Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

1

Nr 61.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner örn
tullfrihet för cellulosaacetat och aceton.

(l:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 102 i
första kammaren av herr Örne och nr 188 i andra kammaren av herr
Holmgren, har hemställts, »att riksdagen ville besluta att gällande tulltaxa
måtte i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

Tull för

Tulltaxe- 100 kg

nr kr.

211 Träsprit (metanol)............ T; ävensom aceton och acetonolja

samt metyletylketon ........................................................... N 20: —

Anm. För aceton, som är avsedd uteslutande såsom lösningsmedel
vid tillverkning av cellofanliknande folier, skall tull icke utgå.

Celluloid, cellon, cellofan, gaudafil, bakelit, galalit, ambroin,
eburin och andra liknande formbara, konstgjorda ämnen,
ej hänförliga till annat nummer:

1110 oarbetade, härunder inbegripna plattor, stänger, rör,
tangentskivor, knivskaft samt ämnen och delar därtill;
kamämnen; ävensom cellulosaacetat .................... fria

Anm. Rör och plattor — — — — — — — — — —--

— — — arbeten av papper.»

Vid behandlingen av dessa motioner har utskottet anlitat byråchefen i
generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig.

Cellulosaacetat tulltaxeras för närvarande såsom kemiska preparat, ej särskilt
nämnda, enligt tulltaxenummer 223, med tull av 15 procent av värdet.
Aceton är särskilt nämnt i tulltaxenummer 211, med tull av 20 kronor
för 100 kilogram.

I den av generaltullstyrelsen utfärdade varuhandboken till tulltaxan
beskrives aceton på följande sätt:

»Aceton (dimetylketon; spiritus pyroaceticus) framställes tekniskt genom
torrdestillation av gråkalk (kalciumacetat). Den är i rent tillstånd en färglös,
mycket flyktig vätska med egenartad lukt, brinner som alkohol och
låter blanda sig med vatten i alla förhållanden. Aceton är ett utmärkt
lösningsmedel, särskilt för cellulosanitrat och cellulosaacetat, och användes

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 61. 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

därför till beredning av cellulosalack er och röksva gt krut samt inom konstsilkeindustrien,
vidare till framställning av jodoform jämte åtskilliga andra
organiska föreningar och som lösningsmedel för acetylen.»

Enligt motionärernas yrkande skulle dels cellulosaacetat upptagas under
tulltaxenummer Illo med tullfrihet, dels ock till tulltaxenummer 211 fogas
en anmärkning av innehåll, att tull icke skall utgå för aceton, som är avsedd
uteslutande såsom lösningsmedel vid tillverkning av cellofanliknande
folier. Till stöd för yrkandet hava motionärerna anfört i huvudsak följande:

Under en följd av år hade till Sverige införts avsevärda kvantiteter av
en genomskinlig, folieliknande vara, benämnd cellofan eller med andra
fantasinamn, avsedd att användas såsom omhölje eller förpackningsmaterial
för konfityrer, frukt, cigarrer m. m. Sedan två år tillbaka hade här i landet
tillverkning upptagits av denna vara, som fått alltmera ökad användning.
Denna industri hade haft att kämpa med vissa svårigheter på grund
av att, med nuvarande tullagstiftning, de för tillverkningen erforderliga
råvarorna, cellulosaacetat och kemiskt ren aceton, vore belagda med högre
tull än den färdiga varan, cellulosaacetat med 15 procent av värdet och
aceton med 20 kronor för 100 kilogram, vilka tullsatser tillsammans
motsvarade minst 22 procent av den färdiga varans värde, under det att
denna droge tull enligt tulltaxenummer 1132 med endast 10 procent av
värdet. Då ingendera av råvarorna vore föremål för tillverkning inom
landet och försök att intressera inhemska företag på området för tillverkningens
upptagande uppgivits icke hava lett till resultat, borde berörda
©egentlighet i tullagstiftningen regleras genom fastställandet av tullfrihet
för nämnda råvaror. Vad aceton beträffade skulle enligt förslaget, såsom
här ovan nämnts, tullfriheten endast gälla sådan vara, som vore avsedd
uteslutande för tillverkning av cellofanliknande folier.

Till tulltaxenummer 211 hänföres icke blott aceton utan även acetonolja
och metyletylketon. Beträffande utrikeshandeln med och tillverkningen av
dessa varor må följande uppgifter lämnas.

