Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
1
Nr 52.
Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1933 kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 243 med förslag till vissa ändringar i gällande
tulltaxa m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 17 mars 1933 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 243, har Kungl, Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att
dels antaga följande förslag till ändringar i och tillägg till den vid
tulltaxef härdningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan:
Tull för 100 kg |
||
Fisk: |
||
13 Vs |
spillånga........................................................................ N |
75: — |
25 |
Ägg; ävensom äggula och flytande äggvita — — — Anm. För äggula, uteslutande avsedd för beredning av läder, Köksväxter, ej särskilt nämnda: |
|
117 |
Anm. lill nr 57—58. För tomatpuré, uteslutande avsedd att Soja och såser — — — — — — — — — — — _ Anm. För tomatpuré, uteslutande avsedd att användas till Mineraloljor: |
|
175 |
andra slag; ävensom paraffin, jordvax (ozokerit), |
fria |
219 |
Löd- och svetsmedel, ej särskilt nämnda.................... E |
20: — |
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 52. 1
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
dels besluta, att förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg
till gällande tulltaxa skall i nedan angivna delar erhålla ändrad lydelse
på sätt av det följande framgår:
Tulltaxe- nr |
Statistiskt nr |
Varuslag |
Tilläggstull |
ur 57 114-115
117
399
279-281
Köksväxter, ej särskilt nämnda:
färska eller enbart kokade:
andra slag:
blomkål och tomater
T
Anm. För tomatpuré, uteslutande avsedd att
användas till inläggning av fiskkonserver,
skall tilläggstull icke utgå.
Soja och såser — — — —----E
Anm. För tomatpuré, uteslutande avsedd att användas
till inläggning av fiskkonserver, skall tillläggstull
icke utgå.
Flyktiga vegetabiliska oljor — — — — —
andra slag, i kärl eller förpackning
vägande brutto:
Anm. till nr 257—258 (statistiskt nr 587—
588). För flyktiga vegetabiliska oljor, som
äro avsedda uteslutande för tillverkning
av putsmedel för läderarbeten eller för
skodon, skall tilläggstull icke utgå.
Silke, ej särskilt nämnt, även i förening med
annat spånadsämne:
920—922
10: —
25:
300:
-----------N
Anni. För silke, som är avsett uteslutande för
tillverkning av elektrisk ledningstråd eller
glödstrumpor och andra glödnät eller drivoch
transportremmar, skall tilläggstull icke
utgå.
dels ock förklara, att de i det föregående omförmälda ändringarna
skola träda i kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer.
I samband med nämnda proposition har utskottet till behandling förehaft
följande motioner, nämligen:
1) två likalydande, i anledning av propositionen väckta motioner nr
297 i första kammaren av herr Sundberg och nr 467 i andra kammaren
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 3
av herr Hansson i Hönö m. fl., däri hemställts, »att Kungl. Maj:ts förslag
om ändring i fråga örn tullen å torkad färsk långa icke måtte av
riksdagen bifallas»; samt
2) två likalydande, under motionstiden vid riksdagens början väckta
motioner nr 100 i första kammaren av herrar Sundberg och Widell samt
nr 333 i andra kammaren av herr Hansson i Hönö m. fl., däri hemställts,
»att riksdagen måtte besluta åsättande av en importtull å färsk långa av
15 öre per kilogram».
De i propositionen föreslagna ändringarna i den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan och i förordningen
den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa avse i korthet
följande.
Den tull av 75 kronor för 100 kilogram, som nu utgår för färsktorkad
långa, taxenummer 13 14, föreslås skola gälla allenast spillånga.
Nummer 25 i tulltaxan upptager ägg ävensom äggula och flytande
äggvita med en tull av 20 kronor för 100 kilogram. Nu föreslås införande
i taxan av en anmärkning av innehåll, att tull icke skall utgå för ägggula,
som är avsedd uteslutande för beredning av läder.
