Kungl. Majus proposition nr 38.

1

Nr 38.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss
lindring i betalningsskyldigheten för statslån till
östra centralbanans järnvägsaktiebolag m. m.; given
Stockholms slott den 15 januari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ola Jeppsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 15 januari 1932.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Jeppsson anför:

I en till Kungl. Majit ingiven skrift den 9 november 1981 har Östra centralbanans
järnvägsaktiebolag gjort framställning örn lindring i betalningsskyldigheten
för bolagets statslån m. m.

Bolaget är ägare till järnvägarna Vimmerby—Storebro—Hultsfred, varå
Kungl. Majit beviljat koncession den 15 maj 1874, från Linköping över Rimforsa
och Kisa till Vimmerby, varå koncession beviljats den 19 november
1897, samt den från Åtvidaberg—Bjärka-Säby järnvägsaktiebolag år 1920
förvärvade järnvägen mellan Bjärka station å nyssnämnda järnväg från Linköping
till Vimmerby samt Åtvidabergs station å järnvägen Västervik—
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 32 käft. (Nr 38.) 58 32 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Åtvidaberg—Bersbo. Koncession å järnvägen Bjärka—Åtvidaberg beviljades
den 3 juli 1903.

För anläggande av järnvägen Linköping—Vimmerby erhöll bolaget år
1899 ett statslån å 1,710,000 kronor mot säkerhet av inteckning med bästa
förmånsrätt i järnvägen.

För utförande av järnvägsanläggningen Bjärka—Åtvidaberg beviljade Kungl.
Majit år 1903 dåvarande koncessionshavaren ett statslån av 290,000 kronor,
likaledes mot säkerhet av inteckning med bästa förmånsrätt i järnvägen,
vilket statslån i samband med järnvägens förvärvande övertagits av Östra
centralbanans järnvägsaktiebolag.

Båda lånen hava utgått ur allmänna järnvägslånefonden. För vartdera
lånets tillgodonjutande hava stadgats, bland andra, följande villkor:

Annuiteten beräknades till fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,
med vilken annuitet först skulle gottgöras ränta efter fyra och en
halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra avbetalning
därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år från lyftningsdagen,
dock icke utöver ett år från den dag, den 31 december 1901 respektive
den 1 september 1907, då vederbörande järnväg enligt meddelad koncession
senast skulle vara färdig och öppnad för trafik; och skulle beloppet
av den ränta, med vars erläggande anstånd sålunda medgivits, inbetalas till
staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna all övrig ränta, med
vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjort, så att
efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande skulle fortfara så
länge, till dess även beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd
medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle vidtaga
den 31 december 1904 respektive den 1 september 1910 och i sammanhang
därmed gottgörelse ske av därförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt
uppskov med densammas erläggande icke beviljats; och skulle annuiteten
sedermera erläggas samma dag varje år, till dess försträckningen och all
därå upplupen ränta blivit till fullo gulden. Därest till betalning förfallet
belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt, skulle bolaget därå gälda fem
procent årlig ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen inbetalt.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 10 framställda förslag medgav
1916 års riksdag beträffande förstnämnda statslån å 1,710,000 kronor,
att de den 31 december 1915 förfallna annuitets- och räntebeloppen, 1,342,046
kronor 46 öre, finge, räknat från och med år 1916, kapitaliseras såsom särskilt
lån till bolaget, till säkerhet för vilket lån skulle lämnas dels inteckning
för 250,000 kronor i bolagets järnväg från Vimmerby till Hultsfred
med förmånsrätt näst efter de inteckningar i samma järnväg, som för det
dåvarande läge som säkerhet för ett bolaget av Nässjö—Oskarshamns nya
järnvägsaktiebolag beviljat lån, dels inteckning för återstoden av lånet,

1,092,046 kronor 46 öre, i bolagets järnväg från Linköping till Vimmerby
med förmånsrätt näst efter inteckningar för tillsammans 2,710,000 kronor,
dels ock, i den man de bleve frigjorda, de i omförmälda järnvägar fastställda
inteckningar med bättre rätt än de, som enligt vad nu sagts skulle

3

Kungl. Majus proposition nr 38.

lämnas i pant. Därjämte föreskrevs bland annat, att annuiteten å det nya
lånet skulle beräknas till 73,000 kronor, av vilken annuitet först skulle gottgöras
ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden
utgöra avbetalning därå, samt att, därest till betalning förfallet belopp
icke i föreskriven ordning erlades, bolaget skulle därå gälda fem
procent årlig ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen inbetalt.

Beträffande det andra statslånet å 290,000 kronor har 1922 års riksdag
med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 36 gjorda förslag medgivit, att
av de den 31 december 1921 förfallna annuitets- och räntebeloppen, 135,213
kronor 56 öre, ett belopp av 125,000 kronor finge, räknat från och med år
1922, kapitaliseras såsom särskilt lån till bolaget, till säkerhet för vilket lan
skulle lämnas inteckningar å tillhopa 125,000 kronor i bolagets järnväg från
Bjärka till Åtvidaberg med förmånsrätt näst efter den inteckning i samma
järnväg, som lage såsom säkerhet för bolagets lån å ursprungligen 290,000
kronor. Därjämte föreskrevs, bland annat, att bolaget skulle vid lånets erhållande
till riksgäldskontoret inbetala det belopp, varmed bolagets förfallna
skuld å sistnämnda lån den 31 december 1921 överstege 125,000 kronor, att
annuiteten å det nya lånet skulle beräknas till 7,300 kronor, varav först
skulle gottgöras ränta efter fem procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden
utgöra avbetalning därå, att annuiteten skulle till riksgäldskontoret
inbetalas första gången den 31 december 1922 och sedermera samma dag
varje år, intill dess lånet blivit till fullo betalt, samt att, därest till betalning
förfallet belopp icke i föreskriven ordning erlades, bolaget skulle
därå gälda fem och en halv procent årlig ränta, intill dess samma belopp
bleve behörigen inbetalt.

Bolaget åtnjuter alltså fyra statslån, beviljade åren 1899, 1903, 1916 respektive
1922.

Här må även erinras örn att 1925 års riksdag, med bifall till Kungl.
Maj:ts i proposition nr 72 under punkten 2 framställda förslag, medgivit,
att Östra centralbanans järnvägsaktiebolag finge såsom säkerhet för ett nytt
fast lån å högst 400,000 kronor och av beskaffenhet att kunna godkännas av
fullmäktige i riksgäldskontoret använda de inteckningar å tillhopa 400,000
kronor, som vore fastställda i bolagets järnväg från Linköping till Vimmerby
med förmånsrätt näst efter inteckningar för tillsammans 2,260,000
kronor. Detta medgivande innebar en eftergift å det beträffande 1916 års
lån stadgade villkoret örn överlämnande, i den mån de bleve frigjorda, till
riksgäldskontoret av inteckningar med bättre rätt än de, som skulle lämnas
som säkerhet för nämnda lån.

Statens fordran per den 31 december 1931 på grund av statslånen framgår
av följande, av fullmäktige i riksgäldskontoret lämnade sammanställning: -

4

Kungl. Majus proposition nr 38.

