8
Riksdagens skrivelse Nr 298.
Nr 298.
Godkänd av första kammaren den 15 juni 1932.
Godkänd av andra kammaren den 16 juni 1932.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående förhindrandet av tillkomsten
av väpnade privata sammanslutningar.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 17.)
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.)
Till Konungen.
Uti inom riksdagens bägge kamrar väckta likalydande motioner har
gjorts framställning örn åstadkommandet av eli allsidig utredning rörande
förhindrandet av tillkomsten av väpnade privata sammanslutningar
samt att förslag i ärendet, i den mån riksdagens medverkan vore påkallad,
måtte snarast möjligt framläggas.
över motionerna har yttrande i vederbörlig ordning inhämtats från
överståthållarämhetet.
De händelser, som utspelats i vissa andra länder, visa, vart det kan
bära hän, om samhället inom sig tolererar förefintligheten av väpnade privata
sammanslutningar. I ett demokratiskt samhälle äro tryck- och
yttrandefrihet, förenings- och församlingsrätt, demonstrationsfrihet, medborgarrätt
och dess utövande medel för hävdandet av enskilda eller meningsgruppers
uppfattningar i fråga örn samhällsskicket. Den samhälleliga
ordningsmakten bör ligga helt uti samhällets hand. Väpnade privata
kårer böra, vilken meningsriktning de än representera, ej toleraras.
Kontrollen över dylika kårers rekrytering och deras handlande kan, såsom
erfarenheten visat, lätt glida de inför samhället i sin helhet ansvariga
myndigheterna ur händerna. Blotta tillvaron av beväpning på ett
håll för ingripande i samhällslivet kan åstadkomma liknande åtgärder
På annat håll och leda till förvecklingar och stridigheter med för samhället
och den enskilde oöverskådliga följder. Förändring av lagarna
för medborgarnas sammanlevnad bör alltid ske på demokratiens väg.
Det kan förtjäna omnämnas, att riksregeringen i Tyskland nyligen utfärdat
en förordning, varigenom de därstädes befintliga stormavdelnin
-
9
Riksdagens skrivelse Nr 298.
garna och skyddskårerna förbjödos samt organisationernas militära utrustning
beslagtogs. I riksregeringens kommuniké härom beter det
bland annat, att upplösandet av dessa organisationer var en nödvändighet
för att upprätthålla respekten för statens lagar samt för att kunna
vidmakthålla lugn och ordning och bevara statens auktoritet för ytterligare
intrång.
Redan befintligheten av en sådan organisation, som utgör en stat i
staten, är en källa till oro för den fredliga befolkningen. Så snart en
sådan makt organiseras från privat håll och staten tolererar detta, äro
lugn och ordning i fara. Utvecklingen leder logiskt till sammanstötningar
och inbördeskrigsliknande förhållanden.
Vilka åtgärder, som böra tillgripas för att förhindra tillkomsten och
existensen av väpnade privata sammanslutningar, hör en blivande utredning
söka klarlägga.
En eventuell lagstiftning på området bör vara försiktigt avpassad, så
att intrång i den enskilde medborgarens fri- och rättigheter i möjligaste
mån undvikes. Utredningen synes även höra omfatta frågan örn förhindrande
av att de vapen, över vilka skytteföreningar och landstormsavdelningar
förfoga, utnyttjas för beväpning av privata sammanslutningar.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att
Eders Kungl. Majit täcktes föranstalta örn en allsidig utredning rörande
förhindrandet av tillkomsten av väpnade privata sammanslutningar
samt att förslag i ärendet, i den mån riksdagens medverkan är påkallad,
måtte snarast möjligt framläggas.
Stockholm den 16 juni 1932.
Med undersåtlig vördnad.
o
flihang lill riksdagens protokoll 1932. Ib sand
Nr 295-299.