Enligt gällande tulltaxa hänföres tomatpuré, örn varan framställts
endast genom inkokning av färska tomater, till nummer 57: Köksväxter,
ej särskilt nämnda: färska eller enbart kokade: andra slag, med tull av
15 kronor för 100 kilogram jämte tilläggstull av 10 kronor för 100 kilogram,
och, örn den är saltad, till nummer 58: Köksväxter, ej särskilt
nämnda: saltade eller torkade, även i blandning med rötter, med tull av
25 kronor för 100 kilogram. Tomatpuré med tillsats av både salt och
socker eller innehållande kryddor tulltaxeras enligt nummer 117: Soja
och såser, med tull av 50 kronor för 100 kilogram jämte tilläggstull av
25 kronor för 100 kilogram. I de båda förstnämnda fallen beräknas tullen
efter nettovikten, under det att vid tulltaxering enligt nummer 117
visst emballage inräknas i den tullpliktiga vikten. På grund av bestämmelse
i anm. 2 till nr 141—143 tulltaxeras tomatpuré enligt här nu angivna
grunder även i de fall, då varan inkommer i större hermetiskt slutna
kärl. I propositionen föreslås införande vid tulltaxenumren 57—58 och
117 av anmärkningar med stadgande, att tull icke skall utgå för tomatpuré,
uteslutande avsedd att användas till inläggning av fiskkonserver.
Därjämte föreslås en motsvarande bestämmelse till införande i omförmälda
förordning med tillägg till gällande tulltaxa.
S. k. »Naftenseife» eller rånaftener tulltaxeras enligt nummer 223 i
tulltaxan: kemiska preparat, ej särskilt nämnda, med tull av 15 procent
av värdet. I propositionen föreslås, att råa naften- och naftensulfosyror
jämte deras alkalisalter, ej hänförliga till annat nummer, skola upptagas
i tulltaxans nummer 175: mineraloljor, andra slag (än bensin), med
tullfrihet.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
Beträffande löd- och svetsmedel, i tulltaxan ej särskilt nämnda, föreslås
en sänkning av tullen fran 40 till 20 kronor för 100 kilogram (nummer
219).
Enligt förordningen den 31 januari 1932 med tillägg till gällande tulltaxa
utgår för till taxenummer 257 och 258 hänförliga flyktiga vegetabiliska
oljor en tilläggstull av 200 kronor för 100 kilogram. Nu föreslås
införande i nämnda förordning av en anmärkning av innehåll, att tillläggstull
icke skall utgå för sådana oljor, som äro avsedda uteslutande
för tillverkning av putsmedel för läderarheten eller för skodon.
I fråga örn den i samma förordning under tulltaxenummer 399: silke,
ej särskilt nämnt etc. med tilläggstull av 300 kronor för 100 kilogram intagna
anmärkning föreslås den ändringen, att för silke, som är avsett
uteslutande för tillverkning av driv- och transportremmar, skall tillläggstull
icke utgå.
Beträffande den av departementschefen anförda motiveringen till stöd
för förslagen örn ändring av tullen å färsktorkad långa samt å löd- och
svetsmedel ävensom beträffande de föreliggande motionerna angående
avslag å Kungl. Maj:ts förstnämnda förslag samt angående tull å färsk
långa må följande redogörelse lämnas.
Langa. 1932 års riksdag beslöt, i anledning av väckta motioner (I: 87
och II: 122), att färsktorkad langa skulle åsättas en tull av 75 kronor för
100 kilogram. Denna tull trädde i kraft den 1 augusti 1932.
Beträffande tullbehandlingen av färsktorkad långa har generaltullstyrelsen
i ett den 23 november 1932 avgivet yttrande erinrat, att dylik långa,
vilken användes till lutfisk, förekomme i handeln i olika beredningar. Den
torkades sålunda antingen enbart fläkt eller fläkt och utbredd eller ock
spilad, d. v. s. fläkt och utspänd med träspjälor. Långa, beredd på sistnämnda
sätt, som vore det i Bohuslän vanliga, kallades spillånga.
Generaltullstyrelsen har vidare anfört, att hos styrelsen från vissa håll
gjorts gällande, att riksdagens beslut med hänsyn till det därmed avsedda
syftet borde tolkas på sådant sätt, att tullskyddet endast komme att omfatta
färsktorkad långa av det slag, som bereddes i Bohuslän, d. v. s. spillånga.