I

n f ö r s e 1

U

<Tt-

O:

CD

ct>

1

Ar kg.

, Medelvärde ,

kr. , ke:.

kr.

Medelvärde

per Kg.

per kg.

1928 .................. 319,654

403,702

1.26

98,874

188,918

1.91

1929 .................. 347,522

469,561

1.35

103,728

196,813

1.90

1930 .................. 415,538

503,651

1.21

80,656

150,833

1.87

1931 .................. 362,772

344,691

0.96

76,090

124,599

1.64

1932 (prelim. uppg.) 239,250

241,440

1.00

60,856

86,119

1.42

Anm. Först Irån och med

år 1930 ingår

i dessa

sillror även metyletylketon.

Tillverkning

a v

aceton

acetonolja

Summa

kg-

kg.

kg.

1928 ................

18,748

22,060

40,808

1929 ................

5,376

27,286

32,662

1930 ................

28,684

24,197

52,881

1931 (prelim. uppgifter) .........

10,240

5,892

16,132

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61. 3

Härtill kommer tillverkningen av metylaceton, en artikel som till största
delen användes såsom ersättningsmedel för den dyrare acetonen, företrädesvis
såsom lösningsmedel. Denna tillverkning, vilken i industristatistiken
från och med år 1931 redovisas särskilt för sig, uppgick enligt tillgängliga
preliminära uppgifter nämnda år till omkring 46,000 kilogram med ett
värde av icke fullt 40,000 kronor.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran Ilar utskottet
emottagit utlåtanden av kommerskollegium och generaltullstyrelsen i anledning
av motionerna, varvid kommerskollegium överlämnat ett yttrande i
ämnet från Sveriges kemiska industrikontor. Därjämte hava Skånska ättikfabriken
aktiebolag och Aktiebolaget Nordisk silkecellulosa till utskottet inkommit
med skrifter i anledning av motionerna.

Kommerskollegium har i sitt utlåtande, vilket i avtryck åtföljer detta
betänkande såsom bilaga, på anförda skäl hemställt, att det i motionerna
gjorda förslaget att borttaga tullarna å cellulosaacetat och aceton icke måtte
vinna bifall, men föreslagit den ändring i tulltaxan, att folier av cellon,
viskos och andra cellulosaderivat samt arbeten därav inryckas i tulltaxenlimmer
lill, såväl i tulltaxan som i förordningen den 31 januari 1932
med tillägg till gällande tulltaxa. Vid bifall härtill skulle dessa fabrikat
komma att draga en tull av 80 kronor och en tilläggstull av 40 kronor
för 100 kg eller tillhopa 120 kronor för 100 kg.

Generaltullstyrelsen, som yttrat sig i frågan endast ur tullteknisk synpunkt,
har ur denna synpunkt funnit varken motionärernas eller kommerskollegii
förslag giva anledning till erinran.

Sveriges kemiska industrikontor har avstyrkt den föreslagna tullfriheten
för cellulosaacetat och aceton och därvid framhållit, att stora möjligheter
förelåge för att en inhemsk tillverkning av båda dessa produkter enligt nya
metoder inom en relativt snar framtid skulle kunna komma till stånd. Ett borttagande
av tullskyddet skulle med största sannolikhet leda till att de nu
förefintliga planerna skrinlädes. Även örn de naturliga förutsättningarna
för en inhemsk tillverkning vore lika stora i vårt land som i utlandet,
och en skyddstull i vanlig bemärkelse därför icke skulle vara behövlig,
vore dock det nuvarande tullskyddet säkerligen nödvändigt för att
möta den priskonkurrens från utlandet, som knappast utebleve, därest
den tillämnade inhemska fabrikationen komme till stånd. Det läge närmast
till hands att reglera de i motionerna anförda missförhållandena genom
en förhöjning av tullen å den färdiga produkten. Tullen kunde sättas relativt
högt utan fara för att den skulle oskäligt utnyttjas av de inhemska
fabrikanterna. I Tyskland utgjorde tullen 180 Rmk för 100 kg. I vårt
land borde en motsvarande vikttull fastställas för alla cellulosafolier, såväl
de av hydratcellulosa som de av acetatcellulosa och andra cellulosaderivat
framställda. I sådant avseende föreslog kontoret en tull av 200 kronor per
100 kg. för cellulosafolier.

