Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.
1
Nr 62.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1933 kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändring i vissa delar
av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften m. m., ävensom en i ämnet väckt motion.
I en den 3 mars 1933 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 197, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade förslag
till
dels förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;
dels ock förordning med särskilda bestämmelser örn stämpelavgift i
samband med ansökan örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län.
Bihang till riksdagens protokoll 1933.
7 sami.
Nr 62.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att 3 oell 7 §§ samt slutbestämmelsen i förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften* 1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives:
3 §.
I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här
nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande beträffande gravationsbevis
av vad i 4 § stadgas, denna tariff:
1 Avd. |
2 Avd. |
3 Avd. |
4 Avd. |
5 Avd. |
||||||
Avskrift av » som meddelas för vetenskapligt ändamål » enligt 6 § lagen örn vissa tvångsmedel i brott- |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
1 |
||||||||||
» ur fartygsregistret; se Partygsregistret. » av handling, på grund av vilken lagfart eller |
||||||||||
inteckning sökes, varje ark ..................... Bevis angående — — — — — — — — — — — » angående inskrivningsdomares beslut, tecknat i lagfartsärende, där taxeringsvärdet eller köpe-summan för den egendom, som beviset |
50 |
50 |
||||||||
avser, icke uppgår till 1,000 kronor......... |
— |
50 |
— |
50 |
— |
— |
— |
- |
— |
— |
i annat ärende ....................................... Där i ärende rörande inteckning i järnväg |
1 |
50 |
2 |
50 |
1 Senaste lydelse av 3 och 7 §§ samt slutbestämmelsen, se 1928: 317 (där förordningen
i dess helhet är återgiven) samt 1930:243, 1931:169 och 1932:285.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.
3
1 Avd. |
2 Avd. |
3 Avd. |
4 Avd. |
5 Avd. |
||||||
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. ö. |
Kr. |
ö. |
Kr. |
ö. |
||
» som avses i 7 och 17 §§ lagen om vissa tvångs- |
tt tt tt i |
|||||||||
» sorn avses i 2 och 3 §§ av lagen den 26 mars Körkort, innefattande tillstånd till förande av auto-mobil eller motorcykel, då, efter återkallelse, nytt körkort ut- |
lF fri |
|||||||||
18 8 |
— |
— |
— |
20 10 |
— |
— |
— |
— |
||
då det eljest utfärdas ........................ dock att körkort för krigsmakten tillhörande |
||||||||||
Underrättelse eller — — — — — — — — — — » enligt 9 § andra stycket lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser |
\l fr |
|||||||||
1 1 |
||||||||||
Äktenskapsregistret, utdrag av ............................. |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
1 |
— |
— |
7 §.
Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.
Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:
akademier och---eller nyttjanderätt;
barnavårdsnämnder; dock att, med undantag för utslag varigenom mål
av kammarrätten återförvisas och Kungl. Maj:ts befallningshavandes
efterföljande utslag i samma mål, stämpelfrihet icke äger rum i sådana
fall, då barnavårdsnämnd för talan för kommun i mål mot annan kommun
eller mot allmän anstalt eller inrättning angående tillämpning av lagen
örn samhällets barnavård;
domstol eller---internationella organ;
fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; dock att, med undantag
för utslag varigenom mål av kammarrätten återförvisas och Kungl.
Maj:ts befallningshavandes efterföljande utslag i samma mål, stämpelfrihet
icke äger rum i mål mellan fattigvårdssamhällen eller mellan allmän
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.
anstalt eller inrättning och fattigvårdssamhälle angående tillämpning av
lagen om fattigvården;
förklarande part---densammas ägare;
kommuner i mål och ärenden angående tillämpning av lagen örn samhällets
barnavård; dock att, med undantag för utslag varigenom mål av
kammarrätten återförvisas och Kungl. Maj:ts befallningshavandes efterföljande
utslag i samma mål, stämpelfrihet icke äger rum i mål mellan
kommuner eller mellan allmän anstalt eller inrättning och kommun;
kommuner och---äger del;
person, som erhållit fri rättegång, beträffande bevis örn beviljande av
sådan förmån samt i fråga örn expeditioner i målet och, där detta angår
hans faderskap till harn utom äktenskap, utlåtande över verkställd blodundersökning;
medellös
person--— överförmyndare.
