Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

1

Är 43.

Ankom lill riksdagens kansli den 11 maj 1933 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring i vissa
delar av förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående
särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

(2:a avd.)

I en den 24 februari 1933 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 173, bar Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 november
1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte

av fondpapper.

Härigenom förordnas, att 9, 13, 15 och 17 §§ förordningen den 6 november
1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
skola, 9, 13 och 15 §§ i nedan angivna delar, hava följande ändrade lydelse
ävensom att i nämnda förordning skall efter 13 § införas en ny paragraf,
betecknad 14 §, av den lydelse nedan sägs:

9 $.

Tillsyn över — — — bank- och fondinspektionen.

Bolag, förening eller enskild person, som, utan att vara fondkommissionär,
ämnar driva rörelse med fondpapper, skall därom, innan rörelse
av sådant slag börjas, göra anmälan till bank- och fondinspektionen.

13 §.

Har någon — — — fem kronor.

Den, som bryter mot de i 4 § 1 eller 5 morn., 5 § eller 7 § 1 eller 3
mom. meddelade ordningsföreskrifter, straffes, där ej i 12 § annan påföljd
blivit för förseelsen utsatt, med böter, högst trehundra kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 43. 1

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

14 i

Försummas anmälan, som i 9 § andra stycket föreskrives, straffes den
försumlige med dagsböter.

15 §.

De i 12, 13 och 14 §§ omförmälda förseelser åtalas av allmän åklagare
vid allmän domstol.

Varder kontrahent — — — avseende ålegat.

17 §.

Av böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller hälften åklagaren
och hälften kronan. Finnes särskild angivare, tage han hälften av
åklagarens andel. Ej må dock i något fall åklagares eller angivares andel
utgå med högre belopp än 500 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1933. Anmälan, som i 9 §
andra stycket sägs, skall av fondhandlare, som, utan att vara fondkommissionär,
redan vid ikraftträdandet av denna förordning driver rörelse
med fondpapper, vid påföljd, som i 14 § angives, göras inom en månad
efter nämnda tidpunkt.

Den föreliggande propositionen är föranledd av en av bank- och fondinspektionen
gjord framställning om vidtagande av vissa ändringar i
ovannämnda förordning i syfte att åstadkomma ökad effektivitet åt kontrollen
å förordningens efterlevande, såvitt angår sådana fondhandlare,
som icke äro fondkommissionärer. Beträffande den av föredragande departementschefen
anförda motiveringen för det framlagda förslaget, får
utskottet hänvisa till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.

Utskottet har i sak icke funnit anledning till erinran mot de i propositionen
föreslagna bestämmelserna. Emellertid har utskottet ansett föreskriften
i 17 § av författningsförslaget beträffande åklagares och angivares
andel i böter, som enligt ifrågavarande förordning skola ådömas,
böra såtillvida förtydligas, att därav otvetydigt framgår, att den andel,
som kan tillkomma dem, må utgå med ett belopp av högst 500 kronor till
vardera.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj:ts proposition nr 173 icke kunnat oförändrad bifallas,
antaga ovan införda förslag till förordning örn

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

ändring i vissa delar av förordningen den 6 november
1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper med den ändringen,
att 17 § erhåller följande ändrade lydelse:

17 §.

Av böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller
hälften åklagaren och hälften kronan. Finnes
särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel.
Ej må i något fall andel, som tillkommer åklagare
eller angivare, utgå med högre belopp än 500
kronor för en var av dem.

Stockholm den 10 maj 1933.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Boman, Ericson i Oberga, Åström, Jönsson i
Slätåker, Lövgren i Boden, Björklund, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm,
Wahlmark, Östergren, Larsson i Örbyhus, Sjödahl, Velander, Blomquist,
Johansson i Krogstorp, Mårtensson, Brännström, Andersson i Dunker och
Persson i Grytterud.