Östra centralbanans järnrägsaktiebolags skuld för statslånen
per den 31/ia 1931.

Lån nr 1 av dr 1899.

Kapital .......................................

Ränta..........................................

Overränta....................................

Anståndsränta.............................

Lån nr 2 av år 1916.

Kapital ......................................

Ränta..........................................

Överränta....................................

Lån nr 3 av dr 1903.

Kapital .......................................

Ränta..........................................

Overränta...................................

Anståndsränta..............................

Lån nr 4 av dr 1922.

Kapital ......................................

Ränta.........................................

Sammandrag:

Kapital ..................................

Ränta.....................................

Overränta................................

Anståndsränta..........................

Icke förfallen
skuld
Kronor

Förfallen

skuld

Kronor

Summa

Kronor

1.248,357

05

54,913

98

1,303,271

03

—

—

116,086

02

116.086

02

—

—

4,275

—

4,275

—

177,768

74

—

-

177,766

74

1,426,123

79

175,275

—

1,601,398

79

1,055,603

11

47,749

02

1,103,352

13

—

—

48,600

13

48,600

13

—

—

1,167

45

1,167

45

1,055,603

11

97,516

60

1,153,119

71

237,360

06

3,654

35

241,014

41

3.530

73

10,845

65

14,376

38

—

—

239

65

239

65

35,898

88

—

—

35,898

88

276,789

67

14,739

65

291,529

32

111,793

21

1,628

89

113,422

10

—

—

5,671

11

5,671

11

111,793

21

7,300

—

119,093

21

2,653,113

43

107.946

24

2,761,059

67

3,530

73

181.202

91

184,733

64

—

—

5,682

10

5.682

10

213,665

62

—

—

213,665

62

2,870,309

78

294,831

25

3,165,141

03

I sin förberörda framställning meddelar Östra centralbanans järnvägsaktiebolag
vissa uppgifter till belysande av bolagets ekonomiska ställning —
härtill återkommer jag i det följande — samt anför vidare:

Under nuvarande förhållanden är bolaget ej i stånd att fullgöra de förpliktelser,
som åligga bolaget gent emot dess fordringsägare. Annuiteterna
å bolagets fasta lån uppgå till 325,000 kronor årligen, och däremot svarar
för år 1931 ett beräknat driftöverskott av allenast 100,000 kronor. Någon
förbättring härutinnan kan visserligen vara att motse under de närmaste
åren, i den mån den nuvarande ekonomiska depressionen giver vika och
vissa av bolaget redan planerade besparingsåtgärder hinna genomföras. Att
göra något bestämt uttalande angående bolagets framtida förhållanden i
ekonomiskt avseende är givetvis icke möjligt; i varje fall är dock uppenbart,
att behållningen å bolagets rörelse ej kommer att förslå till betalning av alla
annuiteter å bolagets stora skuldbörda. Erinras må ock, att driftöverskotten
ej kunna i sin helhet användas till räntelikvid och avbetalning å bolagets

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

gäld. En avsevärd del därav måste nämligen tågås i anspråk för de ersättnings-
oell förnyelsearbeten, som årligen böra verkställas för att balla
banorna med därtill hörande anläggningar oell rullande materiel i trafik dugligt

skick. .

I det brydsamma läge, vari bolaget nu befinner sig, och da bolaget ej
kan påräkna att från kommuner, trafikanter eller andra erhålla understöd
genom borgen eller i annan forin, återstår för bolaget ej annat än att bernställa
örn lindring i betalningsskyldigheten för de lån, bolaget erhållit av
staten. Skulle en dylik eftergift ej beviljas, komma bolagets passiva att år
för år ökas genom debiterade, obetalda räntor och bolagets ekonomi därigenom
till sist bliva fullständigt undergrävd, på samma gång möjligheten
att hos banker uppbringa erforderligt rörelsekapital omintetgöres.

Sedan bolaget under hand hos riksgäldskontoret anhållit örn verkställande
av utredning rörande eventuella eftergifter i nu gällande betalningsvillkor
för statslånen, hava förhandlingar i ärendet ägt rum mellan två av riksgäldskontoret
utsedda ombud och representanter för bolagets styrelse. A bolagets
sida har därvid framhållits, att en väsentlig lättnad i dess ekonomiska ställning
komme att inträda år 1941, då bolagets båda obligationslån av åren
1901 och 1916 bleve slutamorterade. Såsom resultat av förhandlingarna
föreligger en överenskommelse, att bolaget skall hos Kungl. Majit hemställa
örn i huvudsak följande medgivanden: ..

»Under tiden till och med den 31 december 1931 förfallna, oguldna räntor a
statslånen avskrivas, och de under samma tid förfallna, ej inbetalda amorteringsbeloppen
överföras till icke förfallen kapitalskuld. Bolaget befrias fran
skyldigheten att för åren 1932—1934 erlägga ränta å statslånen och att verkställa
den för nämnda tre år stadgade kapitalavbetalningen å lånen Därest
och i den mån riksgäldsfullmäktig efter företagen prövning skulle finna,
att bolagets ekonomiska ställning ej medgiver återupptagandet av annuitetslikviderna
från och med år 1935, må fullmäktige för tiden intill ar 1942,
dock högst för två år i sänder, medgiva samma eftergift, som föreslagits
beträffande perioden 1932—1934. För anskaffande av erforderligt rörelsekapital
må bolaget tills vidare under den tid, då annuiteter å statslånen ej
gäldas eller erläggas endast delvis, för egen räkning disponera två inteckningar
i järnvägarna Linköping—Vimmerby och Vimmerby Hultsfred, vardera
å 50,000 kronor, med sådant läge i avseende på förmånsrätten, att bankkredit
kan erhållas mot hypotek av inteckningarna.»

Under åberopande av det anförda hemställer bolaget, att Kungl. Majit
ville till 1932 års riksdag avlåta proposition örn beviljande av lindring i
betalningsskyldigheten för bolagets statslån enligt de grunder, som i framställningen
angivits.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava den 19 november 1931 avgivit yttrande
i ärendet. Fullmäktige hava därvid överlämnat, bland annat, avskrift
av en av riksgälässelcreteraren J. Hägglund och byråchefen i järnvägsstyrelsen
S. Norrman avgiven promemoria den 23 oktober 1931, innefattande på fullmäktiges
uppdrag verkställd utredning jämte förslag angående lindring i
betalningsskyldigheten för ifrågavarande statslån m. m.

I nämnda promemoria, beträffande vars innehåll i övrigt jag torde få
hänvisa till handlingarna i ärendet, anföres bland annat följande:

Bolagets verksamhet har, såsom framgår av efterföljande tablå, i allmänhet
lämnat vinst. Under vissa år, då särskilt ogynnsamma förhållanden varit
rådande, har dock rörelsen gått med förlust.

6

Kungl. Majus proposition nr 38.

Å r

Drift-

över-

skott

Kr.

Räntor

Kr.

Av-

skriv-

ningar

Kr.

Vinst

eller

förlust

Kr.

Avskriv-

nings-

fond

Kr.

Vinstens

Reserv-och dispo-sitions-fonder

Kr.

användning

Aktie-

utdel-

ning

Kr.

Andra

ändamål

Kr.

1902—1906...