Skånska ättikfabriken aktiebolag. Det vore visserligen oegentligt, att
råmaterialerna aceton och cellulosaacetat droge högre tull än den färdiga
varan, cellofan o. dyl., men denna oegentlighet borde avhjälpas på annat

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

sätt än genom borttagande av tullen å råvarorna. Aceton hade, i motsats
till vad som uppgivits i motionerna, sedan länge tillverkats inom landet,
bland annat i form av metylaceton vid bolagets träkolsanläggningar. Den
inhemska tillverkningen hade sedan krigsåren gått tillbaka till följd av
den övermäktiga utländska konkurrensen. Bolaget hade sålunda måst nedlägga
sin på utvinning av ren aceton ur gråkalk baserade fabrikation.
Sedan någon tid tillbaka påginge emellertid hos bolaget försök att medelst
en annan och helt ny metod återupptaga tillverkning av kemiskt ren aceton.
Under innevarande år hade bolaget förhoppning örn att uppnå ett
positivt resultat. Beträffande cellulosaacetat hade bolaget redan tidigare
igångsatt omfattande försöksarbete i syfte att upptaga tillverkning av även
denna vara. Dylika försök hade upptagits jämväl på annat håll. — Förutsättningen
för att bolagets försök såväl i fråga örn aceton som cellulosaacetat
överhuvud taget igångsatts, hade varit att nuvarande tullsatser skulle
gälla; och det vore hopplöst att fortsätta med försöken, örn tullen borttoges.
Tullfrihet för aceton skulle medföra en motsvarande reduktion av priset å
metylaceton och försvåra bolagets läge även på detta område.

Aktiebolaget Nordisk silkecellulosa. Man hade att skilja mellan cellulosahydratfolier,
vilka för enkelhetens skull kunde benämnas viskosfolier,
och cellulosaacetatfolier eller, kortare uttryckt, acetatfolier. För framställning
av viskosfolier fordrades ett förhållandevis stort anläggningskapital,
medan å andra sidan råvarorna vore mycket billigare än de råvaror, som
användas vid acetatfolieframställningen. I gengäld vore kostnaden för den
maskinella utrustningen i en acetatfoliefabrik lägre. I de stora industriländerna
i Europa hade hittills så gott som uteslutande viskosfolier kommit
att tillverkas. Den viktigaste orsaken härtill syntes hava varit, att
acetatfolierna på grund av de mera dyrbara råvarorna betingat ett alltför
högt pris.

De båda svenska fabrikerna framställde acetatfolier. Viskosfolier tillverkades
ej i vårt land. Någon möjlighet att utfå ett högre pris å acetatfolier
än för viskosfolier förefunnes icke annat än i sällsynta undantagsfall.
Det återstode därför antingen att nedlägga verksamheten eller att
upptaga konkurrensen med viskosen. Då råvarukostnaderna även vid en
mindre fabrik spelade en avgörande roll, måste bolaget i första hand söka
pressa ned dessa. Samtidigt gjordes allt för att genom tekniska förbättringar
möjliggöra användning av råvaror, som icke vore av högsta kvalitet.
Bolaget hade även lyckats avsevärt reducera tillverkningskostnaderna och
ansåge sig därför ha möjlighet att, örn den i motionerna avsedda lättnaden
bereddes samt under förutsättning att något oförutsett ej inträffade, kunna
i full utsträckning fortsätta verksamheten. Någon svårighet att konkurrera
med utländska acetatfolier förefunnes icke. Detsamma gällde i fråga örn
den mot fukt särskilt behandlade viskosen, t. ex. »Cellophane imperméable».

Kommerskollegium och Sveriges kemiska industrikontor syntes i mångt
och mycket grunda sin uppfattning i tullfrågan på uttalanden av industriidkare
och mer eller mindre osäkra förhoppningar örn, vad som kunde
komma att ske i framtiden. Flera av de slutsatser, som därvid droges med
hänsyn till betydelsen av de anade industriella möjligheterna, syntes även
minst sagt tveksamma.

Enligt offerter från utlandet vore priset på kemiskt ren aceton, fritt
Stockholm, omkring 90 öre per kg. Härtill komme tullen, 20 öre, varför
varan kostade 1 krona 10 öre förtullad i Stockholm. Från inhemska

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

5

fabriker hade kemiskt ren aceton samtidigt offererats till billigast 1 krona
35 öre per kg fritt Stockholm. Tullen kunde sålunda icke hjälpa den
svenska industrien, men fördyrade råvarorna för en annan inhemsk industri
och försvårade för denna att upptaga konkurrensen med utlandet.

