Kungl. Majlis proposition Nr 76.
1
Nr 76.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till
sockerbetsodlingens stödjande; given Stockholms slott den 5
februari 1932.
.Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 februari
1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:
Jag anhåller att få för Kungl. Majit anmäla föreliggande fråga angående
vissa åtgärder till den svenska sockerbetsodlingens stödjande.
Inledningsvis vill jag erinra, att mellan de svenska sockerfabriksaktiebolagen
och de enskilda sockerbetsodlarna ingingos, efter förhandlingar
under hösten 1926 inför en av Kungl. Majit tillsatt kommission, kontrakt
angående leverans av sockerbetor linder de fem åren 1927—1931. Dessa
femarskontrakt innehöllo, bland annat, att till grund för beräkningen av
betpriset skulle läggas medelpriset å 1 kilogram krossad melis (K 5) en-''
Bihang lill riksdagens protokoll 19.32. 1 sami. 02 höft- (Nr 70.)
I
1929 dr»
riksdag.
1930 års
riksdag.
2 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 76.
ligt svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurant vid försäljning till
engrossister under tiden från den 1 februari det år, betorna odlades, till
den 31 januari nästföljande år, sedan därifrån dragits dels sockerskatten
1 och dels den i noteringen ingående engrosrabatten utgörande 4 procent
av bruttopriset. Det sålunda framräknade effektiva krossmelispriset
skulle utgöra grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram
sockerbetor med 16 procent sockerhalt utgjorde priset 6.5 gånger nämnda
grundtal (= grundpriset). För varje Vio procent ökning eller minskning
i medelsockerkalten skulle betpriset röna ett tillägg eller avdrag av 1 öre
för 100 kilogram betor. Odlare ägde viss rätt att för ett år i sänder efter
anmälan minska den i kontraktet tecknade arealen ned till hälften.
Sedan sockerpriserna, på grund av förhållandena å världsmarknaden,
under senare delen av 1928 börjat starkt nedgå, uppkom fråga örn vidtagande
av särskilda åtgärder till sockerbetsodlingens uppehållande i den
i kontrakten förutsatta omfattningen. Efter verkställd utredning avlät
Kungl. Majit sålunda den 9 januari 1929 proposition, nr 7, till riksdagen,
vari föreslogs höjning av tullsatsen å raffinerat socker med 3 öre för kilogram.
Vid riksdagen väcktes även åtskilliga motioner i ämnet, av vilka
vissa avsågo att genom anvisande av särskilt anslag a riksstaten bereda
möjlighet till förbättrande av betpriset. Sedan sammansatta bevillningsoch
jordbruksutskottet i utlåtande nr 1 tillstyrkt anvisande av anslag för
nyssnämnda ändamål, avslog emellertid 1929 års riksdag samtliga föreliggande
förslag örn åtgärder till den inhemska sockerbetsodlingens säkerställande.
Den 1 november 1929 upptog Kungl. Majit sockerfrågan till förnyad
behandling. Därvid beslöt Kungl. Majit bemyndiga chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla sakkunniga att inom departementet biträda
med utredning och upprättande av förslag i sockerfrågan. De jämlikt
nämnda bemyndigande tillkallade utredningsmännen (1929 års sockersakkunniga)
avgåvo i skrivelse den 28 januari 1930 redogörelse för
vad dittills framgått av deras utredning. Med skrivelsen följde i form
av bilagor ett antal genom utredningsmännens försorg utförda specialundersökningar.
Nämnda skrivelse med tillhörande specialundersökningar
blev såsom bilaga fogad till Kungl. Majits proposition nr 82 till 1930
års riksdag. I sagda proposition förnyades förslaget örn höjning av raffinadtullen
med 3 öre för kilogram. Inom riksdagen framfördes motionsvis
även sist sagda år förslag om anvisande av anslag till sockerbetsodlingens
stödjande. Med godkännande av sammansatta bevillnings- och
jordbruksutskottets i ämnet avgivna utlåtande nr 1 beslöt riksdagen (skr.
nr 65) att för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av
3,800,000 kronor att användas för utlämnande, i huvudsaklig överensstämmelse
med vissa av utskottet föreslagna grunder, av visst tillägg till pri
-
1 Sockerskatten borttogs tran och med den 1 juli 1929.
Kungl. Maj:ts proposition Nr76.
3
set för 1930 års sockerbetsodling. Enligt sagda grunder skulle tillägget
utgöra per 100 kilogram betor skillnaden mellan 2 kronor 45 öre och det
enligt betodlingskontraktet utgående grundpriset för betor med 16 procent
sockerkalt. För erhållande av tilläggspris gällde i huvudsak, att
odlare, som före 1930 tecknat flerårskontrakt, skulle under sagda år verkställa
odling på en areal av minst 70 procent av den i kontraktet ursprungligen
tecknade, därvid tilläggspris utgick för betor från hela den
odlade arealen, i den mån denna ej översteg den ursprungligen tecknade
arealen. Därjämte förutsattes, att sockerfahriksaktiebolagen i enlighet
med därom till 1929 års sockersakkunniga gjorda utfästelser skulle av
egna medel lämna betodlarna visst fraktbidrag på sätt framgår av följande
uppställning.
Fraktkostnad per Betodlarnas
100 kg betor andel
intill 8 öre hälften
8 intill 12 öre 4 öre
12 » 16 » 5 »
16 » 20 ''> 6 »
20 » 24 » 7 »
24 öre och däröver 8 » .
I nyssnämnda, av riksdagen godkända utskottsutlåtande anfördes, bland
annat, att utskottet förutsatte, att de betodlare, som använde lejd arbetskraft
för betskötsel och betupptagning, under 1930 icke erbjöde sämre
villkor för detta arbete, än vad som i detta avseende i allmänhet hade
gällt i orten under åren närmast före 1929. Vidare uttalades i utskottsutlåtandet,
i anledning av en i motionen I: 247 gjord hemställan örn skrivelse
till Kungl. Maj:t med begäran örn utredning angående möjligheterna
för den svenska sockerindustrien att genom koncentration och omläggning
av fabrikationsmetod nedbringa sina tillverkningskostnader
samt angående den jämkning beträffande nu gällande tullsatser, som härför
kunde vara erforderliga, att utskottet ansåge det vara ett viktigt
önskemål, att till förutsättningslös undersökning upptoges i motionen
berörda spörsmål.
Vid anmälan den 14 mars 1930 av riksdagens nyssnämnda skrivelse
beslöt Kungl. Maj:t, bland annat, att ställa det av riksdagen för budgetåret
1930/1931 anvisade extra förslagsanslaget å 3,800,000 kronor till statskontorets
förfogande att användas för därmed avsett ändamål, varefter
Kungl. Majit den 20 september 1930 meddelade föreskrifter angående anordnande
av kontroll rörande användningen av från anslaget utanordnade
belopp.
Efter framställning av 1929 års sockersakkunniga och vederbörandes
hörande uppdrog Kungl. Majit den 22 augusti 1930 åt nämnda sockersakknnniga
att i egenskap av undersökningsmyndighet enligt lagen den 18
1931 ira
riksdag.
4
Kungl. Marits proposition Nr 76.
juni 1925 om undersökning angående monopolistiska företag ock sammanslutningar
verkställa undersökning rörande de svenska sockerfabriksak -tiebolagens inverkan på prisförbållandena å sockerbetor och socker inom
landet. Vid sidan av ifrågavarande undersökning, till vars resultat jag
senare återkommer, fortsatte de sakkunniga sitt allmänna utredningsarbete
i sockerfrågan. Med skrivelse den 15 december 1930 överlämnade
1929 års sockersakkunniga av dem sålunda verkställd utredning (stat.
off. utr. 1930:35) rörande de med sockerfrågan sammanhängande spörsmål,
vilka ej voro avsedda att behandlas i samband med nyss åsyftade
särskilda undersökning av sockerfabriksaktiebolagen.
I sockersakkunnigas betänkande den 15 december 1930 lämnades även
en redogörelse för verkställda undersökningar angående förutsättningarna
för 1931 års inhemska sockerbetsodling samt angåvos olika utvägar
till eventuell statlig stödaktion för samma års betodling. Sedan vederbörande
myndigheter häröver avgivit infordrade utlåtanden, avlät Kungl.
Maj:t den 23 januari 1931 proposition (nr 42) till riksdagen, däri föreslogs,
att riksdagen måtte, för utlämnande enligt vissa grunder av tilllägg
till priset för 1931 års sockerbetsodling, för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett extra förslagsanslag av 3,800,000 kronor.
Till stöd för det i propositionen sålunda framlagda förslaget anförde
jag bland annat följande.
Förhållandena på den internationella sockermarknaden bade under 1930
medfört ytterligare prisfall å socker. Priskurantpriset i Sverige å krossad
melis (K 5), som i början av 1930 varit 31 å 32 öre för kilogram, hade därefter,
frånsett en tillfällig återhämtning under hösten sagda år, oavbrutet
fallit och utgjorde sedan slutet av november 1930 endast 26 öre för
kilogram. Det enligt de mellan sockerfabriksaktiebolagen och betodlarna
för åren 1927—1931 gällande betodlingskontrakten utgående grundpriset
för betor av 1930 års skörd, vilket uträknades på grund av krossmelisnoteringen
för tiden 1 februari 1930—31 januari 1931, komme, så vitt kunde
bedömas, att stanna vid ungefär 1 krona 78 öre för 100 kilogram betor
med 16 procent sockerlialt. Emellertid hade betodlarna genom beslut
av 1930 års riksdag under vissa villkor tillförsäkrats ett betpris av 2
kronor 45 öre för 100 kilogram sextonprocentiga betor, och utginge alltså
för 1930 års sockerbetsodling till odlarna ett tillägg av statsmedel till
kontraktspriset av ungefär (245 — 178 =) 67 öre för 100 kilogram betor.
I fråga örn utsikterna för den svenska betodlingen under 1931 kunde
läget betecknas såsom varande för odlingen i stort sett lika allvarligt
som 1930. Prisläget vore sämre än vid samma tid sist sagda år, och framtidsutsikterna
vöre lika ovissa som då. Den i sockersakkunnigas utredning
och myndigheternas yttranden uttalade förmodan vore riktig, att,
därest betpriset för 1931 års odling icke genom statsunderstöd förbättrades,
odlarna komme att i stor utsträckning begagna sin kontraktsenliga
rätt att till hälften minska sin betareal. Av utredningen framginge vidare,
att det betpris, som på grund av rådande sockerpris skulle utgå enligt
betodlingskontrakten, icke av odlarna ansåges tillnärmelsevis täcka
produktionskostnaderna, ävensom att samma betpris måste betraktas såsom
synnerligen ogynnsamt. Situationen vore även i det hänseendet lik
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76. 5
artad nied fjolårets, att en. väsentligt inskränkt betodling komme att
medföra enahanda allvarliga olägenheter, icke minst med hänsyn till de
bortfallande arbetstillfällena, som förra året befarades skola inträda vid
utebliven statlig stödaktion. Då de omständigheter, som föranledde 1930
års beslut örn betodlingens stödjande, fortfarande vore för handen, förordade
jag, att staten i form av visst tillägg till det kontraktsenliga
betpriset lämnade sin medverkan till uppehållande i viss omfattning av
betodlingen 1931, det sista år, varunder de då gällande femåriga betodlingskontrakten
ägde giltighet.
I avseende å frågan om det betpris, till vars uppnående staten beträffande
1931 års odling borde lämna understöd, anförde jag, att det av
statsmedel utgående pristillägget borde av statsfinansiella hänsyn och
för att i görligaste mån förebygga ett överskridande av för ändamålet
anvisat anslag begränsas till ett belopp av 10 öre för 100 kilogram. Därjämte
tillstyrkte jag, att pristillägg borde utgå endast i den mån, kontraktspriset
för 100 kilogram betor med 16 procent sockerhalt understege
2 kronor 40 öre. Liksom för 1930 års understöd skulle såsom villkor för
rätt att erhålla pristillägg gälla, att odlare med flerårskontrakt även
under 1931 odlade betor på en areal, ej understigande 70 procent av den
i kontraktet ursprungligen tecknade arealen. Enär staten under då rådande
ovissa förhållanden ej borde uppmuntra till sockerbetsodlingens
utbredning, ansåg jag vidare, att pristillägg för 1931 års odling ej borde
utgå för mer än 90 procent av den av en var odlare kontrakterade arealen.
Vidare förutsattes, att sockerbolagen även 1931 av egna medel lämnade
betodlarna visst fraktbidrag. I enlighet nied dessa synpunkter utformades
i proposition de grunder, som borde tillämpas vid understödjande
av 1931 års sockerbetsodling. Slutligen uttalade jag, att frågan
örn betodlingens och den härpå grundade sockerindustriens inbördes förhållanden
för tiden efter utgången av gällande betodlingskontrakt i
god tid upptoges till erforderliga överväganden, därvid spörsmålet örn
den svenska sockernäringens möjligheter att i fortsättningen kunna bestå
utan extra ordinärt statsunderstöd givetvis borde med största noggrannhet
undersökas.
Förenämnda proposition behandlades i sammansatt bevillnings- och
jordbruksutskott, till vilket även hänvisades åtskilliga inom riksdagen
väckta motioner i sockerfrågan. Av utskottets i ämnet avgivna utlåtande
nr 1 inhämtas bland annat följande.
Läget å den internationella sockermarknaden vore fortfarande sådant,
att det måste anses uteslutet att med någon säkerhet bedöma den kommande
utvecklingen. Sedan motsvarande tidpunkt förra året hade priset
för socker kraftigt sjunkit och befunne sig för närvarande å en nivå
lägre iin tillförne. Liksom under 1930 torde därför år 1931 ett avgörande
i sockerfrågan böra ske med hänsyn till för närvarande kända förhållanden
samt inskränkas att avse endast årets odling. Till denna ståndpunkt
ansåg sig utskottet hava desto större anledning, som med utgången
1929 års
sockersakkuninga.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 7b.
av 1931 års kampanj de mellan sockerfabriksaktiebolagen och betodlarna
tecknade femåriga kontrakten upphörde att gälla.
Utginge man alltså från de för det dåvarande rådande förhållandena,
hade man enligt utskottet beträffande 1931 års sockerbetsodling att räkna
med ett så lågt betpris, att odlingen säkerligen komme att avsevärt minskas,
därest staten ej ingrepe till dess stödjande. De olägenheter i skilda
hänseenden, som vore förbundna med en dylik minskning, vore enligt
utskottets mening för det dåvarande så allvarliga, att det måste anses
som ett allmänt intresse av stor betydelse att söka medverka till odlingens
uppehållande även under 1931. Utskottet underströk i detta sammanhang
den betydelse för beredande av arbetstillfällen, som sockerbetsodlingen
och den därpå grundade sockerindustrien måste anses äga särskilt
i dåvarande tider, när arbetslösheten i allmänhet på grund av den
alltmer märkbara depressionen inom näringslivet hotade att stiga. Utskottet
ansåg sig alltså böra förorda, att staten genom ett tillfälligt stöd
medverkade till uppehållande jämväl av 1931 års sockerbetsodling.
I avseende å det sätt, varpå en dylik medverkan skulle lämnas, samt
de bestämmelser och villkor, som därvid borde tillämpas, anslöt sig utskottet
till den i propositionen härutinnan uttalade mening. Huru önskvärt
det ur åtskilliga synpunkter kunde vara att vid 1931 års odling bibehålla
det betpris, som tillförsäkrats odlarna förra året, vore det likväl
av statsfinansiella skäl nödvändigt att åtnöja sig med det av Kungl.
Maj:t föreslagna beloppet. Utskottet ansåg sig likväl böra förutsätta,
att betodlarna under 1931 vid användande av lejd arbetskraft ej tillämpade
sådana lönesatser, som äventyrade statshjälpens sociala karaktär.
Utskottet framhöll vidare såsom självklart, att den fortsatta utredningen
i sockerfrågan även borde klarlägga, huru tullskyddet utnyttjades av de
olika intressenterna inom sockerproduktionen.
Sedan riksdagen i skrivelse den 3 mars 1931, nr 44, under åberopande
av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets förberörda, av
riksdagen godkända utlåtande tillkännagivit, att riksdagen bifallit
Kungl. Maj:ts förut nämnda proposition nr 42/1931, fann Kungl. Majit
den 6 mars 1931 gott att, bland annat, ställa det av riksdagen för budgetåret
1931/1932 sålunda beviljade extra förslagsanslaget å 3,800,(100 kronor
till statskontorets förfogande att användas för därmed avsett ändamål.
I .samband härmed meddelade Kungl. Majit beslut angående kontrollen
rörande användningen av från anslaget ifråga utanordnade belopp.
Samma den 6 mars 1931 avlät jag en skrivelse till 1929 års sockersakkunniga,
däri jag bringade till de sakkunnigas kännedom, i och för
iakttagande vid deras fortsatta arbete, vad vid sockerfrågans riksdagsbehandling
1931 av vederbörande utskott anförts rörande den fortsatta
utredningen i sockerfrågan.
1929 års sockersakkunniga hava numera avslutat sitt utredningsarbete
samt den 16 november 1931 avlämnat dels en översikt rörande utvecklingen
å sockermarknaden inom och utom Sverige under 1931, dels ock
en redogörelse för resultatet av den utav dem enligt Kungl. Majits
uppdrag den 22 augusti 1930 jämlikt lagen örn undersökning angående
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76. 7
monopolistiska företag ock sammanslutningar verkställda särskilda undersökningen
rörande de svenska sockerfabriksaktiebolagens inverkan på
prisförhållandena å sockerbetor och socker inom landet. Den del av sist
berörda undersökning, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 december
1931 får utlämnas till offentligheten, torde såsom bilaga C få fogas
till detta protokoll.
I den förstberörda översikten rörande utvecklingen å sockermarknaden
inom och utom Sverige under 1931 hava 1929 års sockersakkunniga
anfört i huvudsak följande.
I den redogörelse för den internationella sockermarknaden, vilken de
sakkunniga tidigare lämnat, hade de framhållit, att den i hög grad kännetecknades
av osäkerhet. Denna tendens hos marknaden kvarstode alltjämt.
Visserligen hade det katastrofala fall i råsockerpriset, som ägde
rum under 1930, upphört och en mindre återhämtning däri skett.
Världsmarknadspriset för råsocker vore dock fortfarande mycket tryckt
och underkastat starka svängningar. Noteringen å Cuba-socker i Newyork
hade sålunda under den gångna delen av 1931 växlat mellan cirka
l.io cent och 1.60 cent per skålpund eller mellan 9 och 13 öre per kilogram.
I medio av november 1931 utgjorde noteringen l.so cent per skålpund. Det
tryckta läget å sockermarknaden vore till stor del en återverkan av den
ekonomiska kris, som sedan något år tillbaka överginge världen. Råvarupriserna
hade sålunda under 1931 fortsatt att falla. Särskilt hårt hade
därvid jordbruksprodukterna drabbats. Det allmänna förtroendet inom
affärslivet, varav den internationella handeln vore i så hög grad beroende,
hade ytterligare undergrävts av de senaste månadernas händelser på valutamarknaden.
Under sådana förhållanden vore det ej ägnat att förvåna, att de åtgärder
av internationell karaktär, som vidtagits av sockerindustrierna i vissa
länder för att reglera marknaden, ännu ej lett till någon mera märkbar
förbättring av sockerpriserna. De sedan lång tid tillbaka pågående underhandlingarna
mellan sockerindustrierna i de viktigaste sockerexporterande
länderna örn vidtagande av gemensamma åtgärder för sockermarknadens
stabilisering hade nämligen irnder året bragts till ett gynnsamt slut, i det
att den 9 maj 1931 en överenskommelse i ämnet undertecknades mellan
representanter för sockerindustrierna å Cuba, Java, i Tjeckslovakien,
Tyskland, Polen, Ungern och Belgien. Överenskommelsen, som fått namn
efter sin upphovsman, amerikanaren Chadbourne, innebure i korthet, att
de anslrrtna sockerindustrierna förpliktat sig att under en tid av 5 år begränsa
sin sockerutförsel på sätt omstående sammanställning angåve.
Med hänsyn till de betydande lager, som samlats i olika delar av världen,
hade vidare bestämts, att dc anslutna industrierna skulle, i den mån
så vore möjligt, inskränka produktionen under kommande år, så att lagren
vöre avverkade vid femårsperiodens slut. Denna bestämmelse väntades
få till följd, att sockerproduktionen inskränktes i Europa med 16 procent,
å Java med 15 procent samt å Cuba med 37 procent. Även sockerexporten
från Cuba till Förenta staterna hade nämligen tidigare enligt regeringsdekret,
inskränkts till högst 2,577,000 ton under 1931 och 2.800,000 ton
under vartdera av åren 1932—1935. Såsom verkställande organ hade beslutats
inrätta en särskild kommission med säte i Haag. I denna kommission
ägde vid besluts fattande den cubanska industrien 35 röster, den javane
-
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
Exportkvantiteter enligt »Chadbourne-överenskom niel sen».
