Riksdagens skrivelse Nr 364.
1
Nr 364.
Godkänd av första kammaren den 13 juni 1932.
Godkänd av andra kammaren den 13 juni 1932.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels riksdagens
revisorers uttalande angående åtgärder för reglering av
konkurrensförhållandet mellan järnvägs- och automobiltrafiken,
dels ock i ämnet väckta motioner m. m.
(Bankoutskottets utlåtande nr 59.)
Till Konungen.
Riksdagens år 1931 församlade revisorer hava i sin berättelse om
granskning av riksgäldskontorets tillstånd oell förvaltning för tiden 1
juli 1930—30 juni 1931 (sid. 163—165) gjort visst uttalande angående statens
utlåning till enskilda järnvägsaktiebolag och därvid bland annat
framhållit önskvärdheten av att en allsidig undersökning snarast vidtoges
angående lämpligheten av åtgärder för reglering av konkurrensförhållandet
mellan järnvägs- och automobiltrafiken.
I samband med revisorernas yttrande har riksdagen till behandling
förehaft tre inom riksdagen väckta motioner (I: 63, II: 315 och II: 316).
I motionen 11:315 har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla dels örn vidtagande av de omedelbara åtgärder i förevarande
avseende, som i motionen antytts, dels ock örn föranstaltande av
skyndsam utredning av frågan örn de ytterligare åtgärder, som lämpligen
böra vidtagas för ernående av en ur nationalekonomisk synpunkt
sund reglering av förhållandet emellan biltrafiken å ena sidan och övriga
kommunikationsföretag å den andra och örn framläggande för riksdagen
av de förslag, vartill denna utredning kan giva anledning.
I motionen II: 316 har hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla, att en ingående och allsidig utredning måtte med
det snaraste igångsättas rörande de åtgärder, som från statens sida kunna
vidtagas för reglering av förhållandet mellan järnvägs- och automobiltrafiken
här i landet».
fälläng till riksdagens protokoll 1932. 14 sami. Nr 364—366.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 364.
I motionen I: 63 Ilar yrkats, att riksdagen ville besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa örn en ingående undersökning rörande i motionen
berörda trafikförhållanden, främst avseende en reglering av konkurrensförhållandet
mellan järnvägs- och automobiltrafiken.
Det är helt naturligt, att bilismens snabba genombrott i vårt land icke
kunnat ske utan friktioner med de äldre trafikmedlen till lands och sjöss
samt att brytningen mellan nytt och gammalt på samfärdselns område
måst aktualisera en mängd olika problem av ingripande betydelse icke
blott för de därav närmast berörda trafikföretagen utan även för samhället
i dess helhet. Rubbningarna i tidigare bestående organisation av kommunikationsväsendet
måste givetvis rent finansiellt sett göra sig gällande
med så mycket större styrka, som dessa rubbningar framträtt, medan ännu
de betydande kapitalinvesteringar, vilka de äldre kommunikationsmedlen
krävt, till avsevärd del kvarstå oamorterade. Den starka konkurrensen
från biltrafiken bär också medfört, att betydande, i äldre samfärdsmedel
nedlagda värden redan gått förlorade och att ytterligare värden stå på
spel.
Med hänsyn till de alltmer framträdande svårigheterna hava starka krav
från de äldre trafikföretagens sida blivit framförda på ingripande av statsmakterna
i syfte att få till stånd en reglering av förhållandet mellan olika
kommunikationsföretag. En hel del åtgärder av olika slag hava föreslagits
och motiverats, utan att dock någon verklig klarhet vunnits beträffande
frågan, hur en reglering med utsikt att ekonomiskt rädda de av bilkonkurrensen
hotade företagen skall kunna genomföras. I själva verket torde
det icke vara möjligt att ernå en fullständig överblick över hela det
komplex av mycket invecklade problem, som här föreligger, utan att
en allsidig utredning i ämnet ägt rum. Först genom en sådan utredning
kan det bliva möjligt att bedöma, i vilken mån åtgärder från det allmännas
sida kunna och böra påkallas. Enligt riksdagens mening är det
med hänsyn till frågans vikt angeläget, att här avsedda spörsmål snarast
genom Eders Kungl. Maj:ts försorg göras till föremål för en ingående
omprövning av sakkunniga. Riksdagen får för den skull biträda syftet
med de i sådant avseende framställda förslagen.