Cellulosaacetat framställdes icke i vårt land. Avsättningen vore tydligen
för ringa för att göra det möjligt att framställa denna vara i sådan skala,
att fabrikationen bleve ekonomiskt lönande. Det kunde sålunda nämnas,
att örn bolaget uppehölle driften under hela året, dygnet runt, kunde bolaget
med nuvarande maskinella utrustning framställa omkring 900,000 m2 30 gr.
acetatfolier och skulle för tillverkningen därav åtgå omkring 30 ton cellulosaacetat.
Den andra acetatfoliefabriken i Sverige kunde för närvarande
använda ungefär lika mycket råvara.

Aeetatfolieindustriens vara eller icke vara berodde enligt bolagets mening
på, örn den kunde konkurrera med viskosfolierna. Lyckades detta, bleve
följden givetvis att förbrukningen av cellulosaacetat ökades. Denna förbrukning
kunde komma att bliva av sådan omfattning, att, örn hänsyn
toges även till avsättningen inom andra verksamhetsområden, en svensk
tillverkning av cellulosaacetat bleve lönande att igångsätta. Tullen vore
icke i och för sig avgörande, utan det utslagsgivande måste därvid bliva,
huruvida förbrukningen av cellulosaacetat bleve tillräckligt stor.

Kommerskollegium hade föreslagit ökad tull på cellulosafolier. Det vore
tänkbart, att acetatfolieindustrien därigenom kunde beredas en viss hjälp.
De tekniska data och prisuppgifter, från vilka kollegium utgått, kunde
emellertid snabbt förlora sin giltighet. Den prisförhöjning, som vore avsedd
att åstadkommas genom den höjda tullen, kunde även komma att menligt
påverka avsättningen av folier.

Det torde vara uppenbart, att de av motionärerna omnämnda inhemska
fabrikerna för tillverkning av eellofanfolier icke hava utsikt att med framgång
konkurrera med utländska tillverkare av likartade folier under nu
rådande tullförhållanden, då råvarorna äro belagda med avsevärt högre
tull än den färdiga varan. En ändring i detta förhållande synes sålunda vara
påkallad. En dylik ändring kan åstadkommas antingen på det sätt, att tullen
å råvarorna borttages eller nedbringas, så att nettotullskyddet lämnar nöjaktigt
stöd för den inhemska folietillverkningen, eller ock så, att tullen
höjes i motsvarande grad på det färdiga fabrikatet. Motionärerna hava valt
det förstnämnda alternativet eller tullens borttagande å råvarorna. Denna utväg
synes också hava legat nära till hands under de förutsättningar, med vilka
motionärerna räknat, nämligen att tullsatsernas bibehållande icke skulle
hava något intresse för den inhemska industrien. Enligt vad som framgår
dels av kommerskollegii yttrande, dels ock av den av Skånska ättikfabriken
aktiebolag till utskottet ingivna skriften är detta emellertid ingalunda fallet.

Vad först beträffar aceton lär visserligen ingen renad aceton under de
senare åren hava framställts vid våra kemiska fabriker. Enligt vad som
upplysts hava dock på senaste tiden ingående undersökningar och omfattande
experiment vid ett av dessa företag verkställts i syfte att tillverka kemiskt
ren aceton enligt nya, förbättrade metoder, ett arbete som lett till det
resultat, att en utvidgning av fabriken för sådan tillverkning är avsedd

Utskottets

yttrande.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

att komma till stånd i en nära framtid. Att under sådana förhållanden beröva
fabriken den möjlighet till avsättning, som skulle kunna vinnas vid
den inhemska fabrikationen av ifrågavarande folier, synes icke vara lämpligt.
Visserligen skulle enligt motionärernas förslag tullen å aceton för annat
ändamål lämnas orubbad, men örn tullfrihet för ren aceton en gång medgivits
för en tillverkning, synes med lika rätt andra företagare, vilka i sin
verksamhet använda renad aceton, kunna göra anspråk på att få tullfrihet
för sin råvara, och tullskyddet för acetontillverkarna skulle sålunda bliva
mer eller mindre illusoriskt.

