Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.
1
Nr 29.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa tillfälliga
skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar; given Stockholms slott
den 15 januari 1932.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström:
I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten 138, har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde varda riksdagen förelagd, för vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder
å enskildas skogar beräkna för budgetåret 1932/1933 ett extra
reservationsanslag av 2,000,000 kronor.
Jag anhåller nu att få för Kungl. Majit ånyo anmäla detta ärende.
Inledningsvis vill jag därvid erinra örn den verksamhet, som understödes
med bidrag ur statens skogsutdikningsanslag och statens skogsodlingsanslag.
För den förstnämnda understödsverksamheten, vilken beslöts vid 1927
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 26 haft. (Nr 29.)
1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.
års riksdag (prop. nr 156; R. skr. nr 235), lända till efterrättelse bestämmelserna
i kungörelsen den 27 juni 1927 (nr 270) angående villkoren för
statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag med däri genom
kungörelserna nr 365/1928 oell 273/1930 gjorda ändringar. Vidare har
Kungl. Majit nämnda dag utfärdat cirkulär (nr 273) till samtliga skogs
vårdsstyrelser och skogssällskapet med vissa föreskrifter rörande tillämpningen
av förstberörda kungörelse, vilket cirkulär ändrats i vissa derigenom
cirkulär den 27 juni 1930 (nr 275) och den 30 april 1931 (nr 79). I
avseende å de grundläggande bestämmelserna i ämnet må här erinras om
följande.
Från statens skogsutdikningsanslag kan anvisas dels statsbidrag till
utförande inom område, varå skogsvårdslagen äger tillämpning, av torrläggningsföretag,
vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med
hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd, dels ock särskilt förvaltningsbidrag
för bestridande av skogsvårdsstyrelsernas kostnader för handhavandet
av verksamheten. På framställning av skogsvårdsstyrelse beslutar
Kungl. Majit, efter hörande av skogsvårdsstyrelsernas förbunds centralråd,
örn anvisande till styrelsen dels av medel för utdelande av här avsedda
statsbidrag, dels ock av förvaltningsbidrag. Dylik framställning
skall av styrelsen göras före den 1 mars och åtföljas av förteckning över
sådana till styrelsen inkomna ansökningar örn statsbidrag, som styrelsen
funnit vara av beskaffenhet att böra beviljas.
Ansökan örn statsbidrag göres hos vederbörande skogsvårdsstyrelse, som,
där ej styrelsen finner ansökningen omedelbart böra avslås, föranstaltar
om upprättande av förslag till utförande av det företag, vartill statsbidrag
sökes. Statsbidrag kan av skogsvårdsstyrelse beviljas under förutsättning,
att styrelsen finner nyttan av torrläggningen minst motsvara kostnaden
därför. Statsbidrag får icke utgå för sådant i torrläggning ingående
arbete, vartill annat statsunderstöd i form av bidrag eller lån eller
bidrag från skogsvårdskassa förut utgått eller utgår. Statsbidrag kan
beviljas till högst fyrtio procent av den utav skogsvårdsstyrelsen godkända
kostnaden för torrläggningsarbetet. Till aktiebolag får statsbidrag ej
utgå.
För torrläggningsarbete, vartill statsbidrag beviljas, fastställer skogsvårdsstyrelsen
arbetsplan. Med den, som mot åtnjutande av statsbidrag
åtager sig ett torrläggningsarbete, skall skogsvårdsstyrelsen upprätta
skriftligt kontrakt. Sedan kontrakt avslutats och viss säkerhetsförbindelse
avlämnats av bidragstagaren och godkänts av styrelsen samt hos styrelsen
styrkts, att arbetet blivit påbörjat, får en första utbetalning ske till
bidragstagaren enligt styrelsens bestämmande. Återstoden av statsbidraget
får lyftas i män av arbetets fortgång, dock skall städse en fjärdedel av
bidraget innestå, intill dess arbetet blivit vederbörligen avsynat och av
skogsvårdsstyrelsen godkänt.
Alla med statsbidrag utförda arbeten, vartill förslag upprättats vid
syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen, skola av vederbörande del
ägare underhållas, intill dess sådan underhållsskyldighet kan varda andra
i laga ordning ålagd eller vederbörande från underhållsskyldigheten befriats.
övriga med statsbidrag verkställda arbeten skola underhållas i den
omfattning och under den tid, högst tio år, som bestämts i det upprättade
kontraktet.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.
Varje skogsvårdsstyrelse, som förmedlar statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag,
skall årligen till Kungl. Maj:t avgiva redogörelse för
verksamheten under nästföregående år enligt föreskrifter, som meddelas
av Kungl. Maj:t.
Vad enligt kungörelsen gäller örn skogsvårdsstyrelse äger tillämpning
jämväl i fråga örn skogssällskapet med iakttagande, att skogssällskapet
äger bevilja statsbidrag allenast till torrläggningsföretag å sådana skogar,
vilka ägas av sällskapet eller vilkas vård och förvaltning utövas under
medverkan och tillsyn av sällskapet, dock med undantag av skogar, varom
i 2 § 1 mom. skogsvårdslagen förmäles.
Under anslagstiteln statens skogsutdikningsanslag bar för budgetaren
1927/1932 uppförts extra reservationsanslag med respektive 200,000, 300,000,
500,000, 700,000 och 800,000 kronor. 1 årets statsverksproposition (IX H. T.,
p. 137) föreslås, att anslaget för budgetåret 1932/1933 upptages till belopp
av 800,000 kronor.
Den med statens sko g södling sanslag avsedda understödsverksamheten
är grundad på beslut av 1930 års riksdag (prop. nr 134; R. skr.
nr 324) samt regleras genom bestämmelserna i kungörelsen den 27 juni
1930 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag från nämnda anslag. Vidare
har Kungl. Maj:t sagda dag utfärdat cirkulär (nr 271) till samtliga
skogsvårdsstyrelser och skogssällskapet med vissa föreskrifter rörande
tillämpningen av berörda kungörelse, vilket cirkulär ändrats i viss del
genom cirkulär den 30 april 1931 (nr 78). De grundläggande bestämmelserna
i nämnda kungörelse äro följande.
Från statens skogsodlingsanslag kan anvisas statsbidrag till utförande
inom område, varå skogsvårdslagen äger tillämpning, av företag, som
avser skogsodling eller annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig''
skogsproduktion å följande i mom. 1 av kungörelsen angivna marker
med otillfredsställande skogstillgång, nämligen 1) skogsmark, som
helt saknar trädvegetation eller är bevuxen med blott enstaka träd, 2)
vanhävdad skogsmark, där skogsbeståndet är av synnerligen otillfredsställande
slutenhet oell tillika i väsentlig mån saknar utvecklingsmöjligheter,
samt 3) skogsmark, som är bevuxen nied s. k. stavaskogsbestånd.
Statsbidrag får ej utgå till torrläggningsföratag, som avser höjande av
alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande för skogsbohl,
eller till åtgärd, som någon enligt gällande eller äldre skogsvårdslag
är pliktig vidtaga, dock att statsbidrag kan lämnas till utförande av
erforderliga återväxtåtgärder efter avverkning, som verkställts för erhållande
av nöjaktig föryngring å mark, varom förmäles under nyssnämnda
punkter 2) och 3). Förutom statsbidrag, som nyss sagts, kan från statens
skogsodlingsanslag jämväl anvisas särskilt förvaltnings- och understödsbidrag
för bestridande av kostnaderna för handhavandet av sagda verksamhet
ävensom för understödjande enligt kungörelsens bestämmelser av
åtgärder för vidmakthållande av skog, som uppdragits med hjälp av statsbidrag.
Statsbidrag kan beviljas under förutsättning, att skogsvårdsstyrelse!)
finner nyttan av företaget minst motsvara kostnaden därför, samt får utgå
med högst femtio procent av den utav styrelsen godkända kostnaden. 1
sagda kostnad får, där styrelsen finner erforderligt, att det område, före
-
4 Kungl. Mcij:ts proposition Nr 29.
taget avser, inhägnas eller att annan hägnadsåtgärd för områdets fredande
mot betesdjur vidtages, inräknas ersättning för åtgärdens utförande. Har
styrelsen vid prövning av fråga om statsbidrag till företaget ansett behöv
av hägnad för berörda ändamål ej föreligga, men finner styrelsen senare
dylikt behov vara för handen, äger styrelsen att av det förenämnda för
vältning^ och understödsbidraget bevilja ett särskilt understöd till hägnadens
utförande, vilket understöd får uppgå till högst femtio procent av den
av styrelsen godkända kostnaden härför.
Statsbidrag får ej lämnas till annan än den, som med ägande- eller fideikommissrätt
innehar marken. Till aktiebolag får ej heller här statsbidrag
utgå.
Beträffande ansökan örn medel till utlämnande av här avsedda statsbidrag,
ansökan om statsbidrag, kontrakt örn arbetets utförande, statsbidra
gets lyftande, redogörelse över verksamheten, rätt för skogssällskapet att
förmedla statsbidrag m. m. gälla i tillämpliga delar enahanda bestämmelser
som ifråga örn statens skogsutdikningsanslag.