Styrelsen hade emellertid icke kunnat biträda en dylik uppfattning
med hänsyn till att den i anledning av riksdagens beslut vidtagna
ändringen av tulltaxan enligt ordalydelsen innebure, att all färsktorkad
långa utan inskränkning skulle tullbeläggas. Styrelsen hade genom beslut
den 10 augusti 1932 förklarat, att ett slag av importerad, enbart fläkt
och torkad långa, benämnd blanklånga eller skruelånga, skulle tullbeläggas
såsom färsktorkad långa.
Lantbruksstyrelsen har i infordrat yttrande den 19 januari 1933 framhållit,
att den av riksdagen beslutade tullen på färsktorkad långa finge
anses hava sin egentliga betydelse såsom skydd för den svenska beredningen
av spillånga. För övrig färsktorkad långa syntes tullen hava
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52. 5
ringa betydelse, då, enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat, importen av
annan torkad långa än spillånga till väsentlig del utbytts mot import
av andra varor, såsom olika slag av torkad torsk. Det syntes därför icke
vara av någon större betydelse för det svenska fisket, örn tullen ifråga
inskränktes till att gälla endast spillånga.
Departementschefen har, efter att hava redogjort för den sålunda förebragta
utredningen i ärendet, för egen del anfört följande:
»Det vid fjolårets riksdag motionsvis framförda förslaget örn åsättande
av tull å färsktorkad långa avsåg, såvitt de tryckta riksdagshandlingarna
utvisa, att lämna stöd åt den bohuslänska beredningen av spillånga mot
en under senare år tilltagande konkurrens från utlandet. Intet tyder på
att avsikten varit att träffa andra slag av färsktorkad långa. Med hänsyn
till vad som anförts i de av generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen
avgivna yttrandena i ärendet anser jag mig böra föreslå, att sådan
ändring vidtages i tulltaxan, att tull kommer att utgå allenast för
spillånga.»
I de likalydande motionerna I: 297 och II: 467, i vilka hemställts örn
avslag å Kungl. Maj:ts förslag örn ändring i fråga örn tullen å färsktorkad
långa, har framhållits i huvudsak följande.
Det borde uppmärksammas, att uti de motioner, som föranledde 1932
års beslut, framställdes yrkande örn tull icke å spillånga, utan å »torkad
färsk långa» samt att den omsorg örn storsjöfiskets bestånd, som kännetecknade
nämnda motioner, syntes tyda på, att dessa avsett att skydda
storsjöfisket även för den skada, som kunde uppkomma genom import
av icke spilad färsktorkad långa, en produkt som jämväl användes till
beredning av lutfisk. Det syntes dessutom olämpligt att, innan någon
vidare erfarenhet örn den nya tullens verkningar vunnits, redan nu företaga
den av Kungl. Majit föreslagna ändringen.
Motionerna 1:100 och II: 333 avse införande av en tull av 15 öre per
kilogram å färsk långa. I den till stöd härför anförda motiveringen
hava motionärerna, efter erinran örn fjolårets beslut örn tull å färsktorkad
långa, framhållit i huvudsak följande.
Från norskt håll sökte man neutralisera verkningarna av tullen å
färsktorkad långa genom att intressera svenska affärsmän i den bohuslänska
skärgården att uppträda som bulvaner för norskt förlagskapital
i syfte att till denna skärgård förlägga en spillångeberedning, som uteslutande
skulle grundas på införsel dit av norsk råvara. Det gällde nu
att förhindra, att detta bulvansystem utvecklade sig till förfång för det
svenska storsjöfisket. Härvid hade man att välja på två utvägar, dels
att belägga även den färska långan med tull och dels att stadga
importförbud för färsk långa, med rätt dock för vederbörande spillångeberedare
att erhålla licens för import av en del av sin råvaruförbrukning.
Härvid syntes man, med hänsyn till storsjöfiskets
nuvarande storlek, kunna utgå från att omkring 70 procent av Sveriges
hehov av spillånga kunde beredas av svenskfångad råvara
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
och att sålunda importbehovet belöpte sig till omkring 30 procent av totalförbrukningen.
