Riksdagens skrivelse Nr 132.

3

Nr 132.

Godkänd av första kammaren den 20 april 1932.

Godkänd av andra kammaren den 20 april 1932.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående beredande av större möjlighet för
skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indraga
skolor eller skolavdelningar m. m., jämte i ämnet väckta
motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 48.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1932/1933 har Eders Kungl.
Majit under åttonde huvudtiteln föreslagit riksdagen

dels, under punkt 182 av det vid statsverkspropositionen fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag, att, i avbidan
på den proposition angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt
att vid minskning av antalet barn indraga skolor eller skolavdelningar
m. m., som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna det ordinarie
förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor, nu 51,000,000 kronor,
till ett med 700,000 kronor till 51,700,000 kronor förhöjt belopp;

dels, under punkt 189 av nämnda statsrådsprotokoll, att, i avbidan på
nyssberörda proposition,

beräkna det ordinarie anslaget till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga
barn inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, till oförändrat belopp, 548,000
kronor, samt

till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn i andra delar av riket
än nyss angivits, för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra anslag av
15,000 kronor;

4

Riksdagens skrivelse Nr 132.

dels ock, under punkt 190 av samma statsrådsprotokoll, att, i avbidan på
ovan omförmälda proposition, till bidrag för anordnande av skolskjutsar
för skolpliktiga barn för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra reservationsanslag
av 150,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 5
februari 1932 dagtecknad proposition, nr 77, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag,
föreslagit riksdagen att

dels förklara sig icke hava något att erinra mot att för beredande av
större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av barnantalet indraga
skolor eller skolavdelningar ändringar vidtagas i folkskolestadgan och stadgan
angående folkundervisningen i Stockholm i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkt,

dels godkänna följande ändringar i grunderna för utgående av statsbidrag
till lärare vid folkskolor och småskolor:

1. Därest skolöverstyrelsen i vederbörlig ordning medgivit befrielse från
skyldigheten att anställa vikarie för tjänstledig lärare, skall det till avlönande
av den tjänstledige läraren eljest utgående statsbidraget minskas med ett
belopp, motsvarande vad läraren under tjänstledigheten avstått av sin
avlöning.

2. Såsom villkor för erhållande av statsbidrag skall, utom annat, varom
här nu ej är fråga, gälla:

a) att undervisningen vid skolan fortgår minst åtta månader örn året,
därest icke Eders Kungl. Maj:t genom särskilt beslut medgivit inskränkning
i den sålunda stadgade undervisningstiden eller skolöverstyrelsen i vederbörlig
ordning befriat skoldistriktet från skyldigheten att uppehålla undervisningen
genom vikarie;

b) örn bidrag sökes till nyinrättad ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst
eller till lärartjänst, som förändrats från extra ordinarie till ordinarie:
att folkskolinspektören vitsordat tjänstens behövlighet,

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor,
nu 51,000,000 kronor, med 700,000 kronor till 51,700,000 kronor,

dels i riksstaten uppföra det ordinarie anslaget till inackorderingsbidrag
för vissa skolpliktiga barn inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, med oförändrat
belopp 548,000 kronor,

dels till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn, tillhörande skoldistrikt
i andra delar av riket än de fyra nordligaste länen, bevilja för budgetåret
1932/1933 ett extra anslag av 15,000 kronor,

dels ock till bidrag för anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn
bevilja för budgetåret 1932/1933 ett extra anslag av 150,000 kronor att utgå
enligt de närmare villkor och bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan tinna
gott föreskriva.