Frihet från stämpel enligt detta kap. — dock icke med avseende å avskrift
och bevis, som på begäran utfärdas till annan än part — äger jämväl
rum i mantals- och kyrkoskrivningsmål; i bevillningsmål och mål angående
kronans ränta och tionde; i frågor rörande debitering, avskrivning
eller restitution av kronoutskylder, utbetalning av rese- och traktamentsersättning,
stämpelavgifter, kommunala eller andra allmänna avgifter,
markegångssättning, åsättande av rotering, fastställelse å avsöndring av
jord, vattenfall, fiske eller annan dylik lägenhet eller å sådan avstyckning
av område, som omförmäles i 5 kap. i lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning
i stad, då avstyckningsförrättningen avser avstyckning av jord
örn sammanlagt högst tre hektar, anmärkning vid offentliga räkenskaper,
redogörelse för allmänna medel, utsyning av skog å allmänning eller ekars
fällande å kronojord, tillverkning och inlösen av salpeter och tvist örn
värvning; i sådana på förvaltningsmyndighets prövning beroende ärenden,
som röra utbekommande av pensions- eller därmed jämförligt understödsbelopp
eller som angå syner å ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp; i ärenden,
som avses i lagen rörande avgäld från avsöndrad lägenhet eller i
lagen angående avlösning av sådan avgäld; i ärenden angående tilläggsavvittring
eller ströängars indragande till kronan; i ärenden i anledning
av ansökning örn fridlysning av naturminnesmärke; i ärenden, som anhängiggjorts
hos justitiekanslersämbetet eller riksdagens justitieombudsman
eller riksdagens militieombudsman; i mål och ärenden, som anhängiggjorts
hos konsulardomare eller konsularrätt enligt lagen örn konsularjurisdiktion
den 5 juni 1909; i mål, avseende värnpliktigs besvär över beslut,
varigenom böter blivit honom enligt värnpliktslagen ådömda; i ärenden
angående understöd åt värnpliktigs hustru och barn; i ärenden, som
avses i förordningen örn moderskapsunderstöd; i mål angående överträdelse
av lagen angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig
ursprungsbeteckning; så ock i ärenden angående arbetarskyddslagstift
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 62. 5
ningens tillämpning, vilka handläggas av befattningshavare inom yrkesinspektionen.
Konungen äger---utländska hamnar.
Örn stämpelavgift för kvarlåtenskap, arv, testamente och gåva, örn särskild
stämpelavgift i samband med ansökan örn lagfart inom vissa delar
av Kopparbergs län, örn stämpelavgift i ärenden örn åsättande av särskilt
uppskattningsvärde å fastighet, örn stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper, örn stämpelavgift för nationalitets- och registreringsbevis för
luftfartyg samt örn stämpelavgift för certifikat för förare, navigatör och
mekaniker å luftfartyg är särskilt stadgat.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1933.
Förslag
till
förordning med särskilda bestämmelser örn stämpelavgift i samband
med ansökan örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län.
Härigenom förordnas som följer:
Då lagfart sökes enligt lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda
bestämmelser örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län. skall den
till grund för ansökningen åberopade handlingen förses med stämpel enligt
vad nedan sägs, med- iakttagande dessutom i tillämpliga delar av vad
i förordningen angående stämpelavgiften är stadgat örn stämpel till enskilda
handlingar.
a) Där upplysning saknas örn fång, varigenom vederbörande egendom
åtkommits, utgöres stämpelavgift med 1 krona för varje fulla 100 kronor
av egendomens värde. Dock skall stämpelavgift påföras med 2 kronor för
varje fulla 100 kronor av egendomens värde, när lagfart sökes för bankaktiebolag
eller solidariskt bankbolag, ifall egendomen är avsedd för
bankens inrymmande, eller för annat aktiebolag, som icke är berättigat
att erhålla statslån från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden.
b) Där fånget är känt och stämpelavgift för detsamma enligt förordningen
angående stämpelavgiften skolat utgå men ej erlagts, påföres stämpelavgift
med beloppet av avgiften enligt nämnda förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1933.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.
Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Majit anfört till motivering för förslagen, får utskottet,
i den mån redogörelse ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda
statsrådsprotokoll.
Till utskottets behandling har jämväl överlämnats en i anledning av
förevarande proposition inom första kammaren av herr Mellén, med instämmande
av två av nämnda kammares ledamöter, väckt motion, nr
296, i vilken hemställts, »att det i Kungl. Maj:ts proposition nr 197 framkomna
förslaget, att viss del av den häradshövdingarna och underdomstolarna
i städerna tillkommande lösen borde överföras till statsverket i
form av stämpelavgift, måtte av riksdagen avslås».
