Kungl. Majus proposition nr 91.
5
Nr 91.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående hävande
av ett mellan kronan och Västernorrlands läns
landsting slutet avtal rörande försäljning till landstinget
av viss kronan tillhörig fastighet; given Stockholms
slott den 12 februari 1932.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande avbilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Rundqvist.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 12 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gaede, Hamein, von Stockensteöm, StaDENEE,
GyLLENSWÄED, LANSSON, HOLMBÄCK, JEPPSSON, HANSEN, RUNDQVIST.
Departementschefen, statsrådet Rundqvist anför:
Med skrivelse den 14 januari 1927 underställde kasernkommittén Kungl.
Majits prövning ett den 9 och den 21 december 1926 mellan Kungl. Majit
och kronan genom kommittén, under förbehåll av Kungl. Majits och riksdagens
godkännande, å ena sidan, samt Västernorrlands läns landsting, å
andra sidan, träffat preliminärt avtal angående överlåtelse å landstinget mot
visst vederlag av ett område av den gamla lägerplatsen vid Sollefteå jämte
å området uppförda byggnader. Ifrågavarande byggnader — tidigare använda
till sjukhus — hade sedan år 1921 stått obegagnade. 1, 2, 3 och 8 §§
304 33
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
i avtalet — vilka innehålla det som för den förevarande frågans bedömande
kan anses vara av betydelse — hade följande lydelse:
?§ 1-
Kronan överlåter och försäljer till landstinget ett markområde örn högst
tre hektar av Sollefteå gamla lägerplats (61/* seland Övergård) jämte de härå
belägna sjukhusbyggnaderna, bestående av en huvudbyggnad, två fristående
Paviljonger och en köksbyggnad. Markområdets gränser skola enligt preliminär
överenskommelse utgöras i öster av en där befintlig väg, i norr av
en där förefintlig häck, i väster av en genom övningsfältet ledande väg och i
söder av en där befintlig vall. I längd skall området innehålla i riktning
öster—väster cirka 200 meter och i bredd i riktning norr—söder omkring
120 ä 140 meter.
,§2-
För marken skall landstinget till kronan utgiva betalning efter ett pris
av 2,000 kronor per hektar.
Sjukhusbyggnaderna, vilka landstinget skall inreda för sjukvårds- eller
annat socialt ändamål, skola av landstinget övertagas för ett pris av 6,000
kronor.
§ 3''
Sedan avstyckning av det markområde, som landstinget enligt § 1 skall
förvärva av kronan, blivit verkställd, skall särskild avhandling upprättas
mellan kronan och landstinget angående fastighetens överlåtande. Kostnaderna
för avstyckning och lagfart å området bestridas av landstinget.
§8''
Den försålda fastigheten må av landstinget i befintligt skick tillträdas
den 1 juli 1927 eller å den senare tidpunkt, som efter särskild överenskommelse
kan bliva bestämd. Köpeskillingen betalas vid tillträdet.»
Sedan vederbörande myndigheter hörts i ärendet, föreslog Kungl. Majit
uti en den 11 mars 1927 dagtecknad proposition (nr 228) riksdagen att godkänna
ifrågavarande preliminära avtal ävensom medgiva, att de jämlikt avtalet
inflytande försäljningsmedlen finge tillgodoföras lantförsvarets fond för
byggnader och andra försvarsändamål.
Riksdagen, som icke hade något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, anmälde
i skrivelse den 11 maj 1927 (nr 185), att riksdagen godkänt avtalsförslaget.
Genom brev den o juni 1927 godkände härefter Kungl. Majit det föreslagna
avtalet samt anbefallde arméförvaltningens fortifikationsdepartement
att vidtaga de åtgärder, som på grund av detsamma ankomme på kronan.
Uti skrivelse till Kungl. Majit den 31 december 1931 har Västernorrlands
läns landstings förvaltningsutshott gjort framställning örn återgång av ovannämnda
mellan kronan och landstinget ingångna avtal. Till stöd för denna
framställning har anförts följande.
Sedan Kungl. Majit den 3 juni 1927, med godkännande av det omförmälda
avtalet, anbefallt arméförvaltningens fortifikationsdepartement att vidtaga
de. åtgärder, som på grund därav ankomme på kronan, hade landstinget
till svar å en från fortifikationsdepartementet den 8 juli 1927 dagtecknad
skrivelse den 7 september 1927 lämnat departementet besked därom,
att det ifrågavarande preliminära avtalet vore för landstinget bindande.
I det sålunda träffade avtalet hade under § 2 överenskommits, att de i
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
samband med markområdet av landstinget förvärvade sjukhusbyggnaderna
skulle av landstinget inredas för sjukvårds- eller annat socialt ändamål.
Till en början hade landstinget haft för avsikt att, efter iordningställande
av de genom avtalet förvärvade sjukhusbyggnaderna, i desamma inrymma
vårdplatser för såväl epidemisjuka som för kroniskt sjuka, företrädesvis från
Sollefteå stad och socken jämte trakten däromkring. I sådant avseende
verkställd utredning hade emellertid givit vid handen, att byggnaderna i
fråga vore otillräckliga för nämnda ändamål, ett förhållande, som hade kvarstått
oförändrat jämväl sedan antalet vårdplatser för de olika sjukvårdsformerna
begränsats till allenast stadens och socknens beräknade behov. Därefter
företagen undersökning, örn och i vad mån byggnaderna lämpligen
läte sig iordningställas för vård av antingen epidemiskt eller kroniskt sjuka,
eventuellt annan gren av landstingets sjukvårdsväsende, hade icke medfört
åsyftat resultat, huvudsakligast beroende på det högst begränsade utrymmet,
som icke medgivit inrättande av nödigt antal vårdplatser för ändamålsenlig
avvägning av vårdmöjligheter och driftskostnader. En senare verkställd
ytterligare utredning örn förefintliga möjligheter att genom ny-, till- och ombyggnader
av sjukhusbyggnaden utvinna tillräckligt antal vårdplatser hade
resulterat i så avsevärda byggnadskostnad^-, att ej heller denna utväg till
byggnadernas utnyttjande låtit sig beträdas.
