Kungl. Majlis proposition nr 867.
1
Nr 267.
Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 3 § lagen den 12 augusti 1910 örn aktiebolag;
given Stockholms slott den 31 maj 1932.
Under åberopande av bil agda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag örn ändrad lydelse av 3 § lagen den 12
augusti 1910 (nr 88 s. 1) örn aktiebolag.
GUSTAF.
N. Gärde.
Bihang till riksdagens protokoll 193
1 sami. 88h käft. {Nr 867.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 267.
Förslag
örn ändrad
i till
Lag
lydelse ay 3 § lagen den 12 angnst! 1910 (nr 88 s. 1) om
aktiebolag.
Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 12 augusti 1910 örn aktiebolag
skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:
Aktierna skola lyda å lika belopp i svenskt mynt, ej understigande femtio
kronor; dock må aktie kunna lyda å mindre belopp, lägst tio kronor, där aktiekapitalet
ej överstiger femtio tusen kronor eller ock Konungen för särskilt
fall giver tillstånd därtill.
Vad —--lyda.
Aktie--— odelbar.
A---innehavaren.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.
Kungl. Maj:ts proposition nr 267.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hams Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 27 maj 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler fråga örn ändrade
bestämmelser angående akties minimibelopp samt anför:
»Förordningen den 6 oktober 1848 angående aktiebolag, varigenom denna
bolagsform först blev av den svenska lagstiftningen erkänd och ordnad, innehöll
icke några närmare bestämmelser örn aktiernas belopp. I ett förslag
till lag örn aktiebolag, som år 1890 framlades av en särskild kommitté, upptogs
emellertid ett stadgande, enligt vilket ej utan Kungl. Maj:ts för särskilt
fall givna tillstånd aktiekapitalet finge sättas lägre än 25,000 kronor eller
aktie lyda å mindre belopp än 100 kronor. I motiven till förslaget i denna del
fiamhölls, att då kapitalet utgjorde aktiebolagets enda kreditbasis, det vore av
vikt att genom lagbestämmelse sörja för att denna grundval åtminstone vid
början av bolagets verksamhet erhölle en någorlunda betryggande fasthet. Detta
syfte syntes kunna uppnås genom att ett visst minimibelopp bestämdes såväl
för aktiekapitalet som för aktie, dock med Kungl. Maj :t förbehållen dispensrätt.
För de smärre företag, örn vilka av en eller annan anledning flera
önskade förena sig utan att ikläda sig solidarisk ansvarighet för uppkommande
förbindelser, gåves enligt kommitténs mening andra, lämpligare associationsformer,
såsom det enkla bolaget eller föreningen för ekonomisk verksamhet.
Kommitténs förslag förelädes genom proposition (nr 6) 1895 års riksdag.
Vidkommande nyssnämnda stadgande anförde riksdagens särskilda utskott
nr 1 i avgivet utlåtande (nr 1), att de upptagna beloppen visserligen vore både
i sig själva och i jämförelse med de i allmänhet rådande utländska förhållandena
mycket låga, samt att det också måste erkännas, att små företag, för
vilka någon begränsning av ansvarigheten vore önsklig, i regel hellre borde
bedrivas av andra associationer än aktiebolag. Utskottet befarade likväl, att
ett antagande av förslaget i denna punkt skulle medföra en alltför brådstörtad
rubbning, samt förordade i stället, att gränsvärdena för aktiekapital och akties
nominalbelopp sattes till 10,000 kronor respektive 50 kronor, med hibe
-
na
ningens
utveckling.
1890 års
kommitté
förslag.
1895 års lag.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 267.
1903 års
riksdagsskrivelse.
1908 års
kommittéförslag.
hållen rätt för Kungl. Majit att i förekommande fall dispensera från de av
lagen uppställda fordringarna. Att ytterligare nedsätta eller alldeles avskaffa
ifrågavarande gränsvärden fann utskottet ej tillrådligt. Då aktiekapitalet utgjorde
den enda kreditbasen, kunde det ej få vara alltför obetydligt, och om
akties nominalbelopp vore alltför lågt, måste man enligt utskottets uppfattning
befara, att aktierna placerades hos föga bemedlade personer, som saknade förmåga
att bedöma ett företags utsikter och under bolagets fortvaro bevaka sin rätt,
samt att för mera bemedlade personer aktierna skulle äga alltför ringa ekonomisk
betydelse för att ens i någon mån uppfordra dem till verklig kritik vid
teckningen och till intresserat deltagande i bolagsstämmorna.