Vad angår de skäl, som anförts till stöd för motionärens yrkande, får
utskottet hänvisa till motionen.
I förevarande proposition har i första hand föreslagits ändring i fråga
örn stämpelavgiften i inskrivning sär enden. Till stöd för förslaget i denna
del har chefen för finansdepartementet i det vid propositionen fogade
statsrådsprotokollet anfört följande:
»Den under år 1932 för budgetbehandlingen tillsatta särskilda granskningsnämnden
uttalade i sin promemoria angående besparingsmöjligheter
a andra huvudtiteln, att viss del av den häradshövdingarna och underdomstolarna
i städerna tillkommande lösen borde överföras till statsverket
i form av stämpelavgift. Nämnden förklarade sig efter företagna överslagsberäkningar
antaga, att genom ett dylikt överförande en inkomst
av minst 100,000 kronor borde kunna tillföras statsverket.
I innevarande års statsverksproposition (andra huvudtiteln s. 64) erinrade
chefen för justitiedepartementet, att den vid 1932 års riksdag beslutade
förenklade handläggningen av inskrivningsärenden (lagfarts- och
inteckningsärendena) medförde en minskning av förvaltningsutgifterna
vid underdomstolarna. Enligt hans mening förelåge ej något hinder mot
att genom en åtgärd av det slag granskningsnämnden ifrågasatt tillgodoföra
statsverket den besparing i arbetskostnad inskrivningsreformen medfört.
Då denna besparing vid inskrivningsreformens förberedande beräknats
motsvara 50 öre för varje inskrivningsärende, syntes en reduktion av lösen
med detta belopp kunna ske samtidigt som stämpeln å hithörande expeditioner
i enahanda grad höjdes. En dylik reglering kunde beräknas
medföra ökning i stämpeluppbörden med omkring 150.000 kronor.
Såsom närmare framgår av statsverkspropositionen (andra huvudtiteln
s. 65) har den sålunda förutsatta överföringen av lösen till stämpel föranlett
viss jämkning i det belopp, som för nästkommande budgetår äskats
av riksdagen i anslag till partiell löneförbättring för häradshövdingarna.
Lösenreduktionen utgör ock grunden till den ökning av anslaget till upp
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 62. 7
läggande av nya fastighetsböcker för landet (andra huvudtiteln s. 67 ff.),
som föreslagits i statsverkspropositionen.
Med hänsyn till vad statsverkspropositionen i nu angivna delar innehåller
bör sålunda vidtagas ändring i stämpelberäkningen för expeditioner i
inskrivningsärenden. Den viktigaste av dessa expeditioner är numeia det
bevis, som enligt 9 § lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om
handläggning av inskrivningsärenden tecknas å den till grund för ansökningen
åberopade handlingen. Detta bevis utlöses i varje ärende, som anbängiggjorts
genom enskild persons ansökan, och belägges i allmänhet
med stämpel, vid rådhusrätt med 1 krona och vid häradsrätt med 2 kronor.
Beviset är dock stämpelfritt i lagfartsärende, där taxeringsvärdet eller
köpesumman för den egendom, som beviset avser, icke uppgår till 1,000
kronor. I sådana fall, då inteckningsbandling enligt 20, 26 och 37 §§ inteckningsförordningen
uppvisas bos en inskrivningsdomare för åtgärd av
annan inskrivningsdomare, utfärdas protokoll, varjämte handlingen förses
med bevis angående uppvisandet. Beviset är i dessa fall fritt från stämpel.
Då lagfart beviljas, utfärdas förutom bevis å handlingen särskilt lagfartsbevis,
vilket i allmänhet stämpelbelägges med 1 krona.
Vid den ifrågasatta överföringen av lösen till stämpel torde tillägget i
stämpelavgift i sin helhet böra läggas på beviset å handlingen, d. v. s. på
den expedition som i varje ärende utfärdas. Jag får sålunda föreslå, att
bevis angående inskrivningsdomares beslut, tecknat å företedd handling,
stämpelbelägges, i lagfartsärende, där taxeringsvärdet eller köpesumman
för den egendom, som beviset avser, icke uppgår till 1,000 kronor, med 50
öre samt i annat ärende med 1 krona 50 öre vid rådhusrätt och 2 kronor 50
öre vid häradsrätt. Beträffande bevis angående uppvisande av inteckning
shandling, tecknat å handlingen, synes däremot en motsvarande ändring
icke böra ifrågakomma, då nämligen i de ärenden, som med denna rubrik
avses, protokollet alltjämt utskrives och i allmänhet torde kräva samma
arbete som enligt den förutvarande ordningen.