759,518

698,184

56,900

4,434

4,434

1907—1908...

336,291

418,156

—

- 81,865

—

_

— 81,865

1909—1914...

1,699,927

1,248,986

26,913

424.028

180,000

75,565

_

86,598

1915—1920 .

2,089,800

1,170,182

195,841

723,777

410,000

260,000

_

53,777

1921 ...

165,293

207,339

—

— 42,046

—

_

_

— 42,046

1922—1926...

1,522,004

1,059,778

404,801

57,425

_

_

_

15,379

1927 ...

319,647

207,815

104,801

7,031

_

_

_

1928 ...

346,843

204,224

130,486

12,133

—

—

_

12,133

1929 ...

375,478

198,770

150,083

26,625

—

_

_

26,625

1930 ...

268,289

194,338

128,543

— 54,592

—

—

—

- 54,592

Under de två senaste årtiondena hava betydliga avskrivningar verkställts.
Inalles redovisas sådana till ett samlat belopp av 1,788,368 kronor, varav
590,000 kronor upptagits såsom avsättning till avskrivningsfond. Ehuru bolagets
redovisade vinster särskilt under krigsåren voro betydande, har dock
ingen utdelning till aktieägare förekommit, då de likvida medlen måst tagas
i anspråk för andra ändamål, särskilt avbetalningar å lån.

Här återges ett sammandrag av bolagets balansräkning vid 1930 års
utgång:

Tillgångar:

Järnvägsanläggningen med rullande materiel och inventarier .... kr. 6,461,500

TV«. -----1 —ne*____ nAA/x»

D:o, nyanskaffningar ...............................................

Fastigheter................................................

.......... »)

30325

kr. 6,491,825
» 128,594

Aktier i Vimmerby—Ydre järnväg (250 st. å nominellt 100 kronor)..

» 25

förråd........................

.......... kr.

142,150

Fraktfordringar .....................................

»

2,896

Ostergötlands Enskilda Bank: uppsägningsråkning

......... »

16,353

Kassa...............

2,015

» 163,414

Summa kronor 6,783,858

Skulder:

Statslån, 4 st. ..................

.......... kr.

3,036,958

Obligationslån, 3 st..................................

»

1,199,190

Reverslån .....................

......... »

64,873

Diverse skulder .........

»

27,581

Sjuk- och understödskassa ............................................

.......... »

8,138

kr. 4,336,740

Aktiekapital ...............................

......... kr.

1,885,000

Reservfond ..................

»

240,000

Dispositionsfond ...........................................................

Ny verkstadsanläggning och rälsutbyte ..........................

Balanserad vinst ...........................................................

.......... »

100,000

» 2,225,000
» 215,070
» 7,048

Summa kronor 6,783,858

Såsom av balansräkningen framgår har bolaget relativt stora egentliga
skulder. De utgjorde vid 1930 års slut 64 procent av de redovisade tillgångarna
och nära dubbla det belopp, som var investerat som eget kapital.
Av skulderna falla därjämte stora belopp på enskilda skulder, särskilt obligationslån,
å vilka betydande avbetalningar årligen måste göras. Det är vid

7

Kungl. Majus proposition nr 38.

sådant förhållande tydligt, att svårigheter i likviditetshänseende lätt kunna
uppkomma vid minskningar av de driftöverskott, med vilka man tidigare
kunnat räkna.

Efter en redogörelse för de bolaget beviljade statslånen lämna utredningsmännen
följande uppgifter rörande bolagets övriga egentliga skulder.

Ursprungligt

belopp

Den 31 decem-ber 1930 kvar-stående belopp

Säkerhet

kronor

kronor

Obligationslån av år 1901

1,100,000

577,500

Inteckningar i järnvägen Linköping
—Vimmerby med förmånsrätt när-mast efter som säkerhet för stats-lånet givna inteckningar och med
företrädesrätt till sådana, som fri-

Obligationslån av år 1916......

Obligationslån av år 1925......

350.000

400.000

211,000

400,000

Inteckningar med bästa förmånsrätt
i Vimmerby—Hultsfreds järnväg.

Inteckningar i järnvägen Linköping
—Vimmerby med förmånsrätt näst
efter inteckningar å 2,260,000
kronor.

Bolagets reverslån äro ställda på Nässjö—Oskarshamns nya järnvägsaktiebolag
och statens järnvägar och avse täckning för bolaget åvilande bidrag
till vissa byggnadsarbeten vid Hultsfreds och Linköpings stationer.
Det sammanlagda belopp, som vid 1930 års slut återstod oguldet å dessa
skulder, utgjorde 64,873 kronor.

Utredningsmännen ingå härefter på en jämförelse mellan bolagets driftöverskott
och annuitetsutgifter samt anföra härom:

Bolagets årliga utgifter för gäldande av räntor och avbetalningar å samtliga
lån uppgå enligt följande sammanställning för år 1930 till omkring
325,000 kronor.

Annuitet

Härav

Räntor

Avbetalning

K

rönö

r

85.500
73,000

14.500
7,300

c:a 58,700
» 49,700

» 11,000
» 5.800

c:a 26,800

». 23,300
» 3,500

» 1,500

180,300

c:a 125,200

c:a 55,100

71,325

26,375

22,000

33,825

12,375

22,000

37,500

14,000

119,700

68,200

51,500

5,641

9,600

10,306

1,137

1,222

1,718

4,504

8,378

8,588

25,547

4,077

21,470

325,547

197,477

128,070

Statslån nr 1 av år 1899....

„ »» 2 » » 1916....

» » 3 » » 1903....

» » 4 » » 1922....

Obligationslån av år 1901
» » 1916

» » » 1925

Summa för statslån

Summa för obligationslån

Reverslån till Nässjö—Oskarshamns järnväg ......

» » Statens järnvägar nr 1 ................

» » » » »2 ................

Summa för reverslån

Summa för samtliga lån

8

Kungl. Majus proposition nr 38.

Bolagets årliga driftöverskott hava, innan avskrivningar eller häremot svalde
aTsättningar Bil förnyelsefond verkställts, i medeltal för åren 1926—
''929 utgjort 330,200 kronor; för år 1930 har motsvarande driftöverskott nedgått
till 268,289 kronor. Då de bolaget åliggande årliga utgifterna för lånen
samtidigt belöpt sig till omkring 325,000 kronor, är det tydligt, att bolagets
in.“^™,*tiesultat redan år 1930 undergått sådan försämring, att svårigheter inträtt
för fullgörande av bolagets förbindelser gent emot dess långivare, helst
som bolagets tillgodohavande i bank vid 1930 års ingång endast belöpte sig
till omkring 43,700 kronor. F 8

Innan utredningsmännen till prövning upptagit frågan, huruvida med liänsyn
till nämnda omständigheter och till senare inträdd ytterligare försämring
viss lindring i bolagets betalningsskjddiglieter å statslånen kunde anses
befogad, hava undersökningar verkställts rörande möjligheten att genom
besparingar på utgiftssidan och ökning av inkomsterna erhålla förbättrade
driftöverskott. Av byråchefen i järnvägsstyrelsen G. Englund verkställd och
den 19 juni 1931 avgiven utredning i förstberörda hänseende jämte till utredningen
hörande handlingar hava bifogats utredningsmännens promemoria.

