Riksdagens skrivelse Nr 127.

5

Nr 127.

Godkänd av första kammaren den 27 april 1932.
Godkänd av andra kammaren den 27 april 1932.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående viss ändring i restindrivning
sförordningen.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 15.)
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.)

Till Konungen.

Uti särskilda inom riksdagen väckta motioner liava framställningar
gjorts örn förändrade bestämmelser rörande ersättning åt exekutionsbiträde,
som anlitats av utmätningsman vid indrivning av restantier, börande
till krono- och kommunaluppbörden.

Bådande förhållanden på området äro enligt riksdagens mening i
mångå fall mindre tillfredsställande. Gällande föreskrifter erhålla enligt
vad riksdagen har sig bekant på skilda platser olika tillämpning. Det
arbete med restindrivningen, som fjärdingsman eller exekutionsbetjänt
utför, blir därigenom ersatt enligt olika grunder. Detta måste anses
mindre lyckligt och ägnat att av vederbörande uppfattas såsom en orättvisa.
De skilda förfaringssätten torde bero på den formulering, som givits
åt hithörande bestämmelser i restindrivningsförordningen. Det förefaller
riksdagen oriktigt, att exekutionsbiträdet Iean få utföra allt grovarbetet
för medlens indrivning, men, om dessa sedermera av den betalningsskyldige
insändas eller överlämnas direkt till utmätningsmannen,
går förlustig andel i provisionen. Givetvis äro också exekutionsbiträdenas
löner avvägda med hänsyn till de inkomster, som åtnjutas av dem i
form av indrivningsavgifter.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla örn sådant stadgande
i restindrivningsförordningen, att där för indrivning av restantier,
hörande till krono- och kommunaluppbörden, utmätningsman anlitat exekutionsbiträde
vid indrivningen, detta måtte erhålla hälften av indrivningsavgiften
för på så sätt indrivna medel inom exekutionsbiträdets
tjänstgöringsområde.

Stockholm den 27 april 1932.

Med undersåtlig vördnad.