Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

1

Nr 66.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående användande av
medel ur undsättningsfonden för tillvaratagande av stormfälld
skog inom vissa delar av landet; given Stockholms slott
den 29 januari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 januari
1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför: Jag

anhåller att få för Kungl. Maj:t anmäla uppkommen fråga om
hjälpåtgärder från statens sida för tillvaratagande av stormfälld skog
inom vissa delar av landet.

Den 15 och den 16 december 1931 övergick en mycket svår storm vissa
områden inom Stockholms, Uppsala och Gotlands län, varigenom skogarna
därstädes utsattes för osedvanligt stora skador. Förödelsen berodde icke
blott på stormens orkanartade styrka — vindhastigheten uppgick i norra
Uppland till 30—34 sekundmeter och inom vissa delar av Gotland tidvis till
37 sekundmeter — utan även därpå, att stormen föregicks av ett häftigt

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 saml. 54 höft. (Nr 66.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

snöblandat regn, som efter hastigt inträdd kyla orsakade isbildning och
tyngde ned genom riklig kottsättning redan förut hårt belastade trädkronor.

Genom skogsvårdsstyrelserna i nämnda län igångsattes omedelbart undersökningar
av stormfällningens storlek samt av utdrivnings- och försäljningsmöjligheterna.
Ortsbefolkningen samlades till möten såväl i
Stockholms som Uppsala län för att överlägga om åtgärder för tillvaratagande
och avyttring av de stormfällda virkesmängderna. Härefter
sammanträdde representanter för do tre länen till gemensam överläggning.

Vid det inom Stockholms län hållna mötet, vilket ägde rum den 4 januari
1932 i Östhammar, uppdrogs åt en delegation, bestående av landshövdingen
N. Edén, länsjägmästaren E. Hedeman-Gade samt fem skogsägare,
att med ledning av vid mötet framförda synpunkter hos Kungl.
Maj :t göra framställning i ämnet, och hava delegerade i skrivelse den 9
januari 1932 på anförda skäl hemställt, att Kungl. Maj:t måtte bereda
köpare av stormfälld skog inom sådana områden av Stockholms län, där
stormfällningen uppgår till mer än en normal årsavverkning, räntefria
lån under ett år under förutsättning, att priset icke understiger vad som
kan anses skäligt samt att köparna ställa säkerhet, som godkännes av
den myndighet, Kungl. Maj:t bestämmer. Med utlåtande den 11 januari
1932 har länsstyrelsen i Stockholms län överlämnat sagda skrivelse ävensom
en skrift i ämnet från skogsägare i Börstils kommun.

Vidare hava, på uppdrag av i Österlövsta och Alunda i Uppsala län
hållna möten, ordföranden i sagda läns skogsvårdsstyrelse friherre Fr.
von Essen, länsjägmästaren R. Liibeck samt elva skogsägare, i skrivelse
den 9 januari 1932 gjort enahanda hemställan som förenämnda delegerade
för mötet i Stockholms län. Med utlåtande sagda den 9 januari har
länsstyrelsen i Uppsala län överlämnat nämnda skrivelse.

Därjämte hava landshövdingen A. E. Rodhe, länsjägmästaren E. Melin
samt tre representanter för skogsägare på Gotland i skrivelse den 9
januari 1932 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte bereda köpare av stormfälld
skog å enskild mark inom sist nämnda län räntefria lån under ett
år under förutsättning, att priset icke överstiger vad som kan anses skäligt
samt att köparna ställa säkerhet, som godkännes av den myndighet,
Kungl. Maj:t bestämmer. Denna skrivelse har länsstyrelsen i Gotlands
län överlämnat med utlåtande samma dag.

Ur framställningarna meddelas i huvudsak följande uppgifter rörande
stormskadornas omfattning.

Stockholms län. Stormskadorna äro störst inom Forsmarks, Valö,
Börstils, Hökhuvud och Hargs socknar i Frösåkers härad, där den vindfällda
kubikmassan beräknas uppgå till 11 fm3 (kubikmeter fast mått)
per hektar av all produktiv skog. Inom vissa delar av Edebo, Gräsö,
Bladåkers, Faringe, Väddö och Björkö-Arholma socknar hava vidare på

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

enstaka hemman stormfällts 5 å 10 fm3 per hektar, men inom sistnämnda
socknar heräknas stormfällningen dock i medeltal till allenast ungefär ett
års normal avverkning. De beräknade stormskadorna inom det hårdast
härjade området i Stockholms län framgå närmare av följande tabell.

Skogsägare

Totalareal

produktiv

skogsmark

hektar

Stormfälld

virkesmassa

Därav beräknas erhållas

fm3

per hektar
av total-arealen i fm8

antal

timmer

lms

sulfitved

Kronan.................................

3,800

63,000

16

150,000

Uppsala akademi ..................

100

2,000

20

5,000

Gimo-Österby bruks A.-B.......

20,000

230,000

12

490,000

[ 200,000

Hargs bruk...........................

15,000

250,000

16

400,000

Forsmarks bruk.....................

13,000

100,000

8

70,000

Hemmansägare ....................

24,000

189,000

8

155,000

1

Tillhopa

75,900

834,000

11

1,270,000 |

200,000

Normala årsavverkningen å de i tabellen angivna skogarna heräknas
under de senare åren hava uppgått till 2.5 fm3 per hektar. Den stormfällda
virkesmassan skulle alltså motsvara i medeltal något mer än fyra
årsavverkningar. Flera hemman hade emellertid förlorat ända till 80
procent av sitt virkesförråd. För den i tabellen angivna virkesmängden
kunde rotvärdet efter priserna vid 1927/1928 års fastighetstaxering heräknas
uppgå till närmare 5,000,000 kronor.