Sedan första kammaren godkänt utskottets förslag men andra kammaren för
sin del beslutat, att aktiekapitalet skulle utgöra minst 5,000 kronor och lägsta
aktievalören vara 10 kronor, samman jämkades kamrarnas skiljaktiga beslut
sålunda, att aktiekapitalet skulle få sättas till lägst 5,000 kronor och att
aktie skulle lyda å lägst 50 kronor eller, där aktiekapitalet ej överstege 10,000
kronor, å lägst 10 kronor. I enlighet härmed upptogos bestämmelser i den lag
örn aktiebolag, som utfärdades den 28 juni 1895 (3 §).
I en vid 1903 års riksdag väckt motion (andra kammaren, nr 105) hemställdes
örn sådan ändring i 1895 års lag, att aktie skulle få lyda å lägst 10
kronor, där aktiekapitalet ej överstege 50,000 kronor. Vid samma riksdag påyrkades
i andra motioner en allmän revision av aktiebolagslagen. I anledning
av motionerna anhöll riksdagen i skrivelse (nr 32), att Kungl. Maj:t ville föranstalta
örn revision av nämnda lag samt för riksdagen framlägga de förslag,
vartill revisionen kunde anses föranleda. Beträffande förstnämnda motion
anfördes i riksdagsskrivelsen i huvudsak följande. Att man funnit en lägsta
gräns för akties belopp, strängare i de större bolagen, böra fastställas, ägde,
såsom förhandlingarna vid lagens tillkomst utvisade, väsentligen sin förklaring
däri, att örn akties nominalbelopp vore för lågt, man måste befara, att aktierna
i större utsträckning komme att placeras hos föga bemedlade personer,
som saknade förmåga att bedöma ett företags utsikter och att under bolagets
fortvaro bevaka sin rätt. Aktier kunde nämligen icke i allmänhet anses vara
sådana värdepapper, att det vore önskvärt och lämpligt, att de mindre bemedlade
klasserna i dem nedlade sina besparingar. Den såsom undantag medgivna
rätten att utfärda aktier även å sådana belopp, att aktierna bleve lätt tillgängliga
för den stora allmänheten, borde begränsas till företag av jämförelsevis
mindre omfattning. Att ett sådant undantag över huvud förekomme, berodde
därpå, att man icke velat utesluta möjligheten att använda aktiebolagsformen
för kooperativa företag bland nämnda samhällsklasser. Därest den
fastställda begränsningen till företag med ett aktiekapital av högst 10,000
kronor funnits utgöra hinder för en dylik användning, syntes det icke vara något
att erinra mot en förflyttning av berörda gräns i angiven riktning, ehuru
det förefölle riksdagen sannolikt, att den i motionen föreslagna utvidgningen
ginge längre än som vore behövligt och lämpligen kunde medgivas.
En i anledning av riksdagens skrivelse tillsatt kommitté föreslog i sitt år
1908 avgivna betänkande med förslag till ny lag örn aktiebolag, att aktie skulle
Kungl. Mnj:ts proposition nr 267.
5
få lyda å mindre belopp än 50 kronor — dock lägst 10 kronor — där aktiekapitalet
ej överstege 25,000 kronor. Kommittén framhöll, hurusom det torde
vara obestridligt, att i vissa fall aktiebolaget vore en lämplig associationsform
för de kooperativa företagen och att behov yppat sig att använda denna
form för företag, vilka krävde större kapital än 10,000 kronor. På grund därav
ansåge kommittén rättigheten att utfärda aktier å lägre belopp än 50 kronor
böra utsträckas till bolag, vars kapital överstege förstnämnda belopp. En
sådan utsträckning kunde, förutsatt att den skedde med försiktighet, enligt
kommitténs mening icke befaras skola leda till att mindre bemedlade i större
omfattning placerade penningar i aktier.
Sedan kommitténs förslag genom proposition (nr 54) förelagts 1910 års riksdag,
lämnade lagutskottet i avgivet utlåtande (nr 44) förslaget i förevarande
del utan erinran. Reservationsvis yrkades emellertid inom utskottet, att rätten
att utfärda aktier å lägre belopp än 50 kronor skulle utsträckas till bolag
med högst 50,000 kronors aktiekapital. Första kammaren godkände utskottets
förslag, varemot andra kammaren anslöt sig till reservationen. Sedan utskottet
i anledning härav avgivit sammanjämkningsförslag, biträdde första kammaren
andra kammarens mening.
