Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.
1
Nr 69.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt efterlevande
till vissa i statens tjänst anställda personer; given
Stockholms slott den 15 januari 1932.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o)—3:o) hemställt.
GUSTAF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gyllenswärd,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anmäler följande
frågor om understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer
och anför därvid:
Justitiedepartementet.
l:o.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 14 mars 1931 dagtecknad skrift har Ang. pension
vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona Anders Petter Anders- ^ naktkonsta
son Lindqvists änka, Ingrid Maria Lindqvist, född Svensdotter, anhållit att Andersson
komma i åtnjutande av pension.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sand. 57 höft. (Nr 69—71.)
Lindqvists
änka, Ingrid
Maria Lindqvist.
.
2
Kungl. May.ts proposition Nr 69.
Av handlingarna i ärendet framgår, att mannen Lindqvist, som var född
den 1 november 1845, inträtt i fångvårdens tjänst den 20 november 1873,
förordnats till vaktkonstapel vid dåvarande straffängelset, sedermera tvångsarbetsanstalten
i Karlskrona den 27 april 1877 samt konstituerats till ordinarie
vaktkonstapel den 19 december 1882; att han efter mer än 37 års
anställning avgått ur tjänsten med utgången av januari månad 1911 mot
åtnjutande av årlig pension av 800 kronor; att han icke varit delägare i
civilstatens änke- och pupillkassa; att Lindqvist, som avlidit i februari
månad 1931, efterlämnat hustru och en dotter; att bouppteckningen efter
mannen utvisar brist i boet; att änkan, som är född den 11 december 1849,
enligt intyg av pastorsämbetet i Karlskrona stadsförsamling är medellös och
i behov av allt det understöd, som kan beredas henne; samt att änkan
icke bar barn eller nära anhörig, som är i stånd att bidraga till hennes
uppehälle.
Fångvårdsstyrelsen, som i ärendet avgivit utlåtande den 11 april 1931,
har därvid anfört, att sökandens ömmande omständigheter — särskilt hennes
höga ålder och tilltagande skröplighet — syntes påkalla understöd från statsverkets
sida. I liknande fall hade riksdagen vid upprepade tillfällen beviljat
änkor efter bevakningsmän vid fångvården ekonomisk hjälp på deras
ålderdom. Styrelsen ville särskilt erinra, att 1928 års riksdag enligt skrivelse
till Kungl. Maj:t den 1 juni 1928, nr 354, punkt 1, efter proposition av Kungl.
Maj:t beviljat understöd å allmänna indragningsstaten åt två vaktkonstapelsänkor
under deras återstående livstid, varvid understödsbeloppen för envar
av nämnda änkor bestämts till 384 kronor för år, oavsett dyrtidstillägg. Då
emellertid någon proposition i ämnet icke syntes kunna ifrågakomma till
1931 års riksdag, men änkan med hänsyn till hennes höga ålder och svaga
hälsotillstånd snarast syntes vara i behov av understöd, hemställde styrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte av för ändamålet tillgängliga medel bevilja änkan
ett tillfälligt understöd till belopp, Kungl. Maj:t kunde finna skäligt.
Statskontoret har i infordrat utlåtande den 11 maj 1931 anfört, att med
hänsyn till föreliggande omständigheter och då, såsom fångvårdsstyrelsen erinrat,
riksdagen i flera fall under liknande förhållanden beviljat änkepensioner
— i vilket avseende statskontoret framhållit, att 1931 års riksdag bifallit
Kungl. Maj:ts i proposition nr 93, punkt 1, framlagda förslag om pension
åt förre vaktkonstapeln F. J. Hanssons änka — statskontoret ville hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Ingrid Lindqvist
finge från och med den 1 mars 1931 under sin återstående livstid,
så länge hon förbleve änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension å 384 kronor. Statskontoret har ock anslutit sig till fångvårdsstyrelsens
hemställan om anvisande av ett tillfälligt understöd, vilket lämpligen
syntes böra utgå av andra huvudtitelns anslag till extra utgifter
Kungl. Maj:ts proposition Nr 69. 3
och ersättas från allmänna indragningsstaten, sedan den föreslagna pensionen
beviljats.