I samband med den ändring i stämpelförordningen, som nyss föreslagits,
bar det till undvikande av missförstånd synts lämpligt att på sätt redan
skett i expeditionslösenförordningen — införa ett uttryckligt stadgande
därom, att i ärende, där bevis meddelas å flera handlingar, avgift skall
utgå för allenast ett bevis.
Genom 1932 års lagstiftning angående inskrivningsväsendet vid domstolarna
infördes skyldighet för de rättssökande att ingiva avskrifter av
handlingar i inskrivningsärenden. Enligt bestämmelse i 7 § lagen den 3
juni 1932 med särskilda bestämmelser örn handläggning av inskrivningsärenden
skall, då lagfart eller inteckning sökes, den till grund för ansökningen
åberopade handlingen vara åtföljd av två till riktigheten styrkta
avskrifter. Äro ej avskrifter ingivna, åligger det inskrivningsdomaren att
mot stadgad avgift besörja handlingens avskrivande. I den proposition,
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.
nr 244, varigenom de av förslaget till nämnda lag föranledda ändringarna
i stämpelförordningen underställdes riksdagens prövning, erinrades, hurusom
den i stämpelförordningen under rubriken avskrift annan införda stämpelsatsen
av 1 krona per ark syntes bliva väl hög i fråga örn sådan avskrift
av handling i inskrivningsärende. Med hänsyn härtill föreslogs upptagande
i stämpelförordningen av en ny rubrik, benämnd avskrift av handling,
på grund av vilken lagfart eller inteckning sökes. Stämpelsatsen under
denna rubrik ansags böra bestämmas till 75 öre för varje ark, varvid
förutsattes att någon lösen för avskriften ej skulle utgå.
I två i anledning av förslaget till lag med särskilda bestämmelser örn
handläggning av inskrivningsärenden väckta motioner (I: 313 och II: 467)
hemställdes emellertid, att omförmälda bestämmelser i 7 § måtte utgå,
enär skyldigheten att ingiva avskrifter skulle kunna bliva betungande för
allmänheten. Med föranledande härav uttalade första lagutskottet i sitt
utlåtande nr 32 det önskemålet, att den avsedda stämpelavgiften för avskrift
måtte bestämmas till ett lägre belopp, exempelvis 25 öre per ark.
Vad första lagutskottet sålunda förordat upptogs av bevillningsutskottet i
samband med behandlingen av förslaget örn ändringar i stämpelförordningen.
På hemställan av sistnämnda utskott fastställde riksdagen stämpelsatsen
till allenast 25 öre per ark.
Emellertid synes redan vunnen erfarenhet giva vid handen, att ifrågavarande
stämpelavgift blivit bestämd till alltför lågt belopp. Då de rättssökande
kunna få avskrifter ombesörjda å domstolskansliet för en väsentligen
lägre kostnad än vad motsvarande arbete i allmänhet betingar,
blir följden den, att ingivandet av avskrifter i stor utsträckning underlåtes.
Detta förhållande synes i ej oväsentlig grad motverka den arbetsbesparing,
som inskrivningsreformen är ägnad att medföra och som utgör
grunden till den föreslagna överföringen av lösen till stämpel. Att en
något ökad stämpelavgift i förevarande fall skulle framstå såsom betungande
för de rättssökande lärer knappast kunna antagas. Jag har på
grund härav ansett mig böra föreslå, att sagda avgift höjes till 50 öre per
ark. Det torde även — särskilt i fall förslaget örn överföring av lösen till
stämpel vinner riksdagens bifall — få anses rimligt, att de avskrifter, varom
här är fråga, beläggas med lösen, förslagsvis 25 öre per ark. Frågan
härom torde emellertid senare få underställas Kungl. Maj:ts prövning.
I 9 § andra stycket lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser örn
handläggning av inskrivningsärenden stadgas, att örn inskrivningsdomarens
beslut innefattar att ansökan ej bifallits skall sökanden eller hans
ombud genast i rekommenderat brev underrättas örn skälen för beslutet.
Detta stadgande, som tillkom på förslag av första lagutskottet, innebar en
ändring av Kungl. Maj:ts förslag, enligt vilket i nämnda fall skälen för
beslutet skulle upptagas i det å handlingen tecknade beviset. Vid stadgandets
tillkomst lär det icke hava varit avsett, att omförmälda under
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 62. 9
rättelse skolat beläggas med stämpel. För undvikande av missförstånd
härutinnan torde i 3 § stämpelförordningen böra införas en uttrycklig bestämmelse,
att underrättelse som nu nämnts skall vara fri från stämpel.»