I överensstämmelse med riksdagens sålunda fattade beslut upptogs uti den
lag örn aktiebolag, som utfärdades den 12 augusti 1910, i 8 § ett stadgande av
innehåll, att aktierna skola lyda å lika belopp i svenskt mynt, ej understigande
50 kronor, dock att aktie må kunna lyda å mindre belopp, lägst 10 kronor, där
aktiekapitalet ej överstiger 50,000 kronor. Denna bestämmelse är alltjämt gällande.
I anledning av en till 1924 års riksdag avlåten proposition (nr 40) med förslag
till vissa ändringar i aktiebolagslagen, avseende att underlätta nedsättning
av aktiekapital, väcktes vid riksdagen motion (första kammaren, nr 226) nied
hemställan örn sådan ändring av 8 § aktiebolagslagen, att aktie i bolag med aktiekapital
överstigande 50,000 kronor skulle kunna lyda å lägre belopp än 50
kronor, där sådant beslutades å bolagsstämma i samband med beslut örn nedsättning
av aktiekapitalet. Till stöd för detta yrkande framhölls i motionen, bland
annat, hurusom föreskriften i 3 §, att aktie skall lyda å belopp ej understigande
50 kronor, såvida aktiekapitalet överstiger 50,000 kronor, i praktiken torde medföra
en ganska stark begränsning av möjligheterna till nedsättning av aktiekapitalet.
För bolag, där aktierna redan lydde å 50 kronor, kunde tydligen de i
propositionen föreslagna nya bestämmelserna icke alls komma till användning.
Flertalet bolag, som torde hava sina aktier lydande å 100 kronor, finge sin
nedsättningsmöjlighet begränsad till 50 procent. Utvägen, att aktieägarna
utan vederlag avstode vissa aktier för att möjliggöra en kraftigare nedsättning,
torde i större bolag knappast vara möjlig att anlita, utan nedstämpling av
aktiernas valör måste där anlitas.
Första lagutskottet anmärkte i avgivet utlåtande (nr 14), att ett bifall till
motionen skulle innebära, att beträffande aktiers minimivalör olika regler bleve
gällande, allt eftersom fråga vore örn bolag, vilkas aktiekapital nedsatts, eller
om andra bolag, något som enligt utskottets förmenande skulle framstå såsom
Gällande lag.
Fråga o m
ändrad lagstiftning.
1924 års
riksdag.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 267.
1927 års
riksdag.
Utländsk
rätt.
en oformlighet. Mot en anordning, varigenom aktiernas minimivalör sattes
lägre även för bolag, vilkas aktiekapital ej nedsatts, kunde med visst fog
åberopas de skäl, som i 1903 års riksdagsskrivelse anförts emot att aktier med
låg valör utsläpptes i marknaden. Med hänsyn därtill och då verkningarna i
övrigt av en sänkning av minimivalören icke läte sig överblicka, hemställde utskottet,
att motionen måtte av riksdagen lämnas utan bifall.
Mot detta utlåtande reserverade sig vissa av utskottets ledamöter, vilka
förordade ett tillägg till 3 § av innehåll, att aktie finge lyda å mindre belopp
än 50 kronor, lägst 25 kronor, i det fall att vid beslut enligt 50 § örn nedsättning
av aktiekapital till belopp överstigande 50,000 kronor angivits, att akties
belopp skulle minskas.
Vid frågans behandling i riksdagen stannade kamrarna i olika beslut, i det
att utskottets förslag godkändes av andra kammaren, medan första kammaren
biföll reservationen. Till följd härav förföll den genom motionen väckta
frågan. De i propositionen föreslagna lagändringarna blevo däremot antagna
av riksdagen.
Vid 1927 års riksdag väcktes ånyo motion i ämnet (första kammaren, nr 35)
med yrkande av enahanda innebörd som det i nyssnämnda reservation vid 1924
års riksdag framställda. Härvid framhölls, bland annat, hurusom de efter år
1924 vunna erfarenheterna ådagalagt, att den ovillkorliga bestämmelsen örn en
minsta valör å aktie av 50 kronor verkligen stöde hindrande i vägen för en
nedskrivning av aktiekapitalet i vissa bolag, där affärsläget bort föranleda
en dylik åtgärd.
