Kungl. Majlis proposition nr 85.
o
Nr 85.''
Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående reglering
av Norrköping—Söderköping—Vikbolandets
järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten; given
Stockholms slott den 12 februari 1932.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ola Jeppsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström,
Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Departementschefen, statsrådet Jeppsson anför:
Hos Kungl. Majit har Norrköping—Söderköping—Vikbolandets järnvägsaktiebolag
gjort framställning om reglering av bolagets skuldförhållande till
staten.
Bolaget är ägare till järnvägarna Norrköping—Kummelby—Söderköping
och Kummelby—Arkösund, varå koncession beviljades den 27 november
1891, samt Valdemarsvik—Söderköping med hamnspår till sjön Yxningen,
varå koncession beviljades den 22 mars 1901. Spårvidden uppgår för båda
järnvägarna till 0.891 meter.
För anläggning av förstnämnda, år 1891 koncessionerade järnväg beviljade
Kungl. Majit den 3 juni 1892 järnvägsbolaget ett statslån av 653,000 kronor
339 32
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
mot säkerhet av inteckning med bästa förmånsrätt i järnvägen. För utförande
av järnvägen Valdemarsvik—Söderköping med hamnspår beviljades
den 4 april 1903 dåvarande koncessionsinneliavaren ett statslån av 591,500
kronor. I samband med övertagande av sistnämnda järnväg har detta statslån
övergått till järnvägsbolaget.
Båda lånen hava utgått ur allmänna järnvägslånefonden. För vartdera
lånets tillgodonjutande hava stadgats, bland andra, följande villkor:
Annuiteten beräknades till fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,
med vilken annuitet först skulle gottgöras ränta efter fyra och en
halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra avbetalning därå.
Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år från lyftningsdagen,
dock icke utöver ett år från den dag, den 1 juni 1895 respektive den 1
april 1906, då vederbörande järnväg enligt meddelad koncession senast
skulle vara färdig och öppnad för trafik; och skulle beloppet av den ränta,
med vars erläggande anstånd sålunda medgivits, inbetalas till staten, sedan
genom de stadgade annuitetslikviderna all övrig ränta, med vilken anstånd
icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjort, så att efter nämnda tids
förlojip med annuitetens erläggande skulle fortfara så länge, till dess även
beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd medgivits, blivit till
staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle vidtaga den 1 juni 1898 respektive
den 1 april 1909 och i sammanhang därmed gottgörelse ske av därförinnan
uppliden obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas erläggande
icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera erläggas samma dag
varje år, till dess försträckningen och all därå upplupen ränta blivit till fullo
gulden. Därest till betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning
erlagt, skulle därå gäldas sex respektive fem procent årlig ränta, intill
dess samma belopp bleve behörigen inbetalt.
Betalningsskyldigheten för lånen har hittills blivit vederbörligen fullgjord,
och kapitalskulden å lånen har därigenom nedbragts till 401,496 kronor 21
öre respektive 476,343 kronor 73 öre eller tillhopa 877,839 kronor 94 öre.
De verkställda avbetalningarna uppgå till sammanlagt 366,660 kronor (i öre.
Alla debiterade, till betalning förfallna räntor hava erlagts.
I skrivelse den 26 juni 1931 anhöll bolaget, att Kungl. Maj:t måtte utverka
avskrivning av bolagets båda statslån eller åtminstone av det tidigare
beviljade lånet. Kunde denna anhållan icke vinna bifall, hemställde bolaget
såsom en sista utväg om befrielse från ränte- och amorteringsskyldighet för
lånen under minst fem år.
Sedan bolagets framställning remitterats till fullmäktige i riksgäldskontoret,
har genom fullmäktiges försorg utredning örn bolagets ekonomiska
ställning m. m. verkställts. I anslutning därtill förda underhandlingar med
bolaget hava resulterat i ett förslag till skuldreglering, till vilket bolaget
anslutit sig och som i huvudsak innebär en ombildning av ifrågavarande
båda lån per den 1 juli 1932 till ett lån å 500,000 kronor samt avskrivning
av det nämnda dag överskjutande skuldbeloppet, allt under vissa villkor i
fråga örn säkerhet för det nya lånet m. m.
Kungl. Majus proposition nr 85. •
Med eget yttrande i ärendet den 28 januari 1932 Lava fullmäktige i riksgäldskontoret
överlämnat, bland annat, avskrift av en av riksgäldssekreteraren
,/. Hägglund och byråchefen i järnvägsstyrelsen S. Norrman avgiven promemoria
den 9 december 1931, innefattande den på fullmäktiges uppdrag verkställda
utredningen ävensom förslag angående reglering av bolagets skuldförhållande
till staten.
I nämnda promemoria, beträffande vars innehåll i övrigt jag torde få
hänvisa till handlingarna i ärendet, anföres bland annat följande:
Resultaten av bolagets verksamhet från år 1901 hava nedan sammanställts
för olika femårsperioder.
