Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1933 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende
ändringar i gällande tulltaxa.

(lia avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats åtskilliga motioner, avseende
ändringar i gällande tulltaxa. Av dessa motioner har det synts utskottet
lämpligt att i ett betänkande behandla följande, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 109 i första kammaren av herr Tjällgren
och nr 213 i andra kammaren av herr Heiding m. fl., örn höjning av
tullen å hästar;

2) motionen nr 38 i andra kammaren av herr Lovén, örn ändring i tulltaxans
bestämmelser örn tull å fjäder;

3) motionen nr 72 i andra kammaren av herr Wallén m. fl., örn importtull
å lingon;

4) motionen nr 191 i andra kammaren av herr Bengtsson i Kullen, örn
viss ändring av tullen å ris;

5) motionen nr 183 i andra kammaren av herr Lithander, örn höjning
av tullen å fotbollar;

6) motionen nr 201 i andra kammaren av herr Nylander i Stockholm,
örn höjning av tullen å kar dbeslag;

7) motionen nr 204 i andra kammaren av herr Nylander i Stockholm,
örn ändring av tullen å spiralslangar;

8) motionen nr 208 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö, örn
ändring av tullen å snören och snörmakeriarbeten m. m.; samt

9) motionen nr 210 i andra kammaren av herr Leffler m. fl., örn höjning
av tullen å fickur samt boetter till ur.

Vid behandlingen av de ovan under punkterna 2), 4) och G)—8) omförmälda
motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
T. Alsén såsom sakkunnig.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 30—37.

I

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Hästar. I de likalydande motionerna 1:109 av herr Tjällgren och II:
213 av herr Heiding m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att
höja tullen å hästar från nu utgående 50 kronor till 200 kronor per styck».

Till stöd härför hava motionärerna bland annat anfört, att en höjning
av tullen å hästar från 50 till 200 kronor per styck skulle genom utestängande
av mindervärdiga djur bidraga till avelns höjande och verka stödjande
för det mindre jordbruket. Beträffande motiveringen i övrigt får
utskottet hänvisa till motionen nr 109 i första kammaren.

Enligt gällande tulltaxa äro föl under ett år tullfria. Hästar av andra
slag draga däremot, såsom motionärerna uppgivit, en tull av 50 kronor
per styck, men härtill kommer enligt beslut av 1932 års riksdag för varmblodiga
hästar, andra än föl under ett år och hingstar, en tilläggstull av
100 kronor per styck.

Sveriges in- och utförsel av hästar, andra än föl under ett år och
hingstar, omfattade åren 1913 och 1928—1932 följande kvantiteter och värden: -

Införsel Utförsel

Antal

Värde

kr.

Antal

Värde

kr.

1913...........*...........................

.......... 2,150

1,612,500

6,251

4,688,250

1928 ........................................

.......... 595

620,397

414

375,165

1929 ........................................

707

781,614

404

344,500

1930 ........................................

.......... 1,158

929,386

349

230,603

1931 ........................................

.......... 1,225

925,481

514

212,940

1932 (preliminära uppgifter) ........

.......... 630

444,729

1,212

688,320

Beträffande hästar, andra än föl under ett år och hingstar, må jämväl
anföras följande, av generaltullstyrelsens statistiska avdelning lämnade
preliminära uppgifter rörande införselns under år 1932 fördelning på inköpsländer
och tullkammare:

Inköpsländer Tnllkammardistrikt

st.

kr.

st.

kr.

Finland.........

................. 528

270,460

Haparanda ...............

506

257,010

Norge .........

................. 34

38,569

Umeå ....................

22

13,450

Danmark......

................. 33

50,600

Stockholm .............

5

16,800

Tyskland.......

................. 12

20,800

Malmö .....................

52

112,900

Belgien..........

................. 10

20,500

Hälsingborg...............

11

13,000

U. S. A.......

................. 6

30,000

Göteborg ........ .........

1

5,000

Frankrike ....

................. 5

13,000

Karlstad ..................

5

4,050

Island ..........

................ i

400

Östersund ...............

2

1,500

Danzig..........

................. i

400

Storlien ..................

14

9,214

Summa 630

444,729

Charlottenberg ........

12

11,805

Summa

630

444,729

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

3

År 1932 infördes 16 föl under ett år oell 36 hingstar till ett sammanlagt
värde av 9,379 respektive 91,184 kronor. Samma år utfördes 2 föl och 5
hingstar till ett värde av 435 och 5,000 kronor. Även dessa uppgifter äro
endast preliminära.

De ovan anförda siffrorna rörande införselns fördelning på inköps- utskottet.
länder och tullkammardistrikt giva tydligt vid handen, att införseln av
hästar, andra än föl under ett år och hingstar, till övervägande delen är
att hänföra till gränshandel. Av totalinförseln det år, varom här är
fråga, eller år 1932, helöpte sig sålunda omkring 80 procent av antalet
och 58 procent av värdet på Haparanda tullkammardistrikt, varjämte
införsel i mindre omfattning förekom till tullkammardistrikten vid gränsen
mot Norge. Vid behandlingen av förevarande motioner har utskottet
därför ansett sig böra ägna särskild uppmärksamhet åt förhållandena i
övre Norrland.

Enligt vad för utskottet uppgivits, förekommer vid gränsen mot Finland,
att hästar insmugglas i vårt land. Då det vid denna gräns torde
vara svårt att för rimlig kostnad anordna en tillfredsställande bevakning,
är en så kraftig höjning av tullen å hästar som den nu föreslagna ägnad
att ur fiskalisk synpunkt ingiva betänkligheter.

I gränsbygden mot Finland anser sig mången för sina körslor vara
bättre betjänt med en lätt finsk häst än med en nordsvensk. En
höjning av tullen å hästar skulle därför verka betungande för dem,
som allt fortfarande önskade förse sig med lätta finska hästar. I anslutning
härtill må framhållas, att i dessa trakter av Norrland en del inköp
av hästar under senare år måst verkställas till följd av avgång genom
sjukdom bland häststammen.

Med beaktande av nu anförda förhållanden och av hänsyn till vårt
lands exportintressen — utrikeshandeln år 1932 uppvisade för första gången
på länge ett exportöverskott i fråga örn hästar — har utskottet funnit
sig höra avstyrka den av motionärerna föreslagna tullförhöjningen.

Fjäder. I motionen II: 38 av herr Lovén har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att tulltaxan för fjäder får följande lydelse:

Fjäder; ej särskilt nämnd:

146 orensad och osorterad ........................................ 100: — kr. 10: — kr.

annan:

147 dun, konstdun härunder inbegripet

148 andra slag .........................................

100:— kr. 10:— kr.
100: — kr. 10: — kr.»

I gällande tulltaxa upptages fjäder, ej särskilt nämnd, under taxenummer
30—32: orensad och osorterad fjäder under nr 30 (stat. nr 80) med
tullfrihet samt annan fjäder under nr 31 och 32 (stat. nr 81 och 82). Nr

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

31 upptager dun, konstdun härunder inbegripet, med en tull av 75 kronor
för 100 kilogram och nr 32 andra slag av fjäder med en tull av 20 kronor
för 100 kilogram.