I fråga örn driftresultatet vid bolagets järnvägar anföra utredningsmännen:

Driftkostnaderna vid Östra centralbanan hava under de senare åren
enligt allmän järn vägsstatistik i avrundade tal utgjort:

År 1928 ....................................... 1,223,800 kronor

» 1929 ...................................... 1,269,300 »

» 1930 ...................................... 1,217,100 »

1930 års driftkostnader understiga således dem för år 1929 med 52 200
kronor.

För år 1931 beräknas motsvarande kostnader komma att nedbringas med
ytterligare omkring 60,000 kronor till omkring 1,157,000 kronor. Ytterligare
besparingsåtgärder avses snarast möjligt skola vidtagas. Med hänsyn till
personalen kunna dock i flertalet fall ifrågasatta besparingar först efter hand
genomforas. Bolagets verkställande direktör har under hand meddelat, att
man synes kunna räkna med en driftkostnadsstat på omkring 1,125,000 kronor
i genomsnitt för de närmaste åren. Yi hava icke funnit anledning att
mot denna beräkning rikta någon erinran.

. Bolagets trafikinkomster hava under de senare åren utfallit med följande
belopp i avrundade tal:

År 1928

År 1929

År 1930

kronor

kronor

kronor

Persontrafik......................

.......................... 486,700

486,500

470,800

Post..................................

......................... 42,900

50,500

49,200

Godstrafik........................

.......................... 999,500

1,062,500

927,100

Övriga inkomster.............

......................... 41,500

45,300

38^300

Summa 1,570,600

1,644,800

1,485,400

Såsom av sammanställningen framgår har en betydande inkomstminskning
inträtt under år 1930. Till en del är densamma föranledd av vissa taxesanknmgar,
som trätt i kraft den 1 oktober 1930 såväl i person- som i godstrafik,
men till största delen beror inkomstminskningen på att godstrafiken
nedgått i storlek. Avledning till lastbilstrafik har härvid haft viss betydelse,
men trafikminskningen är dock till övervägande del beroende på den under
år 1930 allt starkare inträdande depressionen.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Under år 1931 hava dennas verkningar blivit än mera framträdande.
Järnvägens huvudsakliga godstransporter utgöras av trävaror, varav exporten
nedgått till ett minimum. Härtill kommer, att ny sänkt godssamtrafikstaxa
trätt i kraft den 1 januari 1931 och att Östra centralbanan genom i samband
härmed införda nya bestämmelser örn transportvägar i samtrafik gått förlustig
en betydande trafik, särskilt av il- och styckegods. Att döma av de
uppgifter över trafikinkomsternas storlek under gångna månader av år 1931,
som vid vårt samråd med bolagets representanter i september förelågo,
kunde 1931 års inkomster beräknas komma att understiga 1930 års med
omkring 230,000 kronor, av vilket belopp omkring 80,000 kronor beräknas
härflyta av taxesänkningar, 70,000 kronor av trafikminskning på grund av
depressionen och 80,000 kronor av trafikens avledning till andra samtrafiksvägar.

Driftöverskotten eller skillnaden mellan inkomster och driftkostnader
före debitering av avskrivningar och räntor hava jämlikt i det föregående
meddelad tablå uppgått till:

År 1928 ..................................................... 346,843 kronor

» 1929 ...................................................... 375,478

» 1930 .................................................... 268,289 »

Under förutsättning att nyss framlagda beräkningar över 1931 års inkomster
och utgifter icke väsentligt rubbas, skulle motsvarande driftresultat komma
att för sagda år uppgå till endast omkring 100,000 kronor. Även örn något
bättre resultat kan vara möjligt och kanske sannolikt, så är det dock redan
nu tydligt, att bolagets driftöverskott för år 1931 icke kommer att tillnärmelsevis
uppgå till det belopp, som bolaget har att gälda i annuiteter å
sina lån.

I mån som den näringslivet förlamande och särskilt trävaruexporten
starkt hämmande depressionen kommer att giva vika, har man emellertid
att räkna med stigande inkomster och förbättrat driftsresultat. Bolaget
har även att under 10 år framåt tillgodoräkna sig viss ersättning för avledd
trafik, vilken ersättning för sagda tid beräknas till 16,000 kronor i medeltal
per år. Närmare beräkningar över blivande ekonomiska resultat kunna
givetvis icke nu utföras, men viss sannolikhet synes enligt i samråd med
bolagets verkställande direktör utförd beräkning finnas för, att de ekonomiska
resultaten i medeltal per år för den närmare tiden med först svagare och
efter hand sig bättrande resultat skola utfalla med:

inkomster, inklusive ersättning för

avledd trafik................................ c:a 1,310,000 kronor

driftkostnader.................................... » 1,125,000 »

driftöverskott .................................... » 185,000 »

Beträffande driftöverskottens användning anföres vidare:

Av driftöverskotten måste en del reserveras för förnyelser och andra
järnvägens behov av likvida medel. Det belopp, som bolaget enligt den
nya bokföringslagen har att, örn så erfordras inom linjen, upptaga som avsättning
till förnyelsefond, uppgår enligt lägsta beräkningsmetod till 118,700
kronor. Bolagets omedelbara behov av medel till förnyelsearbeten är
emellertid mindre. I medeltal per år för perioden 1920—i 929 bär för nyanläggningar
och utbyten förbrukats omkring 71,000 kronor. Enligt en av
bolagets verkställande direktör framlagd plan anses önskligt att för förnyelseanskaffningar
och dylikt under perioden 1931—1945 hava tillgång till följande
belopp för respektive ändamål:

10

Kungl. Majus proposition nr 38.

per år.

Bullande materiel........................ kronor 240,000

Bälsutbyten ................................. » 520,000

Broförstärkningar........................ » 33,000

Säkerhetsanläggningar ............... » 42,000

Diverse spår m. m.................... » 65,000

Summa kronor 900,000 eller 60,000 kronor

Det minsta belopp, som bolaget kan behöva av driftöverskotten disponera
för egna ändamål, beräknas av oss till 50,000 kronor. Av de beräknade
genomsnittliga driftöverskotten skulle härvid endast 135,000 kronor återstå
för annuiteter å bolagets lån, medan såsom förut visats 1930 års annuiteter
stego till ett belopp av 325,347 kronor, varav 197,447 kronor räntor och
128,070 kronor amortering.

Slutligen ingå utredningsmännen på frågan örn beredande av erforderlig
lindring i betalningsskyldigheten för bolagets lån och anföra härom:

Det torde av det sagda vara tydligt, att eftergifter från långivarnas sida
måste medgivas, därest bolaget icke skall nödgas gå i konkurs. Sådan
eftergift från obligationsägarnas sida kan icke ifrågasättas. Ej heller synes
lämpligt, att sådan begäres av de järnvägar, som hava fordringar enligt
reverser för utförda arbeten vid föreningsstationer, helst som ifrågavarande
lån äro till sina belopp relativt obetydliga. Effektiv hjälp kan således
lämnas endast genom beviljande av lindring beträffande annuiteterna å
statslånen.

