Riksdagens skrivelse Nr 179.

1

Nr 179.

Godkänd av första kammaren den 11 maj 1932
Godkänd av andra kammaren den 11 maj 1932-

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående viss komplettering
av föreskrifterna om märkning av utländska
köttvaror.

(Första kammarens andra tillfälliga ntskotts utlåtande nr 16.)
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)

Till Konungen.

Uti inom riksdagens bägge kamrar väckta likalydande motioner hava framställningar
gjorts örn sådan komplettering av föreskrifterna angående märkning
av utländska köttvaror m. m., att i affärer, där dylika varor saluhållas,
skall finnas tydligt anslag örn att utländska köttvaror försäljas.

Förevarande fråga har, delvis i annat sammanhang, tidigare varit föremål
för riksdagens behandling.

Sedan Eders Kungl. Majit genom förordning den 30 september 1921 (nr
581) meddelat bestämmelser i fråga örn kontrollen vid införsel av köttvaror och
djurfett samt i anslutning därtill utfärdat vissa följdförfattningar, hemställde
1928 års riksdag i skrivelse nr 255 om utfärdandet av skärpta bestämmelser
i ämnet. Riksdagen anförde därvid bland annat följande. Den köpande allmänhetens
intresse att veta, varifrån en viss vara härstammar, syntes vara
tillgodosett beträffande importerat kött och kött efter importerade levande
djur. Däremot vore icke det nämnda intresset, som måste anses vara särskilt
stort, då det gällde livsmedel, tillgodosett beträffande varor, framställda av
sådant kött. Riksdagen ansåg sig böra förorda vissa bestämmelser, vilka givetvis
måste närmare övervägas, kompletteras och utformas av Kungl. Majit.
Sålunda ansåg riksdagen, att på varje färdig vara — såsom korv, sylta, konserver
eller annat — i vilken helt eller delvis inginge importerat kött eller
kött efter importerat djur, borde omedelbart eller å varans förpackning anbringas
en stämpel eller ett märke, utvisande varans utländska ursprung, t. ex.
»Import» eller hellre »Utländskt». Vidare borde i varje butik eller annat försäljningsställe,
där dylika varor eller från utländska djur härrörande kött
saluhölles, finnas ett för allmänheten tydligt anslag, att där försåldes utländska
köttvaror. Anslaget borde vara tillräckligt stort och skriften tydlig, exempelvis
som i Danmark »tryckt i svart färg på vit botten med 75 mm. höga, tydliga,
kraftiga och lättläsliga bokstäver».

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 14 sami. Nr 179—ISO.

1028 82 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 179.

Kungl. Majit utfärdade i anledning av riksdagens berörda skrivelse åtskilliga
författningar i ämnet (Sv. förf.-samling 1928: 352, 353 och 354), vilka
trädde i kraft den 1 november 1928.

Dessa av Kungl. Majit gjorda författningsändringar överensstämde med av
riksdagen genom ovannämnda skrivelse angivna åtgärder med undantag bland
annat just av önskemålet av att i försäljningslokal, varest kött oell varor, framställda
helt eller delvis av importerat kött eller djurfelt, saluhållas, borde finnas
ett för allmänheten tydligt anslag av i skrivelsen närmare angivet slag.

Efter det ovanberörda tre kungl, kungörelser av år 1928 utfärdats, upptogos
vissa förhandlingar med Finland, vid vilka överenskommelse träffades
uti de frågor, som legat till grund för förhandlingarna.

Till synes på grundval av det resultat, som uppnåtts vid sagda förhandlingar,
utfärdade Kungl. Majit den 4 januari 1929 tre kungörelser, nr 1—3.
varigenom vissa ändringar gjordes i kungörelserna 1928 nr 352—354.

Under den tid, som gått, sedan denna fråga varit föremål för riksdagens
och myndigheternas prövning, har det svenska jordbrukets ekonomi starkt försämrats,
och den rådande världskrisens verkningar hava numera gjort sig kännbara
på ett sätt, som ännu för ett par år sedan knappast kunde förutses. Spörsmålet
örn åtgärder för tillgodoseende av jordbruksnäringens intressen måste därför
tillmätas synnerlig vikt.

Det synes riksdagen, att de skäl, som lågo till grund för 1928 års riksdags
åberopade beslut, ännu kvarstå orubbade — således också i fråga örn förut
omnämnda anslag i butiker, där utländsk köttvara försäljes — och i viss mån
nu göra sig starkare gällande. De då begärda åtgärderna avsågo, att i mesta
möjliga grad bevara hemmamarknaden för landets egna jordbruksprodukter.
I vilken grad den nu av motionärerna ånyo föreslagna åtgärden har praktisk
betydelse i avsedd riktning, låter sig icke på förhand med någon säkerhet avgöras.
Från deras sida, som önska den föreslagna åtgärden, har framhållits dess
psykologiska verkan såsom innebärande en uppmuntran för jordbruksnäringens
utövare.

Riksdagen har för sin del funnit, att skäl tala för den i motionerna föreslagna
åtgärden, men att också andra faktorer kunna tänkas kräva hänsyn.
Riksdagen, som i detta sammanhang beaktat de förhandlingar, vilka förekommit
med vissa köttexporterande länder och lett till en reglering av hithörande
frågor, anser sig emellertid icke kunna med säkerhet avgöra, huruvida
åtgärder i det i motionerna avsedda syftet för närvarande låta sig med fördel
genomföra.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders Kungl.
Majit täcktes taga under övervägande, huruvida omständigheterna numera
medgiva utfärdandet av bestämmelser i det syfte, som i förevarande motioner
avses.

Stockholm den 11 maj 1932.

Med undersåtlig vördnad.