Enligt motionärens förslag skulle all fjäder och dun, oavsett huruvida
varan undergått någon bearbetning eller icke, beläggas med en enhetlig
tull av 10 procent av varans värde. Till stöd för detta förslag har i främsta
rummet åberopats de tulltekniska svårigheter, som enligt motionärens
uppfattning varit och allt fortfarande vore förenade med tulltaxeringen.
Denna hade lett till olika resultat på olika platser i landet samt medfört
tvistigheter mellan affärsmännen och tullverket. Beträffande motiveringen
i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Med avseende å riktlinjerna för särskiljandet vid tulltaxeringen av de
olika slagen av fjäder må här återgivas de av generaltullstyrelsen i dess
år 1931 av trycket utgivna varuhandbok lämnade anvisningarna till ifrågavarande
nummer i den statistiska varuförteckningen:

I handeln förekommande orensad fjäder är i regel jämväl osorterad, liksom
även osorterad fjäder torde vara orensad. Det kan därför antagas att
oren och med smuts bemängd fjäder samt fjäder, i vilken förekomma hela
ving- eller stjärtpennor, är hänförlig till nr 80. Orensad och osorterad
(rå) fjäder, i vilken inblandats krossad fjäder i avsevärd mängd, tulltaxeras
emellertid enligt nr 82. I all råfjäder ingår dun till större eller
mindre myckenhet, beroende på från vilken fågelart fjädern härstammar.
Så är t. ex. hönsfåglarnas fjäderbeklädnad mindre dunrik än fjäderbeklädnaden
hos ejder eller svan. And- och gåsfjäder innehåller ungefär
10 procent dun.

Rensning och sortering av fjäder sker vanligen i maskin, varvid de
lättare fjädrarna skiljas från de tyngre medelst blästerluftström, samtidigt
som fjädern befrias från smuts och andra främmande inblandningar.

Maskinhuggen, krossad (malen) fjäder torde alltid vara rensad och
färdig att användas, varför den bör hänföras till nr 82.

Med dun avses den utsorterade, fina, mjuka fjäderbeklädnaden, som
hos vissa fåglar, särskilt ejder, är mycket riklig. Fanstrålarna hos dun
äro ej sammanhängande som hos fjäder, enär de sammanhållande hakarna
saknas. I handeln förekommande dun är merendels uppblandat med
konstdun.

Konstdun tillverkas fabriksmässigt av vanlig fjäder, som först sönderdelas
i maskin och sedan rensas och sorteras. Konstdun företer därför,
till skillnad från äkta dun, avklippta eller avslitna fanstrålar och fjäderpartiklar.

S. k. halvdan kan vara av mycket växlande beskaffenhet. Varan kan
bestå av småf jäder av and, höns och gås med den ursprungliga dunmängden
bortsorterad eller av dylik fjäder, uppblandad med konstdun till inemot
50 procent, och hänföres i båda fallen till nr 82.

Även de dyrbaraste slagen av dun, såsom ejder- och svandun, pläga
innehålla omkring 10—20 procent småfjäder, billigare sorter ända upp
till 50 procent. Har småfjäder inblandats i så stor mängd att varan kan
anses till övervägande del bestå av sådan fjäder, hänföres den till nr 82.

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Jämväl vid 1931 års riksdag förelåg förslag av herr Lovén (motion II:
12) örn ändring av tulltaxans bestämmelser rörande fjäder. Till stöd för
detta förslag, enligt vilket all fjäder skulle beläggas med en tull av 10 öre
för kilogram, åberopades liksom nu i främsta rummet de med tulltaxeringen
förenade tulltekniska svårigheterna. I sitt yttrande över motionen
anförde 1931 års bevillningsutskott (bet. nr 16) i huvudsak följande:

Vid den ändring i tullbestämmelserna rörande fjäder, som genomfördes
vid tillkomsten av nu gällande tulltaxa, bade hänsyn tagits till den
under senare tider inträffade omläggningen av sättet för varans bearbetning;
förr spritades fjädern för hand, medan behandlingen numera mestadels
skedde maskinellt. Principen örn tullfrihet för råvaran och tullskydd
för bearbetningen, på vilken princip motsvarande bestämmelser i
1911 års tulltaxa grundade sig, hade därvid bibehållits, men samtidigt en
högre tull införts för den mera dyrbara varan, dun, ävensom för konstan.
— Genom den föreslagna ändringen skulle all anledning till tveksamhet
i tulltekniskt avseende bortfalla. Enligt vad utskottet inhämtat
syntes emllertid de tulltekniska svårigheterna icke vara så kännbara,
som motionären velat göra gällande. I varje fall vore de ej av sådan
art, att de borde föranleda ett upphävande av tullskyddet för den inhemska
bearbetningen av fjäder utan avvaktan på resultatet av utredningen
inom 1928 års tullkommitté. — Användningen vid ett inhemskt
fjäderrenseri av svensk fjäder hade år efter år stegrats upp till en kvantitet
av omkring 20,000 kilogram per år. Den inhemska förädlingsverksamheten
syntes sålunda icke sakna betydelse för tillvaratagandet av
tillgången på fjäder inom landet. — I motionen hade anförts prisuppgifter
å vissa såsom halvdun tulltaxerade artiklar, vilka skulle hava betingat
så lågt pris som 1 krona 45 öre per kilogram. Dessa uppgifter
kunde emellertid knappast avse några för införseln mera typiska slag
av dylik vara. Medelvärdet för införseln under år 1930 av dun och halvdun,
taxenummer 31 (stat. nr 81), utgjorde nämligen 7 kronor 68 öre per
kilogram.

I överensstämmelse med utskottets hemställan föranledde motionen icke
någon riksdagens åtgärd.

Införseln till Sverige av fjäder omfattade åren 1930 och 1931 följande
kvantiteter och värden:

Taxenr (stat.

nr)

Kvantitet

kg-

Värde

kr.

Enhetsvärde

kr.

30

(80)

Fjäder, ej särskilt nämnd:

orensad och osorterad ■ ...............

11930

\1931

62,070

48,435

64,508

40,512

1: 04

0: 84

31

(81)

annan

dun, konstdun härunder inbegripet

(1930

11931

25,619

25,931

196,558

165,224

7: G 7

6: 3 7

32

(82)

andra slag ...............................

11930

11931

225,554

236,860

504,648

481,674

2: 24

2: 08

Summa

(1930
\ 1931

313,243

311,226

765,714

687,410

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

TJtakottet.

Den i gällande tulltaxa förekommande uppdelningen av fjäder, ej särskilt
nämnd — d. v. s. annan än sådan, som är hänförlig'' till prydnadsfjäder
— erbjuder givetvis i tillämpningen åtskilliga svårigheter. Inför
utskottet Ilar emellertid från tullverkets sida framhållits, att dessa svårigheter
dock icke äro större än inom många andra områden av tullagstiftningen
samt att tulltaxeringen av fjäder med ledning av de ovan
återgivna anvisningarna — i ett eller annat fall efter sakkunnigs hörande
— kunnat verkställas med ett i stort sett tillfredsställande resultat.

Genom den i motionen föreslagna ändringen, enligt vilken all fjäder,
i tulltaxan ej särskilt nämnd, skulle beläggas med en tull av 10 procent
av varans värde, skulle de tulltekniska svårigheterna givetvis bortfalla.
Beträffande de nu tullbelagda slagen av fjäder komme också härigenom
tullbeskattningen, av de ovan angivna medelvärdena för införseln att
döma, att bliva i genomsnitt ungefärligen densamma som med nuvarande
vikttullsatser. Genom omläggningen till värdetull och tullbeskattning
jämväl av råvaran (orensad och osorterad fjäder) skulle emellertid
den inhemska förädlingsverksamlieten på området icke komma i åtnjutande
av annat skydd än som motsvarade 10 procent av skillnaden mellan
priset å råvaran och priset å den behandlade fjädern. Huruvida ett
sådant skydd kan vara för förädlingsverksamlieten tillfredsställande, alen
fråga, till vars besvarande för utskottet tillgängliga uppgifter icke
lämna erforderligt underlag. Därtill komma de vanskligheter, som alltid
äro förenade med bedömandet av varuvärdet vid tulltaxeringen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra förorda,
att någon ändring i tulltaxans bestämmelser angående fjäder för
närvarande icke vidtages, samt att motionen alltså icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd. Vid intagandet av denna ståndpunkt har utskottet
emellertid ansett sig kunna utgå ifrån att, örn erfarenheten därtill
giver anledning, myndigheterna och i första hand tullverket till närmare
undersökning upptaga frågan, på vad sätt en ändring i förevarande bestämmelser
må med beaktande av olika berättigade intressen kunna genomföras.