Av de enskilda lånen skola slutbetalas:

år 1933: två reverslån med årsutgift (år 1930) av kronor 19,900

» 1934: ett » » annuitet av............... » 5,600

» 1941: två obligationslån » » ............... » 97,700.

A andra sidan börjar år 1936 amorteringen av 1925 års obligationslån,
föranledande en merutgift av 12,000 kronor.

Bolagets utgifter för de enskilda länens förräntning och amortering minskas
sålunda i jämförelse med 1930 års motsvarande utgifter:

år 1933 med .............................. 19,900 kronor

» 1934 — 1935 » 25,500 » per år

» 1936 — 1941 » 13,500 » » »

fr. o. m. år 1942 » 111,200 » » ».

Därest bolaget tills vidare befrias från skyldigheten att erlägga annuiteter
å statslånen, bör bolaget sålunda åtminstone från och med år 1942 vara i
tillfälle att återupptaga inbetalningar för statslånen helt enligt amorteringsplanerna
eller till den del, som av dåtida förhållanden kan påkallas.

Från bolagets sida har framhållits såsom synnerligen önskvärt, att dylik
eftergift medgives. Bolaget, som den 20 oktober 1931 häftade i förfallen
skuld för sina statslån med 127,791 kronor 75 öre, kan tydligen icke under
den närmaste tiden och innan 1901 och 1916 års obligationslån blivit slutamorterade
fullgöra sina inbetalningar till riksgäldskontoret. Därest förfallande
räntor icke bleve efterskänkta, skulle bolaget tvingas att år för år
redovisa stora och med överräntorna växande förluster, som skulle undergräva
bolagets kredit hos banker och leverantörer. Vi hava för vår del
funnit dessa bolagets synpunkter värda beaktande. Bolagets ekonomiska
ställning är och kommer uppenbarligen en tid framåt att bliva synnerligen
bekymmersam. Därest förfallande statslåneräntor icke efterskänkas, komma
annuiteter och överräntor att efter hand så stiga, att bolaget med all sanno -

11

Kungl. Majis proposition nr 38.

likhet icke heller efter nyssnämnda två obligationslåns slutamortering skall
bliva i stånd att fullgöra sina förbindelser gent emot staten. En reglering
av statslånen torde således under alla förhållanden tvinga sig fram. Det
synes under sådana förhållanden vara affärsmässigt att redan nu göra en
eftergift, ägnad att vidmakthålla en allmän kredit, som för järnvägen givetvis
måste vara av stor betydelse. Något statens intresse behöver härvid ej
trädas för nära.

Ifrågasättas kan måhända, att bolaget ej bör befrias från inbetalning av
de räntor å statslånen, som vid förfallotiden ej kunna gäldas, utan att räntebeloppen
fonderas till nytt lån. Emellertid'' bliva bolagets årliga utgifter
för lånens gäldande även efter 1941 års slutbetalningar av vissa obligationslån
så betydande, att man med tämlig visshet kan utgå från att bolaget vid
denna tid ej skall bliva i stånd att utöver annuiteter för nu befintliga lån
dessutom gälda annuiteter å ett nytt, genom statslåneräntornas fondering
uppkommet lån, som får beräknas bliva av betydande storlek. Därest åter
befrielse från gäldande av annuiteter å ett sådant lån skulle, i likhet med
vad gäller beträffande s. k. anståndsräntor, lämnas till dess de nuvarande
statslånen blivit helt eller delvis slutamorterade, så finge räntornas fondering
endast ringa ekonomisk betydelse. Vid anförda förhållanden och då numera
enligt gällande bestämmelser för lån från allmänna järnvägslånefonden full
befrielse lämnas från gäldande av räntor under tid, motsvarande den, för
vilken anståndsräntor tidigare beräknades, hava vi funnit skäl ifrågasätta,
att bolaget helt befrias från gäldande av räntor under viss tid.

I det föregående har visats, att bolaget redan år 1933 kommer att erhålla
viss mindre lindring i sina utgifter för lånen men att en verkligt betydande
sådan lindring icke inträder förr än från och med år 1942. Det synes da
skäligt, att möjlighet till räntefrihet och anstånd med amorteringarna beredas
bolaget intill sistnämnda år. Då emellertid konjunkturerna under ett
decennium framåt och med dem järnvägens trafik och ekonomi kunna komma
att undergå väsentliga förbättringar, synes icke lämpligt att redan nu definitivt
bevilja sådan eftergift under hela ifrågavarande tid, utan torde densamma
böra begränsas till att omfatta tiden t. o. m. år 1934, med bemyndigande
för fullmäktige i riksgäldskontoret att sedermera t. o. m. år 1941
efter utredning för högst två år i sänder medgiva bolaget förenämnda förmåner
med avseende å alla eller eventuellt endast vissa av ifrågavarande lån.

Enligt vad från bolagets sida uppgivits saknas möjlighet att uppbringa
borgen till beredande av ökad säkerhet för statslånen i ersättning för nu
ifrågasätta medgivanden. Viss ökad säkerhet kommer emellertid att automatiskt
erhållas, i män som obligationslånen amorteras och statens inteckningar
härvid få bättre förmånsrätt. Då emellertid den möjligheten kan
tänkas, att bolagets driftöverskott under medgiven moratorietid kunna komma
att stiga till väsentligt större belopp än vid moratoriets beviljande blivit
beräknat, torde fullt betryggande säkerhet böra vinnas, för att bolaget ej
skall kunna förbruka disponibla överskottsmedel pa ett ur statens i egenskap
av fordringsägare synpunkt mindre lämpligt sätt. Järnvägens styrelse synes
till beredande av sådan säkerhet böra tillförbindas att icke utan av fullmäktige
i riksgäldskontoret lämnat medgivande under moratorietiden använda
disponibla medel för vare sig utvidgningar eller förbättringar av järnvägens
anläggningar och rullande materiel eller annat för järnvägsdriftens upprätthållande
ej nödvändigt syfte, varvid det må ankomma på fullmäktige att
lämna sådana direktiv beträffande överskottsmedlens användning, som med
hänsyn till dels tryggande av riksgäldskontorets intressen, dels bolagets
behov av rörelsefrihet beträffande relativt smärre penninganvändningar kunna
befinnas lämpliga. Det kan synas skiiligt, att bolaget härvid erhåller rätt

12

Kungl. Majus proposition nr 38.

till fritt förfogande för nyanläggningar och ersättningsarbeten av överskottsmedel
till ett belopp) av 50,000 kronor per år, dock att beslut örn häri ingående
större belopp böra underställas fullmäktiges prövning. Bolagets
verkställande direktör har ock under hand vitsordat möjligheten ur bolagets
synpunkt av en sådan tillämpning av ifrågavarande bestämmelse.