Unde!’ titel statens skogsodlingsanslag har anvisats extra reservationsanslag
å 600,000 kronor för budgetåret 1930/1931 och å 400,000 kronor för
budgetåret 1931/1932. I årets statsverksproposition (IX H. T., p. 136) föreslås,
att anslaget för budgetåret 1932/1933 upptages till belopp av 350,000
kronor.
I detta sammanhang må vidare omnämnas, att särskilt anslag från och
med budgetåret 1924/1925 årligen beviljats till främjande av skogsvård å
enskildas skogar i lappmarkerna samt Särna och Idre socknar m. fl. områden.
Anslaget, som har natur av extra reservationsanslag, har uppförts
för ett vart av budgetåren 1924/1931 med 20,000 kronor samt för budgetaret
1931/1932 med 50,000 kronor. I årets statsverksproposition äskas ett
anslag för ändamålet till belopp av 40,000 kronor. Anslaget plägar ställas
till domänstyrelsens förfogande, att användas till understödjande av skogsvård
å enskildas skogar inom lappmarkerna samt Särna och Idre socknar
ävensom i kustlandet belägna skogar, lydande under förordningen den 18
juni 1915 (nr 251) angående utsyning å viss skog inom nämnda lappmarker
m. fl. områden, därvid domänstyrelsen tillerkänts rätt att för värjo
särskilt fall bestämma, huruvida föreslagna skogsvårdsåtgärder skola helt
eller delvis bestridas av ifrågavarande anslag ävensom i övrigt meddela
närmare föreskrifter rörande medlens användning.
Den 16 oktober 1931 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla utredningsmän för att inom nämnda departement,
i enlighet med i statsrådsprotokollet av mig angivna riktlinjer,
verkställa utredning och avgiva förslag rörande åtgärder för vinnande
av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter, förbättrat ekonomiskt
utbyte av skogsbruket samt intensivare skogsvård. Vid ifrågavarande
utredning, vilken var föranledd bland annat av riksdagens skrivelse den
31 maj 1930, nr 328, angående intensivare skogsvård å skogarna i Norrland,
skulle jämväl undersökas möjligheterna för beredande av ökade
arbetstillfällen inom skogsbruket. Beträffande utredningens bedrivande
a
Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.
framhöll jag, att det syntes lämpligt, att särskilda förslag upprättades
och skyndsammast möjligt framlades i skilda delar av ämnet, allt efter
arbetets fortgång.
Till de jämlikt sagda bemyndigande av mig tillkallade utredningsmännen,
vilka antagit benämningen 1931 års skogssakkunniga, överlämnades
genom remiss den 2 november 1931 en framställning den 16 oktober'' 19ol
från K. II. Karlsson i Gasabäck rn. fl. ombud för ett större antal kommuner
inom Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. Ombuden hava
hemställt, att Kungl. Majit måtte taga under övervägande vilka åtgärder,
som kunde finnas erforderliga för arbetslöshetens snara bekämpande inom
norrl andslänen, och, i den mån riksdagens medverkan härtill krävdes, till
1932 års riksdag göra de framställningar i ärendet, vartill omständigheterna
kunde föranleda. Till stöd för denna hemställan hava ombuden anfört
i huvudsak följande.
Arbetslösheten i Norrland, som redan tidigare varit, avsevärd, hade under
innevarande år ytterligare förvärrats. Från att tidigare övervägande
hava varit ett bekymmer i industrisamhällena hade den nu blivit en
dyster verklighet för alla kommuner och hotade på många håll att undergräva
kommunernas ekonomi. Som bevis härför finge anföras, att de
flesta kommuner innevarande höst i sina statförslag nödgats gå in för
skattehöjningar, som i en del fall uppginge till. 100 procent av förut utgående
debiteringar, beroende på ökade anslag till arbetslöshetens bekämpande.
. , , , J ,
Orsaken till de rådande förhållandena läge i den. bekanta depressionen
inom trävaruindustrien, vilken industri vore den viktigaste faktorn inom
Norrlands ekonomiska liv. Arbetet inom sågverks-, och trämassemdustrien
hade nedlagts eller inskränkts i stor utsträckning. Avverkningarna,
som varit en oundgänglig inkomstkälla för ej blott de enbart skogsarbetandc
utan jämväl de små jordägarna i skogskommunerna, vilka icke
kunde leva endast på sina jordbruk, hade avstannat, och flottningarna,
sorn tidigare givit utkomst åt ett avsevärt antal arbetare, hade till följd
härav reducerats till ett minimum.
De arbeten, som dittills genom kommunernas försorg kunnat avägabnu
gas dels med statsbidrag och dels helt bekostade av kommunerna, hade
icke varit tillräckliga för att hålla nöden borta.
För överläggning med anledning av denna situation sammanträdde den
5 september 1931 en konferens å Sundsvalls stadshus, varvid 108 .kommuner
inom Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands lajl läte sig representera
med 110 ombud. ..
Inför den oundgängliga nödvändigheten att finna en väg ut ur radande
förhållanden och utfinna möjligheter till arbete hade tanken av lätt förklarliga
skäl fallit på skogen såsom den viktigaste utkomstkällan för
Norrlands befolkning och på de vidare möjligheter, som skogen rymde till
folkets försörjning.
Genom en mera rationell skogsvård skulle säkerligen kunna astadkommas
betydande arbeten för lindrande av arbetslösheten och det med densamma
uppkomna nödtillståndet. Do skogsvårdando arbetenas, nödvändighet
framträdde i synnerhet nu, då den rådande depressionen inom trävaruindustrien
tvingade skogsägarna att inskränka desamma till de allra
oundgängligaste. Skogsvård »arbeten ägde också såsom nödhjälpsarbete
6
Kungl. Majda proposition Nr 29.
avgjorda företräden framför andra arbeten, som igångsatts för lindrande
av arbetslösheten, företräden, bestående i att detta arbete vore perma^~
a.yseemie P& behovet och, under förutsättning att all skog erholle
behövlig vård i form av skogsvårdande huggningar, dikningar och
övriga marktörbättringsåtgärder, gåve så stora möjligheter till arbete, att
en verklig lindring i rådande nödläge kunde påräknas. Nödvändiga kostnader
för verktyg och utrustning bleve vid detta arbete de lindrigast möjlga,
och arbetet agde möjlighet att absorbera rätt skilda åldrar och arbetsprestationer.
Därtill komme, att arbetet kunde anordnas i de flesta
ko''naianer:.och långa oeh kostsamma transporter från de arbetslösas hernön
till avlagsna arbetsplatser kunde i görligaste mån undvikas. Någon
kostbar organisation för arbetets bedrivande behövde heller icke åstadkommas,
då skogs värdsstyrelserna med fördel torde kunna handhava arbetenas
ledning. Sist men icke minst borde framhållas, att de föreslagna
s vogsvardande arbetena komme att öka skogens avkastningsförmåga oeh
darmed hela nationens tillgångar.
I1 öi att de föreslagna arbetena i erforderlig utsträckning skulle kunna
komma till utförande, krävdes dock anslag från statens sida, och borde
de hittills utgående anslagen för skogsdikning och skogsodling väsentligt
höjas och eventuellt sammanslås för att möjligen efter nya grunder som
rådande nödläge krävde, utbetalas.
Skulle anslagen som hittills utgå var för sig till skogsdiknings- och
skogsodlmgsändamal, borde, med hänsyn till särskilt de små markägarnas
svårighet att åstadkomma på dem belöpande andel av arbetskostnaderna,
anslagen till de förstnämnda höjas till minst samma procent som den efter
vilken de senare utginge. Därjämte syntes det vara nödvändigt låta skogs
odlingsanslaget vidgas att omfatta jämväl beståndsvårdande huggningar i
skog, som ännu icke nått sådan utveckling, att den lämnade avsättningsbart
virke.
Då vidare trävarubolagen ägde omkring hälften av Norrlands skogsmark,
syntes det vara nödvändigt, att även dessa bolag bleve delaktiga av
ifrågavarande anslag, om arbetstillfällen i tillräcklig utsträckning skulle
kunna erhållas.
Vid de skogsvårdande arbetenas bedrivande komme en ansenlig mängd
bränslevirke att utvinnas. Detta virke borde icke få förfaras utan i största
möjliga utsträckning komma till användning. För detta ändamål borde
det vara ett nationalintresse, att detta bränsle utnyttjades vid såväl statliga
som kommunala inrättningar mer än hittills. Även örn eldning med
ved och träkol skulle ställa sig något dyrare än med stenkol och koks, borde
icke denna omständighet få hindra förslagets genomförande. Slutli
gen framhölles önskvärdheten av att de numera utexperimenterade kolgasdrivna
motorfordonen finge påräkna statsmakternas intresse, då en
framtida övergång till övervägande bruk av denna motortyp skulle giva
ett väsentligt stöd åt skogshanteringen.