Lingon. I motionen II: 72 av herr Wallén m. fl. har hemställts, »att
riksdagen måtte besluta att åsätta lingon (stat. varufört. nr 133) en tullsats
av 25 öre per kilogram».

Frukter och bär, ätbara, färska eller enbart kokade äro i gällande tulltaxa
upptagna under nr 63—67. Färska eller enbart kokade lingon tulltaxeras
enligt taxenummer 67 (stat. nr 133) med en tull av 10 kronor för
100 kilogram.

Till stöd för det föreliggande förslaget, enligt vilket tullen å lingon
skulle höjas med 150 procent, hava motionärerna bland annat framhållit,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 7

att vårt land ägde tillräcklig tillgång på lingon, att vår egen fattiga
befolkning väl behövde den lilla förtjänst, som lingonplockningen kunde
giva, samt att enda effektiva medlet att omöjliggöra importen vore ett
högt tilltaget tullskydd.

Sveriges in- oell utförsel av lingon (stat. nr 133) omfattade åren 1930—
1932 följande kvantiteter och värden:

Införsel Utförsel

kg. kr. kg. kr.

1930 ................................ 748 232 2,710,743 798,470

1931 ................................ 174,350 44,722 1,537,667 566,097

1932 (prelim. uppgifter) 307,772 81,465 1,037,326 341,204.

Ehuru några uppgifter rörande de kvantiteter svenska lingon, som pläga
saluföras, icke finnas att tillgå, måste dock införseln i jämförelse med
dessa kvantiteter antagas vara synnerligen ringa. En höjd tull å lingon
torde därför icke nämnvärt, örn ens något alls, kunna påverka avsättningsmöjligheterna
för och prisbildning å svenska lingon inom landet.
Vid något tillfälle kunna måhända till en eller annan ort hava införts
lingonpartier, som med hänsyn till de lokala avsättningsförkållandena
kunnat betraktas såsom mera betydande, och utbudet av dessa partier
därför åstadkommit störning å marknaden. En höjning av tullen skulle
visserligen vara ägnad att förebygga sådana företeelser, men av hänsyn
till vårt lands exportintressen — exporten har tidigare varit större än
under senare år — har utskottet emellertid icke ansett en dylik åtgärd
lämplig och därför funnit sig böra avstyrka motionen.

Ris. I motionen 11:191 av herr Bengtsson i Kullen har hemställts, »att
riksdagen måtte besluta sådan ändring i tulltaxan, att ris, endast befriat
från ytterskalet, pålägges en tull av 1 krona per 100 kilogram».

Ris, oskalat eller blott befriat från ytterskalet, är enligt gällande tulltaxa,
taxenummer 86, fritt från tull. För risgryn utgår enligt taxenummer
90 en tull av 2 kronor för 100 kilogram. Rismjöl åter tulltaxeras såsom
mjöl av spannmål, taxenummer 88, med en tull av 6 kronor 50 öre
för 100 kilogram.

År 1888, samtidigt som de inhemska sädesslagen tullbelades, infördes
tull jämväl å oskalat ris eller s. k. paddy. Tullen därå sattes lika med
tullen å vete, råg och korn. Vid de senare ändringarna i tullsatserna
för inhemsk spannmål ändrades på samma sätt tullen å oskalat ris; denna
utgjorde från den 4 april 1895 3 kronor 70 öre för 100 kilogram. Tullen å
male! ris (risgryn och rismjöl) följde helt tullen å annan malen spannmål.
Vid 1913 års riksdag föreslogs i en inom andra kammaren väckt

Utskottet.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

motion, nr 75, att tullarna måtte upphävas för såväl oskalat ris som risgryn
och rismjöl. Bevillningsutskottet avstyrkte motionen (bet. nr 24).
Av tio reservanter yrkades borttagande av tullen å ris, oskalat eller blott
befriat från ytterskalet, samt som följd därav nedsättning av tullen å risgryn
till 2 kronor för 100 kilogram. Härvid utgingo reservanterna från
en utbytesprocent av 81 vid riskvarnindustriens tillverkning av risgryn.
Beträffande rismjöl anförde reservanterna, att det i förhållande till risgryn
vore en föga använd artikel och att därför en sänkning av tullen
därå vore av underordnat intresse; tulltekniska skäl talade ock emot
åsättande av annan tullsats för rismjöl än för mjöl av andra sädesslag.
Sedan kamrarna först stannat i skiljaktiga beslut, beslöt riksdagen vid
gemensam votering i överensstämmelse med reservanternas yrkande. Från
och med den 1 januari 1914 har sålunda ris, oskalat eller blott befriat från
ytterskalet, varit tullfritt samt risgryn dragit en tull av 2 kronor per 100
kilogram, medan tullen å rismjöl kvarstått oförändrad vid 6 kronor 50 öre
per 100 kilogram.

Till stöd för det nu föreliggande förslaget, enligt vilket såsom nämnts
ris, endast befriat från ytterskalet, skulle åsättas en tull av 1 krona för
100 kilogram, har motionären anfört i huvudsak följande.

Utvecklingen inom risgrynsfabrikationen hade sedan år 1913 gått i en
riktning, som talade för en nedsättning av det nu utgående kvarnskyddet
för risgryn. Vid tidpunkten för risgrynstullens fastställande utgjordes
råvaran huvudsakligen av oskalat ris, s. k. paddy, varav, enligt vad ovan
nämnts, erhölls ett utbyte av 81 procent. Såsom utgångsmaterial användes
däremot numera uteslutande råris, varav endast 2 procent bortginge
som avfall vid risgrynstillverkningen. Produktionskostnaderna hade därigenom
avsevärt reducerats. Fabrikanten sluppe numera betala frakt
för det tämligen värdelösa ytterskalet, som tidigare helt eller delvis följde
med, varjämte själva tillverkningsproceduren givetvis, tack vare att ytterskalet
redan avlägsnats, betydligt förenklats. En minskning av kvarnskyddet
vore därför väl motiverad. — Att sänka eller borttaga tullen å
risgryn syntes ur statsfinansiell synpunkt ej vara välbetänkt under nuvarande
förhållanden. En tull å råvaran finge därför anses vara det
bästa sättet att utjämna de under senare åren tillkomna, förbilligande
produktionsfaktorerna för risgryn. Vid en tullsats å råvaran av 1 krona
för 100 kilogram återstode ett kvarnskydd, som vid 98 procent utbyte uppginge
till närmare 1 krona för 100 kilogram och vilket mer än väl syntes
kompensera de eventuella merkostnaderna vid tillverkning av risgryn
i Sverige i jämförelse med inom vissa andra länder.

Kalmar ångkvarns kommanditbolag, som äger den för närvarande enda
i drift varande riskvarnen inom landet, har i en till utskottet ingiven
skrift hemställt, att utskottet måtte avstyrka motionen, och därvid framhållit
i huvudsak följande.

Konkurrensen inom risbranschen hade under senare år försvårats.
Europeiska firmor hade i ökad utsträckning upprättat riskvarnar i ursprungslandet
för att därifrån sälja färdig vara till Europa. Sålunda

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 9

hade en mäktig dansk firma anlagt en riskvarn i Birma, och denna firma
sökte nu återtaga den svenska rismarknad, som på sin tid gått förlorad
för Danmark genom tillkomsten av kvarnen i Kalmar. För några år
sedan hade även en stor riskvarn anlagts i Gdynia, som tack vare ett
kraftigt tullskydd lyckats icke blott utestänga konkurrensen i Polen från
främmande länder utan även konkurrera på utlandet. Det svenska bolaget
hade endast till följd av sträng rationalisering och »samköming»
med övriga bolagets rörelsegrenar kunnat hålla den starka utländska
konkurrensen stången. Ett bifall till motionen skulle leda till ett nedläggande
av bolagets riskvarn och ett ökande av den i Kalmar redan
förut stora arbetslösheten, utan att åstadkomma någon som helst påvisbar
nytta för vårt land men väl för utländska företag.