Enligt motionärernas uppfattning vore åsättande av
en tull även å färsk långa den lämpligaste utvägen. Med hänsyn till att
den torkade färska långan droge en tull av 75 öre per kilogram och att
till 1 kilogram spillånga erfordrades 4.5 kilpgram färsk långa, borde tullen
å färsk långa sättas till 1/5 av 75 öre eller 15 öre per kilogram.
Svetsningselektroder m. m. Härom har departementschefen till en
början anfört följande: »I 1911 års tulltaxa upptogos under nummer
1256 lödpasta och lödpulver med en tull av 40 öre för kilogram. Då det i
vissa fall varit förenat med svårigheter att tulltekniskt skilja lödmedel
från svetsmedel, sammanfördes dessa håda artiklar i den år 1929 utfärdade,
nu gällande tulltaxan under nummer 219. Sistnämnda nummer kom
sålunda att omfatta, bland annat, s. k. svetsningselektroder, bestående av
trådar av järn eller kvalitetsstål, med eller utan lindning av asbestgarn
och överdragna med ett skikt av flussbildande ämnen. Tidigare hade
dessa elektroder i regel hänförts till »Andra varor av smidhart järn, bearbetade»,
rubrik 896 i 1911 års tulltaxa, med en tull av 20 öre för kilogram.
Sedan elektrisk svetsning under de senare åren vunnit insteg i allt
större omfattning vid utförande av järnkonstruktioner av skilda slag, har
förbrukningen av nämnda elektroder avsevärt stegrats. Densamma torde
för närvarande kunna uppskattas till omkring 500 ton, varav omkring 100
ton torde vara av utländskt ursprung. Medelvärdet enligt den officiella
handelsstatistiken för införseln av artiklar, hänförliga till tulltaxenummer
219, vilka till övervägande del torde hava utgjorts av svetsningselektroder,
utgjorde år 1931 1 krona 43 öre, under det att medelvärdet för utförseln
nämnda år uppgick till 1 krona 49 öre, allt för kilogram räknat.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har Ingenjörsfirman Sven Fagrell,
med förmälan att tullen för vissa elektrodsorter uppginge till omkring
45 procent av varuvärdet, hemställt örn nedsättning av gällande tullsats
för svetsningselektroder. Ett lägre pris för elektroderna vore enligt sökandens
mening av vital betydelse för de svenska förbrukarna i deras
konkurrens med utländska företag. I stället för nu utgående vikttull har
sökanden föreslagit en tull av 10 procent av varuvärdet.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, efter remiss, avgivit
gemensamt utlåtande i ärendet samt därvid överlämnat ett av kollegium
införskaffat yttrande från en större inhemsk tillverkare av nämnda elektroder.
Ämbetsverken hava anfört i huvudsak följande.
Tillverkning av svetsningselektroder bedreves av åtskilliga inhemska
företag. Särskilt hade under de senare åren tillverkning upptagits av
flera svenska järnverk. Förbrukningen vore stadd i ökning på grund av
den elektriska svetsningsmetodens alltmer ökade utbredning. För arbeten,
där större anspråk ställdes på svetsningsfogens hållfasthet, förutsattes för
ernående av ett gott svetsningsresultat, att metalltillsatsen vore av hög
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
7
kvalitet. Av detta skäl bade man här i landet lagt särskild vikt vid att
elektroderna förfärdigades av verkligt kvalitetsstål. De svenska elektroderna
representerade en vida högre klass av svetsningsmaterial än huvudparten
av de från utlandet införda, vilka i allmänhet innehölle vanligt
handelsjärn. För enklare svetsningsarbeten, beträffande vilka fordran på
särskild hållfasthet icke ställdes, kunde emellertid vanlig valstråd användas
såsom elektroder. Från teknisk synpunkt sett förelåge enligt kommerskollegii
mening icke något intresse av att genom en tullsänkning underlätta
avsättningsmöjligheterna för de utländska elektroderna. Materialförbrukningen
i form av elektroder vore vid svetsningsarbeten av underordnad
betydelse i jämförelse med arbetskostnaderna. Kommerskollegium
funne sig på grund härav förhindrat att tillstyrka framställningen.