T utlåtande i ämnet den 1 december 1931 hava 1931 års skogssakkunniga
- verkställande direktören i Svenska trävaruexportföreningen .T. L. Ek
man, ordförande, samt f. d. riksdagsmannen K. R. Karlsson i Gasabäck,
förtroendemannen hos Svenska sågverksindustriarbetarförbundet A. Lind
berg, sekreteraren hos centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund
docenten E. A. F. Lundh och skogschefen vid Kramfors aktiebolag,
jägmästaren E. W. Ronge — till en början anfört i huvudsak följande.
Kungl. Majus proposition Nr 29. <
Enligt vad för de sakkunniga vore känt, hade arbetslösheten inom Norrlands
skogssocknar under sistliden höst nått en mycket betydande omfattning.
Väl konran1 denna arbetslöshet i och med vinteravverkmngarnas
igångsättande att temporärt reduceras, men då avverkningarna ifråga pa
grund av nödtvungna produktionsinskränkningar inom tr a förädlingsindustrien
bomme att bliva i väsentlig mån reducerade, vore en förhållandevis
mycket omfattande arbetslöshet tyvärr att förvänta aven under vintern
1931 __1932. Arets kronoskogsauktioner, som särskilt vad. ovre Norrland
beträffade givit synnerligen dåliga resultat, kunde härvid åberopas såsom
fullt oförtydbara bevis. Då vinterförtjänsterna alltjämt spelade en
mycket avgörande roll för dea norrländska skogsbefolknmgens existensvillkor.
och da därjämte förtjänstmöjligheterna fran skogsbruket under
instundande sommar utan tvivel torde bliva ytterligt minimala, kunde man
redan ira med bestämdhet förutse, att försörjningsmöjligheterna under år
1932 kom ine att bliva i hög grad försvårade för den del av landets befolk
ning,
som för sin utkomst vore helt eller delvis beroende av arbetsförtjänster
inom skogsbruket. ,
Även örn de sakkunniga förutsätta, att genom kommunernas ingripande
och arbetslöshetskommissionens verksamhet noden i de flesta fall skulle
kunna hållas borta, syntes dock läget vara av den allvarliga karaktar, att
en prövning borde verkställas, huruvida icke nya grunder kunde vinna
tillämpning i strävandena att motverka arbetslösheten inom s-kogsbruket.
Med hänsyn härtill funne sig de sakkunniga, med stöd tillika av direktiven
i statsrådsprotokollet i ärendet angående utredningens bedrivande,
böra skvndsamt undersöka, huruvida i möjligaste män snabbt verkande åtgärder
kunde vidtagas till beredande av ökade arbetstillfällen inom skogs
bruket. En ytterligare anledning härtill vore, att de sakkunniga ej vågade
förutsätta, att det dem anförtrodda uppdraget skulle i sm helhet kunna slutföras
inom sådan tid, att därvid eventuellt framlagda förslag kunde hilva
förelagda 1932 års riksdag. ..., , . ... Q ,vrvi
Vad först beträffade möjligheterna att genom igångsättande i stone omfattning
av skogsvårdsarbeten på statens egna skogar skapa okade arbetstillfällen,
ville de sakkunniga erinra örn att denna fråga varit föremal
för 1931 års riksdags behandling. I två inom riksdagen väckta likalydande
motioner (T: 265 och II: 428) hemställdes på anförda skäl, att riksdagen
ville hos Kungl. Majit anhålla örn igångsättande snarast mojhgt av skogsvårdsarbeten
å kronans skogar i olika delar av landet under för beredskapsarbeten
föreslagna villkor i så stor utsträckning, som motsvarades
av tillgången på därtill lämplig, ledig arbetskraft och av tillgangarna i
domänverkets förnvelsefond för återväxtkostnader. Sedan riksdagen i
skrivelse den 30 maj 1931, nr 319, i anledning av förberörda motioner samt
under åberopande av jordbruksutskottets utlåtande nr 90, anhallit, att
Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder i nämnda syfte, bade Kungl. Majit
(r-jort viss anmodan i ämnet till domänstyrelsen.
~ Enligt vad de sakkunniga från domänstyrelsen inhämtat hade styrelsen
med anledning härav i cirkulärskrivelser anmodat den förvaltande personalen
att, under beaktande av tillgången inom olika orter av ledig arbets
kraft i den män arbetena kunde anses ekonomiskt försvarbara, i storsta
möjliga utsträckning under år 1931 å domänfondens skogar bedriva
sådana arbeten — under utgiftstitlarna skogsodling, hägnad, skogsskydd
och plantskogsvard samt dikning — för vilka kostnaderna galdades
Kunell. Maj:ts proposition Nr 29.
nv förnyelse tondén. Enligt samma cirkulärskrivelser skulle extra utgiftstorslag
tor ifrågavarande arbeten upprättas och insändas till styrelsen. De
i denna ordning anvisade särskilda anslagen ur förnyelsefonden hade tillsammans
utgjort 907,104 kronor. För år 1931 hade till arbeten, för vilka
Kostnaderna bestredes ur förnyelsefonden, anvisats sammanlagt 3174 075
kronor. ’
I detta sammanhang torde jämväl böra beaktas, att för närvarande reservarbeten
i statens arbetslöshetskommissions regi påginge å 35 av domanlondens
och ecklesiastika skogar inom de sju södra distrikten. Arbetsstyrkan
vid dessa arbetsplatser uppginge den 14 november 1931 till 1,746
man. Under året beräknades omkring 430,000 dagsverken nedläggas å
dessa arbeten. Reservarbetarna sysselsattes i huvudsak med vägarbeten
och dikningar ävensom med diverse andra arbeten.
Vald nu anförts beträffande bedrivandet av skogsvårdsarbeten på under
domänverkets förvaltning stående skogar torde enligt de sakkunnigas
uppfattning visa, att möjligheterna att där åvägabringa en ökning av
arbetstillfällena aven kommit till utnyttjande. De sakkunniga hade anledning
förvänta, att detta under trycket av den stegrade arbetslösheten
aven framdeles skulle bliva fallet,
För de sakkunniga återstode emellertid att pröva, vilka möjligheter de enskilda
skogarna i sådant avseende kunde bjuda. Redan av det förhållande’
att dessa skogar med avseende på ytvidden skogsproduktiv mark omfattade
mer an tre fjärdedelar av landets samtliga, framginge, att dessa
borde kunna erbjuda vidsträckta arbetsfält i sagda avseende
Genom nksskogstaxeringsnämndens utredningar hade ådagalagts, att
skogarnas tillstånd i landet överhuvud taget lämnade åtskilligt övrigt att
önska Icke minst kanske av denna anledning hade staten under senaste
tid vidgat och förstärkt sm understödsverksamliet till de enskilda skogarnas
förbättrande. De sakkunniga syftade härvid i främsta rummet på de
särskilda skogsvårdsanslag, statens skogsutdiknings- och skogsodlingsan
slag, vilka av riksdagen beviljats.
Nämnda anslags beviljande hade föregåtts av särskilda utredningar genom
sakkunniga. Dessa utredningar gävo på grundval i främsta rummet
av nksskogstaxeringsnämndens undersökningar vid handen, att mycket
betydande arealer förefunnes, som av olika anledningar vore i skogsproduktivt
avseende mindre tillfredsställande. De marker, vars skogsproduktlya
förmåga man ansett möjligt genom olika skogsvårdsåtgärder stegra
eller mobilisera, vore så betydande, att man kunde utgå ifrån, att enbart
pa enskildas skogar riklig tillgång på dylika arbetsobjekt skulle finnas
under överskådlig framtid. Detta gällde även med den fordran, att åtgärderna
vid normalt förhållande mellan virkespriser och arbetskostnader
skulle vara räntabla.
Riksdagens beviljande utan meningsskiljaktighet av ifrågavarande an
slag visade, icke blott att en intensivare skogsvård ansetts vara av behovet
pakallad utan aven att den uppfattningen gjort sig gällande, att sta
ten agde direkt intresse av att en förbättrad skogsvård leonline till stånd.
Sa vitt man hittills kunde döma, hade nu berörda anslag, statens skogsutdiknings-
och skogsodlmgsanslag, fyllt ett viktigt behov och blivit till
stor nytta för frammanandet av en förbättrad skogsvård. Detta omdöme
fnÄ S^?koin r ul orstnarnn^a anslaget, vilket sedan år 1927 höjts från
193D19391 S00''000 kronor’ vilket senare belopp anvisats för budgetåret
9
Kungl. Maj.ts proposition Nr 29.
Dessa anslag hade utan tvivel även varit till stor nytta för skapandet av
arbetstillfällen inom skogsbruket, varigenom de bidragit till att lindra arbetslösheten
inom denna näring. Helt naturligt hade även under rådande
förhållanden dylika synpunkter varit vägledande för den myndighet, centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund, som ägde att till Kungl. Majit
ingiva framställningar örn medel till ifrågavarande ändamål. De skäl,
som vid anslagsäskande för nästkommande budgetår av centralrådet i ämnet
anförts, syntes de sakkunniga riktiga, och funne de centralrådets framställning
örn ökning av statens skogsutdikningsanslag med 200,000 till
1,000,000 kronor vara väl motiverad. .