På grundval av handels- och industristatistiken har utskottet till belysande
av den föreliggande frågan låtit upprätta följande tabeller.

Införsel av ris, oskalat eller blott befriat från ytterskalet, samt tillverkning av risgryn
och rlsrnjöl (medeltal i ton).

Tillverkning

Tillverkning i

Införsel

% av råvara-

Risgryn

Rismjöl

Summa

införsel

1906—1910 ................

12,592

10,046

32

10,078

80.0

1911—1915................

15,239

11,457

1,249

12,706

83.4

1923-1927.................

3,676

2,943

109

3,052

83.0

1928—1931 ................

5,674

4,477

218

4,695

82.7

Anm. Under år 1917 var tillverkningen av risgryn helt inställd, återupptogs tillfälligtvis
år 1918, men låg sedan i huvudsak nere; först från och med år 1923 kom tillverkningen
åter upp i en kvantitet över 1,000 ton.

Tillverkning, in- och utförsel saint förbrukning av risgryn och rismjöl

(medeltal i ton jämte specifikation för 1930 och 1931).

Tillverk-

ning

Införsel

Utförsel

Införsel-

Överskott

Förbruk-

ning

Införsel i %
av förbruk-ningen

1906—1910..................

10,078

2,249

1,960

289

10,367

21.7

1911 1915..................

12,706

2,878

2,830

48

12,754

22.6

1923—1927..................

3,052

9,980

79

9,901

12,953

77.0

1928—1931........ .........

4,695

8,175

61

8,114

12,809

63.8

1930...........................

5,215

5,896

17

5,879

11,094

53.1

1931.........................

5,724

8,382

179

8,203

13,927

60.2

Tabellerna torde böra kompletteras med några värdeuppgifter beträffande
år 1931, angivna i avrundade tal. Den införda kvantiteten 5,570
ton ris, oskalat eller blott befriat från ytterskalet, bade ett värde av
717,000 kronor eller 13 öre per kilogram. Tillverkningsvärdena för risgryn

Utskottet.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

och rismjöl uppgingo till 1,084,000 och 68,000 kronor eller 20 och 17 öre
per kilogram. Införseln av risgryn och rismjöl hade ett värde av 2,345,000
och 9,000 kronor eller i genomsnitt per kilogram 28 och 35 öre. Utförseln
därav hade ett värde av 40,000 och 5,000 kronor eller 25 och 22 öre per
kilogram.

År 1932 infördes 4,070 ton ris, oskalat etc., och 6,152 ton risgryn. I övrigt
äro siffrorna för sistnämnda år ännu icke tillgängliga.

Den svenska industri, varom här är fråga, torde med hänsyn till varans
karaktär icke kunna föra någon självständig prispolitik. Priset å
risgryn, den utan jämförelse viktigaste produkten, måste nämligen otvivelaktigt
fastställas i anslutning till priset å importerade gryn. Införseln
av risgryn under år 1931 har här ovan beräknats uppgå till icke
mindre än omkring 60 procent av totalförbrukningen samma år inom landet.

Med hänsyn till vad sålunda framhållits och under beaktande jämväl
av vad från det svenska företagets sida anförts rörande de ändrade konkurrensförhållandena,
har utskottet funnit, att något omedelbart behov
av ändring av tullbestämmelserna på förevarande område knappast kan
anses föreligga. I varje fall skulle enligt utskottets uppfattning en omläggning
av tullförhållandena kräva en mera ingående undersökning än
den, som utskottet vid behandlingen av motionen kunnat verkställa. Som
tillika en viss varsamhet under nu rådande förhållanden bör iakttagas,
då det gäller avgöranden, som kunna menligt inverka på arbetstillgången
inom landet, har utskottet därför för närvarande funnit någon åtgärd i
anledning av den utav motionären åberopade omläggningen i produktionen
icke böra vidtagas. I anslutning härtill må framhållas, att den
ovan först intagna tabellen innehåller en beräkning rörande tillverkningens
storlek i förhållande till råvaruinförseln. Denna beräkning giver
icke stöd åt motionärens uppgift örn den nuvarande utbytesprocenten vid
risgrynstillverkningen, men är å andra sidan icke av den beskaffenhet, att
densamma utan en närmare kontroll på ort och ställe kan läggas till
grund för ett slutligt bedömande av frågan.

Fotbollar, I motionen 11:183 av herr Lithander har hemställts, »att
riksdagen måtte besluta en tullsats av 5 kronor per kilogram för fotbollar».

Fotbollar av det slag, varom i motionen torde vara fråga, hänföras för
närvarande till tulltaxenummer 305 (stat. nr 674): arbeten av läder och
skinn, andra arbeten, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna, oavsett
materialets beskaffenhet, sadelmakararbeten och rakstriglar, med en tull
av 120 kronor för 100 kilogram.

Bevillningsutskottets betänkande Ni 36.

11

Till stöd för förslaget om höjning av tullen å fotbollar till 500 kronor för
100 kilogram bär motionären anfört i huvudsak följande:

Tillverkningen av fotbollar bade givit många svenska arbetare sitt levebröd.
Fotbollar framställdes nämligen till stor del genom »handsyning»,
varför arbetskostnaden bleve hög (cirka 4 kronor per boll). — På senare
tid bade en betydande import av fotbollar ägt rum från Indien, där arbetet
betalades synnerligen lågt. Denna import komme av allt att döma att
ökas än ytterligare, därest icke åtgärder till de inhemska företagens skydd
vidtoges. Dessa tillverkade fotbollar av goda kvaliteter. Konkurrens förefunnes
mellan inhemska företag, varför någon oskälig prisförhöjning
icke vöre att befara såsom följd av en höjd tull. Den föreslagna tullsatsen,
5 kronor per kilogram, motsvarade omkring 2 kronor per styck för en
boll av normalstorlek.

Enligt vad utskottet inhämtat, har aktiebolaget Bröderna Claesson i en
till handelsdepartementet den 19 januari 1933 inkommen skrift hemställt
örn höjning av tullen å fotbollar. Häröver har kommerskollegium den 15
februari 1933 avgivit infordrat utlåtande och därmed bland annat överlämnat
yttranden i ärendet av Stockholms handelskammare och Skånes
handelskammare, som anfört i huvudsak följande.

Stockholms handelskammare. Det vore otvivelaktigt, att Indien kunde
tillverka en sådan vara som fotbollar till så låga priser att enbart en tull
å 1 krona 20 öre per kilogram icke utgjorde ett nämnvärt hinder för importen.
— Av till stat. nr 674 hänförliga varor infördes år 1931 endast
57,699 kilogram till ett värde av 575,391 kronor, därav från England 13,961
kilogram respektive 136,505 kronor och från Brittiska Indien 494 kilogram
respektive 5,079 kronor. För år 1932 ställde sig de preliminära viktsiffrorna
på följande sätt: totalimport 37,997 kilogram, varav från England
12,838 kilogram och från Brittiska Indien 1,071 kilogram. Både totalsiffran
och den för England hade sålunda sjunkit, men däremot siffran för
Brittiska Indien något mer än fördubblats. Någon klarhet i hur stor del
av de anförda siffrorna, som utgjordes av fotbollar, stöde icke att erhålla,
men denna vara kunde dock icke gärna representera något större importvärde.
Även örn man antoge, att hela den från Brittiska Indien importerade
mängden utgjordes av fotbollar, skulle värdet under förra året
stanna vid omkring 10,000 kronor. Från England knnde under innevarande
år knappast någon starkare skärpning av konkurrensen befaras, och
ej heller syntes en eventuell ökning av importen från Brittiska Indien
kunna taga så stor omfattning, att därigenom skulle kunna äventyras existensmöjligheterna
för något större antal personer, särskilt som i denna
tillverkning sysselsatta arbetare rörde sig örn ett 50-tal för hela riket.
Handelskammaren föreslog i anledning härav, att bolagets framställning
lämnades utan beaktande.

