Kung}. Maj:ts proposition Nr 50.
9
Nr 50.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående begravningshjälp
efter avliden pensionstagare av marinens st anm manskap: given
Stockholms Slätt den 22 januari 1932.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Horns Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 januari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rujdqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam
beredning med chefen för försvarsdepartementet:
Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj:ts prövning gjord framställning
om höjning av begravningshjälp efter avliden pensionst ägare
av marinens stammanskap.
Reglementet den 31 oktober 1879 (nr 63) för pensionering av flottans och
lotsverkets gemenskap innehåller i § 9 följande bestämmelser i fråga om
begravningshjälp efter avliden pensionstagare:
»Pensionsrätten bibehålies---avlider. Härjämte bestås två måna
ders
pension i begravningshjälp efter avliden pensionstagare, och anses i
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 samt. M höft. rNr 49—50.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
detta hänseende såsom pensionstagare jämväl den, som, efter det alla villkor
för åtnjutande av pension blivit uppfyllda, avlider under närmaste
manaden, innan pension fått av honom uppbäras, om han levat »
Dessa bestämmelser äga alltjämt tillämpning - förutom på viss personal
av lots- och fyrstaten, som enligt äldre stadganden åtnjuter pension
genom flottans pensionskassa — även på de vid marinen anställda
forman bland daglönare, sjukvaktare och Övriga daglönare. Däremot
galla beträffande pensionstagare av marinens stammanskap sedan år
im särskilda bestämmelser i fråga om begravningshjälpens belopp.
Aamnda ars rikdag (K. skr. nr 10) medgav nämligen, i anledning av
ungl. Maj:ts proposition nr 268, att begravningshjälp efter avliden
pensionstagare av marinens stammanskap finge utgå med 75 kronor
\ id tiden för 1917 års riksdags nyss omförmälda beslut ägde marinens
manskap uppbära pension genom flottans pensionskassa allenast jämlikt
forenamnda reglemente av den 31 oktober 1879 jämte förhöjning i pensionen
enligt kungörelsen den 13 augusti 1909 (nr 109). Det högsta pensionsbelopp,
som kunde utgå enligt dessa författningar, utgjorde 360 kronor årligen,
och den högsta begravningshjälp, som enligt förut återgivna stadgande
i § 9 av samma reglemente kunde utgå, var följaktligen 60 kronor
Riksdagens medgivande till utbetalande av begravningshjälp till belopp av
75 kronor innebar alltså en höjning av begravningshjälpens belopp.
Genom sedermera tillkomna bestämmelser hava emellertid pensionerna
för marinens stammanskap undergått en väsentlig förhöjning. Pensionsförhållandena
för nämnda personal regleras numera, förutom av
nyssnämnda reglemente och kungörelse, genom bestämmelserna i brevet
den 18 september 1918 angående tilläggspensioner till avskedat manskap
vid marinen, kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstilllägg
åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer,
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension
för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
samt kungörelsen den 31 maj 1929 (nr 112) angående provisoriska
pensioneringsbestämmelseij, i avseende å vissa beställningshavare vid marinen.
Det lägsta pensionsbelopp, som i enlighet med dessa författningar
utgar till a\ skedad beställningshavare, tillhörande förberörda manskap,
utgör 804 kronor eller 67 kronor för månad, och det högsta pensionsbelopp,
som enligt samma författningar tillkommer sådan personal, utgör
1,404 kronor eller 117 kronor för månad. Såsom härav framgår understigei
den enligt 1917 års riksdags beslut utgående begravningshjälpen, 75
kronor, avsevärt icke allenast det högsta belopp, nämligen 234 kronor, utan
även det lägsta belopp, nämligen 134 kronor, som skulle i begravningshjälp
utgå till stärbhus efter avliden pensionstagare av marinens stammanskap,
därest denna förmån beräknades jämlikt stadgandet i § 9 av 1879
års pensioneringsreglemente.
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
I skrivelse den 28 april 1931 har direktionen. över flottuns pensionskassa
— med framhållande att direktionen på grund av det av 1917 års riksdag
meddelade heslutet angående beloppet av begravningshjälp efter pensionstagare
av marinens stammanskap vore förhindrad att i begravningshjälp
efter sådan pensionstagare utbetala högre belopp än 75 kronor, trots att
detta belopp understege vad som skulle utgå vid tillämpning av § 9 i
1879 års reglemente — hemställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens
medgivande därtill, att sådan begravningshjälp ånyo finge utgå enligt
sistnämnda författningsrum.
Till stöd för sin framställning har direktionen åberopat, att ett bidrag
med 75 kronor till begravningen av nu ifrågavarande pensionärer måste
anses alltför lågt samt att i andra liknande fall väsentligt högre belopp
utginge. I sistnämnda avseende har direktionen till en början erinrat, att,
på sätt förut nämnts, bestämmelserna i § 9 i 1879 års reglemente alltjämt
gällde i fråga om vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare
och övriga daglönare samt att — sedan pensionsreglering för
dessa befattningshavare ägt rum genom kungörelse den 25 november 1910
(nr 130 sid. 6) angående pensionering av de vid marinen anställda förmän
bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare m. fl. författningar —
begravningshjälp efter dylika anställningshavare utginge med lägst 136
kronor och högst 210 kronor.
Direktionen har i samband härmed vidare anfört följande:
Direktionen ville erinra dels att enligt förordningen den 18 juni 1927
(nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
begravningshjälp utginge med en tiondel av den avlidnes årliga
arbetsförtjänst, dock ej med mindre än 100 kronor, och dels att enligt
gällande avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid försvarsväsendet
den 11 maj 1928 (nr 128) till dödsbo efter avliden beställningsliavare av
manskapsgrad skulle, därest lians begravning icke verkställdes genom
vederbörande myndighets försorg, utbetalas ett belopp, motsvarande en
tiondel av beställningshavarens oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet,
dock lägst 150 kronor.
Vidare syntes böra erinras, att Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med
riksdagens beslut, i kungörelse den 13 mars 1931 (nr 44) angående ändrade
villkor för pension genom flottans pensionskassa till avskedad båtsman
(marinsoldat) m. m. förordnat, att från och med den 1 juli 1931 skulle såsom
begravningshjälp efter avliden pensionerad båtsman eller marinsoldat
genom flottans pensionskassa utbetalas 60 kronor. Med avseende på sistnämnda
kungörelse vore att märka, att begravningshjälp efter avliden
pensionerad båtsman eller marinsoldat till och med år 1914 utgått enligt
bestämmelserna i § 9 i 1879 års pensioneringsreglemente men, enligt stadgande
i kungörelsen den 30 oktober 1914 (nr 379) angående förhöjning i pensioner^
som från flottans pensionskassa utgå till avskedade båtsmän och
marinsoldater m. m., därefter höjts till 30 kronor.
I anslutning till vad direktionen sålunda anfört må erinras, att de
högsta belopp, som enligt de av direktionen åberopade författningarna
Departements
chefen.
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
den 18 juni 1927 (nr 234) och den 11 maj 1928 (nr 128) utbetalas i begravningshjälp,
utgöra respektive 300 kronor och 211 kronor 20 öre.
Beträffande frågan, i vad form en höjning av nu förevarande begravningshjälp
lämpligast borde äga rum, har direktionen anfört i huvudsak
följande:
Höjningen kunde ske antingen enligt bestämmelser, liknande dem, som
gällde för utbetalning av begravningshjälp efter person, vilken avlidit till
följd av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, ävensom efter i
tjänst varande beställningshavare av stammanskapet — i vilket fall begravningshjälpen
skulle utgå med en tiondel av årspensionen, dock med
visst minimibelopp —- eller medelst en återgång till stadgandet i § 9 av
1879 års reglemente. Vid övervägande av frågan härom hade direktionen
funnit höjningen lämpligast böra ske i sistnämnda form. Härigenom
vunnes nämligen med avseende på beräkningen av begravningshjälp till
stärbhus efter pensionär av marinens stammanskap överensstämmelse
med beräkningen av dylik hjälp till stärbhus efter pensionär av marinens
daglönarstat, för vilken såsom förut erinrats stadgandet i nyssnämnda
reglementsparagraf fortfarande gällde. Kostnaderna för en återgång till
sagda stadgande verkade icke avskräckande. Under 10-årsperioden 1921—
1930 hade nämligen genom flottans pensionskassa till stärbhus efter marinens
stammanskap i begravningshjälp å 75 kronor utbetalats sammanlagt
allenast 2,550 kronor. Om begravningshjälpen beräknats enligt 1879 års
pensioneringsreglemente, hade motsvarande utgift blivit 5,440 kronor.
Skillnaden utgjorde alltså 2,890 kronor. Med ledning härav syntes kunna
beräknas, att den årliga merkostnad, som vid bifall till direktionens förslag
skulle uppstå å förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap,
från vilket anslag nu ifrågavarande begravningshjälp utginge,
komme att uppgå till i runt tal 300 kronor. En så ringa årlig merbelastning
syntes icke behöva föranleda någon ändring i storleken av nämnda
anslag, vilket i riksstaten för budgetåret 1931/1932 vore uppfört med
316,000 kronor.
I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits av marinför vattning en.
den 21 maj 1931 och av statskontoret den 20 augusti 1931, därvid ämbetsverken
förklarat sig icke hava något att erinra mot den av direktionen över
flottans pensionskassa gjorda framställningen.
Enär det belopp, 75 kronor, som enligt 1917 års riksdags förenämnda
beslut för närvarande utgår i begravningshjälp efter avliden pensionstagare
av marinens stammanskap, måste anses alltför lågt såväl i och för
sig som vid jämförelse med den begravningshjälp, som bestämts för de av
direktionen över flottans pensionskassa angivna likartade fallen, förordar
jag, att åtgärd vidtages för höjning av berörda begravningshjälp. I likhet
med direktionen och på de skäl, direktionen andragit, anser även jag,
att höjningen bör ske i den form, att bestämmelserna i § 9 i 1879 års reglemente
för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap ånyo
bringas i tillämpning för nu ifrågavarande personal. Begravningshjäl
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50. 13
pen kommer i så fall att utgå med ett belopp av lägst 134 kronor och
högst 234 kronor.
Den föreslagna ändringen torde böra omedelbart träda i kraft.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att, med upphävande av det av 1917 års riksdag enligt
dess skrivelse nr 10 meddelade beslutet i fråga om
begravningshjälp efter avliden pensionstagare av marinens
stammanskap, besluta, att sådan begravningshjälp
skall utbetalas enligt bestämmelserna i § 9
reglementet den 31 oktober 1879 (nr 63) för pensionering
av flottans och lotsverkets gemenskap.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta proto.
. koll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hjalmar Ekengren.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 saml. Ut) höft. CSr U9—50.)