5

Riksdagens skrivelse Nr 132.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft
dels två inom riksdagen väckta, likalydande motioner (I: 293 och II: 427),
i vilka motioner hemställts, att sådana föreskrifter måtte meddelas, att vid
nyanställning av lärare vid rikets folk- och småskolor befattningshavare
tillförbindes den skyldighet att underkasta sig förflyttning från en tjänst till
en annan, som framdeles kan bliva i vederbörlig ordning bestämd,

dels ock en inom riksdagen väckt motion (I: 298), vari hemställts, att riksdagen
i anledning av ifrågavarande proposition måtte besluta,

att ordinarie lärare vid folk- eller småskola må kunna förflyttas från en
lärartjänst till en annan inom samma län,

att, örn lärare vägrar att underkasta sig dylik förflyttning, han från och
med den dag, då förflyttningen skulle hava trätt i kraft, icke skall äga
komma i åtnjutande av provisorisk avlöningsförbättring,

att ersättning för flyttningskostnader mellan olika skoldistrikt ävensom
för den minskning i läraren tillkommande avlöningsförmåner, som kan föranledas
av förflyttningen, skall gäldas av statsmedel, samt

att dylika ersättningsbelopp må enligt länsstyrelsens prövning utgå från
det ordinarie förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor,

I motionerna I: 293 och II: 427, vilka sysselsätta sig med frågan örn lärares
flyttningsskyldighet, har åberopats en av skatteutjämningsberedningen
den 17 februari 1932 till Eders Kungl. Maj:t avlåten, vid motionen II: 427
såsom bilaga fogad skrivelse.

I denna skrivelse har erinrats, att beredningen redan tidigare framhållit
önskvärdheten av sådana ändrade bestämmelser i folkskolestadgan, att lärare,
som hädanefter vunne ordinarie anställning, anställdes vid skoldistriktets
skolor med placering tills vidare vid viss skola. Beträffande lärare, vilka redan
vunnit ordinarie anställning vid viss skola, hade beredningen härjämte anfört,
att det syntes böra tagas under övervägande, huruvida icke i samband
med en eventuell lönereglering för folkskollärarkåren sådana bestämmelser
borde meddelas, att med rätten till reglerad lön skulle följa skyldighet för
befattningshavaren att underkasta sig förflyttning i samma utsträckning, som
kunde bliva föreskriven för nyanställda lärare.

Beredningen har vidare anfört:

Vad beredningen i nu anförda och andra hänseenden föreslog i sitt berörda
utlåtande inskränkte sig till att avse vissa åtgärder, vilka i syfte att
bereda ökad möjlighet till begränsning av antalet lärare och skolbyggnader
ansågos genomförbara även utan ändring i det nuvarande systemet för folkundervisningens
finansiering. Beredningens arbete har emellertid numera
fortskridit så långt, att preliminära beslut fattats angående förslag till väsentliga
förändringar i sagda system. Då genom dessa skulle bland annat
skapas större förutsättningar att åvägabringa den rörlighet i skolorganisationen,
som är av behovet påkallad särskilt med hänsyn till den starka,
fortgående minskningen av antalet skolpliktiga barn, torde det få anses synnerligen
angeläget, att utvecklingen av skolorganisationen i antydd riktning
icke onödigtvis fördröjes av bestämmelser, som lägga hinder i vägen för

6

Riksdagens skrivelse Nr 132.

förflyttning av lärare i den omfattning, som må finnas erforderlig. Beredningen
har därför funnit sig böra ifrågasätta, att de av beredningen tidigare
förordade, ovan omförmälda bestämmelserna örn lärares förflyttning
erhålla en i viss mån utsträckt räckvidd utan att dessa bestämmelser likväl
behöva binda statsmakterna vid den ena eller den andra organisationsformen.

I enlighet härmed får beredningen i underdånighet hemställa, det täcktes
Kungl. Majit föranstalta därom, att — utöver vad tidigare av beredningen
föreslagits — sådana föreskrifter måtte meddelas, att vid nyanställning
av lärare vid rikets folkskolor befattningshavare tillförbindes den skyldighet
att underkasta sig förflyttning från en tjänst till en annan, som framdeles
kan bliva i vederbörlig ordning bestämd. Vid bifall till vad beredningen
sålunda föreslagit skulle i händelse av en lönereglering enahanda
skyldighet uppställas som villkor för rätt att komma i åtnjutande av reglerad
lön.

