Riksdagens skrivelse Nr 101.
1
Nr 101.
Godkänd av första kammaren den 13 april 1932.
Godkänd av andra kammaren den 13 april 1932.
Riksdagens skrivelse till Konimgen i anledning av väckt motion
om ändring i visst fall av förfarandet vid kommunalval.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 10.)
Till KONUNGEN.
I en inom riksdagen vackt motion, II: 324, kar hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att i § 26 av den kommunala vallagen orden: ’där förfarande,
som avses i 34 § 2 morn., ej kommer att äga rum’, utgå samt att i § 27, andra
stycket, i den punkt, som börjar med orden: Sedan denne förvissat sig, att
den, som avlämnar valkuvertet etc., orden: ’där så är föreskrivet’, likaledes
utgå.»
Till stöd för sin hemställan har motionären anfört:
»I lagen om val till riksdagen § 60 förekommer ett stadgande av följande
lydelse:
''Innan valkuvert utlämnas, skall valförrättaren därå intrycka en stämpel,
utvisande det valdistrikt, där förrättningen äger rum.’
Tidigare gällde vid kommunala val samma bestämmelse, men i 1930 års
kommunala vallag har den till synes obetydliga förändringen vidtagits, att
denna fordran på stämpling av valkuverten borttagits, för det fall att provisorisk
sammanräkning sker. Då sådan sammanräkning äger rum praktiskt taget
i alla valdistrikt, är det alltså vid kommunala val endast i rena undantagsfall,
som stämplade valkuvert komma till användning.
Genom den sålunda vidtagna ändringen kan emellertid valhemligheten bli
illusorisk. Det har förekommit, att väljare infunnit sig i vallokalen med på
förhand iordningställda valkuvert, av vilka de icke gjort någon hemlighet. Av
Bihang till riksdagens protokoll JOSS. 14 sami. Nr 101—108. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr ]01.
valförrättare!! lia de, i den ordning lagen föreskriver, mottagit ett kuvert och
därefter gjort en blixtvisit bakom skärmen, så kortvarig, att de icke kunnat
hinna att använda det av valförrättaren utlämnade valkuvertet. Om de på
förband iordningställda kuverten äro fullkomligt lika de officiella, kan valförrättaren
givetvis icke vägra att mottaga de förra.
En väljare, som icke vill vid röstningen använda det kuvert, han i förväg
mottagit, blir tvungen att stanna längre bakom skärmen än eljest skulle vara
behövligt. Uppmärksamma observatörer, som i regel finnas i vallokalen, kunna
då med ganska stor säkerhet avgöra, örn det ena eller andra valkuvertet blivit
använt, och därmed bar den enskilde väljarens rätt att utan valtryck få
avgiva sin röst blivit illusorisk.
Det synes vara i alla partiers intresse, att lagen icke lämnar tillfällen till
sådan ''inpiskning’, som här omnämnts. I varje fall är det ett medborgerligt
intresse, att den lucka i lagen, som bär föreligger, fylles, vilket synes lämpligast
kunna ske därigenom, att samma regler örn rösträttens utövande, som nu
gälla vid val till andra kammaren, åter införas i den kommunala vallagen.
Detta kan ske genom en mycket enkel åtgärd, nämligen genom uteslutning av
några få ord i §§ 26 och 27 av denna lag.»
Ifrågavarande bestämmelse i § 60 lagen örn val till riksdagen leder sitt ursprung
från det förslag till proportionellt valsätt vid val till riksdagens andra
kammare, som den 27 oktober 1903 avgivits av förordnade kommitterade. De
kommitterade hade föreslagit officiella valförberedelser med officiell röstsedel,
å vilken valmännen hade att understryka de kandidater, på vilka de önskade
avgiva sin röst. Röstsedlarna utlämnades vid valförrättningen och skulle
därvid förses med stämpel, utvisande det valdistrikt, där förrättningen ägde
rum. Denna stämpel avsåg dels att bereda valmyndighet möjlighet att, när
röstsedeln avlämnades, övertyga sig örn att icke obehörig röstsedel användes,
dels ock att, sedan vid röstsammanräkningen röstsedlar från olika valdistrikt
sammanblandats, kunna åter urskilja röstsedlarna från visst valdistrikt.
Enligt den sedermera av 1907 års riksdag antagna och den 26 maj 1909 utfärdade
vallagen skulle röstning ske genom att valmannen inlade röstsedeln
i vid valtillfället tillhandahållet kuvert. Den av kommitterade föreslagna
stämplingen av röstsedlarna insattes på så sätt i § 48 av 1909 års vallag, att
däri stadgades, att valkuverten skulle förses med stämpel, utvisande valdistriktet,
vilken bestämmelse numera återfinnes i § 60 lagen den 26 november 1920
örn val till riksdagen.
När år 1913 i samband med införande av proportionellt valsätt å kommunalstämma
inom stadsfullmäktige m. m. bestämmelserna i kommunalstyrelseförordningarna
angående kommunala val blevo föremål för omarbetning i huvudsaklig
överensstämmelse med för riksdagsmannaval antagna regler, infördes
motsvarande stadgande jämväl i kommunalstyrelseförordningarna för land och
stad. Därvid torde emellertid huvudvikten hava lagts vid att genom kuvertens
stämpling kunna urskilja kuvert från olika valdistrikt och mindre avseende
fästs vid, att stämpeln tillika avsåge att förhindra att andra än av valnämnden
vid valförrättningen utlämnade kuvert användes. Enligt § 29 kom
-
Riksdagens skrivelse Nr 101.
