ämnet hörda myndigheterna
anfört, har en sådan befogenhet ansetts utan särskilt bemyndigande tillkomma
Kungl. Majit i viss utsträckning. I enlighet med vad fallet varit
på senare tid, då denna befogenhet av Kungl. Majit utövats, torde det få
förutsättas, att även framdeles beslut, som på detta område kunna komma
att fattas av Kungl. Majit, komma att allenast avse begränsad tid eller
eljest vara av begränsad räckvidd.
Med beaktande av vad jag nu anfört har jag låtit upprätta förslag till
förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 17 juni 1932 (nr 245)
angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift.
I detta sammanhang må nämnas, att Sverige, liksom andra stater, vilka
ämna deltaga i den blivande ekonomiska världskonferensen i London,
lärer hava att emotse en inbjudan genom Nationernas förbund att ansluta
sig till en allmän överenskommelse örn »tullstillestånd», gående ut
på åtagande att under konferensens fortvaro icke taga några nya initiativ
av beskaffenhet att öka de mångahanda svårigheter, som nu drabba
den internationella handeln; överenskommelsen skulle kunna 1‘rånträdas
när som helst efter den 31 juli 1933 efter en månads förutgången uppsägning.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, med beaktande av de
synpunkter av skilda slag, som kunna göra sig gällande, och med erfor
-
Utskottet.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 67.
derliga förbehåll, för Sveriges del fatta beslut om biträdande av en överenskommelse
med nu antytt syfte.»
I likhet med föredragande departementschefen har utskottet ansett
giltighetstiden för det genom förordningen den 17 juni 1932 lämnade bemyndigandet
för Kungl. Majit att åsätta särskild tullavgift böra utsträckas
ett år eller till och med den 30 juni 1934. Kungl. Majlis proposition
liksom de i ämnet väckta motionerna har utskottet sålunda funnit
sig böra tillstyrka.
Därjämte har utskottet ansett sig böra uttala, att vad departementschefen
anfört rörande befogenhet för Kungl. Majit att borttaga eller
sänka tullar samt angående frågan örn biträdande för Sveriges del av en
allmän överenskommelse örn »tullstillestånd» i visst angivet syfte icke
givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majits
förevarande proposition nr 261 ävensom till de likalydande
motionerna I: 93 av herr Trygger m. fl. och
lii 69 av herr Lindman m. fl., antaga det vid propositionen
fogade förslag till förordning örn fortsatt
giltighet av förordningen den 17 juni 1932 (nr
245) angående rätt för Konungen att åsätta särskild
tullavgift.
Stockholm den 8 juni 1933.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande; herrar Nilsson i Kristianstad, Örne, Boman, Ericson i Oberga, Jönsson i Boa,
Lövgren i Boden, Björklund, Nylander i Stockholm, Olsson i Ramsta, Ericson
i Boxholm, Lithander, Forssberg, Larsson i Örbyhus, Hjalmarsson, Sjödahl,
Rosén, Velander, Werner i Hultsfred, Eklund och Heiding.
Reservation
av herr Örne, som yrkat avslag å Kungl. Majits proposition och de i
ämnet väckta motionerna.
831657. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.