Genom beslut den 16 juli 1931 har Kungl. Maj:t tillerkänt Ingrid Lindqvist
ett tillfälligt understöd av 384 kronor, att av fångvårdsstyrelsen bestridas
från det under riksstatens andra huvudtitel uppförda reservationsanslaget
till extra utgifter.
Såsom ämbetsverken erinrat, har riksdagen vid upprepade tillfällen berett Vepai tementsårliga
pensioner åt änkor efter bevakningsmän vid fångvården, vilka icke chefen.
varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. Även i det nu föreliggande
fallet synas mig förhållandena vara sådana, att pension bör utverkas
av riksdagen.
Vad understödsbeloppet angår, torde detsamma, på sätt myndigheterna
hemställt, böra bestämmas till 384 kronor och utgå från allmänna indragningsstaten.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i
Karlskrona Anders Petter Andersson Lindqvists änka,
Ingrid Maria Lindqvist, född Svensdotter, må, räknat
från och med den 1 mars 1931, så länge hon förbliver
änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 384 kronor; dock med skyldighet för henne
att vidkännas avdrag med beloppet av det tillfälliga
understöd å 384 kronor, som hon tilldelats jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 16 juli 1931.
Kommunikationsdepartementet.
2:o.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 3 februari 1931 dagtecknad skrift har Ang.
förre stationsmästaren vid statens järnvägar Jöns Esbjörn Lundqvists änka, ^e*sf”<ionaLinda
Charlotta Lundqvist, född Vesterberg, anhållit att bliva tillerkänd mästarenj.E.
. ,, otj i Lundqvists
pension eller ärligt understöd. änka. Linda
Charlotta
Av handlingarna i ärendet inhämtas följande: Lundqvist.
Jons Esbjörn Lundqvist, som var född den 3 november 1848 och avled
den 8 februari 1926, hade varit anställd vid statens järnvägar under en tid
av 39 år, därav såsom ordinarie stationskarl från och med den 1 mars 1875
till den 1 november 1886 samt såsom stationsmästare från och med sistsagda
dag intill sin avgång den 1 december 1913. Han hade varit delägare
i statens järnvägars änke- och pupillkassa men, då han år 1904 in
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.
Departements
chefen.
gått äktenskap med sökanden, hade han uppnått en levnadsålder av 55 år,
på grund varav delägarrätt i kassan för erhållande av pension åt sökanden
vid sagda tid icke kunnat vinnas utan erläggande av avsevärda tilläggsavgifter.
Sökanden är född den 2 juli 1873 och barnlös. Enligt intyg, vars riktighet
bestyrkts av komministern inom den församling, där sökanden är
kyrkoskriven, har hon, som enligt läkarintyg lider av allmän klenhet på
grund av genomgången lungsot m. m., endast haft tillfälligt lättare sömnadsarbete
och icke åtnjutit annat understöd än från »Föreningen Gör godt»
vid jultiden 1930.
Järnvägsstyrelsen, som den 25 februari 1931 avgivit utlåtande i ärendet,
har därvid erinrat, att riksdagen tidigare i olika fall beviljat understöd
under likartade förhållanden som de nu förevarande, d. v. s. då pensionsrätt
icke förelegat, enär äktenskapet ingåtts efter den tid, då enligt gällande
bestämmelser äktenskap skulle hava slutits för att i vanlig ordning medföra
pensionsrätt för änkan. Med hänsyn härtill och i betraktande av
mannens långa anställningstid vid statens järnvägar har styrelsen ansett
sig böra förorda, att Linda Lundqvist tillerkändes något understöd av trafikmedel.
Detta understöd borde, i överensstämmelse med vad som under
senare år skett i liknande fall, bestämmas till 444 kronor årligen, att utgå
så länge hon befunne sig i sitt nuvarande änkestånd.
Statskontoret har i infordrat utlåtande i ärendet av den 28 mars 1931
anfört, att skäl syntes föreligga för beredande av någon pension av statsmedel
åt sökanden. Statskontoret har tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag
och därvid föreslagit pensionens utgående från och med ingången av år 1931.
