Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

19

Nr 46.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag
av statsmedel till pensioner åt överkonstapeln A. Rask
och vaktmästaren N. Månsson; given Stockholms
slott den 22 januari 1932.

Kungl. Maj: t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Sam Larsson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Éans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Stadener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Larsson anför efter gemensam beredning
med chefen för finansdepartementet:

Med skrivelse den 16 juli 1931 har länsstyrelsen i Malmöhus län underställt
Kungl. Maj:ts prövning en framställning från lånets landstings förvaltningsutskott
om bidrag av statsmedel till pensioner, som av landstinget tillerkänts
överkonstapeln Axel Rask och vaktmästaren Nils Månsson, vilka
varit anställda vid landstingets polisavdelning.

Innan jag ingår på denna framställning, vill jag erinra om följande bestämmelser
i lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket. Enligt
3 § i denna lag må för visst landstingsområde anställas polismän till för 125

32

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 46.

stärkning av den för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet avsedda
polispersonalen inom landstingsområdet. Jämlikt 8 § är landsting i
fråga om djlika polismän skyldigt att med skälig pension förse innehavare
av befattning, som är av stadigvarande beskaffenhet och av vilken befattningshavaren
kan antagas bliva helt sysselsatt (ordinarie befattning), och
enligt 15 § 3_mom. är landsting, som på annat sätt än genom pensionsförsäkring
i statens pensionsanstalt ombesörjer pensionering av ordinarie befattningshavare,
som anställts för landstingsområdet, berättigat till bidrag av
statsverket med en tredjedel av den till sådan befattningshavare utgående
pensionen.

Vidare är att erinra om övergångsbestämmelsen till förordningen den 6
juni 1925 (nr 172) med vissa bestämmelser angående befattningshavares vid
polisväsendet rätt till lön och pension m. m. Denna övergångsbestämmelse
innehåller, att polis- eller fjärdingsman, som vid polisväsendet har anställning,
som kan betraktas såsom ordinarie, vid den tidpunkt, från vilken lagen
om polisväsendet i riket skall lända till efterrättelse i avseende å det område,
för vilket han är anställd, äger, då fråga uppstår om honom tillkommande
rätt till pension, tillgodoräkna sig hela den tid, som han i en följd
innehaft dylik anställning för området.

Förenämnda författningar hava, såvitt de avse för landstingsområde anställda
polismän, trätt i kraft den 1 januari 1926.

Förvaltningsutskottets nyssnämnda framställning innehåller till en början
huvudsakligen följande:

Genom beslut vid sammanträde den 9 september 1925 bestämde Malmöns
lans landsting, att inom landstingsområdet skulle för år 1926 vara anställd
en ordnings- och säkerhetspolis, benämnd centralpolis, bestående av
elva polismän, därav en kommissarie och två överkonstaplar samt en vaktmästare,
och skulle samtliga nämnda befattningar vara icke ordinarie. Landstmget
beslutade tillika, att för utredning av frågan om behovet av anställande
av en särskild ordnings- och säkerhetspolis för landstingsområdet samt de
frågor i samband därmed, som enligt lagen om polisväsendet i riket skulle
« Stmget bestämmas, utse en kommitté med uppdrag att förelägga
1926 års landsting resultatet av utredningen tillika med de förslag, vartill
utredningen gåve anledning.

I anslutning till förslag av nämnda kommitté beslutade 1926 års landsting,
bland annat, att inom landstingsområdet skulle för tiden från och med
den 1 januari 1927 till och med den 31 december 1931 anställas en ordningsoch
säkerhetspolis, bestående av en kommissarie, en överkonstapel, fyra
konstaplar och en vaktmästare, vilka befattningar skulle vara icke ordinarie
ävensom att överkonstapeln Aug. Strandkvist, vilken vore född den 20 maj
1869 och vant anställd vid länspolisen sedan den 1 januari 1905, skulle entledigas
med utgången av ar 1926 och tilldelas en årlig pension av 2,340
kronor jämte dyrtidstillägg enligt grunder, som gällde för befattningshavare
vid statens reglerade verk.

framställning av förvaltningsutskottet enligt landstingets uppdrag medgav
Kungl. Maj:t genom brev den 29 juni 1928, att till den Strandkvist av
landstinget _ beviljade pensionen finge från och med ingången av år 1927
utgå statsbidrag med en tredjedel av de Strandkvist tillkommande pensionstormanerna.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 46.

Vid 1929 års landstingsmöte utsåg landstinget en kommitté med uppdrag
att verkställa utredning och avgiva förslag, huruvida landstingspolisens verksamhet
skulle fortfara jämväl efter den 31 december 1931 samt för motsatt
fall, huru en avveckling borde ske.

Sedan nämnda kommitté framlagt betänkande i ämnet, beslutade landstinget
vid sammanträde den 3 september 1930, bland annat,

att vid poliskåren anställda överkonstapeln Axel Bäsk och vaktmästaren
Nils Månsson skulle entledigas med utgången av år 1931;

att pension skulle utgå till Kask och Månsson i enlighet med samma
grunder, som gällde beträffande landstingets övriga befattningshavare;

att inom landstingsområdet skulle för tiden från och med den 1 januari
1932 anställas en ordnings- och säkerhetspolis, bestående av fyra konstaplar;

att befattningarna, å vilka de nuvarande konstaplarna borde förordnas,
skulle vara ordinarie; samt

att vid vakans befattning skulle förändras till extra.

Tillika uppdrog landstinget åt förvaltningsutskottet att ingå till Kungl.
Maj:t med ansökan om statsbidrag till de pensioner, som av landstinget
beviljats Kask och Månsson.

Förvaltningsutskottet har härefter upplyst, att enligt de grunder, som
gälla beträffande pensionering av landstingets befattningshavare, de ifrågavarande
befattningshavare tillkommande pensionerna uppgå för överkonstapeln
Kask till 2,760 kronor och för vaktmästaren Månsson till 1,690 kronor för
år, med skyldighet för pensionstagarna att underkasta sig den reglering av
pensionsbeloppet, som landstinget på grund av penningvärdets förändring
kan finna skäl föreskriva.

Angående befattningshavarnas anställningsförhållanden m. m. har förvaltningsutskottet
anfört följande:

Rask, som är född den 31 augusti 1876, har varit anställd vid länspolisen
sedan den 1 januari 1902. Hans tjänstetid den 31 december 1931 utgör
alltså 30 år.

Månsson är född den 26 september 1874, har varit anställd vid länspolisen
sedan den 1 januari 1901 och innehar sålunda vid utgången av år 1931 en
tjänstetid av 31 år.

Rasks anställning vid länspolisen måste, vad angår tiden före den 1 januari
1926, betraktas såsom ordinarie. Yid sådant förhållande hade han, därest
han även för åren 1926—1931 beretts ordinarie anställning, enligt övergångsbestämmelserna
till förordningen den 6 juni 1925 med vissa bestämmelser
angående befattningshavares vid polisväsendet rätt till lön och pension m. m.
otvivelaktigt varit berättigad tillgodoräkna sig hela den tid, han varit anställd
vid länspolisen, och skyldighet hade inträtt för statsverket att enligt
15 § i lagen om polisväsendet i riket bidraga med en tredjedel av den för
Rask bestiimda pensionen.

Den omständigheten, att Rask för åren 1926—1931 beretts anställning
som endast extra ordinarie befattningshavare torde icke rimligen böra föranleda,
att landstinget går miste om det statsbidrag, som utgår enligt det
förut åberopade lagrummet.

Enahanda förhållanden torde kunna åberopas till stöd för att statsbidrag
till den vaktmästaren Månsson tilldelade pensionen bör utgå. Vaktmästaren
Månsson har handhaft, förutom vanliga vaktmästarsysslor, jämväl tillsyn
över polismännens transportmedel samt har därjämte i stor utsträckning
tjänstgjort såsom telefonvakt. Polismännens tjänstgöringstid har härigenom
undgått motsvarande avbränning. Enligt gällande författning är också stats -

22

Departementschefen
.

Kungl. Maj tis proposition nr 46.

verkets bidrag till pensionering, när rätt till pension föreligger, ej begränsat
till polismän irtan det omfattar befattningshavare vid polisväsendet i gemen.

Under åberopande av vad sålunda anförts har förvaltningsutskottet hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att till de Kask och Månsson av
landstinget beviljade pensionerna må från och med ingången av år 1932
utgå statsbidrag med en tredjedel av de pensionsbelopp, som tillkomma dem.

Länsstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till
ansökningen.

Till följd av remiss har statskontoret den 2 september 1931 avgivit utlåtande
i ärendet och därvid anfört bland annat följande:

Av propositionen nr 20 till 1928 års riksdag angående bidrag av statsmedel
till pension åt den i handlingarna omförmälda överkonstapeln Strandkvist
framginge, att sådant bidrag lämnats särskilt av den anledningen, att
Strandkvist, vilken under en tid av 20 år varit anställd vid Malmöhus läns
landstings polisväsen före tillkomsten av 1925 års polislagstiftning, erhållit
extra ordinarie anställning i avvaktan på en utredning av frågan om behovet
av särskild ordnings- och säkerhetspolis för länet samt att han i samband
med genomförandet från och med år 1927 av viss organisation för polisväsendet
därstädes blivit avskedad. Beträffande nu ifrågavarande befattningshavare,
Kask och Månsson, förelåge emellertid det förhållandet, att de
jämväl efter genomförande från och med år 1927 av förberörda organisation
innehaft extra ordinarie anställningar. Ett bifall till förevarande framställning
torde därför komma att medföra anspråk från landstingen på att staten
skulle bidraga till pensionering av även andra extra ordinarie polismän med
långvarig anställning. Sådant bidrag syntes emellertid böra lämnas endast
i de fall, då särskilda omständigheter förelåge. Då tillräcklig anledning för
ett avsteg från den i gällande författning fastställda regeln i nu ifrågavarande
avseende enligt statskontorets mening icke förelåge beträffande Rask och
Månsson, hemställde statskontoret, att den gjorda framställningen icke måtte
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Genom utslag den 20 november 1930 har länsstyrelsen med stöd av 14 §
i lagen om polisväsendet i riket efter underställning fastställt landstingets
förberörda vid sammanträde den 3 september 1930 fattade beslut i fråga om
pensionsförmåner åt överkonstapeln Rask och vaktmästaren Månsson.

Såsom av det anförda framgår, hava Rask och Månsson alltsedan den
tidpunkt, då 1925 års polislagstiftning trädde i kraft i avseende å dem, och
intill dess att de med utgången av sistförflutna kalenderår entledigades,
liksom övriga vid Malmöhus läns landstings polisväsen anställda befattningshavare
innehaft anställning, vilken betecknats såsom icke ordinarie. Yad
angår år 1926 sammanhängde denna anordning med att landstinget igångsatt
utredning av frågan om behovet av särskild ordnings- och säkerhetspolis
för landstingsområdet m. m. Ej heller sedan denna utredning slutförts
och resulterat i viss omorganisation av länspolisen från och med år 1927
vunno emellertid befattningshavarna vid ifrågavarande poliskår formellt stadigvarande
anställning, utan anställningstiden begränsades till utgången av år
1931. Anledningen härtill synes hava varit, att förhållandena efter fullständigt
genomförande med ingången av år 1932 av 1925 års polisreform an -

Kungl, Maj:ts proposition nr 46. 23

sågos kunna bliva så förändrade, att samma behov av länspolis icke längre
komme att förefinnas.

Vid utgången av år 1931, då de entledigades, hade Rask och Månsson
tjänstgjort vid länspolisen under respektive 30 och 31 år i anställningar, som
givit dem full sysselsättning och som få anses hava, reellt sett, varit av
stadigvarande art. Vid entledigandet voro de respektive 55 och 57 år
gamla; de hade således båda uppnått en ålder, som i många polisdistrikt
berättigar till pension.

Vid nu berörda förhållanden och då enligt min mening länspolisen i
Malmöhus län jämväl under de senast förflutna åren måste anses hava
utgjort en väl behövlig förstärkning av polispersonalen, synas mig starka
skäl tala för att statsbidrag till Rasks och Månssons pensionering medgives,
oaktat de under de senaste åren formellt icke innehaft ordinarie anställning.
Med hänsyn till de i ärendet föreliggande särskilda omständigheterna torde
ett beslut härom näppeligen behöva, såsom statskontoret befarat, föranleda
några icke önskvärda konsekvenser.

Det tillstyrkta statsbidraget synes, i likhet med vad tidigare skett beträffande
överkonstapeln Strandkvists pensionering, böra bestämmas att utgå efter samma
grunder, som enligt polislagen skulle hava gällt, om Rask och Månsson vid
entledigandet varit ordinarie befattningshavare, eller således med en tredjedel
av de utgående pensionerna. Med hänsyn till avfattningen av landstingets
beslut om pensioneringen torde dock statsbidraget böra maximeras till en
tredjedel av de nu utgående pensionsbeloppen eller 1,483 kronor 33 öre.
Statsbidraget synes böra utgå från och med ingången av år 1932 och bestridas
från det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till polisväsendet
i riket.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att såsom bidrag till överkonstapeln Axel Rask och vaktmästaren
Nils Månsson av Malmöhus läns landsting beviljade
pensioner må, räknat från och med ingången av år 1932,
från förslagsanslaget till polisväsendet i riket årligen till landstinget
utbetalas ett belopp, motsvarande en tredjedel av de
till Rask och Månsson utgående pensionsbeloppen, dock tillhopa
högst 1,483 kronor 33 öre.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition, av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
A ke Karlholm.