Uppsala län. De socknar inom nämnda län, som blivit hårdast drabbade,
äro Österlövsta, Hållnäs, Film, Dannemora, Skäfthammar och Edeby,
men därjämte hava stora förödelser uppstått på åtskilliga ställen
inom Älvkarleby, Västlands, Tegelsmora, Morkarla, Alunda, Stavby,
Rasbokils, Vendels och Tensta socknar. De beräknade stormskadorna
inom de härjade områdena framgå av följande uppgifter.

Totalareal

Stormfälld

virkesmassa

Därav beräknas erhållas

Skogsägare

produktiv

skogsmark

hektar

fm3

per hektar
av total-arealen i fm8

antal

timmer

lm3

sulfitved

Kronan och andra allmänna
skogar ..............................

12,600

144,000

11.4

350,000

Uppsala akademi ..................

1,500

18,000

12

40,000

Gimo-Österby bruks A.-B.......

54,800

570,000

10

1,500,000

• 220,000

Hemmansägare o. dyl............

20,980

210,000

10

380,000

Tillhopa

89,880

942,000

10.6

2,270,000

220,000

Gotlands län. Inom Fårö socken uppskattas antalet stormfällda träd
till ungefär 100,000, och torde totalantalet för länet närma sig 600,000
träd med en virkesmassa av inemot 200,000 kubikmeter. Svårast har
stormen drabbat vissa soeknar på norra och nordöstra Gotland, där
åkerjorden tillika är karg och ringa.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

I de föreliggande framställningarna liar vidare utförligt avhandlats
de svårigheter, vari skogsägarna blivit försatta på grund av stormfällningen,
samt närmare undersökts möjligheterna för det stormfällda virkets
tillvaratagande och avsättning. Jag vill nu lämna en sammanfattning
av de synpunkter härutinnan, som kommit till uttryck i de olika
framställningarna.

Rådande synnerligen låga pris å skogsprodukter hade redan förut försatt
många skogsägare i mycket svårt läge och föranlett dem att i möjligaste
mån inskränka avverkningarna för vintern. Man hade nämligen
ej° velat avyttra de värdefullare sortimenten till de gällande, abnormt
låga priserna, och virke från gallringar och rensningar hade för
närvarande så obetydligt värde, att det knappt motsvarade omkostnaderna
och virket således ofta saknat rotvärde. Skadorna hade nu övergått
de värdefullaste skogarna, och därmed tvingades skogsägarna att under
de mest ogynnsamma konjunkturer till varje pris realisera betydande delar
av skogstillgångarna, för många nästan de totala. Den inträffade
skadegörelsen komme därför att medföra högst avsevärda förluster för
varje av densamma drabbad skogsägare, och för en del av dem skulle
den kunna bliva ruinerande.

Det vore emellertid av den största vikt, att det stormfällda virket bleve
tillvarataget redan under denna vinter. Man kunde eljest befara, att
de fällda och torkade stammarna komme att utgöra farliga härdar för
skadliga insekter (barkborrar, märgborrar, tallvivlar, tallbocken m. fl.),
som efter en massförökning kunde komma att innebära den största fara
för angränsande ännu friska skogar. På anmodan av skogsvårdsstyrelsen
i Stockholms län hade föreståndaren för statens skogsförsöksanstalts
entomologiska avdelning, professorn I. Trägårdh, gjort ett uttalande härom.
— Professor Trägårdh har framhållit, bland annat, att de ifrågavarande
skadeinsekternas förökningssiffra vore så stor, att det ej behövdes
mer än att yngelmöjligheterna genom vind- eller snöbrott ökades,
för att en massförökning kunde komma till stånd, att om granbarkborren
och andra insekter finge ostört utveckla sig i den stormfällda skogen,
man hade att motse en större härjning av dem under de följande
åren, vilken komme att gå ut över de kvarvarande bestånden, samt att
det av denna orsak vore en angelägenhet av största vikt, att det stormfällda
virket under sakkunnig ledning behandlades på ett sådant sätt,
att insekternas förökning i möjligaste grad bekämpades.

Ett dröjsmål med upphuggningen av virket utöver innevarande vinter
skulle, enligt framställningarna, därjämte i betydande grad nedsätta virkets
redan nu ringa värde. Rötsvampar, blåytesvampar och vissa vedätande
insekter skulle komma att bedriva ett förödelsearbete, som helt
säkert skulle på många håll göra det omöjligt att med ekonomisk vinst
taga vara på virket.

På grund av den oreda, som genom stormfällningarna uppstått i skogarna,
bleve alla arbeten med upphuggning, släpning och utkörning väsentligt
försvårade och därigenom fördyrade.

En synnerligen stor olägenhet uppstode för flertalet smärre skogsägare
särskilt i Uppland därigenom, att de nu måste i stor utsträckning använda
lejt folk till dessa arbeten, som under andra förhållanden brukade
utgöra deras egen vanliga vintersysselsättning.

Det beräknas vidare, att för upphuggning av det stormfällda virket

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

5

skulle erfordras en arbetsstyrka av ungefär 2,500 inom Stockholms län
och av ungefär 2,000 man inom Uppsala län, i båda fallen under en tid
av inemot 70 arbetsdagar.

För nämnda båda läns vidkommande torde för virkets tillvaratagande
traktens egen tillgång på arbetskraft icke förslå, utan måste arbetare
anskaffas från andra håll. För underlättande av detta hade vissa särskilda
åtgärder för arbetsförmedling vidtagits. En väsentlig del av de
arbetare, som sålunda nu kunde beredas arbete, torde eljest hava behövt
söka arbetslöshetsunderstöd.