Såsom järnvägsstyrelsen erinrat, har riksdagen tidigare i vissa fall beviljat
pension åt änka efter befattningshavare i statens tjänst under likartade
förhållanden som de nu förevarande, d. v. s. då med hänsyn till
mannens ålder vid äktenskapets ingående detta icke medfört pensionsrätt
för änkan. På grund härav och med beaktande jämväl av övriga i ärendet
åberopade omständigheter anser jag mig böra tillstyrka, att änkan Lundqvist,
som befinner sig i knappa omständigheter, tillerkännes något understöd
av statsmedel. Understödet synes mig böra bestämmas till det av järnvägsstyrelsen
ifrågasatta beloppet samt utgå av trafikmedel från och med
ingången av år 1931.
Jag får sålunda hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att förre stationsmästaren vid statens järnvägar Jöns
Esbjörn Lundqvists änka, Linda Charlotta Lundqvist,
född Vesterberg, må, räknat från och med den 1 januari
5
Kungl. May.ts proposition Nr 69.
1931, under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
änka, av traflkmedel uppbära en årlig pension av 444
kronor.
Jordbruksdepartementet.
3:o.
I en till domänstyrelsen ställd och av styrelsen jämte eget utlåtande den
2 februari 1931 överlämnad skrift har extra jägmästaren Ernst Richard
Hedebys änka, Greta Hedeby, född Danckwardt-Lillieström, hemställt om
beredande av pension åt henne och makarnas fem minderåriga barn.
Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:
Hedeby, som var född den 1 februari 1889, förordnades, efter att hava
avlagt avgångsexamen från skogshögskolan den 31 mars 1917» den 12
april samma år till extra jägmästare. Hans effektiva tjänstgöring inom
domänverket från sistnämnda dag till dödsdagen den 11 september 1929
omfattade sammanlagt 6 år 3 månader 19 dagar. Därjämte tjänstgjorde
han under tiden 11 januari—15 juli 1918 samt 25 oktober 1918- 31 januari
1921 hos bränslekommissionen såsom distriktschef i Mjölby distrikt, °varigenom
hans sammanlagda effektiva statstjänst uppginge till 9 år 1 månad.
Med inberäknande av jämväl den tid, under vilken arbete ej kunde beredas
honom, utgjorde anställningstiden 12 år 5 månader. Dessutom hade Hedeby
under de senare åren a^ sin levnad med stöd av anslag från fonden för
skogsvetenskaplig forskning utfört vissa undersökningar av ekens stamform
och ekonomiska utnyttjande. Rektorn vid skogshögskolan, professorn T.
Jonson, som på uppdrag av fondens styrelse haft att följa denna undersökning,
hade i avgivet intyg lämnat Hedebys forskningsarbete ett synnerligen
gott vitsord, samt däri meddelat, att enligt professor Jonsons mening de ur
fonden beviljade anslagen icke synts hava täckt kostnaderna ens för själva
materialinsamlingen och sålunda än mindre för bearbetningen, varför åtminstone
den senare måst utföras med uppoffring av Hedebys egna tillgångar.
. ... .
Vid sitt frånfälle hade Hedeby alltsedan den 1 april 1927 åtnjutit avlöning
enligt tjänstegrupp 7, löneklass III, i löneplanen för extra befattningshavare
vid domänverket. Enär Hedeby under de fyra sista månaderna av år 1929
erhållit förordnande å assistenttjänst inom lönegrupp C i nämnda löneplan,
hade hans avlöning vid dödstillfället utgått efter 4,284 kronor för år jämte
därå belöpande dyrtidstillägg.
Enligt bevis från pastorsämbetet i Mjölby efterlämnade Hedeby såsom
sterbhusdelägare förbemälda änka, född den 12 oktober 1893, ävensom följande
5 minderåriga barn: Beck Stig Axel, född den 5 oktober 1919, Claes Per
Åke, född den 17 februari 1921, Erik Ulf Rickard, född den 22 oktober 1923,
Britta Margareta, född den 26 juli 1925, och Gunilla Maria Augusta, född
den 26 februari 1927. .