Bolagets ekonomiska ställning är emellertid så försvagad, att man måste
räkna med, att svårigheter under de närmaste tio åren kunna uppstå för
uppbringande av erforderligt rörelsekapital, även örn annuiteterna å statslånen
ej skulle behöva erläggas. Vid sådant förhållande och då det givetvis
är önskvärt, att trafiken å bolagets järnvägar må kunna ostört upprätthållas,
hava vi ansett oss kunna ifrågasätta, att medgivande därjämte lämnas bolaget
att tills vidare under den tid, då annuiteter å statslånen ej skulle behöva
gäldas eller erläggas endast delvis, för egen räkning disponera inteckningar
i bolagets järnvägar å sammanlagt 100,000 kronor med sådant läge, att de
kunna vara användbara för belåning i bank. Därvid synas närmast böra
komma i fråga två inteckningar, vardera å 50,000 kronor med ränta, vilka
enligt gällande bestämmelser skola överlämnas till riksgäldskontoret vid
deras frigörande under hösten 1931. Dessa inteckningar, av vilka den ena är
beviljad den 7 oktober 1901 under § 390 i järnvägen Linköping—Vimmerby
och den andra den 3 december 1906 under § 487 i järnvägen Vimmerby—
Hultsfred, åtnjuta förmånsrätt närmast efter 2,410,000 kronor respektive

200,000 kronor.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hava utredningsmännen föreslagit,
att fullmäktige i riksgäldskontoret ville hos Kungl. Majit hemställa
örn reglering av Östra centralbanans järnvägsaktiebolags skuldförhållande
till staten enligt följande grunder:

1) De oguldna räntor och överräntor å Östra centralbanans järnvägsaktiebolags
statslån av åren 1899, 1916, 1903 och 1922, som debiterats eller
debiteras för åren 1930 och 1931, avskrivas, i samband varmed de oguldna
amorteringsbelopp, vilka ingå i nämnda två års annuiteter, återföras till ej
förfallen kapitalskuld.

2) Bolaget befrias från skyldigheten att för åren 1932—1934 erlägga ränta
å statslånen och att under samma tid därå verkställa kapitalavbetalning.

3) Därest och i den mån fullmäktige i riksgäldskontoret efter verkställd
utredning skulle finna, att bolagets ekonomiska ställning ej medgiver annuitetslikvidernas
återupptagande från och med år 1935, äga fullmäktige att
för tiden intill år 1942, dock för högst två år i sänder, helt eller delvis bevilja
bolaget enahanda eftergift i betalningsskyldigheten, som enligt punkt
2) medgivits för åren 1932—1934.

4) Från och med det år, då bolagets skyldighet att förränta och amortera
statslånen åter inträder, skola annuiteterna å respektive förfallodagar inbetalas
till riksgäldskontoret, och skall denna annuitetslikvid fortfara, intill
dess kapital- och ränteskulden för statslånen ävensom den å 1899 och 1903
års statslån debiterade anståndsräntan till fullo guldits. Av annuiteterna
skall först gäldas ränta å ogulden kapitalskuld och återstoden utgöra avbetalning
å denna skuld respektive anståndsräntan.

5) I och för anskaffande av erforderligt rörelsekapital må bolaget tills
vidare under den tid, då annuiteter å statslånen enligt lämnat medgivande
ej gäldas eller erläggas endast delvis, för egen räkning disponera två inteckningar,
vardera å 50,000 kronor med ränta, beviljade den ena den 7 oktober
1901 under § 390 i järnvägen mellan Linköping och Vimmerby samt den
andra den 3 december 1906 under § 487 i järnvägen från Vimmerby till
Hultsfred.

13

Kungl. Majus proposition nr 38.

6) Under i punkt 5) omförmälda tid må bolaget ej utan av fullmäktige i
riksgäldskontoret lämnat medgivande använda disponibla medel för vare sig
utvidgningar eller förbättringar av bolagets järnvägar oell rullande materiel
eller annat för järnvägsdriftens uppehållande ej nödvändigt syfte.

Fullmäktige i riksgäldskontoret liava för egen del anfört följande:

Av den i utredningsmännens promemoria förebragta utredningen framgår,
att bolaget för närvarande icke är i stånd att samtidigt fullgöra betalningsskyldigheten
för statslånen och de lån hos enskilda, för vilka bolaget käftar
i skuld. Under tiden till och med år 1929 har det ekonomiska resultatet
av trafiken å bolagets järnvägar varit jämförelsevis gynnsamt, men från och
med år 1930 har en avsevärd försämring härutinnan inträtt. Sistnämnda
års driftöverskott uppgår till något över 268,000 kronor och har, jämfört
med år 1929, nedgått med i runt tal 107,000 kronor. År 1931 kännetecknas
av en ännu starkare minskning av driftöverskottet. Med stöd av föreliggande
utgifts- och inkomstrapporter har detta överskott av riksgäldskontorets
ombud beräknats komma att uppgå endast till omkring 100,000 kronor. Bolagets
i bank innestående medel, vilka den 31 december 1926 utgjorde något
över 73,000 kronor, hava därefter, med bortseende från år 1929, efter hand
minskats och uppgå för närvarande till omkring 37,000 kronor, varvid är
att märka, att bolaget i september 1931 måst upptaga ett tillfälligt lån å

25.000 kronor; örn detta belopp frånräknas, återstår endast en summa av

12.000 kronor såsom disponibelt banktillgodohavande.

För egen del hava fullmäktige ej något att erinra mot, att den lindring
i betalningsskyldigheten för statslånen, varom bolaget nu gjort framställning,
medgives av Kungl. Majit och riksdagen. De belopp, som staten enligt det
avgivna förslaget skulle komma att förlora, äro visserligen betydande. Definitivt
skulle nämligen efterskänkas de den 31 december 1931 upplupna
oguldna räntorna å tillhopa 190,415 kronor 74 öre samt ytterligare tre års
räntor, uppgående (ä kronor 124,814: 80 för år) till sammanlagt 374,444 kronor
40 öre. Den förlust, som staten under alla förhållanden skulle hava att
vidkännas, utgör sålunda inalles 564,860 kronor 14 öre. Men -därjämte ifrågasättes
även, att staten eventuellt skulle ytterligare avstå från sju års räntor,
tillsammans utgörande 873,703 kronor 60 öre. I ogynnsammaste fall skulle
staten alltså efterskänka 1,438,563 kronor 74 öre. Å andra sidan vilja fullmäktige
framhålla, att den eftergift, varom nu är fråga, endast avser räntor
men däremot ej själva kapitalskulden, vilken skulle kvarstå oförändrad. I
ett flertal tidigare fall har staten måst finna sig i att å utlämnade järnvägslån
avskriva icke allenast alla förfallna, oguldna räntor utan även en avsevärd
del av sin kapitalfordran. Vidare må anföras, att Östra centralbanans
järnvägsaktiebolag under en lång följd av år behörigen fullgjort sin betalningsskyldighet
för statslånen. Från och med åren 1916 respektive 1922,
då tidigare av riksdagen medgivna skuldregleringar ägde rum, har bolaget
till riksgäldskontoret å de fyra statslånen inbetalat sammanlagt 2,473,222
kronor 16 öre. Av detta belopp utgöra 1,921,875 kronor 69 öre upplupna
räntor och återstående 551,346 kronor 47 öre avbetalning å kapitalskulden.
Även en annan synpunkt förtjänar beaktande. Försämringen i bolagets ekonomiska
ställning beror delvis därpå, att samtrafiksvägarna under senaste
tiden blivit förändrade och transportavgifterna för samtrafiksgods sänkta.
Bestämmelserna härom hava tillkommit utan att bolaget kunnat öva något
inflytande därpå; bolaget har endast haft att bära deri därav härrörande förlusten
i inkomst.