Skånes handelskammare har anställt en jämförelse mellan inhämtade
uppgifter från en svensk fabrikant rörande tillverkningskostnaderna och
vissa tillgängliga, men icke fullt exakta prisuppgifter å indiska fotbollar.
Enligt en härutinnan uppgjord sammanställning, avseende två särskilda
fall, vore differensen per kilogram räknat mellan tillverkningskostnaderna
och importpriset för indiska bollar med tillägg av gällande tull i ena fallet
1 krona 52 öre oell i andra fallet 4 kronor 16 öre. Även örn det finge

Utskottet.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

antagas, att de indiska bollarna vore kvalitativt underlägsna de svenska,
vore det sålunda uppenbart, att den inhemska industrien för att icke överflyglas
genom import av billiga utländska bollar vore i behov av ökat tullskydd.
Huruvida en sådan höjning som den i förevarande motion föreslagna
vore påkallad, ansåge sig handelskammaren ej kunna taga bestämd
ställning till.

Kommerskollegium. Importen av fotbollar från Indien hade, enligt den
av Stockholms handelskammare förebragta utredning, hittills varit obetydlig.
Redan av denna anledning syntes lämpligheten av en tullförhöjning
med huvudsakligt syfte att förebygga en importökning kunna starkt
ifrågasättas. Visserligen hade av Skånes handelskammare meddelats jämförande
priskalkyler, varav skulle framgå, att tillverkningskostnaderna
för svenska fotbollar ställde sig avsevärt högre än importprisen för indiska,
även inberäknat gällande tull. Av sistnämnda uppgifter framginge dock
icke, huruvida kvaliteten hos den utländska varan vore jämförlig med den
svenska produktens. Enligt vad kollegium inhämtat, vore anspråken på
en fotbolls egenskaper i olika avseenden höga inom svenska fotbollskretsar.
Man syntes därför vara berättigad att tillsvidare anse det ovisst, örn de
indiska fotbollarna trots sitt lägre pris kunde vinna ett väsentligt och varaktigt
insteg på deli svenska marknaden. Därtill komme, att en tullförhöjning
givetvis måste träffa alla slag av importerade fotbollar, även de
mest högklassiga. Kollegium hemställde, att framställningen icke måtte
för närvarande föranleda någon åtgärd.

Aktiebolaget Bröderna Claesson har till utskottet överlämnat ett uttalande
i ämnet av ordföranden i Svenska fotbollsförbundets tekniska kommitté,
däri denne förklarat, att förbrukningen inom landet av fotbollar
kunde uppskattas till 200,000—300,000 stycken per år samt att ur idrottslig
synpunkt ingenting funnes, som talade för att en import av utländska fotbollar
vore behövlig. Därjämte har bolaget i skrifter till utskottet bland
annat framhållit, att, då 8 å 9 svenska fabriker funnes, konkurrensen inom
landet vore tillräcklig samt att flera firmor av betydelse inrättat sig uteslutande
för import av indiska fotbollar. — I en från annat håll till utskottet
ingiven skrift har hemställts, att från den ifrågasatta tullförhöjningen
måtte undantagas rugbyfotbollar, vilka icke vore föremål för tillverkning
inom Sverige.

Det föreliggande förslaget örn höjning av tullen å fotbollar sammanhänger
enligt utskottets uppfattning med frågan örn avvägningen av tullskyddet
för andra arbeten av läder och skinn, särskilt sadelmakararbeten.
Tillräckliga skäl för att, med utgångspunkt från motionen, upptaga denna
mera omfattande fråga till prövning kunna emellertid icke anses för närvarande
föreligga. Till följd härav och med beaktande av vad kommerskollegium
i sitt ovan återgivna utlåtande anfört har utskottet ansett sig
böra avstyrka motionärens förslag.

Kardbeslag. I motionen 11:201 av herr Nylander i Stockholm har hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att tullsatsen för kardbeslag, tull -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 13

taxenummer 860 (stat. nr 1525), måtte höjas från nu gällande 20 kronor
till 75 kronor för 100 kilogram».

Under nr 860 i gällande tulltaxa upptagas kardbeslag, även med noekar
av annan metall än järn, med en tull av såsom nämnts 20 kronor för 100
kilogram.

In- och utförseln under åren 1930 och 1931 av kardbeslag utgjorde:

År

lofö

r s e 1

11 1 1 ö

r s e 1

kg

kr.

kg

kr.

1930 ..................

................ 16,782

191,167

11,097

124,037

1931...................

................ 15,436

157,351

12,174

136,771.

Största delen av införseln kom från Tyskland och Schweiz. Utförseln
ägde rum företrädesvis till Polen och de nordiska länderna.

Till stöd för den föreslagna tullförhöjningen har motionären anfört i
huvudsak följande:

Avsikten med den nuvarande tullsatsen för kardbeslag hade endast
varit att kompensera den tullbelastning, som åvilade halvfabrikaten för
kardläderfabrikationen, och utgjorde alltså icke något egentligt tullskydd
för den svenska fabrikationen. Tullsatsen vore också den lägsta, som
förekomme i något land med inhemsk kardläderindustri. Under det att
exporten till de flesta länder så gott som omöjliggjorts genom höga tullmurar,
importrestriktioner och kontingenteringsbestämmelser, läge sålunda
den inhemska marknaden praktiskt taget öppen för utländsk konkurrens.
Då därtill komme, att arbetslönerna här vore högre än i de länder,
varifrån kardbeslag importerades, kunde en inhemsk tillverkning i
längden icke med framgång uppehållas. För närvarande arbetade också
den svenska kardläderfabriken med så stora förluster, att företagets fortsatta
tillvaro vore äventyrad, därest icke ett måttligt tullskydd infördes.

Enligt vad utskottet inhämtat har Kardbeslag-fabriks aktiebolag i en
till chefen för handelsdepartementet i november 1932 ingiven skrift hemställt
örn åtgärder för höjning av tullen å kardbeslag till 75 kronor för
100 kilogram. I yttrande den 4 mars 1933 över framställningen har kommerskollegium
funnit ett förstärkt tullskydd för kardbeslag väl motiverat
och tillika förklarat sig icke hava något att erinra mot den föreslagna
tullförhöjningen. Till stöd härför anförde kollegium bland annat följande.
Med hänsyn till kardbeslagens relativt ringa totalkostnad i förhållande
till textilindustriens betydande tillverkningsvärde syntes tullförhöjningen
icke kunna nämnvärt inverka på textilindustriens eget tullskydd
för garn m. fl. fabrikat av spånadsämne. Vid övervägande av vissa
av bolaget åberopade omständigheter beträffande övermäktig utländsk
konkurrens syntes man icke böra förbise, att tillvaron av inhemsk tillverkning
av ett så viktigt hjälpmaterial för textilindustrien som kard -

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Utskottet.

beslagen torde innebära en viss trygghet mot att utländska tillverkare av
kardbeslag icke under andra förhållanden komme i tillfälle att på den
svenska marknaden uttaga överpriser för sin vara.