Första lagutskottet fann i avgivet utlåtande (nr 18) skäl icke föreligga
att frångå den ståndpunkt, utskottet intagit vid behandlingen år 1924 av samma
fråga. Utskottet erinrade särskilt örn det mindre önskvärda däri, att akties
nominalbelopp sattes för lågt, samt framhöll, att även med den begränsade
räckvidd, som givits åt förslaget, ett bifall därtill dock kunde komma att
betyda ett steg i nämnda, såsom mindre önskvärd betecknade riktning. Nedsättning
av ett bolags aktiekapital skedde ej sällan för att möjliggöra ett för
bolagets fortsatta verksamhet nödvändigt kapitaltillskott, vilket tillskott i regel
erhölles genom nyteckning. De nya aktier, som sålunda utsläpptes, måste
emellertid — på grund av föreskriften i 3 § aktiebolagslagen örn lika belopp
för aktierna i ett bolag — lyda å det belopp, till vilket de gamla aktierna nedskrivits.
I marknaden komme följaktligen att finnas ej blott såsom förut de
gamla numera nedstämplade aktierna utan jämväl nya aktier, som från början
lytt å det lägre beloppet. Att därigenom möjligheten till spekulation i motsvarande
mån ökades, funne utskottet tydligt. Under åberopande av det anförda
hemställde utskottet, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda. Mot detta utlåtande reserverade sig dock vissa utskottsledamöter.
Motionen avslogs härefter av båda kamrarna.
I en del utländska lagar finnes liksom i Sverige bestämmelse om visst
minimibelopp för aktie; andra lagar sakna dylik föreskrift.
Den franska bolagslagen av år 1867 tillåter icke aktier med lägre valör än
25 francs; bolag, vars aktiekapital överstiger 200,000 francs, må ej utgiva
Kungl. Maj:ts proposition nr 267.
7
aktier med lägre valör än 100 francs. Enligt den tyska handelslager som före
1923 endast i vissa undantagsfall tillät aktier å lägre belopp än 1,000 mark,
skall numera aktie lyda å minst 100 mark, dock ina i vissa fall aktie sättas till
lägst 20 mark. Sålunda kunna bolag med allmännyttigt syfte erhålla tillstånd
att utfärda aktier lydande å lägst 20 mark. Aktier, som äro ställda till
viss man och ej få överlåtas utan bolagets tillstånd, må även lyda å lägst nämnda
belopp. I Polen skall enligt en förordning av år 1928 aktie lyda å minst
100 zloty, men bolag med allmännyttigt ändamål kunna utfärda aktier till
viss man lydande å lägst 25 zloty. I den finska lagen örn aktiebolag av år
1895 stadgas, att där aktiekapitalet överstiger 50,000 mark, aktie ej må ställas
å lägre belopp än 100 mark. Enligt den norska aktiebolagslagen av år 1910
får aktie icke lyda på belopp under 10 kronor.
Däremot förekommer icke någon bestämmelse örn visst minimibelopp för
aktie i den danska aktiebolagslagen av år 1930 och ej heller i den engelska av
år 1929.
De ändringar i aktiebolagslagen, vilka år 1924 företogos i syfte att underlätta
nedsättning av bolags aktiekapital, voro närmast föranledda av den då rådande
depressionen inom affärslivet. Nedgången i konjunkturerna och penningvärdets
stegring hade för åtskilliga aktiebolag framkallat behov av en
minskning av det nominella aktiekapitalet för att därigenom täcka de av konjunkturomslaget
vållade förlusterna och möjliggöra företagens konsolidering
genom nytt kapitaltillskott.
De förhållanden på det ekonomiska området, som för närvarande råda, hava
åter aktualiserat frågan örn underlättande av aktiekapitalets nedsättning. Den
i 3 § aktiebolagslagen meddelade bestämmelsen därom, att aktie i bolag, vars
aktiekapital överstiger 50,000 kronor, icke må lyda å lägre belopp än 50 kronor,
har — på sätt befarades redan vid behandlingen i riksdagen av 1924 års
ändringsförslag och ytterligare underströks i motionen till 1927 års riksdag
— visat sig ofta utgöra hinder för en dylik åtgärd. I bolag med större aktiekapital,
där aktierna redan lyda å 50 kronor, kan nedsättning av aktiekapitalet
genom minskning av aktiernas valör icke ske, och för bolag med högre aktievalör
kan på denna väg icke alltid en tillräckligt djup nedskrivning åstadkommas.
Väl har invänts, att jämväl med nu gällande bestämmelser i sådana
fall nedsättning i erforderlig utsträckning skulle kunna genomföras genom
sammanslagning av flera aktier till en eller på annat liknande sätt. Även örn
ett dylikt förfarande i vissa fall anlitats, må dock erinras, att vår lagstiftning
icke innehåller några regler örn tvångsutbyte av aktier. I allt fall lärer minskning
av aktiernas valör mången gång vara det enda praktiskt användbara tillvägagångssättet.