I ett den 3 december 1930 av tillkallade sakkunniga avgivet betänkande
med förslag till lag om handläggning av inskrivningsärenden m. m. hade
de sakkunniga beräknat, att den föreslagna förenklade handläggningen av
inskrivningsärenden skulle komma att medföra en minskning av förvaltningsutgifterna
vid underdomstolarna med 50 öre i varje inskrivningsärende.
I yttrande över nämnda betänkande hade föreningen Sveriges
häradshövdingar och ett stort antal underdomstolar anfört, bland annat,
att de sakkunnigas beräkning av sparade skrivkostnader vore ohållbar.
Vid flertalet domstolar skulle denna beräkning leda till avsevärd minskning
av vederbörande expeditionshavandes nettoinkomst. Särskilt i domsaga,
där endast ett skrivbiträde vöre anställt, bleve det omöjligt att genom
inskränkning av antalet arbetstimmar eller eljest minska utgifterna
till skrivbiträdets avlöning.
De sålunda framförda invändningarna beaktades även i Kungl. Maj:ts
proposition till 1932 års riksdag, däri dåvarande chefen för justitiedepartementet
anförde följande:
»Den närmast till hands liggande utvägen vore den, att lösen för expeditionerna
minskades med det belopp, som skäligen kunde anses motsvara
besparingen i arbetskostnad och skrivmaterial, under det att stämpeln
under ginge motsvarande förhöjning. Givet är emellertid, att en dylik
reglering av bestämmelserna örn lösen och stämpel möter avsevärda svårigheter.
De skiftande förhållanden, som framträda vid olika domstolar,
synas omöjliggöra varje försök att utan hjälp av löneutjämning fastställa
lösensatserna på ett sätt, som varken medför förlust för den ene eller
opåkallad vinst för den andre. Då härtill kommer, att de besparingsmöjligheter,
som stå till buds vid de särskilda domstolarna, knappast kunna
överblickas och än mindre med någon säkerhet bestämmas, förrän verkningarna
av reformen genom någon tids erfarenhet blivit skönjbara, torde
det vara lämpligast, att frågan örn nedsättning av lösen och däremot svarande
höjning av stämpelavgiften tills vidare lämnas åsido och upptages
till behandling först efter någon tid.»
Vidare hade nämnde departementschef framhållit, att tillfälle till frågans
upptagande erbjöde sig i samband med den vart femte år återkommande
regleringen av de ersättningsbelopp, som utginge till häradshövdingarna
såsom partiell löneförbättring, och att med en omräkning av
dessa ersättningsbelopp borde anstå, tills någon erfarenhet vunnits angående
resultatet av det nya expeditionssättet. På grund härav borde de
lösenberättigade tillsvidare få uppbära samma löseninkomst som för närvarande
med den jämkning, som föranleddes därav, att någon särskild
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.
debitering för flera protokollsark i samma ärende ej längre skulle förekomma.
I en utskottet tillhandakommen skrivelse har styrelsen för föreningen
Sveriges häradshövdingar beträffande den i nu förevarande proposition
föreslagna ändringen i stämpelförordningen rörande stämpelbeläggning
av bevis angående inskrivningsdomares beslut, tecknat å företedd handling,
framhållit, att enligt styrelsens mening den av chefen för justitiedepartementet
år 1932 intagna ståndpunkten till ifrågavarande spörsmål
vore riktig. Det förefunnes nämligen ej något fog för att vid en omläggning
av inskrivningssystemet nedsätta vederbörande expeditionshavandes
behållna inkomst, men det vore tillbörligt, att i de fall, då förändringen
i expeditionssättet verkligen medförde besparing i förvaltningskostnaderna,
ökningen i den behållna inkomsten tillgodokomme det allmänna
sålunda, att de frigjorda arbetskrafterna användes för uppläggande av
de nya fastighetsböckerna.