Å r |
Brutto- inkomst |
Utgifter, |
Drift- överskott |
Kantor |
Avskriv- ningar |
1 Vinst ( + ) eller |
Krono |
r per fe |
m å r s p |
e r i o d |
|||
1901—1905...... |
1.170,481 |
801,047 |
369,434 |
197,365 |
19,673 |
4- 152,396 |
1906-1910...... |
2,165.487 |
1,531,626 |
633,861 |
531,970 |
124.168 |
— 22,277 |
1911—1915...... |
2,958,452 |
1,878,330 |
1,080,122 |
494,388 |
278,134 |
+ 307,600 |
1916—1920...... |
7,678,396 |
6,175,942 |
1,502,454 |
699,314 |
381,509 |
+ 421,631 |
1921—1925...... |
5,875,538 |
4,444,703 |
1.430,835 |
703,575 |
508,631 |
+ 218,629 |
1926—1930...... |
4.170.537 |
3,275,128 |
895,409 |
472,640 |
374,881 |
+ 47,888 |
Såsom av tablån framgår, har rörelsen hittills i regel gått med vinst.
Utdelning å aktierna i bolaget har ägt rum under åren 1913—1924 med
3 procent för åren 1913—1922 och 4 procent för åren 1923 och 1924. Under
det senast förflutna årtiondet hava emellertid järnvägens driftöverskott blivit
allt mindre, och år 1930 hava de ej fullt räckt till räntor och avskrivningar,
varför förlust för detta år uppkommit.
k r |
Brutto- inkomst |
Utgifter, |
Drift- överskott |
mintor |
Avskriv- ningar |
Vinst ( + ) förlust (—) |
K r o |
n o r |
|||||
1926......... |
949,043 |
690,566 |
258,477 |
120,356 |
105,281 |
+ 32,840 |
1927......... |
843,430 |
658,991 |
184,439 |
110.088 |
71,208 |
+ 3,143 |
1928 ........ |
802,012 |
641,734 |
160,278 |
85,152 |
68,700 |
-t- 6,426 |
1929........ |
807,067 |
653,508 |
153,559 |
80,748 |
66.224 |
4- 6,587 |
1930......... |
768,985 |
630.329 |
138,656 |
76,296 |
63,467 |
— 1,107 |
Under år 1931 hava järnvägens trafikinkomster och driftresultat undergått
ytterligare försämring. Under de åtta månader av aret, beträffande
vilka uppgifter finnas tillgängliga, hava trafikinkomsterna salunda nedgått
med 36,000 kronor. Då emellertid även driftkostnaderna reducerats, har
det ekonomiska slutresultatet för berörda tid i jämförelse med samma tid
nästförflutet år icke försämrats med mer än 12,000 kronor. Bolaget befarar
emellertid, att järnvägens trafik och driftresultat skola undergå än ytterligare
minskning på grund av bilkonkurrensens fortgående stegring, och framhåller
att, sedan den beslutade ombyggnaden av vägen mellan Husby och Arkösund,
vilken i huvudsak utföres med allmänna medel, blivit genomförd,
trafiken å bandelen Kummelby—Arkösund, vilken alltid varit relativt svag,
kan befaras komma att så nedgå i storlek, att fråga torde uppkomma, örn
8 Kungl. Majus proposition nr 85.
det ens kan bliva möjligt att i fortsättningen upprätthålla driften å denna
bandel eller del därav.
Bolaget uppger sig hava gjort vad i dess förmåga stått för att genom
anpassning efter de nya trafikförhållandena stimulera trafiken, genom övertagande
av landsvägstrafik begränsa konkurrensen samt rationalisera och förbilliga
driften, men den osunda konkurrensens tillväxt och särskilt nu senast
den snart förestående tillkomsten av en svårare landsvägskonkurrens även
å Arkösundslinjen göra, att bolaget icke ser sig i stånd att för framtiden
fullgöra räntelikvider och avbetalningar å sina nuvarande lån.
Innan utredningsmännen till prövning upptaga frågan, i vad mån bolagets
i skrivelsen den 26 juni 1931 gjorda framställning må kunna anses förtjäna
beaktande, lämna de en redogörelse för bolagets ställning vid utgången av
år 1930 och särskilt för bolagets skulder.
I 1930 års förvaltningsberättelse redovisas bolagets tillgångar och skulder
vid årets slut med följande belopp:
Tillgångar.
Kronor. Kronor.
Järnvägsanläggningen med rullande materiel och inventarier.
................................................................................... 3,592,057
Lantegendomar ..................................................................... 220,000
Fastighet i Valdemarsvik .................................................. 34,000
Aktier i Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag, 3,517 st. 184,393
Aktier i Norra Tjusts trafikaktiebolag .............................. 20,000 45g
Beskontran................................................................. 388,274
Kassa- och bankbehållning.................................................................. 21,143
Summa 4,459,867
Skulder.
Kronor.