Ämbetsverken erinrade slutligen därom, att frågan örn sänkning av tullen
för elektriska svetsningselektroder till 20 kronor för 100 kilogram varit
föremål för behandling vid 1931 års riksdag på grund av i ämnet väckt
motion. I enlighet med bevillningsutskottets hemställan vann motionen
icke riksdagens bifall.»
Departementschefen har därefter för egen del anfört:
»Avsikten med sammanförandet i nu gällande tulltaxa av svetsningselektroder
med övriga till ifrågavarande tulltaxenummer hänförliga artiklar
torde icke hava varit att bereda tillverkarna av svetsningselektroder ökat
tullskydd, något som av dem veterligen icke ifrågasatts, utan allenast att
ernå en av förhållandena påkallad förenkling av tulltaxeringsarbetet. Sedan
det numera visat sig, att svetsningselektroder blivit en betydande industriell
förbrukningsartikel, anser jag rimligt, att tullsatsen, som för
vissa slag av elektroder är anmärkningsvärt hög, nu åter nedsättes. Detta
synes så mycket mer försvarligt, som den svenska elektrodtillverkningen
huvudsakligen omfattar elektroder av inhemskt kvalitetsstål och på denna
grund hör äga goda förutsättningar att hävda sin ställning i konkurrensen.
Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava erinrat, har frågan
örn sänkning av tullen för svetsningselektroder varit föremål för prövning
av 1931 års riksdag. I sitt betänkande i ämnet anförde bevillningsutskottet,
att tillräckliga skäl icke förebragts för att riksdagen för det dåvarande
skulle ur sitt sammanhang i tulltaxan utbryta ifrågavarande
elektroder och utan att avvakta 1928 års tullkommittés utredning upptaga
frågan örn behovet av tullskydd för berörda tillverkning till prövning,
varför utskottet avstyrkte bifall till motionen. I det läge, vari frågan örn
en revision av tulltaxan för närvarande befinner sig, synes mig tillräcklig
anledning saknas att ytterligare uppskjuta avgörandet av förevarande
tullfråga, i synnerhet som dess sammanhang med övriga tullfrågor icke
torde lägga hinder i vägen härför.
Den ojämförligt viktigaste av de till nu ifrågavarande taxenummer hänförliga
artiklarna utgöres av nämnda elektroder. Då enligt vad jag inhämtat
erinringar framkommit jämväl beträffande tullen för andra, i pulverform
förekommande svetsningsmedel, likaledes hänförliga till nämnda
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
TJtskottet.
rubrik, och då dessa jämte svetsningselektroderna tillsammans utgöra
huvudparten, av de varuslag, som hänföras till detta taxenummer, synes
anledning ej föreligga att vidtaga någon uppdelning av de olika
varuslagen på olika taxenummer, utan lärer en jämkning av tullskyddet
böra omfatta samtliga till nummer 219 i tulltaxan hörande artiklar. Vad
beträffar tullsatsens storlek torde denna lämpligen böra sättas till det
i fråga örn elektroder före år 1930 gällande beloppet, 20 kronor för 100
kilogram, vilket utgör omkring 15 procent av ifrågavarande importvarors
medelvärden de senaste åren.»
Beträffande den av departementschefen anförda motiveringen för övriga
i propositionen upptagna förslag får utskottet hänvisa till omförmälda
statsrådsprotokoll. Därjämte tillåter sig utskottet att, i den mån redogörelse
i det föregående icke lämnats för de av motionärerna anförda skälen,
hänvisa till motionerna nr 100 och 297 i första kammaren.
Vad först angår tullen å färsktorkad långa har utskottet funnit skäl
biträda Kungl. Maj:ts ändringsförslag, att tull skall utgå allenast för
spillånga. Därmed har utskottet angivit sin ståndpunkt jämväl till de
likalydande motionerna nr 297 i första och nr 467 i andra kammaren.