I fråga om den föreslagna tullfriheten för cellulosaacetat har utskottet
icke kunnat undgå att taga intryck av vad kommerskollegium anfört därom,
att det vittomfattande problemkomplex, som den s. k. träkemien representerar,
kommit i ett förändrat läge genom de senare årens tekniskt-vetenskapliga
forskningar, vilka lova gott för industriens utveckling men mana
till varsamhet i fråga örn rubbningar av de tullar, som denna industri har
att stödja sig på. Av kommerskollegii yttrande och utskottet i övrigt tillhandakomna
upplysningar framgår, att omfattande förberedelser på flera
håll gjorts för upptagande av inhemsk tillverkning av cellulosaacetat samt
att detta problem tekniskt blivit nöjaktigt löst.

Med hänsyn till vad sålunda upplysts har utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att nu rådande missförhållande mellan tullen å cellulosafolier
och råvarorna för denna tillverkning regleras enligt det av kommerskollegium
tillstyrkta alternativet, nämligen genom en höjning av tullen å den
färdiga varan genom dess likställande med arbeten av celluloid och galalit,
vilka hava en tull, tilläggstullen inberäknad, av 120 kronor för 100 kg.
Härigenom skulle tillverkningen av cellofan- och andra dylika folier beredas
ett nettotullskydd, som kan förväntas lämna tillfredsställande stöd åt
denna industri. Även efter en sådan tullförhöjning skulle tullen å ifrågavarande
folier ej komma att te sig anmärkningsvärt hög. För jämförelse
må nämnas, att tullen i Tyskland å denna vara utgör 180 Riksmark för
100 kg.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande
motionerna I: 102 av herr Örne och II: 188 av herr
Holmgren,

1) besluta, att nr lill i gällande tulltaxa skall hava
följande ändrade lydelse:

Tull

för 100 kg
kronor

Celluloid, cellon, cellofan, gaudafll, bakelit,
galalit, ambroin, eburin och andra
liknande formbara, konstgjorda ämnen,
ej hänförliga till annat nummer:

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

7

Tull

för 100 kg
kronor

arbetade, ej särskilt nämnda:
lill av celluloid eller galant; även som

folier av cellon, viskos och
andra cellulosaderivat samt arbeten
därav............................ E 80: —

2) besluta, att förordningen?den 31 januari 1932 (nr 15)
med tillägg till gällande tulltaxa skall, i vad den avser
tulltaxenummer lill (stat. nr 2039), hava följande ändrade
lydelse:

Tulltaxe- Statistiskt
nr nr

Tilläggstull
för 100 kg
kronor

Celluloid, cellon, cellofan, gaudafil,
bakelit, galalit, ambroin,
eburin och andra liknande form -

bara, konstgjorda ämnen, ej hänförliga
till annat nummer:

arbetade, ej särskilt nämnda:
lill 2039 av celluloid eller galalit;

ävensom folier av cellon,
viskos och andra cellulosaderivat
samt arbeten
därav............................ E 40: —

3) förklara, att de under 2) och 3) omförmälda ändringarna
skola träda i kraft å dag, som Kungl. Majit
bestämmer.

Stockholm den 30 maj 1933.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Örne, Boman, Ericson i Oberga, Jönsson i Slätåker,
Månsson i; Furuvik, Jönsson i Boa, Lövgren i Boden, Olsson i Hamsta,
Ericson i Boxholm, Lithander, Wijkström, Larsson i Örbyhus, Hjalmarsson,
Sjödahl, Rosén, Werner i Hultsfred, Eklund, Heiding och Johansson i Krogstorp.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

Reservation

av herrar Örne, Månsson i Furuvik, Lövgren i Boden, Ericson i Boxholm,
Hjalmarsson, Sjödahl, Rosén, Werner i Hultsfred och Eklund, som
ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Av utskottet tillhandakomna upplysningar framgår, att de utländska
cellulosafolier, med vilka den inhemska fabrikationen har att konkurrera,
utgöras av cellulosahydratfolier, vanligen benämnda viskosfolier, under det
att de här tillverkade utgöras av cellulosaacetatfolier. De sistnämnda besitta
framför viskosfolierna företrädet av okänslighet för fukt. I fabrikationshänseende
ställa sig de båda slagen olika så till vida, att för acetatfoliernas
tillverkning erfordras dyrare råvaror men billigare maskinell utrustning,
under det att förhållandet beträffande viskosfolierna är omvänt. Bodan
härav framgår, att acetatfolietillverkningens framtidsmöjligheter i hög grad
äro beroende av råvaruprisen. Särskilt så länge denna tillverkning är jämförelsevis
ny, måste höga råvarupriser innebära en besvärande belastning i
konkurrensen med viskosfolierna, vilka under alla förhållanden komma att
ställa sig billigare i pris.