Styrelsen har vidare erinrat, att under den korta tid inskrivningsreformen
varit i tillämpning hade det, enligt vad från olika domsagor uppgivits,
visat sig, att det nya förfarandet icke medfört någon minskning
i förvaltningskostnaderna, vilket för övrigt vore självfallet i de domsagor,
där endast ett skrivbiträde vore anställt och där någon nedsättning i biträdets
avlöningsförmåner icke kunnat vidtagas. En minskning i bruttoinkomsterna
hade däremot inträtt i alla domsagor därigenom, att den löseninkomst
bortfallit, som i de lagfarts- och inteckningsärenden, där protokollsutskrifterna
förr krävt mer än ett ark, belöpt å de överskjutande
arken. Enligt vad från olika håll vitsordats, hade vidare löseninkomsterna
minskats därigenom, att lagfarts- och inteckningsärendenas antal under
de gångna månaderna av innevarande år nedgått under det normala,
antagligen beroende på den av den rådande depressionen föranledda inskränkningen
i fastighetsaffärer.
Slutligen har styrelsen framhållit, att genom kungl, kungörelsen den
20 maj 1927 (nr 182) örn ändring av 3 § i förordningen den 7 december
1883 angående expeditionslösen hade fastställts viss, förut temporärt gällande
förhöjning av vissa lösensatser och såsom villkor för att häradshövding
skulle komma i åtnjutande av denna förhöjning hade föreskrivits,
att han underkastade sig bestämmelserna i en samma dag (nr 179) utfärdad
kungörelse med vissa föreskrifter angående de vid domsagornas
kanslier anställda icke rättsbildade biträdena. Samtliga häradshövdingar
hade underkastat sig nämnda bestämmelser. Så länge dessa voro gällande,
syntes hinder föreligga för genomförande av någon nedsättning i löseninkomsten
i domsagorna.
utskottets Beträffande den i propositionen föreslagna ändringen i stämpelförord
yttrande,
ningen rörande beräkningen av stämpel för expeditioner i inskrivnings
ärenden
får utskottet anföra följande.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 62. 11
I princip har utskottet funnit riktigt, att den besparing i förvaltningskostnader,
som den vid 1932 års riksdag beslutade förenklade handläggningen
av inskrivningsärenden kan komma att medföra vid underdomstolarna,
bör tillgodoföras statsverket.
På grund av den korta tid, den nya inskrivningsreformen varit i tilllämpning,
bär tillförlitligt material ännu ej kunnat vinnas för bedömande
av, huruvida och i vad mån det nya expeditionssättet medfört
den besparing i förenämnda förvaltningskostnader, med vilken chefen
för justitiedepartementet räknat. Utskottet har därför funnit önskvärt
att, innan slutlig ståndpunkt intages till spörsmålet, ökad erfarenhet
vinnes beträffande verkningarna av den nya inskrivningsreformen
å underdomstolarnas förvaltningsutgifter. Då chefen för justitiedepartementet
numera, jämlikt Kungl. Maj:ts den 28 april 1933 lämnade bemyndigande
tillkallat två sakkunniga för utredning av frågan örn den reglering
av lösen- och stämpelberäkningen, som må anses erforderlig, i fall
av inteckningsförnyelsernas avskaffande, samt förevarande fråga i viss
mån äger samband med sistnämnda spörsmål, synes det utskottet lämpligt,
att frågan blir föremål för förnyat övervägande i nämnda sammanhang
eller ock i samband med den vart femte år återkommande regleringen
av de ersättningsbelopp, som utgå till häradshövdingarna såsom
partiell löneförbättring. Med hänsyn till det nu anförda har utskottet
icke kunnat biträda det i propositionen framlagda förslaget i nu berörda
del.
Mot de i propositionen i övrigt föreslagna ändringarna i 3 § stämpelförordningen
rörande stämpelavgiften i inskrivningsärenden har utskottet
däremot ej funnit skäl till erinran.
Eörande det huvudsakliga innehållet i det föreliggande förslaget i
övrigt må följande redogörelse lämnas.
Genom proposition den 3 mars 1933, nr 196, har Kungl. Maj:t framlagt
förslag till lag örn vissa tvångsmedel i brottmål. Detta förslag, som numera
godkänts av riksdagen, innehåller bland annat att, då post- eller
telegrafförsändelse tagits i beslag, avskrift eller utdrag av handlingen
skall tillställas försändelsens adressat samt att den, som drabbats av beslag,
äger på begäran erhålla bevis därom. Ett liknande stadgande har
föreslagits i avseende å husrannsakan. Då dylika avskrifter och bevis ej
böra stämpelbeläggas, föreslås nu införande av uttryckliga bestämmelser
härom i 3 § stämpelförordningen.
Sedan Kungl. Majit genom proposition nr 3 för innevarande års riksdag
framlagt förslag örn upphörande med utgivandet av den i 16 kap.