Med anledning härav och sedan en av landstinget år 1927 tillsatt sjukvårdskommitté
i sitt till 1931 års lagtima möte med landstinget avgivna
betänkande med förslag till sjukvårdens i länet ändamålsenliga ordnande
för perioden 1932—1941, efter sorgfällig prövning av alla på frågan inverkande
omständigheter och förhållanden, funnit sig böra avråda landstinget från att
taga berörda byggnader i anspråk för något landstingets sjukvårdsändamål,
samt förvaltningsutskottet i anslutning härtill för landstinget anmält, att
byggnaderna ej heller lämpade sig för annan av landstinget bedriven social
verksamhet, hade landstinget enhälligt den 10 september 1931 beslutat att
genom försäljning på fördelaktigaste villkor i befintligt skick låta avhända
sig fastigheten i fråga, i vilket sammanhang förvaltningsutskottet bemyndigats
att på landstingets vägnar och för dess räkning ombesörja verkställighet
av det sålunda fattade beslutet.
Vid härefter hållen rådplägning örn ordningen och sättet för befordran
till verkställighet av landstingets förevarande beslut, som numera tagit åt
sig laga kraft, hade emellertid förvaltningsutskottet ansett tvekan föreligga
örn landstinget, med hänsyn till i avtalet intaget förbehåll örn förvärvade
byggnaders användning för vissa ändamål, utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande
ägde förfoga över byggnaderna med tillhörande område på annat
sätt. Efter inhämtade upplysningar örn rätt tolkning av avtalets bestämmelse
i nu angivna avseende hade utskottet fått denna siri uppfattning bestyrkt.
Såsom ytterligare stöd härför torde kunna anföras, att det icke kunde anses
förenligt med statsverkets intressen, att markområdet jämte byggnaderna
toges i anspråk för ändamål, som vid avtalets upprättande ej förutsetts,
liksom ej heller att fastigheten genom överlåtelse till tredje man komme
till användning för ändamål, som vore för kronan i dess egenskap av ägare
till det omkringliggande (övningsfältet främmande.
Vid sådant förhållande! och då markområdet med (lära uppförda byggnader
på grund av sin belägenhet inom Västernorrlands regementes övningsfält
lämpligen ej syntes böra ifrågakomma till försäljning i fria marknaden samt
landstinget, såsom i det föregående anförts, icke vore i tillfälle att för någon
landstingets verksamhet disponera nämnda område, finge landstingets förvaltningsutskott
härigenom hemställa, att Kungl. Majit måtte pröva skäligt att
i (hill ordning, som av omständigheterna funnes påkallad, medgiva och förordna
örn återgång av det mellan kronan och landstinget den 9 och den 21 de
-
Departements
chefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
cember 1926 ingångna avtalet angående överlåtelse till landstinget av vissa
kronan tillhöriga sjukhusbyggnader i Sollefteå med tillhörande markområde.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har i avgivet utlåtande den 9
januari 1932 — under åberopande av yttranden i ämnet från chefen för norra
arméfördelningen och chefen för Västernorrlands regemente — framhållit,
att ett återförvärvande av de ifrågavarande byggnaderna med tillhörande
tomtområde vore för kronan i hög grad önskvärt, då byggnaderna kunde
med fördel utnyttjas för kronans behov och härigenom tillika förhindras
sådan användning i enskild ägo av desamma, som kunde för kronan medföra
olägenhet. Avståendet av den för byggnaderna och området betingade
köpeskillingen, omkring 12,000 kronor, vilken i avbidan på områdets avstyckning
ej kunnat exakt uträknas och erläggas, måste med hänsyn till
fördelarna för kronan av avtalets återgång anses vara av ringa betydelse.
Härtill komme ytterligare, att skälig hänsyn syntes böra från kronans sida tagas
även till landstingets berättigade intresse att få avtalet hävt. Fortifikationsdepartementet
finge därför tillstyrka landstingets framställning örn hävande
av ifrågakomna avtal.
I utlåtande den 27 januari 1932 har länsstyrelsen i Västernorrlands län
anfört, att enligt länsstyrelsens uppfattning intet intresse förefunnes av att
landstinget bibehölle ifrågavarande byggnader för sjukvårdsändamål. Ej
heller syntes byggnaderna med fördel kunna på annat sätt användas av
landstinget. Med hänsyn härtill och då byggnaderna, på sätt framginge av
de militära myndigheternas yttranden i ärendet, kunde komma till användning
för kronans behov, finge länsstyrelsen tillstyrka bifall till landstingets
ifrågavarande framställning.
Med hänsyn till i ärendet förekomna omständigheter har jag ansett, att
kronan icke skäligen bör motsätta sig, att omförmälda mellan kronan och
Västernorrlands läns landsting ingångna avtal häves. Jag tillstyrker alltså,
att framställning i sådant syfte göres hos riksdagen.
Frågan örn dispositionen av de å ifrågavarande fastighet befintliga byggnaderna
torde sedermera få bliva föremål för närmare utredning.
Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att omförmälda, den 9 och den 21 december 1926 dagtecknade avtal
mellan kronan och Västernorrlands läns landsting angående försäljning till
landstinget av viss kronan tillhörig fastighet må gå åter.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hans Edsberg.
Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr.