Bevillningsutskottets betänkande Nr 57
7
Nr 57.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1933 kl. 4 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om tull å wolframjörn.
(lia avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 104
i första kammaren av herr Lindgren och nr 200 i andra kammaren av
herr Magnusson i Skövde, har hemställts, »att wolframjärn måtte åsättas
en tull av 35 kronor för 100 kg».
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till
motionen nr 104 i första kammaren.
Vid behandlingen av dessa motioner har utskottet anlitat byråchefen i
generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig.
Wolframjärn ingår bland de till nr 729 i gällande tulltaxa hänförliga
ferrolegeringar, för vilka tullfrihet är stadgad. Enligt motionärernas
förslag skulle, såsom ovan anförts, wolframjärn åsättas en tull av 35
kronor för 100 kilogram.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit ett av kommerskollegium den 22 februari 1933 i anledning av
motionerna avgivet utlåtande, i vilket kollegiet förklarat, att det för närvarande
icke syntes lämpligt att på förevarande punkt vidtaga en ändring
i tullagstiftningen. Gullspångs elektrokemiska aktiebolag har sedermera
i en till kollegiet ingiven skrift hemställt, att utredning måtte
verkställas i frågan, till följd varav på begäran av kollegiet fullmäktige
i järnkontoret yttrat sig i ämnet. I detta yttrande, av vilket utskottet
satts i tillfälle att taga del, hava fullmäktige bland annat anfört följande:
»Ferrowolfram linner användning vid stålverken huvudsakligen vid tillverkning
av snabbsvar vstål. De svenska verkens förbrukning av legeringen
ifråga utgjorde åren 1926 t. o. m. 1928 cirka 200 ton per år samt 1929
t. o. m. 1931 respektive 255 ton, 208 ton och 130 ton. Tillverkningen av
ferrowolfram, vilken upptogs inom landet år 1931, utgjorde nämnda år 80
ton. För 1932 föreligga ännu icke några uppgifter örn vare sig förbrukning
eller tillverkning. Importen, som år 1930 uppgick till 226 ton med
ett värde av cirka 1 miljon kronor, sjönk år 1931 till 100 ton med ett
Utskottet.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.
värde av 273,000 kronor och år 1932 till 89 ton nied ett värde av 180,000
kronor, motsvarande ett medelpris för sistnämnda år av 2.03 kronor per kg.
Förutsättningarna för tillverkning av ferrowolfram torde vara lika stora
1 Sverige som i andra länder i Europa. Utgångsmaterialet för framställningen
utgöres nämligen övervägande av wolframitmalm samt i mindre
utsträckning av scheelit, vilka importeras från Kina och Brittiska Indien.
Då tillverkningen sker i elektrisk ugn torde vattenkraftländerna vara något
bättre situerade än länder, som sakna sådan kraft. En mindre skillnad i
den elektriska energiens pris har emellertid icke någon avgörande betydelse
ur tillverkningssynpunkt, enär åtgången av elektrisk energi per ton legering
utgör cirka 7,500 kWh och legeringen har ett så högt pris som cirka
2 kronor per kg.
Även örn en tull å ferrowolfram skulle verka något fördyrande på varan,
finna fullmäktige det dock med hänsyn till de i motionerna anförda motiven
skäligt, att här ifrågavarande industri blir tullskyddad, och hava fullmäktige
intet att erinra mot den föreslagna tullens höjd av 35 kronor per 100
kg. Denna tull motsvarar knappt 8 procent av värdet år 1930. Vid nu
gällande pris å ferrowolfram, 1.5 o å 1.7 o kronor per kg. legering, blir tullskyddet
visserligen cirka 20 procent ad valorem, vilket i beaktande av varans
egenskap av råmaterial måste anses vara ganska högt. Nyssnämnda låga
pris är emellertid en följd av den dumping, som bedrives på den svenska
marknaden till förfång för de inhemska tillverkarna.»
In- och utförseln av wolframjärn hava under de senare åren uppgått till
följande kvantiteter och värden.
År kg
1930 ................................... 226 246
1981 ............................................ 99 709
1932 ............................................. 88 562
förse |
1 |
Uffo |
r s e 1 |
kr. |
medelpris |
kg |
kr. |
1 001 089 |
4.42 |
— |
— |
273 072 |
2.74 |
24 850 |
61 269 |
180 844 |
2.oo |
92 447 |
216 029 |
Såsom av ovanstående siffror framgår, har medelpriset å importerat
wolframjärn efter den inhemska tillverkningens början undergått en betydande
sänkning, nämligen från 4 kronor 42 öre per kilogram år 1930 till
2 kronor år 1932. Ehuru en prisnedgång å wolfframjärn varit ett utmärkande
drag för marknaden icke blott här utan även i andra länder, beroende
på den prisreduktion, som ägt rum å wolframmalm, synes prissänkningen
här dock vara allt för stor för att kunna anses motsvara ett normalt
prisläge. Denna prissänkning torde därför kunna åtminstone till en del sättas
i samband med den svenska tillverkningens uppkomst. Enär tillverkningens
fortbestånd kan anses vara av betydelse såväl för den förbrukande industrien,
järnverken, som för landet i dess helhet, synes ett skäligt tullskydd böra beredas
densamma gentemot utländsk konkurrens. Då den institution, som har
att tillvarataga järnindustriens intressen, ej haft något att erinra mot den av
motionärerna föreslagna tullen av 35 kronor för 100 kilogram, motsvarande
7.9 resp. 17.5 procent av medelpriset för införseln åren 1930 och 1932, har
utskottet ansett sig böra tillstyrka motionerna. Utskottet hemställer därför,
9
Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.
att riksdagen måtte, med bifall till motionerna 1:104
av herr Lindgren och II: 200 av herr Magnusson i Skövde,
besluta, att i gällande tulltaxa skall från och med dag,
som Kungl. Majit bestämmer, i stället för nr 729 införas
två så lydande nummer:
Tull
för 100 kg
kronor
Ferrolegeringar:
729: i wolframjärn........................................ N 35: —
729: 2 andra slag................................................ fria
Stockholm den 30 maj 1933.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 55.
Reservation
av herr Örne, som yrkat avslag å de likalydande motionerna 1:104 av
herr Lindgren och II: 200 av herr Magnusson i Skövde.
Bihang till riksdagens protokoll 1933.
7 sami.
Nr 55—58.
2