De sakkunniga hade i det föregående erinrat örn våra skogars i viss utsträckning
otillfredsställande tillstånd och det därav följande omfattande
behovet av skogsvårdsåtgärder samt konstaterat, att statsmakterna med
sällspord enighet funnit det vara väl förenligt med statens intresse att bevilja
statsbidrag till dylika åtgärders utförande på enskildes marker. De
sakkunniga hade vidare gjort gällande, att arbetslösheten för närvarande
vöre av synnerligen allvarlig beskaffenhet, och att den icke minst drabbat
den del av vår befolkning, som för sin försörjning vöre beroende av arbete
inom skogsbruket. De sakkunniga måste därför utgå ifrån, att staten alltjämt
bleve nödsakad anslå betydande summor för arbetslöshetens bekämpande.
Med nu nämnda förhållanden till utgångspunkt läge enligt de sakkunnigas
mening den tanken nära till hands, att det vöre till allmän fördel,
örn behovet av skogsvårdsåtgärder kunde tillgodoses på samma gång som
arbetslösheten lindrades. Som de sakkunniga framhållit, hade centralrådet
redan varit inne på denna tankegång. Det vore givet, att de medel,
staten efter hittills tillämpade grunder anvisat för skogsvårdsändamål, i
icke ringa utsträckning tillgodosåge båda nu ifrågavarande ändamål.
De sakkunniga förmenade emellertid, att förhållandena i berörda avseenden
nu vore sådana, att de motiverade en undersökning, huruvida
icke även en direkt sammankoppling av nämnda syften kunde genom
föras. Härmed avsåge de sakkunniga ej en ändring av de normer, som
gällde för nu redan utgående anslag, vilka gjorde god nytta och syn
tes vara ändamålsenligt avvägda, utan en utvidgning efter, med hänsyn
till syftet, i viss mån ändrade grunder av den statliga bidragsverksamheton
på ifrågavarande område.
Härefter hava de sakkunniga anfört, att de, i syfte att behovet av såväl
skogsvårdsåtgärder som arbeten till arbetslöshetens lindrande må bliva pä
en gång tillgodosett, tänkt sig en utvidgning av statens hittillsvarande bidragsverksamliet
för skogsutdikning och skogsodling, anordnad på iöljan
de sätt. Av riksdagen borde beviljas ett särskilt anslag att utgå till skogsvårdsåtgärder
å enskildas skogsmarker. Detta anslag borde ställas till
skogsvårdsstyrelsernas förfogande för utdelning till markägare efter de
grunder, som gällde för statens skogsutdiknings- och skogsodlingsanslag.
T dessa grunder borde vidtagas med avseende på nu ifrågavarande, nya
anslag endast de ändringarna, att bolagen tillerkändes bidragsrätt, samt
att som villkor för statsbidrags erhållande stadgades, att bidragstagaren
skulle vara skyldig dels att omedelbart igångsätta arbetet, sedan planen
för företaget blivit av vederbörande skogsvårdsstyrelse godkänd och
JO
Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.
Kungl. Maj:t lör ändamålet anvisat erforderliga medel, dels och att för
arbetets utförande företrädesvis använda sådan i hans tjänst eventuellt
tidigare anställd personal, som av vederbörande kommuns arbetslöshetskommitté
eller organ med motsvarande uppgift förklarats vara arbetslös
och i behov av hjälp.
Till ytterligare motivering av detta förslag hava de sakkunniga anfört
följande.
Da det gällde att medelst statsbidrag understödja skogsvardsåtgärder å
enskildas marker, torde skogs vårdsstyrelserna vara de organ, som lämpligen
borde handhava bidragsverksamlieten. Skogsvårdsstvrelserna besutte
nämligen riklig erfarenhet på området och förfogade redan över en
organisation, som särskilt uppbyggts för utförandet av de uppgifter, varom
nu vöre fråga. De vore sålunda väl förtrogna med tillämpningen av
de bestämmelser, som gällde för statens skogsutdiknings- och skogsodlingsanslag.
De enskildas skogar i lappmarkerna samt Särna och Idre socknar tillhörde
emellertid ej skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområde. Sedan frågan
örn förändrad lagstiftning för angivna skogar varit föremål för särskild
utredning genom inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga,
hade förslag framlagts örn ett utvidgande av skogsvårdsstyrelsernas
verksamhetsområde jämväl till ifrågavarande trakter. De sakkunniga ansåge
sig emellertid ej hava skäl räkna nied att en i dylik riktning förändrad
lagstiftning för dessa skogar skulle kunna bliva verklighet inom
sadan tid, att redan under nästkommande år uppsikten över ifrågavarande
enskilda skogar bomme att anförtros skogsvårdsstyrelser.
å andra sidan torde behovet av bidrag för nu ifrågavarande ändamål
vara synnerligen stort i lappmarkerna. Det hade därför ej förelegat skäl
för de sakkunniga att från bidragsrätt undantaga sagda områden. Bi
dragsverksamheten kunde emellertid, åtminstone tillsvidare, ej där handhavas
av skogsvårdsstyrelser, utan måste uppgiften ifråga anförtros annat
organ. De sakkunniga ville i sådant avseende föreslå, att domänstyrelsen
utsåge särskilda skogsstatstjänstemän, vilka, stationerade å lämpliga
platser, under vederbörande överjägmästares överinseende skulle
hava till uppgift att ombesörja den ifrågavarande bidragsverksamheten.
De sakkunniga förutsatte härvid, att do på sådant sätt utsedda särskilda
skogsstatstjänstemännen närmast skulle handhava de uppgifter, som
beträffande verksamheten ifråga tillkomme länsjägmästarna, under det
att överjägmästarnas åliggande närmast skulle motsvara skogsvårdsstyrelsernas.
Någon handläggning av bidragsärendena i domänstyrelsen
skulle vid föreslagen anordning ej behöva ifrågakomma.
Vad anginge de skogsvårdsåtgärder, som enligt de sakkunnigas uppfattning
borde bliva föremål för statsunderstöd från det nu ifrågasatta
nya anslaget, ansåge de sakkunniga, att dessa borde begränsas att endast
omfatta sådana, vilka redan från nu utgående anslag kunde bliva föremål
för bidrag. Å arbetsobjekt av detta slag funnes, som de sakkunniga
redan framhållit, riklig tillgång. De sakkunniga ville därför ej tillstyrka,
att statsbidrag generellt finge utgå till beståndsvårdande huggningar
i skog, som ännu icke natt sådan utveckling, att den lämnade avsättningsbart
virke. Röjningar i stavaskogsbestånd bomme däremot, jämlikt gällande
bestämmelser för statens skogsodlingsanslag, att bliva bidragsberät
-
11
Kunni. Maj:ts proposition Nr 29.
tignell1. 1928 års skogsvårdskommitté beräknade, med ledning av Iran
skogsvårdsstyrelserna inkomna yttranden, att arealen av de marker, som
i Norrland oell Dalarna å skogar under skogsvårdslagen vore bevuxna
med bestånd av nyssangivna beskaffenhet, skulle uppgå till ungefär
850,000 hektar. I lappmarkerna torde även finnas betydande arealer dylik
skog. Då de sakkunniga utginge ifrån att för statens skogsodlingsanslag
gällande bestämmelser lämnade skogsvårdsstyrelserna möjlighet att med
statsmedel understödja röjningar i sådana bestånd av stavaskogstyp, där
en nöjaktig utveckling utan dylik åtgärd ej vore att förvänta, syntes, med
den erfarenhet tillika de sakkunniga besutte rörande skogsförhållandena
i Norrland, möjligheter föreligga, att utan ändring av grunderna för .statens
skogsodlingsanslag utföra med statsmedel understödda röjningar i
betydande omfattning.
De för det nu ifrågasatta anslaget föreslagna särskilda bestämmelserna
åsyftade uteslutande att göra anslaget så effektivt sorn möjligt med avseende
på arbetslöshetens lindrande. För detta ändamål hade de sakkunniga
funnit nödvändigt, i första hand, att föreslå en utsträckning av bidragsrätten
till aktiebolag. Enligt föreliggande statistik besutte aktiebolagen
27.r» procent av landets totala produktiva skogsmarksareal; inom
skogsvårdslagens område i Norrland uppginge deras innehav av dylik
mark till drygt 30 procent av den totala samt till 43 procent av den i enskild
hand befintliga.