Sedan boet efter Hedeby avträtts till urarvakonkurs, uppginge enligt
bouppteckningen, som förrättats av gode mannen i konkursen, boets tillgångar
till 14,371 kronor 23 öre, därav kontanta medel 85 kronor, personlig lös
-
Ang.
uppfostringsbidrag
åt
extra jägmästaren
K. Ti. Hedebys
minderåriga
barn.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.
egendom 860 kronor, fordringar (avlöningsmedel) 426 kronor 23 öre och
livförsäkringar 13,000 kronor. Skulderna vore däremot upptagna till 35,417
kronor 78 öre, på grund varav bristen i boet utgjorde 21,046 kronor 55 öre.
Den huvudsakliga lösegendomen hade emellertid sålts genom lösöreköpskontrakt
år 1925 för 4,917 kronor, och livförsäkringsbreven vore pantförskrivna
för fulla värdet.
Änkan Hedeby vore, sedan dödsboet avträtts i konkurs, i fullständig saknad
av tillgångar och beskattningsbar inkomst samt efter mannens död för sig
och sina barns uppehälle i huvudsak hänvisad till främmande hjälp.!
I detta sammanhang må erinras, att fråga om pension åt Hedebys efterlevande
varit föremål för prövning vid 1930 års riksdag i anledning av en
inom andra kammaren i ämnet väckt motion. I utlåtande nr 32, punkt 25,
anförde hankoutskottet, att utskottet visserligen funnit vad i motionen anförts
tala för att understöd av statsmedel i en eller annan form lämnades
Hedebys efterlevande, men utskottet, som för övrigt sade sig icke vara berett
att på grundval av den förebragta utredningen tillstyrka en åtgärd i
sådan riktning, hade varit av den meningen, att ärendet vore av den art,
att prövningen av detsamma i första hand borde ankomma på vederbörande
myndigheter och Kungl. Maj:t. Utskottet hade också förmenat, att Kungl.
Maj:t — därest efter närmare utredning omständigheterna funnes böra därtill
föranleda — icke skulle underlåta att till riksdagen inkomma med framställning
i ämnet. I anslutning till utskottets hemställan föranledde den
väckta motionen icke till någon riksdagens åtgärd.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande har domänstyrelsen, som lämnat de
bästa vitsord om nit och intresse beträffande Hedebys tjänstgöring inom
domänverket, anfört, att, då Hedeby såsom innehavare av allenast extra
befattning icke varit i tillfälle att genom inträde i civilstatens änke- och
pupillkassa eller annan statlig pensionsinrättning bereda sina efterlevande
något bidrag till underhållet, synnerligen goda skäl syntes föreligga för
beredande av understöd av statsmedel åt änkan, så länge hon förbleve i sitt
änkestånd, och åt vart och ett av barnen intill uppnådd ålder av 18 år.
Något bevis om att änkan vore oförmögen till arbete funnes visserligen icke
bilagt ansökningshandlingarna, men änkan hade själv framhållit svårigheten
att vid hennes ålder erhålla inkomstbringande arbete samt erinrat om, att
hennes huvudsakliga tid toges i anspråk för skötseln av hem och barn.
Domänstyrelsen hade visserligen icke kunnat förebringa någon nämnvärd
vidsträcktare utredning än den, som förelädes 1930 års bankoutskott, men
det syntes styrelsen fullt klart, att här förelåge ett fall, då statsverket borde
träda stödjande emellan. Väl vore det sant, att Hedebys verksamhet i statens
tjänst icke varit långvarig, men Hedeby hade dock avlidit under sin anställning
i statstjänst och i det ögonblick, då han kunde räkna med något ljusare
framtidsutsikter på den bana, dit intresse och fallenhet fört honom.
Vad de eventuella pensionsbeloppen beträffar, har styrelsen erinrat därom,
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 69.
att i den vid 1930 års riksdag väckta motionen föreslagits ett årligt belopp
av 600 kronor för änkan Hedeby och 184 kronor för vart och ett av barnen.