4 och 5 §§ giftermålsbalken omförmälda samlingen av vad i äktenskapsregistret
skall införas, samt riksdagen bifallit nämnda proposition, föreslås
i 3 § stämpelförordningen, att stämpelavgiften för utdrag ur äktenskapsregistret
skall siinkas från nu gällande stämpelsats 4 kronor till
allenast 1 krona.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.
Genom proposition den 20 januari 1933, nr 45, har Kungl. Majit framlagt
förslag till lag angående blodundersökning i mål örn barn utom
äktenskap. Denna "proposition har även av riksdagen bifallits. Såsom
följd av sistnämnda förslag har i 2 § lagen den 19 juni 1919 (nr 367) örn
fri rättegång föreslagits stämpelfrihet för utlåtande över • blodundersökning,
som verkställts i mål av nyssnämnda natur, däri den uppgivna fadern
åtnjuter fri rättegång. Då såväl lagen örn fri rättegång som stämpelförordningen
för närvarande innehålla föreskrift om befrielse från erläggande
av stämpelavgift för expeditioner i allmänhet, vilken befrielse
mbegnpes i förmånen av fri rättegång, föreslås nu för likformighetens
skull införande i 7 § stämpelförordningen av ett stadgande örn stämpelfrihet
för sådant utlåtande, som förut nämnts.
Enligt. 15 § 3 mom. första och andra stycket av motor fordonsförordningen
den 20 juni 1930 (nr 284) skall i vissa närmare angivna fall för
förare av automobil utfärdat körkort återkallas och enligt sista stycket
av nämnda moment skall meddelande örn beslut, varigenom körkort återkallats
eller varigenom, efter återkallelse, nytt körkort utfärdas, intagas
i tidning i orten. Kostnaderna för sådant meddelandes intagande i ortstidning
bestridas för närvarande av statsverket. Genom proposition
den 24 februari 1933. nr 193, har Kungl. Majit begärt riksdagens yttrande
över bland annat ett inom kommunikationsdepartementet utarbetat
förslag till förordning örn ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen.
I anledning av sistnämnda proposition har andra lagutskottet i
avgivet utlåtande (nr 31) förklarat sig i huvudsak ej hava något
att erinra emot förslaget. I det vid nyssnämnda proposition fogade
statsrådsprotokollet har chefen för nämnda departement i likhet med
vissa länsstyrelser framhållit, att han ansåge kostnaderna för offentliggörande
av förenämnda beslut böra bäras av den, vars körkort återkallats.
Då den i 3 § stämpelförordningen intagna tariffen för närvarande
under rubriken körkort upptager ett belopp av 8 kronor för myndighet,
tillhörande första avdelningen, och 10 kronor för myndighet, tillhörande
tredje avdelningen, har chefen för finansdepartementet, som ej haft något
att erinra mot vad chefen för kommunikationsdepartementet härutinnan
anfört, föreslagit, att nämnda belopp höjas till respektive 18 och 20 kronor
för det fall att nytt körkort utfärdas efter återkallelse av tidigare
sådant.
Enligt 7 § stämpelförordningen äga numera fattigvårdssamhällen
och fattigvårdsinrättningar icke åtnjuta stämpelfrihet i mål mellan
fattigvårdssamhällen eller mellan allmän anstalt eller inrättning och
fattigvårdssamhälle angående tillämpning av lagen örn fattigvården.
Likaledes äro barnavårdsnämnder pliktiga erlägga stämpelavgift i sådana
fall, då barnavårdsnämnd för talan för kommun i mål mot annan
kommun eller mot allmän anstalt eller inrättning angående tillämpning
av lagen örn samhällets barnavård. Därjämte stadgas, att kommuner
Bevillningsutskottets betänkande Nr 62. 13
väl äro befriade från stämpelavgift i mål och ärenden angående tillämpning
av sistnämnda lag, men att stämpelfrihet dock icke äger rum i mål
mellan kommuner eller mellan allmän anstalt eller inrättning och kommun.
På grund av en av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet
hos Kungl. Majit gjord framställning föreslås nu sådana ändringar i 7 §
stämpelförordningen, att kammarrättens utslag i fattigvårds- och barnavårdsmål,
varigenom målet återförvisas till länsstyrelse, samt länsstyrelsens
utslag i dylikt återförvisat mål, skola vara stämpelfria.