Före tillkomsten av 1911 års tulltaxa voro kardbeslag i likhet med åtskilliga
andra maskinförnödenheter belagda med en tull av 10 procent av
värdet. På förslag av 1906 års tulltaxekommitté genomfördes vid 1910
års riksdag tullfrihet för denna vara, som då icke var föremål för tillverkning
här i landet. Sedan det visat sig angeläget för den inhemska
textilindustrien att kunna få sitt behov av nämnda förbrukningsartikel
tillfredsställt inom landet, upptogs under krigsåren tillverkning därav
vid en svensk fabrik. Efter fabrikationens tillkomst har riksdagen vid
upprepade tillfällen haft att behandla motioner örn tullskydd till stöd för
densamma. Så väcktes vid 1920, 1921 och 1922 års riksdagar motioner örn
införande av tull å kardbeslag. Vid 1920 och 1921 års riksdagar avstyrkte
bevillningsutskottet motionerna under hänvisning till den inom tull- och
traktatkommittén då pågående utredningen, vilken utredning enligt utskottets
mening icke utan synnerligen starka skäl borde föregripas genom
vidtagande av ändring i tulltaxan. I anledning av en vid 1926 års
riksdag väckt motion (II: lil) beslöt riksdagen en tull av 20 kronor för 100
kilogram, vilken tullsats var beräknad att motsvara tullen å de i fabrikationen
använda halvfabrikaten. Ehuru, enligt vad som framgått vid den
inom 1928 års tullkommitté verkställda utredningen, en mindre förskjutning
inträtt med avseende å de vid nämnda tillverkning använda halvfabrikaten,
kan tullen å den färdiga varan i stort sett dock endast anses
såsom kompensation för den belastning, industrien har att vidkännas genom
tullen å halvfabrikaten.

Då den sålunda praktiskt taget oskyddade inhemska tillverkningen icke
torde hava utsikt att i fortsättningen äga bestånd i konkurrens med andra
länder med en väl tullskyddad hemmamarknad samt med hänsyn till
ifrågavarande tillverknings betydelse för den inhemska textilindustrien,
har utskottet funnit sig böra tillstyrka den föreslagna tullen, vilken
skulle motsvara omkring 7.5 procent av medelvärdet för 1931 års införsel.

Spiralslangar, böjliga. I motionen 11:204 av herr Nylander har hemställts,
»att riksdagen ville besluta, att under avdelning XV C i gällande tulltaxa
från och med den dag Kungl. Majit bestämmer måtte intagas två.
nya nummer av följande lydelse:

Spiralslangar (böjliga slangar), även överklädda,
med en invändig diameter av:

940:1 13 mm eller därunder.................................... N 100 kg 50: — kr.

940: 2 mer än 13 mm ................................................ N 100 kg 30: — kr.»

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 15

Böjliga metallslangar hänföras vid tillämpning av nu gällande tulltaxa
till något av nedan angivna taxenummer:

Tull

för 100 kg
kronor

Plåt- och bleckvaror (av järn), ej särskilt nämnda:

andra slag, vägande pr stycke:

20 kg eller däröver:

878 pressade, svetsade eller förzinkade................................ N 8: —

mindre än 20 kg, men ej mindre än 1 kg:

881 andra ................................................................................... E 15: —

882 mindre än 1 kg:................................................................... E 20: —

Anm. För varor, hänförliga till nr 881—882 och vägande per
stycke högst 10 kg, tillkommer såsom särskild tilläggstull,
då de äro förgyllda eller försilvrade, 80 kr. för 100 kg, och
då de äro polerade, förnicklade, lackerade, förmässingade eller
förkopprade, 35 kr. för 100 kg.

Koppar: — — — —----samt andra ej särskilt

nämnda metaller etc:

Arbeten, ej särskilt nämnda:

926 förnicklade etc..................................................................... E 75: —

927 fernissade, lackerade eller försedda med annan, ej

särskilt nämnd ytbeteckning än förtenning............ E 85: —

andra slag:

929 av annan metall (än bly eller zink etc.) ................ E 50: —

Enligt motionärens förslag skulle tullen komma att utgå för slangar med
inre diameter av 13 mm eller därunder med 50 kronor för 100 kilogram
samt för slangar av större invändig diameter med 30 kronor för 100 kilogram.

Till stöd för den sålunda föreslagna omläggningen av tulltaxeringen av
böjliga metallslangar har i motionen anförts bland annat följande:

Mot den nuvarande differentieringen av tullen för nämnda varuslag
kunde flera vägande invändningar göras. Uppdelningen av plåt- och
bleckvaror på olika viktklasser bade uppenbarligen tillkommit för att erhålla
en lämplig avvägning av tullen allt efter dylika varors grövre eller
finare beskaffenhet. En sådan uppdelning hade emellertid i fråga om
böjliga metallslangar intet berättigande. Beträffande den tullförhöjning,
som utginge för de förnicklade slangarna, vore densamma icke motiverad
av produktionsförhållandena, då förnicklingen anbragtes redan å halvfabrikatet
och detta i förnicklat tillstånd antingen vore lika tullbeskattat
med den oförnicklade varan eller endast droge 15 procent högre tull.
Då slutligen tillverkningskostnaderna i stort sett voro desamma för slån -

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Utskottet.

gar av järn som för slangar av annan metall och tullskillnaden för halvfabrikatet
i vissa fall endast uppginge till 80 öre och aldrig överstege 4
kronor per 100 kilogram, syntes den nuvarande skillnaden i tull mellan
å ena sidan slangar av järn samt å andra sidan slangar av annan metall
icke heller vara påkallad. Dylika slangar borde enligt motionärens mening
upptagas under avd. XV C, omfattande »arbeten av oädel metall
utan avseende å metallens art».

Tillverkningen av böjliga metallslangar är av tämligen sent datum,
varför vid tillkomsten av nu gällande tulltaxa vederbörlig hänsyn icke
kunde tagas till de med denna fabrikation förknippade säregna förhållandena.
Uppenbart är, att den differentiering, som i gällande tulltaxa genomförts
med hänsyn till olika slag av plåtarbeten — grovplåtsarbeten till
skillnad från arbeten av tunnplåt — icke innebär någon lämplig grund
för tullbeskattningen av metallslangar, en tillverkning som, bortsett från
olika dimensionsgränser samt olika metallöverdrag, är av ganska enhetlig
beskaffenhet. Även i övrigt företer, såsom motionären påvisat, tullbeskattningen
enligt nu gällande bestämmelser vissa oformligheter. Med
hänsyn härtill och efter det utskottet blivit satt i tillfälle att taga del av
den utredning, vilken förebragts för 1928 års tullkommitté, har utskottet
funnit sig böra tillstyrka en omläggning av principerna för tulltaxeringen
av ifrågavarande varuslag i enlighet med det av motionären framlagda
förslaget.

Böjliga metallslangar redovisas icke särskilt för sig i handelsstatistiken.
Inhämtade upplysningar giva emellertid vid handen, att de föreslagna
tullsatserna i genomsnitt motsvara 10 procent av varuvärdet.

Upphängningsanordningar för ampelskålar lii. lii. I motionen 11:208
av herr Hagberg i Malmö har hemställts, »att riksdagen måtte besluta
sådana ändringar i gällande tulltaxa,

a) att taxan, i vad avser numren 546 och 547, erhåller följande ändrade
lydelse

Tull

för 100 kg
kronor

Snören och andra snörmakararbeten, ej hänförliga till
annat nummer:
innehållande silke:

546 a för ampelskålar och dylika belysningsartiklar av sedda

upphängsanordningar, även försedda med

ledningstråd ............................................................ E 500: —

546 b andra ............................................................................ E 3,000: —

547 andra slag ........................................................................ E 300: —

Anm. 1. Till nr 546 a och 547 hänföras även vid ampelskålar
och dylika belysningsartiklar fastsittande upphängningsanordningar
av snörmakararbeten.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

17

Anin. 2. Till nr 54G b och 547 hänföras besättnings- och
garneringsartiklar, ej särskilt nämnda, medelst sömnad,
klistring eller på liknande sätt tillverkade av band eller av
snören eller av band jämte snören, även i förening med
andra ämnen.

b) att, beträffande nummer 657 i tulltaxan, den med 2 betecknade anmärkningen
utgår oell ur den med 1 betecknade anmärkningen numret uteslutes.

c) att nummer 1042 i tulltaxan erhåller följande ändrade lydelse

Tråd, isolerad, av oädel metall; ävensom elektriska ledningskablar,
linor och snören:

1042 på annat sätt isolerad ............................................... 100 kr. 10:—».