Ehuru, såsom av det anförda framgår, några bestämda direktiv för den
ifrågasatta utredningen icke kunna eller böra angivas, vill riksdagen icke
underlåta att i detta sammanhang giva uttryck åt vissa allmänna synpunkter
av huvudsakligen principiell innebörd.
Då kommunikationsmedlen äro avsedda att tjäna samhället i dess helhet
och icke få anses vara självändamål, bör enligt riksdagens mening statens
kommunikationspolitik syfta till att främja utvecklingen av sunda
och för samhällslivet gagneliga kommunikationsorgan. I den mån ett
kommunikationsmedel på grund av teknikens utveckling förlorat sin betydelse,
så att dess uppgift bättre tillgodoses genom ett annat kommunikationsmedel,
böra åtgärder icke tillgripas för att på konstlad väg öka dess
Riksdagens skrivelse Nr 364. 3
livslängd. Härvid bör likväl ej förbises, att i särskilda fall samhällsintressen
eller andra skäl kunna motivera ett stöd från det allmänna åt
kommunikationsföretag, som eljest icke kunna ekonomiskt bestå.
I anslutning härtill vill riksdagen för sin del uttala, att lika litet som
hinder böra uppställas för en fri utveckling av biltrafiken, i den mån
den bedrives under sunda ekonomiska förhållanden lika litet böra
järnvägsföretag, vilka icke längre fylla en verklig samhällsuppgift, uppehållas
genom bistånd från det allmänna eller genom undertryckande aA
konkurrerande samfärdsmedel. De fördelar i fråga örn billiga taxor samt
snabbare och bättre tillgodosedd trafik, som motorfordonen i vissa avseenden
medfört för den trafikerande allmänheten och näringslivet, böra
enligt riksdagens mening bevaras, i den mån så är möjligt utan risk för
sönderbrytande av ett ordnat kommunikationsväsende. I och för sig
bör det förhållandet, att det allmänna är ekonomiskt engagerat i järnvägsföretag,
alltså icke utgöra tillräckligt skäl för att sådana företag
skulle främjas genom restriktiva åtgärder mot biltrafiken.
Med den principiella inställning, riksdagen intager till den nu föreliggande
frågan, måste riksdagen för sin del hysa starka betänkligheter mot
en allmän, tvångsvis ordnad uppdelning av transportmängden på olika
slag av transportföretag. Samhällets intressen torde i regel, och i den
mån allmänna samhällsekonomiska skäl ej betinga undantag, vara bäst
betjänta med en sådan fri tävlan mellan de olika transportmedlen, att desamma
erhålla den användning, för vilken deras naturliga förutsättningai
och företräden göra dem mest ändamålsenliga.
Vad här anförts gäller emellertid endast under den uttryckliga förutsättningen,
att de fördelar, vilka ernås genom en viss trafik, verkligen vila
på varaktig ekonomisk grund. Det torde i sådant avseende bland annat
bliva utredningens uppgift att ådagalägga, i vad mån osund konkurrens
är för handen, samt att utfinna botemedel däremot. Förekomsten av
osund konkurrens i den bemärkelse, som hill- avses — nämligen att företag
utan hänsyn till affärsmässiga synpunkter underbjuda varandra endast
för att under längre eller kortare tid kunna nödtorftigt uppehålla
driften — innebär fara för att de konkurrerande företagens ekonomi å
ömse håll undergräves och kommunikationsväsendet i sin helhet allvarligt
skadas.
