Riksdagens skrivelse Nr 93.
3
Nr 93.
Godkänd av första kammaren den 6 april 1932.
Godkänd av andra kammaren den 6 april 1932.
Riksdagens skrivelse kill Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående stöd åt Skandinaviska Kreditaktiebolaget
m. m.
(Bankoutskottets utlåtande nr 22.)
Till KONUNGEN.
I en till riksdagen avlåten, den 31 mars 1932 dagtecknad proposition nr 248
har Eders Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att
dels, på i huvudsak de av chefen för finansdepartementet i ovanberörda statsrådsprotokoll
angivna villkor, å statens vägnar teckna och erlägga likvid för
förlagsbevis i Skandinaviska kreditaktiebolaget till belopp av 100 miljoner
kronor ävensom lämna samma bolag lån intill sammanlagt belopp av 115 miljoner
kronor,
dels ock ställa till Kungl. Maj :ts förfogande ett belopp av 30 miljoner kronor
att i enlighet med vad av departementschefen föreslagits användas för lämnande
av stöd åt svenska kreditinrättningar, som på grund av rådande krisläge
kunna befinnas vara i behov därav.
I syfte att erhålla grundval för ett i möjligaste män ingående bedömande av
såväl Skandinaviska kreditaktiebolagets ställning som ock vissa förhållanden
i övrigt av betydelse för den föreliggande frågans behandling har riksdagens
vederbörande utskott inhämtat upplysningar dels av förste deputeraden i riksbanken,
bankinspektören samt sparbanksinspektören, dels ock av generaldirektören
T. Nothin i egenskap av utredningsman för granskning av aktiebolaget Kreuger
& Tolls ställning.
4
Riksdagens skrivelse Nr 93.
AV de uppgifter, som sålunda erhållits till komplettering av den i propositionen
lämnade utredningen, har bestyrkts, att Skandinaviska kreditaktiebolagets
likviditet på grund av omständigheter, som i propositionen berörts, för
närvarande är så ansträngd, att särskilda åtgärder för lättnad åt banken
måste anses erforderliga för att undvika en rubbning i det allmänna förtroendet
för banken. Att ett stöd i sådant syfte i detta fall lämnas, torde med
hänsyn till bankens betydande omfattning och centrala ställning såsom kreditinstitut
för stora delar av landets näringsliv få betraktas såsom ett viktigt allmänt
intresse. Till belysande härav må beträffande bankens kreditgivning
framhållas att — även örn bland bankens engagemang de åt företag, anslutna
till Kreugerkoncernen, beviljade försträckningarna intaga en framträdande
plats -—- den övervägande delen av engagemangen utgöres av andra krediter,
vilka hänföra sig till ett mycket stort antal låntagare, representerande
praktiskt taget alla områden av svensk företagsamhet och fördelade på så gott
som alla delar av landet. Uppenbarligen skulle vid nu angivna förhållanden en
av inträdda likviditetssvårigheter framkallad rubbning i allmänhetens förtroende
till banken med därav följande svårigheter för den kreditgivning, som är
nödvändig för fortsatt uppehållande av denna företagsamhet, i det nuvarande
tidsläget komma att föranleda djupgående störningar i näringslivet och därigenom
medföra en högst avsevärd skärpning av den rådande krisen med en
mycket betydande ökning av arbetslösheten såsom en av de ofrånkomliga följderna.
Med hänsyn härtill samt då en skyndsam och tillika effektiv lättnad
för banken synes kunna åvägabringas endast genom ingripande från statens
sida, har riksdagen för sin del i likhet nied departementschefen ansett, att åtgärder
för ett sådant ingripande böra vidtagas. En förutsättning för stödåtgärder
från statens sida har emellertid, såsom i propositionen föreslagits,
ansetts lämpligen böra vara, att andra enskilda banker lämna sin medverkan till
sådana åtgärder.
Den undersökning av Skandinaviska kreditaktiebolagets ställning, som med
ledning av tillgängligt material företagits, har givit stöd för den uppfattningen,
att en stödaktion av den omfattning, vilken i propositionen föreslagits
och varigenom lättnad skulle beredas banken med tillhopa icke mindre än 255
miljoner kronor, under föreliggande förhållanden kan anses tillräcklig för vinnande
av det med åtgärden avsedda syftet. Såvitt vid granskningen framgått,
lärer också en hjälp av denna omfattning kunna lämnas utan att vid normal
utveckling på det ekonomiska området risk för förlust för staten behöver
uppstå.
På grund av det anförda vill riksdagen för sin del i princip biträda det förslag,
som i propositionen framlagts.
Vad i propositionen föreslagits beträffande det närmare sättet för den statliga
stödaktionens genomförande giver riksdagen anledning till uttalanden i följande
hänseenden.