Statslån: kapital, ej förfallet.............................................. 899,584
ränta, upplupen ej förfallen .............................. 27,132
anståndsränta ...................................................... 106,473
Statens pensionsanstalt ..................................................... 635,774
Norrköpings stad................................................................. 400,000
Vikbolandets sparbank........................................................ 50,519
Valdemarsviks sparbank ..................................................... 38,810
Östgöta hypoteksförening .................................................. 42,392
Diverse skulder ...................................................................................
Summa egentliga skulder
Kronor.
1,033,189
1,167,495
373,654
2,574,338
Aktiekapital ......
Beservfond..........
Dispositionsfond
Bostadslånefond
Vinstmedel..........
.................................. 1,389,600
................... 150,000
................... 50,000
....................^0Q0 210,000
................................. 35,929
Summa eget kapital 1,635,529
.......................... 250,000
Summa skulder 4,459,867
Förnyelsefond.....
Kungl. Majus proposition nr SÖ. 9
Av det i järnvägen enligt balansräkningen investerade kapitalet belöpte
alltså:
på eget kapital, örn däri inräknas
även förnyelsefonden .......... . 1,885,500 kronor eller 42.8 %
på statslån.................................... 1,033,200 » ( » 23.2 %
på övriga lån och egentliga skulder 1,541,200 » » 34.5 %
Beträffande bolagets skulder utöver statslånen anföra utredningsmännen:
Från Statens pensionsanstalt Ilar bolaget erhållit ett lån å ursprungligen
800,000 kronor, löpande med 4 procents ränta, å vilket lån vid 1930 års slut
kvarstod ett belopp av 635,774 kronor. Lånet skall enligt amorteringsplanen
vara slutbetalat den 1 april 1954. Säkerheten för lånet utgöres av
borgen av Norrköpings och Söderköpings städer, Valdemarsviks köping och
Ringarums kommun. Inteckningar å 1,000,000 kronor i bolagets järnvägar
efter inteckningar för statslånen ligga som säkerhet för kommungarantien.
Det i balansräkningen upptagna lånet av Norrköpings stad å 400,000
kronor löper med 5 procents ränta och är betalbart mot 6 månaders uppsägning.
Som säkerhet ligga bolaget tillhöriga aktier, huvudsakligen i Norra
Östergötlands järnvägsaktiebolag, samt vissa inteckningar i bolagets utanför
järnvägsenlieten liggande fastigheter.
Bolagets två sparbankslån, vid 1930 års slut utgörande tillsammans 89,329
kronor, löpa med 6 procents ränta och äro betalbara efter 3 månaders uppsägning.
Som säkerhet ligga sekundära inteckningar i bolagets lantegendomar
respektive stadsfastigheter.
Bolagets skuld till Östgöta hypoteksförening å vid 1930 års slut 42,392
kronor löper med 4.5 procents ränta och omfattar tre särskilda lan med
säkerhet av primära inteckningar i bolagets lantegendomar.
De i reskontran sammanförda skulderna, vid 1930 års slut uppgående till
373,654 kronor, hänföra sig till den löpande verksamheten och utgöras av
varuskulder, avräkningar med andra järnvägar och dylikt.
Utredningsmännen ingå härefter på frågan örn lindring i betalningsskyldigheten
för bolagets statslån och anföra härom :
Till säkerhet för statslånen ligga inteckningar med bästa förmånsrätt i
bolagets värdefullaste egendom eller dess järnvägar. Säkerheten för övriga
lån, vilka sammanlagt överstiga statslånet, utgöras såsom förut nämnts av
borgen av kommuner samt inteckningar i bolagets andra fastigheter och
panträtt i bolagets aktier. Vid sådant förhållande torde sakliga skäl icke
kunna anses föreligga för staten att utan kompensation avskriva hela eller
ens del av dess fordran, såvida det icke visas, att bolagets driftöverskott
till större del tillsammans utgöra nettobehållning av andra rörelsegrenar än
järnvägsdriften. Medan annuiteterna å bolagets båda statslån utgöra 62,225
kronor, har driftöverskottet av bolagets verksamhet år 1930 emellertid redovisats
med 138,656 kronor eller, örn full avskrivning täukes gjord, med 75,189
kronor. Hur stora delar av dessa överskott, som falla på järnvägsrörelsen,
framgår icke tydligt av redovisningen, men man torde kunna utgå från att
endast relativt smärre överskott härflyta av bolagets övriga verksamhet, varvid
sålunda det överskott, som järnvägsrörelsen år 1930 lämnade, skulle betydligt
överstigit vad som fordras för statslånens förräntning och även
amortering. _
Emellertid synes obestridligt, att bolaget, så som konkurrensen fran biltrafikens
sida tilltager, därest det skall kunna bestå, är i behov av lindring
10
Kungl. Majus proposition nr 85.
i ^liggande finansiella förpliktelser. Vad rimligen kunnat göras för inkomsternas
liävdande och för driftkostnadernas beskärande synes vara gjort. Det torde
icke heller kunna förnekas, att staten, låt vara indirekt, har visst ansvar för
de ekonomiska svårigheter, i vilka bolaget utan egen förskyllan råkat, i det
att intensiteten i biltrafikens konkurrens möjliggjorts genom vägförbättringar,
som till stor del finansierats av även statsmedel, och en dylik ombyggnad
nu är under utförande, som måste väntas medföra, att av den 47 kilometer
långa linjen Kummelby—Arkösund åtminstone delen Husby—Arkösund framdeles
icke skall kunna trafikeras utan förlust. Vissa billighets skäl synas
sålunda tala för en reglering nedåt av bolagets statslån, åtminstone för så
vitt huvudintressenterna i järnvägen och i järnvägsbolaget lämna en häremot
någorlunda svarande motprestation.