1930/31 |
1931/32 |
1932/33 |
1933/34 |
1934/35 |
|
1,000 ton |
|||||
Cuba, export till länder utanför Förenta sta- |
|||||
terna1 * ............................................. |
655 |
805 |
855 |
855 |
855 |
Java, total export3.................................... |
2,300 |
2,400 |
2,500 |
2,600 |
2,700 |
Tjeckoslovakien, export3 ........................... |
571 |
571 |
571 |
571 |
571 |
Tyskland, export4 .................................... |
500 |
350 |
300 |
300 |
300 |
Polen, export4.......................................... |
309 |
309 |
309 |
309 |
309 |
Ungern, export4.................................... |
84 |
84 |
84 |
84 |
84 |
Belgien, export4....................................... |
30 |
30 |
30 |
30 |
30 |
siska 30 röster samt de europeiska industrierna tillsammans 25 röster. För
att förhindra att begränsningarna i exporten skulle leda till en alltför
stark stegring i sockerpriset avtalades, att exportkvoterna skulle ökas med
5 procent, därest världsmarknadspriset för råsocker överstege 2 cent per lb.
Höjdes priset till 2 V* cent, hade den tillsatta kommissionen rätt att öka
kvoterna med ytterligare 2.5 procent. Skulle priset stiga till 2.5 cent eller
mer, vore dock kommissionen i varje fall skyldig att utvidga kvoterna
med 5 procent, däri inräknade de 2.5 procent, varmed kommissionen
eventuellt tidigare utvidgat dem. Som världsmarknadspris skulle anses
medelnoteringen i Förenta staternas valuta i London under 30 dagar å råsocker,
basis 96° polarisation, fob Cuba.
Den träffade överenskommelsen bade otvivelaktigt baft till följd en betydande
minskning i råsockerproduktionen. På sakkunnigt båll beräknade
man sålunda, att densamma i endast Europa, örn man frånsåge Sovjetunionen,
koinme att under år 1931/1932 i jämförelse med föregående år
minskas från 8.6 miljoner ton till 6.4 miljoner ton eller med 2.2 miljoner
ton. Ehuru denna kraftiga nedgång till stor del vore beroende på en genomsnittligt
svag betskörd, bade dock härtill även bidragit en avsevärd
inskränkning i odlingens omfattning. Den med sockerbetor odlade arealen
i angivna område bade nämligen minskats från 1.9 miljoner hektar till 1.6
miljoner hektar eller med cirka 16 procent. Att minskningen av arealen
stannat vid denna siffra, vore beroende på det höga tullskydd, som den
inhemska sockernäringen åtnjöte i flertalet av Europas stater och vilket
under slutet av år 1930 samt den hittillsvarande delen av 1931 än ytterligare
förstärkts i flera av dem. Bland andra länder bade sålunda Frankrike,
Belgien och Polen under ifrågavarande tidrymd böjt sina sockertullar.
I Nederländerna bade, vid sidan av den 1930 införda tullen å raffinerat
socker med 2.4 gulden (3 kronor 60 öre) per 100 kilogram, åt 1931 års
betodling lämnats särskilt understöd i form av direkt subvention. Detta
utginge med högst 0.45 gulden (67.5 öre) per deciton efter en sjunkande
skala vid stigande sockerpris samt finge tillgodonjutas för en betmängd
av högst 80 procent av betproduktionen i medeltal under de tre senaste
åren. Denna skärpta tullpolitik från de europeiska staternas sida bade
givetvis bidragit att förvärra situationen å den internationella sockermark
1
Avse kalenderåren 1931 —1935.
a » åren 1 april 1931/31 mars 1932—1 april 1935/31 mars 193G.
» 1 oktober 1930/30 september 1931 — 1 oktober 1934/30 september 1935.
» 1 september 1930/31 augusti 1931—1 september 1934/31 augusti 1935.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
9
Haden. Enär vidare strävandena att skydda den inhemska sockernäringen
1 regel gått ut på att, jämte det att betodlarna bereddes erforderligt stöd,
tillse, att sockrets bearbetning till färdig konsumtionsvara i möjligaste
mån skedde inom det egna landet, hade en överproduktion av konsumtionssocker
framkallats, vilken bidragit till att ytterligare sänka priset å
dylikt socker i förhållande till råsockerpriset. Belysande för utvecklingen
härutinnan vore, att spänningen mellan dessa båda pris, vilken för endast
ett fåtal år sedan hade uppgått till 6 å 7 öre per kilogram, under 1931 i allmänhet
legat vid 2.5 öre å 3 öre per kilogram.
Sistberörda omständighet vore givetvis av den största betydelse för den
svenska socker marknaden. På sätt i 1930 års sockerutredning påvisats
följde nämligen sockerpriset i Sverige mycket nära priset å konsumtionssocker
utomlands, varvid särskilt noteringarna i Hamburg utövade ett
normerande inflytande. Enär dessa under 1931 till följd av stora utbud av
europeiskt konsumtionssocker varit mycket pressade, hade även läget å den
svenska marknaden varit synnerligen tryckt. Den återhämtning, som kunnat
iakttagas å den internationella råsockermarknaden, hade sålunda varit
väsentligt mindre framträdande i fråga örn priset å svenskt socker. Efter
att i slutet av november 1930 hava sjunkit till 26 öre, hade priskurantpriset
å krossmelis förblivit å denna nivå till slutet av mars 1931, då det höjdes
till 27 öre. Efter en mindre nedgång i maj med en nästan omedelbart
därefter följande motsvarande uppgång, hade priset stigit till 28 öre i juli,
men sjönk sedan till 26 öre i augusti. Under de senaste månaderna hade dock
valutaförhållandena i någon mån bidragit att lätta trycket å den svenska
marknaden. I slutet av september 1931 höjdes priset med 4 öre under
loppet av en vecka, i huvudsak till följd av den svenska valutans depreciering,
men denna prisstegring hade sedan delvis gått förlorad. För dagen
(den 16 november 1931) utgjorde priskurantpriset å krossmelis 28 öre per
kilogram.
Då grundpriset för betor med 16 procent sockerlialt enligt gällande odlingskontrakt
mellan sockerfabriksaktiebolagen och odlarna utginge med
6.5 gånger priskurantpriset å krossmelis efter avdrag av grossistrabatten
4 procent för tiden från 1 februari det år, odlingen skedde, till den 31 januari
påföljande år, torde såvitt man då kunde bedöma, det betpris, som sockerbolagen
skulle betala för 1931 års odling, bliva jämförelsevis lågt. Antoge
man nämligen, att ett sockerpris av 28 öre förbleve gällande till avverkningsårets
slut, skulle genomsnittspriset å krossmelis bliva cirka 27 öre och
som följd därav betpriset utgöra 6.5 (27 —-4 X 27 :100) = 168 öre per deciton
betor. Med tillägg av statens bidrag ä 40 öre skulle följaktligen priset vid
16 procents sockerhalt vara 2 kronor 8 öre. Räknade man vidare med en
sockerhalt av 18 procent, bleve tillägget härför 20 öre, varför det sammanlagda
betpriset komme att uppgå till 2 kronor 28 öre. I jämförelse nied
1930 års betpris, som vid en sockerhalt av 17.2 procent hos betorna varit
2 kronor 57 öre, skulle alltså en sänkning med 11 procent hava ägt rum.
Samtidigt hade även prisfallet å jordbrukets övriga alster fortsatt. I vad
avsåge vegetabiliska produkter hade visserligen nedgången varit mindre
framträdande, beroende delvis på statens stöd åt brödsädsodlingen, men
i fråga örn den animaliska produktionen hade däremot priserna under 1931
kraftigt sjunkit. Det allmänt försämrade läget för jordbruksproduktionen
i dess helhet torde även bidragit till att sockerbetsodlingen ej inskränkts
mer än vad som skett. Den under 1931 med sockerbetor odlade arealen
uppginge till 35,100 hektar. Skörden torde emellertid bliva synnerligen
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
låg, i det att enligt bolagens beräkningar den skulle uppgå till knappt
900,000 ton eller cirka 245 deciton per hektar. På grund därav bleve odlarens
inkomst av odlingen jämförelsevis låg, trots den höga sockerhalten,
eller 560 kronor per hektar. Kostnaden för betskötseln hade utgått med
belopp, som varierat mellan 210 kronor och 250 kronor per hektar.
Vad anginge kommande års sockerbetsodling, vore det för tidigt att nu
uttala sig, Då det hösten 1926 ingångna femåriga odlingsavtalet mellan
svenska sockerfabriksaktiebolaget och Skånes betodlares centralförening
nu utlöpt, vore nämligen odlingen under de närmaste åren beroende av de
nya överenskommelser mellan parterna, som kunde komma att träffas.
Underhandlingar härom hade inletts.
På dessa underhandlingar komme att inverka den internationella sockermarknadens
sannolika utveckling och denna marknads återverkan på
våra svenska förhållanden. Chadbourneplanens antagande vore den åtgärd,
vid vilken samlade sig berättigade förhoppningar örn en så småningom
inträffande stabilisering av den internationella sockermarknaden.
Dessa förhoppningars infriande vore emellertid beroende av, huru den nuvarande
osäkra ekonomiska världssituationen komme att utveckla sig.
Vad parternas ställningstagande vidare beträffade torde från jordbrukarnas
sida ett ökat intresse för betodlingen vara att förvänta som en
följd av att, vid jämförelse med förhållandena vid ingående av 1926 års
avtal, med betodlingen konkurrerande odlingar nu lämnade ett mycket
sämre ekonomiskt utbyte. För sockerindustriens del åter vore konkurrensen
med utlandet visserligen hård, men vid jämförelse med det nuvarande
läget för större delen av den svenska industrien vore sockerindustriens
läge gynnsamt, dels genom att den sedan länge åtnjutit och fortfarande åtnjöte
ett relativt högt tullskydd, dels genom att den förädlade en inhemsk
råvara, som till priset vore oberoende av osäkra valutaförhållanden, dels
genom att den ägde en inhemsk marknad för sina produkter. Därtill
komme, att industrien hade en väl konsoliderad ställning.
Att hoppas vore därför, och detta även med hänsyn till de kraftiga påfrestningar,
för vilka landets ekonomi vore utsatt till följd av stegrad arbetslöshet
och försämrad handelsbalans, att parterna skulle komma till
sådan uppgörelse, att sockernä ringen ostört finge fortsätta sin verksamhet.
Vt''esa statistiska
uppgifter
angående
sockerbetsodlingen
och sockerpriserna.
I avseende å den till svenska sockerfabriksaktiebolaget hörande betodlingen
under de fem senaste åren meddelas i följande sammanställning åtskilliga
uppgifter, vilka äro ägnade att belysa läget inom nämnda näringsgren
samt den inverkan detta haft å odlingens omfattning.
Kampanjår |
Betareal hektar |
Inköpta betor ton |
Socker- halt % |
Effektivt öre |
Grund- pris öre |
Betpris Tillägg öre |
)er 100 k Summa öre |
t Härtill |
1927/28 ............ |
37,437 |
914,712 |
1 6.64 |
43.ss |
281.66 |
6.46 |
288.12 |
|
1928/29 ........... |
39,330 |
1,021,836 |
16.7t |
37.67 |
244.28 |
7.41 |
251.64 |
— |
1929/30 ............ |
25,604 |
719,092 |
17.66 |
32.56 |
211.61 |
16.89 |
228.60 |
— |
1930/31 ............ |
34,017 |
1,130,955 |
17.22 |
27.84 |
177.73 |
12.21 |
199.94 |
67.27 |
1931/32 ........... |
32,607 |
826,975 |
18.1 ii |
26.09 |
169.57 |
21.ss |
191.4 5 |
40.00 |
Kungl. May.ts proposition Nr 76. 11
Till komplettering av förestående uppgifter lämnas vidare i följande
tablå månadsmedeltalen för priset å krossmelis enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets
priskurant. Förändringarna i dessa månadsmedeltal,
vilka visserligen i första band härröra av förskjutningar i läget å världsmarknaden
men delvis även bero av sänkningarna oell borttagandet av
sockerskatten, kunna nämligen i viss utsträckning anses belysande för utvecklingen
av konsumentpriset å socker i Sverige.
Månad |
1926 |
1927 |
1928 |
1929 |
1930 |
1931 |
Januari....................................... |
54.2 |
56.5 |
50.3 |
39.9 |
31.8 |
26.0 |
Februari .................................... |
53.4 |
56.9 |
48.8 |
40. o |
31.6 |
26.0 |
Mars ........................................ |
52.2 |
57.0 |
50.8 |
39.3 |
31.0 |
26.2 |
April.......................................... |
53.4 |
55.2 |
51.1 |
38.0 |
30.2 |
27.0 |
Maj............................................. |
55.0 |
55.0 |
50. o |
37.1 |
29.0 |
26.9 |
Juni .......................................... |
53.3 |
53.2 |
48.1 |
36.1 |
29.0 |
27.0 |
Juli .......................................... |
48.2 |
53.8 |
43.0 |
35.2 |
28.3 |
27.5 |
Augusti....................................... |
48.1 |
55.2 |
43.5 |
35.0 |
28.0 |
26.5 |
September ................................ |
50.1 |
56.0 |
43.0 |
36.5 |
27.7 |
26.4 |
Oktober....................................... |
50.9 |
51.6 |
41.5 |
34.4 |
27.6 |
28.4 |
November.................................... |
'' 52.0 |
48.5 |
40.7 |
32.5 |
27.7 |
28.3 |
'' December.................................... |
55.8 |
49.3 |
40.3 |
32.0 |
26.0 |
27.6 |
Såsom inledningsvis redan omnämnts upphörde de under hösten 1926
ingångna femåriga betodlingskontrakten att gälla med utgången av 1931
års kampanj. I anledning därav hava under 1931 svenska sockerfabriksaktiebolaget
och styrelsen för Skånes betodlares centralförening förhandlat
med varandra rörande villkoren för 1932 års betodling. Redan vid
sammanträde i mars 1931 mellan representanter för de båda parterna
framfördes sålunda från betodlarhåll vissa önskemål i avseende å de olika
detaljbestämmelser, som kunde ifrågakomma i ett eventuellt kontrakt rörande
1932 års odling. Sedermera hava vid upprepade tillfällen liknande
överläggningar ägt rum, dock utan definitivt resultat. Parterna enades
därför i november 1931 örn att tillkalla landshövdingen A. von Sneidern
att såsom opartisk ordförande leda förhandlingarna.
Vid de överläggningar, som därefter pågått mellan sockerbolaget och
styrelsen för Skånes betodlares centralförening, hava från vardera partens
sida framställts åtskilliga yrkanden på ändring av detaljbestämmelserna
i de hittills tillämpade kontrakten. I avseende å betpriset har vidare
bolaget förklarat sig anse, att man borde utgå från ett grundpris för 100
kilogram betor med 16 procent sockcrhalt, beräknat på sätt angives i de
för åren 1927—1931 tillämpade femårskontrakten. Under förutsättning,
att ej ändring i gällande tullsatser till bolagets nackdel vidtoges under
avtalsperioden, var bolaget villigt att till det sålunda framräknade grund
-
Direkta förhandlingar
under 1931
mellan svenska
sockerfabriksaktiebolaget
och
Skånes betodlares
centralförening.
12
Kungl. May.ts proposition Nr 76.
priset, i den mån så erfordrades för att bringa detta upp till 2 kronor 10
öre, tillskjuta ett belopp av högst 20 öre, vilket tillskott, därest en odling
äv minst 36,000 hektar erhölles, komme att ökas med 5 öre till högst 25 öre.
Därjämte medgav bolaget, att det under åren 1930 och 3931 till odlarna
lämnade särskilda fraktbidraget alltjämt skulle utgå.
Styrelsen för Skånes betodlares centralförening förklarade sig emellertid
ej kunna åtnöjas med bolagets erbjudande. I början av förhandlingarna
framfördes sålunda från styrelsen krav på att multipeln vid bestämmande
av betprisets relation till sockerpriset borde höjas från 6.5 i de nu
ntlöpta femåriga kontrakten till 7.5 samt att vid betprisets beräkning avdrag
från sockerpriset ej finge göras med den i bolagets priskurantpris
ingående grossistrabatten 4 procent. Därjämte påyrkades viss ändring
av reglerna för sockerbetornas betalning efter deras sockerhalt. Under förhandlingarnas
fortgång vidtogo emellertid betodlarna den jämkning i sina
krav, att de förklarade sig åtnöjas med en multipel av 7.2. Därest dessa
yrkanden ej kunde av bolaget bifallas, ansågo sig odlarna, i anslutning
till bolagets erbjudande, böra alternativt yrka på att bolaget — oberoende
a\ betarealen , vid varje prisläge å socker för betor med 16 procent sockerhalt
erlade ett grundpris, beräknat i enlighet med bestämmelserna i
femårskontraktet med tillägg av 25 öre. För betor med en sockerhalt överskjutande
16 procent skulle bolaget därjämte för var procent, varmed sockerhalten
överstege 16 procent, betala ett tillägg motsvarande halva priset
för 1 kilogram krossmelis (K5). Enligt vad från centralföreningens styrelse
framhållits kunde man vid sistnämnda alternativ räkna med att vid
ett sockerpris av 33 öre per kilogram erhålla en odling, som motsvarade
bolagets avverkningskapacitet. Enligt ifrågavarande alternativ skulle
vid 33 öres krossmelisnotering priset för betor med 16 procent sockerhalt
bliva 2 kronor 31 öre och för betor med 17.2 procent sockerhalt 2 kronor
51 öre, allt för 100 kilogram.
Då det under de fortsatta förhandlingarna visade sig omöjligt att, i vad
avser frågan örn betprisets beräkning, ytterligare närma parterna till varandra,
vid vilket förhållande bolaget förklarade sig ej heller önska fortsätta
förhandlingarna i fråga om detaljbestämmelserna, ansåg den av parterna
tillkallade ordföranden det utsiktslöst att för det dåvarande fortsätta
förhandlingarna, vilket han den 5 januari 1932 meddelade i skrivelser
till svenska sockerfabriksaktiebolaget och till styrelsen för Skånes
betodlares centralförening. Samtidigt underrättade han mig örn vad sålunda
förevarit.
Förhandling
nr i sockerbeta
f> ägan inför
en av
Kungl. Majit
tillsatt kommission.
Sedan de direkta förhandlingarna mellan sockerbolaget och betodlarna
sålunda avbrutits, förordnade Kungl. Maj:t den 8 januari 1932 en kommission
med uppgift att skyndsammast undersöka möjligheterna för uppgörelse
mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget och Skånes betodlares centralförening
angående villkoren för sockerbetsodlingen 1932.
Kungl. Majus proposition Nr 76.
13
I skrivelse den 5 februari 1932 har kommissionen meddelat, att den i
enlighet med erhållet uppdrag undersökt möjligheterna för uppgörelse
mellan svenska sockerfahriksaktiebolaget och Skånes betodlares centralförening
angående villkoren för sockerbetsodling 1932 samt i sådant syfte
bedrivit ingående förhandlingar med representanter för bolaget och styrelsen
för föreningen. Därjämte har kommissionen i sagda skrivelse anmält,
att sedan det visat sig icke vara möjligt att åstadkomma uppgörelse mellan
parterna örn en betodling i önskvärd omfattning under 1932 utan särskilt
statligt understöd, förhandlingarna fortsatts, därvid såsom resultat
framkommit visst förslag till villkor angående sockerbetsodling under
1932. Detta förslag hade styrelsen för Skånes betodlares centralförening
förklarat sig, med hänsyn till de fördelar i övrigt, som genom förslaget
vunnits, beredd att för betodlarnas föreningsstämma tillstyrka
till godkännande att gälla för betodlingen under 1932, därvid styrelsen
tillagt, att den dock funne det angivna minimipriset väl lågt.
Sockerbolagets representanter hade förklarat sig beredda att antaga
förslaget, under förutsättning att viss ifrågasatt importreglering å socker
komme till stånd. Rörande sist nämnda angelägenhet har kommissionen
meddelat, att den, efter förhandlingar med representanter dels för nyssnämnda
bolag och dels för mellersta Sveriges sockerfabriksaktieholag,
upprättat förslag till kontrakt mellan svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget
samt mellan svenska staten och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,
vari närmare angåves de bestämmelser och villkor,
under vilka staten skulle å nämnda båda bolag överlåta viss ensamrätt
till införsel av socker. Bolagen hava förbundit sig att, under förutsättning
att kontraktsförslagen av statsmakterna oförändrat godkändes, sluta
avtal med staten i enlighet med förslagen.
Sistnämnda förslag till kontrakt mellan staten och de båda soekerfabriksaktiebolagen
torde såsom bilagor A och B få fogas till detta protokoll.
Börande den närmare innebörden av förslaget till villkor för 1932 års
sockerbetsodling och nyssnämnda kontrakt har i en vid kommissionens
skrivelse fogad promemoria anförts i huvudsak följande.
»Förslaget till villkor angående sockerbetsodling under 1932.
Vid förslagets utformande har man utgått från de för åren 1927—1931
gällande femårskontrakten samt angivit de ändringar, som ansetts böra
vidtagas i dess bestämmelser.