Från representanterna för Stockholms län har framhållits, att en förutsättning
för tillgodogörande av det stormfällda virket å större delen
av den härjade arealen vore, att interimsflottning kunde medgivas i
Olandsån och Forsmarksån. Ansökningar om dylik flottning hade redan
inlämnats. Interimsflottning i Olandsån kunde av formella skäl endast
lämnas åt Gimo—österby bruks aktiebolag. Bolaget hade dock vid förda
förhandlingar förklarat sig icke hava något att erinra mot att samtliga
övriga av flottleden berörda markägare utnyttjade denna. Då den blivande
flottningen av praktiska skäl icke torde kunna företagas under
annan form än separatflottning, syntes virket efter respektive flottleder
icke kunna säljas annat än till ett mycket begränsat antal köpare.

Till det anförda komma ytterligare en allvarlig svårighet, nämligen
att finna köpare till allt det virke, som måste tillvaratagas. De flesta
större virkesköp hade redan skett för säsongen, och de större skogsavverkarna
hade redan ordnat för vinterns arbeten, så att några större förändringar
eller omläggningar i syfte att inskränka avverkningar på andra
håll för att koncentrera dem till de härjade trakterna torde knappast
vara att påräkna. Även om en del försäljningar kunde ske för skogsindustriens
behov under säsongen, finge man dock vara beredd på att största
delen finge säljas för dessa industriers förbrukning under nästkommande
år och att därigenom svårigheterna komme att i all synnerhet gälla dels
finansierandet av inköp så långt i förväg och dels ernåendet av erforderliga
medel till så billiga villkor, att ej betungande räntor i alltför hög
grad verkade nedtryckande på virkesprisen.

Förslaget om räntefri kredit åt köpare av stormfälld skog har i framställningen
från Uppsala län motiverats på i huvudsak följande sätt.

Vid mötena med skogsägarna hade allmänt uttalats den förhoppningen,
att någon hjälp från det allmännas sida skulle erhållas för underlättande
av virkesförsäljningarna. Även om en sådan kreditgivning innebure vissa
svårigheter, torde man dock kunna utfinna former, som, utan att innebära
risker för statsverket och ej heller större omkostnader, likväl skulle
lända de betryckta skogsägarna till stor hjälp.

Helt visst skulle det ej vara lämpligt eller genomförbart, att sådan kredit
lämnades do avverkande skogsägarna direkt. Redan deras störa antal
skulle omöjliggöra en sådan anordning. Däremot skulle sannolikt avtal
kunna träffas med större skogsförbrukande industrier om att dessa åtoge
sig att under vissa bestämda villkor uppträda såsom köpare mot det att
de kommo i åtnjutande av statskredit i en utsträckning, som motsvarade
inköpen. Med hänsyn till att inköpen till största delen skulle komma att
avse ett kommando års behov, syntes det föreligga skäl för att sådan kredit
lämnades räntefritt under ett år. Givetvis skulle de köpare, som beviljades
sådan kredit, prestera den säkerhet, som skäligen bordo krävas.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

*Z?''h0Vt betrj;gSande avtal träffas om att de priser, som komme att
I 6''0 ®ka,hga °®h att köPen endast komme att omfatta virke
m ,tnr ,nU lairf fSk°g'' f°rda underhandlingar ville det synas, som
utsikter funnes för att vederhäftiga köpare skulle kunna vinnas
åt denna marknad, om kreditfrågan kunde ordnas på antytt sätt.

Det sammanlagda kreditbehovet för enskildas stormfällda skogar inom
Uppsala län har i framställningen beräknats till ungefär 3,500,000 kronor,
b ör Stockholms läns vidkommande har i framställningen från representanter
för skogsägare i nämnda län anförts, att den erforderliga statskrediten
beraknats till ett sammanlagt belopp av ungefär 3,000,000 kronor
Vad Gotlands län beträffar har i den från sagda län inkomna framställningen
uppgivits, att ett stort antal skogsägare särskilt inom skogfattigare
trakter för eget behov och för kommande års förbrukning inom orten
torde komma att lagra det från den stormfällda skogen härrörande virket
och kunde på grund härav statskrediten för Gotlands län, såvitt nu kunde
bedömas, icke behöva röra sig om högre belopp än 600,000 kronor.

I do av vederbörande länsstyrelser i ämnet avgivna utlåtanden hava
ansökningarna om räntefri kredit livligt tillstyrkts. Länsstyrelserna
hava för egen del anfört i huvudsak följande.

Länsstyrelsen i Stockholms lön kunde vitsorda dels stormskadornas exempellösa
omfattning mom det ifrågavarande området av länet, dels ock den
trängande angelägenheten för att icke säga nödvändigheten av att omedelbart
under denna vinter upphugga, aptera och sammanföra det stormlallda
virket. Likaledes hade länsstyrelsen funnit det vara uppenbart,
att en sa forcerad, allmän avverkning av den stormfällda virkesmassan.
som sålunda måste göras, icke läte sig åstadkommas, utan att skogsägarna
kunde räkna på virkets avsättning till rimliga priser, samt att å andra
sidan köpare — i trävarumarknadens nuvarande tryckta läge och vid
denna tidpunkt på året — knappast torde kunna uppdrivas utan särskilda
anstalter för att stimulera till vederhäftiga anbud. Det vore på så
satt som tanken om ett års räntefri statskredit logiskt tvingat sig fram.
Länsstyrelsen tilläte, sig med. all styrka framhålla, att skogsägarna och
skogsvårdsstyrelsen i länet gjort och vore beredda att göra allt vad de
av egna krafter förmådde. Men i sista hand bleve dock det hela ofrånkomligt
beroende av möjligheten till virkets försäljning, och denna möjlighet
kunde icke åvägabringas utan den begärda statskrediten. Då nu en
statskredit, sådan som den här skisserade, icke behövde åsamka staten
annan kostnad än den, som motsvarade ett års ränta å tillhandahållna
medel, och. då därmed skulle vinnas åtminstone en avsevärd lindring av
den ödesdigra olycka, som drabbat en hel landsdel, särskilt dess sko"-sagande
jordbrukarbefolkning, ville länsstyrelsen enträget förorda den
gjorda ansökningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län har framhållit, att stormskadorna i de
uppländska skogarna den 15—16 december 1932 haft extraordinär omfattning
till såväl areal som beskaffenhet. Skadorna vore så mycket mera
kännbara som nuvarande läge på trävarumarknaden vore ogynnsamt
för avsättning över huvud och så mycket mera, när det gällde virkesmängder,
svarande mot flera års avverkning. Härtill komme, att stormskadan
inträffat vid den tid, då eventuella köpare i regel redan träffat