Styrelsen insåge visserligen, att dessa belopp ingalunda kunde täcka kostnaderna
för familjens uppehälle, men med hänsyn till dels Hedebys jämförelsevis
korta tjänstetid, dels hans tjänsteställning såsom allenast extra
tjänsteman med därav föranledd befrielse från varje inbetalning till pensionskassor,
dels ock den praxis, som syntes hava utbildat sig beträffande
pensioner och understöd åt efterlevande till statsanställda, ville styrelsen
icke ifrågasätta högre pensionsbelopp än de av motionärerna föreslagna,
dock med avrundning beträffande barnens pensioner till med 12 jämnt
delbara belopp. Styrelsen förutsatte emellertid, att å samtliga dessa pensionsbelopp
komme att utgå sedvanligt dyrtidstillägg.
På grund av vad domänstyrelsen sålunda anfört har styrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, -att änkan Hedeby samt
vart och ett av makarnas minderåriga barn Beck Stig Axel, Claes Per Åke,
Erik Ulf Rickard, Britta Margareta och Gunilla Maria Augusta finge, räknat
från och med den 1 oktober 1929, från statens domäners fond åtnjuta årligt
understöd, änkan, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, med
600 kronor samt vart och ett av barnen till och med det år, varunder det
uppnådde 18 års ålder, med 180 kronor.
Statskontoret, som den 23 mars 1931 avgivit infordrat utlåtande i ärendet,
har därvid anfört, att det av den av domänstyrelsen framlagda utredningen
syntes ådagalagt, att Hedebys efterlämnade familj vore i behov av hjälp
till sitt uppehälle samt att understöd borde lämnas åt familjen av domänverkets
medel. Emellertid vore änkan Hedeby blott 37 år gammal och,
såvitt handlingarna utvisade, fullt arbetsför. Här förelåge alltså ett fall,
där under liknande omständigheter understöd ansetts icke böra beviljas
änkan utan allenast såsom uppfostringsbidrag till barnen. Ordnades det på
sådant sätt, syntes dock understödsbeloppet till varje barn skäligen böra
något höjas, förslagsvis till 240 kronor. Statskontoret har för den skull
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att vart och
ett av makarna Hedebys fem barn finge från och med den 1 oktober 1929 till
och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnådde 18 års ålder,
av domänfondens medel uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 240 kronor.
Med hänsyn till Hedebys jämförelsevis korta verksamhet i statens tjänst Departementshar
jag måst ställa mig i viss mån betänksam mot att understöd av stats- cAe/«*-medel beredes hans efterlevande. I betraktande av de särskilda omständigheter,
som anförts till stöd för en dylik åtgärd, vill jag dock ej motsätta
mig, att staten träder hjälpande emellan.
Vad beträffar understödets omfattning, har domänstyrelsen föreslagit understöd
för såväl änkan som barnen, under det att statskontoret på angivna skäl
ansett, att understöd bör beredas familjen allenast i form av uppfostringsbidrag
8 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 69.
för barnen. Jag delar statskontorets uppfattning i denna fråga. På sätt statskontoret
förordat torde emellertid, därest pension ej beviljas änkan, uppfostringsbidragen
för barnen böra höjas utöver vad domänstyrelsen ifrågasatt.
Understöden torde, på sätt ämbetsverken föreslagit, böra utgå från
och med den 1 oktober 1929 och bestridas av domänfondens medel.
På grund av vad sålunda anförts får jag alltså hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att ett vart av avlidne extra jägmästaren Ernst
Richard Hedebys och hans efterlämnade änka Greta
Hedebys barn, Beck Stig Axel, Claes Per Åke, Erik Ulf
Rickard, Britta Margareta och Gunilla Maria Augusta,
må, räknat från och med den 1 oktober 1929, till och
med utgången av det kalenderår, under vilket barnet
uppnår 18 års ålder, från statens domäners fond uppbära
ett årligt uppfostringsbidrag av 240 kronor.
Vad departementschefen ovan under punkterna
l:o)—3:o) hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, behagar Hans Maj:t Konungen
bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Vid protokollet:
R. Borgström.