Bland do sålunda föreslagna ändringarna böra i första hand framhållas
do nya reglerna för beräkning av grundpriset för betor med
16 procent sockerhalt. Till grund härför skall enligt förslaget alltjämt
läggas medelpriset å 1 kilogram krossmelis enligt svenska
sockerfabriksaktiebolagets priskurant för en tid av ett år, sedan
därifrån dragits den i noteringen ingående engrosrabatten, 4 procent,
men den multipel, som angiver betprisets relation till sockerpriset, har
höjts från 6.r> till 7. Ehuru denna förändring av beräkningssättet för bet
-
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
priset vid ett sockerpris av t. ex. 30 öre per kilogram skulle medföra en
förbättring av priset för 100 kilogram betor med 14.4 öre, kommer likväl
betpriset vid låga sockerpris att bliva för odlarna otillfredsställande. Av
de förda förhandlingarna har även framgått, att för att sockerbetsodling
i ej alltför ringa omfattning skall kunna erhållas under 1932, det vore
nödvändigt, att odlarna garanterades ett visst minimipris, vilket efter
övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter satts till 2
kronor 30 öre för 100 kilogram sextonprocentiga betor. Erinras må,
att genom statsmakternas medverkan grundpriset för betor med 16 procent
sockerhalt under år 1930 fastställdes till lägst 2 kronor 45 öre samt
att tillägg av statsmedel till betpriset under 1931 icke fick utgå i annan
mån, än att nyssberörda grundpris icke översteg 2 kronor 40 öre.
Förutom att sålunda beräkningssättet för grundpriset ändrats till betodlarnas
förmån, hava även reglerna för betornas betalning efter sockerhalt
blivit genom förslaget gynnsammare för odlarna. Enligt femårskontrakten
rönte betpriset ett tillägg respektive avdrag av 1 öre för var 1/io
procent, varmed medelsockerhalten översteg respektive understeg 16 procent,
men enligt förslaget skall motsvarande tillägg respektive avdrag utgöra
Vibo av grundpriset.
Betpris, i ören, enligt femårskontrakten och enligt det föreslagna kontraktet.
Pris vid fri |
Enligt femårskon!Takten |
Enligt förslaget |
Förbättring |
||||
Grandpris |
Tillägg för |
Summa |
Grundpris |
Tillägg för |
Summa |
||
28............ |
175 |
12 |
187 |
230 |
17 |
247 |
60 |
29............ |
181 |
12 |
193 |
230 |
17 |
247 |
54 |
30............ |
187 |
12 |
199 |
230 |
17 |
247 |
48 |
31............ |
193 |
12 |
205 |
230 |
17 |
247 |
42 |
32............ |
199 |
12 |
211 |
230 |
17 |
247 |
36 |
33........... |
203 |
12 |
218 |
230 |
17 |
247 |
29 |
34............ |
212 |
12 |
224 |
230 |
17 |
247 |
23 1 |
35............ |
218 |
12 |
230 |
235 |
18 |
253 |
23 |
Även i fråga örn rätt till erhållande av vissa från råsockerfabrikationen
härflytande biprodukter hava betodlarna i förslaget erhållit
vissa ytterligare fördelar. Den i femårskontrakten medgivna förmånen
åt odlare vid fabrik, där det s. k. Steffenska förfarandet tillämpas, att
för varje 100 kilogram levererade betor erhålla 4 kilogram sockersnitzel
till ett nedsatt pris av 5 öre per kilogram har utökats till att omfatta 5
kilogram, i samband varmed även den föreskriften föreslagits till intagande
i kontraktet, att sockerhalten i snitzeln ej får i medeltal för kampanjen
understiga 23 procent. En liknande föreskrift har även föreslagits
beträffande betmassa, i det denna enligt förslaget vid varje fabrik under
kampanjen i genomsnitt bör innehålla högst 90.5 procent vatten och icke
får innehålla mer än 91 procent. Enligt femårskontrakten skulle betmassan
tillhandahållas odlarna väl pressad, men någon bestämmelse örn den
högsta tillåtna vattenhalten fanns ej intagen däri.
Enligt förslaget skola bestämmelserna i femårskontrakten ändras i åt -
15
Kungl. May.ts proposition Nr 76.
skillra andra hänseenden, än de nu nämnda. Bland annat har den utfästelse
att lämna särskilt fraktbidrag, som bolaget lör tidigare år avgivit,
nu iirågasatts till intagande i själva kontrakten. Vidare har den i femårskontrakten
iörekommande bestämmelsen örn viss inskränkning i bolagets
rätt att nedlägga driften vid råsockerfabriker borttagits i lörslaget,
varför bolaget i detta hänseende skall hava fria händer att ordna betleveranserna.
Förslaget till kontrakt mellan svenska staten och svenska sockerfabriks
aktiebolaget.
Det av sockerbolaget enligt förberörda förslag till villkor för 1932 års
sockerbetsodling gjorda åtagandet med avseende å betpriset, innebärande
bland annat garanterande av ett minimipris av 2 kronor 30 öre för 100
kilogram sextonprocentiga betor, har skett under förutsättning, att viss
medverkan lämnas från statens sida. Enligt förevarande förslag till kontrakt
mellan staten och bolaget avses denna medverkan — i viss anslutning
till vad som för närvarande gäller beträffande statens åtgärder till
spannmålsodlingens stödjande — skola lämnas i den form, att staten för
viss tid, nämligen från och med den 1 mars 1932 eller den tidigare dag,
Kungl. Majit bestämmer, till och med den 28 februari 1933, tillförsäkrar de
båda sockerbolagen viss ensamrätt till sockerimport. Den vartdera bolaget
sålunda medgivna importrätten skall emellertid, i likhet med vad som
i motsvarande hänseende gäller i avseende å spannmålsregleringen, icke
utgöra hinder för transitering, returförtullning eller uppläggning å tulllager
eller provianteringsfrilager av socker och ej heller skall s. k. egentlig
gränstrafik eller enligt tulltaxeförordningen tullfri sockerimport i regel
vara förhindrad. Huru den åt bolagen medgivna ensamrätten till sockerimport,
vilken givetvis kommer att så gott som uteslutande avse råsocker,
skall fördelas mellan dem, regleras genom inbördes överenskommelse bolagen
emellan. — Vid kommissionens förhandlingar med sockerbolaget
förutsattes, att bolaget under avtalstiden skulle förmedla import av sådant
socker, som ej tillverkades inom landet och ej heller kunde ersättas
av svenskt socker.
Vid en anordning sådan som den föreslagna med avstängd konkurrens
från importerad raffinad har bolaget, på sätt i kontraktet närmare bestämmes,
måst åtaga sig att med viss begränsning nedåt icke tillämpa
högre sockerpris, än som betingas av prisrörelsen å världsmarknaden för
socker. Den nyss åsyftade begränsningen innebär, att bolaget under avtalstiden
icke behöver tillämpa lägre sockerpris än, beträffande K5, 31
öre per kilogram samt för andra sockersorter i förhållande härtill. Det
sålunda satta lägsta sockerpriset, vilket ligger rätt avsevärt under sockerpriset
under tiden närmast före världskriget och endast obetydligt (för dagen
2 öre) överstiger det för närvarande gällande sockerpriset, har måst
införas i regleringssystemet för att sockerbolaget skall kunna vara i stånd
att garantera odlarna det föreslagna minimipriset för betorna. Genom bestämmandet
av nyss berörda lägsta sockerpris skyddas nämligen bolaget
för prisfall å raffinad och erhåller en möjlighet att, därest priserna å råsocker
på världsmarknaden skulle nedgå, göra vissa eljest icke påräkneliga
vinster å sin tillverkning av raffinad ur utländskt råsocker. Med avseende
å bolagets prissättning å socker gäller i övrigt, såsom förut anförts, att
bolaget icke får under avtalstiden tillämpa högre pris, än vad som i enlig
-
Kungl. Martts proposition Nr 76.
het med prisrörelsen å världsmarknaden skulle gällt vid fri prisbildning.
I berörda hänseende ställes enligt förslaget bolaget under statlig kontroll,
därvid kontrollorganet bestående av en nämnd av tre sakkunniga och
opartiska personer, utsedda av Kungl. Majit, tillerkänts befogenhet att
med för bolaget bindande verkan, i den mån så befinnes påkallat, meddela
beslut i fråga örn prissättningen.
Slutligen ma framhållas, att i kontraktsförslaget införts vissa bestämmelser
för det fall, att någon före den dag (den 2 februari 1932), då
meddelande lämnats örn den nu ifrågasatta importregleringen,
träffat avtal örn inköp av utländskt socker, att importeras efter tiden för
importregleringens ikraftträdande. Dylik import skall enligt förslaget
i viss ordning och under betryggande garantier mot missbruk kunna få
äga rum.
Förslaget till kontrakt mellan svenska staten och mellersta Sveriges soc
kerfabriksaktiebolaget.
Detta förslag är i allt väsentligt av samma innebörd som förslaget till
kontrakt mellan svenska staten och svenska socker fabriksaktiebolaget.»
Kommissionen har i sin skrivelse vidare erinrat, att för giltighet av
förberörda kontrakt mellan staten och de båda bolagen erfordras riksdagens
samtycke samt att den föreslagna anordningen i avseende å
sockerimporten därjämte förutsätter riksdagens beslut, att rätt att till
riket införa socker under tiden för kontraktens giltighet icke skall tillkomma
annan än staten eller den eller dem, åt vilken eller vilka Kungl.
Majit överlåter sådan rätt. Därjämte har kommissionen, med hänsyn till
angelägenheten av att den föreslagna importregleringen kommer landets
sockernäring till godo, betonat vikten av att stränga och fullt effektiva åtgärder
hållas i beredskap för neutraliserande av till äventyrs förekommande
prisspekulationer under tiden tills förslaget må bliva förverkligat.
Kommissionens skrivelse utmynnar i hemställan, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen dels besluta, att för tiden från och med den 1 mars 1932
eller den tidigare dag, Kungl. Majit bestämmer, till och med den 28
februari 1933 rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120)
med av Kungl. Majit stadgade undantag icke skall tillkomma annan än
staten eller den eller dem, åt vilken eller vilka Kungl. Majit överlåter
sådan rätt, dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter,
som må erfordras för upprätthållandet av nu angivna ensamrätt,
dels ock godkänna förberörda kontrakt mellan svenska staten och de båda
sockerfabriksaktiebolagen.
Yttranden
Sver sockerbetskommistimeus
förslag.
Infordrade yttranden över kommissionens förslag hava den 5 februari
1932 avgivits av kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och generaltullstyrelsen.
17
Kungl. Martts proposition Nr 76.
Kommerskollegium bär anfört i huvudsak följande.
Kollegium hade vid upprepade tillfällen under de föregående åren och
senast i utlåtande den 10 januari 1031 över utredning och förslag i soekerfrågan
av 1929 års sockersakkunniga, uttalat sig rörande de successiva
statliga åtgärder, som föreslagits till stöd för den inhemska betodlingen
och råsockertillverkningen, och tilläte sig åberopa de utredningar
i ärendet, som därvid förebragts. I anledning av ärendets synnerligen
brådskande natur hade vid detta tillfälle icke kunnat införskaffas yttranden
i ärendet från de näringsorganisationer, vilka närmast berördes
av de framställda förslagen. Sockerfrågan torde för övrigt — särskilt
genom 1929 års sockersakkunnigas utredningar samt den av dem jämlikt
lagen den 18 juni 1925 örn undersökning angående monopolistiska
företag och sammanslutningar verkställda undersökningen rörande de
svenska sockerfabriksaktiebolagens inverkan på prisförhållandena å
sockerbetor och socker inom landet — få anses så grundligt utredd
och genomdebatterad, att något nytt av vikt näppeligen syntes vara att
tillägga.
För belysande av det nu föreliggande förslagets sannolika verkningar
i några viktigare hänseenden tilläte sig kollegium hänvisa till vissa
uppgjorda tabeller,1 dels över Sveriges import och export av socker, sirap
och melass åren 1927—1931, dels över medelprisen per månad för
svenskt och tjeckoslovakiskt socker åren 1926—1931, dels och rörande
sockeibolagens prisnoteringar månadsvis under samma år (inklusive
januari—februari 1932) å K 5 socker (krossmelis).
Av uppgifterna framginge, att det inhemska sockerpriset, följande
värhismarknadsnoteringen, från januari 1931 till början av februari
1932 ökats från 26 till 29 öre per kilogram. Prisdifferensen mellan
nämnda pris med avdrag av grossistrabatt och skatt (då sådan tidigare
utgått) samt priset å närmast jämförligt slag av tjeckoslovakiskt socker
hade i genomsnitt utgjort 12 å 13 öre, varav 10 öre motsvarat sockertullens
belopp och resten dels fraktkostnader, dels ett visst kvalitetstillägg
för det inhemska sockret.
Enligt det föreliggande förslaget till avtal med sockerbolagen skulle
priset å krossmelis bestämmas enligt samma grunder som hittills efter
läget å världsmarknaden. Detta torde få anses innebära, att samma
prisdifferens komme att under den tid, avtalet gällde, medgivas, dock
med undantag för de fall, då det så beräknade priset skulle komma
att understiga minimipriset, 31 öre per kilogram. För närvarande
innebure detta minimipris en prisförhöjning, som drabbade konsumenterna,
med 2 öre per kilogram. Även de industrier, som förbrukade socker
- - såsom sötmedels- och fruktkonserveringsindustrierna — komme
givetvis att åsamkas viss belastning genom prisförhöjningen.
Med hänsyn till tidsläget och de för landet ogynnsamma följder, som
ett nedläggande eller en mera omfattande inskränkning av betodlingen
skulle medföra i form av skärpta svårigheter för jordbruket, särskilt i
vissa landsdelar, ökad arbetslöshet och ökad import av råsocker, ansåge
sig kollegium i likhet nied föregående år böra förorda nödiga statliga
åtgärder till stöd för betodlingens uppehållande i lämplig omfattning.
Att härför enligt förslaget valts formen av importmonopol och statligt
kontrollerad prissättning med visst minimipris torde få anses vara
en av det statsfinansiclla läget betingad nödvändighet. Kollegium an
1
Se bilagorna I), I'' och I-'' Ull detta protokoll.
Bihang lill riksdagens protokoll Wil‘2. ] sand. Ii‘> hafi. l\r lii.) •>
Departements
chefen.
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 76,
såge visserligen såsom förut önskvärt, att betodlingen och den därmed
i samband stående råsockertillverkningen gradvis begränsades till de
områden av landet, som därför erbjöde naturliga och gynnsamma förutsättningar.
Ehuru de föreliggande avtalen ej direkt gåve vid handen, att
någon sådan koncentration och rationalisering åsyftades, torde dock’
den ändring i 16 § av det tidigare gällande kontraktet med betodlarna,
som nu föresloges, och enligt vilken första stycket av nämnda paragraf
i dess tidigare lydelse skulle utgå, bereda vissa möjligheter för en sådan
utveckling.
Ender åberopande av det anförda har kommerskollegium förklarat sig
icke hava någon erinran mot att det remitterade förslaget lades till
grund för framställning till riksdagen i ämnet.
Lantbruksstyrelsen har anfört i huvudsak följande.
Det föreliggande förslaget hade upplagts efter andra än förut i samma
fråga tillämpade grunder. Dess inverkan på betodlingen och dess
utveckling vore därför svåra att överblicka. Lantbruksstyrelsen ansåge
sig emellertid böra framhålla, att förslaget, så vitt styrelsen kunnat utläsa
ur detsamma, icke syntes ägnat medverka till sockerbetsodlingens
koncentration till för denna odling särskilt lämpade jordar, vilket ur
flera synpunkter torde vara önskvärt.
Då emellertid föreliggande förslag i jämförelse med senast på området
tillämpade bestämmelser enligt styrelsens förmenande måste anses
innebära fördelar för jordbruket och säkerställa ett betpris, som åtminstone
i fråga örn odlare, vilka icke behövde anlita främmande arbetskraft
för sin betodling, torde få anses jämförelsevis tillfredsställande
och ägnat att upprätthålla denna för vissa delar av landet betydelsefulla
del av lantbruksproduktionen, ansåge sig lantbruksstyrelsen böra
tillstyrka bifall till förslaget.
Lantbruksstyrelsen ville emellertid i detta sammanhang erinra örn
den för en avsevärd del av jordbruksnäringens utövare kännbara olägenheten
därav, att genom det av kommissionen ifrågasatta fastlåsandet,
åtminstone för den tid uppgörelsen avsåge, av melasstullen ett abnormt
högt pris på fodermelass fortfarande bomme att vidmakthållas, ett pris,
som uteslöte användning av detta värdefulla fodermedel utanför betodlarnas
förhållandevis trånga krets.
Generaltullstyrelsen har icke haft något att erinra mot förslaget, i vad
det berör styrelsens verksamhetsområde.
Läget å den internationella sockermarknaden kännetecknas alltjämt i
hög grad av osäkerhet. Visserligen har en förbättring däri ägt rum under
det senaste året till följd av de överenskommelser, som träffats örn
begränsning av sockerproduktionen i de viktigaste exportländerna, men
å andra sidan har den allmänna ekonomiska krisen blivit allt kännbarare
i skilda delar av världen, vilket även påverkat sockermarknaden. På
grund av den ovisshet, som vidlåder den kommande ekonomiska utvecklingen,
samt med hänsyn till osäkerheten på den internationella valutamarknaden
kan man i nuvarande läge näppeligen göra något mera säkert
antagande örn den sannolika utvecklingen beträffande sockerpriset å den
Kungl. Maj.ts proposition Nr 76.
19
internationella marknaden. Med det nära samband, som råder mellan
denna ock den svenska marknaden, följer därav, att sockerfrågan i Sverige
alltjämt bör bedömas med utgångspunkt från nu kända förhållanden samt
med. hänsyn närmast tagen till läget inom landet.
Såsom förut omnämnts hava de till och med fjolåret gällande femårskontrakten
mellan sockerbolagen och betodlarna numera utlöpt, varför
frågan örn sockerbetsodlingen under 1932 blivit beroende av ny överenskommelse
mellan parterna rörande odlingsvillkoren. Med anledning härav
och sedan direkta förhandlingar mellan parterna icke lett till resultat, har
såsom redan erinrats en av Kungl. Majit tillsatt kommission undersökt
betingelserna för att en dylik överenskommelse skulle kunna ernås. Såsom
resultat härav har framkommit ett förslag, vars genomförande förutsätter
viss medverkan från statens sida.
De omständigheter, som föranlett statsmakterna att under de två senaste
åren lämna sockerbetsodlingen särskilt stöd, föreligga beträffande årets
odling i minst lika hög grad. som tidigare. Därjämte synes i år särskilt
avseende böra fästas vid frågans betydelse med hänsyn till handelsbalansen.
Då vidare det av kommissionen efter ingående förhandlingar med
parterna nu framlagda förslaget innebär, att dessa genom ömsesidiga
tillmötesgåenden jämnat vägen för frågans lösning, därvid sockerbolagen
gjort betydande ekonomiska medgivanden utöver vad som förekommit i
de nu utlöpta femårskontrakten, anser jag, att staten bör medverka tili
överenskommelsens förverkligande.
Mot den form, varunder statens medverkan föreslås skola lämnas, synas
mig några vägande invändningar näppeligen kunna göras. Den ifrågasatta
anordningen, vilken i huvudsak följer samma principer som för närvarande
tillämpas i avseende å spannmålsregleringen, torde vara ägnad
att lämna sockernäringen erforderligt - stöd vid låga sockerpris utan att
andra berättigade intressen därigenom skadas. Såväl lantbruksstyrelsen
som kommerskollegium hava också i huvudsak givit förslaget sin anslutning.
Den del av förslaget, som avser grunderna för betprisberäkningen och
övriga villkor för 1932 års sockerbetsodling, torde ur betodlingens synpunkt
under nuvarande förhållanden kunna anses godtagbar. Genom
förslaget tillgodoses åtskilliga av betodlarna i deras förhållande gent emot
sockerbolagen eftersträvade önskemål, därvid främst bör framhållas, att
den multipel, som skall angiva betprisets förhållande till sockerpriset,
höjts från 6.5 i de nyligen utlöpta femårskontrakten till 7, varjämte reglerna
för beräknande av tilläggspriset för högre sockerhalt än 16 procent
ändrats till odlarnas förmån. Den för betodlingens säkerställande betydelsefullaste
bestämmelsen är emellertid garanterandet av ett visst lägsta
grundpris för sextonprocentiga betor. Det härutinnan föreslagna priset 2
kronor 30 öre för 100 kilogram torde — med hänsyn jämväl till det ökade
pristillägget vid högre sockerhalt — vara ägnat att medföra odling i så
-
20
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 76.
dan omfattning, att de olägenheter ur det allmännas synpunkt, vartill en
nedsatt betodling leder, kunna undgås. Med de sålunda föreslagna bestämmelserna
örn betpriset torde det från statens sida böra förutsättas, att
betodlarna vid användande av lejd arbetskraft under 1932 ej tillämpa sådana
lönesatser, att det sociala syftet med statens medverkan till betodlingens
uppehållande därmed äventyras.
För att sockerbolagen skola åtaga sig att erlägga betalning för betorna
enligt nyssnämnda grunder med ett garanterat lägsta pris förutsätter
förslaget, att staten skulle å bolagen överlåta ensamrätt till import av
socker samt medgiva, att bolagen i sin prissättning å socker, vilken skulle
under statlig kontroll ske enligt hittills tillämpade grunder, ej behövde
notera lägre pris än, ifråga örn krossmelis, 31 öre per kilogram. För konsumenterna
kommer denna anordning visserligen att innebära, att de avskäras
från möjligheterna att få fördel av lägre pris, än som motsvaras
av det nyss nämnda. Skulle däremot prisförhållandena å världsmarknaden
så utveckla sig, att priskurvan åter överstiger sagda pris, kommer
det inhemska sockerpriset enligt förslaget att liksom hittills och utan någon
ytterligare fördyring följa fluktuationerna å världsmarknaden. Det
föreslagna lägsta krossmelispriset, 31 öre per kilogram, ligger visserligen
något över dagens pris och medför alltså, att konsumenterna för tillfället få
vidkännas viss uppoffring för den inhemska sockerbetsodlingens uppehållande.