Det vore uppenbart, att ett utsträckande av nu ifrågavarande bidragsrätt
till bolagen skulle medföra i väsentlig grad (Skade möjligheter till
igångsättande av sådana skogsvårdsårbeten, varom nu vore fråga. Hedan
förutnämnda arealsiffror gåva detta tydligt vid handen. _ Dessa vore
dock ej i detta hänseende utslagsgivande. Man kunde nämligen mycket
val göra gällande, att även, för åtskillig tid framåt, de skogsvårdsåtgärder
av ifrågavarande slag, som skulle behöva utföras å enskildas i icke
bolagshand varande marker, vöre mer än tillräckliga för att tillgodose det
behov av arbetstillfällen, som nu behövde fyllas. För ett riktigt bedömande
av detta spörsmål måste man emellertid beakta, att det med det
nu ifrågasatta nya anslaget gällde att snabbt bereda arbete genom skogsvårdsåtgärder,
som uppfyllde vissa fordringar och kunde förläggas till
orter, där arbetslösheten vore särskilt omfattande. Redan denna sammankoppling
av olika villkor, som samtidigt måste uppfyllas, gjorde
en utsträckning av området för bidragsverksamheten önskvärd. Av avgörande
betydelse för frågans bedömande bleve emellertid, att för utförande
av de statsunderstödda företag, varom nu vore fråga, även krävdes
betydande insatser av markägarna. Beträffande skogsutdikningsföretag
mäste sålunda markägarna, förutom vissa planläggningskostnader, bestrida
(i0 procent av de beräknade grävningskostnaderna. Gällde det företag,
som vore av beskaffenhet att kunna understödjas med bidrag från
statens skogsodlingsanslag, uppginge markägarnas insatser, förutom visst
bidrag till planläggningskostnaden, till 50 procent av de för företagets
utförande beräknade kostnaderna. Då de sakkunniga ej funné skill före
slå någon ökning av de kostnadsandelar, som enligt hittills gällande grunder
kumle betalas av statsmedel, bleve emellertid nödvändigt uppmärksamma,
att omfattande skogsvårdsåtgärder av nu ifrågavarande beskaffenhet
endast kunde komma till utförande under den förutsättning, att
markägarna besutte intresse för åtgärdernas utförande samt vore villiga
och i stånd att påtaga sig å dem belöpande utgifter för företagen.
De sakkunniga vore av den uppfattningen, att en väsentlig ökning av
12
Kungl. Maj.ts proposition Nr 29.
de skogs vårdsåtgärder, varom nu vore fråga, ej under nuvarande, ur ekonomisk
synpunkt bekymmersamma tider kunde ske, med mindre aven
bolagen tillerkändes rätt till bidrag. För en till bolagen utsträckt bidragsrätt
talade även det förhållandet, att de sakkunniga med bidragsratten
jämväl velat förbinda det villkoret, att företrädesvis hjälpbehövande
arbetslösa skulle komma ifråga för arbetenas utförande. Det vöre
da givet, att bolagen hade de största förutsättningarna att anlita dylika
arbetslösa i de företag, som å deras marker kunde komma att planeras.
Beträffande nu avhandlade villkor örn de arbetslösas användning i på
föreslaget sätt statsunderstödda företag, ville de sakkunniga framhålla,
att det borde ankomma på vederbörande skogsvårdsstyrelse eller tjänsteman
med i nu ifrågavarande avseende motsvarande uppgift att tillse, att.
företag endast planlades i de kommuner, där verklig arbetslöshet rådde.
Markägaren skulle, som redan framhållits, vid bidrags beviljande tillförbindas
företrädesvis anlita sådana arbetare, som av vederbörande komiinnis
arbetslöshetsorgan förklarats sakna arbete och vara i behov av
hjälp. Markägare skulle dock under alla förhållanden äga rätt endast
anställa sådana arbetare, som ägde färdighet för uppgiften ifråga, varjamte
lian, vilket redan tidigare framhållits, horde kunna lämna företräde
åt sådana personer, tillhörande förutnämnda kategori, vilka varit
anställda i hans tjänst eller i allmänhet varit beroende av de arbetsförtjänster
för sitt uppehälle, som av honom kunnat erhållas.
Som ett ytterligare villkor för bidrag hade de sakkunniga föreslagit,
att bidiagstagare skulle förbinda sig att omedelbart efter planens godkännande
av vederbörande skogsvårdsstyrelse eller Överjägmästare och
sedan av Kungl. Maj:t för ändamålet beviljats erforderliga medel igångsätta
företaget. De sakkunniga hade föreslagit denna bestämmelse som
en garanti för att de ifrågavarande arbetena snabbast möjligt mätte kunna
bereda lindring i arbetslösheten.
Som de sakkunniga redan framhållit, vore det att förvänta, att arbetslösheten
inom skogsbruket bomme att bliva särskilt svår nästkommande
vår. Redan vid denna tid borde emellertid den föreslagna bidragsverksamheten
kunna gripa in. För den händelse riksdagen anvisade nödiga
medel för ändamalet, borde skogsvardsstyrelserna och de tjänstemän,
som kunde få sig motsvarande uppgifter förelagda, omedelbart efter snösmältningen
kunna på grundval av inkomna bidragsansökningar från
markägarna igångsätta undersökningen av de ifrågasatta företagen. I
omedelbar anslutning härtill borde sedan planer upprättas för företagen.
8å snart ske kunde, borde därefter vederbörliga uppgifter örn företagen
insändas till Kungl. Maj:t, som, under förutsättning att framställningarna
godkändes, successivt och i den utsträckning tillgängliga medel
det medgave, till skogsvårdsstyrelserna och vederbörande (iverjägmästare
anvisade äskade belopp såväl för utdelning till markägarna som till
förvaltningskostnadernas täckande. Det förhållandet, att för ändamålet
anvisade medel ej bleve tillgängliga förrän nästkommande budgetår eller
tidigast den 1 juli 1932, behövde enligt de sakkunnigas mening ej utgöra
hinder för ett igångsättande av verksamheten skyndsammast möjligt
under våren. En successiv bidragstilldelning allt efter inkomna
framställningar från skogsvårdsstyrelser och Överjägmästare torde emellertid
bliva nödvändig, för att ej arbetenas igångsättande onödigtvis skulle
fördröjas. Dessa kunde nämligen först påbörjas, sedan de bidragsbeviljande
myndigheterna och markägarna ägde visshet örn att planerna
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.
godkänts oell statsbidrag för desammas utförande anvisats. En uppsamling
av samtliga ett visst års ansökningar till bestämd tidpunkt kunde
därför lämpligen ej ske, örn ett fördröjande av arbetena skulle kunna
undvikas.
De sakkunniga kölle före, att en statlig bidragsverksamhet, anordnad
på nu föreslaget sätt, skulle visa sig väl fylla den uppgift, som med densamma
avsetts. Förutom vad därom redan i det föregående blivit anfört
vore anledningen till att de sakkunniga ansett sig böra föreslå ett
särskilt anslag för nu avsedda ändamål framförallt att söka däri att de
sakkunniga ansåge, att nu ifrågavarande bidragsverksamhet endast borde
komma till temporärt utövande ock sålunda nedbringas eller keit uppköra
i samma mån som den av nu rådande kristid föranledda arbetslösheten
minskades eller försvunne. Det hade då ej synts de sakkunniga lämpligt
att på grund av, som de ville tro, tillfälliga förhållanden förändra
normerna för de normalt utgående statliga skogsvardsanslagen, da den
verksamhet, som meri stöd av dessa bedreves, alltjämt borde fortgå och
väl överlevde den, som kunde komma att med anledning av det nya an
-
slaget igångsättas. „ , ..
De sakkunniga ville slutligen ytterligare något beröra de fordelar, som
syntes vara att vinna av ett bekämpande av arbetslösheten jämväl efter
nu föreslagen linje. ...... ,,
Redan hade antytts, hurusom det mäste vara till samhällets gagn, att
de arbeten, som åvägabringades för de arbetslösas räkning, komme att
gynna produktiva ändamål. Därjämte vore önskvärt, att deras beskaffenhet
vore sådan, att de under normala förhållanden kunde anses fullt
räntabla. De sakkunniga ville erinra örn att som villkor för de arbeten,
varom nu vöre fråga, komme att gälla, att den pa grundval av d> lika nor
mala förhållanden kalkylerade skogsprodukt^ båtnaden av företagen
minst skulle täcka kostnaderna. För nu föreslagna arbeten komme alitsa
nämnda fordringar att uppfyllas. Härutöver finge nämnas, att dessa arbeten
komme att bidraga till ett botande av påtagliga brister i var produktionsapparat,
brister, som av statsmakterna vore val leanda, och som
av dem ansetts vara av den allvarliga karaktär, att särskilda statsatgaider
ansetts befogade.
ytterligare kunde såsom en fördel med nu ifrågasätta arbeten framhållas
att genom deras utförande ej hela tungan av arbetslöshetens lindrande
Indes på stat och kommun, utan bleve bördorna tämligen viii fördelade
mellan stat och enskilda. Statsanslaget gåves därigenom en betydligt
kraftigare verkan, än örn det ej hade enskilda insatser till samtidig
pafoljdiiii s.8t inge det ifrågasätta anslagets storlek, funné de sakkunniga
det svårt att därom med bestämdhet yttra sig. Medelsbehovet
torde nämligen på ett komplicerat sätt bliva beroende av radande konjunkturer
under nästkommande år inom skogsbruk och traforadlmgsindustri.