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

7

avtal om avverkning av förut inköpta virkespartier och således icke
kunde antagas vara benägna att komplettera sina virkesförråd. —• Under
dessa förhållandena syntes för jordägarna och det allmänna föreligga
två risker. Den ena vore, att det stormfällda virket, som tyvärr omfattade
särskilt värdefull skog, slumpades bort till mycket låga priser. För
skogsägarna innebure detta en tvångsrealisation med. direkt förlust under
i övrigt för jordbruket särskilt tryckande produktpriser. Många jordägares
ekonomi kunde härigenom helt visst råka i allvarlig fara. Den
andra risken vore, att jordägarna inför de dåliga utsikterna till avsättning
läte de stormfällda träden kvarligga i skogen. Härigenom komme
virkets värde ytterligare att sjunka, och dessutom kunde med stor säkerhet
befaras, att den kvarstående skogen under sommaren råkade ut för
svåra härjningar av insekter med därav följande förökad ödeläggelse av
landskapets skogar. — Bär antydda omständigheter hotade en hel landsdel
med så stor skada, att hjälpåtgärder från det allmännas sida torde
vara väl befogade. De ifrågasatta åtgärderna för räntefri kredit till
köparna under kontroll över prissättningen hade vid inom länet med
skogsägarna hållna möten ansetts innebära den på samma gång mest effektiva
och i tillämpningen mest praktiska anordningen. Med den stimulering
till forsäljningsavtal, varom en sådan åtgärd lämnade förhoppning,
torde man kunna antaga, att det över huvud avsättningsbara
virket under innevarande säsong bortfördes från skogarna. Åtgärder för
att underlätta flottningen i de berörda flottlederna vore under behandling.
_ Då här berördes frågan om skyndsam försäljning och bortföring
av virket, hade länsstyrelsen ingalunda förbisett, att en forcerad avverkning
under innevarande vinter komme att beröva jordägarna möjligheten
att uteslutande med egna arbetskrafter utdriva virket. Tvärtom bleve
det nödvändigt att anskaffa ett betydande antal vana skogsarbetare från
andra håll. Inför de stora värdeförluster, som hotade, därest virket finge
kvarligga, måste dock denna synpunkt sättas i andra hand. Tillika finge
framhållas, att genom de sålunda erbjudna arbetstillfällena lättnad på
arbetsmarknaden skulle kunna åstadkommas och detta just under den
svåraste tiden. Novembersiffrorna för arbetssökande inom jordbruk och
skogsbruk i förhållande till antalet lediga platser hade aldrig varit så
höga, som enligt senaste redovisning. Över huvud hade, särskilt inom
jordbruket och skogsbruket, stegringen av arbetslösheten under 1931 varit
särskilt stark. —- På grund av vad sålunda anförts finge länsstyrelsen
livligt tillstyrka bifall till föreliggande ansökning.

Länsstyrelsen i Gotlands län har likaledes vitsordat, att den synnerligen
häftiga storm, som den 15—16 december 1931 härjade på Gotland, anställde
mycket allvarliga skador å länets skogar, särskilt i de norra delarna.
Angelägenheten av att skyndsamt tillvarataga den stormfällda skogen
samt svårigheterna för skogsägarna, av vilka ett flertal befunne sig I
små omständigheter, att anskaffa erforderligt rörelsekapital, syntes val
motivera, att från statens sida lämnades ett stöd för att mildra verkningarna
av den olycka, som inträffat. Stora värden stode otvivelaktigt på
spel. om icke möjlighet snarast bereddes* skogsägarna att tillgodogöra sig
de avsevärda mängder timmer, som nu lågo runt om i skogarna. — Den
form för statshjälpens lämnande, som föresloges, nämligen ett års räntefria
lån till köpare av stormfälld skog, syntes länsstyrelsen lämplig med
hänsyn till svårigheterna att organisera en hjälpkredit till alla de olika
skogsägarna. Emellertid villo länsstyrelsen icke underlåta att framhålla,
att det för Gotlands del kundo komma att visa sig vara förenat mod vissa

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

svaiigheter att finna köpare till sa stora virkesmängder, varom bär vore
fråga. Vid de förhandlingar, som förts, hade även framhållits önskvärdheten
av att, om statskredit beviljades, denna utsträcktes till två
år, varav det första året räntefritt. De köpare, som måste lagra virket,
vore nämligen icke säkra på att redan inom ett år kunna försälja detsamma.
Länsstyrelsen ansåge denna synpunkt böra beaktas vid frågans
prövning.

Härefter har skogsvårdsstyrelsen inom Gotlands län i skrivelse den 13
januari 1932 gjort framställning, åsyftande vissa åtgärder för åstadkommande
av upphandling för statens järnvägars räkning av slipers,
upphuggen av stormfälld skog å Gotland.

Vidare hava läns jägmästarna Hedeman-Gade och Liibeck, vilka av
förenämnda delegerade från Stockholms och Uppsala län utsetts att utgöra
arbetsutskott, efter överläggning med landshövdingarna i nämnda
län, i skrivelse den 16 januari 1932, till komplettering av delegerades förut
omförmälda framställningar, anfört i huvudsak följande.

