Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
1
Nr 54.
Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 4 § i lagen den 21
september 1915 om behörighet att utöva läkarkonsten;
given Stockholms slott den 29 januari 1932.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § i
lagen den 21 september 1915 (nr 362) om behörighet att utöva läkarkonsten.
GUSTAF.
Sam Larsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sand. 44 haft. (Nr 54.)
73 32 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 4 § i lagen den 21 september 1915
(nr 362) om behörighet att utöva läkarkonsten.
Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 21 september 1915 om behörighet
att utöva läkarkonsten skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives:
4§-
Varder legitimerad---vinna legitimation.
Föreligger grundad anledning till antagande, att legitimerad läkare av
skäl, som i första stycket sägs, är ur stånd att nöjaktigt utöva läkarkonsten,
äger medicinalstyrelsen förordna, att han skall undergå läkarundersökning
för avgörande, huru därmed sig förhåller. Angående sådan undersökning
har medicinalstyrelsen att meddela närmare föreskrifter. Motsätter han sig
undersökning, är vederbörande polismyndighet pliktig att på begäran av
den, som har att förrätta undersökningen, lämna erforderlig handräckning.
I avvaktan på att undersökning kommer till stånd må medicinalstyrelsen
återkalla legitimationen för den tid styrelsen bestämmer.
Läkare, som — — — sin befattning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 15 januari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gyllenswärd,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rtjndqvist.
Tillförordnade departementschefen, statsrådet Holmbäck anför efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet:
Medicinalstyrelsen har hos Kungl. Maj:t hemställt om vidtagande av
ändring i lagen den 21 september 1915 (nr 362) om behörighet att utöva
läkarkonsten i syfte främst att bereda medicinalstyrelsen möjlighet att låta
undersöka läkare, som kan antagas på grund av sinnessjukdom eller missbruk
av narkotiska medel vara ur stånd att nöjaktigt utöva läkarkonsten, för
bedömande av huru därmed sig förhåller. Innan jag ingår pa medicinalstyrelsens
framställning, får jag i korthet redogöra för de bestämmelser i
ämnet, som närmast äro av intresse.
Enligt 1 § 1) i 1915 års lag tillkommer behörighet att utöva läkarkonsten
»den, som inom riket avlagt medicine licentiatexamen och därefter vunnit
legitimation som läkare (legitimerad läkare)». Sådan behörighet äger vidare
— enligt stadgande i 1 § 2) i lagen — »den, som, utan att vara legitimerad
läkare, innehar läkarbefattning, vartill han blivit av Konungen utnämnd».
I 2 § meddelas bestämmelser om sättet för vinnande av legitimation, och
i 3 § upptagas vissa grunder för legitimationens återkallande m. m. Därefter
stadgas i 4 §:
4§-
Yårder legitimerad läkare på grund av sinnessjukdom eller annan rubbning
i själstillståndet, orsakad av missbruk av alkohol, morfin eller dylikt
medel, ur stånd att nöjaktigt utöva läkarkonsten, skall legitimationen av
medicinalstyrelsen ofördröjligen återkallas; dock att, där han innehar läkarbefattning,
vartill han blivit utnämnd av Konungen eller av medicinalstyrelsen,
legitimationen må återkallas allenast för tid, under vilken han av
nämnda anledning åtnjuter tjänstledighet eller eljest icke uppehåller sin
befattning. Tillfrisknar han eller upphör eljest förhållande, som föranlett
legitimationens återkallande, må han ånyo vinna legitimation.
Läkare, som avses i 1 § 2), vare ej behörig att utöva läkarkonsten under
tid, då han av anledning, som i denna paragraf omförmäles, icke uppehåller
sin befattning.
Gällande
bestämmelser.