Tullen å aceton och cellulosaacetat torde sålunda i hög grad försvåra avsättningen
för den inhemska folietillverkningen. Å andra sidan skulle
borttagandet av tullen å dessa råvaror enligt utskottets uppfattning icke
medföra nämnvärda olägenheter för den inhemska kemiska industrien. Vad
sålunda aceton beträffar, utgöres den som användes för folietillverkningen
av renad vara, som för närvarande icke framställes inom landet till avsalu.
Även för den planerade utvidgningen av acetontillverkningen torde medgivandet
av tullfrihet för den aceton, som kan finna användning för folietillverkning,
sakna nämnvärd betydelse, då man, såsom kommerskollegium
uppgivit, räknar med att tinna avsättning för den ökade acetonproduktionen
på exportmarknaden och sålunda blir beroende av världsmarknadspriset.

Vad cellulosaacetatet beträffar finnes för närvarande ingen produktion
inom landet. Att med hänsyn till en planerad tillverkning, beträffande
vilken man för närvarande icke vet, huruvida eller när den kan komma
till stånd eller örn den kan erbjuda ett konkurrenskraftigt pris, belasta en
förbrukande industri med tull å denna råvara kan utskottet icke finna
lämpligt.

Med avseende å kommerskollegii förslag att reglera förhållandet mellan
tullen å råvarorna och tullen å det färdiga fabrikatet genom en tullförhöjning
å det sistnämnda har anmärkts, dels att förslaget är byggt på tekniska
data och prisuppgifter, vilka snabbt kunna förlora sin giltighet, dels att,
örn priset på avsett sätt skulle höjas genom den föreslagna tullförhöjningen,
detta komme att menligt inverka på avsättningen av folierna, varigenom

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

syftet med bibehållandet av tullen å råvarorna förfelades. Det troligafvore
emellertid, att de utländska fabrikanterna komme att sänka sina priser i
förhållande till tullförhöjningens storlek. De anförda synpunkterna kunna
enligt utskottets uppfattning icke frånkännas betydelse.

Av sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande
motionerna^ 1:102 av herr Örne och II: 188 av herr
Holmgren, besluta, att gällande tulltaxa skall från och
med dag, som Kungl. Majit bestämmer, i nedanjangivna
delar hava följande ändrade lydelse:

Tull

för 100 kg
kronor

211 Träsprit (metanol)........ T; ävensom aceton

och acetonolja samt metyletylketon .... N 20: —

Anm. För aceton,! sorn är avsedd | uteslutande
såsom lösningsmedel vid tillverkning
av cellolanliknande folier, skall tull
icke utgå.

Celluloid, cellon, cellofan, gaudafil, bakelit,
galalit, ambroin, eburin och andra
liknande formbara, konstgjorda ämnen,
ej hänförliga till annat nummer:

1110 oarbetade, härunder inbegripna plat tor,

stänger, rör, tangentskivor,
knivskaft samt ämnen och delar
därtill; kamämnen; ävensom cellulosaacetat
............................................ fria

Anni. Rör— — — — — — — — —

— — papper.»

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 61

2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

Kommerskollegium, angående
tullfrihet för cellulosaacetat och aceton.

Bilaga.

Stockholm den 11 april 1933.

Till Riksdagens bevillningsutskott.

Genom remiss den 17 mars 1933 har Kungl. Majit anbefallt Kommerskollegium
att avgiva och till utskottet överlämna yttrande i anledning av
likalydande motionerna nr 102 i första kammaren av herr Örne och nr 188
i andra kammaren av herr Holmgren, örn tullfrihet för cellulosaacetat och
aceton.

Kommerskollegium har införskaffat bilagda yttrande1 i ärendet från
Sveriges kemiska industrikontor, samt genom utskottets kansli erhållit del
av en skrivelse i frågan från Skånska ättikfabriken aktiebolag.

För egen del får Kollegium anföra följande.