"Vid de förhandlingar, som i frågan förts mellan utredningsmännen och
representanter för bolaget, hava vi med anförande av nämnda synpunkter
såsom vår uppfattning uttalat, att bolagets föreliggande framställning icke
skulle kunna till något alternativ biträdas. Vi hava därjämte framhållit, att
det moratorium för 5 år beträffande statslåneannuiteterna, varom alternativt
hemställts, icke kunde anses som en slutlig lösning av frågan örn statsskuldens
reglering. Önskvärt vore, att frågan redan nu kunde komma till
ett avgörande. I annat fall torde riksgäldskontoret nödgas att med hänsyn
till prioritetsrätten för statslånet kräva, att uppkommande behållningar, åtminstone
av järnvägsrörelsen och alltså med frånseende av den behållning
av aktier och utom järnvägsenheten liggande fastigheter, som kan komma
att föreligga, skola i första hand inbetalas till riksgäldskontoret, varvid, såsom
det ekonomiska läget numera blivit, möjlighet torde komma att saknas
att i deras helhet fullgöra övriga förbindelser å bolagets lån.
En förutsättning för att statsmakterna skulle befinnas villiga att medgiva
för sanering av bolagets ställning erforderlig lindring i förbindelserna för
statslånen ansågo vi vara, att säkerhet vunnes för fullgörande av annuiteterna
å ett nedskrivet lån. Ställdes sådan säkerhet i utsikt, torde emellertid
fullmäktige i riksgäldskontoret kunna lämna utan erinran, att under
utredningstiden förfallande annuiteter å statslånen icke bleve inbetalda,
ehuru bolaget under denna tid fullgjorde sina förbindelser å de enskilda
lånen.
Vid förhandlingar på grundval av det av utredningsmännen sålunda
givna uppslaget utarbetades följande utkast till reglering av bolagets skuldförhållande
till staten, vilket dock endast upptager de ur ekonomisk synpunkt
viktiga villkoren och ej vissa andra, som Kungl. Majit plägar tillfoga
uppgörelser av ifrågavarande slag och vilka icke torde behöva diskuteras i
detta sammanhang:
Kungl. Majit medgiver, att av Norrköping—Söderköping—Vikbolandets
järnvägsaktiebolags kapital- och ränteskuld på grund av ur allmänna järnvägslånefonden
beviljade statslån må, räknat från och med den 1 juli 1932,
hildas ett nytt lån å 500,000 kronor samt återstående del avskrivas.
För åtnjutande av denna förmån stadgar Kungl. Majit följande villkor och
bestämmelser:
1. Annuiteten å berörda lån beräknas till 5 procent å lånebeloppet, av
vilken annuitet först gottgöres ränta efter 41 2 procent å ogulden kapitalskuld
och återstoden utgör avbetalning därå.
2. Annuiteten skall till riksgäldskontoret inbetalas första gången den
30 juni 1933 och sedermera samma dag varje år, intill dess lånet blivit
till fullo betalt.
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 85.
3. Därest till betalning förfallet annuitetsbelopp icke erlägges i föreskriven
ordning, skall bolaget därå gälda fem procent ränta, intill dess
samma belopp behörigen inbetalts.
4. Till säkerhet för det nya lånet skall bolaget till riksgäldskontoret
avlämna dels inteckningar i bolagets järnvägar med förmånsrätt näst efter
två inteckningar å vardera 50,000 kronor jämte ränta i respektive järnvägen
Norrköping—Söderköping—Arkösund och järnvägen Söderköping—
Valdemarsvik, över vilka två sistnämnda inteckningar bolaget må äga självt
förfoga, dels ock borgen av beskaffenhet att kunna godkännas av fullmäktige
i riksgäldskontoret.
5. Svenska staten är berättigad inlösa bolagets järnvägar med tillhörigheter
för ett belopp, motsvarande järnvägarnas vid tidpunkten för inlösen
bokförda anläggningsvärde, minskat med dels på grund av ålder eller
nyttjande uppkommen värdeminskning, dels ock skillnaden mellan statens
fordran å statslånen den 30 juni 1932, dock att anståndsräntorna skola
reduceras till sitt dåvarande värde, och det belopp å 500,000 kronor, vartill
statens berörda fordran nedskrives.