I motionen I: 298, som jämväl behandlar frågan örn lärares flyttningsskyldighet,
har till stöd för de där framställda yrkandena anförts huvudsakligen
följande:

I min hemkommun By inom Kopparbergs län funnos år 1927 660 skolpliktiga
barn. År 1931 hade barnantalet minskats till 598. Antalet lärare
utgjorde sistnämnda år 32. Innevarande läsår uppgår barnantalet i Horndals
skolor, vilka äro av A-form, till 195, därav 145 å folkskolestadiet, och
dessa senare barn äro uppdelade på åtta läraravdelningar. I dessa avdelningar
bar alltså varje lärare omkring 18 barn att undervisa.

Antalet födda barn i församlingen under åren 1921—1931 utgör enligt
uppgift från pastorsämbetet

1921 ......................... 128

1922 ......................... 105

1923 ......................... 102

1924 ......................... 81

1925 ......................... 88

1926 ......................... 65

1927 ......................... 87

1928 ......................... 53

1929 ......................... 71

1930 ......................... 63

1931 ........................ 55

År 1938, då skolornas elever komma att utgöras av de under åren 1926
—1931 födda barnen, skulle alltså barntalet uppgå till allenast 394, och då
är hänsyn ändock icke tagen till normal dödlighet bland dessa årskullar.
Därest antalet lärare icke till dess kan nedbringas, skulle på varje läraravdelning
komma i genomsnitt allenast omkring 12 barn. Någon ökning av
barnantalet på grund av inflyttning synes icke vara att påräkna. Snarare
torde det kunna befaras, att på grund av industrins tillbakagång och därav
föranledd utflyttning barnantalet kommer att ytterligare minskas.

Liknande förhållanden, som här ovan påvisats, äro, enligt vad jag har
mig bekant, rådande i ett stort antal skoldistrikt inom riket.

Det synes under sådana omständigheter ofrånkomligt, att effektivare åt -

7

Riksdagens skrivelse Nr 132.

gärder, än i den kungl, propositionen föreslagits, vidtagas i syfte att minska
antalet läraravdelningar och att anpassa lärarkrafterna efter det verkliga
behovet. Detta krav gör sig med särskild styrka gällande i dessa tider, då
statens och särskilt kommunernas finanser, bland annat på grund av de
stora utgifterna för folkskoleväsendet, äro synnerligen hårt ansträngda.

De åtgärder, vilka i förevarande hänseende i propositionen föreslås, äro
icke till fyllest under de alldeles exceptionella förhållanden, som inträtt
genom den starka nativitetsminskningen. För en elastisk anpassning av
lärarkrafterna efter barnantalets ökning eller minskning är det uppenbarligen
icke tillräckligt att kunna förflytta en lärare inom ett och samma skoldistrikt.
Av Kungl. Maj:ts förslag framgår för övrigt icke, huruvida den
föreslagna skyldigheten för lärare att underkasta sig förflyttning från en tjänst
till en annan skall avse även sådana redan nu anställda lärare, vilka antagits
vid viss skola, eller allenast lärare, vilka framdeles vinna ordinarie
anställning. I vilket fall som helst är det tydligt, att man på denna väg
icke vinner möjlighet att inom rimlig tid minska lärarnas antal och anpassa
detta efter barnantalet. Detta syfte nås icke heller i erforderlig omfattning
genom det motionsvis framförda förslaget att lärare, som framdeles erhålla
ordinarie anställning, skola vara skyldiga att underkasta sig förflyttning i
den omfattning, som i vederbörlig ordning kan bliva bestämd. Enda möjligheten
att åstadkomma en i nuvarande ekonomiska nödläge nödvändig beskärning
av den alltför vida skolorganisationen är, att lärarna underkastas
förflyttningsskyldighet icke allenast inom skoldistriktet utan även från ett
skoldistrikt till ett annat. Det kan i detta sammanhang erinras, att statens
befattningshavare i allmänhet äro skyldiga att underkasta sig förflyttning
från en ort till en annan, vadan lärarpersonalen härigenom icke skulle
komma i sämre ställning än statens tjänstemän.