Emellertid torde även för konsumenterna ligga någon fördel däri, att
priset stabiliseras, enär erfarenheten visat, att i tider med fluktuerande
priser spänningen mellan producent- och konsumentpriserna tenderar att
stegras. Framhållas må ock, att ett krossmelispris av 31 öre måste anses
mycket lågt, örn man tager hänsyn till prisutvecklingen under en längre
tid tillbaka. Såsom närmare framgår av den i bilaga G till detta protokoll
intagna tabell uppgick nämligen motsvarande pris under åren närmast
före världskriget till ungefär 55 öre, och utgjorde medelpriset under
femårsperioden 1922/1926 77 öre och under femårsperioden 1927/1931
38 öre. Jag har följaktligen ansett förslaget jämväl i nu berörda del
kunna godtagas.
I 6 § av de föreslagna kontrakten mellan staten och sockerbolagen har
angivits de förutsättningar, under vilka bolagen gjort sina åtaganden,
innebärande bland annat att inga ändringar under avtalstiden vidtagas
beträffande gällande tullsatser å socker och melass. Under förevarande
förhållanden anser jag hinder ej möta mot att en dylik föreskrift godtages
från statens sida. Härav följer, att vad lantbruksstyrelsen anfört
i frågan örn melasstullen, synes mig icke böra för närvarande föranleda
någon åtgärd.
För giltighet av de ifrågasatta kontrakten mellan staten och sockerbolagen
erfordras riksdagens samtycke. Den föreslagna anordningen förutsätter
riksdagens beslut, att för tiden från och med den 1 mars 1932 eller
den tidigare dag, Kungl. Maj:t bestämmer, till och med den 28 februari
Kungl. Maj:ts proposition Nr 70.
21
1933 rätt att till riket införa socker icke skall tillkomma annan än staten
eller den eller dem, åt vilken eller vilka Kungl. Maj :t överlåter sådan rätt.
Meddelande av erforderliga närmare föreskrifter torde ankomma på Kungl.
Maj:t. Därvid torde givetvis iakttagas, att importen lämnas fri beträffande
de i 1 § andra och tredje styckena av kontrakten angivna fall, samt
att särskilda bestämmelser meddelas rörande sådan import, som avses i
7 § andra stycket, ävensom angående ordningen för uppbärande av där
omförmäld avgift.
Såsom i förslaget till kontrakt mellan staten och sockerbolagen förutsatts
torde av Kungl. Majit böra tillsättas en nämnd av tre sakkunniga
och opartiska personer för utövande av kontroll över bolagens verksamhet,
i vad den beröres av kontrakten. Närmare bestämmelser rörande
nämndens verksamhet torde få meddelas av Kungl. Majit. De belopp,
som må inflyta i form av avgifter jämlikt 7 § andra stycket i kontrakten,
torde böra tillgodoföras inkomsttiteln diverse inkomster, varifrån
kostnaderna för nämnden torde få bestridas.
Slutligen vill jag i likhet med kommissionen framhålla angelägenheten
av att effektiva åtgärder hållas i beredskap mot prisspekulation under
tiden tills förevarande förslag må bliva genomfört.
"Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att för tiden från och med den 1 mars 1932 eller den tidigare
dag, Kungl. Majit bestämmer, till och med den 28 februari 1933 rätt
att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120) med av Kungl.
Majit stagade undantag icke skall tillkomma annan än staten eller den
eller dem, åt vilken eller vilka Kungl. Majit överlåter sådan rätt;
dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter, som
må erfordras för upprätthållande av nu angivna ensamrätt;
dels ock godkänna de såsom bilagor A och B till detta protokoll fogade
förslagen till kontrakt mellan svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget
samt mellan svenska staten och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Allon Tigerschiöld.
22
Kungl. Mcij:ts proposition Nr 76.
Bilaga A.
Förslag till
Kontrakt
mellan svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 i
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 7 § första stycket omförmälda
tid, att annan än bolaget och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag
ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer 119
och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager upplagd
sådan vara endast efter av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes
1 egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för
varan åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än
den under s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
2 §.
Bolaget förbinder sig att i enlighet med därom inför den av Kungl.
Majit den 8 januari 1932 tillsatta kommissionen rörande sockerbetsfrågan
gjord utfästelse inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1932 samt i kontrakten i avseende å beräkningen av betpriset
intaga bland annat följande bestämmelser.
Till grund för beräkningen av betpriset lägges medelpriset å 1 kilogram
krossmelis (K 5) enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurant vid
försäljning till engrossister under tiden från och med den 1 mars 1932
till och med den 28 februari 1933, sedan därifrån dragits den i noteringen
ingående grossistrabatten 4 %. Det sålunda framräknade effektiva krossmelispriset
utgör grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram
sockerbetor med 16 % söderhält utgör priset 7 gånger ovannämnda
grundtal (= grundpriset); dnck att sagda grundpris icke må understiga
2 kronor 30 öre.
För varje 1/10 % ökning eller minskning i medelsockerhalten röner betpriset
ett tillägg eller avdrag av Vibo av grundpriset.
3 i
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser,
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning
till leveransdagens pris. Bolaget skall bedriva sin verksamhet på
ett lojalt sätt och så att icke annans intresse obehörigen skadas.
23
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
4 $.
Svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurantpris å krossmelis (K 5)
skall vara normerande för priskurantpriserna å övriga av bolaget saluförda
sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å
K 5 åtföljes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
Priset å K 5 bestämmes enligt samma grunder som hittills efter
läget å världsmarknaden, varvid dock gäller, att lägre pris än 31 öre per
kilogram ej behöver av bolaget för sagda sockersort tillämpas.
5 §.
Bolagets verksamhet, i vad den beröres av detta kontrakt, skall vara
underkastad fortlöpande kontroll av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd
av tre opartiska och sakkunniga personer.
Av bolaget fattat beslut angående priserna å socker skall ofördröjligen
meddelas nämnden. Då denna finner av bolaget tillämpade priser icke
stå i överensstämmelse med vad i 4 § sägs, har den att meddela bolaget
detta samt, örn rättelse ej ernås, själv efter det bolaget beretts tillfälle
yttra sig besluta angående priserna å socker. Dylikt av nämnden fattat
beslut skall omedelbart lända till efterrättelse. Det åligger bolaget att,
vid anfordran, till nämnden lämna de uppgifter, som denna anser erforderliga
för kontrollens utövande.
Rörande nämndens verksamhet i övrigt äger Kungl. Majit meddela
närmare föreskrifter.
6 §.
Bolagets åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning, att
inga ändringar under avtalstiden vidtagas beträffande gällande tullsatser
å raffinerat eller oraffinerat socker eller å melass, samt att sådana
åtgärder under nämnda tid icke vidtagas beträffande användning av
melass vid tillverkning av brännvin, varigenom bolagets möjligheter att
vinna avsättning för melass väsentligen inskränkas. 7
7 §.
Detta kontrakt, som är giltigt endast under förutsättning av riksdagens
godkännande, träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer, dock
senast den 1 mars 1932, och gäller till och med den 28 februari 1933.
Har någon före den 2 februari 1932 träffat avtal örn inköp i fast räkning
av visst parti socker att importeras efter tiden för kontraktets
ikraftträdande samt anmält detta för den i 5 § omförmälda nämnd senast
den 15 mars 1932, äger han, i den mån inköpet ej skäligen kan antagas
hava skett i uppenbart spekulativt syfte, efter tillstånd av nämnden
verkställa ifrågavarande införsel, men vare därvid skyldig att till statsverket
erlägga en avgift, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan värdet
å varan, beräknat efter de vid importtillfället i Sverige gällande pris
enligt bolagets noteringar — efter avdrag av 4 % grosshandelsrabatt
för märket F, örn införseln avser hårt socker såsom bit- och toppsocker,
och för K 5, örn införseln avser annat socker, samt å andra sidan det
belopp, som han styrker sig hava erlagt för partiet, däri inräknat förekommande
tullavgifter. Skäligheten av sist nämnda belopp skall i varje
fall prövas av nämnden, inför vilken importören skall avgiva deklaration
på heder och samvete angående liden och villkoren för köpet. Där
särskilda skäl därtill föranleda, äger Kungl. Majit medgiva befrielse
från eller återbäring av den avgift, varom ovan sägs.
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
Bilaga B.
Förslag till
Kontrakt
mellan svenska staten och mellersta Sveriges sockerfabriks
aktiebolag.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag, i det följande benämnt bolaget, är följande
överenskommelse träffad.
1 §.
. Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 7 § första stycket omförmälda
tid, att annan än bolaget och svenska sockerfabriksaktiebolaget ej skall
äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning å t ullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmäld vara; dock får å pro vian teringsfrilager upplagd
sådan vara endast efter av Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantera i föreskriven
ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes
1 egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för
varan åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än
den under s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
2 %.
Bolaget förbinder sig att i kontrakt angående sockerbetsodling under
fr 1932 i avseende å beräkningen av betpriset intaga bland annat följande
bestämmelser.
Till grund för beräkningen av betpriset lägges medelpriset å 1 kilogram
krossmelis. (K 5) enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurant
vid försäljning till engrossister under tiden från och med den 1 mars
1932 till och med den 28 februari 1933, sedan därifrån dragits den i noteringen
ingående grossistrabatten 4 %. Det sålunda framräknade effektiva
krossmelispriset utgör grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram
sockerbetor med 16 % sockerhalt utgör priset 7 gånger ovannämnda
grundtal (= grundpriset); dock att sagda grundpris icke må understiga
2 kronor 30 öre.
För värjo Vio- % ökning eller minskning i medelsockerhalten röner betpriset
ett tillägg eller avdrag av Vibo av grundpriset.
. Dessutom åtager sig bolaget även beträffande 1932 års sockerbetsodling
att lämna särskilt fraktbidrag till betodlarna enligt samma grunder
som för 1931.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
25
3 $.
\ id försäljning'' av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser,
. som hittills i detta. hänseende av bolaget tillämpats för försäljning
till leveransdagens pris. Bolaget skall bedriva sin verksamhet på
ett lojalt sätt och så att icke annans intresse obehörigen skadas.
4 §.
Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags priskurantpris å krossmelis
(KM) skall vara normerande för priskurantpriserna å övriga av bolaget
saluförda sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset
å KM åtföljes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
Priset å KM bestämmes enligt samma grunder som hittills
efter läget å världsmarknaden, varvid dock gäller, att lägre pris än 31
öre per kilogram ej behöver av bolaget för sagda sockersort tillämpas.
5 §.
Bolagets verksamhet, i vad den beröres av detta kontrakt, skall vara
underkastad fortlöpande kontroll av en utav Kungl. Maj:t tillsatt nämnd
av tre opartiska och sakkunniga personer.
Av bolaget fattat beslut angående priserna å socker skall ofördröjligen
meddelas nämnden. Då denna finner av bolaget tillämpade priser
icke stå i överensstämmelse med vad i 4 § sägs, har den att meddela
bolaget detta samt, örn rättelse ej ernås, själv efter det bolaget beretts
tillfälle yttra sig besluta angående priserna å socker. Dylikt av nämnden
fattat beslut skall omedelbart lända till efterrättelse. Det åligger
bolaget att, vid anfordran, till nämnden lämna de uppgifter, som denna
anser erforderliga för kontrollens utövande.
Körande nämndens verksamhet i övrigt äger Kungl. Majit meddela
närmare föreskrifter.
6 §.
Bolagets åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning, att
inga ändringar under avtalstiden vidtagas beträffande gällande tullsatser
å raffinerat eller oraffinerat socker eller å melass, samt att sådana
åtgärder under nämnda tid icke vidtagas beträffande användning av
melass vid tillverkning av brännvin, varigenom bolagets möjligheter att
vinna avsättning för melass väsentligen inskränkas. 7
7 §.
Detta kontrakt, som är giltigt endast under förutsättning av riksdagens
godkännande, träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer, dock
senast den 1 mars 1932, och gäller till och med den 28 februari 1933.
Har någon före den 2 februari 1932 träffat avtal örn inköp i fast räkning
av visst parti socker att importeras efter tiden för kontraktets
ikraftträdande samt anmält detta för den i 5 § omförmälda nämnd senast
den 15 mars 1932, äger han, i den mån inköpet ej skäligen kan antagas
hava skett i uppenbart spekulativt syfte, efter tillstånd av nämnden
verkställa ifrågavarande införsel, men vare därvid skyldig att till statsverket
erlägga en avgift, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan värdet
å varan, beräknat efter de vid importtillfället i Sverige gällande pris
enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets noteringar — efter avdrag av
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
4 % grosshandelsrabatt — för märket F, örn införseln avser hårt socker
såsom bit- och toppsocker, samt för K 5, örn införseln avser annat socker,
samt å andra sidan det belopp, som ban styrker sig hava erlagt för partiet,
däri inräknat förekommande tullavgifter. Skäligheten av sist nämnda
belopp skall i varje fall prövas av nämnden, inför vilken importören
skall avgiva deklaration på beder och samvete angående tiden och villkoren
för köpet. Där särskilda skäl därtill föranleda, äger Kungl. Majit
medgiva befrielse från eller återbäring av den avgift, varom ovan sägs.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
27
Bilaga C.
Redogörelse för av 1929 års sockersakkunniga verkställd undersökning
jämlikt den s. k. monopollagen av den 18 juni 1925 rörande
de svenska sockerfabriksaktiebolagens inverkan på prisförhållandena
å socker och sockerbetor inom landet.
Avd. I. Undersökningens föremål och omfattning.
Av den utredning, som 1929 års sockersakkunniga avlämnade den 15
december 1930 ock vilken i det följande benämnes 1930 års sockerutredning,
inhämtas bland annat följande rörande läget å den svenska sockermarknaden.
Det föreliggande behovet av konsumtionssocker i landet,
vilket uppgår till 230,000 å 240,000 ton per år, fylles i huvudsak av den
inhemska industrien. Importen av konsumtionssocker, vilken för det senast
förflutna året redovisas till 21,144 ton, utgör sålunda knappt en tiondel
av behovet. Det utländska» sockret har ej vunnit större insteg å den
svenska marknaden på grund av att den inhemska industrien för att motverka
importen reducerat priset på sina produkter. Ehuru sockerpriset i
Sverige rönt en mycket kännbar och omedelbar påverkan av det försämrade
läget å den internationella sockermarknaden, har likväl den svenska
sockerindustrien alltjämt kunnat för sina produkter uttaga ett något
högre pris än den förtullade utländska varan betingar. Möjligheten att
uttaga detta överpris torde visserligen främst bero på det svenska konsumtionssockrets
höga kvalitet, men bidragande har även varit industriens
koncentration till endast två företag, nämligen svenska socker fabr iksaktiebolaget
och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag, av vilka det
senare i allmänhet i sin försäljningspolitik tillämpat samma grundsatser
och förfaringssätt som svenska sockerfabriksaktiebolaget. Genom denna
sin koncentration har den svenska sockerindustrien kunnat utöva ett
verksamhet inflytande å sockerengroshandelns organisation. Sålunda har
under industriens medverkan genomförts en tämligen enhetlig prissättning
vid försäljning av svenskt socker till detaljhandlarna. Dessa stå
däremot jämförelsevis fria i sitt förhållande till den inhemska sockerindustrien.
Industrien saknar också möjlighet att påverka prisbildningen å
socker inom detaljhandeln. Följden därav har blivit, att konsumentpriset
å socker i olika orter företer väsentligt större variationer, än vad som kail
anses betingat av fraktförhållandena.
Den svenska sockerindustrien spelår en avgörande roll vid prissättning
av sockerbetor i Sverige, enär praktiskt taget samtliga inom landet odlade
sockerbetor levereras till sockerindustrien. Brännerierna förbruka
endast mellan 4,000 och 5,000 ton per år. Ej heller för utfodring odlas i
Sverige sockerbetor i någon nämnvärd omfattning. I detta avseende föreligger
en viss skillnad mellan den svenska och danska botodlingen. I
Sockerfabrik saktiebolagens
inverkan å
sockerpriset
i Sverige.
Sockerfabriksaktiebolagen*
inverkan å
betpriset i
Sverige.
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
Danmark användes ärligen inemot 10 % av den totala sockerbetsarealen
för odling av sockerbetor till foder. Även i Tyskland användes sockerbetor
i.ej obetydlig omfattning såsom kreatursfoder. På grund av att
i Sverige sockerfabriksaktiebolagen äro sockerbetsodlarnas enda avnämare,
kommer priset å betorna att bliva beroende av de uppgörelser,
som träffas mellan odlarna oell bolagen. Personligt kontrakt rörande odlingsvillkoren
tecknas visserligen mellan respektive bolag samt var och
en av dess odlare, men innehållet i dessa kontrakt bestämmes i allt väsentligt
vid förhandlingar mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget och Skånes
betodlares centralförening, som utgör en sammanslutning av de skånska
betodlarna för tillvaratagande av deras gemensamma intressen gentemot
sockerindustrien. Betpriset fastställes sålunda genom en kollektiv
uppgörelse mellan sockerfabriksaktiebolagen och betodlarna.
Den inhemska betodlingen är under nuvarande förhållanden ej tillräcklig
för att fylla landets behov av socker. Härför samt för att tillgodose
den svenska rasockerindustriens mot behovet svarande produktionskapacitet
erfordras för närvarande en årlig bettillförsel i landet av c:a 1.7 milj.
ton, vilket motsvarar en socker hetsareal av mellan 60,000 å 70,000 hektar.
Enär under åren närmast före inträdet av nuvarande kris å sockermarknaden
den svenska sockerindustrien avverkade endast c:a 1 milj. ton betor,
som erhöllos från en areal av i runt tal 40,000 hektar, kunde vid denna tid
cm 70 % av landets dåvarande hetbehov täckas. För närvarande är
ifrågavarande tal ännu lägre. Följden härav bär blivit, att högst betydande
kvantiteter råsocker måst importeras. Någon konkurrens har härigenom
ej uppstått mellan inhemskt och utländskt råsocker, då sockerfabriksaktiebolagen
raffinera hela sin inhemska sockerproduktion vid egna raffinaderier.
Däremot bidraga sänkta råsockerpris utomlands att minska
bolagens intresse för den inhemska sockerbetsodlingen. I varje fall innebär
möjligheten för bolagen att uppehålla sin verksamhet genom att importera
råsocker, att deras ställning gentemot betodlaresammanslutningarna
starkes.
Undersok- De svenska sockerfabriksaktiebolagen ha vid sin försäljning av kon"''''om
fatt ninn’ sumtionssocker en mycket stark känning av den utländska konkurrensen.
och planlägg. \ fråga örn hetinköpen framträder däremot deras monopolställning väsentning.
ligt starkare. Med anledning därav synes en undersökning av de svenska
sockerfabriksaktiebolagens inverkan på prisförhållandet rörande socker
och sockerbetor höra i första hand inriktas på att söka utreda de hetpris,
som bolagen vid olika sockerpris skäligen kunna anses höra betala.
För detta ändamål torde det vara nödigt att lämna redogörelse för dels
sockerindustriens inkomster vid visst antaget sockerpris, dels ock dess
omkostnader under enahanda antagande. Med hänsyn till att undersökningen
avser att utreda betingelserna över huvud taget för sockerfabrikationen
i Sverige, torde i detta sammanhang sockerfabriksaktiebolagens
verksamhet endast i vad avser tillverkning och försäljning av socker höra
tagas i betraktande. De inkomster eller utgifter, som härröra av bolagens
rörelse i övrigt, såsom jordbruksdrift, förvaltande av värdepapper etc.
hava sålunda i. det följande lämnats åsido.
I överensstämmelse härmed ha från vart och ett av de båda bolagen infordrats
ingående uppgifter rörande deras produktions- och övriga med
sockerrörelsen sammanhängande ekonomiska förhållanden. Bolagen hava
sålunda på grundval av olika av oss angivna förutsättningar upprättat
29
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
och till oss överlämnat kalkyler rörande sin rörelse, av vilka framgår
resultatet av verksamheten vid varje fabrik ävensom vid varje bolag
i dess helhet. För den rent bokföringsmässiga granskningen av dessa kalkyler,
vilka i enlighet med våra direktiv i möjligaste mån baserats på bolagens
bokföring, hava vi jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande anlitat
särskilt ombud, auktoriserade revisorn, ingenjören H. J. Holmström, som
däröver avgivit utlåtanden, vilka finnas fogade härvid som bilagor. (Bilaga
1 och 2.)
Till belysning av förhållandena inom den svenska sockerindustrien i
tekniskt avseende hava vidare från ett flertal utländska fackmän, vilka
beretts tillfälle bese de svenska sockerfabrikerna, införskaffats allmänna
utlåtanden, vilka finnas sammanförda i bilaga 3. I övrigt hava vi
granskat förenämnda kalkyler ävensom med ledning därav utarbetat följande
redogörelse för den svenska sockerindustrien. Därvid har ej ansetts
föreligga anledning att i framställningen genomgående skilja mellan
de båda sockerfabriksaktiebolagen, då de, såsom framhållits, i sitt yttre
framträdande i allmänhet tillämpa samma grundsatser och förfaringssätt.
