Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 27 januari 1933 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående fortsatt tUllämpning
av förordningen den 17 maj 1923 (nr 113) örn utgörande
av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp,
byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

I en den 3 januari 1933 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 17, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj
1923 (nr 113) örn utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid
köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror b

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1923 örn utgörande
av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till
riket av pärlor med flera lyxvaror skall, 19 § med ändrad lydelse enligt
förordning den 5 april 1929 (nr 52), äga fortsatt tillämpning till och med
den 30 juni 1934.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,
får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 17, antaga det vid propositonen
fogade förslaget till förordning angående
fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923

1 Jfr 193-2 : 39.

Bihang till riksdagens protokoll 19113. 7 sami. Nr 3. 1

Utskottet.

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

(nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i
vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor
med flera lyxvaror.

Stockholm den 27 januari 1933.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Krislianstad, Bärg, Örne, Boman, Bergman, Ericson i Oberga,
Björnsson, Wohlin, Åström, Jönsson i Boa, Lövgren i Nyborg, Nylander i
Stockholm, Olsson i Ramsta, Björklund, Olsson i Golvvasta, Lithander, Olsson
i Gävle, Ericson i Boxholm, Wijkström och Werner.

Reservationer:

1) av herr Örne, som anfört:

»Alltsedan det av erfarenheten framgick att den nu ifrågavarande
stämpelskatten på pärlor och vissa andra lyxvaror endast kunde lämna
ett mycket obetydligt nettobelopp till statskassan, har jag regelbundet inom
bevillningsutskottet och första kammaren yrkat, att den icke vidare
borde bibehållas. Det kan visserligen vid ytligt betraktande förefalla
egendomligt att under nuvarande statsfinansiella läge vidhålla samma
uppfattning som tidigare. Att jag gör det beror emellertid på, att det
enligt min mening måste anses vara i hög grad irrationellt att bibehålla
en särskild skatteform för att skaffa staten en i jämförelse med dess behov
icke nämnvärd intäkt. De stora inkomsttagarnas och förmögenheternas
bidrag till det allmänna uttagas bäst genom inkomst- och förmögenhetsskatt
samt kvarlåtenskaps- och arvsskatt, vilka skatter icke så
lätt som den nu ifrågavarande kunna kringgås av mindre lojala medborgare.
Det torde vara tämligen visst, att illojal trafik förekommer i stor
utsträckning beträffande den nu ifrågavarande stämpelskatten vid köp
och byte av pärlor och att dess tillvaro dessutom är ägnad att minska sta -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3. 3

tens intäkter av ilen öppna handeln i branschen med ett ej obetydligt belopp
årligen. Då slutligen uppbördskostnaderna för det influtna nettobeloppet
äro relativt stora, ligger däri ytterligare ett skäl att nu avskriva
hela delina synnerligen misslyckade skatteform, till förman för vilken endast
vissa känsloskäl kunna anföras.

Jag anser sålunda, att utskottet bort hemställa, att Kungl. Maj.ts proposition
nr 17 icke måtte av riksdagen bifallas», samt

2) av herr Lithander, sorn anfört följande:

»Jag anser, att ifrågavarande lyxskatt är ägnad att direkt inbjuda til!
och premiera smyghandel till förfång för den lojala handeln, och riktigheten
härav har bekräftats av erfarenheten. Denna smyghandel undandrager
sig kontrollen; och icke heller nu föreliggande förslag innehåller
bestämmelser, som möjliggöra en effektiv kontroll över handeln. Det oaktat
äro kontrollkostnaderna jämförelsevis mycket höga, i det att omkring
50 kontrollörer sysselsättas, dragande en kostnad av mer än 10,000 kronor
jämte resekostnader.

De skattebelopp, som hittills genom denna skatt tillförts statsverket,
synas mig vara illusoriska. Jag är nämligen övertygad örn, att till följd
av att den okontrollerade smyghandeln direkt premieras av den förordning,
som nu föreslås förlängd, hava så stora inkomster berövats utövarna
av den lojala handeln, att därigenom de direkta skattebelopp, som
dessa skulle haft att erlägga, minskats med ett belopp överstigande lyxskattens.

Vidare vill jag erinra örn att förordningen ej tillämpas vid rikets gränser
beträffande turisttrafik, och örn den tillämpades, skulle den tillfoga
turisttrafiken en sådan skada, att de skatter och andra inkomster, som
turisttrafiken nu ger statsverket, skulle minskas i betydande grad.

Till och med i ett land som Tyskland, där praktiskt taget varje tänkbar
skattekälla utnyttjats, förekommer icke någon särskild lyxbeskattning av
pärlor och juveler. Säkerligen har detta förhållande sin grund i att man
ansett en dylik beskattning ur praktiska synpunkter ogenomförbar.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 17.»