Över huvud taget är det önskvärt, att konkurrensen mellan de olika
trafikmedlen sker under förhållanden, som lämna samma möjlighet för
samtliga parter till fri tävlan. Vad särskilt beträffar biltrafiken, synes
det böra undersökas, huruvida denna trafik bär alla de kostnader för
vägväsendet m. m., som rätteligen böra avila densamma. Å andra
sidan bör övervägas, huruvida icke järnvägarna genom lämpliga jämkningar
i mi gällande författningsbestämmelser och andra föreskrifter
kunna beredas möjligheter till en mera smidig anpassning efter det förändrade
läge, som inträtt genom uppkomsten av bilkonkurrensen. Åtgår
-
4 Riksdagens skrivelse Nr 364.
der i sist angivna riktning skulle bland annat underlätta genomförandet
av förenkling i järnvägarnas organisationsformer och rationalisering av
deras drift.
Av i ärendet föreliggande handlingar har synts framgå, att den osunda
konkurrensen mellan olika trafikföretag skärpts genom den starka stegring
av antalet biltrafikrättigheter, särskilt för lasttrafik, som ägt rum
under de senare åren, samt genom att lämnade tillstånd utnyttjas på ett
annat sätt än från början torde hava varit avsett, ävensom att dessa omständigheter
äro en viktig orsak till vissa nu rådande mindre tillfredsställande
förhållanden. Därest transportorganisationen genom bilföretagens
snabba tillväxt blivit för stor i förhållande till transportbehovet,
synas åtgärder böra vidtagas för utjämning av trafikrättigheternas antal
till rimligare proportioner. För vinnande av detta syfte torde, på
sätt från olika håll föreslagits, strängare regler för beviljande av trafiktillstånd
böra övervägas, dock utan att härigenom tendenser till monopolbildning
eller handel med trafikrättigheter befrämjas.
Med avseende å de sist berörda spörsmålen vill det synas, som örn den
av riksdagen förordade utredningen i första hand borde till omedelbar
Provning upptaga frågan om tillämpningen av motorfordonsförordningens
bestämmelser beträffande beviljande av tillstånd till yrkesmässig trafik.
Härvid bör undersökas dels huruvida begränsning av befintliga tillstånd
till yrkesmässig trafik erfordras, dels oek vilka åtgärder som kunna påkallas
för ernående av en mera effektiv prövning av ansökningar örn
nya sådana tillstånd. Till den del nödiga bestämmelser härutinnan kunna
utan prövning av riksdagen vidtagas på administrativ väg, torde frågan
örn dylika bestämmelser böra av Eders Kungl. Maj:t upptagas till skyndsam
prövning. I den mån ändring av motorfordonsförordningen i här förevarande
syfte erfordras och anses kräva riksdagens medverkan, förutsätter
riksdagen, att dylika spörsmål likaledes göras till föremål för fristående
behandling snarast möjligt. Jämväl torde frågan örn åtgärder för ett
noggrannare iakttagande av motorfordonsförordningens föreskrifter örn
maximihastighet, maximibelastning, arbetstidens längd för bilförare
m. m. böra göras till föremål för övervägande i detta sammanhang.
Åberopande det anförda får riksdagen, i anledning av dels vad riksdagens
revisorer i ämnet anfört, dels ock förevarande motioner, anhålla,
att Eders Kungl. Majit ville låta verkställa en allsidig utredning av frågan
örn åtgärder för ernående av en ur olika synpunkter sund reglering
av förhållandet mellan biltrafik, järnvägar och sjöfart jämte därmed
sammanhängande spörsmål samt därefter vidtaga de åtgärder och, i den
mån riksdagens medverkan prövas erforderlig, för riksdagen framlägga
de förslag, till vilka utredningen må föranleda.
Stockholm den 13 juni 1932.
Med undersåtlig vördnad.