Under nr 1042 i gällande tulltaxa upptages — förutom på visst sätt
isolerad ledningstråd —• för ampelskålar och dylika helysningsartiklar
avsedda samt med ledningstråd försedda upphängningsanordningar av
snörmakararbete. Tullen utgår med 10 kronor för 100 kronor av varans
värde. Ifrågavarande upphängningsanordningar voro före 1930 i tullhänseende
likställda med andra snörmakararbeten, och då materialet till
sin huvudsakliga del utgöres av silke, belöpte sig tullen till 30 kronor
per kilogram. Emellertid inkommo dessa upphängningsanordningar understundom
fast förenade med belysningsskålar, vanligen av alabaster,
och inräknades då i skålarnas vikt. Då tullen för dylika skålar utgår
med 10 öre per kilogram, kom denna tullsats att tillämpas även å upphängningsanordningarna.
Slutligen hade man enligt gängse tullbehandlingspraxis
ansett sig böra, därest varje snöre innehöll ledningstråd,
tulltaxera hela varan enligt de bestämmelser, som gällde för tulltaxeringen
av dylik tråd, varvid tullen i allmänhet utgjorde 1 krona per
kilogram. Tulltaxeringen av ifrågavarande artikel var sålunda vid denna
tid synnerligen olikformig, en olikformighet som icke var motiverad
av olikartade produktionsförhållanden utan endast beroende på sättet
för införseln eller annan biomständighet. För att råda bot mot denna
olikformighet föreslogs vid 1929 års tulltaxerevision, att artikeln måtte upptagas
i ovannämnda taxenummer 1042 med en tull av 10 procent av
värdet.

Emellertid har påvisats, att nämnda värdetull understundom icke ens
motsvarar den tull, som de inhemska fabrikanterna hava att erlägga för
i varan ingående halvfabrikat. I anledning av en vid 1930 års riksdag
väckt motion (11:149) tillstyrkte bevillningsutskottet (bet. nr 16) sådan
ändring beträffande här åsyftade varuslag, att tullen, i stället för att beräknas
efter varans värde, skulle utgå med 9 kronor för kilogram eller
med samma belopp, som före 1921 års tullförhöjning gällde för snörmakararbeten
av silke. I en vid betänkandet fogad reservation anför -

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sinni. Nr 36—37.

a

Utskottet.

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

des, att någon ändring i fråga om tullbeskattningen av de i motionen
åsyftade artiklarna icke borde ske, innan utredning verkställts av 3928
års tullkommitté, i anslutning vartill reservanterna yrkade, att motionen
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Vid behandlingen av
frågan stannade kamrarna i skiljaktiga beslut, i det att första kammaren
biföll utskottets hemställan och andra kammaren reservationen. Vid
gemensam votering beslöt riksdagen i enlighet med andra kammarens
mening och frågan förföll alltså för den gången.

I den nu föreliggande motionen, som i princip ansluter sig till det
av 1930 års bevillningsutskott avgivna förslaget, yrkas, att tullen måtte
fastställas till 500 kronor för 100 kilogram. Efter att hava redogjort
för denna tullfrågas tidigare behandling har motionären till stöd för
förslaget anfört i huvudsak följande:

Då 1928 års tullkommitté numera upplösts utan att hava slutfört sitt
uppdrag, syntes anledning föreligga att nu påkalla förnyad prövning av
frågan örn en lämplig avvägning av tullen ‘å ifrågavarande uppliängningsanordningar
och detta desto mera, som tillverkningen av ifrågavarande
artiklar genom den vid senaste riksdag beslutade förhöjningen
av tullen å silke försatts i ett än ogynnsammare läge än förut. Vad
tullsatsen beträffade hade emellertid vissa tekniska förändringar i tillverkningsättet
genomförts, varigenom behovet av tullskydd avsevärt
minskats. Tullen kunde därför numera lämpligen sättas till 5 kronor
per kilogram.

Den nuvarande anordningen, varigenom upphängningsanordningar för
belysningsartiklar upptagits i samma rubrik som på visst sätt isolerad
ledningstråd, synes endast vara att beteckna såsom en nödfallsutväg för
att undgå att belasta tulltaxan med särskild rubrik för denna i och för
sig icke betydande artikel. I produktionsbänseende hava nämligen ifrågavarande
upphängningsanordningar intet gemensamt med ledningstråd
utan utgöra huvudsakligen snörmakararbeten och tillverkas också av
fabrikanter av sistnämnda artiklar. I en systematiskt uppställd tulltaxa
skulle det sålunda obestridligen innebära en rationellare anordning
att upptaga ifrågavarande artikel bland övriga snören och andra snörmakararbeten.

Vad tullskyddsfrågan beträffar har verkställd utredning givit vid
handen, att tullen å de i ifrågavarande artikel ingående halvfabrikaten
motsvarar beträffande de numera mest gängse slagen respektive 80, 85
och 124 öre per kilogram färdig vara. Enligt 1931 års handelsstatistik
uppgick priset å färdig vara till i medeltal 8 kronor 42 öre per kilogram.
Vid nuvarande värdetull motsvarar sålunda tullen å halvfabrikaten i
de två förstnämnda fallen ungefärligen hela tullen å den färdiga
varan, under det att i det sistnämnda fallet tullen å halvfabrikaten
överstiger tullen å den färdiga varan. Det lär icke
kunna bestridas, att vid sådant förhållande den inhemska fabrika -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 19

tionen Ilar en svag ställning i förhållande till den utländska konkurrensen.
Det har också uppgivits, att den inhemska tillverkningen under
en tid måst inskränkas och att det endast är tack vare nu rådande valutaförhållanden,
som densamma i begränsad omfattning kunnat fortsätta.
Utskottet har därför funnit skäl att föreslå en höjning av tullen å ifrågavarande
artikel. Beträffande tullhöjningens storlek har motionären angivit,
att på grund av vissa tekniska förhållanden tullen numera kunde
sättas lägre än som föreslogs vid 1930 års riksdag. Motionären torde
härvid hava syftat på den förändring i artikelns beskaffenhet, att snörmakeriet
numera anbringas över ett järnrör, till följd varav en efter
varans vikt utgående tull verkar kraftigare än under förutvarande förhållanden.

Vid övervägandet av frågan örn tullsatsens lämpliga höjd har utskottet
funnit en tull av 300 kronor per 100 kilogram böra utgöra ett nöjaktigt
stöd för den inhemska tillverkningen. Med denna tullsats vinnes
också den fördelen, att man icke behöver införa någon ny rubrik i tulltaxan,
då ifrågavarande artikel skulle kunna inordnas under taxenummer
547, snören och andra snörmakararbeten etc., andra slag, med en
tull av 300 kronor per 100 kilogram. Beträffande övriga av ändringen
föranledda jämkningar i tulltaxan har utskottet endast velat erinra, att
den med 2 betecknade anmärkningen under nr 657 lämpligen torde kunna
kvarstå, då dess värde såsom ett förtydligande icke påverkas av
ändringen.

Fickur och boetter. I motionen II: 210 av herr Leffler m. fl. har hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att rubrikerna 1078, 1079 och 1083 i
tulltaxan skola från och med dag som Kungl. Maj:t bestämmer hava följande
ändrade lydelse:

Ur:

fickur:

1078 med boett av guld eller platina........................................ 1 st. 6: —

1079 med boett av silver eller andra ämnen ........................ 1 st. 2: —

Delar, ej särskilt nämnda, till ur:
hoetter:

1083 av guld eller platina.......................................................... 1 st. 5: —

Det i motionen framställda yrkandet innebär, att tullen skulle höjas för
fickur nied boett av guld eller platina med 2 kronor till 6 kronor, för
fickur med boett av silver eller andra ämnen med 1 krona till 2 kronor
samt för enbart boetter av guld eller platina med 2 kronor till 5 kronor,
allt per stycke räknat. Härvid hava motionärerna förutsatt, att någon
ändring icke skulle vidtagas i de av 1932 års riksdag beslutade tilläggs -

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Utskottet.