Vid flera under de senaste åren verkställda regleringar av järnvägsaktiebolags
skuldförhållande till staten har den kvarstående delen av statslånet

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

uppdelats i två lån, med skyldighet för vederbörande bolag att omedelbart
eller snart påbörja förräntning oell amortering av det ena lånet, för vilket
vanligen utöver inteckning lämnats säkerhet i form av kommunborgen, och
med rätt för fullmäktige att, örn och i den mån fullmäktige tinna bolagets
ekonomiska ställning sådant medgiva, framdeles påfordra förräntning och
amortering av det andra länet, varför endast inteckningssäkerhet lämnats.
Det nu ifrågasatta bemyndigandet för fullmäktige att efter år 1934 successivt
förlänga tiden för ränte- och amorteringsfriliet för Östra centralbanans järnvägsaktiebolags
statslån är principiellt likartat med den fullmäktige sålunda
tidigare vid flera tillfällen tillerkända befogenheten, även örn det formellt
innebär en nyhet. Förslaget i denna del synes emellertid fullmäktige praktiskt
och lämpligt, enär därigenom undvikes, att riksdagen eventuellt skulle
komma att ett flertal gånger besväras med handläggning av den förevarande
regleringsfrågan. Givet är, att fullmäktige först efter omsorgsfull utredning
och omprövning komma att efter år 1934 medgiva bolaget den lättnad i dess
betalningsskyldighet för statslånen, som för bolagets bestånd och järnvägsdriftens
behöriga uppehållande kail befinnas nödvändig.

Vid förevarande ärendes behandling hava fullmäktige haft sin uppmärksamhet
fäst på den olika ställning, staten och bolagets enskilda fordringsägare
skulle komma att intaga, i händelse det nu föreliggande förslaget bifalles
av statsmakterna. Enligt förslaget skulle nämligen staten ensam göra
eftergifter i sin fordringsrätt, under det att däremot förräntningen och avbetalningen
å bolagets tre obligationslån skulle fortgå i stadgad ordning,
intill dess de bliva slutlikviderade. Någon erinran mot ett dylikt tillvägagångssätt
torde ej kunna göras vad beträffar obligationslånet av år 1916;
säkerheten för detta utgöres nämligen av inteckningar i bandelen Vimmerby—
Hultsfred, gällande med bästa förmånsrätt. Vad åter angår obligationslånen
av åren 1901 och 1925 är förhållandet ett annat. Hypoteken för dessa lån
bestå av inteckningar, meddelade i bandelen Linköping—Vimmerby och i
avseende på förmånsrätten liggande mellan inteckningarna för 1899 och 1916
års statslån. Fullmäktige anse sig emellertid i avseende därpå böra framhålla,
att, örn staten icke skulle visa tillmötesgående mot bolaget i dess
nuvarande svårigheter och bolaget i anledning därav i en sannolikt ej avlägsen
framtid skulle se sig nödsakat att träda i konkurs eller likvidation,
fullmäktige enligt bestämmelse i § 60 av riksgäldskontorets reglemente måste
bevaka statens hela kapital- och räntefordran för nyssnämnda två statslån.
Detta skulle emellertid betyda, att riksgäldskontoret tvingades att antingen
kontant inlösa de båda obligationslånen eller ock övertaga betalningsansvaret
för dem. Härtill kommer, att ett statsinköp av banorna under nuvarande
ekonomiska förhållanden alls icke är önskvärt.

Fullmäktige ingå härefter på frågan örn medgivande för bolaget att för
uppbringande av rörelsekapital få disponera vissa inteckningar och anföra
härom:

Järnvägsbolaget har vidare hemställt örn medgivande att tillsvidare för
egen räkning få disponera två inteckningar i järnvägarna Linköping—
Vimmerby och Vimmerby—Hultsfred, vardera å 50,000 kronor, med sådant
läge i avseende på förmånsrätten, att de kunna användas såsom hypotek
för bankkredit. De båda inteckningar, som härvid åsyftas, beviljades den
ena den ,7 oktober 1901 under § 390 i Linköping—Vimmerby järnväg och
den andra den 3 december 1906 under § 487 i Vimmerby—Hultsfreds järnväg.
Ifrågavarande inteckningar hava frigjorts genom avbetalningar å bolagets
två äldsta obligationslån och böra, jämlikt vid 1916 års skuldreglering

Kungl. Majlis proposition nr H8.

15

meddelade bestämmelser (Kungl. Maj:ts resolution den 31 mars 1916) omedelbart
överlämnas till riksgäldskontoret såsom ytterligare säkerhet för bolagets
statslån av samma år. Då bolagets kontanta medel för närvarande äro ytterst
ringa oell bolaget, för att kunna behörigen uppehålla trafiken å sina järnvägar,
givetvis måste äga tillgång till erforderligt rörelsekapital, hava fullmäktige
ej velat motsätta sig bifall till bolagets nu omförmälda hemställan.
Liknande medgivande har ock lämnats i samband med tidigare verkställda
skuldregleringar beträffande vissa järnvägslån.

Slutligen hava fullmäktige förklarat sig även biträda det förslag, som av
riksgäldskontorets ombud vid förutnämnda förhandlingar avgivits därom, att
bolaget ej utan medgivande av fullmäktige må under den tid, då annuiteter
å statslånen ej gäldas eller erläggas endast delvis, använda disponibla medel
för vare sig utvidgningar eller förbättringar av bolagets järnvägar och rul.
lande materiel eller annat för järnvägsdriftens uppehållande ej nödvändigt
syfte.

Vid fullmäktiges skrivelse har fogats en från järnvägsbolaget lämnad
tabellarisk uppgift å de i bolagets järnvägar meddelade inteckningarna samt
dessas placering. Tabellen torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet.

Väg- och vattenbxjggnadsstyrélsen har i utlåtande den 10 december 1931
tillstyrkt bifall till bolagets framställning.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Östra centralbanans
järnvägsaktiebolag efter de åren 1916 och 1922 vidtagna regleringarna av
bolagets skuldförhållande till staten kunnat för tiden till och med år 1929
fullgöra betalningsskyldigheten för bolaget beviljade statslån. Under de
två sistförflutna åren har bolaget däremot på grund av starkt minskade
driftöverskott icke förmått fullfölja de för lånens återbetalning och förräntning
fastställda planerna. Orsakerna till de försämrade driftöverskotten
uppgivas vara att finna i den allmänna depressionen, i vidtagna taxesänkningar
samt i trafikavledning till andra järnvägar eller konkurrerande
trafikmedel. Ehuru avsevärda beskärningar på utgiftssidan företagits eller
planeras, torde, enligt vad av handlingarna framgår, driftöverskotten under
de närmaste åren icke komma att uppgå till sådana belopp, att de beträffande
statslånen bestämda annuiteterna kunna förväntas bliva erlagda.
Vid sådant förhållande och med hänsyn jämväl till bolagets ställning i övrigt
synes staten böra träda emellan genom att medgiva för tryggande av
bolagets fortsatta verksamhet erforderlig lindring i dess betalningsskyldighet
för berörda statslån. Det förefaller antagligt att, örn så ej sker, bolagets
försvagade ställning skall komma att för statsverket medföra än mindre
tillfredsställande resultat i fråga om återbekommandet av statens fordran
hos bolaget.