Enligt vad delegerade beräknat i deras skrivelse den 9 januari 1932, uppginge
sammanlagda kreditbehovet för de båda länen till högst 6,500,000
kronor.

Av skrivelserna framginge icke, huru detta belopp beräknats. Det finge
därför här framhållas, att angivna kreditbehov grundats uteslutande på
de virkeskvantiteter, som ovillkorligen måste försäljas i oförädlat skick,
alltså endast på sådana kvantiteter, som under inga förhållanden kunde
försågas vid förefintliga sågverk eller av skogsägarna upplagras.

Gimo-Österby bruks aktiebolag hade sålunda av förefintliga timmermängder
endast beräknat att sälja cirka 1,000,000 timmer, medan bolaget
räknat med att kunna lagra ej mindre än 1,600,000 timmer, motsvarande
två års försågningar vid egna verk. Bolagets årliga sågningskapacitet
vore nämligen omkring 700,000 timmer. Hargs bruk hade vidare beräknat
få sälja 200.000 timmer, medan återstoden eller 200,000 skulle lagras. Detta
bruks sågningskapacitet uppginge till omkring 100,000 timmer.

Därest Gimo-Österby bruks aktiebolag icke lojalt funnit sig i att bifalla
det från de mindre skogsägarna framkomna förslaget om att gemensamma
försäljningar borde ordnas, utan i stället med stöd av sina affärsförbindelser
omedelbart efter stormen slungat ut exempelvis 1,000.000 timmer i
marknaden, hade detta antagligen kunnat ske till priser, som endast i någon
mån understigit dem, som gällde under hösten. Med säkerhet hade
dock marknaden i sådant fall blivit överfull och hemmansägarna berövats
praktiskt taget varje möjlighet att sälja sitt timmer. Stora värden skulle
i så fall hava kunnat gå till spillo för alla dessa smärre skogsägare.

Detta borde särskilt framhållas, för den händelse på något håll lämpligheten
av att den ifrågasatta krediten även skulle komma att gälla en del
av de virkeskvantiteter, som beräknades komma från ett bolags skogar,
skulle komma att dragas i tvivelsmål. Det hade därför varit alldeles speciella
orsaker, som föranlett delegerade att föreslå bolaget att deltaga i de
planerade gemensamhetsförsäljningarna. Endast genom dylika försäljningar
skulle virket från hemmansägareskogarna över huvud till något
så när acceptabla priser kunna avyttras.

Den realisation av förefintliga virkeskapital, som tillvaratagandet av
det stormfällda virket för många innebure, kunde måhända förefalla så -

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

som en förmån i så måtto, att skogsägarna tillfördes kontanta medel redan
i år i stället för att, om avverkningarna ntförts i normal gång, dessa
medel skulle inflyta först under loppet av flera år. Detta skulle, kade det
uttalats, innebära en rånte vinst. Så vore dock ingalunda fallet. Det läge
nämligen i skogsvårdens natur att genom lämpliga ingrepp i bestånden
källa tillväxten på virkesmassan bög, ock man strävade därvid efter att
ernå en värdeökning, som åtminstone motsvarade skälig ränta på skogskapitalets
värde. I följd därav kunde man ej beräkna, att någon räntevinst
uppstode genom att flera års avverkningar så att säga toges ut i
förskott. Även om sådan vinst i vissa fall skulle kunna tänkas uppstå, där
den stormfällda virkesmängden omfattade så gammal ock grov skog, att
värdeökningen genom tillväxt vore förhållandevis liten, medförde forceringen
i avverkningen ock den försvåring i utdrivningen, som orsakades
av att virket läge kullvräkt i stora bråtar en sådan fördyring av omkostnaderna,
att redan denna fördyring mer än uppvägde en eventuell räntevinst.

Tvånget att realisera skogstillgången utgjorde även en förlust. Om
kommande virkespriser vore naturligtvis svårt att uppställa någon spådom,
men det torde väl få anses vara en allmän mening, att de nu vore
mycket nära ett bottenläge. I varje fall såge skogsägarna saken så, vilket
framginge därav att man i år allmänt räknat med att inskränka avverkningarna
så långt detta av tekniska eller ekonomiska skäl varit möjligt.

Det kade på sina båll framhållits, att svåra stormskador å skog förekommit
även inom andra delar av landet, särskilt inom Kalmar län, men att
några anspråk på statlig hjälp därifrån ej blivit framställda. Det torde
därför böra påpekas, att det rådde ganska betydande skiljaktigheter med
avseende på möjligheten för skogsägarna inom dessa skilda landsändar
att reda upp situationen. Beträffande först omfattningen av stormhärjningarna
torde böra framhållas, att de från Uppland lämnade uppgifterna
endast avsåge de delar av landskapet, där skadorna varit av särskilt svår
art. nämligen mer än eu normalt förekommande årsavverkning, medan
andra delar av landskapet lämnats helt ur räkningen, trots att betydande
virkeskvantiteter även där stormhärjats och förorsakat åtskilliga svårigheter
för skogsbruket.

Emellertid innebure tidpunkten för härjningen i Uppland den största
svårigheten. De flesta större virkeskonsumenterna hade i mitten av december
1931 redan fyllt sina behov och ägde vid den tiden ej möjlighet att
öka dessa. En omläggning av deras avverkningar med inskränkning i
virkesfånget å egna skogar för att utnyttja det stormfällda virket vore
omöjliggjort därigenom att avtal redan träffats med körare och huggare
om utdrivning. Beträffande den stora mängden av det nu stormfällda
virket vore man därför hänvisad till köpare, som kunde mottaga virke fölen
kommande säsongs behov.

Därtill utgjorde den skyndsamhet, med vilken såväl ordnandet av avverkningarna
som försäljningarna måste ske för att den korta avverkningssäsongen
skulle kunna utnyttjas, en omständighet av mycket besvärande
art. Anskaffandet av köpare och erhållandet av skäliga priser
måste givetvis i hög grad försvåras av att den korta tiden ej medgåve
affärernas bedrivande i vanlig ordning.

Arbetsutskottet hade trätt i förbindelse med ett flertal trävaruindustrier
för att söka intressera dem för inköp av det stormfiillda virket. Vid
förhandlingarna hade det påtagligen framgått, att, då huvudparten av

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

virket av förut framförda skäl beräknades för ett kommande års behov,
frågan om kapital för inköpen och ränteförlust å detta spelade en avgörande
roll för ernåendet av en tillfredsställande uppgörelse. Preliminära
avtal hade nu träffats, och därvid hade priser ernåtts, vilka under
förhandenvarande förhållanden kunde anses såsom fullt skäliga. Såsom
en ovillkorlig förutsättning för att avtalen skulle bliva gällande, hade
dock köparna uppställt fordran på att förslaget om räntefri statskredit
bleve realiserat.

Då sökandena hos Kungl. Maj:t anhållit om räntefri statskredit under
ett år, hade icke något blivit sagt angående kreditens form. I detta avseende
torde nu förslagsvis kunna framhållas, att man möjligen skulle
kunna tänka sig en anordning i likhet med den kredit som 1931 års riksdag
ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för inköp av smågatsten. Det
syntes dock ligga närmare till hands att krediten ordnades så mycket som
möjligt i överensstämmelse med det sätt, varpå virkesköp vanligen finansierades.
Enligt detta alternativ skulle köparna i de banker, med vilka de
hade förbindelse, diskontera växlar på köpesummorna, varefter dessa växlar
räntefritt skulle av bankerna rediskonteras i riksbanken under en tid
av, efter eventuell förlängning, ett år. För ränteförlusten borde riksbanken
erhålla ersättning genom särskilt anslag.

Sedan Kungl. Maj:t berett fullmäktige i riksbanken tillfälle att avgiva
utlåtande i förevarande ärende samt därvid särskilt yttra sig om den
form och den förutsättning, varunder den ifrågasatta räntefria krediten
kunde tillhandahållas av riksbanken, hava fullmäktige den 21 januari
1932 utlåtit sig i ämnet och därvid anfört i huvudsak följande.

Fullmäktige ansåge sig böra begränsa sitt yttrande till att huvudsakligen
avse formen för den ifrågasatta krediten.

Tiden för krediten syntes böra begränsas till ett år. Att utsträcka densamma
till två år, såsom ifrågasatts av länsstyrelsen i Gotlands län, ansåge
fullmäktige ej tillrådligt.

Såsom kreditgivare i första hand borde fungera respektive köpares
vanliga bankförbindelse. Krediten syntes lämpligen böra lämnas i form
av växlar, vilka riksbanken vore villig att mottaga i rediskontering. Under
förutsättnnig att växeln vore utställd på tre månader, syntes riksbanken
därvid böra tillämpa sitt lägsta diskonto. Med den bank, som i
första hand verkställde diskonteringen, borde avtal träffas av den innebörd,
att densamma tillämpade ett diskonto, som med högst en procent
överstege riksbankens lägsta diskonto.

Den räntegottgörelse, som statsverket komme att lämna, borde enligt
fullmäktiges mening endast utgå å likvider, som verkställts till säljarna.
I saknad av kännedom om innehållet i de avtal, som komme att träffas
mellan säljare och köpare, kunde fullmäktige ej uttala sig om på vad sätt
utbetalning av dylik gottgörelse borde ske.

Härefter har statskontoret i infordrat yttrande den 26 januari 1932
yttrat sig, i vilken utsträckning medel ur undsättningsfonden kunde tagas
i anspråk för det ifrågasatta ändamålet, samt därvid anfört följande.

Enligt för undsättningsfonden gällande bestämmelser kunde fonden anlitas
till behövandes undsättning utan återbetalningsskyldighet, då allmännare
nöd i någon ort uppstått på grund av missväxt, felslagen skörd,

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

felslaget fiske, översvämning, större eldsvåda eller andra liknande orsaKer.
Till sådana torde otvivelaktigt kunna hänföras den vådsamma
storm, som gått härjande fram över störa delar av Stockholms, Uppsala
och Gotlands län.

I den mån härigenom ett allmännare nödläge uppstått, syntes hinder
sålunda icke föreligga att disponera medel ur fonden till understöd åt
dem, som därav kunde vara i verkligt behov.

Storleken av det belopp, som för nu ifrågavarande ändamål kunde erfordras,
vore statskontoret icke i stånd att bedöma.

Fondens tillgångar redovisades den 31 december 1931 på följande sätt:

å statsverkets giroräkning i riksbanken.................... 1,391:3 7

» checkräkning i privatbanker.................................... 8,888: 12

obligationer .................................................................... 533,606: 20

utestående, av Kungl. Maj:t anvisade lån ............... 62,062:2 7

Avgå av Kungl. Maj:t anvisade, ej utbetalda medel (i runt tal)

605,947: 96
60,000: —

Kronor 545,947: 9 6.

För undsättning utan återbetalningsskyldighet ägde Kungl. Maj:t årligen
av fonden disponera 50,000 kronor. Förelåge i något fall sådana
förhållanden, att större belopp ansåges böra anvisas, skulle frågan härom
underställas riksdagens prövning. Fondens samtliga förenämnda
tillgångar med undantag för utestående av Kungl. Maj:t anvisade lån,
62,062 kronor 27 öre, kunde av statskontoret utan större svårigheter så
gott som omedelbart göras likvida. Efter riksdagens hörande skulle alltså
av fonden för närvarande kunna disponeras i runt tal 480,000 kronor.