I fråga om det förlagslån å 100 miljoner kronor, som riksgäldskontoret skulle
teckna i Skandinaviska kreditaktiebolaget, innebär Eders Kungl. Maj:ts förslag,
att detta lån skulle erhålla samma rätt som bankens år 1925 utgivna
Riksdagens skrivelse Nr 93.
5
förlagslån. Inom riksdagen har ifrågasatts, att statens här avsedda kapitaltillskott
skulle lämnas i sådan form, att staten för detsamma erhölle bättre
rätt till betalning ur bolagets tillgångar än som tillkommer innehavarna av
förlagsbevis tillhörande 1925 års förlagslån. Efter övervägande av olika på
frågan inverkande omständigheter har riksdagen emellertid ansett sig böra på
denna punkt biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag. Mot den av Eders Kungl.
Majit föreslagna räntesatsen av 5.5 procent har riksdagen ej funnit anledning
till erinran.
Med avseende å det lån till belopp av intill 115 miljoner kronor, som därutöver
skulle lämnas banken, har Eders Kungl. Majit föreslagit, att detta skulle
löpa med en för hela lånetiden fixerad ränta av 5.5 procent. Riksdagen har för
sin del funnit skäligt, att ränta för ifrågavarande lån utgår efter en räntefot,
som med en procent överstiger riksbankens vid varje tidpunkt gällande officiella
diskonto för växlar på högst tre månader, dock lägst efter 5.5 procent.
Vad härefter angår frågan örn begränsning av rätten till utdelning åt bankens
aktieägare, går Eders Kungl. Maj :ts förslag i detta hänseende ut på att,
så länge staten innehar någon del av förlagslånet å 100 miljoner kronor eller
lånet å intill 115 miljoner kronor icke är tillfullo guldet, banken icke skulle
äga utdela mer än högst 5.5 procent eller, efter avrundning uppåt, 8 kronor per
aktie. Motionsvis har ifrågasatts, att såsom villkor för lånen skulle stadgas
förbud mot varje utdelning till aktieägarna, så länge av staten försträckta belopp
icke återbetalats eller statsmakterna efter prövning annorlunda medgivit. Enligt
riksdagens mening skulle emellertid ett dylikt villkor vara ägnat att motverka
syftet med den föreslagna stödaktionen och jämväl i övrigt ur flera synpunkter
vara mindre lämpligt. Icke minst torde vid denna frågas bedömande höra
tagas hänsyn till betydelsen jämväl ur statens synpunkt av att hos bankens
talrika aktieägare bibehålies det starkare intresse av bankens skötsel, som
möjligheten till utdelning måste innebära. På grund av vad nu anförts, har
riksdagen avslagit det motionsvis framställda yrkandet. Däremot har riksdagen
funnit påkallat att, såsom i propositionen föreslagits, maximering av utdelningen
äger rum under den tid, banken åtnjuter lån från statens sida. Mot den av
Eders Kungl. Maj :t föreslagna maximeringen till 8 kronor per aktie har riksdagen
ansett sig icke böra framställa erinran. En dylik maximering innebär
uppenbarligen icke, att från statens sida avses att en utdelning med nämnda
piocentsats under alla förhållanden bör äga rum. Erågan, huruvida och i vad
mån utdelning till aktieägarna inom den angivna maximigränsen bör ske, är
givetvis beroende av örn banken för det verksamhetsår, bokslutet avser, kan
uppvisa sådant driftsresultat, att vinstmedel för utdelning stå till förfogande
efter det erforderliga avskrivningar ägt rum och tillgångarna upptagits till betryggande
värden. I likhet med vad i propositionen uttalats, förutsätter riksdagen,
att någon utdelning icke äger rum under innevarande år.
I detta sammanhang har riksdagen ansett sig böra understryka vikten av
att vissa högre löner samt arvoden, tantiem och övriga omkostnader för banken
i möjligaste mån begränsas.
I samband med villkoren för den förordade stödaktionen Ilar riksdagen till
6
Riksdagens skrivelse Nr 93.
behandling förehaft ett motionsvis framställt förslag i fråga om kontroll från
statens sida över bankens verksamhet. Förslaget innebär, att såsom förutsättning
för stödaktionen skulle stadgas, att riksgäldskontoret skulle vid sidan av
de av styrelsen utsedda direktörerna äga tillsätta direktörer i banken med befogenhet
att förhindra åtgärder, vilka icke överensstämma med det allmännas
intresse eller kunna äventyra bankens soliditet. Detta förslag har riksdagen
av flera skäl ansett sig icke kunna biträda. Efter riksdagens uppfattning skulle
en anordning, varigenom staten toge direkt del i bankens ledning, kunna föranleda
en olämplig uppdelning av ansvaret för bankens skötsel samt jämväl
i övrigt vara ägnad att medföra konsekvenser, vilka nu ej kunna överblickas.