Hemställan.

tullarna, för fickur med boett av guld eller platina 2 kronor samt för enbart
boetter av guld eller platina likaledes 2 kronor per stycke. — Boetter
av silver eller andra ämnen tulltaxeras såsom arbeten av det ämne, varav
de bestå.

Enligt vad i motionen anföres, har förslaget framställts i syfte att tillföra
statskassan ökade inkomster. Härutöver har i motionen framhållits,
att hithörande artiklar av guld eller platina hade en i viss mån lyxbetonad
karaktär, att de föreslagna tullförhöjningarna skulle vara ägnade att inverka
gynnsamt å handelsbalansen ävensom att enligt motionärernas uppfattning
handelspolitiska skäl icke borde få utgöra hinder för tullförhöjningarna.
Beträffande vad motionärerna i övrigt anfört till stöd för förslaget får
utskottet hänvisa till motionen.

Införseln till Sverige av fickur åren 1930—1932 framgår av följande
sammanställning (uppgifterna för år 1932 äro endast preliminära):

Fickur med boett av:

1930

1931

1932

1930

1931

guld eller platina (stat. nr 1971) •

.. 45,144

31,623

10,630

2,358,290

1,682,432

silver (stat. nr 1972) ...................

.. 62,891

42,522

17,014

1,184,260

841,582

andra ämnen (stat. nr 1973) .......

.. 143,634

145,216

81,757

1,959,214

1,457,957

Summa 251,669

219,361

109,401

5,501,764

3,981,971

1 För år 1932 äro uppgifter angående värdet ännu ej tillgängliga.

Sammanställningen utvisar, att införseln av ur gått kraftigt tillbaka. —
Införseln av enbart boetter är jämförelsevis ringa. År 1932 infördes sålunda
enligt preliminär uppgift endast 136 boetter av guld eller platina.

Utskottet har ansett någon höjning av tullen å fickur och boetter till ur,
utöver den av 1932 års riksdag beslutade, icke för närvarande böra vidtagas
och har alltså funnit sig böra avstyrka bifall till förevarande motion.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:109 av herr
Tjällgren och II: 213 av herr Heiding m. fl., örn höjning
av tullen å hästar, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

2) att motionen II: 38 av herr Lovén, örn ändring
av tulltaxans bestämmelser örn tull å fjäder, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

21

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

3) att motionen 11:72 av herr Wallén m. fl., om importtull
å lingon, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

4) att motionen 11:191 av herr Bengtsson i Kullen,
örn viss ändring av tullen å ris, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

5) att motionen 11:183 av herr Lithander, örn höjning
av tullen å fotbollar, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

6) att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 201
av herr Nylander, besluta, att nr 860 i gällande tulltaxa
skall hava följande ändrade lydelse:

Tull för
100 kg
kronor

860 Kardbeslag, även med nockar av annan

metall än järn ........................................N 75: —

7) att riksdagen måtte, med bifall till motionen
II: 204 av herr Nylander, besluta, att efter nr 940
under avdelning XV C i tulltaxan skola intagas
två nya taxenummer av följande lydelse:

Spiralslangar (böjliga slangar), även överklädda,
med en invändig diameter av:

13 mm eller därunder ....................N 50: —

mer än 13 mm.................................N 30: —

8) att riksdagen måtte, i anledning av motionen
II: 208 av herr Hagberg i Malmö, besluta,

a) att nr 547 i gällande tulltaxa skall hava
följande ändrade lydelse:

Snören och andra snörmakararbeten, ej
hänförliga till annat nummer:

547 andra slag; härunder inbegripna för
ampelskålar och dylika belysningsartiklar
avsedda upphängningsanordningar,
även innehållande silke,
med eller utan ledningstråd........E 300: —

b) att den under nämnda tulltaxenummer befintliga
anmärkningen skall betecknas med 1,

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

c) att till samma tulltaxenummer skall fogas
en ny, med 2 betecknad anmärkning av följande
lydelse:

Anm. 2. Till nr 547 hänlöras även vid ampelskålar och
dylika belysningsartiklar lastsittande upphängningsanordningar
av snörmakararbeten.

d) att tulltaxenummer 1042 skall hava följande
ändrade lydelse:

Tråd, isolerad, av oädel metall; ävensom
elektriska ledningskablar, linor och
snören:

1042 på annat sätt isolerad ................ 100 kr. 10: —

9) att motionen II: 210 av herr Leffler m. fl., örn
höjning av tullen å fickur samt boetter till ur, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

10) att riksdagen måtte, under förutsättning att riksdagen
bifaller vad utskottet under punkterna 6), 7) eller
8) hemställt, förklara,

att av riksdagen sålunda beslutade ändringar i och
tillägg till tulltaxan skola träda i kraft å dag, som
Kungl. Maj:t bestämmer.

Stockholm den 9 maj 1933.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande:

vid beslut angående punkten 1):

herrar Nilsson i Kristianstad, Örne, Boman, Lövgren i Boden, Björklund, Olsson i
Hamsta, Ericson i Boxholm, Östergren, Wijkström, Larsson i Örbyhus, Hjalmarsson, Bengtsson
i Örby Bosgård, Rosén, Velander, Werner i Hultsfred, Eklund, Johansson i Krogstorp,
Brännström, Andersson i Dunker och Persson i Grytterud;

vid beslut angående punkterna 2)—10):

herrar Nilsson i Kristianstad, Örne, Boman, Lövgren i Boden, Björklund, Nylander i
Stockholm, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Lithander, Östergren, Wijkström, Larsson
i Örbyhus, Hjalmarsson, Bengtsson i Örby Bosgård, Rosén, Velander, Werner i Hultsfred,
Eklund, Johansson i Krogstorp och Andersson i Dunker.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

23

Reservationer

vid punkten 1):

av herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bengtsson i Örby Bosgård, Johansson
i Krogstorp, Brännström, Andersson i Dunker och Persson i
Grytterud, som, med hänvisning till att det för närvarande finnes ett tillräckligt
omfattande avelsmaterial för att landet skall kunna ernå självförsörjning
med kallblodiga hästar, ansett, att samma tullskydd borde
införas för kallblodiga hästar, som av förra riksdagen beslöts beträffande
varmblodiga hästar, och därför yrkat att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande
motionerna 1:109 av herr Tjällgren m. fl. och 11:213
av herr Heiding m. fl., besluta,
att, nied ändring av nu gällande tillägg till tulltaxan,
taxenummer 2 (stat. nr 3), tilläggstull skall
från oell med dag, som Kungl. Majit bestämmer, för

vara av nedan omförmält slag, som införes från utlandet,
utgå efter följande grund:

Tulltaxe- Statistiskt Tilläggs nr

nr tull

ur 2 3 Hästar, andra än föl under 1

år och hingstar............ 1 st. 100:—;

vid punkten 3):

av herr Andersson i Dunker, som med hänvisning till lingonplockningens
betydelse för en stor del av den fattigare befolkningen på landsbygden
ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande motion
II: 72 om en tullsats av 25 öre per kilogram för lingon;

vid punkten 5):

av herr Lithander, som yrkat bifall till motionen II: 183 örn höjning
av tullen å fotbollar;

vid punkten 6):

av herr Örne, som ansett, att utskottet bort avstyrka bifall till motionen
11:201 av herr Nylander örn höjning av tullen å kardbeslag; samt

vid punkten 8):

av herr Örne, som yrkat avslag å motionen 11:208 av herr Hagberg i
Malmö örn ändring av tullen å snören och snörmakeriarbeten m. m.