Medicinal
styrelsen.
d Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
I sin framställning — dagtecknad den 9 mars 1931 — liar medicinalstyrelsen
anfört:
Med anledning av bestämmelserna i 4 § i 1915 års lag har medicinalstyrelsen
i cirkulär den 31 oktober 1925 till vissa tjänsteläkare m. fl. anmodat
dessa att till styrelsen ofördröjligen anmäla till deras kännedom
komna fall av sinnessjukdom eller rubbning i själstillståndet av i lagen angiven
orsak lios läkare. Vid de tillfällen, då styrelsen måst fatta beslut om
återkallande av läkares legitimation, ha dessa beslut i regel grundats på
sådan anmälan, vilken åtföljts av läkarintyg angående vederbörandes själstillstånd.
Då det ^ gäller tjänsteläkare har medicinalstyrelsen genom sin
instruktionsenliga inspektionsrätt möjlighet att, om så befinnes erforderligt,
låta verkställa en undersökning av ifrågakomne läkares verksamhet, varvid
ofta till den inspekterandes hjälp ställts psykiatrisk sakkunskap, varigenom
alltid klarhet vunnits rörande behovet av legitimationens återkallande. Då
fråga däremot blir om enskilt praktiserande läkare, lämna nu gällande bestämmelser
ingen möjlighet för styrelsen att åstadkomma detaljgranskning
av deras verksamhet genom inspektion. Om vederbörande då ej vill frivilligt
underkasta sig undersökning av läkare, kan sådan endast åstadkommas
genom polismyndighetens försorg, och för ingripande från denna fordras
enligt 1929 års sinnessjuklag, 28 §, att anledning skall föreligga till antagande,
att personen ifråga är sinnessjuk, samt att det av hans uppträdande
uppenbarligen framgår, att han är farlig för annans personliga säkerhet eller
eget liv. Erfarenheten har lärt, att det endast torde vara i sällsynta undantagsfall,
som detta förfaringssätt kan anses vara motiverat. Det kan emellertid
e.l förnekas, att en påtaglig och verklig allmänfara föreligger i bristen på
möjlighet att kunna hastigt ingripa och genom legitimationens återkallande
bringa en sinnessjuk eller av narkotiska medel omtöcknad läkare ur funktion.
Medicinalstyrelsen liar under de senaste månaderna haft erfarenhet, som
klart belyser de omtalade svårigheterna för styrelsen att effektivt vaka över
läkarkonstens rätta utövning.
Legitimerade läkaren E. anmäldes redan i oktober månad för att han
från vissa apotek förskrivit stora mängder spritdrycker och narkotiska medel.
Då misstanke förelåg, att E. genom nämnda rekvisitioner gjort sig skyldigtill
överträdelse av gällande föreskrifter, överlämnade medicinalstyrelsen
ärendet till vederbörande polismyndighet för utredning. Den avgivna polisrapporten
lämnade icke tillräckligt stod för åtgärd mot E. men gav grundad
anledning till misstanke, att E. personligen förbrukat det huvudsakliga av
de utskrivna medlen. Då E. trots pågående undersökning i ärendet fortfor
att från apotek utskriva recept på spritdrycker och kokain m. m., blev på
styrelsens initiativ förnyad polisutredning igångsatt. Denna har ej gett
polismyndigheten tillräcklig grund för att tillämpa sinnessjuklagens anförda
bestämmelser rörande observation genom polisens föranstaltande av E:s
sinnestillstånd. Med stöd av vad genom den förnyade polisutredningen
blivit känt angående E:s sinnesförfattning och levnadssätt har emellertid
styrelsen ansett sig berättigad att fråntaga E. legitimationen.
Sedan medicinalstyrelsen därefter till ytterligare belysning av fallet hänvisat
till framställningen bifogade polisförhörsprotokoll m. m., fortsatte styrelsen
:
Särskilt av detta sist påtalade fall torde alldeles tydligt framgå, att en
brist förefinnes i gällande lagstiftning, då medicinalstyrelsen, som har sig
ålagt att vaka över läkarkonstens utövning, saknar medel att inom rimlig
tid och pa effektivt sätt fa klarlagt, att läkare, som synes vara sinnessjuk
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 54.
eller givit grundad anledning till misstanke om att lian missbrukar alkohol,
morfin eller dylikt medel, lider av rubbning i själstillståndet i sådan grad,
att lian är ur stånd att nöjaktigt utöva läkarkonsten.