6. Därest borgensmännen för det nybildade lånet, för bevakande av sin
fordran på grund av fullgjord borgen, skulle inropa bolagets järnvägar å
exekutiv auktion och därefter önska nedlägga rörelsen, skall staten, örn
Kungl. Majit finner trafikens upprätthållande vara ur statens synpunkt
önskvärt, vara berättigad att inlösa järnvägarna med tillhörigheter för ett
belopp, svarande mot det realisationsvärde, vartill järnvägarna, under förutsättning
av driftens upphörande uppskattas av gode män, utsedda enligt
lagen den 14 juni 1929 om skiljemän.
Till motivering av förslagets olika punkter anföra utredningsmännen
följande:
Bolagets skuld till staten, som vid 1930 års utgång, exklusive anståndsräntan,
uppgick till 926,716 kronor, har därefter dels reducerats genom inbetalning
av den 1 april och 1 juni 1931 förfallna annuiteter, dels ökats
genom tillkomna räntor. Därest efter den 1 juni 1931 förfallande annuiteter
icke inbetalas, beräknas statsskulden, exklusive anståndsräntan, den 1 juli
1932 komma att utgöra 924,451 kronor. Med tillägg av anståndsräntans
till dåtidsvärde diskonterade belopp kommer statens fordran vid angivna
tidpunkt att bliva 964,435 kronor. Ifrågavarande uppgörelse innebär således
en nedskrivning av statens fordran med ej mindre än 464,435 kronor.
Den eftergift från statens sida, som sålunda ifrågasättes, torde vara större
än vad en enskild fordringsägare under liknande förhållanden skulle kunna
tänkas villig att medgiva. Emellertid skulle ett rigoröst indrivande av statens
fordran sannolikt leda till att staten bleve nödgad att övertaga järnvägen,
vilket i betraktande av järnvägens mot statsbanenätets avvikande spårvidd
och de lägre kostnader, som trafikens upprätthållande i enskild regi betingar,
ej lärer vara önskvärt. Vid beloppets fixerande har vidare hänsyn tagits
till åtskilliga förhållanden, såsom att det i bandelen Husby—Arkösund
nedlagda och kvarstående kapitalet av statslånemedel, beräknat til! 213,000
kronor, ej kan förräntas, när örn något år den huvudsakligast med användning
av statsmedel åstadkomna ombyggnaden av vägen blir genomförd, att en
betydlig lindring i bolagets finansiella bördor är nödvändig för beredande
av mera effektiv hjälp, att avsedd garanti för statslånet ej kan beräknas
bliva lämnad, såvida icke en så betydande avskrivning av statslånet medgives,
att bolaget beredes åtminstone möjlighet att framdeles förränta de
enskilda lånen, utan att kommunernas för visst av lånen ställda garanti
1- Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
skall behöva tågås i anspråk, och slutligen att staten i viss män erhåller
kompensation för ifrågavarande avskrivning genom den ökade säkerhet, som
lämnas för återstående fordran.
Annuiteterna å de nuvarande statslånen uppgå, såsom redan anförts,
sammanlagt till (52,225 kronor. Efter den ifrågasatta regleringens genomförande
komma de att begränsas till 25,000 kronor. Bolaget vinner härigenom
eli besparing i sina årliga likvida utgifter med ej mindre än 37,225 kronor,
vilken lättnad givetvis måste anses vara betydande.
I punkt 1 angivna räntevillkor äro desamma, som gälla för bolagets nuvarande
statslån. Då emellertid det nedskrivna statslånet skall utgöra nytt
lån, blir annuitetstiden utsträckt. Detta förhållande utgör förklaring till
att_ bolaget genom ifrågavarande reglering erhåller större lättnad i sina
årliga utgifter för annuiteternas gäldande än som föranledes av enbart statslånets
nedskrivning.
Till punkterna 2 och 3 torde särskild motivering ej vara erforderlig.
Enligt punkt 4 skall bolaget äga att självt förfoga över två inteckningar
å vardera 50,000 kronor med bästa förmånsrätt i bolagets järnvägar. Detta
medgivande har intagits i förslaget, enär viss sannolikhet finnes för att
bolaget skall behöva upplåna medel till rörelsekapital och för ställande av
säkerhet för omhänderhavda sam trafiksmedel. För det fall att, såsom i
punkten stadgas, även annan säkerhet än inteckningar ställes för statens
fordran, torde berörda medgivande kunna göras, utan att statens intressen
därav bliva lidande.
I punkt 5 har föreslagits viss ändring av inlösningsbestämmelserna för
bolagets järnvägar, som synes kunna anses motiverad av ifrågavarande
nedskrivning av statens fordran. Då sagda nedskrivning ur långivarens
synpunkt delvis motväges av den ökade säkerhet, som genom uppgörelsen
vinnes, och då bolaget äger betydande andra skulder än statslånet, kan ej
krävas, att sådana inlösningsbestämmelser skola införas, som i allmänhet
fordras såsom villkor för en större nedskrivning av statslånet, i de fall då
någon ökad säkerhet härvid icke uppnås och då staten är ensam långivare.