Bleve dessa än iner försämrade, än vad nu vöre fallet, komme
detta att stegra arbetslösheten och därigenom öka det ifrågavarande medelsbehovet,
samtidigt som markägarnas möjligheter att medverka lill
arbetenas utförande minskades. ...... ...
Om man endast toge hänsyn till de produktionsinskränkningar, som oi
1932 sannolikt komme att gälla för sågverks- och sulfitindustrien, vilka,
lågt räknat, kunde beräknas uppgå till 20 procent av 1930 ars produktionssiffror,
innebure detta en minskning av arbetstillfällena loi
14
Kungl. Maj:is proposition Kr 29.
skogs- ock flottning,sarbetarna med ungefär 3 miljoner dagsverken. Till
detta, mått pa minskningen av arbetstillfällena för nämnda arbetare skulle
ytterhgare laggas det antal dagsverken, som under normala förhållanden
piagade erbjudas dessa för olika skogsvårdsarbetens utförande, men som
under radande depressionstider ej kunde komma till utförande, då markägarna
ej hade råd därtill. Förvisso vore även detta antal dagsverken
mycket betydande.
Forenämnda summariska beräkningar torde vara för nu ifrågavarande
ändamål tillräckligt belysande. Samtidigt som de sakkunniga väl insåge
att statsnnansiella skäl förhindrade en så riklig medelsanvisning, att behovet
av arbetstillfällen skulle kunna fyllas, måste de sakkunniga finna
tungt vägande skäl tala för, att denna medelsanvisning ej gjordes så
knapp att den bleve av oväsentlig betydelse för den ifrågavarande arbetslöshetens
bemästrande. Med denna utgångspunkt ansåge de sakkunniga,
att ett belopp av minst 2,000,000 kronor borde ställas till förfogande
för ändamålet.
Under den förutsättning, att detta belopp kornme att användas med lika
delar till skogsutdikningsföretag och till företag av beskaffenhet att
kunna understödjas med bidrag från statens skogsodlingsanslag, samt att
de bidragsbeviljande myndigheterna ägde bekomma 15 procent av beviljade
statsbidrag till markägarna för förvaltningskostnadernas täckande
kommo denna summa örn 2,000,000 kronor att skapa arbeten till ett värde
i!---, ^864,733 kronor. Efter ett dagsverkspris av 5 kronor gåve detta
i <2,046 dagsverken.
^ Under åberopande av det anförda hava de sakkunniga hemställt, att
Kungl. Majit måtte hos riksdagen göra framställning örn ett extra reservationsanslag
av minst 2,000,000 kronor, att ställas till förfogande
för utförande av skogsvårdsåtgärder å enskildas marker i enlighet med
de grunder, de sakkunniga föreslagit i förevarande utlåtande.
Över .1031 ars skogssakkunnigas ifrågavarande utlåtande hava infordrade
yttranden avgivits den 16 december 1031 av statskontoret,
ilen 19 i samma månad av domänstyrelsen, som därvid tillika överlämnat
av styrelsen från över jägmästarna i de fem nordligaste distrikten
mfordrade yttranden, den 8 i samma månad av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund och den 17 i samma månad av statens arbetslöshetskommission.
Statskontoret har anfört, att med hänsyn till rådande statsfinansiella
situation vissa betänkligheter givetvis kunde resas mot föreliggande
förslag örn uppförande å riksstaten för nästkommande budgetår av ett
pytt anslag å icke mindre än 2,000,000 kronor. Då emellertid anslaget
i fråga närmast vöre avsett att användas för arbetslöshetens bekämpande
och det alltså torde få antagas, att genom anslagets beviljande er
motsvarande minskning i utgiftsbelastningen å det allmänna anslaget
till bekämpande av arbetslösheten kornme att äga rum, torde det måhända
icke vara något att erinra mot anvisandet av ifrågavarande anslag,
helst som, såsom av de sakkunniga framhållits, med detsamma
skulle komma att understödjas produktiv verksamhet. I betraktande
härav och med fästat avseende jämväl å det förhållandet, att enligt föreliggande
förslag enskilda skulle komma att i betydande mån få bi
-
Kungl. Majus proposition Nr 99.
15
draya till kostnaderna för lindrande av arbetslösheten bland ifrågavarande
kategorier av arbetare, ansåge sig statskontoret icke böra avstyrka
beviljandet av ifrågavarande anslag, under förutsättning att utrymme
för detsamma kunde beredas a riksstaten för nästkommande budgetår.
över jägmästaren i övre Norrbottens distrikt har anfört, bland annat,
följande. Skogsvårdsarbeten kundo med fördel utföras, förutom under
sommaren, under en kortare tid på våren mellan avverkningarnas avslutande
och flottningarnas påbörjande samt under höstmånaderna före
avverkningarnas igångsättande, vilka tider i regel kännetecknades av
bristande arbetstillgång. De sakkunnigas förslag, att även bolagen
skulle tillerkännas bidragsrätt, vore av den största betydelse för att
lindra arbetslösheten, enär bolagen uteslutande begagnade sig av lejd
arbetskraft, under det att enskilda skogsägare för skogsvårdsarbeten i
regel disponerade egen arbetskraft. Gentemot vad do sakkunniga föreslagit
syntes det dock med fog kunna ifrågasättas, huruvida det vore
lämpligt att med bidragsrätten förknippa det villkoret, att för arbetets
utförande företrädesvis skulle användas i bidragstagarens tjänst eventuellt
tidigare anställd personal, som av vederbörande kommuns arbetslöshetskommitté
eller organ med motsvarande uppgift förklarats vara
arbetslös eller i behov av hjälp. Dylika bestämmelser kunde giva anledning
till betänkliga tvister mellan arbetsgivare och arbetare och syntes
för övrigt ej heller vara erforderliga, då de arbeten, som genom bidragen
bomme till utförande, under alla förhållanden måste leda till en
lindring av arbetslösheten och sålunda tjäna sitt syfte. En föreskrift,
att skogsvårdsarbeten skulle planläggas å bolagsskogar endast inom sådana
trakter, där verklig arbetslöshet rådde, syntes fullt betryggande.
Anordningen med särskilda skogsstatstjänstemän för handhavandet av
bidragsärendena beträffande lappmarksskogarna syntes ej påkallad, då
dylika ärenden hittills utan olägenhet handlagts av på respektive revirtillgänglig
personal.
Över jägmästaren i nedre Norrbottens distrikt har likaledes i huvudsak
tillstyrkt de sakkunnigas förslag men ifrågasatt lämpligheten av bestämmelsen,
att endast arbetslösa skulle anlitas, enär det blott vore en
formalitet, att vederbörande antecknades såsom arbetslös, och sådan registrering
säkerligen i stor utsträckning skedde utan närmare undersökning.
Vidare avstyrkes anordningen med tillsättande av särskilda
skogsstatstjänstemän för ifrågavarande verksamhet.
Över jägmästaren i Skellefteå distrikt har funnit synnerligen välbetänkt,
att de sakkunniga i sitt förslag även medtagit marker, lydande
under lappmarkslagen. I berörda trakter hade skogsvårdsåtgärder varit
starkt eftersatta samt vore i förhållande till markens avkastning
dyrbara. Mycket talade för att vid fördelning av ett blivande anslag
lappmarksskogarna erhölle ett vida högre bidrag än enbart deras areal
i förhållande till totalarealen skulle kunna motivera. Villkoret att arbetet
skulle företrädesvis utföras av personer, som av arbetslöslietsorganen
upptagits som arbetslösa, syntes ej vara lämpligt. Då markägaren
själv skulle bestrida en del av kostnaderna, borde han med sitt folk få
utföra do arbeten, som kundo medhinnas utan arbetets fördröjande. Tillfyllest
vore, att anslaget beviljades med hänsyn till aft arbetslöshetstrycket
skullo minskas. Å lappmarksskogarna borde arbetet planeras
och bidragsersättas genom revir per sonalen under överjägmästarens
överinseende. Inom sagda skogar borde bidraget för både heståndsvård
och dikning utgå med 50 procent liv kostnaden.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.
Över jägmästaren i Umeå distrikt har ansett, att förslaget kumle vara
ägnat att lätta trycket av krav på andra arbetslöshetsunderstöd. Försöksvis
borde prövas, huruvida ej det ifrågasatta administrationsarbetet
inom lappmarkslagens giltighetsområde kunde handhavas av revirens
personal, givetvis med viss utökning, vilken personal redan nu hade arbetet
med de enskildas skogar till stor del sig anförtrott och förvärvat
erfarenhet på området.
Enahanda synpunkt i avseende å administrationsfrågan har framförts
av överjägmästaren i Härnösands distrikt.