Visserligen skulle genom en dylik allmän förflyttningsrätt ett visst ingrepp
göras i församlingarnas befogenhet att själva utse sina lärare. Men å andra
sidan är det också ett församlingsintresse, att utgifterna för skolväsendet,
där så är möjligt, nedbringas, och man torde hava rätt att förvänta att med
det överflöd på lärare, som för närvarande mångenstädes är tillfinnandes
vederbörande myndigheter skola taga en viss hänsyn till församlingarnas
önskemål, då det gäller att tillsätta en lärartjänst genom förflyttning från
annat skoldistrikt.

Örn det alltså ur principiell synpunkt måste anses nödvändigt och riktigt,
att en vidsträcktare förflyttningsskyldighet ålägges lärarna, torde emellertid
av praktiska hänsyn denna skyldighet böra på något sätt begränsas. Lämpligast
synes härvid vara, att förflyttningsskyldigheten inskränkes till att
omfatta skolor inom ett och samma län.

Till förekommande av att förflyttningsrätten missbrukas torde böra meddelas
föreskrifter av enahanda'' innehåll, som i propositionen föreslås vid
förflyttning av lärare inom ett skoldistrikt.

För det allmänna skulle ett nedbringande av lärarantalet genom förflyttning
vid uppkommande ledigheter av lärare från ett skoldistrikt till ett
annat innebära avsevärda besparingar. Särskilt gäller detta staten, som ju
för närvarande betalar 9/10 av lärarnas avlöning. Då det icke torde kunna
ifrågasättas att vid förflyttning av lärare mellan olika skoldistrikt ålägga det
ena eller andra distriktet att betala kostnaderna för lärarens flyttning, synes
det böra ankomma på staten att i dylika fall bestrida dessa kostnader, ävensom
att till läraren utgiva ersättning för den minskning i avlöningsförmåner,

8

Riksdagens skrivelse Nr 132.

statliga såväl som kommunala, han kan få vidkännas på grund av förflyttningen.
Dylika ersättningar torde böra utbetalas av vederbörande länsstyrelse
efter prövning av de framställda anspråken. Med hänsyn till den besparing,
som från statens sida härvid skulle göras beträffande statsbidrag
till skoldistrikten, torde dessa ersättningar lämpligen kunna utgå från det
nuvarande förslagsanslaget till lärarnas avlöning.

Mot införandet av en dylik allmän förflyttningsskyldighet har invänts,
att de lärare, vilka redan antagits vid viss skola, över huvud icke kunna
tvingas att underkasta sig en vidsträcktare förflyttningsskyldighet. Detta
må vara riktigt. Om en sådan lärare vägrar att gå med på en förflyttning,
som med hänsyn till det allmännas befogade intressen finnes påkallad, bör
därför skapas möjlighet att utöva en viss påtryckning på läraren. I sådant
syfte bör enligt min uppfattning föreskrivas, att läraren i sådant fall icke
skall äga rätt att bekomma den av riksdagen beviljade provisoriska avlöningsförbättringen.
Även örn detta ur den enskilde lärarens synpunkt kan
förefalla i viss mån obilligt, bör det dock erinras, att det icke* är fråga örn
att genom förflyttningen beröva läraren någon del av bans löneförmåner,
och då nu förhållandena äro sådana, att åtgärder i den av mig angivna
riktningen måste vidtagas för att hålla statens och kommunernas utgifter
för skolväsendet inom skäliga gränser, torde det kunna förväntas att lärarkåren
lojalt fogar sig i sådana förändringar, som med hänsyn till det allmännas
och folkskolans bästa visa sig erforderliga.

Jag vill till slut erinra, att det icke saknas precedensfall på ingripanden
av den art, som här av mig föreslagits. Sålunda gjordes exempelvis genom
statsmakternas beslut år 1927 häradshövdingarnas rätt att i fortsättningen
komma i åtnjutande av den då utgående förhöjningen av expeditionslösen
beroende därav, att de underkastade sig bestämmelserna i kungörelsen den
20 maj 1927, nr 179, i fråga om avlöning åt de vid domsagornas kanslier
anställda, icke rättsbildade biträdena. Genom kungörelsen den 26 juli 1927
om ändring av § 3 i förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen
förordnades vidare, att vissa bevis, vilka av myndighet utfärdats
mot lösen, skulle vara befriade från dylik avgift.

Riksdagen har liksom departementschefen den uppfattningen, att åtgärder
äro erforderliga för att giva vår folkskoleorganisation större förmåga av
anpassning efter växlande förutsättningar och behov, även oberoende av den
konstaterade nedgången i barnantalet, vilken kan vara en övergående företeelse.
Den brist på elasticitet, som för närvarande präglar nämnda organisation,
medför icke endast, att folkskoleväsendet drager onödiga kostnader
både för stat och kommun, utan även att lärjungarna ej alltid erhålla så
god undervisning, som vid en större rörlighet i organisationen varit möjlig.
För det allmänna är det alltså synnerligen betydelsefullt, att det initiativ
till en reform i angivna hänseende, som togs av 1927 års riksdag och som
nu av Eders Kungl. Majit fullföljts, leder till ett verksamt resultat.

De av Eders Kungl. Majit här framlagda förslagen karakteriseras av varsamhet
och hänsyn såväl till den kommunala självbestämningsrätten som
till lärarpersonalens rättsliga ställning. Denna ståndpunkt stämmer väl överens
med andan i 1927 års riksdagsskrivelse, och i det stora hela kan riksdagen
ansluta sig till den principiella inställning till föreliggande spörsmål,

9

Riksdagens skrivelse Nr 132.

som i propositionen kommer till uttryck. Endast i ett avseende, vartill
riksdagen strax skall återkomma, har riksdagen ansett sig böra, för att giva
reformen en högre grad av effektivitet, ifrågasätta längre gående åtgärder
än Eders Kungl. Maj:ts förslag avser.

Mot vad Eders Kungl. Majit föreslagit i fråga om ökade möjligheter att förflytta
lärare synes i och för sig intet vara att erinra. Det kan emellertid icke
bestridas, att förslaget i denna del är av ganska ringa praktisk betydelse. Någon
möjlighet till förflyttning av lärare från ett skoldistrikt till ett annat lämnas
icke, och, vad beträffar förflyttning inom samma skoldistrikt, inskränker sig
det nya till att folkskolinspektören tillerkännes initiativrätt i dessa ärenden,
att i landsbygdsdistrikt, där 1930 års lag örn skolstyrelse icke är tillämplig,
beslutanderätten tillägges skolrådet i stället för kyrkostämman1) samt
att lärare hädanefter icke skola anställas såsom ordinarie vid viss skola
utan såsom ordinarie inom distriktet med tjänstgöring tills vidare vid viss
skola. Dessa ändringar innebära visserligen förbättringar, men några mera
verksamma rationaliseringsmedel utgöra de icke. Genom att de begränsats
till ett och samma distrikt erhålla de endast en mycket ringa räckvidd.

Departementschefen framhåller själv, att en godtagbar lösning av problemet
örn flyttning av lärare mellan distrikten innesluter betydande möjligheter
till en smidig anpassning av folkskoleväsendet efter förefallande behov.
Han anser dock en sådan lösning av frågan möjlig endast i samband med
en blivande lönereglering. Tanken på att stadga flyttningsskyldighet av nu
avsedd innebörd för lärare, som hädanefter vinna ordinarie anställning, avvisas
av departementschefen, då härigenom lärarna skulle komma att uppdelas
i två kategorier med sinsemellan väsentligt olika rättsställning.

Även riksdagen har den uppfattningen, att en sådan utvidgning av lärarnas
flyttningsskyldighet, varigenom den ovillkorliga bundenheten vid visst
distrikt hävdes, skulle avlägsna ett av de svåraste hindren för ifrågavarande
rationaliseringssträvanden. En lösning av frågan på denna väg måste givetvis
medföra ett försvagande i viss mån av lärarnas rättsliga ställning och
likaledes ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Man bör därför här
gå fram med stor försiktighet. Enligt riksdagens mening har dock utvecklingen
numera nått därhän, att det icke längre låter sig göra att utan vidare
tillbakavisa kravet på åtgärder i denna riktning.

Riksdagen kan emellertid icke följa motionerna 1:293 och 11:427 samt
1: 298, då i dessa motioner påyrkas ett riksdagens omedelbara beslut i ämnet.
Detta ej endast därför, att riksdagen anser åtskilliga anmärkningar kunna
riktas mot de i motionerna framställda förslagen till bestämmelser, såsom,
beträffande motionerna I: 293 och II: 427, att det icke lärer rimligen kunna
ifrågakomma att försätta en befattningshavare i det osäkerhetstillstånd, som
skulle bliva följden, om vid hans anställning knutes ett villkor av den obe ’)

I sådana distrikt, där nämnda lag är tillämplig, tillkommer redan nu beslutanderätten
folkskolestyrelsen.

10 Riksdagens skrivelse Nr 132.

stämda innebörd, dessa motioner synas avse, samt, i fråga örn motionen
I: 298, att det näppeligen kan anses stå i god överensstämmelse med den
hänsyn, de svenska statsmakterna pläga visa skälighets- och billighetssynpunkter,
att för redan anställda ordinarie lärare göra den sedan flera år utgående
förmånen av provisorisk avlöningsförbättring beroende av lärarnas
underkastelse under flyttningsvillkoret. Dylika brister i nämnda förslag skulle
måhända genom lämpliga ändringar eller tillägg kunna avlägsnas. Men vad
som framför allt gör, att riksdagen icke kan omedelbart avgöra denna
fråga, är, att densamma innesluter ett flertal väsentliga spörsmål, som
tarva närmare utredning och ett ingående övervägande, innan saken kan
anses mogen att av riksdagen definitivt prövas. Sålunda måste först och
främst flyttningsskyldighetens omfattning och innebörd noggrant fixeras.
Bland annat bör det klargöras, huruvida och i vilken utsträckning lärare,
som innehar anställning vid skola av högre skolform, skall vara skyldig
underkasta sig förflyttning till lägre skolform, ävensom vilken betydelse,
som eljest bör tillmätas avsevärda skiljaktigheter med hänsyn till tjänstgörings-
och övriga levnadsförhållanden på de olika orterna. Frågan, huruvida
flyttningsskyldigheten bör territoriellt begränsas, och, örn så befinnes
böra ske, huruvida, såsom föreslås i motionen I: 298, länet eller möjligen
stiftet eller annat område skall komma ifråga, är jämväl förtjänt av
närmare begrundande. Vidare måste själva det tekniska förfaringssättet vid
förflyttningen övervägas. Därvid framställa sig sådana frågor som huruvida
skoldistrikten skola ställas helt utom inflytande på proceduren eller örn
deras medverkan i en eller annan form kan tänkas; vilken myndighet, som
lämpligen bör anförtros att handlägga dessa ärenden o. s. v. De nu anförda
exemplen torde tillräckligt belysa behovet av ytterligare utredning innan
riksdagen fattar ståndpunkt i ämnet. Denna utredning synes riksdagen
böra göras så allsidig som möjligt. Utredningen bör alltså ej endast taga
sikte på de spörsmål, riksdagen här ovan såsom exempel framdragit, utan
den bör i möjligaste mån beakta alla de förhållanden, som överhuvudtaget
kunna äga betydelse i detta sammanhang, vare sig de angå statens eller
kommunernas eller lärarnas intressen. Eventuellt kan det vid utredningen
även bliva nödvändigt att taga hänsyn till skatteutjämningsberedningens
pågående arbete, i vad det berör förevarande område. Synnerligen önskvärt
är, att utredningen bedrives med skyndsamhet, så att dess resultat så vitt
möjligt må kunna föreläggas 1933 års riksdag.

