Kungl. Majus proposition nr 9 7.

3

Nr 97.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående bestridande
från allmänna indragning sstaten av visst
Josef Bertil Karlsson tillerkänt skadestånd; given
Stockholms slott den 12 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

A. llundqvist.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 12 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gtllenswärd, Earsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Rundqvist anför:

Den 17 september 1929 deltog Josef Bertil Karlsson i Kyrkebo, som då
fullgjorde värnpliktstjänstgöring vid Vaxholms kustartilleriregemente, i övning
uti så kallad lösskjutning med ett batteri kanoner, varvid såsom laddning
användes svartkrut, som ej var inneslutet i patronhylsor. Då Karlsson,
omedelbart efter det att ett skott avlossats, införde en ny laddning i krutkammaren
å en av kanonerna, inträffade en explosion, varvid Karlsson erhöll
så svåra skador, att högra armen måste amputeras mellan handleden

371 32

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

och armbågen. Efter olyckshändelsen vårdades Karlsson å garnisonssjukhuset
i Stockholm till den 13 februari 1930.

I anledning av olycksfallet tillerkände riksförsäkringsanstalten Karlsson
en årlig livränta av 882 kronor att utgå tillsvidare från och med den 13
februari 1930 till och med den 12 februari 1933.

Sedermera yrkade Karlsson vid Stockholms rådhusrätt, efter stämning,
åläggande för kronan att till Karlsson i skadestånd på grund av olycksfallet
utgiva vissa angivna belopp.

Itådhusrätten utlät sig i dom den 20 maj 1931: Enär upplyst vore, att
kort innan Karlsson infört laddningen i den ifrågakomna kanonens krutkammare
med kanonen avlossats ett löst skott, utan att i vederbörande
artillerireglemente föreskriven viskning av krutkammaren för släckande av
däri förefintliga bränder efter skottet vidtagits, samt på grund av vad i
målet förekommit finge antagas, att antändningen av nämnda laddning förorsakats
av bränder, som efter det förut avlossade skottet blivit kvarliggande
i kanonens krutkammare; ty och som ostridigt vore, att vid tillfället, då
såsom ledare av övningen tjänstgjort en officer och såsom pjäsbefälhavare
vid kanonen en korpral, dessa uraktlåtit att, på sätt dem jämlikt förberörda
reglemente ålegat, pjäsbefälhavaren att anbefalla viskning och övningsledaren
att tillse, att viskning ägde rum, samt nämnda befälspersoner genom vad
de sålunda låtit komma sig till last måste anses hava varit vållande till
olyckan och kronan till följd därav vore skyldig att till Karlsson för den
honom genom olyckan åsamkade skada utgiva ersättning utöver den livränta,
som i anledning av olyckan, jämlikt förordningen den 18 juni 1927
örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
av allmänna medel tillerkänts Karlsson eller kunde komma att denne tillerkännas,
alltså och då kronan förklarat sig icke hava något att erinra mot
skäligheten av de utav Karlsson i förevarande hänseende i målet yrkade
belopp, nämligen för sveda och värk 1,000 kronor, för lyte likaledes 1,000
kronor och för varaktig nedsättning i arbetsförmågan 600 kronor örn året
under Karlssons återstående livstid, räknat från den 13 februari 1930, då
Karlsson, som på grund av de honom vid olyckan tillskyndade kroppsskador
vårdats å garnisonssjukhuset i Stockholm, därifrån utskrivits, prövade rådhusrätten
med bifall till Karlssons talan rättvist förplikta kronan att till
Karlsson mot kvitto utgiva dels 2,000 kronor, dels ock — utöver den ersättning,
som på grund av Karlsson vid ifrågakomna olycka ågångna kroppsskador
jämlikt nyssnämnda förordning den 18 juni 1927 av allmänna medel
tillerkänts Karlsson eller kunde komma att denne tillerkännas — 600 kronor
om året under Karlssons återstående livstid, räknat från den 13 februari
1930; och skulle den kronan sålunda ålagda betalningsskyldighet fullgöras
genast, såvitt avsage berörda belopp 2,000 kronor ävensom vad av det
Karlsson tillerkända årliga understödet belöpte å tiden till och med den
31 mars 1931, samt, vad beträffade det å tiden efter sist sagda dag belöpande
understödet, med 150 kronor den sista söckendagen i varje kalenderkvartal.

Kungl. Majus proposition nr 97. 5

Svea hovrätt, där kronan efter vad sökte ändring, fann i dom den 8 december
1931 ej skäl att göra ändring i rådhusrättens dom.

Hovrättens dom har vunnit laga kraft.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 januari 1932 har marinförvaltningen
anmält, att efter det hovrättens dom vunnit laga kraft marinförvaltningen
beslutat att förskottsvis utbetala ifrågavarande ersättningsbelopp, dåmera
uppgående till 3,125 kronor 90 öre, och hemställde ämbetsverket, bland
annat, att Kungl. Majit till ersättande av sålunda förskotterade medel ville
anvisa 3,125 kronor 90 öre från sjöförsvarets anslag till extra utgifter, ävensom
bemyndiga marinförvaltningen att till Karlsson från och med första
kvartalet år 1932 under dennes återstående livstid varje kalenderkvartal i
efterskott utbetala 150 kronor av nämnda anslag.

I utlåtande den 29 januari 1932 har statskontoret, anfört, bland annat,
att marinförvaltningens förslag att det förskotterade beloppet 3,125 kronor
90 öre måtte ersättas av sjöförsvarets anslag till extra utgifter finge statskontoret
biträda. För gäldande av det utdömda understödet torde emellertid
nyssnämnda anslag icke böra anlitas, i vidare mån än vad som avsåge
tiden intill utgången av budgetåret 1931/1932. För tiden därefter torde
understödet, efter inhämtat medgivande av riksdagen, böra bestridas av anslaget
till allmänna indragningsstaten, på vilket sätt förfarits i ett flertal
likartade fall.

Jag får erinra örn, att riksdagen förut i liknande fall på framställning av DepartementsKungl.
Majit (jfr prop. 128/1930) medgivit, att kronan ådömt skadestånd femtinge
utgå av anslaget till allmänna indragningsstaten, dock med iakttagande
av att å skadeståndsbeloppet icke finge åtnjutas någon sådan tilläggsförmån,
som enligt gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att det Josef Bertil Karlsson jämlikt Svea hovrätts dom den 8 december
1931 tillerkända årliga understödet av 600 kronor må från och med budgetåret
1932/1933 bestridas från anslaget till allmänna indragningsstaten med
iakttagande av att å understödsbeloppet icke må åtnjutas någon sådan tillläggsförmån,
som enligt gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare,

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Edsberg.