Särskilt för stora företag, vilkas aktier äro fördelade på
många händer, lärer det — helst örn aktierna äro placerade i utlandet — möta
nära nog oöverstigliga svårigheter eller åtminstone vara förenat med oproportionerligt
höga kostnader att i stället åvägabringa den erforderliga nedsättningen
genom sammanslagning av aktierna. Då det uppenbarligen är önskvärt,
att ett företag, örn förutsättningar för fortsättande av dess verksamhet
Departe
ments
chefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 267.
i övrigt äro för handen, icke tvingas till likvidation med därav följande ytterligare
förluster för aktieägare och borgenärer, synas starka skäl föreligga
för en revision av ifrågavarande bestämmelse i syfte att möjliggöra en nedskrivning
av aktiernas belopp under vad eljest är stadgat.
De erinringar, som framställts emot en sänkning av akties minimibelopp, torde
vara av jämförelsevis ringa betydelse i förhållande till de fördelar i nu nämnt
hänseende, som därmed kunna vinnas. Yad särskilt angår farhågorna för ökad
spekulation i aktier med låg nominell valör, synes erfarenheten från utlandet
knappast giva stöd för desamma. Därest, såsom här avses, dylika aktier endast
undantagsvis skola få förekomma i bolag med större aktiekapital, torde i
alla händelser ur nu anförda synpunkt icke någon allvarligare olägenhet vara
att befara. I syfte emellertid att inskränka utgivandet av sådana aktier till
fall, då det verkligen påkallas av de föreliggande omständigheterna och icke
föranledes av bekvämlighetsskäl eller andra ovidkommande hänsyn, synes det
lämpligt att göra frågan beroende av Kungl. Maj :ts tillstånd. Örn så sker,
torde en i och för sig mindre egentlig begränsning av lagändringen till att avse
allenast bolag, vars aktiekapital nedsättes, icke behöva ifrågakomma. Att
ovillkorligt och under alla förhållanden binda Kungl. Maj :ts dispensrätt till en
dylik förutsättning synes mindre ändamålsenligt.
I enlighet med nu anförda grunder har jag låtit inom justitiedepartementet
utarbeta förslag till lag orri ändrad lydelse ari 3 § lagen den 12 augusti 1910
(nr 88 s. 1) om aktiebolag. Ändringen torde icke påkalla jämkning uti de av
innehållet i 3 § beroende stadgandena i 23 § sista stycket punkt 5) och 132 §
första stycket punkt 3). Någon ändring i 6 § lagen den 25 maj 1917 örn försäkringsrörelse,
vilken paragraf för försäkringsaktiebolag upptager enahanda
begränsning i fråga örn akties valör, synes icke heller erforderlig. Anmärkas
må, att i lagen den 22 juni 1911 örn bankrörelse icke återfinnes någon dylik
begränsning beträffande bankaktiebolag eller solidariska bankbolag.
Kommerskollegium samt patent- och registreringsverket hava i avgivna yttranden
tillstyrkt lagförslaget. Sistnämnda ämbetsverk har härvid framhållit,
hurusom detsamma i sin verksamhet uppmärksammat fall, där på grund av
stadgandet, att i bolag, vars aktiekapital överstiger 50,000 kronor, aktie ej må
lyda å mindre belopp än 50 kronor, svårighet uppstått för sådant bolags konsolidering.
»
Föredraganden uppläser härefter berörda förslag av den lydelse, bilaga1 till
detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över detsamma
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom
utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Erik Erson Malm.
Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
Kungl. MajHs proposition nr 207,
9
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majus lagråd den 27
maj 1932.
Närvarande:
justitieråden Christiansson,
Edelstam,
Stenbeck,
regeringsrådet Afzelius.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 27 maj 1932,
hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande1 skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag
om ändrad lydelse av 3 § lagen dem 12 augusti 1910 (nr 88 s. 1) om aktiebolag.
'' " • ■ V C
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
tillförordnade ledamoten för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsassessorn
Carl Romberg.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
ISilläng till riksdagens protokoll 1932
1 sami.
Hält haft. (Nr 207.)
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr SC7.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 31 maj 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler lagrådets den
27 maj 1932 avgivna utlåtande över det samma dag till lagrådet remitterade
förslaget till lag örn ändrad lydelse av 3 § lagen den 12 augusti 1910 (nr 88 s. 1)
om aktiebolag; därvid föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet
lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Axel Wennerholm.
Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
321620