Beträffande det i de likalydande motionerna nr 100 i första och nr 333
i andra kammaren framställda yrkandet örn införande av tull å färsk
långa har utskottet velat erinra, att Kungl. Maj:t — på förslag av särskilda
inom jordbruksdepartementet tillkallade utredningsmän med uppdrag
att verkställa utredning och avgiva förslag rörande åtgärder för
fiskerinäringens understödjande och lättandet av denna närings avsättningssvårigheter
(1933 års fiskeriutredning) — den 19 maj 1933 utfärdat
kungörelse angående reglering av införseln av färsk långa för beredning
till spillånga. Denna kungörelse trädde i kraft den 22 maj 1933 och gäller
intill utgången av år 1933. Då det syfte, motionärerna velat vinna,
torde för innevarande år bliva tillgodosett genom den sålunda införda
importregleringen, har utskottet funnit sig böra, utan att närmare yttra
sig över förevarande motioner, avstyrka bifall till desamma.
I fråga örn Kungl. Maj:ts förslag örn sänkning av tullen å löd- och;
svetsmedel från 40 till 20 öre för kilogram har utskottet funnit den uppfattning,
varåt departementschefen givit uttryck, hava goda skäl för sig.
De svenska tillverkarna av svetsningselektroder hava kunnat finna avsättning
för sin vara såväl inom landet som på exportmarknaden, ett förhållande
som bland annat torde bero på varans goda kvalitet. En vara
av lägre kvalitet lärer emellertid kunna utan olägenhet användas i sådana
fall, där mindre anspråk ställas på fogens hållfasthet. Då såsom
av den ovan lämnade redogörelsen framgår tullen å sådan vara för närvarande
är mycket hög i förhållande till varuvärdet och därför verkar
betungande för våra verkstäder ävensom för byggnadsindustrien, har
i''
9
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
utskottet funnit en sänkning av tullen lämpligen böra komma till stånd.
Kungl. Maj:ts i detta avseende framställda förslag Ilar utskottet ansett
sig kunna biträda.
Beträffande Kungl. Ma.j:ts förslag att i såväl tulltaxan som tilläggstullförordningen
den 31 januari 1932 vid tulltaxenumren 57, 58 och 117 införa
anmärkningar av innehåll, att tull respektive tilläggstull icke skall
utgå för tomatpuré, avsedd att uteslutande användas till inläggning av
fiskkonserver, har utskottet ur saklig synpunkt icke något att erinra. Då
emellertid Kungl. Maj:ts proposition nr 254, varöver utskottet senare denna
dag avgiver yttrande, upptager förslag örn ändring i tilläggstullförordningen
beträffande bland annat tulltaxenummer 117 och härvid till detta
tulltaxenummer fogats den i förevarande proposition föreslagna anmärkningen
angående tomatpuré, har utskottet funnit sig böra tillstyrka, att
ur det föreliggande förslaget till ändringar i tilläggstullförordningen skall
utgå vad örn samma tulltaxenummer däri angives.
Mot vad Kungl. Maurts förslag i övrigt innehåller har utskottet icke
haft något att erinra.
I anledning av en till utskottet från finansdepartementet överlämnad,
inom kontrollstyrelsen upprättad promemoria har utskottet i samband med
förevarande proposition till behandling upptagit frågan örn en höjning av
tullen å maltdrycker. Enligt gällande tulltaxa utgår för närvarande tull
för maltdrycker å fat med 21 öre per kilogram och för maltdrycker å andra
kärl med 30 öre per liter (tulltaxenummer 145 och 146). Dessa tullsatser
fastställdes vid 1923 års riksdag i samband med den då vidtagna höjningen
av maltskatten. Maltdrycksbeskattningen har emellertid numera genom
beslut av 1932 och 1933 års riksdagar skärpts med ett belopp, motsvarande
omkring 9 öre per liter maltdryck av andra klassen, och bryggeriernas
tullskydd därigenom undergått en motsvarande minskning. Med hänsyn
härtill har utskottet nu ansett en höjning av tullsatserna för maltdrycker
böra vidtagas. I överensstämmelse med vad som ifrågasatts i nämnda
promemoria liksom även av kontrollstyrelsen vid framläggande av förslag
örn den sedermera av årets riksdag beslutade skärpningen i maltdrycksbeskattningen
har utskottet dock funnit tullförhöjningen kunna begränsas till
beträffande maltdrycker å fat 4 öre per kilogram och för maltdrycker å
andra kärl till 5 öre per liter. Förslag därutinnan har utskottet, med begagnande
av den befogenhet att väcka förslag i bevillningsfrågor, som jämlikt
§ 40 riksdagsordningen tillkommer utskottet, upptagit nedan under
punkten 3).