Riksdagen anser sig alltså böra beträffande frågan om ökade möjligheter
att förflytta lärare för närvarande godkänna Eders Kungl. Maj:ts förslag
men i anledning av motionerna 1:293 och 11:427 samt 1:298 anhålla, att
Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning angående stadgande av
skyldighet för lärare vid folk- och småskolor att låta sig förflytta från ett
skoldistrikt till ett annat ävensom för riksdagen framlägga berörda utredning
jämte härå grundat förslag i ämnet.

11

Riksdagens skrivelse Nr 132.

Eders Kungl. Majis förslag i fråga om ökade möjligheter att vid vakanser
indraga obehövliga lärartjänster synes riksdagen böra godtagas. Så vitt riksdagen
kan finna, erbjuder detta förslag goda möjligheter till besparingar
för såväl stat som kommun. De statliga skolmyndigheternas inflytande på
här ifrågavarande ärenden torde utgöra en borgen för att de föreslagna nya
bestämmelserna icke komma att tillämpas på ett sådant sätt, att undervisningsväsendet
härigenom försämras eller en oskäligt stor kår av extralärare
uppkommer.

De hittills behandlade delarna av Eders Kungl. Majis förslag avse icke
Stockholms skoldistrikt, utom för så vitt angår möjligheten att erhålla befrielse
från skyldigheten att förordna vikarie å ledig lärartjänst ävensom bestämmelserna
örn uppehållande av lärartjänster med extra ordinarie lärare. I
övrigt har departementschefen ansett förhållandena i Stockholm tarva ytterligare
utredning. I anledning härav vill riksdagen framhålla, att riksdagen
anser enahanda bestämmelser i nu förevarande avseenden böra, så vitt möjligt,
gälla för Stockholm som för rikets övriga stadsskoldistrikt, och att
dylika bestämmelser, sedan den avsedda utredningen slutförts, enligt riksdagens
mening torde kunna av Eders Kungl. Majit utfärdas, utan att frågan
ånyo förelägges riksdagen.

Förslaget till bestämmelser örn undervisning av barn i annat skoldistrikt
än det, barnet tillhör, synes riksdagen utgöra ett betydelsefullt steg i riktning
mot en mera rationell organisation av folkskoleväsendet,

Riksdagen delar departementschefens uppfattning, att någon författningsändring
i syfte att vinna ökad användning av kommunalförbund för främjande
av skolväsendet icke bör för närvarande komma till stånd med hänsyn
till det inom skatteutjämningsberedningen pågående arbetet, vilket jämväl
berör hithörande ämnen.

Eders Kungl. Majits förslag örn det nuvarande ordinarie inackorderingsanslagets
bibehållande vid oförändrat belopp, 548,000 kronor, samt örn uppförande
av ett nytt, extra anslag å 15,000 kronor till inackordering av barn
i andra delar av riket än de fyra nordhgaste länen har riksdagen bifallit.

I fråga örn anslaget till statsbidrag för skolskjutsar har departementschefen
uttalat sina sympatier för tanken på anslagets förändring till förslagsanslag
men ansett sig icke kunna framställa förslag härom, emedan fixerade normer,
efter vilka statsbidragen skulle utgå, icke förelåge utarbetade. Departementschefen
har emellertid tillkännagivit sin avsikt att, så snart tillfälle
därtill gåves, göra hemställan örn uppdrag åt skolöverstyrelsen att framlägga
förslag i ämnet. Anslaget föreslås alltså för nästkommande budgetår skola
bibehålla karaktären av bestämt anslag och utgå efter oförändrade grunder,
men i stället äskas av Eders Kungl. Majit en höjning av detsamma från
85,000 kronor till 150,000 kronor.