I jämförelse med de enligt koncessionsbestämmelserna gällande villkoren
för statsinlösen innebära emellertid de föreslagna en betydlig fördel för
staten. De tillgodose också samtidigt på ett till synes fullt tillfredsställande
sätt bolagets intressen.
Från bolagets sida har under underhandlingens gång framförts krav på,
att i uppgörelsen skall intagas en bestämmelse, som under vissa förhållanden
befriar ägaren av bolagets järnvägar från skyldigheten att upprätthålla
trafiken å dessa. Det har nämligen visat sig, atif inom de kommuner, som
avsetts skola teckna borgen för det nedskrivna statslånet, farhågor hysas
för att kommunerna, därest de för bevakande av sin genom borgensförbindelserna
uppkomna fordran skulle framdeles bliva nödgade att vid auktion
inropa järnvägen, därefter icke skulle kunna utverka befrielse från järnvägsdriftens
upprätthållande utan nödgas trafikera densamma med årliga förluster.
Aven frånsett det förhållandet, att å exekutiv auktion inropad järnväg
enligt visst domstolsprejudikat må kunna nedläggas, därest ej Kungl. Majit
jämlikt stadgande i koncessionen förordnar, att trafiken tills vidare skall
besörjas av staten eller annan med användande av järnvägens materiel och
övriga tillhörigheter, med rätt för järnvägens ägare att uppbära den behållna
avkomsten av banan, finna vi visserligen icke sannolikt, att Kungl. Majit
skulle vägra nedläggande av viss järnväg, därest framställning därom göres
av de kommuner, som främst äro intresserade av densamma och för dess
tillkomst och upprätthållande gjort stora uppoffringar, men hinder torde
13
Kungl. Åboj: Is proposition nr 85.
icke heller möta att i villkoren intages viss bestämmelse till undanrödjande
av farhågor i berörda hänseende. I detta sammanhang torde böra meddelas,
att huvudanledningen till, att man anser sig kunna räkna med möjligheten
av att Kungl. Maj:t skulle kunna vägra banans nedläggande även efter
auktion och sedan det visat sig, att driften ej kan utan förlust upprätthållas,
ligger däri, att järnvägen anses hava en avsevärd betydelse ur strategisk
synpunkt. Vid anförda tänkta förutsättningar torde det emellertid böra åvila
statsverket att upprätthålla järnvägens trafikmöjligheter, och vi hava därför
icke dragit i betänkande att föreslå en häråt syftande bestämmelse.
Den i punkt 6 härvid föreslagna bestämmelsen har funnits kunna givas
formen av en modifikation under vissa angivna förhållanden.av de i punkt
5 angivna inlösningsvillkoren. Realiter sett innebär bestämmelsen emellertid
skyldighet för staten att för statsverkets räkning inlösa järnvägen, därest
trafikens fortsatta upprätthållande anses ur andra sypunkter nödvändig, även
sedan järnvägen ur ekonomisk synpunkt förlorat sitt existensberättigande.
Inlösningsvillkoren hava för sådant fall angivits till de lägsta möjliga.
Slutligen anföra utredningsmännen:
Det förslag till uppgörelse, som sålunda efter förda förhandlingar upprättats,
torde få anses medföra vissa fördelar, som följa av uppgörelse med
garanti. Sålunda uppnås en betydande förbättring av bolagets ställning och
dess möjligheter att bestå. Statsverket vinner i utbyte mot en fordran, som
dock kan bliva osäker, full säkerhet för ett låt vara reducerat belopp. De
kommuner, vilka teckna borgen för statslånet, ikläda sig visserligen härigenom
vissa risker, men kunna å andra sidan hysa förhoppning, att bolaget
skall se sig i stånd att fullgöra andra förbindelser, för vilka kommunerna
redan iklätt sig borgen. Slutligen erhåller bolaget möjlighet uppbringa erforderliga
rörelsemedel, utan att ifrågavarande kommuner behöva teckna nya
b or gen sf örb i n d el s er.
I det framlagda förslaget till uppgörelse har icke upptagits någon bestämmelse
örn särskild statlig tillsyn. Sådan blir icke heller erforderlig, sedan
statslåneannuiteternas fullgörande gjorts oberoende av det sätt, varpå bolagets
affärer handhavas. Ifrågasättas kan därför, att Kungl. Majit, om så
prövas lämpligt, ej vidare utser något ombud för staten i bolagets styrelse
och revision, varvid viss ytterligare besparing för bolaget skulle vinnas.
Av en vid utredningsmännens promemoria fogad sammanställning framgår,
att 17 kommuner äro aktieägare i bolaget samt att därav Norrköpings
stad innehar 4,120 aktier, Söderköpings stad 050, Yaldemarsviks köping
1,237 och Ringarums kommun 1,403 aktier.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava vidare överlämnat protokollsutdrag,
utvisande att nyssnämnda fyra kommuner förklarat sig villiga att en var i
förhållande till sitt innehav av aktier i bolaget teckna i förslaget angiven
borgen. Stadsfullmäktige i Norrköping hava därvid uttalat sig för införande
i uppgörelsen med staten av bestämmelser därom, att den enligt punkt 5 i
förslaget staten förbehållna inlösningsrätten skulle upphöra att gälla, så snart
bolaget till fullo guldit sin skuld till staten, samt att bolaget skulle äga rätt
att, när det så önskade, inbetala denna sin skuld.
