Riksdagens skrivelse Nr 175.
1
Nr Ivo.
Godkänd av första kammaren den 10 maj 1932.
Godkänd av andra kammaren den 10 maj 1932.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående vissa lättnader t avseende
å hälsovårdsstadgans tillämpning för köpingar och municipalsamhällen.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 18.)
(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion har gjorts framställning i syfte att utredning
måtte komma till stånd rörande lämpligheten av ändring av gällande
hälsovårdsstadga i vissa i motionen närmare angivna hänseenden.
I den ordning 46 § riksdagsordningen stadgar har yttrande över motionen
inhämtats från medicinalstyrelsen, varjämte Svenska stadsförbundet beretts
tillfälle att inkomma med utlåtande i ämnet.
Det är främst §§ 15 och 16 i gällande hälsovårdsstadga, vilka avse behandlingen
av köksavfall, sopor m. m. samt flytande orenlighet, som motionärerna
anse böra bliva föremål för ändring. Motionärerna åsyfta, att genom särskilda
bestämmelser för köpingar och municipalsamhälien av villa- och trädgårdssamhälles
karaktär lättnader i de tor stad gällande hälsovårdsbestämmelserna,
framför allt i fråga örn renhållningen, skola beredas. Sålunda
hava de hemställt, att uppsamlingsbrunnar av cement och kompost skola
inom dessa samhällen få anordnas och köksavfall och latrin användas till
gödsling. Vidare skulle tillstånd medgivas till användande av s. k. separeringsbrunnar
för rening av avfallsvatten från vattenklosetter ävensom slaskvatten.
Vid utarbetandet av en hälsovårdsstadga är det givet, att hänsyn måste
tagas icke blott till hygieniska utan jämväl till ekonomiska synpunkter. Ett
rättvist avvägande mellan dessa intressen är stundom förenat med betydande
svårigheter. Av de till riksdagens vederbörande utskott inkomna yttrandena
framgår, att såväl medicinalstyrelsen som Svenska statsförbundet anse, att
ett övervägande bör ske, huruvida icke lättnader i vissa av hälsovårdsstadgans
bestämmelser kunna utan sanitära olägenheter vidtagas. Jämväl riksdagen
ansluter sig till denna mening. Riksdagen förbiser därvid ingalunda,
Biliani) lill riksdagens protokoll lfl-12. 14 sami. AV 17a—17H.
2 Riksdagens skrivelse Nr 175.
att även med gällande bestämmelser de i motionen angivna önskemålen
kunna i viss mån tillgodoses. Svenska stadsförbundet ger i sitt yttrande
flera belysande exempel härpå. Men dels äro de nuvarande möjligheterna
till lättnader icke kända ute i samhällena, dels hava myndigheterna intagit
en viss vacklande ståndpunkt vid behandling av dispensföreskrifter för samhällen
med likartad bebyggelse. Riksdagen delar därför stadsförbundets
mening, att i själva hälsovårdsstadgan böra intagas föreskrifter örn nödiga
dispensbestämmelser. Huru detta skall ske torde böra göras till föremål för
närmare utredning.
Riksdagen vill jämväl uttala, att det avgörande vid hälsovårdsstadgans
tillämpning icke bör vara samhällsformen utan beb3rggelsens natur. Naturligtvis
få lättnaderna icke sträcka sig så långt, att den allmänna hygienens
fordringar ej bliva vederbörligt tillgodosedda.
Riksdagen får därför anhålla, att Eders Kungl. Majit täcktes taga under
övervägande lämpligheten av ändring i gällande hälsovårdsstadga i ovan
angivna hänsenden samt vidtaga de åtgärder, Eders Kungl. Majit kan finna
erforderliga.
Stockholm den 10 maj 1932.
Med undersåtlig vördnad.