Riksdagen bifaller Eders Kungl. Majits förslag i denna del. Härvid vill
dock riksdagen uttala önskvärdheten av att förslag till fixerade normer för

12

Riksdagens skrivelse Nr 132.

skjutsbidragens utgående utan dröjsmål må bliva utarbetat genom skolöverstyrelsens
försorg och förelagt en kommande riksdag, på det att anslagets
förändring till förslagsanslag må kunna tagas under övervägande. Först
genom en sådan förändring blir det nämligen möjligt att fullt utnyttja
skolskjutsanordningen till vinnande av kostnadsbesparingar och samtidigt
förbättringar i skolväsendet.

Riksdagen anser sig vidare böra framhålla, att enligt dess mening det
under nu rådande förhållanden är särskilt angeläget att vid disponerandet
av skolskjutsanslaget framför allt sådana fall ifrågakomma till bidrag, där
genom anordnande av skolskjutsar det allmännas utgifter för skolväsendet
kunna nedbringas.

Beträffande förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor har Eders
Kungl. Majit föreslagit, att detsamma skulle höjas från 51,000,000 kronor
till 51,700,000 kronor.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande del har riksdagen intet
att invända.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen

I. förklara sig icke hava något att erinra mot att för beredande av större
möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av barnantalet indraga skolor
eller skolavdelningar ändringar vidtagas i folkskolestadgan och stadgan angående
folkundervisningen i Stockholm i huvudsaklig överensstämmelse med
vad departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
5 februari 1932 tillstyrkt,

II. anmäla, att riksdagen godkänt följande ändringar i grunderna för utgående
av statsbidrag till lärare vid folkskolor och småskolor:

1. Därest skolöverstyrelsen i vederbörlig ordning medgivit befrielse från
skyldigheten att anställa vikarie för tjänstledig lärare, skall det till avlönande
av den tjänstledige läraren eljest utgående statsbidraget minskas med
ett belopp, motsvarande vad läraren under tjänstledigheten avstått av sin
avlöning.

2. Såsom villkor för erhållande av statsbidrag skall, utom annat, varom
här nu ej är fråga, gälla:

a) att undervisningen vid skolan fortgår minst åtta månader örn året,
därest icke Eders Kungl. Majit genom särskilt beslut medgivit inskränkning
i den sålunda stadgade undervisningstiden eller skolöverstyrelsen i vederbörlig
ordning befriat skoldistriktet från skyldigheten att uppehålla undervisningen
genom vikarie;

b) örn bidrag sökes till nyinrättad ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst
eller till lärartjänst, som förändrats från extra ordinarie till ordinarie:
att folkskolinspektören vitsordat tjänstens behövlighet.

III. anmäla, att riksdagen höjt det ordinarie förslagsanslaget till avlöning
åt lärare vid folkskolor, nu 51,000,000 kronor, med 700,000 kronor till
51,700,000 kronor,

13

Riksdagens skrivelse Nr 132.

IV. anmäla, att riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till
inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn inom Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter,
med oförändrat belopp 548,000 kronor,

V. anmäla, att riksdagen till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga
barn, tillhörande skoldistrikt i andra delar av riket än de fyra nordligaste
länen, beviljat för budgetåret 1932/1933 ett extra anslag av 15,000 kronor,

VI. anmäla, att riksdagen till bidrag för anordnande av skolskjutsar för
skolpliktiga barn beviljat för budgetåret 1932/1933 ett extra anslag av 150,000
kronor att utgå enligt de närmare villkor och bestämmelser, Eders Kungl.
Majit kan finna gott föreskriva,

VII. i anledning av ovannämnda motioner (I: 293 och II: 427 samt I: 298)
anhålla, att Eders Kungl. Majit måtte låta verkställa en skyndsam utredning
angående stadgande av skyldighet för lärare vid folk- och småskolor
att låta sig förflyttas från ett skoldistrikt till ett annat ävensom så vitt
möjligt för 1933 års riksdag framlägga berörda utredning jämte härå grundat
förslag i ämnet.

Stockholm den 20 april 1932.

Med undersåtlig vördnad.