3
munalstyrelseförordningen för landet skulle nämligen kuverten endast stämplas
i det fall, att kommunen vore delad i flera valdistrikt, och beträffande stad
stadgades i § 24 kommunalstyrelseförordningen för stad, att sådan stämpling
endast skulle äga rum i det fall, att staden vore indelad i valkretsar.
Sedan Eders Kungl. Maj :t uppdragit åt sakkunnig att avgiva yttrande och
förslag angående revision av gällande förordningar örn kommunalstyrelse på
landet och i stad samt den sakkunnige den 10 februari 1928 avgivit förslag,
har Eders Kungl. Maj :t i proposition nr 99 till 1930 års riksdag framlagt
förslag till lag örn kommunalstyrelse på landet m. m.
I den sakkunniges förslag till allmän vallag fanns bestämmelse, att kuverten
skulle vid alla val stämplas vid utlämnandet. Sedan detta förslag omarbetats,
ifrågasatte Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande i Uppsala län i avgivet
yttrande, örn icke, sedan preliminär sammanräkning genom valnämnden
införts, det föreskrivna förfarandet med intryck av stämpel å valkuvert skulle
kunna till lättnad för valnämnden efterskänkas. I ovannämnda proposition
nr 99 yttrade i anledning härav departementschefen, att vägande skäl torde
tala för berörda erinran och föreslog, att för de fall, i vilka preliminär rösträkning
skulle komma att företagas, undantag skulle göras från regeln örn
anbringande av stämpel å valkuvert. Bestämmelser i enlighet härmed funnos
i § 26 i förslaget till kommunal vallag. Detta förslag blev även av riksdagen
i denna del antaget.
På sätt i motionen framhålles har bestämmelsen örn stämpling av valkuverten
lämnat en viss garanti för att väljarna utan påverkan från de olika partierna
kunnat fritt avgiva sin röst. Borttagandet i vissa fall av stämpling av
valkuvert kan otvivelaktigt utnyttjas på sådant sätt, att valmännens rätt att
utan påtryckning kunna fritt avgiva sina röster i flera fall kan bliva åsidosatt.
Såsom ovan påvisats hade vid 1913 års reform icke fullt beaktats det
skydd, som valkuvertens stämpling innebure. Sedan emellertid genom lagändringen
år 1930 stämpling av valkuverten vid kommunala val i de allra flesta
fall icke längre kommer att äga rum, hava olägenheter framträtt med borttagandet
av stämplingen av valkuverten. De fördelar, som vinnas genom en
dylik stämpling, torde mer än väl uppväga det ringa besvär, som därav uppkommer
för valförrättama.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen i anledning
av förevarande motion för sin del antagit följande
Lag
om ändrad lydelse av 26, 27 och 30 §§ i kommunala vallagen den 6 juni
1930 (nr 253).
Härigenom förordnas att 26, 27 och 30 §§ i kommunala vallagen den 6 juni
1930 skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
26 §.
Vid valförrättning skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek
och beskaffenhet, tillhandahållas väljarna för det ändamål, varom förmäles
4
Riksdagens skrivelse Nr 101.
i 27 §. Till varje väljare utlämnas ett valkuvert. Å valkuvertet skall vara
tydligt anbragt valbeteckning för valet. Innan valkuvert utlämnas, skall å
kuvertet intryckas en stämpel, utvisande valdistriktet. Blanketter till valsedlar
skola jämväl tillhandahållas i vallokalen.
Omedelbart före---är tom.
27 §.
Väljarna äga---hos valförrättaren.
I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda att
möjliggöra för envar att med valhemlighetens bevarande inlägga sin valsedel
i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara inrättade med skärmar
eller dylikt, dock så anordnat, att för såväl valförrättaren som allmänheten
är synligt, när en plats är upptagen; och åligger det valförrättaren att
vaka över att väljares förehavande därstädes ej kan av någon iakttagas. Efter
det väljaren vid någon av omförmälda särskilda platser inlagt sin valsedel
i kuvertet och tillslutit detsamma, har han att utan dröjsmål personligen överlämna
det till ordföranden. Sedan denne förvissat sig, att den, som avlämnar
valkuvertet, är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett,
att kuvertet är försett med vederbörlig valbeteckning samt behörigen stämplat
men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden kuvertet i valurnan, i
sammanhang varmed i röstlängden vid väljarens namn göres anteckning, att
rösträtten utövats. Valkuvert, som saknar vederbörlig valbeteckning eller
stämpel, eller som är å utsidan märkt med annat kännetecken, skall ej mottagas.
Väljare, som---därtill utser.
30 §.
Äkta make---ej mottagas.
Sedan ordföranden därefter tillsett, att innerkuvertet är sådant, som avses
i 29 §, samt att det är tillslutet och utan annat märke än i 60 § oinförmäld
ändamålsbeteckning, stämplas detsamma och nedlägges i valurnan, i sammanhang
varmed i röstlängden vid väljarens namn göres anteckning, att rösträtten
utövats.
Är innerkuvertet---— ej motta/gas.
Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1932.
Stockholm den 13 april 1932.
Med undersåtlig vördnad.