Beträffande först cellulosaacetat, är visserligen denna vara, såsom motionärerna
uppgiva, icke för närvarande föremål för fabriksmässig tillverkning
inom landet. Men det framgår av de upplysningar, industrikontoret och
Skånska ättikfabriken lämnat i förenämnda yttrande till Kollegium, respektive
inlaga till bevillningsutskottet, att omfattande förberedelser på flera
håll gjorts för upptagande av inhemsk fabrikation och att de tekniska
svårigheter, som yppats, numera äro övervunna. Därtill kommer, att vårt
land torde hava vissa naturliga förutsättningar för en betydande produktion
av billig ättiksyra, som är den viktigaste råvaran för framställning av
halvfabrikatet cellulosaacetat. En tillverkning av sistnämnda vara skulle
eventuellt kunna absorbera tillräckligt med ättiksyra för att motivera ättiksyretillverkning
i stor skala. Tullskyddet å cellulosaacetat anser Kollegium
därför synnerligen önskligt att bibehålla.

Vidkommande aceton har vårt land haft en tillverkning av kemiskt ren
aceton, som emellertid genom konkurrens från utlandet blivit undanträngd
från marknaden. Den inhemska industrien har fått bereda avsättning för
sin aceton i annan form än som kemiskt ren, men lärer alltjämt vara beroende
av acetontullen för att kunna försvara även denna återstod av sin
avsättning. Nya uppslag för acetonförädling angivas vara under arbete,
och då vårt land även i fråga örn aceton kan räkna med en naturlig råvarukälla
i skogarnas trä, synes det tullskydd, som finnes å aceton, icke
böra avlägsnas. Aceton har för övrigt en mycket viktig betydelse ur beredskapssynpunkt
såsom ett av de få allmänt använda organiska lösningsmedel,
landet ur egna råvaror kan framställa.

Kollegium får erinra, att hela det vittomfattande problemkomplex, som
den s. k. träkemien representerar, genom senare års tekniskt-vetenskapliga
forskningar kommit i ett nytt läge. Efter världskriget hava vissa syntetiska
metoder för framställning av en del organiska ämnen, vilka man tidigare
erhöll genom torrdestillation av trä, framgångsrikt ersatt trädestillationen.

1 Här ej avtryckt.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 61. 11

De förhoppningar, som en gång hystes, att i samband med träkolning kunna
i vårt land utveckla en kemisk storindustri i trädestillationsprodukter, blevo
därigenom för det dåvarande omintetgjorda, och arbetet att förädla skogarnas
trä till högvärdiga kemiska produkter måste läggas örn efter delvis andra
linjer. Detta arbete är ännu icke avslutat, men vissa resultat skönjas, som
i allt fall måste betecknas som lovande. I sådant avseende vill Kollegium,
i likhet med industrikontoret, hänvisa till 1931 års skogssakkunnigas betänkande,
särskilt den där intagna p. m. av professorn Erik Hägglund
x-örande träförsockring m. m.

Kollegium finner det icke tillrådligt att i denna situation rubba det tullskydd
för vissa hithörande produkter, som gällande tulltaxa innebär. Det
torde visserligen vara för tidigt att i detalj angiva riktlinjerna för tullagstiftningens
anpassning efter den utveckling, som pågår. Men så mycket
lärer dock kunna sägas, att ett borttagande av de tullar, motionärerna nu
önska avlägsnade till förmån för en viss påbörjad tillämpningsindustri,
skulle verka hämmande och återhållande på de ansträngningar, som på olika
håll i vårt land göras för att lägga grunden till en ny inriktning av den
industriella träkemien. Det lärer icke vara uteslutet att på denna väg
komma fram till icke blott täckning av vissa inhemska behov, som nu tillgodoses
genom import, utan även till ny, givande export.

Upptagande i Sverige av tillverkning av den moderna emballagefolien i
form av cellon, cellofan, cellutat och därmed jämförliga ämnen bör i detta
avseende hälsas med stor tillfredsställelse bland annat såsom en sporre till
ytterligare ansträngningar att prestera även materialierna till folien inom
landet. Förefintligheten av inhemska avnämare till dessa halvfabrikat måste
ju främja företagsamheten i fråga örn de grundläggande kemiska produkterna.

Vid sådant förhållande har Kollegium ansett sig böra taga under övervägande
ett annat sätt att tillgodose ifrågavarande tillämpningsindustri,
nämligen genom förstärkande av emballagefoliens tullskydd på sätt industrikontoret
i princip föreslagit.