I en likaledes vid fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande fogad skrivelse
den 13 januari 1932 har bolaget förklarat sig biträda berörda förslag till reglering
av bolagets skuldförhållande till staten, därvid bolaget dock uttalat sin
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
anslutning till nyssnämnda, av stadsfullmäktige i Norrköping framförda önskemål
beträffande uppgörelsens slutliga utformande.
I sitt förenämnda yttrande hava fullmäktige i riksgäldskontoret för egen
del anfört följande:
Fullmäktige vilja förorda, att en reglering av järnvägsbolagets skuldförhållande
till staten kommer till stånd i enlighet med de i förslaget angivna
grunderna. I händelse någon inbetalning å statslånen ej verkställes under
tiden till och med den 30 juni 1932, kommer skulden för dessa att då utgöra
1,030,924_ kronor 64 öre eller, örn anståndsräntorna reduceras till sitt
värde per sagda dag, 964,435 kronor 27 öre. Av sistnämnda belopp skulle
nära hälften avskrivas. Förlusten är visserligen avsevärd, men å andra sidan
erhåller staten genom den erbjudna borgen av fyra kommuner full säkerhet
för att det kvarstående skuldbeloppet behörigen förräntas och återbetalas.
Till bolagets förmån talar ock det förhållandet, att annuiteterna å de båda
ursprungliga lånen under en lång följd av år blivit erlagda. Vidare torde
det vara uppenbart att, därest staten ej nu visar bolaget tillmötesgående, bolaget
ej länge kan äga bestånd såsom självständigt företag. Bolaget Ilar i
sin ^första skrivelse uppgivit, att efter det krisartade uppsvinget under åren
1915-1920 bolagets ställning år för år försämrats samt att persontrafiken
minskats med omkring en tredjedel och godstrafiken med nära hälften. Försämringen
av driftsresultatet framgår även klart av de uppgifter, som meddelas
i utredningsmännens promemoria, till vilken fullmäktige få hänvisa.
Förutom nyssnämnda kommunborgen skulle staten även erhålla säkerhet
för det nya statslånet_ genom inteckning i järnvägarna, dock med förmånsrätt
efter två inteckningar å 50,000 kronor vardera, vilka skulle ställas till
bolagets egen disposition. Syftet härmed är givetvis att bereda bolaget möjlighet
att genom belåning av sistnämnda inteckningar anskaffa erforderligt rörelsekapital.
Fullmäktige vilja erinra att en liknande anordning åtskilliga gånger
vidtagits i samband med tidigare genomförda regleringar av statslån till
enskilda järnvägar.
Stadsfullmäktige i Norrköping hava till sitt beslut om tecknande av borgen
för det nya statslånet fogat ett tillägg, innefattande uppdrag åt stadens drätselkammare
att verka för införande i uppgörelsen med staten av bestämmelse
därom, att den enligt punkten 5 i regleringsförslaget staten medgivna inlösningsrätten
skulle upphöra att gälla, så snart järnvägsaktiebolaget till fullo
guldit sin skuld till staten, samt att bolaget skulle äga rätt att, när det så
önskade, inbetala denna sin skuld. Järnvägsbolaget har i sin skrivelse av
den 13 januari 1932 förklarat sig instämma i de av stadsfullmäktige sålunda
framförda önskemålen. Ej heller riksgäldsfullmäktige hava något att erinra
mot att det av stadsfullmäktige väckta förslaget bifalles, och bör i så fall
uppgörelseförslaget kompletteras i enlighet därmed.
Med åberopande av vad sålunda anförts tillstyrka fullmäktige, att Kungl.
Majit till riksdagen avlåter proposition örn reglering av Norrköping—Söderköping—Vikbolandets
järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten enligt
de grunder, som förut omförmälda förslag till uppgörelse angiver, eventuellt
med de förändringar, som ifragasatts av stadsfullmäktige i Norrköping.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 4 februari 1932 tillstyrkt
det av fullmäktige i riksgäldskontoret förordade förslaget.
15
Kungl. Majus proposition nr 85.
Den i ärendet verkställda utredningen visar, att de Norrköping—Söderköping—Vikbolandets
järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägarna rinder de
senaste åren lämnat allt mindre driftöverskott. Bolaget, som uppgiver sig
hava vidtagit möjliga åtgärder till rationalisering och förbilligande av driften
och som hittills vederbörligen fullgjort betalningsskyldigheten för de av
bolaget innehavda statslånen, ser sig numera icke i stånd att för framtiden
fullgöra annuitetslikviderna för de båda lånen.
