Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
1
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1933 kl. 12 in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om
sänkning av stämpelavgiften vid köp av fast egendom.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 177 i
första kammaren av herrar Johan August Larsson och Pålsson samt nr
194 i andra kammaren av herr Johanson i Hallagården m. fl., har hemställts,
»att riksdagen måtte hemställa till Kungl. Majit örn förslag till
sänkning av stämpelavgifter vid köp av fast egendom från nuvarande 1
krona till 60 öre för varje fulla etthundra kronor av egendomens värde
samt att stämpelavgiften skall beräknas efter taxeringsvärdet».
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionerna.
Avhandling örn köp av fast egendom skall enligt 8 § förordningen den
19 november 1914 angående stämpelavgiften, då avhandlingen företes för
lagfart, förses med stämpel, som skall utgöra 1 krona för varje fulla 100
kronor av egendomens värde utom i de fall, där lagfart sökes för aktiebolag
och vissa andra juridiska personer, varvid stämpeln i regel skall
utgöra 2 kronor för varje fulla 100 kronor av värdet. Detta må jämlikt
10 § 1 mom. samma förordning icke upptagas lägre än nästföregående årets
taxeringsvärde men skall beräknas efter den i penningar bestämda köpeskillingen,
så framt denna överstiger nämnda värde.
Ifrågavarande stämpelavgift, som tidigare under lång tid utgått med
60 öre — för aktiebolag m. fl. 1 krona 20 öre — för 100 kronors värde,
höjdes vid 1917 års riksdag till nuvarande belopp, vilken höjning närmast
var föranledd av ökat behov av statsinkomster. Samtidigt infördes emellertid
en bestämmelse, att örn köpare av fastighet vore svensk medborgare,
som icke under nästföregående året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt
för minst 1,800 kronor, köpea vhand lingen skulle, där egendomens
värde icke överstege 5,000 kronor, förses med stämpel av allenast 60 öre
samt, örn värdet överstege 5,000 kronor men icke 8,000 kronor, med stämpel
av 80 öre för varje fulla 100 kronor av egendomens värde. Detta särskilda
stadgande upphävdes enligt beslut av 1921 års riksdag med hänsyn till
dess ringa betydelse samt vissa svårigheter vid tillämpningen.
Bihang till riksdagens protokoll 19311. 7 sami. Nr 12. I
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
Utskottets
yttrande.
Fö rena randa bestämmelse i stämpelförordningen angående beräkning av
egendoms värde härrör i huvudsak från mitten av 1800-talet.''
Vid 1932 års riksdag hava motionsvis förslag av samma innebörd som
de nu föreliggande framställts, men på hemställan av bevillningsutskottet
icke föranlett någon riksdagens åtgärd. I sitt nämnda år avgivna betänkande
i ämnet, nr 19, framhöll bevillningsutskottet bland annat, att stämpelavgiftens
höjning till nuvarande belopp föranletts av statsfinansiella skäl,
samt att utskottet i då rådande läge av enahanda skäl ansåg en sänkning
av stämpelavgiften icke böra ifrågakomma. Vad anginge förslaget, ätt fast
egendoms värde skulle vid stämpelbeläggning av köpeavliandling alltid beräknas
efter taxeringsvärdet, även där köpeskillingen överstege detta värde,
framhöll utskottet, att det måste anses riktigt, att såsom norm för stämpelns
beräkning lades den avtalade köpeskillingens storlek. Även örn i ett stort
antal fall köpeskillingen och taxeringsvärdet icke mera avsevärt skulle
divergera, inträffade dock icke sällan, att försäljningssumman avsevärt
överstege taxeringsvärdet. Framför allt gällde detta, där fastighet undergått
förändring exempelvis genom nybyggnad efter den tidpunkt, taxeringsvärdet
avsåge. Att i sådana fall låta sistnämnda värde vara avgörande
för stämpelplikten, ansåg utskottet icke vara rimligt. Utskottet erinrade
för övrigt, att 1929 års riksdag i skrivelse nr 314 bland annat anhållit,
att Kungl. Majit ville verkställa en allmän revision av stämpellagstiftningen,
i vad densamma avsåge avgifter, som utginge enligt 8 § stämpelförordningen.
Vid denna revision förutsatte utskottet, att bestämmelserna
om stämpelavgiften för köpeavhandling i fråga örn fast egendom komme
att uppmärksammas.
De skäl, som 1932 års bevillningsutskott anfört mot sänkning av lagfartsstämpeln
samt mot att till grund för dennas beräkning, oavsett köpeskillingens
storlek, lägga taxeringsvärdet, anser utskottet alltjämt äga full
giltighet.
I motionerna har framhållits, att i vissa fall stämpelskatten vore särskilt
tryckande och framkallade svårigheter, exempelvis då en inteckningshavare
nödgades övertaga fast egendom för att skydda sina intressen, och att sådana
försäljningar till följd av krisen inom jordbruksnäringen voro mycket vanliga.
Enligt utskottets mening kan det icke förnekas, att i dylika liksom
även i åtskilliga andra fall det kan framstå såsom obilligt, att till grund
för stämpelavgiftens beräknande jämlikt 10 § 1 mom. stämpelförordningen
skall läggas nästföregående års taxeringsvärde, oaktat fastighetens saluvärde
till följd av depressionen eller av annan anledning avsevärt understigit
sagda taxeringsvärde. Även örn vissa skäl skulle tala för att stämpelavgiften
må kunna beräknas å det senast åsätta taxeringsvärdet synes en
ändring av bestämmelsen, som måste ses i samband med motsvarande stadgande
i 5 och 38 §§. förordningen den 19 november 1914 om arvsskatt och
skatt för gåva, kunna anstå samt frågan upptagas till undersökning i
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
3
samband med förut omförmälda allmänna revision av vissa delar av
stämpellagstiftningen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:177 av herrar Johan
August Larsson och Pålsson samt II: 194 av herr Johanson
m. fl., örn sänkning av stämpelavgiften vid köp av
fast egendom, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 28 februari 1933.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Boman, Bergman, Ericson i Oberga, Wohlin,
Åström, Olsson i Golvvasta, Björklund, Ericson i Boxholm, Lithander, Forssberg,
Hjalmarsson, Sjödahl, Eklund, Blomquist, Johansson i Krogstorp, Bergström
i Hälsingborg, Ljunggren och Brännström.