Däremot har det synts lämpligt, i betraktande av att båda bolagen
i sina raffinaderier använda ej endast svenskt råsocker utan jämväl utländskt
dylikt, att uppdela redogörelsen i tvenne skilda avdelningar, av
vilka den ena behandlar råsockerindustrien och den andra raffinadindustrien.
I en särskild avdelning har därefter sammanförts de viktigaste
resultaten av undersökningen särskilt för vart bolag. I anslutning
därtill meddelas även en redogörelse för huru rådande tullskydd för sockertillverkningen
i Sverige fördelar sig å olika intressenter, i den mån en
dylik fördelning är möilig att verkställa.
Avd. IV. Sammanfattning av utredningsresultaten.
Kap. 1. De svenska sockerfabriksaktiebolagens räntabilitetsförhållanden.
Av den lämnade redogörelsen för den svenska sockerindustriens produktions-
och övriga ekonomiska förhållanden framgår, att dessa gestalta sig
väsentligt olika för de båda i landet för närvarande verksamma sockerfabriksaktiebolagen.
Att så även måste vara fallet är uppenbart, örn man
tager i betraktande de båda bolagens ställning till sockerbetsodlingen i
Sverige. Det mellansvenska bolaget äger ett raffinaderi, vars kapacitet
utgör drygt en femtedel av hela den svenska raffinadindustrien, medan samtidigt
den betkvantitet, som samma bolag tillhörande råsockerfabriker numera
förarbeta, uppgår till endast 5—8 % av den totala. Mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag framträder därför numera såsom ett företag, huvudsakligen
baserat på raffinering av utländskt råsocker, medan däremot
svenska sockerfabriksaktiebolaget, åtminstone under normala förhållanden,
har tyngdpunkten av sin verksamhet liggande å råsockerfabrikationen.
Emellertid har i och med sockerprisets fall en förskjutning mellan
de båda grenarnas betydelse för bolagets samlade driftsresultat ägt rum.
Till stöd för detta påstående samt för belysning av vissa andra i samband
därmed stående företeelser meddelas i det följande en sammanfattning av
de erhållna utredningsresultaten.
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
Svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Med utgångspunkt från, dels ett priskurantpris å krossmelis av 30 öre
per kilogram, dels en total raffinadtillverkning av 190,000 ton, dels oek
slutligen ett betpris, som utgår i enlighet med gällande odlingskontrakt,
har svenska sockerfabriksaktiebolaget i sina kalkyler angivit totala produktionskostnaden
per kilogram raffinad efter avdrag av inkomst av biprodukter
till resp. 32.369, 31.530, 30.796 och 30.166 öre vid en betavverkning
i bolagets råsockerfabriker av resp. 0.8 milj., l.o milj., 1.2 milj. och
1.4 milj. ton. Därvid har emellertid hänsyn ej tagits till ränta å
erforderligt driftskapital, vilka kostnader vid olika betmängder och
en räntefot av 6 % beräknats till resp. 1.109, Lisö, Lin och Lito öre. Tillhopa
skulle följaktligen kostnaderna vara 33.478, 32.660, 31.937 och 31.336 öre per
kilogram. I dessa kostnader ingår ej ränta å anläggningskapitalet. I
kalkylerna har emellertid räknats med, dels en onormalt låg sockerhalt hos
betorna, varigenom råsockerutbytet per deciton inköpta betor blir c:a
0.4 kilogram mindre än vad som kan anses normalt, dels ock ett pris å
det importerade råsockret, som med c:a 1.2 öre överstiger vad som enligt
vår mening är att betrakta som sannolikt. Därest sistberörda korrigeringar
vidtagas, nedbringas kostnaderna vid ovan angivna betmängder
med resp. c:a 1.45 milj., Lid milj., 0.94 milj. och 0.7 milj. kronor, vilka belopp
per kilogram raffinad motsvara 0.76, 0.63, 0.49 och 0.37 öre. Utgifterna
vid ett krossmelispris av 30 öre per kilogram samt ett pris av 1 krona 99
öre per deciton betor med en sockerhalt av 17.2 % bli då resp. 32.72, 32.03,
31.45 och 30.97 öre per kilogram raffinad. Med en i enlighet med bolagets
kalkyler antagen inkomst per kilogram raffinad av 31.44 öre uppstår alltså
å bolagets verksamhet en förlust av resp. 1.28 öre, 0.5» öre och O.oi öre
vid en betmängd av resp. 0.8 milj., l.o milj. och 1.2 milj. ton men däremot
en vinst av 0.47 öre per kilogram raffinad, därest betmängden utökades
till 1.4 milj. ton. En ökning av bolagets bettillförsel från 0.8 till l.o milj.
ton skulle följaktligen minska förlusten å sockerrörelsen från 12.8.190,000
= 2,432,000 kronor till 5.9.190,000 = 1,121,000 kronor eller med 1,311,000
kronor. Vid ett prisläge av 30 öre per kilogram krossmelis äger sålunda
bolaget ett betydande intresse att uppehålla sockerbetsodlingen i nödig
omfattning, men detta intresse minskas i den mån sockerpriset faller. Till
belysning härav meddelas i följande sammanställning det beräknade
driftsresultatet vid ett oförändrat betpris av 1 krona 99 öre per deciton
betor med 17.2 % sockerhalt, men vid olika sockerpris och bettillförsel. För
att ej onödigt komplicera beräkningarna har därvid antagits, att driftskapitalet
bibehålies oförändrat. Vidare har förutsatts, att priset å importerat
råsocker följer ändringarna i raffinadpriset, Vid beräkningarna har
man utgått ifrån, att en sänkning i priskurantpriset å krossmelis av 4 öre,
som skulle innebära en sänkning av det effektiva priset å krossmelis —
priskurantpris med avdrag av grossistrabatt 4 % — med 3.84 öre, kommer
att medföra, dels en minskning av bolagets inkomster med 190,000.38.4
eller 7.3 milj, kronor, dels ock en motsvarande minskning i råsockerpriset
med 3.84 öre per kilogram. För bolagets hela råsockerimport, som vid betmängder
av resp. 0.8 milj. ton, l.o milj. ton och 1.2 milj. ton av bolaget beräknats
uppgå till resp. 87,600 ton. 57,800 ton och 28,100 ton. skulle motsvarande
utgiftsminskning vara 3.4 milj., 2.2 milj. och l.i milj. kronor. Vid en
betmängd av 1.4 milj. ton erfordras ej införsel av utländskt råsocker. Deli
31
Kungl. Marits proposition Nr 76.
totala inkomstminskningen skulle sålunda vara resp. 3.9 milj., 5.i milj.,
6.2 milj. och 7.3 milj. kronor.
Svenska sockerfabriksaktieholagets driftsresultat (+ vinst — förlust) vid olika
sockerpris.
Priskurant å krossmelis
Bettiiiförsei 34 öre 30 öre 26 öre
1. Betpriset oförändrat vid 1 krona 99 öre per deciton.
0.8 milj. ton + 1.5 milj. kr. — 2.4 milj. kr. — 6.3 milj. kr.
1.0 » |
» +4.o » |
» |
— 1.1 » |
» — 6.2 » |
» |
1.2 » |
» +6.2 » |
» |
O.o » |
» — 6.2 » |
» |
1.4 » |
» + 8.2 » |
+ 0.9 » |
» — 6.4 » |
2. Betpriset rörligt i enlighet med gällande kontrakt.
O.s milj. ton |
— |
0.5 milj. |
kr. |
— 2.4 milj. |
kr. |
— 4.3 milj. kr. |
1.0 » » |
+ |
1.5 » |
» |
— l.i » |
» |
— 3.7 » » |
1.2 » » |
+ |
3.2 » |
» |
O.o » |
» |
— 3.2 » » |
1.4 » » |
+ |
4.7 » |
» |
+ 0.9 » |
» |
— 2.9 » » |
I detta sammanhang torde det vara av intresse att jämföra bolagets
bokslut för år 1930/1931 med det resultat, som framgår av kalkylen. Under
angivna år inköpte bolaget l.i milj. ton betor med en medelsockerhalt
av 17.2 % efter ett pris av 1 krona 90 öre per deciton. Priskurantpriset
å krossmelis för räkenskapsåret var i genomsnitt c:a 27 öre per kilogram.
Det effektiva försäljningspriset för bolagets raffinad blir då enligt kalkylen
28.56 öre. Totala produktionskostnaden efter avdrag av biprodukternas
värde utgör likaledes enligt kalkylen vid ett råsockerpris av 23 öre
per kilogram samt ett betpris av 1 krona 94.4 öre per deciton betor med
16.74 % sockerhalt 32.30 öre per kilogram raffinad. Under angivna förutsättningar
skulle alltså bolagets drift lämna ett underskott av 3.74 öre per
kilogram raffinad eller 7.i milj. kronor. Emellertid kan vid ett priskurantpris
å krossmelis av 27 öre per kilogram priset för det behövliga utländska
råsockret, varav erfordras 43,000 ton, antagas vara ej 23 öre utan
c:a 19 öre, varför angivna underskott bör reduceras med 43,000 . (230—-190)
= 1.7 milj. kronor. På grund av att vidare det betalda betpriset var lägre
än vad i kalkylen förutsatts och samtidigt sockerhalten hos betorna högre,
förbättras bolagets driftsresultat med c:a 1.40 milj. kronor. Underskottet
skulle sålunda för året enligt kalkylen lia uppgått till 7.i — 1.7 — 1.4 = 4.o
milj. kronor. Därvid har emellertid bland bolagets kostnader inräknats
en ränteutgift för bolagets eget driftskapital av 2.i milj. kronor. Om så
ej sker, reduceras följaktligen underskottet till c:a 1.9 milj. kronor. Enligt
bokslutet utgör bolagets vinst 3.3 milj. kronor, vari dock ingår inkomst av
kapital m. m. med 0.8 milj. kronor. Vidare ha bolaget för det gångna
året ej verkställt erforderliga avskrivningar, vilka i kalkylen angivits
till 5.i milj. kronor. Tages hänsyn härtill har sålunda å bolagets sockerrörelse
i verkligheten uppstått en förlust av 2.6 milj. kronor, vilket belopp
bör jämföras med ovan angivna 1.9 milj. kronor. Skillnaden mellan
det verkliga och det kalkylerade underskottet å sockerrörelsen för
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
året, vilken salunda uppgår till 0.7 milj. kronor eller knappt 0.4 öre per
kilogram raffinad, torde i den man den ej härrör av ofullständigheter i
beräkningsmetoden, i huvudsak bero av höjda fraktkostnader samt
ogynnsamma inköp av utländskt råsocker.
Av de i föregående tablå anförda siffrorna framgår, att medan det vid
ett fast hetpris av 1 krona 99 öre per deciton betor förligger ett mycket
stort intresse för bolaget att sockerbetsodlingen uppehälles i så stor utsträckning
som möjligt vid ett sockerpris av exempelvis 34 öre per kilogram
intresset avsevärt avtager med sockerprisets fall och praktiskt
taget har helt försvunnit vid ett priskurantpris å krossmelis av 26 öre
per kilogram. Vid ytterligare nedgång i sockerpriset medför ökad tillförsel
av betor större förluster för bolaget, varför det är till fördel för
detta, att odlingen inställes, såvida ej en motsvarande nedsättning av
hetpriset kan ske. Enär resultatet av bolagets raffineringsverksamhet i
allt väsentligt är beroende av spänningen mellan priserna å raffinerat
socker och råsocker samt denna i endast mycket ringa grad följer sockerprisets
växlingar, blir resultatet av raffineringen relativt oberoende
av sockerpriset. Den förbättring i bolagets driftsresultat, som enligt
ovanstående siffror blir en följd av stigande sockerpris är därför i huvudsak
att hänföra till den inhemska råsockerfabrikationen och sammanhänger
med att bolaget vid höjt sockerpris i ökad omfattning erhåller
sina vid råsockertillverkningen förbundna fasta kostnader täckta. I
detta sammanhang bör framhållas, att en omläggning av bolagets avskrivningspolitik
i och för sig ej utövar något inflytande i fråga örn bolagets
intresse i sockerbetsodlingens uppehållande i större eller mindre
omfattning. Utgår man från att raffineringskostnaderna är o desamma
för inhemskt och utländskt råsocker, bestämmes nämligen bolagets intresse
av den svenska betodlingens uppehållande av i vad mån skillnaden
mellan raffinadpriset samt betpriset jämte övriga rörliga kostnader
vid råsockerfabrikationen överstiger spänningen mellan raffinadpriset
samt priset å det importerade råsockret. Härav följer att sagda intresse
stimuleras endast genom åtgärder, sorn bidraga till att antingen minska
ifrågavarande spänning eller ock öka ovanämnda skillnad mellan sockerpris
och de rörliga kostnaderna vid råsockertillverkningen. En
minskning av spänningen torde endast kunna ske genom att höja råsockertullen.
Då detta med hänsyn till den import av råsocker, som för
närvarande är ofrånkomlig, skulle innebära ett försämrat läge för den
svenska sockernäringen som helhet betraktad, något som under nuvarande
tider är ägnat att ingiva stora betänkligheter, lärer en dylik höjning
böra äga rum endast under förutsättning, att näringen beredes
vederlag i en eller annan form. Detta kan ske på så sätt, att raffinadtullen
även liöjes, ehuru i mindre grad än råsockertullen. Därest tullsatsen
å raffinerat socker höjes med 1 öre från 10 till 11 öre per kilogram,
kommer bolaget vid en raffinadtillverkning av 190,000 ton att i ökade
inkomster tillföras 1.9 milj. kronor. Höjes samtidigt råsockertullen från
7 till 10 öre, skulle emellertid vid en import av 60,000 å 70,000 ton råsocker
bolagets utgifter för raffineringen stiga med ungefär samma belopp.
Vid en dylik förändring av tullsatserna skulle sålunda staten i ökade
inkomster tillföras nyssnämnda belopp 1.9 milj. kronor. Genom en dylik
åtgärd, som givetvis bidroge att i hög grad öka bolagets intresse folden
inhemska betodtingen, skulle dock det effektiva raffineringsskyd
-
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
det, vilket för närvarande utgör c:a 2.6 öre per kilogram raffinad nedgå
till c:a 0.5 öre, varför med all sannolikhet raffinering av utländskt råsocker
i och för sig bleve förlustbringande. Beträffande svenska sockerfabriksaktiebolaget
torde denna omständighet dock betyda mindre,
då nämnda bolags verksamhet är baserad på i huvudsak den inhemska
råsockerproduktionen samt dess raffinering, men för mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag skulle åtgärden i fråga bliva synnerligen kännbar.
Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.
Med anledning av de kalkyler, som lämnats av mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,
ha bolagets totala produktionskostnader beräknats.
Därvid medtagas emellertid endast fabrikerna i Mörbylånga och Linköping
ävensom raffinaderiet i Lidköping, medan däremot råsockerfabriken
i Lidköping såsom alltför obetydlig lämnas åsido. Vid en dylik kostnadsberäkning
kan man exempelvis utgå från en raffinadtillverkning
av 32,000 ton. Vidare förutsättes ett priskurantpris å krossmelis av 30
öre per kilogram och ett motsvarande pris av 1 krona 97 öre för betor
med en sockerhalt av 17 %. På grundval av dessa förutsättningar torde
bolagets totala produktionskostnader efter avdrag av inkomst från biprodukter
kunna beräknas till 31.7 öre, 31.4 öre och 31.i öre per kilogram
vid betmängder örn resp. 60,000 ton, 80,000 ton och 100,000 ton. Av sistnämnda
kvantiteter antagas resp. 20,000 ton, 30,000 ton och 40,000 ton
belöpa sig å fabrikerna i Linköping samt återstoden å fabriken i Mörbylånga.
Till jämförelse kan nämnas att hettillförseln vid de båda fabrikerna
var under år 1927 18,800 ton resp. 50,300 ton, under år 1928 19,700
ton resp. 44,900 ton samt under år 1929 14,700 ton resp. 25,400 ton. Importbehovet
av utländskt råsocker är vid angivna betmängder resp.
25,520 ton, 22,360 ton och 19,200 ton. Beträffande de anförda kostnadsbeloppen
är vidare att framhålla, att däri ej ingå avskrivningar å råsockerfabrikerna,
men däremot vad som kan anses erforderligt för nyanskaffningar
vid raffinaderiet. Orsaken härtill är, att bolaget i sina
kalkyler ej ansett sig böra belasta råsockerfabrikationen med utgifter
för avskrivningar. Ej heller äro i beloppen intagna eventuellt förefintliga
ränteanspråk. Utgår man emellertid i enlighet med av bolaget lämnade
uppgifter från. att det behövliga driftskapitalet vore c:a 5 milj.
kronor, skulle vid en räntefot av 6 % ränteutgifterna uppgå till c:a 0.9
öre per kilogram raffinad. Bolagets samtliga produktionskostnader
skulle sålunda utgöra resp. 32.o öre, 32.s öre och 32.o öre per kilogram raffinad
vid ovan angivna betmängder. Emir ett priskurantpris å krossmelis
av 30 öre innebär ett effektivt medelpris för den tillverkade raffinaden
av högst 31.2 öre per kilogram skulle bolagets rörelse vid nämnda
sockerpris lämna underskott å resp. 1.40 öre, l.io öre och O.so öre per kilogram
raffinad. De absoluta beloppen av underskotten i fråga framgå
av nedanstående sammanställning, vari även angivits resultatet av bolagets
rörelse vid sockerpris av 26 öre resp. 34 öre per kilogram. I samtliga
fall förutsättes sockerhalten i de avverkade betorna vara 17 %.
Hithörande beräkningar ha verkställts på samma sätt som tillämpades
beträffande svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 62 lid fl. (Nr 76.)
3
34
Kungl. Majlis proposition Nr 76.
Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags drittsresultat (+ vinst — förlust) vid
olika sockerpris.
Priskurant å krossmelis
Bettiilförsei 34 öre 30 öre 26 öre
1. Betpriset oförändrat vid 1 krona 97 öre per deciton.
60.000 ton - 199,000 kr. - 448,000 kr. - 697,000 kr.
80.000 » + 18,000 » - 352,000 » - 720,000 >
100,000 » + 136,000 » - 256,000 » - 748,000 »
2. Betpriset rörligt i enlighet med gällande kontrakt.
60.000 ton - 349,000 kr. - 448,000 kr. - 547,000 kr.
80.000 » ~ 182,000 » - 352,000 » - 520,000 »
100,000 » - 114,000 » - 256,000 » - 498,000 »
Med ledning av de i tablån meddelade siffrorna samt med utgångspunkt
från att priskurantpriset för räkenskapsåret 1930/1931, som slutade
den 31 mars 1931, utgjorde 28 öre per kilogram och att bettilliörseln
uppgick till nära 80,000 ton kan man beräkna underskottet å bolagets
sockerrörelse för samma år till i runt tal 450,000 kronor, varvid bland utgifterna
inräknats ränta å bolagets driftskapital med 0.9 öre per kilogram
raffinad eller 290,000 kronor. Det verkliga underskottet blir sålunda
160,000 kronor. Bolagets bokslut år 1930 1931 uppvisar före avdrag
av skatter emellertid en vinst av 306,000 kronor. Med hänsyn till
att bolaget bokfört inkomst av kapital och lantbruk till 334.000 kronor,
kommer dock sockerrörelsen att lämna en förlust av 28,000 kronor.
Skillnaden mellan det verkliga och det beräknade resultatet lör året skulle
alltså vara 160,000 — 28,000 = 132,000 kronor, eller c:a 0.4 öre per kilogram
raffinad. Denna skillnad torde i huvudsak bero på svårigheter att
uppställa en exakt kalkyl för bolagets råsockerfabriker vid växlande
betmängder. Vidare föreligger det vissa möjligheter för bolaget att genom
gynnsamma råsockerinköp bereda sig extra inkomster.
Det förut berörda förhållandet beträffande sockerindustriens minskade
intresse för den inhemska sockerbetsodlingens uppehållande vid sjunkande
sockerpris och oförändrat betpris, framträder även i förestående
tablå mycket tydligt. Vid ett sockerpris av 26 öre per kilogram ökas bolagets
förluster med stigande bettiilförsei och synes det sålunda vara
till fördel att betodlingen så långt som möjligt inskränkes, medan däremot
vid ett sockerpris av 34 öre bolaget har mycket påtagliga fördelar
av större odling. Orsaken härtill är den, att vid låga sockerpris spänningen
mellan priset å raffinad och råsockerpriset gör det fördelaktigare
för bolaget att importera utländskt råsocker än att tillverka sådant inom
landet. Enligt vad den förebragta utredningen visat, torde dock något
nämnvärt överskott ej uppstå vid raffinering av utländskt råsocker under
nuvarande förhållanden, då raffinadpriset å den internationella
marknaden tidvis endast obetydligt överstiger priset å råsocker. Vid
sådant förhållande är det uppenbart, att en minskning av gällande tullskydd
för raffineringsindustrien kommer att bliva synnerligen kännbar
för det mellansvenska bolaget.
Kungl. Majlis proposition Nr 76.
35
Kap. 2. Möjligheter att nedbringa de svenska sockerfabriksaktiebolagens
tillverkningskostnader.