Med hänsyn till de många krav, som ställdes på fonden, och betydelsen
av den uppgift, fonden hade att fylla, ansåge sig statskontoret emellertid
höra framhålla vikten av att fonden ej alltför mycket nedskures. Ur
principiell synpunkt torde visserligen varje nedskärning av fonden böra
undvikas, men i beaktande av föreliggande exceptionella omständigheter
och rådande ekonomiska förhållanden ville statskontoret icke motsätta
sig ett ingrepp i fondens tillgångar. Statskontoret hölle dock före. att åtminstone
två tredjedelar av fondens nu disponibla medel borde bibehållas
för tillgodoseende av kommande behov.

Ytterligare må anmälas, att från länsstyrelsen i Kalmar län ingivits
en den 25 januari 1932 dagtecknad skrift, vari anförts bland annat följande.

_ Under den synnerligen svåra storm, som rådde inom Kalmar län under
sistlidne juli månad, blevo enligt approximativ beräkning 2,515,000 träd
stormfällda. Av detta antal belöpte sig 2.240,000 på enskildas marker.
Enligt vederbörande länsjägmästares beräkningar motsvarade detta sistnämnda
träd antal omkring 400,000 nr.

Stormen hade sålunda även inom Kalmar län förorsakat betydande
skador. Av den fällda skogen hade visserligen en del tack vare befolkningens
företagsamhet redan upphuggits samt till någon mindre del antingen
tillvaratagits för eget bruk eller försålts, ehuru till mycket låga
pris. Men stora kvantiteter läge dock kvar i skogarna och fråga vore,
om det skulle kunna tillvaratagas, då virkesköparna vore synnerligen
återhållsamma. Det vore därför uppenbart, att skogsägarna inom länet
riskerade att bliva utsatta för betydande förluster, På många gårdar

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

Departement sehefen.

beräknades stormfällningen överstiga två årsavverkningar, och på ett
mindre antal uppginge den ända till tre å fyra årsavverkningar.

Härjämte finge länsstyrelsen fästa uppmärksamheten på den stora fara,
som läge däri, att viss skog bleve kvarliggande över våren. Skedde
detta, kunde man med säkerhet förvänta massuppträdande av vissa
skogsskadeinsekter. Av största vikt vore därför att få virket ur skogen,
vilket borde ske även ur den synpunkten, att det virke, som läge kvar
till sommaren, bleve behäftat med s. k. blåytesvamp och därigenom fullkomligt
osäljbart.

Då det kommit till länsstyrelsens kännedom, att av Kungl. Maj:t åtgärder
planerades för att utverka statshjälp för tillvaratagandet av det
i Stockholms och Uppsala län vindfällda virket, finge länsstyrelsen, då
enahanda svårigheter till följd av den svåra julistormen även uppkommit
för skogsägarna i Kalmar län och konsekvensen krävde, att enahanda
hjälp jämväl bereddes Kalmar läns skogsägare i liknande situation,
hemställa, att i det förslag till riksdagen, som kunde komma att avgivas,
den ifrågasatta hjälpaktionen även måtte komma länets förberörda
skogsägare till godo.

Såsom framgår av förevarande utredning blevo skogarna inom vissa
delar av Stockholms, Uppsala och Gotlands län utsatta för mycket stora
skador genom den orkanartade storm, som den 15 och 16 december 1931
övergick ifrågavarande trakter. Inom de svårast härjade områdena beräknas
stormfällningen omfatta en virkesmassa av sammanlagt ungefär
2,000,000 kubikmeter fast mått, vilket för de berörda skogsarealerna torde
motsvara i genomsnitt något över fyra normala årsavverkningar.

Givetvis är det av största vikt, att det stormfällda virket icke förfares
utan att det snarast möjligt tillvaratages. Under medverkan av respektive
läns skogsvårdsstyrelser har också ett forcerat arbete omedelbart
igångsatts för virkets upphuggning, aptering och utdrivning. Med
hänsyn till den tidpunkt, vid vilken stormskadorna uppstått, och dessas
stora omfattning föreligga emellertid särskilda svårigheter för skogsägarna
att vinna avsättning för virket till skäliga pris. Skadorna hava
nämligen inträffat vid en tidpunkt, då eventuella köpare i regel redan
tillgodosett sitt virkesbehov och alltså icke gärna kunna vara villiga att
nu verkställa vidare inköp. Härtill kommer, att rådande tryckta läge på
trävarumarknaden ytterligare försvårar avsättningsmöjligheterna.

Såsom i de föreliggande framställningarna och i yttrandena från vederbörande
länsstyrelser framhållits är det därför angeläget, att särskilda
åtgärder vidtagas för att möjliggöra det stormfällda virkets avsättning
redan under denna vinter på sådana villkor, att skogsägarna
undgå alltför kännbara förluster. Under medverkan av länsstyrelserna
och skogsvårdsstyrelserna hava förhandlingar också pågått i syfte att
finna vederhäftiga köpare till åtminstone vissa delar av den stormfällda
skogen. Att kunna ernå för säljarna och särskilt för de enskilda, mindre
skogsägarna godtagbara köpevillkor har emellertid visat sig vara förenat
med svårigheter. Det har härvidlag gällt att söka få till stånd större

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

samlade försäljningar, ty genom ett splittrat utbud av en mängd smärre
virkespartier skulle priserna hava oskäligt nedpressats. Vidare är att
märka, att sådana skogsägare, vilkas skog utsatts för stora skador, i
många fall och särskilt där ekonomien förut är svag hava ett trängande
behov att snarast möjligt utfå viss kontant likvid för finansiering
av de ganska dryga kostnaderna för det stormfällda virkets upphuggning
och utdrivning. Men virkesköparna, vilka måste under en längre
tid lagra de sålunda utöver deras normala behov inköpta virkesmängderna,
hava icke ansett sig kunna med tillämpande av för säljarna rimliga
pris lämna dylik kontant likvid eller överhuvud inlåta sig på ifrågavarande
affär med mindre de hållas skadeslösa för uppkommande ränteförluster.
Det är närmast i sistnämnda hänseende, som åtgärder från
statens sida hava påkallats.