Medicinalstyrelsen har därför ansett sig böra förorda skyldighet för läkare
att, då grundad misstanke av nämnd art föreligger mot honom, underkasta
sig den läkarundersökning, som medicinalstyrelsen anser behövlig. . Sådan
undersökning förutsättes naturligen icke behöva ske, då anmälan enligt 1925
års cirkulär inkommit, d. v. s. då orsaken till anmälan är fullt konstaterad.
Bestämmelse om sagda undersökning synes styrelsen lämpligen böra införas
i 4 § av förenämnda lag om behörighet att utöva läkarkonsten.
Enligt vad erfarenheten givit vid handen bör i nämnda paragrafs första
stycke intagen bestämmelse om att beslutet om legitimationens återkallande
skall anpassas efter erhållen ledighet från läkarbefattning, som innehaves,
omändras så, att återkallelsebeslutet blir det normgivande och att ledigheten
anpassas därefter.
Styrelsen föreslog, att 4 § i lagen måtte erhålla följande lydelse:
4§-
Varder legitimerad läkare på grund av sinnessjukdom eller annan rubbning
i själstillståndet, orsakad av missbruk av alkohol, morfin eller dylikt
medel, ur stånd att nöjaktigt utöva läkarkonsten, skall legitimationen av
medicinalstyrelsen ofördröjligen återkallas.
Föreligger grundad anledning antaga sådant förhållande som i första stycket
sägs, äger medicinalstyrelsen förordna, att läkaren skall för frågans bedömande
undergå läkarundersökning på sätt och å tid, styrelsen bestämmer. I avvaktan
på dylik undersökning liksom vid vägran eller underlåtenhet att underkasta sig
sådan undersökning må styrelsen återkalla legitimationen för tid, som styrelsen
bestämmer.
Innehar sådan läkare befattning, vartill han blivit utnämnd av Konungen
eller medicinalstyrelsen, skall styrelsen jämväl gå t författning om, att han
erhåller tjänstledighet tillsvidare för den tid, legitimationen är honom fråntagen.
'' Tillfrisknar läkare, för vilken legitimationen återkallats, eller upphör eljest
förhållande, som föranlett dylik åtgärd, må han ånyo vinna legitimation.
Läkare, som avses i 1 § 2) vare ej behörig att utöva läkarkonsten under
tid, då han av anledning som i denna paragraf omförmäles, icke uppehåller
sin befattning.
Över medicinalstyrelsens framställning har yttrande inhämtats av centralstyrelsen
för Sveriges läkarförbund. Centralstyrelsen har i sin ordning hört
två av sina sektioner, nämligen svenska psykiatriska föreningen och Sveriges
privatpraktiserande läkares förening.
Styrelsen för svenska psykiatriska föreningen har anfört:
Enligt styrelsens mening är förslaget synnerligen välgrundat och agnat
att täcka en kännbar brist i behörighetslagen. Styrelsen vill därför giva
förslaget sin fullständiga tillslutning, i synnerhet som styrelsen har sig
bekant flera nyligen inträffade fall, där det varit önskvärt att denna lagändring
redan funnits.
Styrelsen kan i detta sammanhang ej undgå att framkasta den frågan
huruvida ej lagändringar i liknande syfte rörande vissa ämbeten skulle vara
önskvärda. Denna fråga är även motiverad av vunnen erfarenhet. Emel
-
Avgivna
yttranden■
Departements
chefen.
6 KungL Maj:ts proposition nr 64.
lertid vill styrelsen ej på något sätt med detta fördröja ifrågavarande ärendes
avgörande.
Styrelsen för Sveriges privatpraktiserande läkares förening har anfört:
De av medicinalstyrelsen föreslagna ändringarna synas oss vara synnerligen
önskvärda och i full överensstämmelse med föreningens ändamål, att
stärka det fria läkaryrkets ställning och »vidmakthållande i samhällets
intresse av en dugande och värdig privatläkarkår». Styrelsen får därför på
det kraftigaste tillstyrka förslaget i fråga.
Centralstyrelsen har funnit den föreslagna ändringen behövlig och lämplig
men hemställt om viss jämkning i en detalj av lagtexten. Vidare kar
centralstyrelsen i likhet med styrelsen för psykiatriska föreningen framhållit
det lämpliga i att upptaga till behandling frågan, huruvida ej lagändringar
i liknande syfte rörande vissa ämbeten skulle vara önskvärda.
Berörda jämkning avser stadgandet i förslaget, att medicinalstyrelsen i
avvaktan pa undersökning av ifrågavarande läkare liksom vid vägran eller
underlåtenhet från hans sida att underkasta sig undersökning äger återkalla
legitimationen för tid, som styrelsen bestämmer. Härom har centralstyrelsen
anfört:
Att legitimationen må återkallas vid alla fall av vägran eller underlåtenhet
att underkasta sig undersökning är självfallet.
Medicinalstyrelsen bör även ha möjlighet att återkalla legitimationen »i
avvaktan på dylik undersökning», men detta torde ej vara nödvändigt eller
ens lämpligt i varje fall. Då styrelsen bestämmer tid för undersökningen,
torde styrelsen kunna göra väntetiden så kort, att en indragning av legitimationen
under väntetiden ej blir nödvändig.
Centralstyrelsen vill därför föreslå, att indragning av legitimationen under
väntetiden skiljes från indragning av legitimationen vid vägran eller underlåtenhet
att underkasta sig undersökning och att § 4 andra stycket i ifrågavarande
del får följande lydelse:
o»Vid vägran eller underlåtenhet att underkasta sig sådan undersökning
må styrelsen återkalla legitimationen för tid, som styrelsen bestämmer. Styrelsen
må jämväl kunna återkalla legitimationen i avvaktan på dylik undersökning.
»
Enligt gällande bestämmelser tillkommer det medicinalstyrelsen att hava
överinseendet över läkarkonstens utövande. För fullgörandet av denna för
allmänheten betydelsefulla uppgift bör styrelsen naturligen hava de medel
till sitt förfogande, som därför äro nödvändiga. Enligt 4 § i 1915 års lag
om behörighet att utöva läkarkonsten skall medicinalstyrelsen ofördröjligen
återkalla meddelad legitimation för läkare, som på grund av sinnessjukdom
eller annan rubbning i själstillståndet, orsakad av missbruk av alkohol,
morfin eller dylikt medel, är ur stånd att nöjaktigt utöva läkarkonsten. För
närvarande saknar emellertid styrelsen i vissa fall möjlighet att konstatera,
huruvida en läkare lider av dylik rubbning i sitt själstillstånd.
Medicinalstyrelsens inspektionsrätt bereder visserligen styrelsen tillfälle att
undersöka, huruvida en tjänsteläkare av här angiven orsak är oförmögen
att utöva läkarkonsten, men beträffande de privatpraktiserande läkarne finnes
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
ingen annan rätt till undersökning än den allmänna i sinnessjuklagen stadgade.
För tillämpning av det lagrum, som kär närmast är av intresse, 28 §,
fordras emellertid anledning till antagande, att personen i fråga lider av
sinnessjukdom — stadgandet nämner icke något om rubbning i själstillståndet,
orsakad av missbruk av alkokol, morfin eller dylikt medel — samt att
det av personens uppträdande uppenbarligen framgår, att kan är farlig för
annans säkerket eller eget liv. Dessa förutsättningar göra det som regel
praktiskt taget omöjligt för medicinalstyrelsen att bedöma, kuruvida anledning
föreligger att fråntaga en privatpraktiserande läkare hans legitimation,
även om betydande risk finnes för den allmänhet, som i okunnighet om
läkarens själstillstånd söker hans vård. Med hänsyn till vad sålunda anförts
erfordras tydligen införande av rätt för medicinalstyrelsen att låta
undersöka läkare, som nu nämnts. Att begränsa en bestämmelse om undersökningsrätt
till de privatpraktiserande läkarna lärer emellertid ej vara lämpligt.
Jag förordar således, att medicinalstyrelsen, på sätt styrelsen hemställt,
erhåller befogenhet att låta verkställa undersökning av sådana läkare,
som giva grundad anledning till antagande, att de på grund av rubbning
i själstillståndet av förut omförmäld art äro ur stånd att nöjaktigt utöva
läkarkonsten.
I samband med framläggande av nu berörda förslag har medicinalstyrelsen
hemställt om ändring av tiden för återkallelse av legitimationen
beträffande sådan i 4 § i 1915 års lag avsedd läkare, som innehar läkarbefattning,
vartill han utnämnts av Konungen eller medicinalstyrelsen.
För närvarande gäller, att en dylik läkares legitimation må återkallas
allenast för tid, under vilken han av här ifrågavarande anledning åtnjuter
tjänstledighet. Medicinalstyrelsen liar'' i sin skrivelse anfört, att
erfarenheten givit vid handen, att bestämmelsen borde omändras så, att
återkallelsebeslutet bleve det normgivande och att ledigheten anpassades
därefter. Styrelsens förslag upptager föreskrift om skyldighet för. medicinalstyrelsen
att vid återkallelse av legitimationen för läkare, som innehar
befattning, vartill han blivit utnämnd av Konungen eller medicinalstyrelsen,
gå i författning om att han erhåller tjänstledighet tillsvidare för den
tid, legitimationen är honom fråntagen. Att märka är emellertid, att det är
den av läkarens rubbade själstillstånd förorsakade oförmågan att utöva
läkarkonsten som i princip skall vara normerande både för den tid, legitimationen
skall fråntagas läkaren, och för den tid, han bör vara tjänstledig,
samt att dessa tider tydligen i regel böra sammanfalla. Ur praktisk synpunkt
torde det därför spela mindre roll, huru sådan överensstämmelse
mellan nämnda tider åvägabringas. Med hänsyn till den ställning ifrågavarande
läkare intaga torde det vara naturligt, att tiden för tjänstledigheten
på sätt nu gäller blir bestämmande för tiden för legitimationens återkallande.
Skulle läkaren vid tjänstledighetstidens utgång fortfarande vara
oförmögen att utöva läkarkonsten, bör det icke vara tillåtet för honom vare sig
att inträda i tjänst eller att upptaga enskild praktik, utan lärer åtgärd för
beviljande åt honom av ytterligare tjänstledighet i god tid böra vidtagas
8
Kungl. Maj-.ts proposition nr 54.
och tiden för legitimationens återkallande i samma mån förlängas. De nuvarande
bestämmelserna synas mig således hava fog för sig. Enligt vad
jag inhämtat i medicinalstyrelsen hava desamma ej heller i praktiken medfört
någon verklig olägenhet. Härtill kommer, att medicinalstyrelsens förslag
synes lämna rum för vissa anmärkningar, såsom att en lagstadgad skyldighet
för medicinalstyrelsen att av anledning, varom här är fråga, gå i författning
om att läkare erhåller tjänstledighet icke torde böra begränsas till
läkare, som utnämnts av Kungl. Maj:t eller medicinalstyrelsen, samt att då
Kungl. Maj:t enligt gällande bestämmelser, vilka lära böra förbliva oförändrade,
i vissa fall har att bevilja läkare tjänstledighet, Kungl. Maj:ts beslut
härutinnan med styrelsens förslag skulle bliva beroende av en åtgärd, som
underordnad myndighet, medicinalstyrelsen, vidtoge. Möjligen kunde det
vara lämpligt, att lagen själv utsade, att en dylik tjänsteläkare icke finge i
nu berörda fall utöva sin tjänst. Ett stadgande i denna riktning synes emellertid
medföra behov av föreskrifter av löneteknisk natur, och tillräckliga skäl
torde icke föreligga att nu vidtaga en sådan ändring. Jag förordar alltså,
att 4 § i förevarande del bibehålies oförändrad.
Föreskriften om skyldighet för nu avsedda läkare att underkasta sig
undersökning synes mig lämpligen kunna meddelas genom införande av ett
nytt andra stycke i 4 § av 1915 års lag. Vad angår det närmare innehållet
av bestämmelsen, har jag efter förebild av 51 § i sinnessjuklagen upptagit
ett stadgande om skyldighet för polismyndighet att lämna handräckning,
därest läkaren motsätter sig undersökning. I övrigt har medicinalstyrelsens
förslag undergått vissa jämkningar, huvudsakligen av formell natur.
Det torde icke vara nödigt, att jag närmare ingår på desamma. Jag vill
härutinnan allenast framhålla, att bestämmelsen i medicinalstyrelsens förslag
om rätt för styrelsen att provisoriskt återkalla legitimationen något
omredigerats. Enligt det förslag, jag framlägger, skall medicinalstyrelsen
i avvaktan på att undersökning kommer till stånd äga indraga legitimationen
för den tid styrelsen bestämmer. Jag har icke ansett det nödigt att såsom
särskild grund till provisoriskt återkallande av legitimationen angiva läkarens
vägran eller underlåtenhet att underkasta sig undersökning. Tydligt är
nämligen, att stadgandet äger tillämpning, om någon av berörda grunder är
för handen. I anledning av vad centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund
framhållit rörande detta stadgande vill jag nämna, att legitimationen naturligen
icke bör återkallas för längre tid än som är nödigt.
\ad slutligen angår den i ärendet väckta frågan om upptagande till behandling
av spörsmålet angående införande av liknande bestämmelser som
de nu föreslagna rörande vissa ämbeten, finner jag visserligen skäl kunna
anföras till stöd för en dylik åtgärd men synes mig därmed för närvarande
böra anstå.
Föredraganden uppläser härefter det i enlighet med vad sålunda anförts
omarbetade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 4 § i lagen den 21
september 1915 (nr 362) om behörighet att utöva läkarTconsten av den lydelse,
9
Kungl. Maj-.ts proposition nr 54.
bilaga1) till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande
över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Anders Tottie.
'') Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,
har här uteslutits.''
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 saml. 44 häft. (Nr 54.) 73 82 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den
21 januari 1932.
Närvarande:
justi tieråden Christiansson,
Edelstam,
Stenbeck,
regeringsrådet Afzelius.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15 januari 1932, hade
Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för .det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag
angående ändrad lydelse av 4 § i lagen den 21 september 1915 (nr 362) om
behörighet att utöva läkarkonsten.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsrådet Olof Alsén.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Bagnar Kihlgren.
Kungl. May.ts proposition nr 54.
11
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 29 januari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Garde, Hamrin, von Stockenström, Stabener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson:
På hemställan av statsrådet Holmbäck i egenskap av tillförordnad chef
för socialdepartementet beslöt Kungl. Maj:t den 15 januari 1932 inhämta
lagrådets yttrande över ett inom departementet upprättat förslag till lag
angående ändrad lydelse av 4 § i lagen den 21 september 1915 (nr 362) om
behörighet att utöva läkarkonsten. Den 21 januari 1932 har lagrådet avgivit
yttrande och därvid lämnat förslaget utan anmärkning. Med hänsyn härtill
och då jag för min del biträtt förslaget, hemställer jag, att detsamma måtte
jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bertil Wirseen.