Den verkställda utredningen, varav en kort sammanfattning meddelats
i föregående kapitel, har avsett att klarlägga de svenska sockerfabriksaktiebolagens
förutsättningar att under nuvarande förhållanden driva en ekonomisk
sockerproduktion av svenska betor. I anslutning härtill ha vi undersökt
de möjligheter, som i olika avseenden kunna föreligga att nedbringa
sockerindustriens nuvarande manufaktureringskostnader. I den
mån besparingar kunna göras, vilka hänföra sig till raffinadindustrien
eller till råsockerindustriens fasta kostnader, påverka de visserligen icke,
enligt vad tidigare visats, bolagens ekonomiska intresse av att för sin raffinadindustri
framställa inhemskt råsocker i stället för att köpa utländskt
sådant. Men alla besparingar förbättra bolagens räntabilitet och därigenom
deras förmåga att betala högre betpris.
Undersökningen har givetvis icke kunnat ingå i tekniska eller ekonomiska
detaljer, utan måst utmynna i angivande av de områden, å vilka enligt
vår mening ett målmedvetet besparingsarbete närmast bör inrikta sig.
Det tillkommer sedan vederbörande industrier att själva fortsätta undersökningarna,
vilkas mål är den industriella verksamhetens anpassning elter
det nya ekonomiska läget. Ty även i detta böra givetvis industrierna söka
att fylla den uppgift i folkhushållet, som statsmakterna avsett att de skola
fylla genom att lämna och bibehålla ett såväl absolut stort som beträffande
förhållandet mellan råsocker- och raflinadtull gynnsamt tullskydd. Under
förutsättning av ett bestämt och konsekvent handlande från statsmakternas
sida, vilket även bör omfatta åtgärder att skänka industrierna en
viss tid framåt trygghet i de på statsmakterna beroende förhållanden, under
vilka industrierna arbeta, borde icke föreligga tvivel örn industriernas
beredvilliga medverkan till ett för övrigt redan påbörjat rationaliseringsarbete.
Ett sådant tillvägagångssätt ligger i industriernas eget ekonomiska
intresse, men det bör också vara en betingelse för fortsatt skydd
från statens sida.
Sockerindustrien och betodlingen fylla direkt och indirekt betydelsefulla
uppgifter i landets hushållning. Dessa uppgifter ha ökat i vikt genom nuvarande
rubbningar i världshushållningen, vilka tendera att ge ökad betydelse
åt näringar, som arbeta för att tillgodose en säker hemmamarknad.
Någon möjlighet att för närvarande fylla dessa uppgifter, utan att nuvarande
tullskydd bibohålles, torde ej föreligga. Tvärtom måste alla ansträngningar
inriktas på att åstadkomma mest ekonomiska drift.
Vi hålla före att icke obetydliga besparingar kunna göras, örn, som sig
bör, vid driften uteslutande hänsyn tages till vad nutida och framtida
svensk sockerframställning kräver. Traditionella och lokala hänsyn få
icke föranleda bevarandet av en kvantitativt alltför vidlyftig produktionsapparat,
trots att dess uppbyggande givetvis har sin historiska förklaringsgrund.
Liknande skäl få ej heller föranleda bevarandet av tyngande
och dyrbara organisationsformer. Med andra ord den tekniska rationalisering,
som industrierna, i detta avseende lämnade åt sig själva, på ett
förtjänstfullt sätt genomfört, bör efterföljas av en organisatorisk. Vi hålla
före att härigenom vunna besparingar skola betydligt förbättra ovan återgivna
driftskalkyl.
Men även örn driftsresultatet icke kan bli belt tillfredsställande under
Allmänt.
Avskriv
ningar.
36 Kungl. Maj:ts proposition Kr 76.
nuvarande prisläge, anse vi icke oberättigat att hänvisa tili bolagens möjligheter
att arbeta sig igenom nuvarande ekonomiska vågdal med stöd ay
tidigare intjänade vinster. På grund av sockerindustriens starka förtrust
ning, vilken möjliggjort tullskyddets hela utnyttjande, äro dessa vinster
förvärvade med stöd av statens tullskydd, och detta är lämnat i avsikt att
en bestående industri skall upprätthållas. Ett tullskydd kan icke alltför
ofta justeras och anpassas efter stundens ekonomiska läge. I industriens
eget intresse är en viss stabilitet även på detta område önskvärd. Men
denna motverkas, örn den meningen skulle vinna burskap, att en gång in
tjänta vinster principiellt äro undandragna den fortsatta rörelsen.
Vid ekonomiseringsarbetet är naturligt att söka bereda de varor och
tjänster, som för sockerindustrien erfordras samma ersättning som de
kunna erhålla inom annat med denna industri konkurrerande använd
ningsområde — varken mer eller mindre. Emellertid är ingalunda alltid
säkert, att sockerindustriens produktionsfaktorer kunna erhålla annan användning,
och i sådana fall är befogat att, då det gäller sockernäringens
fortsatta bestånd, i landet, även dessa produktionsfaktorer få vidkännas
uppoffringar.
Svenska sockerfabrik saktiebo lage t.
Bland sockerindustriens manufaktureringskostnader ingå även avskrivningar,
varmed menas de utgiftsposter, vilka äro avsedda att i räkenskaperna
upptagas till belopp, motsvarande den värdeminskning, industriens
anläggningar jämte tillhörande maskiner och inventarier undergår under
räkenskapsåret. Avskrivningarna böra icke vara mindre, än att medel
finnas tillgängliga för nyanskaffning av förbrukat material, när behov
härav inställer sig. Men i en kalkyl, avsedd att beräkna förutsättningarna
för en framtida drift, böra de icke heller upptagas högre. Man får icke
belasta den framtida driften med ersättningar för föråldrade produktionsanordningar
vilka icke för den fortsatta driften behöva förnyas och vilka
vederbörande tidigare försummat eller icke förmått att avskriva.
Vid beräkning av de avskrivningsbelopp, som ingå i svenska sockerfabriksaktiebolagets
kalkyler, har man utgått från en år 1920 antagen
avskrivningsplan. På grundval av då fastställda värden och med ledning
av särskilt utarbetade livslängdstabeller, vilka senast reviderats år 1923,
har man fixerat avskrivningarnas storlek. För att kunna bedöma skäliglieten
av ifrågavarande avskrivningsbelopp är det erforderligt att pröva
dels den av bolaget tillämpade avskrivningsplanen, dels de värden å bolagets
olika tillgångar, som lagts till grund för avskrivningarnas storlek.
För ett bedömande är emellertid även av nöden att taga i betraktande bolagets
tidigare avskrivningspolitik. Före kristiden var denna mycket försummad.
Under denna tid användes de belopp, som avsatts till avskrivningar,
i huvudsak till nedskrivning av värdet å nedlagda anläggningar. Vid
fastställande av 1920 års avskrivningsplan utgick man därför ifrån, att de
anläggningar, som då ingingo i driften, borde belastas med högre avskrivningar,
än vad som motsvarade den årliga värdeminskningen. Den fastställda
avskrivningsplanen innebar således, att från kommande års driftsöverskott
undandrogos, förutom vad som motsvarade den årliga värde
minskningen av bolagets i drift varande anläggningar, även vissa belopp
till täckande av den förmögenhetsförlust, som rent bokföringsmässigt upp
37
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 76.
stått i och med nedläggandet av de överflödiga anläggningarna. Mot att
bolaget så förfor, när årsvinsten lämnade möjlighet härtill, finnes naturligtvis
ingen erinran att göra. Men märkas bör, att dessa senare belopp
ej äro att betrakta såsom avskrivningar i ovan angivna mening och få
därför ej tagas i betraktande, när det gäller uppställandet av en kalkyl,
utvisande den objektiva självkostnaden vid sockertillverkning. Dä därtill
kommer, att prisnivån sedan berörda tid avsevärt sjunkit, är det uppenbart,
att avskrivningsbeloppen, i den mån de äro fotade på under år 1920
fastställda värden, måste anses för höga. Efter nämnda år lia i bolagets
anläggningar investerats c:a 30 milj. kronor, för vilka nyinvesteringar,
örn man frånser dem, som vidtogos till följd av arbetstidslagens införande,
lägre avskrivningar torde lia beräknats.
Emellertid lärer det vara överflödigt att här närmare ingå på ett bedömande
av skäligheten av det i kalkylen intagna avskrivningsbeloppet,
enär av allt att döma sådana anordningar komma att av bolagets ledning
vidtagas, att beloppet för framtiden avsevärt reduceras. I årets styrelseberättelse
föreslås sålunda att, sedan aktiekapitalet nedsatts med 54 milj.
kronor till 81 milj. kronor, 33.75 milj. kronor användas till sådana engångsavskrivningar,
som kunna befinnas erforderliga, samt återstoden 20.25 milj.
kronor återbäras till aktieägarna. Ehuru styrelsen, enligt vad vi inhämtat,
ännu ej upprättat någon plan för den sålunda ifrågasatta nedskrivningen
av bolagets tillgångar, antydes dock i styrelseberättelsen, att nedskrivningen
skall ske på så sätt, att en minskning i de årliga avskrivningarna
med över 2 milj. kronor vinnes. De årliga avskrivningarna komma således
hädanefter att belöpa sig till omkring 3 milj. kronor. Även denna
summa synes vara fullt betryggande. Till jämförelse kan anföras, att bolaget
sedan 1923 i genomsnitt per ar använt c:a 2.3 milj. kronor till nyanskaffning
och att bolaget under denna tid utfört ett betydande moderniseringsarbete.
Styrelsen upplyser vidare örn att de belopp, som före
1920 ansågos kunna tagas i anspråk för avskrivningar, åtgingo till nedskrivning
av nedlagda driftsenheter — bestående av fem raffinaderier
och en saftstation — samt att de kvarvarande enheterna sedermera lingö
bära ökade årsavskrivningar å egna fasta tillgångar. Följden härav har
varit att avskrivningskontot hittills starkt betungats av föremål, som an
skaffats före nämnda år. Den långt övervägande delen av det betydande
avskrivningsbeloppet för maskiner och inventarier faller enligt styrelsen
för närvarande sålunda å dylika föremål. Den ifrågasatta nedskrivningen
av tillgångarna skulle sålunda, av de lämnade uppgifterna att döma, avse
att anpassa de nu i drift varande anläggningarnas värde efter gällande
prisnivå. Därest de föreslagna åtgärderna genomföras, komma de att påverka
bolagets kalkyler i så måtto, att manufaktureringskostnaderna min
skås med c:a 2 milj. kronor eller Lira öre per kilogram raffinad. I
I direkt samband nied avskrivningsfrågan står det även i årets styrelseberättelse
framlagda och av bolagsstämman numera godkända förslaget,
att bolaget skall återbära ett större belopp till sina aktieägare. Vi kunna
icke underlåta att något belysa innebörden av en dylik åtgärd.
Styrelsen angiver år 1920 som det år, då en avgörande vändning inträffade
i bolagets avskrivningspolitik. Det bör anmärkas, att detta år var
ett av de krisår, under vilke! bolaget arbetade under statsgaranti. De år
bolaget arbetade under sådan garanti bestämde staten betpris och sockerpris
samt iklädde sig garanti för av Kungl. Majit godkända kostnader för
Nedskrivniny
av aktiekapitalet.
Dr i/t 6-famcentr elfton.
38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
betornas inköp och förädling. Kungl. Majit tillkom det således även att
pröva avskrivningarnas belopp. Bolaget gjorde anspråk på betydande av
skrivningar, dels avskrivningar i normal, örn än ej av bolaget tidigare
tillämpad omfattning, dels en mycket hastig avskrivning av anläggnin
gar, som bolaget företog i arbetsbesparande syfte för att kompensera verkningarna
av den införda 8-timmarsdagen. Kungl. Majit biföll i stort sett
dessa anspråk. Man torde ej misstaga sig, örn man som huvudsakligt skäl
till Kungl. Majits tillmötesgående anger en önskan att befordra en konsolidering
av bolaget och därmed en ökad möjlighet för detta att under
eventuellt svåra tider upprätthålla sin verksamhet. Ej heller säger man
för mycket, örn man uttalar, att krisårens avskrivningspolitik skulle mött
ett annat mottagande, därest man då kunnat förutse, att resultatet ej
skulle komma att stärka verksamheten utan tillfalla aktieägarna. Den
avskrivningspolitik, som påbörjades under kristiden, har sedan av bolaget
följts.
För aktieägarna innebär den föreslagna transaktionen ingen annan uppoffring,
än att aktier, vilkas börsvärde för närvarande är under 50 %,
nedskrivas från nominellt 100 kronor till 60 kronor. Samtidigt erhålla
aktieägarna i kontanta pengar 15 kronor. Då i själva verket ingen vinst
uppkommit i år — nödiga årliga avskrivningar, vilka underlåtits, överstiga
den redovisade och till utdelning föreslagna vinsten — utdelar bolaget
av sitt kapital ytterligare 2.so kronor å varje aktie. Den samman
lagda kapitalutdelningen är 23,650,000 kronor eller mer än hälften av det
inbetalda aktiekapitalet i de bolag, som på sin tid uppgingo i det nuvarande
bolaget. Då några nya aktier ej utgivas, bibehålies varje aktieägare
vid den andel i bolaget, som han tidigare innehaft.
Styrelsen uppger, att bolagets ställning, trots den föreslagna kapitalutdelningen,
är synnerligen likvid. Villigt skall medgivas, att, då bolaget
praktiskt taget är skuldfritt, användandet av en driftskredit på 10—20 milj.
kronor viss lid av året för ett bolag med sockerbolagets tillgångar är en
överkomlig sak. Men åtgärden betyder dock ett försvagande av bolaget
och detta vid en tidpunkt i ej blott bolagets och sockerindustriens liv utan
i vårt lands och världens ekonomiska liv, då av varje företag kräves, att
det till det yttersta utnyttjar sina möjligheter för att bestå och utöva sin
verksamhet samt att göra detta med egen kraft.
Såsom framgår av 1930 års sockerutredning, har spörsmålet örn lämpligheten
av en driftskoncentration inom sockerindustrien tidigare varit ett
mycket omstritt ämne. I den undersökning av sockerindustrien, som under
år 1912 verkställdes av särskilda sakkunniga, påvisades sålunda bland
annat, hurusom sockerindustrien i Danmark företedde en väsentligt högre
grad av driftskoncentration än den i Sverige. Nackdelarna för den svenska
industrien visade sig i behovet av ett stort fast kapital och ett avsevärt
sämre utnyttjande av arbetskraften. De sakkunniga framhöllo vidare,
att driften vid de svenska raffinaderierna ej pågingo året runt, vilket däremot
vore fallet i Danmark. Denna avsevärda skillnad i driftens intensi
tet syntes dem giva stöd åt antagandet, att de svenska raffinaderiernas an
tal vöre större än vad som motsvarade behovet. De sakkunniga antogo
även, att vissa av bolagets råsockerfabriker på grund av sitt läge i trakter
med ofördelaktiga betodlingsförhållanden antingen lämnade ringa eller
alls intet driftsöverskott eller ock gingo med förlust.
De sålunda framförda synpunkterna upptogos även av föredragande
39
Kunni- Majus proposition Nr 76.
departementschefen i hans anförande till statsrådsprotokollet .i samband
med att beslut fattades om avlåtande av proposition örn sänkning av sockertullen.
Inom riksdagen restes emellertid ett starkt motstånd mot varje
nedläggning av råsockerfabriker. Riksdagen uttalade oek den förväntan,
att icke genom bolagets åtgöranden betodlingen bragtes att upphöra inom
de områden, från vilka betor för det dåvarande levererades till bolagets
fabriker. Rörande raffineringsindustrien däremot gjordes intet uttalande.
Detta ställningstagande från riksdagens sida ledde till, att, medan under
de följande åren ej mindre än fem raffinaderier nedlades, samtliga bola
gets råsockerfabriker bibehöllos i verksamhet.
I detta läge befinner sig deli svenska sockerindustrien alltjämt. Under
det att raffineringsidustrien varit föremål för en kraftig koncentration,
företer råsockerindustrien i stort sett samma struktur som i början av
århundradet. Redan härav följer med viss sannolikhet, att en ytterligare
centralisering av svenska soekerfabriksaktiebolagets raffinadverksamhet
ej skulle medföra några mera nämnvärda besparingar. Denna förmodan
bekräftas även av de kalkyler och övriga ekonomiska uppgifter, som av
bolaget tillhandahållits. En särställning i förevarande hänseende intager
dock raffinaderiet i Stockholm. Av bolaget upprättade kalkyler över
framställningsskostnaderna för socker därstädes framgår, att vid en tillverkning
av 27,143 ton eller en sjundedel av bolagets hela raffinadproduktion
ett driftsöverskott av 86,000 kronor eller 0,316 öre per kilogram
raffinad skulle uppstå. Örn ej hänsyn tages till inkoms-ten från det frakttillägg,
som för närvarande debiteras vid leverans från Stockholm,
skulle emellertid överskottet utbytas mot ett underskott av c:a 200,000
kronor. I vad mån nämnda frakttillägg även i fortsättningen skall
kunna uttagas, är osäkert, enär bolaget redan nu sett sig nödsakat att leverera
socker från raffinaderierna i Skåne eif samtliga svenska hamnar
långs ostkusten. Då vidare framställningskostnaden för socker är icke
oväsentligt högre i Stockholm än vid bolagets övriga raffinaderier föreligga
otvivelaktigt skäl för ett överförande av bolagets hela raffineringsverksamhet
till dessa senare. I Stockholmsraffinaderiets tillverkningskostnader
ingå emellertid sjöfrakterna för råsockrets transport från fabrikerna
i Roma, Karlshamn och Karpalund till ett betydande belopp, av
vilket en avsevärd del kommer att, därest ej nämnda råsockerfabriker
nedläggas, i fortsättningen belasta bolagets verksamhet, även örn driften
vid ifrågavarande raffinaderi upphör. De direkta fördelarna av en dylik
åtgärd skulle därigenom ej obetydligt r-educeras.
Helt annorlunda är läget inom råsockerindustrien. Driftsresultatet
vid de olika råsockerbruken beror i första hand av den avverkade betmängdens
storlek, vilken i sin ordning sammanhänger med sockerbetsodlingens
omfattning i den omgivande trakten. Härutinnan föreligga
emellertid högst avsevärda skiljaktigheter. Under exempelvis år 1928/1929
växlade betarealerna vid de särskilda fabrikerna mellan så vida gränser
som 817 hektar och 5,071 hektar. De inköpta betmängderna varierade
samtidigt mellan 16,400 ton och 135,200 ton. Under sådana förhållanden
är det givet, att produktionskostnaden per deciton betor för tillverkning
av råsocker efter avdrag av värdet av biprodukterna likaledes skiftar
högst avsevärt.
Vad beträffar det sätt, varpå en dylik koncentration av råsockerfabrikationen
bör genomföras, ankommer detta givetvis på bolaget självt att
avgöra. Uppenbart är emellertid, att. med hänsyn till att Siven vid en
Omläggning
av fabrikationsmetod.
40 Kunyl. Majda proposition Nr 76.
antagen bettilliörsel hos bolaget av ej mindre än 1.4 milj. ton — den
största av bolaget någonsin inköpta betmängden per år är I.35 milj. ton
— driften vid en var av fabrikerna i Ängelholm, Genevad, Hälsingborg
och Karlshamn lämna ett underskott av 100,000 kronor eller mer, lämpligheten
av dessa fabrikers bibehållande starkt kan ifrågasättas. Ej ens
om bolaget avstår från erforderliga avskrivningar lämnar driften vid
de angivna fabrikerna överskott. Deras andel i de för bolagets samtliga
råsockerfabriker gemensamma kostnaderna är på grund av den ringa
bettillförseln relativt lag. Även örn fabrikernas nedläggande skulle
medföra, att betodlingen i dessa trakter helt upphörde, bomme följaktligen
driften vid bolagets övriga fabriker att därav ej lida nämnvärt
men. Emellertid behöver dessa fabrikers nedläggning icke få till följd
betodlingens nedläggning. En ökad bettilliörsel till de fabriker, som
ligga närmast dem, vilka ifrågasättas till nedläggning, torde medföra
sådan vinstökning för dem, att det i allmänhet skulle löna sig att betala
de högre frakterna för betornas forsling dit.
Driften av fabriken i Koma torde vara lika oekonomisk som driften
vid do fyra nu nämnda fabrikerna. Men situationen är så tillvida olika,
att transport av betor från Gotland till någon annan av bolagets fabriker
svårligen kan ekonomiskt utföras. En nedläggning av fabriken på
Gotland skulle därför sannolikt få till följd en nedläggning av betodlrngen
på ön. Men betodlingen på Gotland liksom på Öland spelar, så
vitt vi kunna bedöma, för befolkningen en stor ekonomisk roll, liksom
den av befolkningen omfattas med stort intresse. Den är — naturligtvis
med betydande undantag — huvudsakligen en de mindre jordbrukarnas
odling och beräknade säkra inkomstkälla. På så sätt är, betodlingens
bevarande på öarna i hög grad ett allmänt intresse.
Härtill kommer att på Gotland åtskilligt ännu återstår att göra beträffande
täckdikning och annan jordkultur för att öns naturliga förutsättningar
för betodling skola komma till sin fulla rätt. Man har därför
rätt att hoppas, att arealskördarna så småningom skola ökas och därmed
även bettillförseln till fabriken och dennas ekonomiska resultat.