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med avslag å de likalydande
motionerna 1:297 av herr Sundberg och 11:467 av
hang till riksdagen> protokoll 193.1. 1 sami. Nr 52.
2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
herr Hansson i Hönö m. fl., bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 243, dock nied den ändring, i
vad propositionen avser förordningen den 31 januari
1932 (nr 15), att vad Kungl. Majit föreslagit beträffande
tulltaxenummer 117 (stat. nr 279—281) skall
utgå;
2) att de likalydande motionerna 1:100 av herrar
Sundberg och Widell samt II; 333 av herr Hansson i
Hönö m. fl., örn tull å färsk långa, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt
3) att riksdagen måtte besluta, att nr 145 och 146 i
gällande tulltaxa skola från och med dag, som Kungl.
Majit bestämmer, hava följande ändrade lydelse;
Tull för
100 kg
kronor
Maltdrycker;
145 på fat .............
146 på andra kärl
.................. B 25; —
..... 100 liter 35: —
Anm. Angående — — — stadgat.
Stockholm den 30 maj 1933.
På bevillningsutskottets vägnar;
JOH. NILSSON.
Närvarande:
vid beslut angående punkterna 1) och 2):
herrar Nilsson i Kristianstad, Ericson i Oberga, Jönsson i Slätåker, .Jönsson i Boa, Björklund
*, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Lithander, Forssberg *, Östergren *, Wijkström,
Larsson i Örbyhus, Hjalmarsson, Sjödahl, Rosén, Werner i Hultsfred, Eklund, Heiding,
Blomquist * och Johansson i Krogstorp; samt
vid beslut angående punkten 3):
herrar Nilsson i Kristianstad, Boman, Ericson i Oberga, Åström, Jönsson i Boa, Björklund*,
Nylander i Stockholm, Olsson i Ramsta, Lithander, Wahlmark *, Forssberg*, Östergren *,
Wijkström, Larsson i Örbyhus, Sjödahl, Werner i Hultsfred, Eklund, Heiding, Blomquist * och
Mårtensson *.
Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 52.
11
Reservationer:
vid punkten 1), i råd densamma avser ändringar i och tillägg till den
vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan:
av herr Lithander, som ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande
motionerna I: 297 av herr Sundberg och II: 467 av herr
Hansson i Hönö m. fl., avslå Kungl. Maj:ts ändringsförslag
beträffande tulltaxenummer 13 Vs färsktorkad
långa;
av herrar Nilsson i Kristianstad, Ericson i Oberga, Jönsson i Slätåker,
Jönsson i Boa, Lithander, Forssberg, Wijkström, Heiding och Johansson
i Krogstorp, som anfört:
»Enligt vår uppfattning finnes ej anledning att särskilt uppmuntra införseln
av billigare svetsningselektroder, då vi här i landet äga en kvalitetstillverkning
av dylika elektroder. Såsom av redogörelsen i ärendet
framgår, har även kommerskollegium på anförda skäl funnit sig förhindrat
tillstyrka den till Kungl. Majit ingivna framställningen örn sänkning
av tullen å denna artikel. Till följd härav och under erinran tillika, att
Kungl. Maj:ts förslag innefattar en så kraftig sänkning av tullen som
till hälften av nuvarande belopp, hava vi ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag örn
sänkning av tullen å löd- och svetsmedel, ej särskilt
nämnda (tulltaxenummer 219).»
vid punkten 2):
av herrar Lithander och Heiding, som yrkat bifall till de likalydande
motionerna 1:100 av herrar Sundberg och Widell samt II: 333 av herr
Hansson i Hönö m. fl., örn tull å färsk långa.