Enligt vad Kollegium inhämtat, torde tullbelastningen å emballagefolie,
framställd av cellulosaacetat med aceton som lösningsmedel för närvarande
ställa sig på ungefär följande sätt.

Örn man bortser från de mindre kvantiteter tillsatskemikalier, vilka erfordras
som uppmjukningsmedel m. m., åtgår till 100 kg folie omkring 110
kg cellulosaacetat och 700 kg aceton. Av acetonen återvinnes omkring 75 %,
varför åtgången är omkring 175 kg. Priset uppgives å cellulosaacetat till
omkring kr. 3: 5 o för kg samt å aceton till 1 kr. för kg, allt oförtullat.
Tullen för 110 kg cellulosaacetat efter 15 % å värdet utgör kr. 57: 75 och
för 175 kg aceton efter 20 kr. för 100 kg kr. 35: —, eller tillhopa kr. 92: 75.
Råvarutullen för 100 kg folie är alltså omkring kr. 93: —. Tullen å 100
kg färdig folie utgår med 10 % å värdet, vilket för närvarande lärer vara
kr. 5: — å 6: — för kg, och utgör alltså kr. 50: — å 60: — för 100 kg.
Härav framgår, att räknat för 100 kg tullbelastningen å råvarorna är kr.
43: — å 33: — högre lin å färdigfabrikatet vid angivna priser. Anmärkas
bör, att råvarorna enligt samma priser otortullade kosta kr. 560: — till en
myckenhet färdigfabrikat, som betingar kr. 500: — å 600: — i salupris. Detta
torde innebära, att den utländska konkurrensen för närvarande söker pressa
marknaden i Sverige för att göra den nystartade inhemska tillverkningen
oekonomisk.

Den närmast till hands liggande utvägen att med bibehållande av tullskyddet
å cellulosaacetat och aceton lämna färdigfabrikaten av cellulosaacetat
nödigt tullskydd vore enligt Kollegii mening att jämställa sådana arbeten

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 61.

med »arbeten, ej särskilt nämnda: av celluloid eller galant», vilka enligt
tulltaxe-nr lill draga en tull av kr. 80: — för 100 kg och dessutom för
närvarande äro åsätta en tilläggstull av kr. 40: — för 100 kg, eller tillhopa
kr. 120: — för 100 kg. Motsvarande författningstexter behövde då endast
kompletteras genom tillägget: »ävensom folier av cellon, viskos och andra
cellulosaderivat samt arbeten därav».

Anmärkas bör, att i tillägget medtagits viskos och andra cellulosaderivat
än acetatet, emedan folier av dessa till utseende och ändamål äro acetatfolierna
mycket närstående samt tulltekniskt näppeligen kunna särskiljas från sådana.

Emballagefolier av här avsedd beskaffenhet förekomma i handeln i allmänhet
i ark av storleken 1,000 x 600 mm med en vikt av c:a 30 gr per
kvm, motsvarande 18 gr per ark. Den föreslagna tullförhöjningen utgör
skillnaden mellan kr. 120:— och nuvarande tull, lägst kr. 50: —, eller kr.
70: — för 100 kg. På grund härav skulle ökningen av tullen motsvara
1 1/4 öre per ark. Priset uppgives för närvarande till 9 å 12 öre per ark,
beroende på kvalitet, färgning av massan m. m. Totala tullskyddet efter
höjningen skulle motsvara omkring 20 % av värdet.

En tullförhöjning av nämnda storleksordning synes icke vara av större
betydelse för konsumenterna. Såsom uppfostringstull och i betraktande av
nu rådande handelspolitiska förhållanden lärer den ävenledes kunna anses
rimlig. I och med återinträdande av sådana förhållanden, som kunde föranleda
tilläggstullens borttagande, skulle ju tullskyddet å emballagefolier
av cellulosaacetat i motsvarande grad reduceras.

Kommerskollegium får på anförda skäl hemställa, att det i de remitterade
motionerna gjorda förslaget att borttaga tullarna å cellulosaacetat och aceton
icke måtte vinna bifall, men föreslår, i anledning av motionerna, den ändring
i tulltaxan, att folier av cellon, viskos och andra cellulosaderivat samt
arbeten därav inryckas i tulltaxe-nr lill, såväl i tulltaxan som i förordningen
angående tilläggstull, på sätt ovan angivits.

K. A. FRYXELL.

G. HOLMBERGER.

Hugo Wennerholm.

33157 8. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.