Domänstyrelsen har i nuvarande läge på trävaru- och arbetsmarknaden
funnit det vara erforderligt, att ett anslag anvisades av den storlek,
högst 2,000,000 kronor, som ur statsfinansiell synpunkt kunde finnas skä
lig, för användning enligt i huvudsak de grunder, som de sakkunniga
angivit. Anslaget borde betraktas som ett anslag till motverkande av
arbetslösheten. Det torde komma att väsentligen förbrukas i Norrland
och till avsevärt större del å trävarubolagens än å mindre hemmansägares
skogar. Ett strängt fasthållande vid grundsatsen, att de åtgärder,
vartill anslaget finge användas, skulle vara räntabla vid normalt förhållande
mellan virkespriser och arbetskostnader, vore ägnat att väsentligt
minska tillgången å arbeten, vartill bidrag kunde anvisas. Det
ifrågasatta förvaltningsbidraget av 15 procent till de bidragsbeviljande
myndigheterna torde ofta icke förslå till täckande av de verkliga administrationskostnaderna.
I övrigt hade styrelsen intet att erinra mot de
sakkunnigas förslag.
Centralrådet för skogsrårdsstyr elser nas förbund har skänkt de sakkunnigas
förslag sin fulla anslutning. Med livlig tillstyrkan av detta ville
centralrådet endast framhålla lämpligheten av att det måtte förbehållas
Kungl. Maj:t att närmare utforma de grunder, som skola gälla för fördelningen
av anslaget mellan de bidragsbeviljande myndigheterna, så att
denna fördelning på ändamålsenligaste sätt må kunna ske med hänsyn
till den ifrågavarande arbetslöshetens omfattning i olika landsdelar och
därav följande medelsbehov.
Statens arbetslöshetskommission har till en början meddelat följande
uppgifter örn antalet anmälda hjälpsökande inom jordbruk och skogshantering
per den 31 oktober 1931.
Stockholms |
län .............. |
..... 60 |
Älvsborgs |
län |
.............. 35 |
Uppsala |
» ............... |
127 |
Skaraborgs |
» |
.............. . |
Södermanlands |
» .............. |
39 |
Värmlands |
» |
............... 1,602 |
Östergötlands |
» ............... |
..... 21 |
Örebro |
» |
135 |
Jönköpings |
» ............... |
..... 28 |
Västmanlands |
» |
65 |
Kronobergs |
» ............... |
..... 42 |
Kopparbergs |
» |
............... 772 |
Kalmar |
» .............. |
..... 85 |
Gävleborgs |
» |
1,725 |
Gotlands |
» .............. |
4 |
Västernorrlands |
» |
............... 2,781 |
Blekinge |
» .............. |
.... 19 |
Jämtlands |
» |
792 |
Kristianstads |
» ............... |
.... 39 |
Västerbottens |
» |
.......... 744 |
Malmöhus |
» ............... |
50 |
Norrbottens |
» |
911 |
Hallands |
» .............. |
11 |
Summa 10 134. |
||
Göteborgs och |
Bohus län ... |
47 |
Kommissionen har härefter anfört följande. Ehuru de tillämnade arbetena
enligt de sakkunniga ej skulle kunna komma till stånd förrän
omkring mitten av år 1932, torde nu anförda siffror i stort sett angiva
Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.
17
de delar av landet, där särskild hänsyn torde böra ägnas skogsarbetarnas
belägenhet. Mest utsatta för arbetslöshet vore sålunda Västernorrlands,
Värmlands, Gävleborgs och Norrbottens län, övriga Norlandslän
samt Kopparbergs län. Eventuella åtgärder i här föreslagen riktningsyntes
därför till huvudsaklig del böra komma dessa landsdelar till
godo. — Vad anginge frågan örn understödjande av skogliga arbeten,
som syftade till skogens framtida båtnad, funne kommissionen det väl
motiverat, att i en tid, då arbetstillfällen i den normala produktionen
saknades, medel anvisades till arbetslöshetens bekämpande på detta sätt.
Ehuru det vore avsett, att arbetena skulle bedrivas i den öppna arbetsmarknaden,
torde man ändock med säkerhet kunna antaga, att desamma
verkligen komme behövande arbetslösa till hjälp. — I avseende å sättet
för arbetens anordnande och vad därmed sammanhängde, syntes
följande böra framhållas. Det vore beklagligt, att skogsvårdsarbeten
av tekniska skäl icke alls eller endast i mycket begränsad utsträckningkunde
igångsättas under innevarande vinter i nordligare delar av landet,
under vilken tid ett betydande hjälpbehov onekligen komme att förefinnas.
Det syntes därför ligga vikt uppå, att sådana anordningar vidtoges,
att de nya arbetstillfällena kunde bliva tillgängliga så tidigt som
möjligt instundande vår. Åtminstone i Gävleborgs, Kopparbergs oell
Värmlands län kunde i lyckligt fall skogsvårdsarbeten påbörjas omkring
den 1 maj och i vissa trakter än tidigare. — De sakkunniga hade
tänkt sig. att arbetskraften, med företrädesrätt för respektive skogsägares
eget arbetsfolk, skulle hänvisas av respektive arbetslpshetskommittéer.
Kommissionen hade med hänsyn till att dessa kommittéer även
hade uppgiften att vara arbetsförmedlingsorgan funnit en dylik åtgärd
ändamålsenlig. Jämväl syntes de beslutande myndigheterna, skogs -vårdsstyrelserna och överjägmästarna, böra vid arbetenas fördelning
mellan olika kommuner samråda med dessa arbetslöshetsorgan.
Under hänvisning till det anförda har statens arbetslöshetskommission
tillstyrkt, att medel måtte anvisas för utförande av skogsvårdsal
gärder å enskildas marker efter i huvudsak de grunder, som av de sakkunniga
föreslagits.
Det av 1931 års skogssakkunniga framlagda förslaget är, i enlighet med Departementsde
i förberörda statsrådsprotokoll den 16 oktober 1931 angivna riktlinjer, ch-N<>n.
avsett att samtidigt tjäna två ändamål, nämligen beredande av ökade
arbetstillfällen inom skogsbruket och främjande av skogsvården.
Den till följd av depressionen inom skogsbruket rådande arbetslösheten
har gjort sig starkt kännbar inom stora delar av landets skogsbygder, särskilt
i Norrland, och hårt drabbat dem, som för sin försörjning äro beroende
av arbete i skogarna. Samtidigt förefinnes stort behov av skogsvårdande
åtgärder, vilkas genomförande dock särskilt under rådande tidsläge för
skogsbruket kräver ekonomiskt bistånd från det allmännas sida. Dylika
åtgärder, ägnade att höja skogsmarkens avkastningsförmåga, äro nied hänsyn
till landets omfattande skogsarealer och beroende av skogshushållningen
av mycket stor betydelse samt därför förtjänta av understöd av allmänna
medel. Då det utav de sakkunniga under instämmande av de hörda
myndigheterna framlagda förslaget är ägnat att i hög grad tillgodose
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 2S haft (Nr 29.) 2
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.
viktiga sociala och nationalekonomiska intressen, vill jag tillstyrka åtgärders
vidtagande i angivna syften.
Jag förordar alltså, att för nästkommande budgetår å riksstaten upp
föres ett särskilt anslag för tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas
skogar. Då de ifrågasatta åtgärderna till stor del äro betingade av
rådande krisförhållanden och de i ämnet erforderliga bestämmelserna i
vissa avseenden måste erhålla sin utformning med hänsyn härtill, synes
det vara lämpligast, att det nya anslaget skiljes från redan befintliga anslag
för främjande av skogsutdikning och skogsodling.
Från det nya anslaget torde i nära anslutning till de sakkunnigas förslag
böra få anvisas dels statsbidrag till utförande inom område, varå
skogsvårdslagen eller förordningen angående utsyning å viss skog inom
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden eller lagen
örn hushehovsskogar inom vissa områden äger tillämpning, av torrläggningsföretag,
vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn
till dess utnyttjande för skogsbörd, dels statsbidrag till utförande
inom område, som nyss sagts, av sådant företag, avseende skogsodling
eller annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion, som
omförmäles i mom. 1 av kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 270) angående
villkoren för statsbidrag från statens skogsodlingsanslag, dels ock särskilda
förvaltningsbidrag ävensom understödsbidrag för vissa åtgärder
till vidmakthållande av skog, som genom företag av sistangiven art upp
dragits med hjälp av statsbidrag. Vad nu föreslagits rörande de ändamål,
vartill det nya anslaget skulle få användas, skiljer sig från gällande bestämmelser
örn användningen av statens skogsutdikningsanslag respektive
statens skogsodlingsanslag därutinnan, att medan de äldre anslagen äro
begränsade till områden, varå 1923 års skogsvårdslag äger tillämpning, den
nya bidragsverksamheten skulle omfatta även skogar, å vilka den s. k.
lappmarkslagen eller lagen örn husbehovsskogar äger tillämpning, något
som måste tillerkännas stor betydelse med hänsyn till behovet i berörda
trakter av såväl förbättrad skogsvård som beredandet av ökade försörjningstillfällen
för befolkningen. Till frågan örn de organisatoriska anordningar,
som dylik utvidgning av giltighetsområdet påkallar, återkommer
jag senare.