Riksdagen har alltså avslagit ifrågavarande förslag. Enligt riksdagens mening
får emellertid en förstärkt kontroll från det allmännas sida över bankväsendet
anses vara i och för sig högeligen önskvärd. Erfarenheten har såväl nu som
tidigare visat, att bank- och fondinspektionen med nuvarande organisation ingalunda
alltid kan utöva den förebyggande verksamhet, som med denna institution
torde hava avsetts. En förstärkning och utbyggnad av inspektionen synes riksdagen
vara ett oeftergivligt villkor för ernående av en tillfredsställande tillsyn
över bankerna, och anstalter härför böra efter riksdagens uppfattning utan
dröjsmål komma till stånd. Riksdagen förutsätter, att Eders Kungl. Maj :t tager
denna fråga under skyndsamt övervägande och vidtager de åtgärder, som i det
angivna syftet kunna finnas påkallade. Därest för en lösning av frågan riksdagens
medverkan prövas erforderlig, utgår riksdagen från att förslag härutinnan
förelägges innevarande års riksdag. I den mån särskild kontroll påkallas
beträffande kreditinstitut, som erhållit försträckning genom statliga organ,
torde det kunna ankomma på dessa organ att åvägabringa sådan särskild kontroll.
Vad Eders Kungl. Majit i övrigt föreslagit beträffande stöd åt Skandinaviska
kreditaktiebolaget har ej givit riksdagen anledning till erinran eller
särskilt uttalande.
Innan beslut från Eders Kungl. Majits sida meddelas angående utbetalande
av de i det föregående omförmälda lånebeloppen, torde i fråga örn de närmare
villkoren för försträckningarna böra föreligga ett mellan riksgäldskontoret och
Skandinaviska kreditaktiebolaget upprättat avtal av beskaffenhet att kunna
av Eders Kungl. Majit godkännas.
Vad slutligen angår det i propositionen innefattade förslaget örn ställande
till Eders Kungl. Majits förfogande av ett belopp av 30 miljoner kronor att
användas för eventuellt behövligt stöd åt andra kreditinrättningar, ämnar riksdagen
längre fram meddela beslut i anledning av detta förslag; vilket riksdagen
härigenom får för Eders Kungl. Majit tillkännagiva.
På grund av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning av
Eders Kungl. Majits förevarande proposition, i vad densamma nu är föremål
för prövning, bemyndigat fullmäktige i riksgäldskontoret att å statens vägnar
teckna och erlägga likvid för förlagsbevis i Skandinaviska kreditaktiebolaget
till belopp av 100 miljoner kronor ävensom lämna samma bolag lån intill sammanlagt
belopp av 115 miljoner kronor, allt på i huvudsak följande villkor i
Riksdagens skrivelse Nr 93.
7
1- Förlagsbevisen å tillhopa 100 miljoner kronor skola löpa med 5.5 procent
ränta. Förlagslånet skall hava samma rätt som bankens 5.5 procent förlagslån
av år 1925. Förlagsbevisen, som i den mån så finnes lämpligt må av riksgäldskontoret
försäljas, skola vara till fullo inlösta senast den 15 juni 1940. Skandinaviska
kreditaktiebolaget är berättigat att, i den mån lånet alltjämt befinner
sig i riksgäldskontorets ägo, när som helst inlösa större eller mindre del därav.
Därest avbetalning verkställes å 1925 års förlagslån, skall samtidigt minst
samma belopp i riksgäldskontoret tillhöriga förlagsbevis av det nya lånet inlösas.
2. Å omförmälda lån å intill 115 miljoner kronor skall ränta utgå efter en
räntefot, som med en procent överstiger riksbankens officiella diskonto för
växlar på högst tre månader, dock lägst efter 5.5 procent. För lånet pantförskrivas
vissa i riksbanken nu belånade eller andra likvärdiga förbindelser å
motsvarande belopp med tillhörande säkerheter.
Lånet är amorteringsfritt under åren 1932 och 1933. Varje följande år amorteras
en tiondel av ursprungliga beloppet, med rätt för Skandinaviska kreditaktiebolaget
att när som helst inbetala hela lånet eller göra större avbetalningar
än som sålunda stipulerats.
3. Under punkterna 1) och 2) angivna belopp utbetalas under villkor, att
ett antal svenska affärsbanker på depositions- eller kapitalräkning hos Skandinaviska
kreditaktiebolaget insätta ett belopp av tillhopa 40 miljoner kronor,
bundet på ett år, varvid förutsättningen är, att minst halva beloppet kommer
att kvarstå ytterligare ett år.
4. Så länge riksgäldskontoret innehar någon del av det under punkten 1)
omnämnda förlagslånet eller det under punkten 2) omförmälda lånet ej är till
fullo guldet, äger Skandinaviska kreditaktiebolaget icke till sina aktieägare
utdela mer än högst 5.5 procent eller, med avrundning uppåt, 8 kronor per aktie.
För år 1931 må ej någon utdelning lämnas.
Stockholm den 6 april 1932.
Med undersåtlig vördnad.