Jämsides med att vi haft under bedömande lämpligheten av en centralisering
av sockerfabrikationen till färre antal fabriker av likartat slag
hava vi även undersökt förutsättningarna för en driftskoncentration av
sockerindustrien i vertikal riktning. I samband därmed hava vi i enlighet
med av 1930 års riksdag därom uttalad önskan övervägt möjligheterna
för den .svenska sockerindustrien att genom omläggning av fabrikationsmetod
nedbringa sina tillverkningskostnader. Med anledning
av vad därvid framkommit, vilja vi framhålla följande.
Att en koncentration av sockerframställningen ur betorna till endast
ett slag av anläggningar skulle medföra vissa fördelar är otvivelaktigt.
Transportkostnaderna för mellanprodukterna nedbringas till ett minimum
samtidigt med att arbetskraften kan utnyttjas på ett mer tillfredsställande
sätt. Tillfälliga störningar i produktionen kunna lättare undvikas,
därest hela framställningsprocessen är sammanförd till en fabrik.
Till belysning av de gynnsamma verkningarna av en driftskoncentration
i vertikal riktning kan framhållas det goda driftsresultatet vid fabriken
i Arlöv, varest råsockerbruket kombinerats med ett raffinaderi.
Kostnaderna för såväl betornas avverkning, som det erhållna råsockrets
raffinering äro där särskilt låga. Å andra sidan följer av att central!-
41
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
Hamburg no teringarna å raffinad (Tj. Feinkom) och vitsocker (Weisszucker)
kronor per 100 kilogram.
1 9 |
2 6 |
1 9 |
2 7 |
1 9 |
2 8 |
1 9 |
2 9 |
1 9 |
3 0 |
1 9 |
3 1 |
|
Tj. |
• '' Weiss- zucker |
Tj. Fein- korn |
Weiss- zucker |
Tj. Fein- korn |
Weiss- zucker |
Tj. Fein- korn |
Weiss- zucker |
Tj. Fem- korn |
Weiss-zucker |
Tj. Fein- korn |
Weiss- zucker |
|
Jan. |
25.0 |
25.0 |
34.0 |
33.5 |
27.5 |
26.5 |
20.6 |
20.1 |
17.5 |
16.0 |
— |
11.5 j |
Febr. |
25.1 |
25.4 |
33." |
33.4 |
26.5 |
25.6 |
19.5 |
19.0 |
17.0 |
15.s |
12.4 |
11.7 |
Mars |
24.1 |
24.2 |
32.8 |
32.4 |
26.a |
25.5 |
19.s |
19.7 |
16. c |
15.o |
12.7 |
12.0 1 |
April |
24.t |
24.2 |
31.6 |
31.1 |
26.5 |
25.6 |
19.3 |
18.8 |
16.0 |
14.6 |
13.4 |
12.6 |
Maj |
25.7 |
24.9 |
31.» |
30.7 |
25.8 |
24.7 |
18.4 |
17.0 |
15.0 |
13.4 |
12.9 |
11.9 | |
Juni |
25.S |
24.8 |
30.4 |
29.4 |
25.1 |
23.6 |
17.6 |
17.4 |
14.6 |
13.8 |
12.9 |
12.0 ! |
Juli |
26.2 |
25.1 |
31.2 |
28.8 |
25.5 |
23.7 |
19.8 |
19.0 |
15.0 |
12.7 |
12.9 |
12.3 |
Aug. |
26.7 |
25.4 |
31.2 |
28.1 |
25.6 |
24.2 |
19.1 |
18.3 |
14.7 |
12.0 |
12.8 |
— i |
Sept. |
28.3 |
26.4 |
30.6 |
27.2 |
24.7 |
24.1 |
20.0 |
19.5 |
13.8 |
11.5 |
12.4 |
- |
Okt. |
29.7 |
27.9 |
27.4 |
25.4 |
23.6 |
22.2 |
20.3 |
19.4 |
13.5 |
12.0 |
13.3 |
- i |
Nov. |
31.7 |
29.8 |
26.5 |
25. s |
21.7 |
21.2 |
— |
17.9 |
12.8 |
12.1 |
— |
- |
l Dec. |
35.7 |
32.6 |
27.4 |
27.0 |
21.o |
21.0 |
— |
17.o |
11.9 |
11.6 |
— |
— |
seringen av betavverkningen ej kaia drivas hur långt som helst, att en
koncentration av sockerindustrien i vertikal riktning leder till en decentralisation
av raffinadindustrien. Men denna har nyligen med gynnsamt
resultat blivit centraliserad. Det torde därför vara uteslutet att
åter decentralisera den. Helt annorlunda ställer sig däremot förhållandet,
därest man använder sig av ett enklare förfarande för råsockrets
rening vid framställning av konsumtionssocker. Utomlands förekommer
sålunda i stor utsträckning, att det framställda råsockret efter att. enligt
olika metoder hava noggrant tvättats och torkats, vilket vanligen
sker vid råsockerfabrikerna, såsom s. k. raffinerat socker eller vitsocker
saluföres för konsumtionsändamål. Tillverkningskostnaderna för dylikt
socker bliva jämförelsevis låga.
En dylik omläggning av fabrikationsmetod skulle bär i Sverige medföra
en sänkning av det svenska sockrets kvalitet, vilken för närvarande
åtnjuter ett synnerligen gott anseende. Detta behöver möjligen i och
för sig ej betyda så mycket, då priserna för olika slag av konsumtionssocker,
avsett att användas för samma ändamål, trots växlande kvalitet
ofta i den internationella handeln ej skilja sig så avsevärt från varandra.
Omstående tablå, som anger världsmarknadsnoteringarna å visst slag av
raffinerat socker och vitsocker, kan i detta hänseende anses belysande.
Den synes ge vid handen, att de båda angivna slagen av konsumtionssocker
äro i det närmaste lika begärliga i den internationella handeln.
I flera länder förekommer det även, att vitsocker och raffinerat socker
säljas jämsides med varandra, utan att någon åtskillnad göres. Exempelvis
i Danmark salu föres sålunda till ett enhetligt pris och under gemensam
benämning »Stedt Melis» med märket Lff såväl raffinerat Socket
som vitsocker, vilket framställts direkt vid råsockerfabrikerna medelst
en särskilt omsorgsfull tvättning och torkning av råsockret. Pri
-
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
set a dylikt socker i Damnark har tämligen nära följt noteringen å
krossmelis i Sverige. Enär tillverkningskostnaden för det danska vitsockret
beräknas vara c:a 3 öre lägre än kostnaderna för raffinerat socker
av jämförlig kvalitet, har givetvis den danska sockerindustrien haft
en betydande fördel av sin vitsockerproduktion. Det synes även föreligga
en viss tendens till densammas ytterligare utvidgning.
En övergång för den svenska sockerindustriens del till framställning
av vitsocker kan därför synas vara lockande. Vi hava emellertid, sedan
från svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag
inhämtats yttrande i frågan, erhållit svar, att bolagen
på anförda skäl, finna en omläggning av den svenska sockerproduktionen
i ovannämnd riktning ej önskvärd. De skäl. som kunna anföras
mot en omläggning, äro följande.
För närvarande utgöres den svenska sockerproduktionen till tua 40 %
av s. k. hart socker eller topp- och bitsocker. I Danmark utgör motsvarande
tal 10 å 15 %. Med den prisskillnad, som i Sverige kan upprätthållas
mellan bitsocker och strösocker, blir tillverkningen av det förra
jämförelsevis ekonomiskt gynnsam. Enär till hårt socker användes endast
den bästa raffinaden, måste tillverkningen av dylikt socker kombineras
med framställning av annat raffinerat socker i viss omfattning.
Därest man önskar bibehålla tillverkning av hårt socker vid dess hittillsvarande
storlek, kan därför framställningen av raffinerat strösocker
av tekniska skäl ej beskäras alltför mycket, utan torde enligt vad
de svenska sockerfabriksaktiebolagen uppgivit, böra uppgå till minst
40 % av den nuvarande tillverkningen i Sverige av konsumtionssocker.
För vitsockerproduktionen skulle alltså återstå endast c:a 20 % eller i
Tunt tal 40,000 ton. För en produktion av vitsocker i dylik omfattning
skulle emellertid erfordras, att åtminstone vid 4 råsockerfabriker särskilda
anordningar infördes, vilka med ledning av de danska förhållandena
kunna beräknas draga en kostnad av 1 milj. kronor per fabrik.
Därjämte bleve ett av landets raffinaderier överflödigt. Den vinst, som
skulle uppstå ä vitsockertillverkningen därigenom, att de direkta framställningskostnaderna
nedbragtes, reducerades sålunda högst väsentligt,
Därtill kommer, att starka, tvivel yppats från ledningarna i de båda bolagen
örn, att vitsocker skulle kunna vinna insteg hos den svenska allmänheten.
Förhållandena i Danmark äro icke jämförliga med våra.
Det danska vitsockrets införande på marknaden betydde en förbättring
från det dittills allmänt använda pudersockret. I Sverige skulle införandet
av vitsocker betyda, att en hittills använd högre kvalitet sockerraffinad
utbyttes mot en lägre kvalitet, vilket ej minst med tanke på de
svenska konsumenternas anspråk och vanor torde komma att möta betydande
svårigheter. Under sådana förhållanden synes det näppeligen
föreligga tillräckligt starka skäl att påyrka en allmän omläggning av
fabrikationen i angiven riktning. Frågan synes dock vara av den be
tydelse, att bolaget bör upptaga till prövning, huruvida ett försök i
mindre skala kan anordnas. Ett dylikt försök är även motiverat av den
anledning, att det förefaller anmärkningsvärt, att oaktat de svenska konsumenterna
allmänt ställa synnerligen stora krav på varans kvalitet
samt det svenska sockret vitsordas genomgående vara bättre än det utländska,
denna omständighet likväl ej kunnat utnyttjas i form av överpris
å svenskt socker i annan mån än som skett. Det överpris, som för
närvarande uttages i Sverige för det svenska sockret, är nämligen ej
Kungl. May.ts proposition Nr 76. 48
högre äu det motsvarande överpris, som den danska industrien uttager
å sin inhemska marknad, ehuru det svenska sockret är avsevärt bättre
till sin kvalitet och konkurrensen i de båda länderna gör sig gällande
från samma håll.
Beträffande transportkostnaderna bör man skilja mellan a ena sidan
frakterna för raffinerat socker, vilka framför allt betingas jäv konkurrenshänsyn,
och ä andra sidan övriga transportkostnader, vilka åtminstone
i huvudsak sammanhänga med bolagets inre organisation. Raffinadfrakterna,
vilka för svenska sockerfabriksaktiebolagets del delvis
motvägas av frakttillägg vid expedition av socker från vissa orter,
varest nederlag upplagts, hava under senare år tilltagit rätt avsevärt beroende
dels på den utländska konkurrensen, till följd varav bolaget
bland annat sett sig nödsakat sälja sockret eif ett flertal hamnar längs
landets kust, men dels även på den inbördes konkurrensen mellan de
båda svenska sockerfabriksaktiebolagen. Denna sistnämnda konkurrens
har särskilt under senare tid blivit mycket intensiv och tolide för båda
bolagen medföra rätt betydande kostnader.
Vad de övriga transportkostnaderna beträffar, redovisas de av svenska
sockerfabriksaktiebolaget till ett belopp av c:a 3 milj, kronor. Tages
därjämte hänsyn till betodlarnas fraktutgifter för betor och betmassa
eller c:a 1 milj. kronor, skulle alltså fraktkostnaderna för råsocker fabrikationen
vid svenska sockerfabriksaktiebolaget utgöra c:a, 4 milj. kronor
eller 40 öre per deciton betor. Dessutom tillkomma åtskilliga andra
fraktutgifter för råsockerfabrikationen, såsom kostnaderna för transport
av kol, förbrukningsartiklar m. m. För år 1925 redovisas för samtliga
betraktande järnvägar i landet en inkomst av samtliga transporter för
råsockertillverkningen av c:a. 5 milj. kronor. Av nyssnämnda belopp 5
milj. kronor kommo 3.8 milj. kronor eller 76 % å enskilda banor. Fraktnedsättningar
hava redan medgivits av järnvägarna. Möjligen bli järnvägarna
tvungna till ytterligare nedsättningar för att möta en även på
detta område spirande konkurrens från bilarna. Men industriens behov
av järnvägarnas bestånd och dessas ömtåliga ekonomiska läge gör förklarligt
den varsamhet, med vilken bolaget synes utnyttja sin starka
ställning i förhållande till dem.
Under vårt utredningsarbete lia vi funnit, att de båda bolagen genom
inbördes konkurrens förorsaka varandra en del förluster. Visserligen
hållas samma priser, men förlusterna förorsakas därigenom, att i konkurrenssyfte
kunderna befrias från tidigare debiterade frakttillägg,
fraktbidrag lämnas, där så ej förut skett, nya nederlag, vilka alltid draga
kostnader, inrättas m. m. Man bör förvänta att en uppgörelse träffas
mellan bolagen, så att båda kunna reservera sina kralter för industriens
upprätthållande i den hårda konkurrensen från utlandet.
Denna i all industri dryga utgiftspost har givetvis varit föremål för vår
särskilda uppmärksamhet. I betraktande bar bland annat kommit tjänstemännen
och de årsanställda arbetarna vid råsockerfabrikerna, vilka
i medeltal äro i drift endast under c:a halvannan månad av året. För
närvarande äro i genomsnitt å varje dylik fabrik mellan kampanjerna
normalt anställda ett 10-tal tjänstemän samt ett 60-tal arbetare, vilka
senare i huvudsak äro sysselsatta meri underhållsarbeten samt att för
Transport
kostnader.
Konkurrenser,
mellan bolagen.
Avlöning at
och arvoden..
Hedläggande
av råsockerfabrikationen
i Mellansverige.
44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
bereda den kommande kampanjen. Vid jämförelse med förhållandet i
andra länder kan ingen anmärkning göras mot detta antal. För exempelvis
den danska råsockerindustriens vidkommande uppgives sålunda antalet
tjänstemän och årsarbetare per fabrik vara c:a 10 resp. 100. Emellertid
producera de danska fabrikerna i genomsnitt ungelär dubbelt så
mycket som de svenska, vartill även kommer att i Danmark en betydande
arbetsstyrka under våren och sommaren äro sysselsatta med underhållsarbeten
å de till de olika fabrikerna hörande decauville-banorna. Även
om sålunda förhållandena inom den svenska industrien ej giva anledning
till anmärkning, hava vi likväl med hänsyn till den högt utvecklade
teknik, som i övrigt kännetecknar driften i de svenska sockerfabrikerna,
samt de möjligheter, som förefinnas till arbetsbesparande åtgärder av
olika slag, ej kunnat underlåta att framhålla önskvärdheten av, att denna
organisationsfråga upptages till ingående prövning av bolaget. Vidare
anse vi oss böra påpeka den överorganisation, som består i att ännu bibehålies
en del fabriksdirektörer som ett mellanled mellan fabriksdispoDenterna
och bolagets verkställande ledning. Det är önskvärt, att den
påbörjade avvecklingen av denna anordning påskyndas.
Vad angår till bolagets funktionärer och arbetare utgående löner och
arvoden, äro dessa enligt vår mening i allmänhet tilltagna i överkant, om
jämförelse göres med vad som kan anses gängse inom liknande företag.
Särskilt gäller detta till styrelsens nio medlemmar utgående arvoden och
tantieme. I allmänhet har till dem utbetalats ett belopp av tillhopa omkring
200,000 kronor örn året, — ungefär hälften arvode och hälften
tantieme — vilket förefaller anmärkningsvärt. Vid årets bolagsstämma har
på styrelsens förslag en reduktion av arvoden vidtagits, och det har upplysts,
att styrelsens medlemmar frivilligt avstått från sitt tantieme. Det
är därför att hoppas, att bestående och avsevärda minskningar komma
att vidtagas. Även de till tjänstemännen utgående lönerna synas i vissa
fall vara höga. Vad kampanjarbetarnas löner angår, har i den föregående
utredningen visats att de sedan tiden före kriget stegrats mycket
kraftigt. För närvarande uppgår de till mer än dubbla beloppet av lantarbetarlönen
i motsvarande trakter. Även örn denna löneklyfta i allmänhet
har sin motsvarighet inom allt arbete i industri och jordbruk, lärer
det med hänsyn till att arbetarna vid råsockerfabrikerna, vilka i stor
omfattning hava sin huvudsakliga sysselsättning inom jordbruket, ofta
även under sin anställning i industrien utföra ett arbete fullt jämförligt
med det, som åvilar arbetarna å betfälten, ej kunna bestridas, att löneskillnaden
på här förevarande område medför särskilda olägenheter. Arbetets
olika värdesättning inom sockerindustri och sockerbetsodling bidrager
sålunda bland annat att försvåra ett samförstånd mellan dessa
för varandra nödvändiga led inom sockerfabrikationen. Dessa svårigheter
framträda givetvis särskilt starkt vid nedåtgående konjunkturer,
därest verkningarna därav, som fallet för närvarande synes vara. medföra.
att löneklyftan vidgas.
Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.
Vad därefter mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag angår, har
detta bolag, såsom redan framhållits, ej avlämnat uppgifter rörande råsockerfabriken
i Lidköping. Betodlingen i Västergötland, som fortgått
sedan år 1904, har även under obestridligen gynnsamma år ej nått någon
Kungl. Maj:ts proposition Nr 7b.
45
nämnvärd omfattning — den största betareal som uppnåtts var under år
1921, då den omfattade 435 hektar. Det synes därför tämligen utsiktslöst
att vänta, att den kommer att få tillräcklig omfattning för att råsockerfabriken
i Lidköping skall bli räntabel även med de blygsammaste
anspråk på ränta och avskrivningar. Någon anledning för statsmakterna
att vid bedömande av den svenska sockernäringens betingelser samt
dess behov av stöd taga hänsyn till råsockerfabrikationen i Västergötland
föreligger därför ej. Detsamma gäller i viss mån om råsockertillverkningen
i Östergötland. Sockerbetsodlingen är där visserligen av större
omfattning, men har dock under åren efter kriget trots ett erkännansvärt
arbete från bolagets sida för att väcka intresse för odlingen stadigt
avtagit och för de senaste åren uppgått till endast mellan 800 och 900
hektar. Kvantiteten betor vid fabriken i Linköping har därför under de
senaste åren i regel ej överstigit 20,000 ton. Produktionskostnaderna
uppgå vid nämnda betmängd samt med hänsyn tagen till erforderliga
avskrivningar till ett belopp, som endast obetydligt skiljer sig från produktionskostnaden
vid svenska sockerfabriksaktiebolagets minst lönande
råsockerfabrik. Kåsockerfabrikationen i Linköping innebär därför under
nuvarande förhållanden en belastning av mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.
Den sociala betydelsen av sockerbetsodlingen i Östergötland
torde även vara jämförelsevis ringa. Odlingen ifråga bedrives
i regel av större jordbrukare å relativt obetydliga arealer och utan att
dessa äro inlagda i ordnad växtföljd.
Vad däremot råsockerfabriken i Mörbylånga beträffar, ligga förhållandena
något annorlunda till. Visserligen lämnar driften även vid denna
fabrik ett resultat, som endast är obetydligt bättre än Linköpingsfabrikens,
men betodlingen i denna landsdel har dock en väsentligt större
omfattning än i Östergötland. Efter världskriget och intill de senaste
åren har sålunda den med sockerbetor odlade arealen i Kalmar län varje
år uppgått till c:a 2,000 hektar. Odlingen ifråga omfattas på sina håll.
särskilt å södra Öland, med stort intresse och har fått en stor betydelse för
ortens befolkning. Otvivelaktigt har den även bidragit till jordbrukets
uppryckning. Särskilt har genom sockerbetsodlingen de goda förutsättningarna
för en intensivare jordbruksdrift i Mörbylångadelen kommit
till sin fulla rätt. Då vidare Öland för närvarande är synnerligen vanlottat
på industrier, varest befolkningen beredes tillfälle till behövliga
arbetsförtjänster, synes det vara ett allmänt intresse att ifrågavarande
råsockerfabrik såvitt möjligt hålles i gång.
Kail. 3. Den svenska sockernäringens tullskydd.
Tullsatsen för raffinerat socker utgör för närvarande 10 öre per kilogram.
Detta tullskydd utnyttjas till fullo av den inhemska sockerindustrien,
som enligt vad förut framhållits även är i stånd att uttaga ett
överpris för sitt socker. I samband med sockertillverkningen erhålles
emellertid jämväl andra produkter, som äro fullbelagda. Den viktigaste
av dessa biprodukter är melass, för vilken uttages en tull av 5 öre per
kilogram. Denna tull har för närvarande! sin största betydelse som
avsättningsskydd, i det den försvårar importen av utländsk melass och
underlättar avsättningen av inhemsk vara. Under nuvarande tryckta
Dea i/thernska
socker när ingens
totala
lullskydd.
46
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
Tullskyddet#
fördelning d
ra/fineringsindustri
och
råsockerfabrikation.