I anledning härav och på föranstaltande av fullmäktige i riksgäldskontoret
verkställda undersökningar hava resulterat i det förslag, som i det föregående
återgivits. Förslaget avser i första hand avskrivning av de under åren

Departements chefen.

16

Kungl. Majlis proposition nr 38.

1930 och 1931 debiterade oguldna räntebeloppen, 190,415 kronor 74 öre, samt
befrielse från erläggande av låneräntorna under åren 1932—1934, uppgående
till sammanlagt 374,444 kronor 40 öre; staten skulle alltså efterskänka tillhopa
564,860 kronor 14 öre. De i annuiteterna för åren 1930 och 1931 ingående
amorteringsbeloppen skulle återföras till ej förfallen kapitalskuld
och fortsatt återbetalning av statslånen taga sin början först år 1935. Tillika
skulle emellertid fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas att, efter förnyad
utredning och i mån av behov, för högst två år i sänder bevilja enahanda
eftergifter å betalningsskyldigheten för åren 1935—1941, som föreslagits
för åren 1932—1934. Räntorna för dessa sju år uppgå till 873,703
kronor 60 öre. Därest ränteplikt ånyo inträder först med år 1942, skulle
alltså statens totala ränteförlust bliva 1,438,563 kronor 74 öre. Bolagets
kapitalskuld på grund av statslånen skulle däremot kvarstå oförändrad.

Det sålunda framlagda förslaget, till vilket såväl bolagsstyrelsen som fullmäktige
i riksgäldskontoret samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anslutit
sig, har jag med hänsyn till föreliggande omständigheter och i betraktande
av vad fullmäktige anfört funnit vara av beskaffenhet att kunna godtagas.
Jag anser mig alltså kunna tillstyrka avlåtande av framställning till riksdagen
örn medgivande av lindring i betalningsskyldigheten för ifrågavarande
statslån i enlighet med berörda förslag.

Bolagsstyrelsen har därjämte anhållit att, på sätt jämväl utredningsmännen
föreslagit, få under den tid, då annuiteter å statslånen enligt lämnat
medgivande icke alls eller endast delvis erläggas, disponera två inteckningar
i järnvägarna Linköping—Vimmerby och Vimmerby—Hultsfred å
vardera 50,000 kronor, med sådant läge i avseende å förmånsrätten, att
bankkredit kan erhållas mot hypotek av inteckningarna. De båda inteckningar,
som härmed avses, åtnjuta bättre förmånsrätt i respektive järnvägar
än de till säkerhet för 1916 års statslån liggande inteckningarna och skulle
förty, jämlikt villkoren för nämnda statslån, sedan de blivit frigjorda överlämnas
till riksgäldskontoret såsom ytterligare säkerhet för detta lån. Det
begärda medgivandet skulle sålunda innefatta eftergift med avseende å förenämnda
lånevillkor av enahanda art, som enligt vad förut nämnts av statsmakterna
beviljades bolaget år 1925. Med hänsyn till det även av fullmäktige
i riksgäldskontoret betonade behovet av att järnvägsbolaget erhåller
möjlighet till anskaffande av rörelsekapital vill jag i likhet med fullmäktige
icke motsätta mig bifall till framställningen.

Såsom villkor för de avsedda regleringsåtgärderna hava utredningsmännen
föreslagit, att bolaget under den tid, då annuiteter enligt lämnat medgivande
icke alls eller endast delvis erläggas, ej utan tillstånd av fullmäktige i riksgäldskontoret
må använda disponibla medel för vare sig utvidgningar eller
förbättringar av bolagets järnvägar och rullande materiel eller annat för järnvägsdriftens
uppehållande ej nödvändigt syfte. Härtill hava fullmäktige givit
sin anslutning. Även jag finner detta villkor vara rimligt och böra fastställas.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

17

Kungl. Maj-.ts proposition nr 38.

dels att lindring i betalningsskyldigheten för Östra centralbanans
järnvägsaktiebolags statslån må beviljas på sätt och
under villkor, som i statsrådsprotokollet förordats,

dels och att nämnda bolag må på enahanda villkor under
i statsrådsprotokollet angiven tid för egen räkning disponera
två inteckningar, vardera å 50,000 kronor med ränta, beviljade
respektive den 7 oktober 1901, § 390, i järnvägen Linköping
—Vimmerby och den 3 december 1906, § 487, i järnvägen Vimmerby—Hultsfred.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den, lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Bihang till riksdagens protokoll 1032. 1 sami. 32 käft. (Nr 38.)

58 3a 2

Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr.

Bilaga.

Förteckning över Östra centralbanans inteckningar i olika järnvägslinjer, ävensom deras placering.

I n t

e c k

n i n g a

Placering

Anm.

Nr

Dag

§

Antal

å

Kronor

Summa

kronor

hos

såsom säkerhet för

A.

Sandelen Linköping— Vimmerby.

1

8%> 01

375

i

1,000,000

1,000,000

2

»

))

i

225,000

225,000

3

))

»)

i

200,000

200,000

1,425,000

Riksgäldskontoret

1899 års statslån

4

))

»

i

285,000

285,000

5

Vio 01

376—381

6

50,000

300,000

585,000

Östergötlands Enskilda Bank

1901 » obligationslån

6

»

382-390

9

50,000

450,000

450,000

» » »

1925 » »

7

»

391 - 399

9

50,000

450,000

i

8

tyll 10

587-588

2

2,500

5,000

9

),

589-598

10

5,000

50,000

10

1S/l2 10

611

1

5,000

5,000

11

»

612—635

24

10.000

240,000

12

13/i i 16

598-599

2

50,000

100.000

;

13

89A 17

47—51

5

50,000

250.000

1,100,000

Riksgäldskontoret

1916 » statslån

14

»

52—54

3

50,000

—

150,000

—

—

Icke disponerade.

15

»

55

i

50,000

—

50,000

J ärnvägssty reisen

likvider, bidrag omb. Lin-

köping station

Summa kronor

3,760,000

B

Sandelen

Vimmerby—Hultsfred.

1

tyli 06

483—487

5

50,000

_

250,000

Sydsvenska Banken

1916 års obligationslån

2

»

488-492

5

50,000

—

250,000

Riksgäldskontoret

1916 » statslån

i

3

tyli 07

607-608

2

50,000

—

100,000

Järnvägsstyrelsen

likvider, bidrag omb. Lin-

J Se ovan *).

köping station

1

Summa kronor

600,000

C.

Sandelen Bjärka-Säby—Åtvidaberg.

1

26/s 06

78

1

290,000

—

290,000

Riksgäldskontoret

1903 års statslån

2

>ty4 07

178-182

5

25,000

—

125,000

»

1922 » »

3

»

183-186

4

25,000

—

100,000

—

—

Icke disponerade.

Summa kronor

515,000

*) För dessa lån äro jämväl inteckningar i bandren Linköping—Vimmerby överlämnade som säkerhet.

Kungl. Majus proposition nr 38.