För vinnande av överensstämmelse med stadgandet i 11 § förordningen
den 26 juni 1931 (nr 281) örn moderskapsunderstöd föreslås i 7 § stämpelförordningen
införande av bestämmelse örn stämpelfrihet i alla ärenden,
som avses i nämnda förordning örn moderskapsunderstöd.
I 7 § stämpelförordningen föreslås vidare införande av en bestämmelse
örn stämpelfrihet för expeditioner i ärenden i anledning av ansökning
örn fridlysning av naturminnesmärke i enlighet med lagen den 25
juni 1909 (nr 56) angående dylika märkens fredande.
Samtidigt med de nu anmärkta ändringarna i stämpelförordningen
föreslås i dennas slutbestämmelse vissa ändringar, till vilka förslag utskottet
tillåter sig hänvisa.
Slutligen har i propositionen framlagts förslag till förordning med
särskilda bestämmelser örn stämpelavgift i samband med ansökan enligt
lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda bestämmelser örn lagfart
inom vissa delar av Kopparbergs län. Då upplysning saknas örn fånget,
föreslås, att stämpelavgiften i detta fall skall utgå med 1 krona för
varje fulla 100 kronor av egendomens värde, dock att stämpelavgiften
skall beräknas till det dubbla beloppet för aktiebolag i allmänhet samt
för bankbolag under viss förutsättning. Därest fånget är känt och stämpelavgift
för detsamma enligt stämpelförordningen skall utgå men ej
erlagts, skall stämpelavgift utgå enligt de i 8 § stämpelförordningen för
olika fall angivna grunder.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot sistberörda ändringar
i 3 och 7 §§ stämpelförordningen eller mot förslaget till förordning
med särskilda bestämmelser örn stämpelavgift i samband med ansökan
örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län.
I slutbestämmelsen till stämpelförordningen har hänvisats till de slag
av stämpelavgifter, som reglerats enligt andra författningar än stämpelförordningen,
därvid bland annat upptagits stämpelavgift för kvarlåtenskap.
Då riksdagen ännu icke fattat ståndpunkt till Kungl. Majits förslag
till förordning örn kvarlåtenskapsskatt, har utskottet ansett sig höra
utesluta nämnda hänvisning. Däremot har utskottet ansett, att den i nu
gällande slutbestämmelse angivna hänvisningen till förordningen örn
stämpelavgift för spelkort bör kvarstå.
Utskotteti
yttrande.
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Marits proposition nr 197 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas, och med bifall till motionen
I: 296 av herr Mellén, antaga
1) ovan införda förslag till förordning om ändring
i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften med de ändringar,
att den i 3 § omförmälda tariffen i nedan
angiven del samt slutbestämmelsen erhålla följande
lydelse:
3 i
Bevis angående — —------------
i> angående inskrivningsdomares beslut, tecknat
å företedd handling,
dock att där i ärende rörande inteckning i
järnväg bevis tecknas å tryckta eller graverade
obligationer, som äro av lika lydelse
eller skilja sig endast i avseende å littera
eller nummer, eller där eljest i ett och samma
ärende meddelas bevis å flera handlingar,
stämpelavgift utgår för allenast ett
bevis.
Örn stämpelavgift för arv, testamente och gåva,
örn stämpelavgift för spelkort, örn särskild stämpelavgift
i samband med ansökan örn lagfart inom vissa
delar av Kopparbergs län, örn stämpelavgift i ärenden
örn åsättande av särskilt uppskattningsvärde å
fastighet, örn stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper,
örn stämpelavgift för nationalitets- och registreringsbevis
för luftfartyg samt örn stämpelavgift
för certifikat för förare, navigatör och mekaniker
å luftfartyg är särskilt stadgat.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.
15
2) ovan införda förslag till förordning med särskilda
bestämmelser örn stämpelavgift i samband med
ansökan örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs
län.
Stockholm den 30 maj 1933.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Ericson i Oberga, Åström*, Jönsson i Boa, Lövgren
i Boden, Björklund, Olsson i Hamsta, Lithander, Wahlmark*, Forssberg*, Östergren*,
Wijkström, Larsson i Örbyhus, Sjödahl, Velander*, Werner i Hultsfred,
Heiding, Blomquist*, Mårtensson’ och Brännström.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservation
av herrar Ericson i Oberga, Lövgren i Boden, Biörklund, Olsson i Hamsta,
Larsson i Örbyhus, Werner i Hultsfred, Heiding, Blomquist och Mårtensson,
som hemställt, att riksdagen måtte, med avslag å motionen I: 296
av herr Mellén, bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 197 beträffande 3 §
förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.