Fördelning ao
råsocker fabrikationens
tullskydd
å industri
och
sockerbetsodling.
foderpris torde sålunda det effektiva prisskyddet av nämnda tull kunna
uppskattas till högst 3.5 öre per kilogram. Melassutbytet vid tillverkning
av 100 kilogram ralfinerad av inhemska sockerbetor beräknas till c:a 25
kilogram, varav 2/3 utvinnes i samband med råsockertillverkningen och
återstoden vid råsockrets raffinering. Sockerindustriens tullskydd på
grund av melasstullen blir sålunda 0.25 • 3.5 = 0.875 öre per kilogram tillverkad
raffinad. Förutom melass erhålles vid råsockrets raffinering
även mindre mängder matsirap. Produktionen därav, som uppgår till
mellan 400 och 500 ton årligen eller knappt 0.3 kilogram per 100 kilogram
socker, åtnjuter ett tullskydd av 5 öre per kilogram, vilket helt utnyttjas.
Per kilogram raffinerad utgör sålunda sistberörda skydd O.015 öre.
Den svenska sockerindustriens samlade tullskydd kommer sålunda att
under angivna förutsättningar uppgå till 10 + 0.875 -j- O.015 = 10.89 öre eller
i runt tal 10.9 öre per kilogram tillverkad raffinad.
På grund av den konkurrens, som enligt vad tidigare påvisats, föreligger
mellan svenskt och utländskt råsocker, möter det inga särskilda
svårigheter att uppdela nyssnämnda tullskydd å raffineringsindustri och
råsockerfabrikation. Det skydd, som raffineringsindustrien åtnjuter, består
nämligen dels i den skillnad, som föreligger mellan tullsatserna å
raifinerat socker och råsocker (10 resp. 7 öre per kilogram), dels i tullskyddet
för vid råsockrets raffinering erhållen melass och sirup. Det
är emellertid att märka, att för framställning av 100 kilogram raffinad
för närvarande erfordras i genomsnitt c:a 110 kilogram råsocker. För
enbart svenskt råsocker är motsvarande tal något lägre och för utländskt
råsocker i allmänhet något högre. Kaffineringsindustriens tullskydd
blir sålunda per kilogram raffinad 10 + 3.5 • O.oss + 5 • O.003 — 7 • l.i — 2.6
öre. Skillnaden mellan sockerindustriens totala tullskydd 10.9 öre och
nyssnämnda belopp 2.6 öre eller 8.3 öre utgör den svenska råsockerindustriens
tullskydd per kilogram raffinad, vilket omräknat per kilogram
råsocker blir drygt 7.5 öre. Därav belöpa sig 7 öre på rå sockertullen och
/3.5 • 0.167
= 0.53
1.1
återstoden på melasstullen
Vad angår frågan örn fördelningen av råsocker fabrikationens tullskydd
å industri och betodling bör till en början erinras därom, att sockerbetsodlingen
i Sverige på grund av höga transportkostnader vid import
av utländska betor åtnjuter ett naturligt skydd gentemot främmande
konkurrens med i det närmaste prohibitiv verkan. Det kan förövrigt
framhållas att en mellanfolklig handel med sockerbetor förekommer
endast undantagsvis, såsom mellan Nederländerna och dess grannländer,
varest de talrika kanalerna möjliggöra billiga transporter. Då
därtill kommer att i Sverige betodlingen åtnjuter ett tullskydd av 1
krona för råa och 5 kronor för torkade betor, är det utan vidare klart,
att konkurrens med utländska betor å den svenska marknaden ej kan
förekomma. Den svenska råsockerindustrien är emellertid bunden vid
sockerbetor som råvara. Betodlarna å sin sida kunna icke vinna avsättning
för sina hetor å annat håll än till sockerindustrien. Bränneriindustriens
behov av sockerbetor är ytterst obetydligt och inskränker sig till
4,000 å 5,000 ton örn året. Till utfodring användes ej heller sockerbetor
i någon större omfattning. Enär sålunda råsockerindustrien och sockerbetsodlingen
i Sverige äro nödvändigt förenade med varandra, så att
Kungl. Maj.ts proposition Nr 76.
47
ilen. ena näringsgrenens existens förutsätter den andras uppehållande,
är det omöjligt avgöra, huru stor del av det gemensamma tullskyddet,
som tillkommer vardera näringsgrenen. Vissa beräkningar kunna dock
verkställas, vilka äro ägnade att ur olika synpunkter belysa hithörande
förhållanden.
Med anledning av förhållandena i Danmark utförde sålunda på sin tid
tull- och traktatkommittén beräkningar i sådant syfte. Kommittén anförde
»att betodlarna i vårt land icke kunnat utnyttja här gällande
råsockertull till större del än högst vad som motsvarar skillnaden i betpriserna
i Sverige och Danmark med tillägg av den danska råsockertullen».
Enär ifrågavarande skillnad i betpriserna per 100 kilogram råsocker
beräknades utgöra 1 krona 77 öre samt den effektiva råsockertullen
efter år 1908 var 95 öre per 100 kilogram, skulle alltså de svenska betodlarna
med högst 2 kronor 72 öre kunnat utnyttja dåvarande råsockertull
i Sverige, vilken var 10 kronor per 100 kilogram. Använder man samma
beräkningsmetodi men utgår från förhållandena under år 1929, innan
sålunda den svenska staten lämnat odlingen extra stöd, skulle de svenska
betodlarna — örn hänsyn tages till att de danska odlarna erhålla
betmassa gratis men samtidigt äro skyldiga betala betfröet — under
sistnämnda år ha kunnat tillgodonjuta ett effektivt tullskydd av c:a 3
kronor per 100 kilogram råsocker eller c:a 45 öre per deciton betor. Emellertid
bör det framhållas, att även örn det anförda beräkningssättet må
anses användbart för att belysa tullskyddets olika storlek för den svenska
och den danska sockerbetsodlingen vid tiden löre kriget, då tämligen
stabila förhållanden voro rådande, samma beräkningsmetod för närvarande
med nu förekommande hastiga prislörskjutningar samt även eljest
inträffade störningar kan leda till missvisande resultat. Omnämnas bör
även att det danska betpriset för närvarande utgår i proportion till sockerpriset
samt att betodlarna därjämte åtnjuta viss del av sockerindustriens
vinst. Att genom jämförelse av betpriserna och råsockertullarna
kunna bedöma betcdlingens tullskydd i de båda länderna synes därför
icke möjligt.
En metod för beräkning av betodlingens andel av sockerindustriens
tullskydd, som torde föresvävat betodlarna och sockerindustrien vid nu
gällande odlingskontrakts ingående, är att utgå från betprisets andel i
sockerpriset och anse att tullskyddet fördelar sig i samma proportion på
betodlingen. För denna metod talar bland annat att tullskyddet i huvudsak
innebär en förbättring av sockerpriset och fördelningen av tullskyddet
på olika intressenter bör därför följa samma regler som fördelningen
av sockerpriset. Enligt gällande kontrakt utgör grundpriset för
betor med 16 % sockerhalt 6.24 gånger sockerpriset — 6.5 gånger sockerpriset
efter avdrag av 4% — vartill kommer ett tillägg av 12 öre för betor
med normal sockerhalt (17.2 %). Räknar man med att av 1 deciton
betor med normal sockerhalt erhållas i runt tal 14 kilogram socker,
skulle grundpriset uppgå till 624 delat med 14 eller 44.o % av sockerpriset.
Därjämte utgör tillägget för sockerhalten c:a 1 öre per kilogram
socker, vilket motsvarar c:a 3 å 4 % av sockerpriset. Tillhopa uppgår
alltså betpriset till c:a 48 % av sockerpriset. I gällande odlingskontrakt
stipuleras även, att ändringar i tullsal serna å socker oell melass
dölas lika mellan bolagen och betodlarna. Med sist angivna beräkningsmetod
komme betodlingens tullskydd att vara 5.2 iire per kilogram raffinerat
inhemskt socker oller 73 öro per deciton hetor. Per kilogram
48
Kungl. May.ts proposition Nr 76.
Statens inkomster
av
sockertullarna.
råsocker bleve betodlingens tullskydd 4.7 öre, varför alltså å råsockerindustrien
skulle belöpa sig endast 2.8 öre.
Man kan även anföra en tredje beräkningsmetod, som ur en annan synpunkt
vore ägnad att belysa tullskyddets betydelse för de olika leden i
råsockerfabrikationen. Av den lämnade redogörelsen framgår, att råsockerindustriens
produktionskostnader, däri inräknade även utgifterna
för betinköpen, ej bliva täckta av inkomsterna från de erhållna produkterna.
Vid en betmängd av 1 milj. ton och ett råsockerpris av 21.8 öre
per kilogram redovisar sålunda svenska sockerfabriksaktiebolaget ett
underskott å råsockerfabrikationen, som, örn hänsyn tages till av oss
tidigare förordade korrigeringar uppgår till 34.2 öre per deciton betor
eller tillhopa 3.42 milj. kronor. Betpriset förutsättes utgöra 1 krona 99 öre
per deciton. Därest fabrikationen helt nedlades, skulle bolaget alltjämt
vara belastat med vissa fasta kostnader till ett årligt belopp av 6.7 milj.
kronor. Genom sockerfabrikationens uppehållande i angiven omfattning
förbättras sålunda industriens driftsresultat med 3.28 milj. kronor
eller 32.s öre per deciton betor, vilket motsvarar c:a 2.i öre per kilogram
råsocker. Nämnda belopp utgör sålunda råsockerindustriens förmån av
tullskyddet vid ett råsockerpris av 21.8 öre per kilogram, ett betpris av 1
krona 99 öre per deciton samt en betmängd av 1 milj. ton. Återstoden av
råsockerfabrikationens tullskydd eller 5.4 öre per kilogram råsocker kan
anses högst tillgodokomma sockerbetsodlingen. Tilläggas bör, att den
omständigheten, att bolaget för kommande år ämnar nedbringa sina kostnader
genom att reducera avskrivningarna, ej utövar något inflytande
å beräkningarnas resultat.
Vid sidan av att de enskilda intressenterna i sockernäringen tillföras
betydande fördelar av rådande tullar å olika sockerindustriella produkter
åtnjuter även staten betydande inkomster därifrån. Under senare år
ha nämligen importerats årligen i genomsnitt c:a 20,000 ton konsumtionssocker
med en tull av 10 öre per kilogram, 66,000 ton råsocker med en tull
av 7 öre per kilogram, 2,000 ton melass med en tull av 5 öre per kilogram
samt 17,000 ton sirup med en tull av likaledes 5 öre per kilogram. Per
ton räknat bliva angivna tullsatser resp. 100 kronor, 70 kronor, 50 kronor
och 50 kronor. Statens inkomster därav utgöra alltså 20,000 • 100 + 66,000 *
70 + 2,000 ■ 50 + 17,000 • 50 = 7.6 milj. kronor. Enligt vad tidigare påvisats
utgör raffinadindustriens och råsockerfabrikationens tullskydd per
ton raffinad räknat 26 kronor resp. 83 kronor. Kaffinadindustriens och
råsockerfabrikationens inkomster till följd av tullskyddet uppgå följaktligen
vid antagande av inhemsk raffinadtillverkning av 210,000 ton,
varav 150,000 ton av inhemskt råsocker, till 210,000 • 26 = 5.5 milj. kronor
resp. 150,000 • 83 = 12.4 milj. kronor. Tillhopa uppgå statens och de enskilda
intressenternas inkomster av sockertullarna till 7.6 + 5.5 + 12.4 =
25.5 milj. kronor. I detta belopp ingå statsinkomsterna med 29.8 %,
raffineringsindustrien med 21.5 % samt råsockerfabrikationen med 48.7
%. Det nuvarande tullskyddet i avseende å sockerproduktionen är sålunda
till nära en tredjedel av fiskalisk karaktär samt utgör till drygt
en femtedel ett rent industriskydd. Knappt hälften av tullarna äro att
anse såsom ett blandat jordbruks- och industriskydd.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 62 höft. (Nr 76.)
Bilaga D,
Sveriges import och export av socker, sirap och melass under åren 1927, 1928 och 1929.
: Stat. |
19 2 7 |
19 2 |
8 |
19 2 9 |
||||||||
Varuslag j Import |
Export |
Import |
Export |
I m p |
ort |
Export |
||||||
kg- |
kr. |
kg- |
kr. |
kg- |
kr. |
kg- |
kr. |
kg. |
kr. |
kg. |
kr. |
|
1 |
| , | Socker .......................1113,279,546 29,395,877 |
11,740 |
8,991 |
93,919,596 |
22.984,366 |
16,188 |
s |
143,850,335 |
26,746,602 |
49,588 |
24,066 |
|
158 A |
raffinerat: bit- .........i 1,545,816 |
560,211 |
6,336 |
4,918 |
7,411,854 |
2,492,467 |
6,689 |
4,803 |
2,714,542 |
760,203 |
14,131 |
7,964 |
B |
kandi- ...... 42,169 |
18,295 |
— |
— |
48,677 |
18,693 |
— |
— |
42,845 |
15,659 |
— |
— |
c |
krossat...... 10,111,529 |
3,360,745 |
3,543 |
2,645 |
22,552,803 |
6,602,511 |
5,823 |
3,638 |
16,665,160 |
3,920,970 |
29,479 |
13,188 |
D |
topp- ... 113,597 |
44,119 |
1,861 |
1,428 |
541,630 |
188,693 |
3,676 |
2,475 |
226,281 |
64,324 |
3,371 |
1,899 |
E |
annat......... 103,172 |
58,216 |
— |
76,087 |
44,671 |
— |
— |
88,594 |
44,121 |
2,607 |
1,015 |
|
oraffinerat: |
||||||||||||
polariserande mer änj 98 % : |
||||||||||||
159 A |
betsocker............1 — |
— |
— |
— |
59,156 |
13,014 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
polariserande högst 98 %: |
||||||||||||
160 A |
betsocker............ 58,239,408 14,047,767 |
— |
— |
22,343,767 |
4,750,678 |
— |
— |
52,924,161 |
9,539,855 |
— |
— |
|
B |
rörsocker............ 43,119,879 11,298,994 |
— |
— |
40,885,622 |
8,873,639 |
— |
— |
71,186,498 |
12,397,195 |
— |
— |
|
C |
annat ...............j 3,976 |
7,530 |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
2,254 |
4,275 |
— |
— |
161 A |
Sirap..........................! 17,291.853 |
5,301,372 |
282 |
225 |
19,168,473 |
6,030,615 |
269 |
210 |
17,118,241 |
4,850,009 |
236 |
182 |
161 B |
Melass ....................... 2,770,237 |
144.878 |
— |
— |
6,162,873 |
595,124 |
— |
— |
2,084,827 |
193,168 |
— |
— |
4^
CO
Kungl. Majlis proposition Nr 76.
50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
Bilaga. E.
Sveriges import och export av socker, sirap och melass under åren
1980 och 1931.
" |
19 3 0 |
19 3 |
1 |
||||||
Stat. |
Varuslag |
Import |
Export |
Import |
Export |
||||
k?- |
kr. i |
kg- |
kr. |
kg. |
kr. |
kg- |
kr. |
||
Socker ........................ |
86,309,804 |
13,756,924 |
82,088 |
34,760 |
84,543,359 |
10,307,094 |
67,209 |
26,780 |
|
283 |
polariserande högst 98 %: betsocker.................. |
34,604,384 |
5,293,283 |
_ |
_ |
59,063,899 |
6,443,383 |
_ |
— |
284 |
annat ..................... |
29,561,606 |
4,335,462 |
— |
— |
6,657,532 |
795,522 |
— |
|
285 |
polariserande mer än bit......................... |
2,711,996 |
643,195 |
21,875 |
10,697 |
2,487,197 |
477,749 |
15,911 |
7,239 |
286 |
krossat eller pulverise-rat ....................... |
18,181,927 |
3,402,200 |
55,578 |
22,545 |
16,085,173 |
2,520,765 |
47,229 |
18,003 |
287 |
annat........................ |
249,891 |
82,784 |
4,635 |
1,518 |
249,558 |
69,675 |
4,069 |
1,538 |
288 |
Sirap........................... |
16,326,176 |
4,126,023 |
404 |
161 |
16,712,316 |
3,612,553 |
2,797 |
978 |
289 |
Melass ........................ |
260,111 |
21,452 |
— |
4,848 |
1,013 |
2,298,500 |
32,759 |
Bilaga F.
Medelpriser per månad för svenskt och tjeckoslovakiskt socker, kronor per
100 kilogram.
(Priset å krossmelis avser svenska sockerlabriksaktiebolagets priskurantpris med avdrag av skatt och
grossistrabatt. Priset å tjeckoslovakiskt s. k. »Feinkorn» avser världsmarknadsnoteringen därå fob.
Hamburg, vilken hämtats ur tidskriften »Wirtschaftsdienst».)
Månad |
1 |
C r o |
s s |
melis |
| |
Tjeckoslovakiskt »Feinkorn» |
Skillnad mellan det svenska |
|||||||||||
1926 |
1927 1928 |
1929 |
1930 |
1931 |
1926 |
1927 |
1928 |
1929 |
1930 |
1931 |
1926 |
1927 |
1928 |
1929 |
1930 |
1931 |
||
Januari ......... |
38.1 |
46.3 |
40.2 |
34.3 |
30.6 |
25.0 |
25.2 |
34.3 |
27.9 |
21.8 |
17.7 |
12.7 |
12.9 |
12.0 |
12.3 |
12.5 |
12.9 |
12.3 |
Februari ...... |
37.s |
46.5 |
38.9 |
34.4 |
30.3 |
25.o |
25.5 |
34.0 |
26.8 |
20.5 |
17.1 |
12.6 |
11.8 |
12.5 |
12.1 |
13.9 |
13.2 |
12.4 |
Mars ............ |
36.2 |
46.7 |
40.7 |
33.9 |
29.7 |
25.2 |
24.6 |
33.1 |
26.9 |
20.6 |
16.8 |
13.0 |
11.6 |
13.6 |
13.8 |
13.3 |
12.9 |
12.2 |
April ............ |
37.3 |
45.0 |
40.8 |
32.5 |
29.0 |
25.9 |
25.0 |
31.9 |
26.8 |
19.6 |
16.2 |
13.6 |
12.8 |
13.1 |
14.0 |
12.9 |
||
Maj............... |
38.s |
44.8 |
40. o |
31.6 |
27.8 |
25.8 |
25.9 |
31.7 |
26.fi |
18.7 |
15.3 |
13.2 |
12.9 |
13.1 |
13.5 |
12.9 |
12.5 |
12.6 |
Juni ............ |
37.2 |
43.1 |
38.1 |
30.6 |
27.9 |
25.9 |
26.0 |
30.7 |
25.3 |
18.6 |
14.8 |
13.0 |
11.2 |
12.4 |
12.8 |
12.0 |
13.1 |
12.9 |
Juli.............. |
38.8 |
43.7 |
37.1 |
33.7 |
27.2 |
26.4 |
26.1 |
31-0 |
25.4 |
20.8 |
15.2 |
13.3 |
12.2 |
12.7 |
11.7 |
12.9 |
12.0 |
13.1 |
Augusti ......... |
38.2 |
44.9 |
37.7 |
33.6 |
26.9 |
25.4 |
26.3 |
31.1 |
25.9 |
21.i |
15.0 |
1 12.6 |
11.9 |
13.8 |
11.8 |
12.5 |
11.9 |
12.9 |
September...... |
40.2 |
45.7 |
37.2 |
34.7 |
26.5 |
25.3 |
27.3 |
30.9 |
25.4 |
21.6 |
14.1 |
2 11.6 |
12.9 |
14.8 |
11.8 |
13.1 |
12.4 |
13.7 |
Oktober......... |
40.8 |
41.7 |
35.7 |
33.o |
26.4 |
27.3 |
28.7 |
26.8 |
23.9 |
20.7 |
13.7 |
2 13.2 |
12.1 |
14.9 |
11.8 |
12.3 |
12.7 |
14.1 |
November...... |
42.5 |
38.6 |
35.0 |
31.2 |
26.3 |
27.2 |
30.0 |
26.9 |
22.1 |
18.6 |
13.2 |
13.6 |
12.5 |
11.7 |
12.9 |
12.6 |
13.1 |
13.6 1 |
December...... |
45.5 |
39.8 |
34.6 |
30.7 |
25.0 |
26.5 |
1 33.0 |
27.8 |
21.41 18.2 |
12.3 |
>14.6 |
12.5 |
11.5 |
13.2 |
12.5 |
12.7! 11.9 |
1 5 noteringar. — 2 2 noteringar.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 76.
51
Bilaga G.
Medelpriser per år för svenskt socker, öre per kilogram.
(Priset avser svenska sockerlabriksaktiebolagets priskurantpris å krossad melis, K 5).
1907...... |
1916 .......... |
.............. 56.0 |
1925 ............ |
........... 58.5 |
|
1908.............. |
............. 54.6 |
1917 .......... |
.............. 56.5 |
1926 ............ |
........... 52.2 |
1909...... |
1918 .......... |
.............. 70. o |
1927 ............ |
||
1910............. |
.......... 59.6 |
1919 .......... |
.............. 99.9 |
1928 ............ |
|
1911............. |
............ 57.6 |
1920 .......... |
.............. 126.8 |
1929 ........... |
.......... 36.3 |
1912.............. |
............. 59.8 |
1921 .......... |
.............. 128.4 |
1930 ............ |
........... 28.9 |
1913.............. |
............. 54.4 |
1922 .......... |
.............. 118.3 |
1931 ............ |
........... 26.9 |
1914.............. |
............. 52.1 |
1923 ......... |
.............. 83.» |
||
1915.............. |
............. 53.0 |
1924 ......... |
.............. 75.9 |