Vad härefter angår villkoren i övrigt för ifrågavarande bidragsverksamhet,
torde — likaledes i viss anslutning till de sakkunnigas förslag
— härom böra föreskrivas, att gällande bestämmelser rörande statsbidrag
från statens skogsutdikningsanslag respektive statens skogsod
lingsanslag skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse i avseende å
den nya verksamheten, under iakttagande dock av i huvudsak följande
ändringar: att ur det nya anslaget må utgå statsbidrag jämväl till
aktiebolag, att statsbidrag må utgå allenast till företag, vars utförande
finnes vara ägnat att lindra eller motverka arbetslöshet inom orten, alt
skogsvårdsstyrelserna äga ingiva framställningar örn erhållande dels av
19
Kungl. Majda proposition Nr 29.
medel för utdelande av ifrågakommande statsbidrag dels oek av förvaltningsbidrag
utan iakttagande av särskild tidsbestämmelse, att bidragstagare
skall vara skyldig att, sedan statsbidrag beviljats oell planen för
företaget vederbörligen godkänts, vid äventyr av att bidragsrätten ina
kunna förklaras förverkad utan uppskov igångsätta företaget, sund att
de uppgifter, som enligt bestämmelserna rörande statsbidrag frän statens
skogsutdikningsanslag respektive statens skogsodlingsanslag ankomma pa
skogsvårdsstyrelse, skola, då fråga är örn statsbidrag till töretag inom
område, varå förordningen angående utsyning å viss skog inom Västerbottens
oell Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden eller lagen örn
husbehovsskogar inom vissa områden äger tillämpning, i stället handhavas
av domänstyrelsen nied biträde av vederbörande skogsstatspersonal
efter vad Kungl. Majit närmare bestämmer. I de fall, som sist avses,
bör förvaltningsbidrag tillgodokomina domänverket.
Vad särskilt angår det av mig sålunda tillstyrkta förslaget av bidragsrätt
för aktiebolag må framhållas följande. Till en början erin
ras, att i det sakkunnigbetänkande (st. off. utr. 1926:29), som lag till
grund för statsmakternas beslut 1927 angående statens skogsutdikningsanslag,
uttalades, att ehuruväl skogsmarkernas utdikning vore ett stort
samhälleligt intresse, i vems ägo än marken befunne sig, det dock icke
vore lika nödvändigt att med statsunderstöd bispringa alla markägare.
Härefter anfördes i betänkandet huvudsakligen följande. Aktiebolagen
borde såväl med hänsyn till det mera stadigvarande och uthålliga
intresse, de kunde förväntas hava av sina skogsmarkers utveckling
och förbättring, som ock på grund av sin i regel mera solida
ekonomi anses äga förutsättningar att i högre grad än andra enskilda
skogsägare av egna medel bekosta utdikningar på sina marker. I statsrådsprotokollet
vid avlåtande av propositionen nr 156/1927 angående statens
skogsutdikningsanslag framhöll föredragande departementschefen, att
lian med hänsyn till nyssnämnda uttalande funne bidrag tillsvidare ej
böra utgå till aktiebolag. T det sakkunnigbetänkande (st. off. utr. 1929:
27), som låg till grund för statsmakternas beslut 1930 angående statens
skogsodlingsanslag, uttalades, att i likhet nied vad som gällde i fråga
örn bidrag från statens skogsutdikningsanslag statsbidrag från skogsodlingsanslaget
ej borde utgå till aktiebolag. I propositionen nr 74/1930 angående
statens skogsodlingsanslag föreslogs emellertid, att rätt till statsbidrag
principiellt medgåves även aktiebolag. Jordbruksutskottet anförde
härom i sitt utlåtande nr 74/1930, att de skäl, vilka tidigare anförts
för att från rätt till bidrag från skogsutdikningsanslaget undantaga
aktiebolag, syntes utskottet i stort sett äga giltighet även beträffande
skogsodlin g s ansia ge t samt att utskottet i värjo fall i avvaktan på
närmare erfarenhet rörande efterfrågan på bidrag från det senare anslaget
ansåge understöd därifrån ej böra utgå till aktiebolag. — Det av
mig nu förordade förslaget, att jämväl aktiebolag skall beredas rätt att
20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.
ur det nya anslaget erhålla bidrag för skogsvårdande åtgärder, skulle
möjligen kunna anses innebära ett frångående av de för statens hithörande
undei’stödsverksamliet av statsmakterna godtagna principerna.
Beaktas bör emellertid, att förslaget icke inrymmer bestämmelser om
rätt för bolagen att erhålla bidrag ur statens skogsutdiknings- och skogsodlingsanslag
utan allenast avser bidragsrätt beträffande det nya anslaget
för vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder. Skola dessa åtgärder
få åsyftad verkan att skyndsamt bereda tillgång till behövliga ökade arbetstillfällen
för befolkningen i skogsbygderna, lärer det vara av stor
vikt, att medverkan erhålles även från trävarubolagen, vilka äro innehavare
av mycket stora skogsarealer särskilt i Norrland och vilka vid
förekommande arbetens utförande i särskilt hög grad kunna bereda sysselsättning
åt lejd arbetskraft. I förenämnda framställning från ett nyligen
hållet möte i Sundsvall med ombud för 108 norrländska kommuner
har också framhållits nödvändigheten av att bolagen under rådande
tidsförhållanden bliva delaktiga av ifrågakommande bidrag. Jag bar
följaktligen funnit förslaget om rätt för aktiebolagen att komma i åtnjutande
av bidrag ur det nya anslaget vara förtjänt av att bifallas.
Då såsom jag nyss tillstyrkt gällande bestämmelser för statens skogsutdiknings-
och statens skogsodlingsanslag skola i tillämpliga delar lända
till efterrättelse för Indrag ur det nya anslaget, i den mån ej
annat följer av vad jag förut förordat, innebär detta, bland annat, att
den rätt, som enligt åsyftade bestämmelser tillerkänts skogssällskapet
att jämsides med skogsvårdsstyrelserna förmedla bidrag, även skall gälla
i avseende å det nya anslaget.
Vad härefter angår anslagsbeloppets storlek har det visserligen icke
varit möjligt att på förhand verkställa närmare beräkning örn medelsbehovet.
Med hänsyn till rådande stora efterfrågan på bidrag särskilt
ur statens skogsutdikningsanslag, i vilket avseende jag hänvisar till
utredningen under punkt 137 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition,
samt det förhållandet, att det nya anslaget kommer att omfatta
jämväl lappmarkerna och stå öppet även för bolag, har man all
anledning antaga, att efterfrågan på bidrag kommer att bliva avsevärd.
Det nya anslagets syftemål synes vidare kräva, att ett betydande
belopp finnes till förfogande. Jag har för den skull i överensstämmelse
med do sakkunnigas förslag ansett mig böra förorda uppförande för budgetåret
1932/1933 av ett reservationsanslag för ändamålet till belopp av
2,000,000 kronor. I vad mån anslagsbeloppet skall användas å ena sidan
för skogsutdikning och å andra sidan för skogsodling torde få avgöras
av Kungl. Majit med hänsyn tagen till inkommande ansökningar för ett
vart av nämnda ändamål.
Sedan riksdagen beslutat i ärendet, torde det få ankomma på Kungl.
Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med av mig tillstyrkta grunder
utfärda erforderliga bestämmelser för anslagets användning. Li
21
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 29.
kaledes torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att verkställa fördelning
av förevarande anslag mellan bidragsbeviljande myndigheter, varvid
fördelningen bör verkställas med hänsyn till det inom olika orter
föreliggande behovet av här avsedda bidrag sådant detta tagit sig uttryck
i inkomna bidragsansökningar eller på annat sätt kunnat konstateras.
Då det är av vikt, att ifrågavarande skogsvårdsarbeten redan under instundande
vår må kunna planläggas och snarast igångsättas, torde nyss
åsyftade bestämmelser böra omedelbart träda i kraft, med den inskränkning
dock att från anslaget anvisade medel icke må utbetalas förrän efter
ingången av budgetåret 1932/1933.
Med anledning av vad i förberörda framställning från ett möte i Sundsvall
anförts rörande frågan örn ökad användning av inhemskt bränsle vill
jag slutligen omnämna, att 1931 års skogssakkunniga i enlighet med det åt
dem givna uppdraget för närvarande äro sysselsatta med nämnda spörsmål
och att deras arbete härmed framskridit därhän, att utlåtande med
vissa förslag i ämnet torde vara att förvänta under instundande vår.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att för utlämnande, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig tillstyrkta
grunder, av statsbidrag för vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas
skogar anvisa för budgetåret 1932/1933 ett extra reservationsanslag
aAT 2,000,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Johrs Thygesen.
Mildrig lill riksdagens protokoll /.0.72. 1 sami. 2fi hafi (Nr
3