För min del finner jag det vara skäligt, att det allmänna under vissa
förutsättningar bispringer de av olyckan drabbade skogsägarna. Såsom
statskontoret erinrat har staten tillförene hjälpande inskridit för
lindrande av de svårigheter, som för en bygd eller ort uppstått på grund
av missväxt, felslagen skörd, felslaget fiske, översvämning och dylikt.
I nu förevarande fall äro förhållandena av liknande beskaffenhet. Därjämte
bör bemärkas, att genom åtgärder för det stormfällda virkets tillvaratagande
ett avsevärt tillskott av arbetstillfällen beredes arbetsbehövande
personer från andra orter, något som under nuvarande förhållanden måste
framstå såsom betydelsefullt.

Då jag alltså tillstyrker visst understöd från det allmännas sida för
underlättande av avsättning på rimliga villkor av det stormfällda virket,
vilket understöd torde böra utgå i form av räntegottgörelse vid köp
av virket, vill jag emellertid betona vikten av att hjälpen lämnas under
sådana villkor, att den medför avsett stöd för vederbörande skogsägare,
samt att understödet begränsas att avse leveranser från skogar, tillhöriga
enskilda personer. I förstnämnda hänseendet bör kontroll utövas
rörande ingångna försäljningsavtal för utrönande av att ej andra virkespartier
än stormfällda medtagas samt att skogsägarna tillförsäkras
skäliga pris och få tillfredsställande betalningsterminer. Den i sistnämnda
hänseende angivna regeln medför, att skogar tillhöriga kronan,
Uppsala akademi och Gimo-Österby bruks aktiebolag undantagas.

Beträffande försäljningarnas finansiering torde, med den av mig nu
tillstyrkta anordningen med viss räntegottgörelse, någon särskild kreditanordning
ej vara erforderlig. Kreditanskaffningen synes nämligen
kunna, i viss anslutning till vad fullmäktige i riksbanken anfört, ordnas
på exempelvis följande sätt. Sedan köpare, som ingått vederbörligen
godkänt försäljningsavtal rörande viss virkesleverans, för en var likvidtermin
beräknat det belopp, som skall av honom vid ifrågavarande termin
utbetalas, och sagda beräkning granskats, diskonteras en eller flera

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.
av köparen accepterade växlar om tillhopa sålunda beräknat belopp i
vanlig ordning i köparens bank, vilken sedan torde kunna i riksbanken
rediskontera växlarna, försedda med den förlagsgivande bankens endossement.
För det diskonto, som av riksbanken därvid debiteras, bör i särskild
ordning gottgörelse lämnas av statsmedel.

Den erforderliga kontrollen över ingångna försäljningsavtal och av köparna
gjorda likvider torde lämpligen böra omhänderhavas av vederbörande
länsstyrelse under medverkan av länsjägmästaren. Likaså torde
utbetalandet av räntegottgörelsen böra ske genom länsstyrelsen.

Beträffande Gotlands län bar ifrågasatts viss försäljning till statens
järnvägar av stormfällt virke, upphugget till slipers. Därest dylik försäljning
kommer till stånd, torde vad förut anförts rörande räntegottgörelse
böra i tillämpliga delar gälla jämväl i detta fall.

Vad angår det belopp, vartill kostnaderna för den ifrågasatta räntegottgörelsen
skulle uppgå, har en verkställd uppskattning givit vid handen,
att för Stockholms och Uppsala län tillhopa torde böra räknas med
följande försäljningsmängder av beskaffenhet att kunna inordnas under
hjälpåtgärderna, nämligen i runt tal 670,000 stycken timmer och
160,000 kubikmeter (löst mått) pappersved. Värdet av dessa leveranser
torde kunna uppskattas till sammanlagt ungefär 3,000,000 kronor. Det
för räntegottgörelsen erforderliga beloppet, vilket givetvis är beroende
av diskontots höjd, synes för sagda läns vidkommande med hänsyn till
förenämnda beräkningar kunna uppskattas till 150,000 å 180,000 kronor.
För Gotlands läns vidkommande torde ett belopp av 20,000 å 25,000 kr o
nor böra vara tillfyllest. Härjämte synes, med hänsyn till vad som i förberörda
skrivelse från länsstyrelsen i Kalmar län blivit anfört rörande
vissa därstädes under förliden sommar timade stormskador, om ock förhållandena
därstädes i viss mån avvika från de i Uppland och på Gotland
föreliggande, ett mindre belopp böra beräknas jämväl för sagda
län och möjligen även för ytterligare något område. Såvitt nu kan bedömas
torde för ifrågavarande lijälpåtgärder inom samtliga nu åsyftade
områden ett sammanlagt belopp av intill 200,000 kronor böra finnas tillgängligt.

I anslutning till vad statskontoret anfört vill jag förorda, att ifrågakommande
understödsbelopp må utgå av medel ur undsättningsfonden.
Härför erfordras emellertid riksdagens samtycke.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kung],
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Maj:t må av undsättningsfondens tillgångar använda ett
belopp av intill 200,000 kronor för vidtagande, i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig tillstyrkt förslag, av åtgärder för tillvaratagande
av stormfälld skog inom vissa delar av landet.

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Rune Thygesen.