I anledning härav förda underhandlingar mellan representanter för fullmäktige
i riksgäldskontoret och för bolaget hava resulterat i det förslag till
skuldreglering, för vilket jag i det föregående närmare redogjort. Detta förslag
avser, att statens sammanlagda fordran hos bolaget, räknat från och med
den 1 juli 1932, skulle ombildas till ett nytt lån å 500,000 kronor, medan
återstoden skulle avskrivas. I det belopp, som sålunda skulle avskrivas,
ingår ett kapitalbelopp av 377,839 kronor 94 öre samt räntor till belopp av
86,595 kronor 33 öre, däri inberäknad till sitt värde den 30 juni 1932 reducerad
anståndsränta. Det totala, till avskrivning föreslagna beloppet skulle följaktligen
uppgå till 464,435 kronor 27 öre, beräknat på nyss angivet sätt,
eller något mindre än hälften av statens hela fordran. Ett genomförande
av förslaget skulle medföra en minskning av det årliga annuitetsbeloppet
från 62,225 kronor till 25,000 kronor.
Till säkerhet för det nya lånet å 500,000 kronor skulle enligt förslaget
lämnas dels inteckningar i bolagets järnvägar med förmånsrätt efter två
inteckningar å tillhopa 100,000 kronor, vilka bolaget skulle få disponera för
att därmed erhålla möjlighet till upplåning av erforderligt rörelsekapital,
dels ock borgen av beskaffenhet att kunna godkännas av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Enligt gjorda åtaganden skulle borgen komma att lämnas av
städerna Norrköping och Söderköping, Yaldemarsviks köping samt Ringarums
kommun, av envar kommun i förhållande till dess innehav av aktier i bolaget.
Givetvis kan i och för sig ifrågasättas, huruvida i första hand staten, som
innehar säkerhet med bästa förmånsrätt i de båda järnvägarna, bör bistå vid
företagets konsolidering genom att nedskriva sin fordran hos bolaget. Å
andra sidan bör emellertid icke frånses att, därest staten ej nu visar bolaget
tillmötesgående, bolaget ej länge torde kunna äga bestånd som självständigt
företag, i följd varav staten i allt fall lärer snart nog få taga ställning till
frågan örn bolagets skuldförhållande. Under sådana omständigheter synes
det vara befogat att till undvikande av för staten än olägligare konsekvenser
redan nu medgiva bolaget den lindring i betalningsskyldigheten för statslånen,
som må påfordras för bolagets fortsatta bestånd. Med hänsyn härtill
och då den föreslagna skuldregleringen så till vida innebär vissa fördelar för
staten, som den på grund av de avsedda bestämmelserna örn lånesäkerhet
torde kunna betraktas som slutgiltig, har jag ansett mig kunna tillstyrka
framställning till riksdagen örn densammas genomförande.
I berörda förslag upptagna villkor och bestämmelser i övrigt hava icke
givit mig anledning till erinran. Ej heller har jag velat motsätta mig det av
stadsfullmäktige i Norrköping ifrågasatta tillägget, att den enligt punkten 5
Departements
chefen.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 85.
i förslaget staten förbehållna inlösningsrätten skulle upphöra att gälla,
så snart bolaget till fullo guldit sin skuld till staten, samt att bolaget
skulle äga rätt att, när det så önskade, inbetala skulden. Dock torde angivas,
att staten icke genom detta tillägg avstår från den inlösningsrätt, som i
koncessionerna förbehållits staten.
Utredningsmännen hava föreslagit att, därest förenämnda kommuner tecknade
borgen för hela det nya statslånet, ombud för staten i bolagets styrelse
samt vid revisionen av dess förvaltning och räkenskaper icke vidare skulle
utses. Detta förslag, mot vilket enligt vad jag förvissat mig örn fullmäktige
i riksgäldskontoret icke anse sig böra framställa erinran, innebär ett avsteg
från de villkor, som härutinnan hittills gällt för bolagets statslån, och jämväl
från nu gällande allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande av
lån från allmänna järnvägslånefonden. Då emellertid på grund av lånesäkerlietens
beskaffenhet statens intressen icke synas oundgängligen kräva bibehållande
av nu nämnda tillsyn, vilken är förenad med viss kostnad för bolaget,
har jag ehuru icke utan tvekan ansett mig kunna biträda utredningsmännens
mening även i denna del.
Vid bifall till vad här föreslagits lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t
att i huvudsaklig överensstämmelse med detta förslag stadga villkor för åt- ''
njutande av det nya lånet ävensom meddela bestämmelser rörande lånets
förräntande och återbetalning m. m.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att statens den 1 juli 1932 beräknade kapital- och räntefordran
hos Norrköping—Söderköping—Vikbolandets jämvägsaktiebolag
på grund av statslån för anläggning av järnvägar
Norrköping—Kummelby—Söderköping och Kummelby—Arkösund
samt Valdemarsvik—Söderköping med hamnspår till sjön
Yxningen må till den del, densamma överstiger 500,000 kronor,
avskrivas under de av mig i det föregående förordade villkor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
* Ur protokollet:
Nils Hellenius.
Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr.