Kungl. Majlis proposition Nr 255.

1

Nr 255.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående vissa åtgärder för
stödjande av produktionen av mjölk och mejeriprodukter; given
Stockholms slott den 13 maj 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

^ Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 maj
1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström, anför:

Jag anhåller nu att få för Kungl. Majit anmäla frågan örn vidtagande
av vissa åtgärder för stödjande av produktionen av mjölk och mejeriprodukter.

Först torde jag få lämna några uppgifter om ifrågavarande produk- Omfattningen
tions omfattning och betydelse för det svenska jordbruket samt örn pris- gen av mjölki,
utvecklingen å nu avsedda produkter. smör- och ost -

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 213 hafi. (Nr 255.)

1

produktionen
samt prisutvecklingen
é
mjölk, smör
och ost.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Beträffande mjölkproduktionens storlek hava för tiden före världskriget
vissa beräkningar utförts av tull- och traktatkommitén. Enligt
dessa beräkningar skulle den totala mjölkproduktionen inom landet under
åren 1911—1913 hava uppgått till årligen omkring 3.3 miljoner ton.
Mjölkproduktionen har emellertid — efter en nedgång under världskriget
och åren närmast därefter — sedermera avsevärt ökats. Vid en av
lantbruksakademien, under ledning av byråchefen Ernst Höijer, åren
1924 1928 verkställd undersökning av den animaliska produktionens storlek
(lantbruksakademiens handlingar och tidskrift år 1931) har den totala
mjölkproduktionen inom landet år 1927 uppskattats till omkring 4.i miljoner
ton. För år 1930 har i en av jordbruksutredningen framlagd, av
byråchefen Höijer utarbetad statistisk översikt över det svenska jordbrukets
utveckling och läge (st. off. utr. 1931:7) den totala mjölkproduktionen
inom landet uppskattats till omkring 4.5 miljoner ton.

Mjölkproduktionens fördelning inom landet belyses av följande vid
lantbruksakademiens undersökning upprättade tabell:

Tabell över den beräknade mjölkproduktionen inom varje län år 1927.

Län

Ton

Stockholms län och stad.........

175,000

Uppsala ..............................

135,000

Södermanlands .....................

212,000

Östergötlands........................

287,000

Jönköpings...........................

182,000

Kronobergs...........................

110,000

1 OOO

Gotlands ..............................

58,000

Blekinge ..............................

81,000

Kristianstads ........................

265,000

Malmöhus ...........................

457,000

Hallands ..............................

172,000

Göteborgs och Bohus ............

108,000

Län

Ton

Älvsborgs..............................

223,000

Skaraborgs ...........................

268,000

Värmlands ..........................

175,000

^ fio nnn

Västmanlands........................

158,000

Kopparbergs ........................

128,000

Gävleborgs ...........................

132,000

Västernorrlands.....................

116,000

Jämtlands ...........................

76,000

Västerbottens........................

122,000

Norrbottens ........................

88,000

Hela riket

4,077,000

I mjölkproduktionen deltaga jordbruk av alla storleksgrader. Mjölkproduktionen
per hektar åker är väsentligt högre vid det mindre än vid
det större jordbruket såsom närmare belyses av följande vid lantbruksakademiens
undersökning upprättade tabell:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

3

Tabell Öyér medelmjölkmängden per hektar åker och år vid brukningsdelar av

olika storlek.

Storlek sgrupper

Södra och mellersta
Sverige

Norrland

Hela landet

Slättbygder

kg-

Skogsbygder

kg-

kg-

kg-

— 2 hektar.................................

2,357

1,664

2,258

2,062

2- 5 » ................................

1,453

1,236

1,301

1,315

5— 10 » ................................

1,173

1,043

1,050

1,095

10— 20 » ................................

1,078

986

936

1,038

20— 30 » .................................

990

969

829

973

30— 50 » .................................

933

966

1,050

940

50—100 » .................................

945

996

1,221

958

Över 100 » .................................

1,058

971

1,031

1,047

I medeltal

1,082

1,081

1,214

1,097

Medelmjölkmängden per ko och år stegras däremot i regel från de mindre
till de större brukningsdelarna såsom närmare belyses av följande vid
lantbruksakademiens undersökning upprättade tabell:

Tabell över medelmjölkmängden per ko och år vid brukningsdelar av olika storlek.

Storleksgr upper

Södra och mellersta
Sverige

Norrland

Hela landet

Slättbygder

kg.

Skogsbygder

kg.

kg-

kg-

— 2 hektar.................................

2,237

1,405

1,555

1,661

2- 5 » .................................

2,237

1,527

1,561

1,704

5— 10 » ................................

2,299

1,659

1,649

1,872

0

01

1

o

»—1

2,492

1,931

1,778

2,236

20— 30 » .........''........................

2.663

2,117

1,929

2,517

30— 50 » .................................

2,749

2,412

2,508

2,680

50—100 » .................................

2,990

2,605

2,689

2,905

Över 100 » .................................

3,316

2,679

2,214

3,211

I medeltal

2,627

1,777

1,645

2,176

Någon nämnvärd skillnad mellan det större och det mindre jordbruket
i avseende å medelmjölkmängden per ko och år föreligger emellertid, enligt
vad lantbruksakademiens undersökning giver vid handen, icke i fråga
örn brukningsdelar, som tillhöra kontrollföreningar.

För en beräkning av mjölkproduktionens värde kunna inköpspriserna
å den hos mejerierna invägda mjölken tagas till utgångspunkt. Då en

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

uppskattning av den totala mjölkproduktionens storlek i fråga om den senaste
tiden endast blivit gjord för åren 1927 och 1930, kan en beräkning av
mjölkproduktionens värde blott göras för dessa år. Enligt mejeristatistiken
för 1927 var det genomsnittliga inköpspriset för hela riket 12.6 öre per kilogram.
Totalvärdet av mjölkproduktionen år 1927, vilken uppskattats till 4.i
miljoner ton, skulle efter detta inköpspris uppgå till i runt tal 500 miljoner
kronor. Av den producerade mjölkmängden avyttras emellertid endast viss
del av producenterna. Jordbruksutredningen uppskattade i sitt betänkande
angående vissa åtgärder för mejerihanteringens och smörexportens
befrämjande (st. off. utr. 1930:4) salumängden under år 1927 till
3A av totalproduktionen, eller sålunda till nära 2.5 miljoner ton. Värdet
av den mjölk, som producenterna avyttrat, skulle i enlighet härmed kunna
för år 1927 beräknas till omkring 300 miljoner kronor. För år 1930 har
den totala mjölkproduktionen inom landet uppskattats till omkring 4.5
miljoner ton. Mejeristatistiken utvisar, att det genomsnittliga inköpspriset
å den hos mejerierna invägda mjölken år 1930 utgjort 10.5 öre per
kilogram. Totalvärdet av mjölkproduktionen år 1930 skulle efter detta
inköpspris uppgå till i runt tal 470 miljoner kronor. Upptages salumängden
till 3/s av totalproduktionen, eller sålunda till 2.7 miljoner ton,
blir värdet av den utav producenterna år 1930 avyttrade mjölken enligt
angivna beräkningsgrunder omkring 280 miljoner kronor.

Beträffande smörproduktionens storlek föreligga säkra uppgifter allenast
för det smör, som framställes vid mejerierna. Produktionen av
mejerismör, vilken nedgick under världskriget och åren närmast därefter,
uppnådde år 1925 förkrigsnivån. Utvecklingen belyses av följande
tabell:

Tabell

över produktionen

av mejerismör 1913 samt 1925—1931

År

Ton

År

Ton

1913..

.................. 31,906

1928 .......

........... 41,289

1925..

................... 31,998

1929. ....

........... 47,898

1926..

................... 38,485

1930.......

........... 54,669

1927 ..

................... 42,040

1931.......

..... c:a 53,800

Produktionen av landssmör uppskattades av jordbruksutredningen i
dess nyss nämnda betänkande för vart och ett av åren 1926—1928 till
nära 22,000 ton. Uppskattas produktionen av landssmör under åren 1930
och 1931 till enahanda kvantitet, skulle den totala smörproduktionen numera
närma sig 75,000 ton.

Smörproduktionens fördelning inom landet belyses av följande från mejeristatistiken
hämtade uppgifter angående tillverkningen av mejerismör
år 1930:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Tabell över produktionen av mejerismör inom varje län år 1930.

5

Län

Kg.

Län

Kg.

Stockholms stad ..................

250,520

Göteborgs och Bohus ............

368,768

Stockholms...........................

521,495

Älvsborgs..............................

1,599,510

TT 1

948,865

2,836,724

Södermanlands .....................

t 2,295,459

Värmlands ...........................

514,551

Östergötlands........................

3,919,040

Örebro................................

1,704,953

2,028,499

1,588,340

Kronobergs...........................

1,042,910

Kopparbergs ........................

474,444

4 964,489

519,148

1,678,184

109,995

1,708,177

94,531

8,282,613

217,491

Malmöhus ...........................

11,991,270

Norrbottens...........................

69,452

Hallands ..............................

4,944,900

Hela riket

54,669,328

Under åren före världskriget uppgick smörexporten till omkring 20,000
ton örn året. Under världskrigets sista år och åren närmast därefter
sjönk emellertid smörexporten ned till en obetydlighet. Först under de
senaste åren har smörexporten åter tagit större omfattning. Under åren
1929 och 1930 överskreds förkrigsexporten ej obetydligt, men år 1931 nedgick
exporten något under förkrigsnivån. Utvecklingen belyses av följande
tabell:

Tabell över smörexporten åren 1913 och 1925—1931.

ir

Ton

År

Ton

1913...........

.......... 19,654

1928 ........

........ 17,545

1925...........

.......... 9,223

1929..........

......... 24,930

1926...........

.......... 15,129

1930.........

......... 26,674

1927 ...........

.......... 18,465

1931.........

........ 19,525.

Under de första månaderna 1932 har tendensen till nedgång i exporten
framträtt med ökad styrka såsom närmare belyses av följande tabell:

Tabell över smörexporten januari—april 1930—1932.

År Ton

1930 ............................................ 9,735

1931 ........................................... 7,553

1932 ............................................. 4,864.

Den alldeles övervägande delen av den svenska smörexporten går till
England oell Tyskland. Mindre kvantiteter exporteras emellertid till
vissa andra länder. Exportens fördelning på de olika exportländerna
belyses av följande tabell:

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Tabell över smörexportens fördelning på skilda länder åren 1930 och 1931.

Land

1930

ton

1931

tou

Storbritannien ....................................

14,004

11,657

Norra Irland......................................

38

84

Irländska Fristaten ...........................

42

1

Tyska riket ......................... ..........

11,235

6,545

356

25

Danmark'' .......................................

634

163

Nederländerna ..................................

11

8

Belgien ...........................................

9

8

Frankrike ..........................................

60

685

Schweiz .............................................

286

349

Smörexportens värde uppgick under åren närmast före världskriget
till omkring 45 miljoner kronor årligen. Under åren 1927 och 1928 hade
årsexportens värde ökats till något över 54 miljoner kronor. Är 1929 steg
smörexportens värde till nära 75 miljoner kronor. Sedan sjönk emellertid
smörexportens värde år 1930, trots den ökade exporten, till något över
64 miljoner kronor, och för år 1931 har smörexportens värde preliminärt
beräknats till allenast 40.4 miljoner kronor.

Någon smörimport av nämnvärd betydelse förekommer ej numera. Importen
av smör uppgick år 1930 till 8 ton och år 1931 till 15 ton. Under
världskrigets sista år och åren närmast efter världskriget importerades
däremot ej obetydliga mängder smör.

Vad beträffar ost uppgick tillverkningen vid mejerierna år 1929 enligt
mejeristatistiken till 28,153 ton. Värdet av denna kvantitet har i statistiken
upptagits till 37 miljoner kronor. Exporten av ost uppgick år
1929 till 119 ton, och importen av ost samma år utgjorde 641 ton. År 1930
utgjorde enligt statistiken osttillverkningen vid mejerierna 25,358 ton,
värdet av denna kvantitet 30 miljoner kronor, exporten av ost 250 ton och
importen av ost 668 ton.

Prisutvecklingen å smöret kan ganska noggrant belysas med hjälp
av tillgängliga statistiska uppgifter och vissa prisnoteringar. Upplysningar
beträffande partihandelspriserna kunna hämtas från mejeristatistiken,
smörprisstatistiken och handelsstatistiken samt från »Svensk
smörnotering i Malmö». Uppgifter angående minuthandelspriser
na kunna erhållas från socialstyrelsens noteringar av minuthandelspriserna
å vissa livsmedel. I mejeristatistiken, som föres av statistiska
centralbyrån, lämnas uppgift å de av mejerierna i medeltal per
år och län samt för hela riket uppnådda smörpriserna. Vid bedömandet
av dessa priser är att beakta, att de äro medelpriser för allt av mejerierna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

7

försålt smör samt att de sålunda visserligen i huvudsak gälla partihandeln
men även i viss ej närmare redovisad omfattning avse minuthandelsförsäljningar
och försäljningar av mindre partier till detaljhandlare.
Smörprisstatistiken, som föres av lantbruksstyrelsen, grundas på
veckorapporter till styrelsen från ett antal mejerier rörande partipriset
å smör fritt mejeriets järnvägsstation. Handelsstatistiken, som
föres av kommerskollegium, angiver smörets värde fob exporthamn enligt
varuhavarnas deklarationer. I handelsstatistiken redovisas särskilt
för sig runmärkt smör och »annat» smör. »Svensk smörnotering
i Malm ö» är en veckonotering, som ligger till grund för exportörernas
betalning av det utav deni för export inköpta smöret. Smör, som av producenterna
säljes för export, kommer regelmässigt exportörerna till handa
följande veckodagar: lördag samt däpå följande måndag, tisdag och onsdag.
Exportörernas försäljningar till de utländska köparna äro i regel
i samtliga fall avslutade senast under onsdagen. På torsdagen sättes i
regel noteringen, som då avser det under veckan från och med närmast
föregående torsdag i genomsnitt erhållna försäljningspriset fritt
exporthamn med avdrag för exportörernas omkostnader och försäljningsvinst
samt ytterligare visst belopp för utbetalande till mejerierna av s.
k. överpris. Mejerierna erhålla nämligen för exportsmöret betalning efter
det noterade priset med tillägg av visst belopp, det s. k. överpriset, som
för skilda fall utgår med något olika belopp. Överpriset utgjorde enligt
smörprisstatistiken för hela landet år 1930 i genomsnitt 3.8 öre per kilogram
och år 1931 i genomsnitt 4.5 öre per kilogram. Noteringen sättes på
grundval av uppgifter från smörexportföreningar och smörhandlare.
Socialstyrelsens noteringar av minutliandelspriserna
å vissa livsmedel äro grundade på prisuppgifter från 49 städer
och stadsliknande samhällen (44 orter för åren 1913—1919). Noteringarna
sättas för varje vecka dels för de olika orterna och dels i medeltal för
hela riket. Smör upptages med särskild notering för bords- eller mejerismör
och särskild notering för mat- eller landssmör.

Även prisutvecklingen å mjölk och ost kan i viss mån belysas genom det
nu berörda materialet. Mejeristatistiken redovisar de av mejerierna betalade
medelpriserna per kilogram invägd mjölk för varje län och för
hela riket. I socialstyrelsens nyssberörda noteringar redovisas minutliandelspriserna
å oskummad och separerad mjölk var för sig. Angående
osten lämnas i mejeristatistiken redovisning för de av mejerierna i medeltal
uppnådda priserna å vissa kvaliteter av ost, bland annat helfet ost, för
varje län och för hela riket, och nied dessa priser kunna lämpligen jämföras
socialstyrelsens noteringar för helfet okryddad ost.

Inom jordbruksdepartementet hava för belysning av prisutvecklingen å
mjölk, smör och ost på grundvalen av angivna statistiska material och
prisnoteringar upprättats följande tabeller:

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Tabell över mjölk-, smör- och ostpriserna 1913 samt 1925—1931 i medeltal per år.

Öre per kg. 1

År

M

jälk

S m

r

0

s t

Mejeri-

statis-

tiken

Socialstyrel-sens note-ringar
(oskummad
mjölk)
minutpris

»Svensk

smör-

notering»

Smör-

pris-

statis-

tiken

Mejeri-

statis-

tiken

Handels-

statis-

tiken

(run-

märkt

smör)

Socialstyrel-sens note-ringar
(mejerismör)
minutpris

Mejeri-

statis-

tiken

(helfet

ost)

Socialstyrel-sens note-ringar (hel-fet okryddad
ost)

minutpris

1913......

8.8

14

213

212

213

212

236

117

164

1925......

14.5

24

319

336

333

336

384

161

266

1926......

12.9

22

277

2 287

292

290

337

154

248

1927......

12.6

21

281

3291

292

294

339

156

236

1928......

13.2

22

294

305

307

308

351

163

237

1929.....

12.6

22

287

292

294

301

339

144

231

1930......

10.5

21

228

232

236

242

284

120

195

1931......

—

21

196

200

—

207

255

—

190

1 Minutpriserna å mjölk i öre per liter.

3 Enligt en av jordbruksutredningen verkställd korrigering med hänsyn till smörprisstatistikens
oiullständighet under dessa år (betänkande 1930:4, sid. 30 tab. 13).

Tabell över smörpriserna januari 1930—april 1932 i medeltal per månad.

Öre per kg.

Månad

»Svensk

smör-

notering»

Smörpris-

statis-

tiken

[Socialstyrel-sens note-ringar

(mejerismör)

minutpris

Månad

»Svensk

smör-

notering»

Smörpris-

statis-

tiken

Socialstyrel-sens note-ringar

(mejerismör)

minutpris

1930.

1931.

Januari ......

261

264

323

Mars ........

202

208

265

Februari •. •

258

262

313

April .........

189

196

253

Mars .........

230

237

293

Maj............

183

187

243

April .........

209

213

270

Juni .........

180

185

243

Maj............

204

208

264

Juli............

179

183

238

Juni .........

220

224

270

Augusti......

190

195

245

Juli............

242

246

286

September...

193

197

253

Augusti ......

228

233

288

Oktober......

190

194

248

September...

226

230

287

November...

201

206

257

Oktober......

222

226

275

December ...

213

219

268

N o vember.. •

206

210

271

1932.

December ...

218

222

270

Januari .......

180

184

243

1931.

Februari ...

209

214

257

Januari......

206

207

266

Mars .........

171

176

236

Februari ...

225

230

275

April .........

177

182

235

Kungl. Majlis proposition Nr 255.

9

Tabell över veckonoteringarna å smör i parti- och minuthandeln
januari—april 1932.

Öre per kg.

Socialstyrelsens noteringar
(mejerismör)
Medeltal för 49 orter
Minntpris

»Svensk smörnotering:
Partipris

Notering

Notering

Vecka

Vecka

ji- 6/*

''/s—

Inom Sveriges allmänna lantbrukssällskap hava för tiden från och med
första kvartalet 1926 till och med första kvartalet 1932 utförts vissa beräkningar
angående värdet av mjölk, som kommit till användning för
tillverkning av smör. Beräkningarna gälla försäljningsvärdet, inköpsvärdet
fritt mejeri och nettovärdet hos jordbrukaren, allt räknat per kilogram
mjölk. Försäljningsvärdet motsvarar summan av mjölkens
smörvärde och mjölkens skum- och kärnmjölksvärde. Smörvärdet har beräknats
på grundvalen av normalt smörutbyte ur mjölk med 3.5 procent
fetthalt samt uppnått pris enligt smörprisstatistiken. Skum- och kärnmjölken
har värdesatts efter dess värde för utfodring jämfört med medelpriset
för vissa fodermedel, som användas vid svingödning. Inköpsvärdet
fritt mejeri har erhållits genom att från försäljningsvärdet avdraga
mejeriernas driftkostnader (utom kostnaderna för mjölkens transport
från jordbrukaren till mejeriet). Nettovärdet hos jordbrukaren
har beräknats sålunda, att från inköpsvärdet fritt mejeri avdragits kostnaden
för mjölkens transport från jordbrukaren till mejeriet. Resultatet
av beräkningarna framgår av följande tabell:

Tullsatserna
å smör och
ost.

■10 Kungl. May.ts proposition Nr 255.

Tabell över mjölkens värde vid smörtillverkning första kvartalet 1926—

första kvartalet 1932.

_ Öre per kg. mjölk.

År

och

qvartal

Försälj-

nings-

värde

Inköps-

värde

fritt

mejeri

Netto-värde hos
jord-brukaren

År och kvartal

Försälj-

nings-

värde

Inköps-

värde

fritt

mejeri

Netto-värde hos
jord-brukaren

1926,

l:a kvartalet

14.5

13.6

12.9

1930, lia kvartalet

12.3

11.5

10.9

2:a

*

13.s

12.9

12.2

2:a v

10.5

9.7

9.1

3:e

»

13.8

12.9

12.2

3:e »

11.5

10.7

10.1

4:e

13.9

13.0

12.3

4:e »

10.5

9.7

9.1

1927,

l:a

»

14.2

13.4

12.7

1931, l:a »

10.8

9.5

9.0

2:a

13.8

12.5

11.8

2:a »

9.3

8.5

8.0

3:e

>

14.3

13.5

12.8

3:e »

9.4

8.6

8.1

4:e

»

15.4

14.6

13.9

4:e »

10.0

9.2

8.7

1928,

lia

>

15.0

14.2

13.5

1932, l:a »

9.4

8.6

8.1

2:a

T>

14.6

13.8

13.1

Arsmedeltal

3:e

»

15.0

14.2

13.5

1926 ...............

14.0

13.1

12.4

4:e

»

15.8

15.0

14.8

1927..............

14.3

13.5

12.8

1929,

l:a

»

14.9

14.1

13.5

1928 ...............

15.1

14.3

13.6

2:a

»

13.6

12.8

12.2

1929 ...............

14.4

13.5

12.9

3:e

14.3

13.5

12.9

1930...............

11.2

10.4

9.8

4:e

»

14.5

13.7

13.1

1931...............

9.8

9.0

8.5

Såsom tabellerna utvisa Ilar partipriset å smör numera nedgått under
förkrigsnivån och minuthandelspriset å smör är nu lika med förkrigspriset.
Motsvarande förhållanden föreligga med avseende å parti- och
minuthändelspriserna å ost. Även de av mejerierna i genomsnitt betalade
priserna för mjölken torde numera hava gått ned till förkrigsnivån.
Minuthandelspriset å mjölken ligger däremot alltjämt över förkrigsnivan,
och skillnaden mellan nuvarande pris och förkrigspriset är
härutinnan fortfarande betydande. De producenter, som ej försälja konsumtionsmjölk
direkt till konsumenten, torde emellertid hava fått vidkännas
en nedsättning av sina försäljningspriser, som står i visst förhållande
till nedgången av smörpriset. Minuthandelspriset har sålunda visserligen
tillsvidare kunnat uppehållas, men leverantörspriset för mjölk avsedd
till direkt konsumtion torde hava i viss utsträckning undergått reducering.

Tullsatsen å smör och ost utgör sedan lång tid tillbaka 20 kronor per
100 kilogram. I det vid handelsavtalet med Finland av den 14 december
1927 fogade slutprotokollet har Sverige förbundit sig att under avtalets
giltighetstid icke företaga sådan ändring i tullsatsen å ost, att därigenom
en höjning skulle drabba från Finland härrörande emmenthalost.
Enligt förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255. XI

tulltaxa skall å dessertost utgå en tilläggstull av 30 kronor för 100 kilogram.

Beträffande i utlandet vidtagna handelspolitiska åtgärder,
sorn beröra smörexporten från Sverige, torde jag få i korthet erinra örn
följande.

Importen av smör till Storbritannien och Norra Irland, som
förut varit tullfri, är numera underkastad den allmänna 10-procentiga
värdefull, som gällt från och med den 1 mars 1932. Denna tull utgår emellertid
tillsvidare icke för varor, som införas från stater, vilka tillhöra det
brittiska imperiet, och träffar sålunda icke smör, som införes från Australien,
Nya Zeeland och Canada.

I Tyskland höjdes i november 1930 införseltullen å smör från förutvarande
27.50 till 50 riksmark per 100 kilogram. I januari 1932 vidtogos
ytterligare tullhöjningar. För länder i mestgynnadnationsställning höjdes
smörtullen till 100 riksmark per 100 kilogram för införsel, som
överstege en i tysk-finska handelsavtalet bunden tullkontingent av 5,000
ton per år. Samtidigt belädes smörimporten från länder med deprecierad
valuta, däribland Sverige, med en särskild tilläggsavgift av 36 riksmark
per 100 kilogram. Genom överenskommelse mellan Tyskland och Finland
uppdelades sedermera nämnda årskontingent från och med den 1
mars 1932 i månadskontingenter örn högst 500 ton. För smör, som från
Sverige införes till Tyskland, utgår sålunda numera en införselavgift av
86 riksmark per 100 kilogram, i den mån årsexporten, uppdelad å månadskontingenter
örn högst 500 ton, icke överstiger 5,000 ton, samt för överskjutande
införsel med 136 riksmark per 100 kilogram.

Å smör utgår i Norge en införseltull av 37.5 öre per kilogram. I januari
1932 har härtill kommit ett provisoriskt tillägg av 20 procent, varför
tullen numera utgör 45 öre per kilogram. Tillägget har generell karaktär
och drabbar jämväl övriga importvaror.

I Schweiz har införseltullen å smör under loppet av de senaste åren
upprepade gånger blivit höjd, senast i december 1931 från 120 till 180
schweiziska francs per 100 kilogram. Den har sedermera för kortare tid
varit provisoriskt nedsatt till 150 francs men utgår sedan den 19 mars
1932 ånyo med 180 francs per 100 kilogram. Sedan den 1 april 1932 fordras
dessutom för import av visst smör särskilt införseltillstånd.

Införseltullen å smör höjdes i Frankrike i juni 1930 från 100 till
200 francs per 100 kilogram. Under senare delen av 1931 genomfördes i
Frankrike kontingentering av smörimporten, varvid man utgick ifrån
en viss nedskärning (till omkring 40 å 60 procent) av medeltalet för
importen under perioden 1927/1931. Då export av smör från Sverige
till Frankrike i stort sett endast förekommit under åren 1930 och 1931,
var angivna beräkningsgrund särskilt ofördelaktig för den svenska exporten.
För första kvartalet 1932 fastställdes en allmän importkontingent
av 1,200 ton, varvid ingen särskild specialkontingent tilldelades Sve -

Handelspolitiska
åtgärder
i utlandet,
som
beröra smörexporten
från
Sverige,

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

rige. Den allmänna kontingenten för första kvartalet 1932 utökades sedermera
i två repriser, så att den kom att uppgå till sammanlagt 3,600
ton. För Sverige lämnades efter upprepade framställningar licenser för
införsel av sammanlagt omkring 51 ton. För andra kvartalet 1932 har
fastställts en allmän kontingent av 1,600 ton, som emellertid senare höjts
till 2,800 ton.

Kontingentering av smörimporten i syfte att nedbringa densamma har
genomförts även i Belgien genom en förordning, som trädde i kraft den
26 april 1932, samt i Nederländerna från och med den 1 april 1932.

Vissa i utlandet
vidtagna
produktionsstödjande

åtgärder.

Angående vissa i utlandet vidtagna produktionsstödjande åtgärder
torde jag få nämna följande.

I Norge har genom särskild lagstiftning av 1930 och 1931 heretts möjlighet
till uttagande under vissa förutsättningar av dels en omsättningsavgift
å mjölk för erhållande av medel till främjande av jordbrukarnas
kooperativa verksamhet å mjölkproduktionens och mejerihanteringens
område, dels ock en utjämningsavgift å konsumtionsmjölk för utjämnande
av prisskillnaden för producenterna mellan denna mjölk och mjölk,
som användes för tillverkning av smör och ost. Omsättningsavgift kan
av konungen fastställas för hela riket för ett år i sänder efter framställning
av ett särskilt råd, i vilket sitta representanter för vissa producent-
och konsumentorganisationer m. fl. Rådet äger jämväl bestämma
över de genom omsättningsavgifterna influtna medlens användning.
Utjämningsavgift kan efter medgivande av konungen eller den, som
han därtill bemyndigar, uttagas å all konsumtionsmjölk i distrikt, där
en sammanslutning av producenter, som representerar den övervägande
delen av mjölkomsättningen, beslutat att av sina egna medlemmar uttaga
sådan avgift. Med stöd av denna lagstiftning har konungen förordnat om
uttagande av en omsättningsavgift under tiden från och med den 1 mars
1931 till och med den 29 februari 1932 å 0.2 öre samt under tiden från och
med den 1 mars 1932 till och med den 28 februari 1933 å O.25 öre, allt per kilogram
ko- och getmjölk. Medgivande till uttågande av utjämningsavgift
har i ett flertal fall lämnats av jordbruksdepartementet enligt bemyndigande
av konungen. Utjämningsavgiftens storlek bestämmes enligt av
jordbruksdepartementet utfärdade föreskrifter av förut nämnda råd särskilt
för varje sammanslutning, som av jordbruksdepartementet erhållit
medgivande att uttaga sådan avgift.

I Österrike har genom en lag av 1931 förordnats örn uppläggande av
en särskild prisutjämningsfond genom uttagande av en utjämningsavgift
å viss mjölk. Från fonden skall bidrag utlämnas för ernående av en utjämning
av prisskillnaden för producenterna dels mellan konsumtionsmjölk,
som avsättes å vissa mera betydande konsumtionsorter, och mjölk,
som kommer till användning för tillverkning av smör och ost, dels ock
mellan konsumtionsmjölk, som vinner avsättning å berörda mera betydande
konsumtionsorter, och konsumtionsmjölk, som icke levereras till

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

13

sådan ort eller visserligen dit levereras men där ej kan erhålla avsättning
för direkt konsumtion. Fonden förvaltas av en särskild kommission, i
vilken sitta företrädare för jordbrukets huvudorganisationer, handels-,
hantverks- och industriorganisationer samt arbetarorganisationer.

I Schweiz, som genom import fyller en avsevärd del av sitt behov
av smör, hava nyligen genomgripande åtgärder vidtagits för åstadkommande
av en ökad produktion av smör inom landet. För import av smör
(färskt smör, hordssmör, färskt och saltat) erfordras sedan den 1 april 1932
särskilt införseltillstånd. Införseltillstånd skall framför allt lämnas en i
sammanhang med stödaktionen inrättad smörcentral, i vilken ingå sammanslutningar
av smörimportörer m. fl. Smörcentralen skall draga försorg
örn landets förseende med smör till möjligast stabila priser genom att till
pris, som folkhushållningsdepartementet fastställer, uppköpa inhemskt
smör, handhava den huvudsakliga smörimporten samt sedermera försälja
allt detta smör inom landet. Import av smör kan medgivas även firmor,
som icke önska ingå i smörcentralen, men de firmor, vilka sålunda erhålla
införseltillstånd, äro skyldiga att i förhållande till de av dem införda kvantiteterna
lämna sitt biträde för smörregleringens genomförande. Smöreentralen
skall vid sina försäljningar inom landet tillämpa priser, som
fastställas av folkhushållningsdepartementet. Genom att sistnämnda priser
fastställas till något högre belopp än som betingas av världsmarknadspriserna
med tillägg av tullen giver försäljningen av importsmöret
ett överskott, som medgiver ett förhöjt inköpspris för det inom landet
producerade smöret. — Genom direkta subventioner söker man i Schweiz
hålla mjölkpriset uppe på en nivå av ungefär 19 centimes per kilogram.

I Nederländerna har nyligen framlagts ett förslag till lag örn provisoriska
åtgärder till stöd för mjölkproduktionen. Den föreslagna lagen
innefattar i främsta rummet bemyndigande för regeringen att upptaga
vissa avgifter för rätt till transport, försäljning m. m. av mejeriprodukter.
Av medel, som sålunda erhållas, skola till producenter av mjölk,
vilken förarbetats till mejeriprodukter, utbetalas de tilläggsbelopp, som
erfordras för att dessa producenter skola komma i åtnjutande av vissa
fastställda normalpris.

För möjliggörande av en bättre organisation av försäljningen av jordbrukets
produkter än som på frivillighetens väg synes kunna uppnås
har i England år 1931 utfärdats en lag örn tvångsanslutning under
vissa förutsättningar till gemensamma regleringsplaner för försäljningens
genomförande. I och för reglering av avsättningen av ifrågakommande
jordbruksprodukt skall för jordbruksministern av vederbörande
producenter kunna framläggas en plan, som jordbruksministern under de
förutsättningar lagen angiver äger fastställa till efterrättelse. Regleringsplanen
skall föreläggas parlamentet, och dess bifall till planen erfordras
för att densamma skall kunna erhålla stadfästelse av jordbruksministern.
Innan planen sedermera träder i funktion, skall emellertid omröstning
därom verkställas bland de producenter, som anslutit sig till planen och
för vilka ett särskilt registreringsförfarande skall anordnas. För pia -

14

Mejeri hanteringens organisation.

Statsanslag
för organisationsarbete.

Sveriges allmänna
lantbrukssällskaps
mejerisektions
verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

nélis sättande i verket fordras en majoritet av V» av antalet röstande, oell
denna majoritet måste därjämte representera minst 2/s av hela den reglerade
produktionen. Regleringsplanen kan omfatta hela Storbritannien
eller viss del därav. Sedan regleringsplan trätt i kraft, får försäljning
av reglerad produkt icke ske av annan producent än den, som antingen
registrerats eller på grund av särskilda orsaker fritagits från registreringsskyldighet.
Regleringens genomförande skall ombesörjas av en
styrelse, som de registrerade producenterna äga utse. Regleringen kan
sträcka sig mer eller mindre långt. Den kan sålunda innebära, att uppköp
och försäljning av den reglerade produkten skall ske genom styrelsen.
Men den kan även innebära allenast, att styrelsen skall utöva viss
ledning för avsättningens verkställande. Även den mellanformen är förutsatt,
att styrelsen huvudsakligen skall söka leda avsättningen men direkt
ombesörja försäljningen av eventuellt marknadsöverskott.

Jag torde härefter få lämna en kortfattad redogörelse för det arbete,
som i Sverige under de senaste åren med stöd av statsmedel bedrivits för
förbättrande av de organisatoriska och merkantila förhållandena å mejerihanteringens
område, samt för de därvid vunna resultaten.

Vid 1930 års riksdag beviljades, i sammanhang med behandlingen av
en utav Kungl. Majit framlagd proposition angående vissa åtgärder för
mejerihanteringens och smörexportens befrämjande, på grund av vissa
i ämnet väckta motioner (prop. nr 266; motionerna 1:328, 11:531, 11:537;
R. skr. nr 377) ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor att av Kungl.
Majit disponeras såsom bidrag för vidtagande av åtgärder, ägnade att
verksamt förbättra mejerihanteringen i organisatoriskt och merkantilt
hänseende, särskilt med hänsyn till ordnandet av exporthandeln med
smör. Av 1931 års riksdag (prop. nr 138; R. skr. nr 211) anvisades sedermera
för åtgärder till mejerihanteringens förbättrande i organisatoriskt
och merkantilt hänseende ytterligare ett extra reservationsanslag av
150,000 kronor.

Från nämnda anslag hava för de därmed avsedda ändamålen hittills
utanordnats sammanlagt 229,400 kronor. Av detta belopp hava 216,900 kronor
ställts till förfogande för Sveriges allmänna lantbrukssällskap och
12,500 kronor tilldelats Kopparbergs läns hushållningssällskap, inom vars
förvaltningsområde organisationsarbetet redan tidigare tagit sin början. A
anslagen återstår sålunda ännu ett odisponerat belopp av 120,600 kronor.

Lantbrukssällskapet har med stöd av de till sällskapets förfogande ställda
medlen genom sin mejerisektion arbetat på åstadkommande av en ökad
anslutning till redan förefintliga mejeriföreningar och bildande av nya
mejeriföreningar, där andelsmejerier saknats men behov därav förelegat,
på ersättande av otidsenliga mejerier med moderna sådana och samman*-:
slagning av mindre, närliggande mejerier till större företag samt på uppbyggande
av sammanslutningar mellan mejerier inom större områden.
För organisationsarbetet hava inom de olika hushållningssällskapens för -

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

v al timi gs om råd eu tillsatts organisationskommittéer, oell för upplysningsoch
oi^anisationsarbetet i orterna hava anställts organisatörer, för vilka
instruktionskurser givits. Särskilda samarbetskommittéer hava dessutom
blivit tillsatta för de områden, vilka åro intresserade i försäljningen på
Stockholm oell Göteborg.

Beträffande de av lantbrukssällskapets mejerisektion uppställda riktlinjerna
för organisationsarbetets närmare genomförande torde följande
böra anmärkas. Mejerisektionen bildades den 19 mars 1930, oell i september
samma år lastställde sektionens representantskap en plan för organisationsarbetet.
Denna bringades till offentligheten genom en av trycket
utgiven publikation under titeln »Grundlinjer för den svenska mejerihanteringens
organisation» (Sveriges allmänna lantbrukssällskaps skrifter
nr 38; mejerisektionens utredningar nr 1). Organisationsplanen byggde
på andelsprincipen och såsom syftemål för organisationsarbetet angavs
i planen vinnande av rationalisering av såväl den egentliga mejeridriften
som försäljningen av mjölk oell mejeriprodukter. Grundvalen för mejeriorganisationen
skulle enligt planen utgöras av lokala mejeriföreningar.
För åstadkommande av ett organisatoriskt samarbete mellan mejeriföretagen
skulle dessa distriktvis sammanföras i särskilda mejerisammanslutningar.
Mejeriföreningarna skulle bilda grunden för mejerisammanslutningarna,
men i desamma skulle, där så befunnes lämpligt, även andra
mejeriföretag kunna upptagas. Mejerisammanslutningarna skulle ske antingen
sålunda, att samtliga mejerier inom distriktet sammanfördes till
en enda ekonomisk förening (mejerifusion), eller också på så sätt, att mejerierna
inom distriktet bibehölles såsom driftsekonomiska enheter men
sammanslöte sig för försäljningen av sina produkter oell inköpen av driftsförnödenheter
(mejeriförbund). Den förra organisationsformen skulle
innebära såväl driftsekonomisk som kommersiell centralisering, under
det att den senare organisationsformen allenast skulle innefatta kommersiell
centralisering. Mejerifusionerna och mejeriförbunden skulle sammanföras
i en ideell riksorganisation för mejerihanteringen, där de ledande
krafterna på området kunde samlas, organisationsarbetet utformas
och denna föreningsrörelses allmänna intressen befrämjas och tillvaratagas.

Denna plan har under organisationsarbetet i huvudsakliga delar länt
till efterföljd. I ett väsentligt avseende har emellertid avvikelse skett
från planen. Det har nämligen befunnits lämpligare, att desi tilltänkta
riksorganisationen erhåller formen av en ekonomisk förening. I enlighet
med den ändrade uppfattning om riksorganisationens uppgift, som
härvid varit bestämmande, har inom mejerisektionen utarbetats ett förslag
till stadgar för »Sveriges Mejeriers Riksförbund, förening u. p. a.».
Riksförbundets ändamål angives i stadgeförslaget vara att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen genom att i den utsträckning, som erfordras,
försälja medlemmarnas mjölk och mejeriprodukter och förmedla
inköp av för mejeridriften erforderliga förnödenheter ävensom att idka
annan därmed förenlig verksamhet. Riksförbundet skall därjämte, bland
annat, ordna samarbete och genomföra erforderlig prisutjämning medlemmarna
emellan samt söka åstadkomma kontingentering och begränsning
av osttillverkningen till förebyggande av överproduktion å ost.
Riksförbundet skall vara medlem av lantbrukssällskapet. Till medlemmar
i riksförbundet skola kunna antagas mejeriförbund oell större mejerifusioner.
Riksförbundets styrelse skall bestå av sju ledamöter med
sju personliga, suppleanter för dessa. Lantbrukssällskapets direktör skall

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Förefintliga

mejerisam manslut ningar.

vara självskriven ledamot av styrelsen, därest lian jämlikt lagen örn ekonomiska
föreningar är behörig därtill. Till stöd för styrelsen vid dess
handhavande av riksförbundets angelägenheter och för att lämna tillfälle
åt anslutna organisationers ledning att taga del i viktiga ärendens beredning
skall vid styrelsens sida finnas ett förvaltningsråd. Förvaltningsrådet
skall bestå av en ledamot från varje medlem i riksförbundet och
skall kallas till sammanträde, när styrelsen så finner behövligt. Medlem
av riksförbundet skall deltaga i förbundet med en insats för varje under
det senaste verksamhetsåret hos medlemmen och till denne anslutna företag
invägt fullt antal miljoner kilogram mjölk och till mjölk omräknad
grädde. Varje insats skall lyda å 50 kronor, varav 20 kronor skall erläggas
kontant vid inträdet och återstoden med 10 "kronor årligen under tre
år. För att göra det möjligt för riksförbundet att förverkliga sin uppgift
skall medlem av riksförbundet vara skyldig, bland annat, att till
riksförbundet erlägga den årsavgift, som av förbundsstämman beslutas
och som må bestämmas till högst 15 öre per 1,000 kilogram under närmast
föregående verksamhetsår av medlemmen och till denne anslutna
företag invägd oskummad mjölk och mot invägd grädde svarande oskummad
mjölk; att till riksförbundet efter förbundsstämmans beslut överlåta
försäljningen av det smör samt den konsumtionsmjölk och grädde,
som icke avsättes inom medlemmens eget av riksförbundets styrelse fastställda
verksamhetsområde; att deltaga i den kontingentering av osttillverkningen,
som riksförbundets styrelse efter förvaltningsrådets hörande
må fastställa för olika områden inom landet, och ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter rörande ostproduktionens begränsning, som riksförbundets
styrelse på grundval av lager- oell försäljningsstatistik meddelar
till förebyggande av överproduktion; samt att ställa sig till efterrättelse
förbundsstämmans beslut örn erläggande till riksförbundet av prisutjämningsbidrag
å all av medlemmen och till denne anslutna företag
invägd oskummad mjölk och mot invägd grädde svarande oskummad
mjölk, vilken avgift dock ej får överstiga 0.4 öre per kilogram sålunda
beräknad mjölk men som må för huvudsakligen i Norrland utom Gästrikland
verksamma medlemmar kunna bestämmas till lägre belopp än
för övriga medlemmar.

De förberedande arbetena med riksförbundet hava fortskridit så långt,
att konstituerande sammanträde med förbundet är utsatt att hållas den
18 innevarande månad.

Beträffande nu förefintliga mejerisammanslutningar och anslutningen
till dessa får jag hänvisa till en på grundvalen av uppgifter från lantbrukssällskapet
upprättad tabell, vilken torde få såsom bilaga fogas till
detta protokoll. Av denna tabell och vissa från lantbrukssällskapet i anslutning
till tabellen till mig lämnade upplysningar framgår huvudsakligen
följande.

Vid igångsättandet av mejerisektionens organisationsarbete funnos
allenast tre större mejerisammanslutningar, nämligen Mjölkcentralen,
Lantmännens mjölkförsäljningsförening u. p. a., i Stockholm, Örebroortens
mejeriförening i örebro och Norrbottens läns producentförening i Luleå.
I södra delen av Västerbottens län fanns vidare ett i aktiebolagsformen
uppbyggt mejeriföretag benämnt Umeå mejeriaktiebolag. Utom de egentliga
exportföreningarna funnos därjämte två mejeriföreningar, som omhänderhade
försäljningen av de anslutna mejeriernas produkter, näm -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

17

ligen Jämtlands förenade mejerier oell Gotlands smör- och äggexportförening.
Sedermera hava emellertid ett flertal nya mejerisammanslutningar
tillkommit. Mejeriförbund hava bildats i sydöstra, nordöstra och nordvästra
Skåne. Inom Kalmar län hava bildats två mejeriförbund, av vilka
det ena omfattar södra delen av länet och det andra två härader inom
den norra delen av länet. Mejeriförbund hava vidare bildats för Blekinge
län, för Göteborgs leveransområde i vidsträckt mening, omfattande Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs och Hallands län, samt för mellersta Norrlands
kustland. I Kopparbergs län har bildats en sammanslutning av
mejerier, kallad Dalarnas mejeriförening u. p. a., som skall med äganderätt
övertaga de till föreningen anslutna mejerierna. Förarbeten äro vidtagna
för bildande av en mejerifusion mellan de mejerier, som för närvarande
äro anslutna till Gävleortens mjölkleverantörsförening, och vissa
andra mejerier. Umeå mejeriaktiebolag har utvidgats vid början av år
1932. För Stockholms leveransområde har utarbetats en särskild organisationsplan,
enligt vilken de till Mjölkcentralen icke anslutna mejerierna
skola sammanföras i länsförbund, som sedan skola samarbeta med Mjölkcentralen
för avsättningens ordnande. Sådant länsförbund har redan bildats
i Östergötlands län, och arbetet med bildande av länsförbund i de
andra län, som här komma i fråga, pågår för närvarande. De områden,
inom vilka några större mejerisammanslutningar ännu icke kommit till
stånd, äro sydvästra Skåne, Jönköpings och Värmlands län samt Kronobergs
och Skaraborgs län ävensom norra delen av Västerbottens län. Inom
samtliga dessa områden pågår emellertid organisationsarbetet.

Enligt den uppgjorda tabellen över mejerisammanslutningarna äro inom
de områden, som dessa omfatta, av förefintliga 847 mejerier med en invägd
årlig mjölkmängd av 1,474,718 ton till sammanslutningarna anslutna 467 mejerier
med en årlig mjölkmängd av 1,084,146 ton. Den anslutna mjölkmängden
utgör enligt tabellen sålunda 73.5 procent av den totala invägda
årliga mjölkmängden inom ifrågavarande områden. För hela riket uppgick
enligt mejeristatistiken för 1930 antalet mejerier till 1,600 och den
vid dessa mejerier invägda mjölken till 2,047,637 ton. Den vid de till sammanslutningarna
anslutna mejerierna invägda mjölken motsvarar 52.9 procent
av den totala invägningen, örn angivna siffror läggas till grund för
jämförelsen.

Under den senare tiden hava till jordbruksdepartementet från enskilda Inkomna
jordbrukare och olika jordbrukarorganisationer samt möten med jordbru- framstänka
re m. fl. inkommit ett flertal framställningar, i vilka jordbruksnärin- n,n9argens
nuvarande svårigheter berörts och uppmärksamheten fästs vid det
svåra läget på den animaliska produktionens område. Framställningarna
hava utmynnat i önskemål örn vidtagande av åtgärder för åstadkommande
av bättre villkor för de inom jordbruksnäringen sysselsatta befolkningsgrupperna.

Av de sålunda gjorda framställningarna förtjäna vissa från Sveriges Sveriges aiiallmänna
lantbrukssällskap inkomna ett särskilt beaktande, då däri fram- *«”*''

lagts utformade förslag till vissa åtgärder. Dessa förslag äro uppgjorda ™

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 213 hafi. (Nr 255.)

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

på grundvalen av utredningar, som verkställts av lantbrukssällskapets mejerisektion
och av sektionen framlagts i särskilda vid lantbrukssällskapets
framställningar fogade promemorior.

Mejerisektionen har beträffande jordbrukets ekonomiska läge
anfört, bland annat, följande:

Jordbrukets allt svårare avsättningsförhållanden och det starkt försämrade
konjunkturläget vore ägnade att ingiva allvarliga bekymmer för
framtiden. Prisfallet å jordbrukets produkter hade varit långt starkare
än prisfallet å dess produktionsmedel, och prisnivån hade därigenom försämrats
på ett för jordbruket synnerligen ogynnsamt sätt. Redan femårsperioden
1924/1925—1928/1929 hade karakteriserats av en mycket låg
prisindex för jordbrukets produkter jämfört med dess produktionsmedel.
Sedermera hade emellertid denna försämring av prisnivån blivit allt kraftigare.
Under det att för spannmålens vidkommande det största prisfallet
inträffat redan 1928/1929, hade prisfallet å animaliska produkter varit
starkast under år 1931. I slutet av sistnämnda år hade priserna å så
gott som samtliga jordbruksprodukter kommit ned till förkrigsnivån eller
lägre, medan samtliga produktionsmedel med undantag för konstgödsel
alltjämt legat betydligt högre. Särskilt skarpt framstode den stora roll,
som prisförsämringen å mejeriprodukter spelade.

Den under de senaste åren inträdda försämringen i jordbrukets ekonomiska
läge belystes av följande tabell, där prisindex beräknats för vissa
grupper av jordbruksprodukter och produktionsmedel för jordbruket dels
i förhållande till femårsperioden 1924/1925—1928/1929, dels ock i förhållande
till bokföringsåret 1928/1929:

Tabell Sver vägd prisindex för iordbrukets produkter och produktionsmedel.

1924/1925 — 1928/1929

= 100

1928/1929 =

100

1928/

1929

1929/

1930

1930/

1931

Sept.

1931

1929/

1930

1930/

1931

Sept.

1931

Växtprodukter:

91

76

76

68

83

83

74

spannmål ..............................

89

74

74

66

82

82

74

övriga växtprodukter ...............

102

84

84

78

83

83

77

Djurprodukter:

97

88

73

68

91

76

70

mejeriprodukter .....................

98

85

71

69

87

73

70

slaktdjur ..............................

93

93

79

66

100

84

70

Generalindex för produkter

94

83

74

68

88

78

72

Arbetslöner ..............................

99

98

97

95

99

98

96

Förnödenheter:

98

89

84

80

91

86

81

konstgödsel ...........................

91

88

87

83

97

95

92

kraftioder ..............................

103

86

65

63

83

63

61

byggnadsmaterial ....................

96

94

92

85

98

96

88

maskiner och redskap ............

97

97

98

98

101

102

102

diverse förnödenheter...............

93

90

88

82

97

95

89

Generalindex för produktionsmedel

99

95

91

88

96

92

89

19

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 255.

De till grund för tabellen liggande beräkningarna hänförde sig till mellersta
Sverige, i det att det kvantitativa förhållandet såväl beträffande
produkterna som produktionsmedlen beräknats på grundval av medeltalen
för de genom bokföringsverksamheten vid lantbrukssällskapets driftsbyrå
kontrollerade jordbruken i nämnda område under 3-årsperioden
1922/1923—1924/1925. Indexsiffrorna gällde alltså endast för jordbruk, å
vilka bruttoavkastning och driftkostnader haft samma kvantitativa sammansättning
som vid de kontrollerade jordbruken under den angivna perioden.
De gällde vidare endast under den förutsättningen, att produktionen
varit oförändrad till sin sammansättning under alla de jämförda åren.
För närvarande, då prisen å de flesta jordbruksprodukter läge nära prisnivån
1909—1913, torde de dock hava en mycket vidsträckt tillämpning.
Arhetslöneindex hade beräknats på grundvalen av oförändrade kontantlöner,
varför minskningen av arbetslönerna uteslutande härrörde från
lägre pris å naturaprodukter.

Såsom av tabellen framginge hade generalindex för jordbrukets produkter
under 1930/1931 legat 22 procent lägre än 1928/1929. Samtidigt hade
generalindex för jordbrukets produktionsmedel sjunkit allenast 8 procent.
Prisfallet å jordbrukets produkter hade varit starkast för den animaliska
produktionen. Index i september 1931 läge för växtprodukter 26 procent
under 1928/1929 års pris, men nedgången under samma tid av index för
animaliska produkter uppginge till 30 procent. Vid sistnämnda jämförelse
vore dessutom att beakta, att spannmålspriset under september månad
vanligen befunne sig i botten av priskurvan.

De av lantbrukssällskapet framlagda förslagen avse åtgärder för främjande
av den animaliska produktionen inom landet. I skrivelse den 11
januari 1932 har lantbrukssällskapet angivit ett flertal åtgärder, som lantbrukssällskapet
ansett böra i sådant syfte vidtagas. Lantbrukssällskapet
har sålunda till en början påkallat åtgärder för den inhemska marknadens
bevarande åt de inländska producenterna. För att i sådant hänseende
möjlighet till snabb anpassning efter förhållandenas utveckling
skulle finnas har lantbrukssällskapet ifrågasatt, örn ej Kungl. Majit borde
erhålla bemyndigande att vid förefallande behov på egen hand besluta örn
tullar eller på annat sätt genomföra erforderliga importrestriktioner. Lantbrukssällskapet
har vidare framhållit, att frågan örn det fortsatta bibehållandet
av det mellan Sverige och Tyskland ingångna handelsavtalet borde
upptagas till prövning. För befordrande av en ökad konsumtion av mjölk
har lantbrukssällskapet föreslagit, att en lag om pastöriseringstvång (långtidspastörisering)
för den i större samhällen försålda konsumtionsmjölken
skulle utfärdas. Lantbrukssällskapet har slutligen föreslagit, att en
omsättningsavgift å importerat och inom landet tillverkat kraftfocler skulle
införas i och för anskaffande av erforderliga medel såväl för genomförande
av en effektiv organisation av avsättningen av mejeriprodukter,
slaktdjur och ägg genom utbyggandet och fullkomnandet av jordbrukets
andelsrörelse på dessa avsättningsområden som ock för att sätta organisationerna
i stånd att effektivt tillvarataga jordbrukets kommersiella intressen
var på sitt område.

Lantbrukssällskapets

skrivelse den
11 januari
1932.

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

utlåtanden Över lantbrukssällskapets skrivelse dea 11 januari 1932 hava infordrade
sver lanbruks- utlåtanden avgivits, såvitt angår frågan om införande av en omsättnings a

(iH olen npt

skrivelse den avgift å kraftfoder, av lantbruksstyrelsen den 21 januari, av kommerskolu
januari legium den 23 januari, av statskontoret den 25 januari, av riksräkenskapsverket
den 26 januari och av jordbruksutredningen den 9 februari 1932
samt vad beträffar det ifrågasatta pastöriseringstvånget i avseende å
viss konsumtionsmjölk av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
den 12 februari och av medicinalstyrelsen den 5 mars 1932;
och har lantbruksstyrelsen tillika den 8 februari 1932 avgivit utlåtande
över lantbrukssällskapets skrivelse till den del densamma ej förut i styrelsens
nyssnämnda utlåtande den 21 januari 1932 gjorts till föremål för
styrelsens prövning.

Beträffande behovet av åtgärder för deli animaliska produktionens
stödjande har lantbruksstyrelsen framhållit, att denna produktion på
grund av det tryckta prisläget för närvarande kämpade med sådana
svårigheter, att densamma, där den ej bedreves under särskilt gynnsamma
förhållanden, måste anses oräntabel. Den jordbrukskris, vilken
så länge den närmast varit att hänföra till den vegetabiliska produktionen
tyngst drabbade de medelstora och större jordbruken, hade därmed
vidgats så, att den numera i hög grad drabbade aila jordbruk. Åtgärder,
som kunde förutsättas innebära ett effektivt stöd åt den svenska
marknaden för animaliska produkter och ett bevarande av denna för den
svenska produktionen, vore därför enligt lantbruksstyrelsens mening särskilt
under nuvarande förhållanden önskvärda. Jordbruksutredningen
har anfört, att den skärpning av den långvariga jordbrukskrisen, som på
senaste tiden inträtt, sammanhängde med de alltmera försvårade avsättningsförhållandena,
icke minst å exportmarknaden för animaliska jordbruksprodukter,
samt betonat, att denna skärpning gjorde behovet av en
kraftig och målmedvetet verksam lantmannakooperativ rörelse för avsättningsförhållandenas
ordnande större och kännbarare än någonsin.

Förslaget örn införande av en omsättningsavgift å kraftfoder
har emellertid mött åtskillig kritik från de hörda myndigheternas
sida. Lantbruksstyrelsen har sålunda framhållit, att, därest genom statens
försorg ytterligare medel funnes böra anvisas för fullföljandet av det
påbörjade organisationsarbetet inom jordbrukets kooperativa och merkantila
verksamhetsområden, dessa i första hand borde tänkas bliva anvisade
av statens allmänna inkomster. Statskontoret har anfört, att det måste
anses främmande för vår finanshushållning att för beredande av medel
till ifrågavarande ändamål pålägga en särskild avgift å en för jordbruket
nödvändig vara. Biksräkenskapsverket har uttalat, att, därest fullföljandet
av lantmännens organisationsrörelse ansåges kräva särskilda anslag,
medlen härför enligt riksräkenskapsverkets mening borde anskaffas
på samma sätt som för statsutgifter i allmänhet. Kommerskollegium har
förklarat sig icke kunna förordna någon omsättningsavgift å kraftfoder,
förrän, bland annat, ett utförligt program framlades, som utvisade en sådan
användning av de influtna medlen, att garanti erhölles för att med -

21

Kungl. Maj:ts proposition Kr 255.

len komme till avsedd nytta. Jordbruksutredningen har visserligen i princip
tillstyrkt bifall till förslaget men ansett, att allenast importerat kraftfoder
borde beläggas med avgift, samt betonat, att avgiften borde bliva av
endast tillfällig karaktär.

Vad angår förslaget örn införande av pastor ise ringstvång
för viss konsnmtionsmjölk har detsamma av centralanstalten
tillstyrkts. Lantbruksstyrelsen har tillstyrkt förslaget nr mejerihanteringens
synpunkt. Medicinalstyrelsen har däremot, under hänvisning till
långtidspastöriseringens i viss mån bristande effektivitet och kontrollsvårigheterna,
förklarat sig, åtminstone för närvarande, icke kunna förorda
genomförande av lagstiftning i den av lantbrukssällskapet föreslagna riktningen.

Efter det nu berörda utlåtanden blivit avgivna, har lantbrukssällskapet
med skrivelse den 30 mars 1932 överlämnat en av mejerisektionen utarbetad
promemoria rörande de närmare grunderna för upptagande och användning
av den ifrågasatta omsättningsavgiften å kraftfoder.

I skrivelse den 9 innevarande maj har lantbrukssällskapet sedermera —
med överlämnande av en utav mejerisektionen utarbetad promemoria
rörande uttagande av utjämnings- och organisationsbidrag å viss mjölk —
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för åstadkommande
av lagstiftning efter i huvudsak de i promemorian angivna grunder.

Mejerisektionen har i promemorian anfört huvudsakligen följande:

Det av sektionen ledda organisationsarbetet hade från början varit inriktat
på tämligen lång sikt och åsyftat att åstadkomma en rationalisering
beträffande såväl själva mejeridriften som försäljningen av mjölk
och mejeriprodukter, varvid även eftersträvats att åstadkomma organisationer
av sådan beskaffenhet, att dessa kunde i viss grad reglera avsättningen
och prisbildningen, i den mån de erhölle tillräcklig anslutning
och styrka samt detta påkallades av de rådande förhållandena.

Ender det senast gångna året hade avsättningsbetingelserna för mejeriprodukterna
emellertid till ytterlighet försämrats. Orsaken härtill vore
till alldeles övervägande del i utlandet vidtagna åtgärder för försvårande
av importen av utländska produkter och allmänt försämrade ekonomiska
förhållanden därstädes. Kravet på en reglering av prisbildningen å den
inhemska marknaden hade härigenom alltmera ställts i förgrunden, och
det framstode för jordbruket såsom nödvändigt att söka med snaraste genomföra
en sådan reglering.

Skulle den inhemska marknadens reglering byggas uteslutande på frivilligt
deltagande, måste man emellertid dröja med dess genomförande,
intill dess en mycket stor anslutning erhållits till vederbörande organisation.
Eljest komme en allt för stor del av försäljningen att undandraga
sig deltagande i den nödvändiga prisutjämningen. Stora skiljaktigheter
skulle därvid komma att uppstå i de pris, som organiserade och icke organiserade
jordbrukare uppnådde, och sammanhållningen inom organisationen
komme att utsättas för alltför starka påfrestningar. Producentorganisationerna
skulle under sådana förhållanden tvingas att avstå från
den nu så viktiga uppgiften att genomföra en prisreglering, och deras

Lantbrukssällskapets

skrivelse den
30 mars 1932.

Lantbrukssällskapets

skrivelse den
9 maj 1932.

inledning.

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

strävanden att i övrigt genomföra en rationellare organisation vid försäljningen
genom att bland annat minska försäljningsapparaten och nedbringa
kostnader och avanser skulle i hög grad försvåras.

Även då en förhållandevis stor anslutning förefunnes, utgjorde de utanför
stående jordbrukarnas och mejeriernas försäljningar ett starkt hot
emot upprätthållandet av en skälig prisnivå, därest icke lagstiftningen
gåve möjlighet för framtvingande av även deras anslutning. Man hade
nämligen städse att räkna med, att de oorganiserade producenterna sökte
sig till den bäst betalade försäljningen, nämligen av konsumtionsmjölk och
grädde, medan organisationen finge taga hand örn det överskott, som
måste realiseras till lägre pris. Även örn de utanför stående tillsammans
icke förfogade över mera än exempelvis 10 procent av totalförsäljningen
från området, kunde detta dock utgöra en avsevärd del av den bättre betalade
försäljningen, och den del härav, som komme att deltaga i prisutjämningen
med den sämre betalade försäljningskvantiteten, bleve sålunda
i motsvarande grad mindre. Genomsnittspriset till de organiserade producenterna
bleve härigenom lägre än det pris, som de icke organiserade
uppnådde, och spänningen mellan dessa pris bleve större, ju större den
försäljning vore, som läge utanför organisationerna.

Ansåges det berättigat och önskvärt, att en prisreglering å deli inhemska
marknaden genomfördes, vore det därför också ett rimligt krav,
att alla försäljande producenter och i synnerhet de bäst betalade skulle
medverka härtill. Att enbart på frivillighetens väg uppnå fullständig
anslutning vore emellertid helt säkert omöjligt, även örn man räknade på
lång sikt. En anslutning med 90 procent torde kunna påräknas endast
inom vissa områden, och för närmaste året torde anslutningen i allmänhet
stanna vid väsentligt lägre procentsiffra. Utan hjälp av lagstiftning syntes
det därför dröja alltför länge, innan prisutjämning kunde allmänt genomföras,
medan det däremot med sådan hjälp snart skulle hliva möjligt.

Örn en dylik lagstiftning genomfördes, kunde det tidigare framförda
förslaget örn särskild omsättningsavgift å kraftfoder förfalla. Med hjälp
av tillgängliga medel borde nämligen organisationsarbetet kunna föras
så långt fram, att de därvid bildade organisationerna under denna förutsättning
kunde utgöra ett tillräckligt underlag för genomförandet av
en prisreglering. Medel för det fortsatta organisationsarbetet på mejerihanteringens
område kunde då uttagas å mjölken i samband med prisutjämningen
för smör och ost.

Sektionen ville icke bestrida, att de åtgärder, som här föresloges, vore av
synnerligen ingripande beskaffenhet. De nuvarande ekonomiska förhållandena
krävde emellertid extraordinära åtgärder. Sålunda måste beaktas,
att det nuvarande abnormt låga prisläget å mjölk och mejeriprodukter
icke vore ett utslag av normala och sunda konkurrensförhållanden
mellan olika länders jordbrukare utan finge anses sammanhänga med att
det ekonomiska systemet i världen allvarligt rubbats och att andra länder
vidtagit åtgärder, vilka i hög grad förändrat de avsättnings- och konkurrensbetingelser,
som varit bestämmande för vårt jordbruks hittillsvarande
utveckling.

Örn intet åtgjordes för att neutralisera verkningarna av det härigenom
förorsakade prisfallet, måste konsekvenserna bliva ödesdigra för det
svenska jordbrukets hela ekonomi. Mjölken vore vårt jordbruks viktigaste
saluprodukt och priset å denna därför i alldeles särskild grad avgörande
för jordbrukets hela lönsamhet. En nedgång i medelpriset per

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

kilogram mjölk med endast ett öre betydde vid nuvarande försäljning avmjölk
en reduktion av jordbrukets inkomster med bortåt 30 miljoner kronor
per år. De senaste årens prisfall på ifrågavarande marknadsområde
kunde beräknas liava medfört en minskning av jordbrukets inkomster med
över 100 miljoner kronor per år, vilket motsvarade omkring 1.5 gånger
värdet av jordbrukets hela saluöverskott av hrödsäd under föregående åi.

Att ensamt genom produktionsinskränkning neutralisera verkningarna
av denna ofantliga inkomstminskning vore uteslutet och kunde i varje
fall icke utan ruinerande förluster på kort tid genomföras. En minskning
av mjölkproduktionen i sådan omfattning, att vår export av mejeriprodukter
upphörde, skulle förutsätta, att landets totala produktion av mjölk
reducerades med omkring 12 procent. Skulle en dylik produktionsminskning
hastigt genomföras genom nedbringandet av antalet mjölkkor, erfordrades
härför en nedslaktning av omkring 240,000 kor. Detta skulle betyda
en nära nog fördubblad slakt av storboskap. Hedan under de gångna
åren hade landets köttproduktion varit större än den inhemska förbrukningen,
och exportmöjligheterna för nötkreatur och nötkött vore starkt
begränsade. En minskning av kostocken i angiven grad skulle därför
medföra en ytterligare nedpressning av de redan nu abnormt låga slaktdjursprisen.
Även för förebyggande av en allt för hastig reduktion av
nötkreatursbesättningarna med åtföljande ruinerande pris å utslagsdjur
vore det därför angeläget, att bättre mjölkpris åstadkommes, så att en
alltför omfattande nedslaktning av storboskap kunde undvikas eller åtminstone
fördelas på längre tid. .

För övrigt vöre det tydligt, att även örn mjölkproduktionen inskränktes
så, att den endast motsvarade landets eget konsumtionsbehov, kvarstode
behovet av effektiva åtgärder till stöd för den inhemska prisnivån gentemot
pristryckande konkurrens utifrån, så länge nämligen andra länder
tillämpade de konkurrensmetoder, som under de senaste åren kommit
i bruk.

Beträffande beskaffenheten av och formen för statsåtgärder till stod
för prisnivån å här berörda produkter syntes man lämpligast kunna anlita
liknande väg som i Norge. Producenternas organisationer borde sålunda
själva ordna försäljningen och genomföra erforderlig prisreglering.
För att detta skulle kunna ske, borde de emellertid genom lagstiftning
erhålla möjlighet att i vissa avseenden bringa sina åtgöranden i tillämpning
även för de till organisationen icke anslutna producenterna. Då prisregleringen
vore beroende av och möjliggjordes genom en prisutjämning
mellan den bättre och den sämre betalade försäljningen, kunde åtgärden
begränsas till att organisationerna finge rätt att var och en inom sitt
verksamhetsområde — hela landet eller del därav — på utomstående producenters
försäljning uppbära utjämningsbidrag enligt samma grunder,
som tillämpades för den hos medlemmarna representerade mjölken. Lagen
borde sålunda icke innebära en föreskrift, att utjämningsavgift skulle
erläggas, utan det finge ankomma på organisationerna att själva besluta
örn dylik avgift. Hade emellertid en organisation beslutat att genomföra
prisutjämning för egna medlemmar samt för dessa bestämt prisutjämningsbidragens
storlek och de grunder, efter vilka bidragen skulle utgå,
borde organisationen hava rättighet att uttaga prisutjämningsbidrag med
samma belopp oell elter samma grunder å icke anslutna producenters
försäljning. Som villkor härför borde dock bestämmas, att vederbörande
organisation representerade en viss del av den vid mejerierna inom örn -

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

rådet invägda mjölken samt att beslutet fattats med viss kvalificerad
majoritet.

\ id anförda tillvägagångssätt behövde staten icke djupare engagera
sig beträffande uppgörandet av plan för eller ordnandet av avsättningen.
I fråga om exporten skulle dylika direkta statsingripanden i handeln måhända
vara farliga, da de kunde komma att karakteriseras såsom statsmonopol.
Jordbrukarna stimulerades fortfarande att själva söka på organisatorisk
väg lösa sina avsättningsproblem. De bleve emellertid icke
tvingade att inträda i organisationerna, utan de, som så önskade, kunde
fortfarande stå utanför och sälja fritt. Det krav, som ställdes på dem,
vöre endast, att de skulle lämna prisutjämningsbidrag efter samma grunder
som de organiserade jordbrukarna. Detta krav vore så mycket rimligare,
som det uteslutande vore tack vare organisationernas verksamhet,
som utanför stående producenter kunde uppnå sina relativt fördelaktiga
pris. Då avgifterna utginge efter ensartade grunder för till organisationen
anslutna och icke anslutna producenter, bleve konkurrens inom rimliga
gränser ingalunda omöjliggjord, men vad som vunnes vöre, att de
utanför stående komme att tävla med organisationen under likartade förutsättningar.
Organisationerna skulle givetvis stå öppna för alla producenter.

Stöd av skisserade lagbestämmelser kunde på mejeriområdet erfordras
i två hänseenden, nämligen dels för stödjande av den inhemska prisnivån
för smör och ost, och dels för att hålla prisläget å konsumtionsmjölk och
grädde uppe på en skälig nivå.

Stödjande av Genom de starkt försämrade avsättningsförhållandena för smör i utsmör^oeh
o°st ]andet hade det svenska smörpriset, som nu helt vore beroende av expor''
ten, pressats ned till mycket låg nivå. Ostprisen hade numera också inställt
sig efter smörprisnivån. Jordbrukarna i våra överskottsområden, som
för avsättningen av sin mjölk huvudsakligen vore hänvisade till smöroch
osttillverkning, lede under sådana förhållanden svårt av den nuvarande
krisen, då mjölken vore deras viktigaste produktion. För jordbruket
i dessa trakter utgjorde en höjning av smör- och ostprisnivån därför
det för närvarande viktigaste ekonomiska intresset.

Ehuru betydelsen av en sådan höjning vore mest påtaglig för berörda
överskottsområden, skulle dock hela landets mjölkproduktion få praktiskt
ta,get samma fördel härav. Även andra områden komme nämligen i åtnjutande
av samma prishöjning för sin försäljning av smör och ost. Smöroeli
ostprisen vore dessutom i stort sett bestämmande för prisen å konsumtionsmjölk
och grädde, då sistnämnda pris som regel och i det långa loppet
inställde sig efter mjölkens realisationspris vid smör- och osttillverkning.
En höjning av smör- och ostprisen skulle därför åstadkomma en
motsvarande höjning även av prisen å konsumtionsmjölk och grädde eller
förebygga en ytterligare sänkning av dessa.

Förekommande överskott av smör måste givetvis alltfort säljas på den
utländska marknaden till de priser, som där stöde att erhålla. Då emellertid
mer än 4/s av all salumjölken avyttrades å den inhemska marknaden
(för direkt konsumtion eller såsom smör och ost jämte andra produkter),
vöre en prishöjning beträffande den inhemska försäljningen av allra
största betydelse. Det gällde närmast att frigöra prisbildningen å den
inhemska marknaden från det beroende av exportprisen å smör, som nu
vore rådande, och att i viss mån reglera inlandsprisen. Detta borde ordnas

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

på sådant sätt, att avräkning till mejerierna skedde elter samma enhetliga
pris, vare sig smöret exporterades eller såldes å den inhemska marknaden.
I annat fall kunde en prisförhöjning för å den inhemska marknaden försålt
smör näppeligen åstadkommas.

I det nu pågående organisationsarbetet vore man också i färd med att
söka genomföra här berörda reglering av den inhemska prisnivån. Det
organisatoriska underlaget härför skulle vara de mejeriorganisationer
(mejeriförbund oell mejerifusioner), som bildats eller vore under bildande.
Dessa skulle enligt uppgjort förslag bilda en riksorganisation (riksförbund),
genom vilken prisregleringen skulle ske. För detta ändamål
skulle läggas en bestämd prisutjämningsavgift å ali den hos organisationens
medlemmar representerade mjölken, och de influtna medlen inbetalas
till riksförbundet. Riksförbundet, som skulle låta sälja överskottssmöret
till det pris, som stöde att uppnå å den utländska marknaden,
sattes härigenom i stånd att betala mejerierna ett högre pris för
detta smör. Samma pris skulle betalas för smör, som såldes på den inhemska
marknaden. Vid sistnämnda försäljning skulle emellertid uttagas
ett emot inköpspriset svarande försäljningspris. Prisutjämningsmedlen
behövde alltså icke tagas i anspråk annat än för utjämning av exportsmörets
pris.

I fråga örn tillvägagångssättet ville sektionen för övrigt framhålla följande.
Riksorganisationen skulle varje vecka bestämma (notera) det pris,
som skulle betalas till leverantörerna för smöret. Organisationen behövde
dock icke såsom sådan taga hand örn smörets försäljning i någon större
omfattning. Exporten och delvis även den inhemska försäljningen kunde
oell borde såsom nu omhänderhavas av befintliga exportföretag, med
vilka för detta ändamål avtal träffades. Betalningen till leverantörerna
skulle emellertid gå genom riksorganisationen, som avräknade efter ett
enhetligt pris (det noterade), gällande för leverans fritt exporthamn för
smör av standardkvalitet och med prisreglering för andra kvaliteter. Försäljningen
å den inhemska marknaden skulle ske dels genom riksorganisationens
medlemmar (mejeriförbund och mejerifusioner), dels genom privata
smörhandlare. Riksorganisationen skulle ingripa endast i den mån
så erfordrades för att ordna handeln mellan olika medlemmar eller för
att stödja priset. Dess medlemmar skulle vara skyldiga att följa de av
riksorganisationen bestämda prisen. Över de privata smörhandlarnas
inköpspriser hade riksorganisationen givetvis ej något direkt inflytande,
annat än i den mån de köpte smör från organisationen eller dess medlemmar
eller från exportörerna. Därest en privat smörhandlare bjöde
lägre pris än det, som riksorganisationen noterade, hade leverantören
emellertid möjlighet att vända sig till nämnda organisation och genom
demia erhålla av densamma noterat pris. Organisationen hade då att på
förut nämnt sätt låta exportera smöret, därest detta icke med fördel kunde
avyttras inom landet. Genom angivna tillvägagångssätt bereddes
smörleverantörerna trygghet att städse erhålla det av riksförbundet noterade
priset, och olika köpare mäste rätta sig därefter, varför en allmän
och i huvudsak lika höjning av smörprisen i landet uppnåddes.

Sveriges mjölköverskott avsattes praktiskt taget i sin helhet genom
smörexport. Ostproduktionen vore anpassad efter landets egen konsumtion,
och förekommande export vore liten, av sporadisk karaktär eller
begränsad lill speciella ostsorter. Ostprisen vore emellertid beroende av
smörprisen, vilket sammanhängde med att mjölkens användning för

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

smör- eller osttillverkning från tid till annan anpassades med hänsyn till
de nettopriser för mjölken, som kunde uppnås genom den ena eller den
andra produktionsriktningen. Örn ostprisen någon tid komme upp i sådan
höjd, att osttillverkningen allmänt ställde sig mera lönande än smörtillverkningen,
överfördes sålunda mera mjölk från den sistnämnda till
den förstnämnda produktionsriktningen, varigenom ostprisen måste justeras
efter smörprisen. En förskjutning i motsatt riktning ägde rum,
när smörtillverkningen vore den mest lönande. På detta sätt tvingades
ostprisen att anpassa sig efter smörprisen. Eftersom osten vore en vara,
som behövde lagras, och förskjutningarna mellan de håda produktionsriktningarna
skedde så småningom, fördröjdes vanligen ostprisens inställning
efter smörpriset, men även örn denna inställning sålunda icke skedde
momentant, förelåge dock ej något tvivel, att anförda samband gjorde
sig gällande. Detta innebure, att en prishöjning å smöret på sätt förut
angivits automatiskt skulle åstadkomma en motsvarande höjning av ostprisen.
Någon särskild motsvarande åtgärd för ostprisens stödjande vore
under sådana förhållanden icke av nöden, utan riksorganisationen kunde
huvudsakligen begränsa sig till att söka åstadkomma en mera noggrann
anpassning av ostproduktionen efter den inhemska marknadens behov.
Riksorganisationen borde dock, då så tillfälligt visade sig behövligt, hava
frihet att använda de genom prisutjämningsavgiften influtna medlen till
att direkt stödja ostprisen på liknande sätt, som angivits i fråga örn smör.

Såsom redan framhållits vore smör- och ostprisen i hög grad bestämmande
även för prisen å konsumtionsmjölk och grädde, och en höjning
av de förra ledde (under i övrigt lika förhållanden) till en motsvarande
höjning eller förebyggde en eljest nödvändig sänkning av de senare. De
planerade åtgärderna för smör- och ostprisens höjande med hjälp av prisutjämningsavgift
komme sålunda att lända hela den svenska mjölkproduktionen
och därmed hela jordbruket till fördel. Det vore därför principiellt
riktigt att, såsom planen avsåge, utjämningsavgift lades icke
blott å mjölk till smör- och osttillverkning utan även å konsumtionsmjölk
samt mjölk, varur konsumtionsgrädde eller andra produkter framställdes.

Örn all salumjölken i landet enligt angivna grunder deltoge i prisutjämningen,
erliölles ett mycket fördelaktigt resultat. Hela saluöverskottet
för ett år kunde nämligen vid försiktig beräkning anslås till minst
2,500 miljoner kilogram, medan den kvantitet, som användes för tillverkning
av exportsmör, senaste året stannat under 500 miljoner kilogram,
eller sålunda uppgått till mindre än Vs av totalförsäljningen. Prisutjämningen
för exportsmöret kunde sålunda fördelas på en fem gånger
så stor mjölkmängd som den, vilken åtgått för dess framställande. Den
utjämningsavgift, som behövde läggas på mjölken, bleve med andra ord
icke mera än Vs av den prisförbättring, som härmed åstadkommes, därest
man ernådde en allmän och proportionell prishöjning för mjölk och mejeriprodukter.
Örn exportmängden skulle tidvis komma att motsvara en
väsentligt större del av hela salukvantiteten, bleve resultatet givetvis
icke så fördelaktigt, enär större belopp erfordrades för åstadkommande
av en bestämd prishöjning, medan motsatsen inträffade vid minskad
export.

Med samma belopp till förfogande för prisutjämning bleve den prishöjning.
som kunde åstadkommas per kilogram smör, givetvis lägre ju
större den exporterade kvantiteten smör vore i förhållande till den på

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

inlandsmarknaden försålda mjölkkvantiteten och vice versa. Det måste
emellertid ihågkommas, att nettovinsten för produktionen i dess helhet
alltid vore lika med prishöjningen i medeltal per kilogram mjölk å den
inländska marknaden gånger den där saluförda mjölkkvantiteten. Vid
måttlig prishöjning, så att den inhemska försäljningen kunde hållas någorlunda
konstant, bleve vinsten av en viss prishöjning sålunda för produktionen
i dess helhet densamma, vare sig exporten vore större eller
mindre.

Några egentliga kostnader för prishöjningen skulle icke förekomma utöver
dem, som sammanhängde med administration av utjämningsförfarandet,
Exportsmöret såldes till samma pris, som även eljest skulle blivit
fallet. Prisutjämningen innebure därför endast, att en del av den ökade
inkomsten från den inhemska försäljningen överfördes till dem, som vore
hänvisade att producera för export.

Den ekonomiska innebörden belystes för övrigt av följande kalkyler.
En avgift på 0.2 öre per kilogram mjölk gåve, örn den uttoges å hela
salukvantiteten, ett belopp av 5 miljoner kronor. Denna summa räckte
vid en smörexport på 20,000 ton till en prisutjämning å exportsmöret med
25 öre per kilogram. Härigenom skulle åstadkommas en allmän prishöjning
å smöret med samma belopp, vilket motsvarade 1 öre per kilogram
mjölk. Då i stort sett motsvarande höjning erhölles även å mjölk till
ostberedning samt å konsumtionsmjölk och grädde, uppnåddes en total
inkomstökning av cirka 25 miljoner kronor, varifrån avginge de till prisutjämningen
inbetalade beloppen. Nettovinsten för jordbruket i dess helhet
bleve cirka 20 miljoner kronor, eller 1 öre per kilogram av den inhemska
försäljningen (2,000 miljoner kilogram). För den avgift av 0.2
öre per kilogram mjölk, som producenterna allmänt inbetalt, finge de en
allmän prishöjning med 1 öre och sålunda en nettovinst av 0.8 öre. Sattes
utjämningsavgiften till 0.3 öre per kilogram mjölk, erhölles under samma
förutsättningar i övrigt, med en inbetalning till prisutjämningskassan
av 7.5 miljoner kronor en prishöjning med 37.:. öre per kilogram smör, motsvarande
1.5 öre per kilogram mjölk och en nettovinst för jordbruket av
30 miljoner kronor eller 1.2 öre per kilogram försåld mjölk.

Erhölles prisutjämningsbidrag från en mindre kvantitet, t. ex. endast
1,250 miljoner kilogram, bleve resultatet givetvis för de i prisutjämningen
deltagande avsevärt ofördelaktigare såsom följande exempel visade. För
en höjning av smörpriset med 25 öre per kilogram måste då under samma
förutsättningar, som förut angivits, inbetalas 0.4 öre per kilogram
mjölk och vinsten för de i prisutjämningen deltagande bleve alltså endast
l.o — 0.4 = 0.6 öre, under det att övriga producenter kunde tillgodogöra
sig prishöjningen på l.o öre per kilogram alldeles oavkortat,

Förhållandet bleve sålunda väsentligt ogynnsammare, örn en del av
mjölken komme att undandragas från erläggande av prisutjämningsavgift.
De deltagande producenterna finge nämligen då betala en högre
prisutjämningsavgift i förhållande till den därmed uppnådda prishöjningen,
vilken i full utsträckning komme även utanför stående till godo,
utan att de gjorde någon uppoffring för dess ernående. Av denna anledning
vore det ej heller tillrådligt att sätta planen i verket, förrän en
mycket stor anslutning erhållits. Härigenom skulle emellertid igångsättandet
avsevärt fördröjas. Örn mejerihanteringens riksorganisation däremot
erhölle rätt att uppbära prisutjämningsbidrag även av icke organiserad
mjölk, kunde planen snart realiseras.

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Av de medel, som sålunda inflöte genom avgift å såväl »organiserad»
som »icke-organiserad» mjölk, syntes en mindre del böra användas för
sådan annan verksamhet, som mejerisektionen tänkt sig skola bestridas
med hjälp av tidigare föreslagen omsättningsavgift å kraftfoder, sålunda
för organisations- och upplysningsverksamhet på området, propaganda,
undersökningar m. m. Avgiften bleve, kunde man säga, en allmän prisutjämnings-
och organisationsavgift å all salumjölk. Kraftfoderavgift
vore under sådana förhållanden för mejerihanteringens del obehövlig.
Storleken av de belopp, som kunde få användas för sist berörda ändamål,
syntes böi*a fixeras på så sätt, att en viss del av avgiften efter föreningsstämmans
beslut skulle disponeras härför, dock högst (bois öre per kilogram
mjölk. Dessa medel borde sålunda få användas för riksorganisationens
allmänna verksamhet men ej för bestridande av dess affärskostnader.
Återstående medel, d. v. s. de egentliga prisutjämningsmedlen,
borde ej heller användas för förbundets egentliga affärsverksamhet utan
endast för den förut omtalade prisutjämningen och de därmed förenade
kostnaderna.

Prisutjämnings- och organisationsavgiften borde avvägas så, att en
av förhållandena motiverad och eljest möjlig prishöjning å smöret kunde
åstadkommas. En avgift å all salumjölken av 0.2 öre per kilogram vore
med hänsyn till nu förekommande export mera än tillräcklig för genomförande
av den prishöjning, som vid nuvarande smörtull vore möjlig.
Därest tullhöjning vidtoges eller ökat skydd mot import på annat sätt
bereddes, kunde priset höjas mera, något som också vore behövligt, men
härför erfordrades högre avgift. Därjämte borde hänsyn tagas till att
exporten kunde komma att ökas och att större belopp därvid kunde bliva
erforderliga för prisutjämningen. På grund härav borde högre avgift
kunna bestämmas, förslagsvis upp till 0.4 öre per kilogram mjölk.

För genomförande av en med hänsyn till rådande förhållanden behövlig
prishöjning å den inhemska marknaden erfordrades även effektivare
skydd mot konkurrens från importerade produkter. Vid rådande prisrelation
mellan svenskt och utländskt smör vore nuvarande tull visserligen
tillräcklig att skydda mot import, och en obetydlig prishöjning torde
också utan hinder av utländsk konkurrens kunna genomföras. Redan
en höjning av det inhemska smörpriset med 10 å 20 öre kunde emellertid
befaras locka in väsentligt ökade kvantiteter utländskt smör, och en ytterligare
prishöjning torde av detta skäl sannolikt omöjliggöras. I norra
Sverige skulle konkurrensen med finskt smör säkerligen komma att göra
sig kraftigt gällande redan vid ringa höjning. Därjämte vore import av
kolonialsmör och östeuropeiskt smör att befara till olika större konsumtionsorter
på grund av det lägre pris, som sådant smör utomlands betingade
i jämförelse med det svenska. Enligt vad som inhämtats hade import
av kolonialsmör redan under nuvarande förhållanden varit ifrågasatt.
Ansåges det hos statsmakterna berättigat, att en prishöjning åstadkommes,
syntes därav följa, att erforderligt skydd mot import också borde
beredas. För att priset å osten skulle kunna sättas i proportion till smörpriset.
måste dessa skyddsåtgärder då också utsträckas till osten. Detta
vore nödvändigt även av den anledningen, att ett förryckande av prisrelationen
mellan smör och ost kunde föranleda, att osttillverkningen
minskades, så att ost ltomme att importeras i ökade mängder, medan
mjölken i stället i större utsträckning komme att förädlas till smör, som
exporterades.

Konkurrensen från margarinets sida kunde givetvis också komma att

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

bliva besvärande. Den torde dock icke omöjliggöra en måttlig prishöjning.
Margarinkonkurrensen utgjorde emellertid en hämsko emot strävanden
att i för hög grad höja smörpriset och utgjorde i så måtto en
automatiskt reglerande faktor, som horde innebära en garanti för allmänhetens
del, att någon oskälig höjning icke behövde befaras. Även den
tull, som kunde bestämmas med hänsyn till produktionens skäliga behov,
satte i detta avseende en bestämd gräns.

Priset å konsumtionsmjölk i detaljhandeln hade även minskats under
de senaste åren, fastän ej så starkt som smörpriset. Enligt social styrel- kp0"“"mt“nssens
prisstatistik utgjorde sålunda detaljpriset å oskummad mjölk i me- mjölk och
deltal för 49 angivna större konsumtionsorter under åren 1924—1925 per grädde,
liter 24 öre, 1928—1929 per liter 22 öre, 1930—1931 per liter 21 öre, vilket
medelpris även angåves för de håda första månaderna av 1932. För 34
noteringsorter i södra och mellersta Sverige vore medelpriset vid slutet
av 1931 per liter 19.3 öre. för 15 orter i Dalarna och Norrland per liter 23.3
öre. I det förstnämnda området var priset i 16 orter högst 19 öre och i 5
orter högst 17 öre per liter. Till jämförelse kunde nämnas, att detaljpriset
i butik i Norge under samma tid växlade mellan 23 och 30 öre per
liter oskummad mjölk inom olika prisgrupper och för landet i dess helhet
beräknades till 26 öre. I England utgjorde vid samma tid medelpriset
i detaljhandeln 45 öre per liter (28 d per gallon).

Nedgången i det av producenterna uppnådda priset för till direkt konsumtion
levererad mjölk vore emellertid avsevärt större än de anförda
siffrorna över detaljpriset gåve vid handen. I allmänhet hade nämligen
mellanhandsmarginalen starkt ökats. Enär å flertalet konsumtionsorter
producenterna vore antingen icke alls eller endast ofullständigt organiserade,
behövde den privata mjjölkhandeln i regel för den till direkt konsumtion
levererade mjölken ej betala högre pris, än att detta med ett
eller annat öre överstege mjölkens smör- och skummjölksvärde. Med
sjunkande smörpris hade leverantörerna av konsumtionsmjölk därför, där
mellanhänder anlitades för mjölkdistributionen, fått nöja sig med starkt
reducerade mjölklikvider. Producenternas möjlighet att hävda prispositionen
gentemot mjölkhandeln hade även starkt minskats till följd av
lättheten för denna att tack vare de förbättrade transportmöjligheterna
fylla behovet genom utvidgning av tillförselområdet, i den händelse de
mera närbelägna producenterna ej velat acceptera prisreduceringen. Såsom
typiskt exempel på huru leverantörspriset även vid bibehållet detaljpris
nedpressats kunde anföras en av Stockholms läns mejeriorganisationskommitté
gjord undersökning över det pris, som direkta leverantörer
till Stockholms mjölkhandlare erhållit fritt Stockholm under juni månad
1931 Denna undersökning hade nämligen givit till resultat, att ifrågavarande
leverantörer per liter oskummad mjölk erhållit ett medelpris,
som med lO.o å 10.r> öre understigit priset i detaljhandeln, vilket uppgått
till 23 öre, under det att detalj- och partihandelskostnaden vid jordbrukarnas
egna andelsloretag samtidigt uppskattades till 8.» u 8.5 öre per
Uter. Mellanhandsmarginalen 1914 var 5.5 öre per liter. Att detaljpriset
å konsumtionsmjölk, och detsamma gällde för grädden, hittills reducerats
avsevärt mindre än smörpriset, sammanhängde sålunda i stor utsträckning
med att mjölkhandeln förstått att genom sammanhållning hävda sin
position gentemot konsumenterna, under det att mellanhandsmarginalen
samtidigt ökats.

Den inom landet pågående organisationen av mjölkproducenterna i me -

30

Kungl. Majlis proposition Nr 255.

jeriförbund och mejerifusioner avsåge, vad mjölk- och gräddförsäljningen.
beträffade, att förebygga osund konkurrens vid försäljning från producenterna,
koncentrera tillförseln till de ur fraktkostnadssynpunkt för
varje konsumtionsort närbelägnaste områdena, reducera onödigt höga
mellanhandskostnader samt givetvis även att inom skäliga gränser höja
detaljprisnivån, särskilt i orter, där denna orimligt nedpressats.

Ett nödvändigt led i detta organisationsarbete vore införandet av prisutjämning,
så att leverantörerna av konsumtionsmjölk och grädde avstode
en viss del av det uppnådda merpriset å dessa konsumtionsvaror och
att härigenom influtna belopp fördelades på den till produktberedning
använda mejerimjölken. Endast genom en dylik prisutjämning vore det
möjligt att skapa för samarbetet nödig ekonomisk intressegemenskap, så
att alla producenter, vare sig de levererade konsumtionsmjölk och grädde
eller förädlade mjölken till smör och ost, bleve direkt intresserade av att
prisnivån å de nämnda konsumtionsvarorna hölles uppe. Även örn det
genom förut föreslagna åtgärder till stöd för den inhemska prisnivån å
smör kunde uppnås en höjning av smörpriset, kvarstode dock nödvändigheten
av särskild prisutjämning för konsumtionsmjölk och grädde, örn en
rimlig prisnivå å dessa varuslag skulle kunna upprätthållas. Framför
allt vore detta fallet A''id ett så lågt pris å exportsmöret som för närvarande.

Vid ifrågavarande prisutjämningsavgifters fastställande i mejeriförbunden
hade man såsom ledande princip utgått från att ej belasta leverantörerna
av konsumtionsmjölk och grädde med större prisutjämningsbidrag
än som ovillkorligen erfordrades för att förebygga pristryekande
konkurrens från mejerimjölkens sida. Av det i jämförelse med mjölkens
smör- och skummjölksvärde erhållna merpriset för konsumtionsmjölk
fritoges sålunda ett visst belopp, vanligen 1 å 2 öre per liter, från prisutjämning,
och av det överskjutande merpriset finge vederbörande leverantör
behålla 10 å 30 procent beroende på konsumtionsmjölkens relativa
andel av hela den inom organisationen invägda mjölkkvantiteten, under
det att 70 å 90 procent avstodes för prisutjämning. Såsom exempel kunde
anföras, att i Stockholm prisutjämningsbidraget beräknats per kilogram
försåld konsumtionsmjölk vid ett merpris av 4.5 öre per liter till högst
1.75 öre och per liter försåld grädde vid ett merpris å denna av 40 öre till
högst 32 öre.

En nödvändig förutsättning för att mejeriorganisationerna med framgång
skulle kunna genomföra nämnda program vore emellertid allmän
anslutning från producenternas sida. Av jordbrukets hela saluöverskott
av mjölk såldes såsom konsumtionsmjölk i mejeriförbundsområdena i
södra och mellersta Sverige lägst 4 å 5 procent, högst 25 å 30 procent. Utgjorde
konsumtionsmjölken i ett mejeriförbundsområde t. ex. 15 respektive
20 procent av hela den saluförda mjölkkvantiteten i området, kunde
det, även örn organisationen hade en anslutning av 90 procent av områdets
hela saluöverskott, inträffa, att 73 respektive 1/2 av den försålda konsumtionsmjölken
stöde utanför organisationen. Organisationens möjlighet
att sanera handeln och stabilisera prisnivån bleve under dylika förhållanden
ytterligt begränsad. Undandroge sig en större del av konsumtionsmjölken
den för prisstabilisering nödvändiga prisutjämningen, bleve
pristillägget till mejerimjölken för ringa. Konkurrens från denna kunde
icke förebyggas, och priset å konsumtionsmjölken nedpressades.

Även örn inom ett mejeriförbund praktiskt taget 100 procent av leverantörerna
vore anslutna till organisationen, kunde leverantörer och me -

31

Kungl. Marits proposition Nr 255.

jerler från angränsande icke organiserade områden genom konkurrens
försvåra eller omöjliggöra ifrågavarande förbunds ansträngningar att
hålla en skälig prisnivå. Sökte en mejeriorganisation utan nödig anslutning
hålla prisnivån uppe, komrne de utanför stående leverantörerna av
konsumtionsm jölk i en fördelaktigare ställning än de till organisationen
anslutna, i det att de förstnämnda erhölle så mycket mera för sin mjölk
som de senare betalade i prisutjämningsbidrag. Resultatet härav bleve
lätt, att »frileverantörernas» antal undan för undan ökades och hela organisationen
brötes sönder.

Till stöd för den inhemska prisnivån å konsumtionsmjölk och grädde
syntes det därför vara rimligt och skäligt att införa en sådan lagstiftning,
att även till organisationen icke anslutna leverantörer av dessa varuslag
ålades att betala motsvarande prisutjämningsavgift, som organisationens
egna medlemmar åtagit sig att betala. Härigenom bleve det
möjligt att förhindra ett annars oundvikligt sammanbrott av den nuvarande
prisnivån i detaljhandeln, där denna ännu vore något så när
tillfredsställande, att höja prisnivån, då denna vore orimligt lag, samt att
sanera handeln, spara in onödiga fraktkostnader, förenkla distributionen
och till producenternas favör reducera mellankandskostnaderna, där dessa
vore onödigt höga. Ensamt genom dessa sistnämnda åtgärder skulle
betydande belopp kunna tillföras producenterna utan direkt fördyring
av priset för konsumenterna.

Det för målets vinnande erforderliga organisationsarbetet skulle genom
lagstiftningens stöd i det angivna hänseendet även få en mäktig
stöt framåt. Misströstan att ensamt på organisationens väg kunna uppnå
en så stor anslutning, att ett säkert resultat tryggades, vore nämligen
ett skäl, som från många håll anfördes, när tveksamhet örn anslutning
till mejeriorganisationen förelåge. Ålades alla att inbetala sitt bidrag
till den nödiga prisutjämningen, borde dylik anledning till tveksamhet
bortfalla.

Lagstiftningens stöd för uttagandet av dylika prisutjämningsavgifter
vore under dessa förhållanden av alldeles särskild betydelse och torde
få betraktas såsom den mest effektiva åtgärd till det betryckta jordbrukets
hjälp, som för närvarande stöde till buds. I

I anslutning till vad som förut anförts skulle alltså erfordras lagstift- Erforderlig
ning örn uttagande av prisutjämningsbidrag dels å all saluförd mjölk, i lagstiftning för
syfte att stödja den inhemska prisnivån å smör och ost, dels ock å saluförd prisutjimning.
konsumtionsmjölk och grädde, i syfte att lokalt stödja prisnivån å dessa
varuslag. I det följande användes beteckningarna allmän och lokal prisutjämning,
respektive allmänt och lokalt prisutjämningsbidrag. Ifrågavarande
lagstiftning syntes böra innehålla bestämmelser av i huvudsak
följande innebörd.

Kungl. Majit borde bemyndigas att under i det följande angivna villkor
dels efter framställning från en mejerihanteringens riksorganisation bestämma,
att allmänt prisutjämningsbidrag skulle med visst belopp erläggas
till riksorganisationen för oskummad mjölk, som i landet försåldes
eller annorledes än genom utfordring förädlades till för avsalu avsedda
produkter, dels och efter framställning från större sammanslutningar av
mejerier och mjölkproducenter (mejeriförbund och mejerifusioner) bestämma,
att lokalt prisutjämningsbidrag skulle erläggas till vederbörande
sammanslutning för konsumtionsmjölk och konsumtionsgrädde, som försåldes
inom sammanslutningens verksamhetsområde.

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Såsom villkor för erhållande av rätt att uppbära nämnda bidrag syntes
böra uppställas, att vederbörande organisation representerade, ifråga örn
riksorganisationen 60 procent av den i landets samtliga mejerier och ifråga
örn övriga sammanslutningar 60 procent av den i mejerierna inom
verksamhetsområdet invägda mjölken samt att vederbörande organisation
vid föreningsstämma med 2/3 av där närvarande röster beslutat uppbära
prisutjämningsbidrag av egna medlemmar.

Då Kungl. Majit generellt bestämt avgiftens storlek eller grunderna för
dess utgående, skulle den tydligen under enahanda förhållanden utgå med
samma belopp från organisationens egna medlemmar som från utomstående.
Det stöde emellertid organisationen fritt att från egna medlemmar
uttaga högre prisutjämningsbidrag.

Vederbörande organisation borde uppbära även de utjämningsbidrag,
S0IU, jämlikt Kungl. Majits beslut skulle erläggas av icke-medlemmar.

Såväl det allmänna som det lokala prisutjämningsbidraget borde principiellt
gäldas av producenterna. Ay praktiska skäl borde bidraget dock,
när försäljning skedde genom mejerier och affärsföretag, kunna uttagas
från dessa företag, vilka då vid mjölklikvidens erläggande till producenterna
finge innehålla på vederbörande leverantörer belöpande prisutjämningsbidrag.
Dessa företag borde därför vara ansvariga för avgiftens erläggande.

Undantag från skyldighet att erlägga respektive upptaga avgift borde
kunna medgivas för särskilda fall och under särskilda förhållanden. Föreskrift
härom eller godkännande härav kunde lämnas av Kungl. Majit
eller av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd.

Det förutsattes vidare, att Kungl. Majit ägde utfärda erforderliga straffbestämmelser
och närmare föreskrifter rörande lagens tillämpning, örn
uppbärande av utjämningsbidrag samt örn kontrollen rörande utjämningsförfarandets
handhavande och medlens användning för avsett ändamål,
exempelvis genom en nämnd eller särskilda kontrollanter.

Det skulle icke fördöljas, att vissa svårigheter bleve förenade med uppbärandet
av föreslagna utjämningsbidrag, särskilt de lokala å konsumtionsmjölk
oell grädde, och att tillvägagångssättet och tillämpningen måste
i viss mån få varieras efter växlande förhållanden. Sektionen ville härutinnan
endast framhålla några huvudpunkter.

I lokala områden, där organisationen vore mindre utvecklad, kunde tydligen
endast allmänt prisutjämningsbidrag uttagas. Det torde emellertid i
dylika områden vara tillrådligt att undantaga mjölk, som försåldes direkt
från producent till konsument, från erläggande av det allmänna bidraget,
dels på grund av att uppbörden till följd av den svagare organisationen
kunde ställa sig besvärlig, dels emedan den allmänna avgiften vore förhållandevis
liten och kostnaderna för dess uppbärande därför kunde bliva
proportionsvis höga. Man skulle sålunda i dylikt område kunna nöja sig
med att uppbära bidrag från mejerier och mjölkhandlare. Dessa skulle
erlägga bidrag för all den direkt från producenterna invägda oskummade
mjölken samt för mot invägd grädde svarande oskummad mjölk, vilken
kvantitet relativt lätt kunde fastställas.

I områden, där mejeribanteringen blivit fullständigare organiserad,
kunde antagas, att även lokalt prisutjämningsbidrag blivit bestämt att
erläggas. Dylikt bidrag borde då uppbäras för all inom området försåld
konsumtionsmjölk och grädde, även örn denna levererats från producenter

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

oell företag utanför området i fråga. Från erläggandet av Ilar nämnd
avgift borde undantag dock kunna beviljas för i mindre omfattning bedriven
försäljning av konsumtionsmjölk till avhämtning direkt hos producenten
ävensom, där särskilda skäl därtill förelåge, för försäljning på
mindre och avlägsna orter. I här berörda områden borde allmänt bidrag
uppbäras även för mjölk, som försåldes direkt till konsumenter med förut
angivet undantag. Undantag från bidragsskyldighet borde även kunna
göras för mjölk, som användes för smör- och osttillverkning i mindre omfattning
hos mjölkproducenterna själva.

För att uppbärandet av utjämningsbidraget skulle möjliggöras vore det
nödvändigt att särskilda uppgifter lämnades. Där såväl allmänt som lokalt
prisutjämningsbidrag skulle uppbäras, borde mejerier och handlande,
vilka dreve partiaffär med mjölk, därför vara skyldiga att lämna fortlöpande
uppgifter (redovisning) såväl över dels sill totala mjölkinvägning,
dels sin invägning direkt från jordbrukare, dels sin försäljning av
mjölk och grädde till direkt konsumtion. Såsom konsumtionsförsäljning
borde därvid räknas såväl utminutering i egna lokaler oell butiker eller
genom utbärning eller utkörning som ock försäljning till detaljbutiker,
restauranger och allmänna inrättningar. På så sätt träffades den huvudsakliga
konsumtionsförsäljningen. Samma uppgiftsplikt syntes även böra
åvila mjölkbutikerna för möjliggörande av nödig kontroll. Producenter,
som sålde direkt till konsumenter, borde också vara pliktiga att lämna
uppgifter och för detta ändamål föra försäljnings- och kundlistor samt
månatligen redovisa för gjorda försäljningar. Formulär för dylika listor
borde då tillhandahållas av vederbörande organisation. Där blott allmänt
prisutjämningsbidrag skulle uppbäras, erfordrades under förut angiven
förutsättning endast uppgifter från mejerier och mjölkaffärer rörande deras
mjölkinvägning från prodimenter.

Prisutjämningsbidraget skulle såsom allmän regel utgå med visst belopp
per kilogram mjölk samt, vad anginge lokalt prisutjämningsbidrag,
även per kilogram grädde. Bidraget borde dock, örn överenskommelse
därom träffades mellan vederbörande mejeriorganisation och producent,
kunna uttagas efter andra grunder, t. ex. med ett visst belopp per ko och
år eller månad. I sådant fall behövde förut nämnda försäljnings- och
kundlistor icke föras.

Prisutjämningsbidragen borde, örn ej annorlunda överenskommits, för
varje månad inbetalas till vederbörande mejeriorganisation senast den 15
i nästföljande månad. Till betalning förfallna prisutjämningsbidrag borde
kunna utsökas på exekutiv väg.

Underlåtenhet att lämna vederbörliga uppgifter oller vägran att efterfölja
för kontroll utfärdade föreskrifter borde straffas med böter.

För kontroll över den riktiga användningen av medlen i enlighet med
antagna och godkända prisutjämningsplaner borde Kungl. Majit tillsätta
särskilda granskningsmän eller en särskild nämnd, förslagsvis benämnd
Statens mjölknämnd. Denna nämnd skulle hava till uppgift att till Kungl.
Majit avgiva yttrande över från mejeriorganisationer inkomna framställningar
örn uppbärande av prisutjämningsbidrag ävensom utöva den kontroll
över prisutjämningens handhavande, som Kungl. Majit kunde föreskriva.
Nämnden kunde förslagsvis bestå av fem ledamöter, nämligen en
opartisk ordförande, två representanter för mejeriorganisationerna, en
för utanför organisationerna stående producenter och en representant för
det speciella konsumentintresset.

Bihang lill riksdagens protokoll 10.32. 1 sand. 2lil höft. (Sr 25.3.)

3

34

Kungl. Majlis proposition Nr 255.

Tstyrelius Över lantbrukssällskapets sist berörda skrivelse har lantbruksstyrelsen

utlåtande över den 12 innevarande månad avgivit infordrat utlåtande. Lantbruksstyrelsen
lantbrukssatt- har i utlåtandet anfört huvudsakligen följande.

skåpets skri- . . . ..

telse den 9 Jrrincipiellt vöre mahanda icke sa mycket att erinra mot en tvångsföremaj
1932. skrift, sorn åvägabringade viss allmän samverkan i fråga om prisregleInledning.
rande åtgärder, som åsyftade en ur produktionssynpunkt nödvändig prisförhöjning
å bär ifrågavarande produkter. Avsåge prisregleringen åter
en prisutjämning, som skulle beröva vissa producenter av gammalt innehavda,
måhända med direkt ekonomisk uppoffring åstadkomna avsättningsmöjligheter
till förmån för övriga eventuellt konkurrerande producenter,
ställde sig lantbruksstyrelsen mera tveksam till frågan örn skäligheten
av ett ingripande från det allmännas sida.

De föreslagna avgifterna skulle emellertid användas jämväl till täckande
av »organisationskostnader». Givet vore, att de kostnader, som vore direkt
förbundna med avgifternas upptagande, borde täckas av dessa. Av förslagets
motivering framginge emellertid, att avsikten vore, att genom avgifterna
influtna medel skulle användas även för övriga organisationskostnader,
till propaganda för den kooperativa verksamheten samt till täckande
av respektive organisationers egna administrationskostnader.
De utanför kooperationen stående producenterna skulle således genom det
allmännas ingripande tvingas att bära en del av omkostnaderna för verksamheten.
Lantbrukssällskapet anförde härutinnan, att det vore ett rimligt
krav, att i synnerhet de bäst betalade mjölkproducenterna örn också med
tvång bragtes att deltaga i mejeriorganisationernas verksamhet. Det syntes
emellertid lantbruksstyrelsen kunna ifrågasättas, huruvida det icke
i första hand borde ankomma på kooperationen själv att med allmänt vedertagna
metoder organisera och utöva det tvång, som härvid ansåges
böra tillämpas. I den kamp örn ekonomiska intressen, som ej torde kunna
undgås vid ett organisationsarbete såsom det här ifrågavarande, krävde
också, enligt lantbruksstyrelsen mening, försiktigheten, att det allmänna
icke direkt ingrepe på sådant sätt, att någondera parten med fog
kunde anse sig ur rättslig synpunkt förfördelad.

Allmän pris- Vad beträffade upptagandet av en för hela landet fastställd avgift å all
utjämnings- saluförd mjölk syntes det lantbruksstyrelsen antagligt, att — örn också vissa
avgift. erinringar torde kunna framställas mot de av lantbrukssällskapet gjorda
kalkylerna — den härutinnan föreslagna åtgärden skulle komma att verka
i avsedd riktning. Här förelåge således förslag till en åtgärd i syfte att
bereda alla mjölkproducenter ekonomiska fördelar, varför någon erinran
från producenthåll ej syntes med skäl kunna framställas däremot, så vitt
anginge anskaffande av medel till direkt prisutjämning.

I viss mån annorlunda ställde sig saken ifråga örn den del av omförmälda
avgift, som skulle användas till riksorganisationens allmänna verksamhet.
Även med beaktande av att nämnda del enligt förslaget icke skulle
få tagas i anspråk för täckande av omkostnader, som avsåge den kooperativa
försäljningen, funne lantbruksstyrelsen de principiella erinringar, styrelsen
redan gjort i denna punkt, vara i stort sett giltiga.

Även örn lantbruksstyrelsen, såsom av det anförda framginge, principiellt
ansåge sig böra tillstyrka åtgärder i syfte att åstadkomma en utjämning
av priset å exportsmör och hemmaförbrukningsvara, kunde styrelsen dock
icke underlåta att framhålla, att genomförandet av sådana åtgärder torde
komma att medföra vissa följder, som icke borde lämnas helt obeaktade.

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 255.

35

Lantbruksstyrelsen åsyftade härvid ifrågavarande avgifters inverkan på
noteringen av svenskt smör, den s. k. »malmönoteringen». Enligt inhämtade
upplysningar verkställdes i stor omfattning fast exportförsäljning av
smör på basis av denna notering. Detta vore framför allt fallet vid export
av smör till Tyskland. En sådan ändring av malmönoteringen, att en
genom de ifrågasatta avgifterna åstadkommen prisförhöjning å den inhemska
smörmarknaden komilie att återspeglas i denna notering, skulle
givetvis helt förrycka underlaget för dessa affärer.

Malmöpoteringen utgjorde jämväl bas för en mångfald inhemska affärsuppgörelser.
Avtal angående mjölkleveranser till enskilda mejerier vore
ofta grundade på ett visst mjölkpris i förhållande till malmönoteringen.
Liknande torde förhållandet vara beträffande s. k. mjölkarrenden, där värdet
av den levererade mjölken enligt kontrakt helt eller delvis skulle beräknas
på basis av malmönoteringens smörpris. Om malmönoteringen icke
skulle utgöra ett uttryck för det svenska smörpriset utan angiva ett lägre,
för exportsmör gällande pris, skulle detta givetvis ställa arrendatorerna och
mjölkleverantörerna i ett synnerligen ogynnsamt ekonomiskt läge. Det
förefunnes vidare arrendeavtal, där arrendeavgiften beräknats i förhållande
till prisläget å vissa naturaprodukter, däribland jämväl smör värdesatt enligt
malmönoteringen, och där förevarande anordning komme att verka i
motsatt riktning, eller sålunda gynna arrendatorerna på jordägarnas''bekostnad.
Ett rubbande av malmönoteringens läge i förhållande till exportpriset
å smör eller det allmänna prisläget å denna vara torde därför komma att
vålla avsevärda svårigheter samt föranleda rättstvister. Sannolikt komme
också krav att resas på särskilda åtgärder från det allmännas sida i syfte
att neutralisera dessa svårigheter. Hänsyn måste därvid givetvis i första
rummet tagas till smörexportmarknaden och därefter eventuella åtgärder
inriktas på att eliminera eller åtminstone minska de olägenheter, som åsamkades
de inrikes affärerna. Erfarenheten från krigstiden, då liknande omständigheter
förelegat, gåve vid handen, att åtgärder i förevarande syfte, om
också icke utan svårighet, kunde leda till avsett resultat. Under sådana
förhållanden funne lantbruksstyrelsen hänsynen till malmönoteringen, i sig
själv nog så angelägen, icke böra få utgöra ett avgörande hinder för ett
genomförande av förevarande utjämningsförfarande.

Mot de av lantbrukssällskapet gjorda beräkningarna och slutledningarna
ifråga örn resultatet av ett införande utav förevarande avgifter kunde vissa
erinringar riktas.

Lantbrukssällskapet angåve självt, att den antagna utgångspunkten för
beräkningarna, eller en totalkvantitet av 2,500 miljoner kilogram salumjölk,
måste anses låg. Så vore jämväl enligt lantbruksstyrelsens förmenande
fallet. Enligt inom lantbruksstyrelsen verkställda beräkningar syntes
salumjölken Tionna uppskattas till cirka 3,300 miljoner kilogram. En
utjämningsavgift av 0.2 öre per kilogram mjölk syntes lantbruksstyrelsen
därför böra kunna beräknas inbringa — indrivningskostnaderna oberäknade
— i runt tal 6 miljoner kronor. Vid en smörexport av 20 miljoner
kilogram skulle detta belopp medgiva ett tilläggspris för detta smör av
cirka 30 öre per kilogram. Med det läge, smörmarknaden för närvarande
linde och av allt att döma komme att få, åtminstone under den närmare
framtiden, torde emellertid en smörexport av 20 miljoner kilogram vara
val högt räknad. Mali torde komma sanningen närmare, örn man räknade
med att denna siffra tillsvidare komme att ligga närmare 15 miljoner
än 20 miljoner kilogram.

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Vid en smörexport av 15 miljoner kilogram skulle förenämnda utjämningsavgift,
använd för reglering av priset på exportsmör, medgiva ett
tilläggspris av cirka 40 öre per kilogram, eller ett högre tilläggspris, än
som enligt lantbruksstyrelsens förmenande torde kunna beräknas motsvara
skillnaden mellan priset å exportsmör och det partipris, som — till och med
vid en något förhöjd smörtull — kunde uttagas på den inhemska smörmarknaden.
Emellertid vore det enligt styrelsens mening snarare en fördel,
örn exportsmöret kunde betalas och bleve betalt något högre än det
smör, som förbrukades inom landet. Härigenom skulle de bästa smörmärkena
bliva föremål för export och det svenska smörets anseende på
världsmarknaden genom den sålunda i viss mån säkerställda kvaliteten
komma att stärkas till fördel för exportprisen.

Skulle utvecklingen få den riktning, som här ifrågasatts och som torde
vara fördelaktig, komme emellertid höjningen av priset på exportsmör icke att
få en så enkel inverkan på det inhemska smörpriset, som lantbrukssällskapet
syntes förutsätta. Örn man utginge ifrån ett antagligt och önskvärt
överpris av 10 öre per kilogram för exportsmöret, skulle ett tilläggspris
örn 40 öre per kilogram för detta medföra en stegring av partismörpriset
på den inhemska marknaden med 30 öre per kilogram. Härest Sveriges
hela smörproduktion beräknades uppgå till 72 miljoner kilogram, skulle
detta resultera i en förhöjning av medelpriset å smör med cirka 32 öre per
kilogram, en förhöjning som, vid en mjölkåtgång av 25 kilogram per kilogram
smör, skulle förhöja värdet å den för detta ändamål använda mjölken
med cirka 1.3 öre per kilogram.

Lantbrukssällskapets antagande att en förhöjning av värdet å den till
smörtillverkning använda mjölken skulle medföra en motsvarande höjning
av priset å all annan saluförd mjölk, torde icke vara så alldeles
säkert. Att smörets prisläge återverkade på priset å konsumtionsmjölk
och andra mejeriprodukter hade erfarenheten lärt. För bedömande av
graden utav denna återverkan saknades emellertid fasta utgångspunkter.
Det torde därför vara försiktigast att tills vidare endast konstatera, att en
dylik prisförhöjning syntes vara att motse och att denna antagligen bleve
så stor, att en betydande vinst för mjölkproduktionen i dess helhet kunde
förväntas.

Lantbruksstyrelsen hade till granskning upptagit de antagliga verkningarna
av en utjämningsavgift med en storlek av 0.2 öre per kilogram mjölk. Vad
som i detta avseende anförts, syntes tala för att en högre avgift för närvarande
knappast kunde utnyttjas för reglering av smörpriset. En högre
utjämningsavgift syntes därför knappast böra ifrågasättas, förrän erfarenheten
visat, att en sådan verkligen kunde på ett fördelaktigt sätt utnyttjas.
Ett bedömande av denna fråga krävde emellertid en längre tids erfarenhet.
Då möjligheten att utnyttja en högre utjämningsavgift i avsevärd
grad måste vara beroende på en eventuell höjning av smörtullen, kunde
det ifrågasättas, örn tillräckliga skäl nu förelåge att, såsom lantbrukssällskapet
ifrågasatt, Kungl. Majit skulle tillerkännas obegränsad rätt att fastställa
storleken av ifrågavarande avgift.

Uppgiften att uppbära och indriva ifrågavarande utjämningsavgifter ävensom
att fördela desamma skulle enligt lantbrukssällskapets förslag tillkomma
mejeriorganisationernas centralorgan. Av åtskilliga skäl torde det emellertid
kunna ifrågasättas, huruvida dessa frågor icke borde handläggas i en annan
ordning. Enligt lantbruksstyrelsens mening vore dessa frågor av sådan natur,
att de borde handläggas av ett statligt organ, exempelvis en statens mjölk -

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

nämnd, som sålunda icke skulle hava en enbart kontrollerande uppgift såsom
enligt lantbrukssällskapets förslag.

Den av lantbrukssällskapet beräknade andelen av utjämningsavgiften, som
skulle gå till organisations- och propagandakostnader — 375,000 kronor
(0.015 öre per kilogram av en till 2,500 miljoner kilogram uppskattad årlig
salukvantitet mjölk) syntes hög, särskilt med hänsyn till de mycket betydande
belopp, som förut anvisats av statsmedel för samma ändamål, detta
även om hänsyn toges till att nämnda belopp skulle vara att anse allenast
som en för bela organisationens uppbyggande erforderlig engångskostnad.
Det ville emellertid synas, som örn avsikten vore, att denna andel skulle
uppbäras under varje år utjämningsavgifter eventuellt komme att uttagas.
Skulle statsmakterna besluta örn uttagande av en för bela landet fastställd
utjämningsavgift å all saluförd mjölk, syntes emellertid en sådan anordning
komma att medföra avsevärt mindre kostnader för organisationsarbetet
än hittills och i huvudsak kunna inskränka sig till kostnaden för ett organ
med uppgift att uppbära dessa avgifter och handhava deras fördelning. I
varje fall syntes väsentligen mera preciserade bestämmelser, än förslaget
innebölle, redan från början böra lämnas, bestämmelser, som klart angåve
de utgifter och omkostnader, vartill ifrågavarande avgifter linge anlitas.
Enligt lantbruksstyrelsens mening syntes det böra ankomma på Kungl.
Majit att årligen bestämma, huru stort belopp av utjämningsavgiften, som
linge användas till bestridande av organisationskostnaaer.

Vid sitt ställningstagande till denna prisutjämningsfråga hade lantbruksstyrelsen
icke prövat densamma ur synpunkten av dess eventuella inverkan
på landets handelsförbindelser. Det syntes styrelsen emellertid nödvändigt,
att jämväl denna sida av saken bleve föremål för sakkunnig granskning.

Förslaget örn upptagande av särskilda lokala utjämningsavgifter vore
tydligen av en helt annan natur än förslaget angående upptagande av
utjämningsavgift för stärkande av smörets prisläge. Avgifterna skulle
uppbäras av den ifrågavarande kooperativa organisationen och användas för
reglering av prisen å från organisationen tillhörande mejerier levererade
produkter. Här avsåges således en beskattning av utanför organisationen
stående producenter till fördel för de till densamma anslutna producenterna.
En sådan anordning måste betecknas såsom ett tvångsmedel för
åstadkommande av anslutning till organisationen.

Lämpligheten härav syntes så mycket mera kunna ifrågasättas, som beslut
örn upptagande av dessa avgifter enligt förslaget skulle kunna genomdrivas
på skäligen lösa grunder. Den mejeriorganisation, som skulle hava rätt att
påfordra införande av avgifter, skulle endast behöva representera 60 procent
av i områdets mejerier invägd mjölk. Då ingen hänsyn skulle tagas till
sådan konsumtionsmjölk, som aldrig passerade något mejeri •— en mjölkkvantitet
som å vissa orter torde vara betydande — syntes det, som om i
många fall icke ens hiilften av den inom visst område saluförda mjölken
skulle behöva tillhöra organisationen för att ifrågavarande rätt skulle konstitueras.
Ett beslut av organisationen örn uttagande av utjämningsavgift
utav förevarande slag skulle kunna fattas med 2/;i majoritet. Detta torde
innebära, att en minoritet, representerande under 40 procent — i vissa fall
kanske under ''/;| — av ett områdes saluförda mjölkmängd, skulle få bestämmanderätten
över en för lanthushållningen i dess helhet och speciellt för
vissa av dess lito vare så betydelsefull fråga som denna. Ett sådant för -

Lokala prisutjämningsavgifter.

38

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 255.

hållande skulle enligt lantbruksstyrelsen förmenande .synas ägnat att väcka
allvarliga betänkligheter.

Av förslaget bade lantbruksstyrelsen icke kunnat utläsa på vad sätt förenämnda
beslut inom föreningen skulle fattas. Det torde emellertid få anses
hava varit meningen, att i organisationen ingående mejerier skulle genom
ombud vid föreningsstämma besluta i ärendet. De enskilda mjölkproducenterna
skulle under sådana förhållanden icke få något med saken att skaffa.
Mot denna form för beslut inom en sådan organisation torde icke något
vara att erinra, örn det också knappast kunde anses vara överensstämmande
med vår tids uppfattning, att på detta sätt varukvantiteten bleve helt avgörande
på bekostnad av personligheten — mjölkproducenten. De stora
landsortsmejerierna, som hade ringa avsättning för konsumtionsmjölk, skulle
också till följd av en sådan bestämmelse genom anslutning till en organisation
av ifrågavarande slag erhålla en tämligen oinskränkt rätt att till sin
fördel beskatta de mindre mejerier vid eller inom större samhällen, som på
grund av sin belägenhet hittills kunnat utnyttja möjligheten av direkt
mjölkförsäljning.

Den form, som föreslagits för bestämmande av organisationens rätt att
upptaga ifrågavarande avgifter jämväl av utomstående producenter, syntes
ock lämna rum för vissa erinringar. Att göra bestämmandet helt beroende
av mjölkmängden torde sålunda kunna innebära ett undertryckande av
de mindre och svaga producenterna. Det torde därför kunna ifrågasättas,
huruvida rätten att av utomstående upptaga avgift av förevarande slag
icke lämpligen borde förbindas med krav på garantier örn visst medinflytande
jämväl åt sådana producenter, mindre såväl som större, vilka ännu
icke funnit anledning formellt ansluta sig till organisationen.

Även bestämmelserna ifråga örn grunderna för fastställandet av dessa
avgifters storlek syntes i viss mån anmärkningsvärda. Det normerande för
denna storlek skulle vara, att organisationen själv bestämt att av sina medlemmar
upptaga en viss utjämningsavgift, vilken avgift sedermera, efter
Kungl. Majlis prövning, skulle åläggas jämväl utanför organisationen stående
mjölkproducenter. Avgiften skulle emellertid, enligt vad lantbruksstyrelsen
kunde finna, icke användas för prisutjämning utanför organisationen.
Sådana smör- och ostproducenter, som stöde utanför denna, skulle
under sådana förhållanden väl få betala avgift för sin försäljning av konsumtionsmjölk
men icke komma i åtnjutande av någon utjämning till fördel
för sin produktion av andra mejeriprodukter. Det vore under dylika
förhållanden givet, att det alltid måste ligga i mejeriorganisationernäs
intresse att sätta dessa avgifter så höga som möjligt. Någon större olägenhet
härvidlag för organisationens medlemmar, åtminstone vad beträffade
den bestämmande majoriteten, kunde knappast anses föreligga, då avgifterna
skulle komma dem till godo i en eller annan form. Ett hinder för missbruk
vid upptagandet av denna avgift skulle väl ligga däri, att prövningen
och fastställandet av avgiftens storlek skulle ankomma på Kungl. Maj:t.
Huruvida möjlighet kunde beredas de utanför organisationen stående producenterna
att härvid få tillfälle att framföra sina eventuella synpunkter
syntes mindre säkert.

Den enda fördel av erlagd utjämningsavgift, som skulle tillkomma utom
organisationen stående mjölkproducent, vore, örn — såsom förutsattes — åtgärden
komme att medföra en stabilisering och förhöjning av prisen å konsumtionsmjölk
och grädde. Ett införande av utjämningsavgift kunde möjligen
tänkas resultera endast i en utjämning av priset å konsumtionsmjölk och den

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

39

mjölk, som leonline till användning för smör- oell ostberedningen. Utjämningsavgifterna
torde icke kunna sättas så höga, att icke konsumtionsmjölkprisen
trots dessa avgifter verkade lockande på mjölkproducenter, som med nuvarande
transportmöjligheter lätt kunde jämväl från utanför liggande områden
uppträda som konkurrenter på marknaden med pristryckande verkan. Ett
säkert medel till stabilisering av priset på konsumtionsmjölken torde dessa
avgifter bliva endast, därest de finge en så kraftig verkan, att de tvingade
utomstående mjölkproducenter in i organisationerna i sådan omfattning, att
dessa finge full bestämmanderätt över prisläget för konsumtionsvarorna.

Avgifternas verkan såsom ett medel att öka anslutningen till organisationerna
torde icke kunna förnekas. Emellertid syntes det, som örn denna
verkan i och för sig icke borde föranleda direkta tvångsåtgärder. Anslutningen
till föreningsrörelsen borde, örn rörelsen skulle vara sund, grundas
på övertygelse och icke på tvång. Härmed ville dock lantbruksstyrelsen
icke hava sagt, att icke läget kunde vara eller bliva sådant, att även en
sådan utväg, i och för sig främmande för allmän rättsuppfattning, måste
tillgripas.

Enligt lantbruksstyrelsens förmenande vore en direkt tvångsanslutning för
varje mjölkproducent inom område, där kooperativ mejeriproduktion kommit
i gång, jämväl ur de oorganiserade producenternas synpunkt att föredraga
framför en mera indirekt och förtäckt tvångsanslutning. Därigenom
skulle dessa, bland annat, få ett större inflytande på avgörandet av förevarande
ur deras synpunkt betydelsefulla frågor.

Med hänsyn till det anförda ansåge sig lantbruksstyrelsen böra uttala,
att styrelsen icke vöre beredd att nu i oförändrad form tillstyrka vidtagandet
av statliga åtgärder för införande av föreslagna lokala utjämningsavgifter.

Vid ärendets handläggning i lantbruksstyrelsen har stat skonsulenten
Carlberg i vissa avseenden varit av skiljaktig mening samt härutinnan
anfört:

»Örn föreslaget tilläggspris å exportsmör medför en höjning av den
inhemska prisnivån å mjölk och mjölkprodukter, torde detta medföra
något minskad konsumtion och något stegrad produktion, vilket i sin tur
medför, att exportkvantiteten av smör ökas. Då nuvarande smörexport,
omräknad i mjölk, kan beräknas motsvara cirka 8 procent av landets
totala mjölkproduktion, giver även en jämförelsevis obetydlig ändring i
produktionen respektive konsumtionen ett kraftigt utslag i fråga örn den
exporterade kvantitetens storlek. På grund av det nära sambandet mellan
det relativa prisläget för exportsmöret samt exportkvantitetens storlek,
och då en ökning av kvantiteten under nu rådande avsättningssvårigheter
kan väntas få en mer än eljest ogynnsam inverkan på prisläget,
kan det ifrågasättas, örn systemet verkligen kommer att medföra fördelar
i avsedd riktning.

Det förefaller sannolikt och synes önskvärt, att förhållandet mellan exportsmörets
pris samt priset å den inhemska marknaden kommer att
bliva oförändrat, örn tilläggspris utbetalas för exportsmör. Nu gällande
högre prisnivå å smör, som säljes i inländsk handel, torde komma att bestå
till följd av de lägre omkostnader, som i vissa avseenden vidlåda detta
smör. Vid sådant förhållande torde införande av tilläggspris för exportsmör
icke kunna förväntas hava något inflytande på det exporterade
smörets kvalitet.

Departe mentschefen.

40 Kungl. Maj:ts propositio7i Nr 255.

Av den allmänna prisutjämningsavgiften skulle viss mindre del tillfalla
andelsverksamhetens centralorganisation för täckande av ’organisationskostnader’.
Detta synes innebära, att jämväl mjölkproducenter, som
icke vilja inträda i organisationen, skola erlägga avgifter till dess verksamhet,
i vad avser deras anslutning till organisationen mot deras egen
önskan. Avgifternas användning på detta sätt synes kunna betecknas
såsom otillbörlig. Därjämte må framhållas, att det huvudsakliga syftet
med den allmänna prisutjämningsavgiften, nämligen höjandet av prisnivån
under nu rådande kristid, i fullt ut samma omfattning uppnås,
utan att ifrågavarande organisationsarbete stödjes av dessa medel. Det
bör jämväl beaktas, att vissa av de angivna åtgärderna handhavas antingen
av det allmänna eller av enskilda och att härför åtgå relativt små
statsbidrag samtidigt som effektiviteten av detta arbete icke giver anledning
till några väsentliga erinringar. På grund härav avstyrkes nämnda
användning av influtna utjämningsavgifter.

Då upptagande av allmänna utjämningsavgifter skulle påverka den
inhemska prisnivån och medföra en till cirka 25 miljoner kronor beräknad
stegring av jordbrukarnas årliga inkomster, synas ifrågasatta tvångsföreskrifter
beröra ej endast producenten utan i lika hög grad konsumenten.
Därför synes den av lantbruksstyrelsen föreslagna statliga mjölknämnden
böra vara sammansatt av såväl representanter för statsintresset
som av lika antal representanter för producent- och konsumentorganisationer.

Av synnerlig stor vikt är, att den lokala handeln organiseras på sådant
sätt, att illojal och förödande konkurrens undvikes, men då sättet för statens
medverkan för uppnående av det önskvärda målet icke utformats,
bör den ifrågasatta mjölknämnden erhålla uppdrag att utreda detta spörsmål
och eventuellt framlägga förslag i ämnet.»

Frågan örn mjölkproduktionens och mejerihanteringens läge påkallar
för närvarande stor uppmärksamhet från det allmännas sida. Prisfallet
å jordbrukets produkter har under den senaste tiden med särskild styrka
framträtt i avseende å mejeriprodukterna, jordbrukets utan jämförelse
viktigaste försäljningsvara. Genom importrestriktioner i vissa främmande
länder hava avsättningsmöjligheterna för våra mejeriprodukter
påverkats i ogynnsam riktning. Såsom framgår av den av mig inledningsvis
lämnade statistiska översikten har årsmedeltalet för de av mejerierna
enligt mejeristatistiken betalade priserna per kilogram invägd mjölk, vilket
medeltal 1913 utgjorde 8.8 öre, från 1925 till 1930 nedgått från 14.5 till
10.5 öre. För 1931 föreligger ännu icke någon officiell statistik, men otvivelaktigt
är, att motsvarande mjölkpris för sistnämnda år närmat sig eller
understigit förkrigspriset, och prisfallet har under de gångna månaderna
av innevarande år fortsatt. Det i smörprisstatistiken redovisade partipriset
å smör, som 1913 utgjorde 212 öre och 1925 336 öre, föll 1930 till
232 öre och 1931 ytterligare till 200 öre, allt per kilogram. Månadsmedeltalen
för mars och april 1932 utvisa så väsentligt under förkrigsnivån
liggande pris som 176 öre, respektive 182 öre. Under de sista veckorna
har priset ytterligare nedgått, och den allra senaste noteringen, för den

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

41

12 innevarande maj, upptager ett så ytterst lågt smörpris som 163 öre.
Man torde få gå tillbaka till våren 1904 för att återfinna en så låg notering.
Ostpriserna utvisa i huvudsak samma nedåtgående tendens som
smörpriserna.

På grund av mjölkproduktionens dominerande betydelse för vår lanthushållning
har det sålunda inträffade starka prisfallet å mejeriprodukter
kommit att på ett mycket ogynnsamt sätt påverka hela jordbruksnäringens
läge. Det torde ej heller kunna förnekas, att åtgärder ägnade
att effektivt förbättra det ekonomiska utbytet av mjölkhushållningen
skulle i närvarande stund mera än något annat gagna det stora flertalet
av landets jordbrukare, oavsett storleken av deras lantbruk. Vid övervägande
av åtgärder från det allmännas sida, som i nämnda syfte kunna
ifrågakomma, måste främst beaktas, att vi inom denna näringsgren alltjämt
hava ett produktionsöverskott, som måste exporteras, varför på
detta område medel och vägar måste sökas av annan art, än då det gällt
vissa andra av jordbrukets produkter, t. ex. spannmål.

För uppnående av ett förbättrat ekonomiskt utbyte av mjölkhushållningen
är det givetvis av stor vikt, att från jordbrukarnas egen sida intet
uraktlåtes, som kan vara ägnat att nedbringa produktionskostnaderna.
Vad beträffar åtgöranden i denna riktning må erinras, att det för närvarande
arbetas energiskt över hela vårt land på att förbilliga foderförsörjningen
genom ett mera rationellt utnyttjande av de möjligheter, som
vi äga i naturliga betesmarker, eller genom anläggande av kulturbeten.
Förhoppningar hava också knutits till den i Finland utexperimenteraae
metoden för konservering av foder genom ensilageberedning, vilken metods
utnyttjande jämväl i vårt land nyligen möjliggjorts genom användningsrättighets
förvärvande. Beträffande mejerihanteringen pågår, delvis
med stöd av statsmedel från den 1930 inrättade mejerilånefonden, ett
omfattande nydaningsarbete genom nedläggande av mindre, otidsenliga
mejerier och koncentration av driften till större, lämpligt belägna och
modernt utrustade mejerier. Erfarenheten talar för att på denna väg
— genom förbilligade driftskostnader — mejeridriftens och mjölkproduktionens
räntabilitet kan i viss mån förbättras.

Såsom den viktigaste angelägenheten framstår emellertid, enligt min
mening, vidtagande av åtgärder för att på ett fullt rationellt och ekonomiskt
sätt ordna själva avsättningen av mjölk och mejeriprodukter i
hela landet. Även i detta avseende har med stöd av statsmedel under de
båda senaste åren utförts ett organisationsarbete, som kommit att omspänna
större delen av landet, och ett flertal mejeriförbund eller liknande
sammanslutningar samt föreningar av mjölkleverantörer hava bildats
eller planerats i skilda landsdelar. Skola avsedda fördelar vinnas, måste
på avsättningens område sammanhållning och samarbete åvägabringas
såväl lokalt mellan de inom en viss rayon förefintliga leverantörerna av
mjölk och mejeriprodukter som också mellan de olika distriktssamman -

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

slutningarna inbördes. Arbetet härmed har nu, såsom framgår av den
lämnade redogörelsen, fortskridit så långt, att en riksförening mellan
landets mejerier är under bildande.

I avseende å det arbetsprogram beträffande mejeriprodukternas avsättning,
som uppställts för nyssberörda riksorganisation och de till denna
hörande lokala sammanslutningarna, har redogörelse, på sätt nyss återgivits,
lämnats i den av Sveriges allmänna lantbrukssällskaps mejerisektion
nyligen upprättade, av sällskapet med skrivelse den 9 innevarande
maj överlämnade promemorian. Ett genomförande av det förslag, som
sålunda framlagts av lantbrukssällskapets mejerisektion, förutsätter viss
rätt för organisationen att jämväl från utomstående producenter uttaga
särskilda avgifter för möjliggörande av en utjämning och ett stödjande
av priserna å mjölk och mejeriprodukter. De ifrågasatta avgifterna skulle
vara av två slag, dels allmänt prisutjämningsbidrag, som skulle utgå å
all saluförd mjölk och användas för stödjande av den inhemska prisnivån
å smör och ost, och dels lokalt prisutjämningsbidrag å den inom visst avsättningsområde
saluförda konsumtionsmjölken och grädden, vilket senare
bidrag skulle uttagas i syfte att lokalt stödja prisnivån å sistnämnda produkter.

Utgångspunkten för lantbrukssällskapets förslag i avseende å det allmänna
prisutjämningsförfarandet är det kända förhållandet, att exportsmörets
pris kommit att bliva normgivande för priset även å det smör,
som försäljes inom landet, och delvis jämväl å det allmänna mjölkpriset.
Förslaget åsyftar nu att — sedan en notering genom riksorganisationens
försorg fastställts å smöret, avsedd att tjäna till ledning för avsättningen
å den inhemska marknaden — genom uttagande av berörda allmänna avgift,
förslagsvis angiven till 0.2 öre per kilogram saluförd mjölk, erhålla
medel, varigenom riksorganisationen kan sätta de mejerier, som tillverka
smör för export, i tillfälle att betala sina mjölkleverantörer ett högre
pris för mjölken, än som hetingas av de för exportsmöret erhållna priserna.
Härigenom begränsas exportsmörets dominerande inflytande å den
inhemska prisbildningen för mjölk och mejeriprodukter, och möjligheter
beredas för åstadkommande av bättre avsättningsförhållanden för nämnda
produkter inom landet. Effekten av detta prisutjämningsförfarande sammanhänger
därmed, att endast en förhållandevis mindre del — enligt beräkning
ungefär 1U — av all saluförd mjölk åtgår för smörberedning för
export.

Förslaget örn lokalt prisutjämningsförfarande har tagit sikte på det
förhållandet, att en ekonomisk intressegemenskap mellan samtliga producenter
inom ett visst tillförselområde måste vara till finnandes för uppehållande
därstädes av prisnivån å konsumtionsmjölk och grädde. En sådan
intressegemenskap kan enligt lantbrukssällskapet ernås, örn leverantörerna
av konsumtionsmjölk och grädde avstå en del av det å dessa pro -

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

dukter erhållna priset till de producenter inom distriktet, som leverera
mjölk för beredning av smör oell ost. Detta skall enligt förslaget ske på
så sätt, att en lokal avgift upptages å all inom området saluförd konsumtionsmjölk
och grädde samt att därigenom influtna belopp fördelas å den
till produktberedning amvända mjölken. Genom denna anordning avses
bland annat, att prisskillnaden mellan konsumtionsmjölken och den mjölk,
sorn, användes för beredning av smör och ost, må komma producenterna
till godo och ej såsom mellanhandsvinst tillfalla den privata mjölkhandeln.
Av lantbrukssällskapets framställning framgår, att vissa lokala
mejeriförbund redan för sina medlemmar infört ett system med prisutjämning
mellan å ena sidan konsumtionsmjölk och grädde samt å
andra sidan mjölk för produktberedning. För att anordningen skall bliva
mer allmänt använd och vinna i effektivitet samt för tryggande av
nödig sammanhållning mellan producenterna erfordras emellertid enligt
lantbrukssällskapets mening, att mejeriorganisationer få rätt att uttaga
nu avsedda avgifter även av utanförstående mjölkförsäljare.

Ett genomförande i huvudsak av det förslag, som sålunda framlagts av
lantbrukssällskapet, åsyftande rätt för organisationen att under vissa förutsättningar
uttaga utjämningsavgifter jämväl av utanförstående, skulle
enligt mitt förmenande sannolikt i hög grad bringa stöd åt arbetet med
mejerihanteringens och mjölkhandelns merkantila organisation samt förbättra
avsättnings- och prisförhållandena å hithörande produkter för producenterna
i gemen. Jag vill här också erinra örn vad som på detta eller
närgränsande områden vidtagits i vissa andra länder, såsom Norge, England,
Österrike, Nederländerna och Schweiz, och varför redogörelse i det
föregående lämnats. I ett utpräglat krisläge som det nuvarande synes det
mig påkallat, att extraordinära åtgärder vidtagas jämväl hos oss, och jag
anser mig därför böra uttala mig för ett genomförande i huvudsak av lantbrukssällskapets
förslag. Såsom en uttrycklig förutsättning för förslagets
genomförande måste principiellt gälla, att de organisationer, som skola
tillerkännas rätt att uttaga här avsedda avgifter, nått en viss betydande
omfattning. Men sedan detta skett, synes det mig skäligt, att genom statsmakternas
medverkan på föreslaget sätt en hjälp till självhjälp lämnas,
som ytterst avser att komma alla mjölkproducenter och därmed praktiskt
taget hela jordbruksnäringen till godo. Såvitt jag kunnat finna har på förevarande
område ej någon åtgärd av vad slag det vara må från något håll
föreslagits, örn vilken med visshet kan sägas, att den skulle åvägabringa
en hastig och påtaglig förbättring av läget, men det synes mig finnas
skäl antaga, att det av lantbrukarnas egen organisation nu framlagda
förslaget skulle kunna medföra så påtagliga vinster genom förbättring
och stabilisering av prisläget för några av lantmannanäringens allra viktigaste
produkter, att statsmakterna i denna för jordbruket allvarliga tid
icke böra undandraga sig att härutinnan lämna den begärda medverkan.

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Det synes mig vara högst angeläget, att frågan snarast må bringas till
lösning. Med hänsyn härtill och då uttagande av sådana avgifter, varom
här är fråga, måste grundas på beslut av riksdagen, har jag funnit mig
böra förorda, att Kungl. Majit, trots att ett i alla detaljer utformat förslag
för anordningens närmare genomförande ännu icke föreligger, för innevarande
års riksdag framlägger förslag till sådana grundläggande bestämmelser
i ämnet, att det tillämnade utjämningsförfarandet må kunna
komma till utförande redan under detta år. Med anledning härav har
inom departementet utarbetats ett förslag till förordning örn upptagande
av vissa avgifter för åstadkommande av förbättrad organisation vid avsättningen
av mjölk och mejeriprodukter. Förslaget torde såsom bilaga
A fogas till detta protokoll.

I avseende å det av mig tillstyrkta förslagets närmare innebörd torde
jag få framhålla följande.

Rätt att uttaga här avsedda avgifter, vare sig fråga är örn den allmänna
avgiften eller örn de lokala avgifterna, måste givetvis göras beroende
av Kungl. Maj :ts i vart fall meddelade beslut. Lika med lantbrukssällskapet
har jag ansett, att initiativet till Kungl. Majlis förordnande
örn avgifts upptagande bör utgå från vederbörande organisation. Varje
meddelat förordnande bör gälla för viss bestämd tid. Vid fastställande
av avgifternas belopp och grunderna för dessas utgående bör Kungl.
Majit äga frihet att avvika från vad organisationen må hava för sina
egna medlemmar beslutat, med den inskränkning allenast, att avgift till
högre belopp och för längre tid än organisationen beslutat eller gjort
framställning örn ej må av Kungl. Majit fastställas. Vid förordnande
örn avgifts upptagande bör angivas, att förordnandet gäller såväl de till
organisationen anslutna som de utanför densamma stående producenterna.
I samband därmed bestämmes, i vad mån vissa grupper av mjölkleverantörer
på grund av obetydlig produktion eller av andra liknande
förhållanden böra fritagas från avgiftsskyldighet. Fastställer Kungl.
Majit lägre avgift än organisationen beslutat uttaga av egna medlemmar,
är den överskjutande delen givetvis att betrakta såsom en frivilligt
inom organisationen upptagen avgift, för vilken gäller vad organisationen
därom beslutat. De avgifter, örn vilkas uttagande Kungl. Majit förordnar,
få givetvis karaktär av allmänna avgifter för ifrågavarande produktions
stödjande. Bestämmanderätten över de influtna avgifternas användning
bör följaktligen också läggas i det allmännas band samt utövas
på så sätt, att Kungl. Majit fastställer plan för användningen. De organisationer,
som tillerkännas rätt att uppbära avgifter, böra gentemot
Kungl. Majit vara redovisningsskyldiga för att avgifterna användas enligt
de fastställda planerna. Meddelat förordnande örn upptagande av
avgift bör kunna av Kungl. Majit återkallas, där omständigheterna därtill
giva anledning.

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

De medel, som inflyta genom upptagande av allmän prisutjämningsavgift,
torde, såsom lantbrukssällskapet föreslagit, förutom sitt egentliga
ändamål —■ stödjande av prisnivån å samt främjande i övrigt av avsättningen
av mjölk- och mejeriprodukter -— kunna få tagas i anspråk för
vissa kostnader för organisationsarbetet å mejerihanteringens område.
I vilken omfattning detta bör ske, torde få prövas i sammanhang med
meddelande av förordnande örn sådan avgifts upptagande och fastställande
av plan för användningen av sålunda influtna medel eller på särskild
framställning av den organisation, som omhänderhar förvaltningen
av nämnda medel. I anslutning till vad lantbruksstyrelsen i denna del
anfört anser jag mig emellertid böra framhålla, att för ändamålet ej
bör tagas i anspråk större belopp än som prövas oundgängligen erforderligt.
Av influtna avgifter böra givetvis bestridas kostnaderna för avgifternas
upptagande samt den kontroll å avgifternas användande och å
verksamheten i övrigt, som må finnas nödig att föreskriva.

För att en organisation skall kunna medgivas rätt att upptaga avgift
av här ifrågavarande slag torde böra uppställas något strängare bestämmelser,
än lantbrukssällskapets förslag innefattar. För att förordnande
örn upptagande av allmän prisutjämningsavgift skall kunna meddelas
synes mig böra uppställas såsom villkor, att framställning därom blivit
gjord av mejerisammanslutning, som representerar minst 60 procent av
den totala årliga invägda mjölkmängden vid rikets samtliga mejerier
enligt den senaste tillgängliga officiella mejeristatistiken, samt att denna
framställning biträtts av minst 4/s av sammanslutningens medlemmar,
företrädande sammanlagt minst 9/io av den totala årliga invägda mjölkmängden
vid de till sammanslutningen hörande mejerierna. För förordnande
örn upptagande av lokal prisutjämningsavgift torde böra fordras,
att framställning gjorts av mejerisammanslutning, representerande minst
70 procent av den tofala saluförda mjölkmängden inom det ifrågavarande
området enligt beräkning, som Kungl. Majit finner sig kunna godtaga,
samt att framställningen biträtts av minst 4/s av sammanslutningens medlemmar,
företrädande sammanlagt minst 9/io av den totala årliga invägda
mjölkmängden vid de till sammanslutningen anslutna mejerierna. Örn
dessa skärpta villkor uppställas, torde det väsentliga av lantbruksstyrelsens
invändningar mot upptagande av lokal prisutjämningsavgift förfalla.

Enligt förslaget till förordning skall Kungl. Majit äga meddela de
närmare bestämmelser, som erfordras angående tillämpningen av föreskrifterna
i förordningen. Innan dylika bestämmelser utfärdas, erfordras
givetvis ytterligare överväganden i avseende å bland annat sådana
spörsmål som sättet för fastställande av den mjölkmängd, varå olika
mjölkförsäljare hava att erlägga avgift, skyldighet för avgiftspliktig att
lämna uppgifter örn sin mjölkproduktion, förfarandet vid avgifters erläggande
eller indrivande, ordningen för klagomål över ålagd avgift

46

Kungl. Majlis proposition Nr 255.

samt kontrollen rörande organisationens omhänderkavande av uppburna
medel. Vad särskilt angår frågan örn förfarandet vid avgifternas
erläggande må framhållas, att förslag till bestämmelser härom torde
böra framläggas av vederbörande mejeriorganisation samt att hithörande
föreskrifter givetvis böra göras i möjligaste mån enkla och praktiska. För
handhavandet av den erforderliga kontrollen torde, såsom lantbrukssällskapet
och lantbruksstyrelsen också ifrågasatt, böra tillsättas en statens
mjölknämnd. Denna torde böra hava till uppgift att avgiva yttranden över
inkomna framställningar örn upptagande av avgifter och över upprättade
planer rörande inflytande medels användning, att utöva kontroll över
medlens användning samt i övrigt följa den verksamhet, varom här utfråga,
och hos Kungl. Majit göra de framställningar, vartill förhållandena
kunna föranleda. Inom nämnden torde böra inrymmas representanter
för olika berörda viktigare intressegrupper, däribland jämväl konsumenterna.

Under framhållande, att det av mig nu tillstyrkta förslaget till förordning
i ämnet synes jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna, utan hinder
av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade
tiden gått till ända, föreläggas riksdagen, hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att antaga omförmälda förslag till förordning örn upptagande av vissa
avgifter för åstadkommande av förbättrad organisation vid avsättningen
av mjölk och mejeriprodukter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!
Rune Thygesen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

47

Bilaga A.

Förslag

till

förordning om upptagande av vissa avgifter för åstadkommande av
förbättrad organisation vid avsättningen av mjölk och mejeriprodukter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För åstadkommande av förbättrad organisation vid avsättningen av
mjölk och mejeriprodukter skola, där Kungl. Majit så förordnar, enligt
bestämmelserna i denna förordning upptagas vissa avgifter å mjölk och
grädde.

Skyldighet att erlägga avgift åligger enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
antingen den, som producerar mjölk eller grädde, varå avgift enligt denna
förordning skall utgå, eller ock mejeri eller mjölkhandlare, som mottager
sådan vara; ägande Kungl. Majit att från avgiftsskyldighet undantaga
de fall, där så med hänsyn till ringa produktion eller andra förhållanden
finnes skäligt. 2 3 4

2 *.

Avgifter, varom i 1 § sägs, må upptagas dels inom hela riket (allmän
avgift) och dels inom tillförselområdena till olika konsumtionsorter (lokal
avgift).

3 §.

Förordnande örn upptagande av allmän avgift må ej meddelas, med
mindre framställning därom blivit gjord av mejerisammanslutning,
som representerar minst 60 procent av den totala årliga invägda mjölkmängden
vid rikets samtliga mejerier enligt den senaste tillgängliga officiella
mejeristatistiken, och denna framställning biträtts av minst “U av
sammanslutningens medlemmar, företrädande sammanlagt minst 9/io av
den totala årliga invägda mjölkmängden vid de till sammanslutningen
anslutna mejerierna.

Avgift må ej fastställas för längre tid eller till högre belopp än som begärts
i framställning, varom i första stycket sägs.

4 §.

Allmän avgift skall utgå å inom riket saluförd mjölk samt å mjölk, som
kommer till användning för beredande hos mjölkproducenten av grädde,
smör eller ost för avsalu.

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

5 $.

Allmän avgift skall uppbäras av mejerisammanslutning, på vars framställning
förordnande örn sådan avgifts upptagande blivit meddelat, och
förvaltningen av de genom avgiften influtna medlen skall omhänderhavas
av samma mejerisammanslutning.

6 %.

Medel, vilka inflyta genom upptagande av allmän avgift, skola av den
mejerisammanslutning, som förvaltar medlen, enligt av Kungl. Majit fastställd
plan användas till åtgärder för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden
inom riket för mjölk och mejeriprodukter.

7 §.

Förordnande örn upptagande av lokal avgift må ej meddelas, med
mindre framställning därom blivit gjord av mejerisammanslutning,
som representerar minst 70 procent av den totala saluförda mjölkmängden
inom tillförselområdet enligt beräkning, som Kungl. Majit finner sig
kunna godtaga, och denna framställning hiträtts av minst 4/s av sammanslutningens
medlemmar, företrädande sammanlagt minst 9/io av den totala
årliga invägda mjölkmängden vid de till sammanslutningen anslutna mejerierna.

Avgift må ej fastställas för längre tid eller till högre belopp än som begärts
i framställning, varom i första stycket sägs.

8 §.

Lokal avgift skall utgå å sådan inom det ifrågavarande tillförselområdet
saluförd mjölk och grädde, som ej är avsedd för beredande av smör
eller ost eller annan mejeriprodukt.

9 $.

Lokal avgift skall uppbäras av mejerisammanslutning, på vars framställning
förordnande örn sådan avgifts upptagande blivit meddelat, och förvaltningen
av de genom avgiften influtna medlen skall omhänderhavas av
samma mejerisammanslutning.

10 §.

Medel, vilka inflyta genom upptagande av lokal avgift, skola av den
mejerisammanslutning, som förvaltar medlen, enligt av Kungl. Majit fastställd
plan användas till utjämnande av skillnaden mellan de priser, som
producenterna inom tillförselområdet erhålla för konsumtionsmjölk, och de
priser, som de erhålla för mjölk avsedd för beredande av mejeriprodukter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

49

11 §.

Mejerisammanslutning, som uppburit allmän eller lokal avgift, är gentemot
Kungl. Majit redovisningsskyldig för att medlen användas enligt därför
av Kungl. Majit fastställd plan.

12 $.

Förordnande örn upptagande av allmän eller lokal avgift må, där förhållandena
därtill föranleda, av Kungl. Majit återkallas.

13 §.

För handläggning av frågor i avseende å tillämpningen av denna förordning
tillsätter Kungl. Majit en nämnd, statens mjölknämnd, med uppgift
att avgiva yttranden i de ärenden, som enligt denna förordning
skola avgöras av Kungl. Majit, att utöva kontroll över utgörande och användning
av de i förordningen omförmälda avgifter samt att i övrigt
följa den verksamhet, varom här är fråga, ävensom att hos Kungl. Majit
göra de framställningar, vartill förhållandena kunna föranleda.

Närmare föreskrifter örn nämndens sammansättning och verksamhet
meddelas av Kungl. Majit.

14 §.

Erforderliga föreskrifter beträffande ordningen för allmän eller lokal
avgifts fastställande, erläggande och indrivande, så ock närmare bestämmelser
i avseende å förordningens tillämpning i övrigt meddelas av
Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den dag Kungl. Majit bestämmer.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 213 höft. (Nr 255.)

4

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Tabell över mejerisammanslutningarna i riket samt antalet till

ilejerisammaiislutning

Mejeri sammanslutningens verksamhets-område

Mejerisamman-

slutningen

konstituerad

Stockholms leveransområde
omfattande Stockholms län, Uppsala
län utom norra delen, Södermanlands
län, Västmanlands län utom norra de-len, Östergötlands län samt Örebro län:

1. Mjölkcentralen........................

Hela området utom Örebro län

26/< 1915

2. Östergötlands läns mejeriförbund

Östergötlands län utom till mjölk-

s0/8 1932

3. Örebroortens mejeriförening ...

centralen anslutna mejerier

Örebro län

_

Summa 1—3

Kopparbergs, Gävleborgs och Väster-bottens län:

4. Dalarnas mejeriförening............

Kopparbergs län

l4/n 1931

5. Gävleortens mjölkleverantörföre-

Angränsande delar av Gävleborgs län,

1913

ning.................................

Uppsala o. Västmanlands län

6. Mellersta Norrlands mejeriförbund

Västernorrlands län och norra Häl-

T/io 1931

Summa 4—6

Summa 1—6

Kalmar län:

7. Tjustbygdens mejerikretsförening

singland

Norra och södra Tjusts härader

33/7 1931

8. Södra Kalmar läns mejeriförbund

Södra delen av Kalmar län

3Ii 1931

Summa 7—8

Gotland:

9. Gotlands smör- och äggexport-förening ..............................

Gotlands län

1915

Blekinge län:

10. Blekinge mejeriförbund............

Blekinge län

17/e 1931

Skåne:

11. Sydöstra Skånes mejeriförbund

Albo, Järrestads, Ingelstads, Härre-

1931

12. Nordöstra » »

stads, Ljunits o. Färs härader
Gärds, Villands, Östra och Västra

mars 1931

13. Nordvästra » »

Göinge härader

Norra o. Södra Åsbo, Bjäre härader

,6/n 1931

Summa 11—13

Göteborgs leveransområde:

14. Västsvenska mejeriernas central-

samt vissa delar av Malmöhus län

Hallands, Göteborgs- o. Bohus samt

30/is 1931

förbund ..............................

Älvsborgs län

Jämtlands län:

15. Jämtlands förenade mejerier ...

Jämtlands län

1930

Västerbottens län:

16. Umeå mejeriaktiebolag ............

Södra delen av Västerbottens län

—

Norrbottens län:

17. Norrbottens läns producentföre-ning...................................

Norrbottens län

1911

Summa 1—17

Hela riket

1 Därjämte 76 skumstationer och uppsamlingsställen. — 3 Enligt mejeristatistiken 1930 inom
— 3 Ett mjölkcentralen tillhörigt mejeri inom Örebro län är inräknat i mjölkcentralens

Kungl. May.ts proposition Nr 255.

51

Bilaga B.

dem anslutna mejerier och vid dessa invttgd årlig mjölkmängd.

Mejeri-

Antal mejerier inom
området enligt

Årlig mjölkmängd enligt

Ansluten
mjölk i

senaste uppgifter j

senaste uppgifter från

slutningen

från sammanslut-

sammanslutningarna

av den

Uppgiven mjölkmängd

börjat

verksam-

ningarna

totala
inväg-

Anslutna

Hos anslutna

Hos samtliga

heten

till sam-manslut-ningen

Samtliga

mejerier

ton

mejerier

ton

ningen

1

y 7 1915
ännu ej börjat

1 90

22

2 177
52

324,466

42,900

i 2 437,656 i
f

}• 83.9

1930—1931.

1929.

>/e 1920

18

45

34,992

402,358

8 68,910

50.8

1931.

130

274

506,566

79.4

avses börja

41

45

c:a 36,000

c:a 37,000

97.3

beräknad anslutning.

l/v 1932

10

21

18,926

27,783

68.1

1931 för sammanslutn. o.
1930 för hela området.

‘/i 1932

18

34

18,720

27,700 |

67.6

1931.

69

100

73,646

92,483

79.6

199

374

476,004

599,049

7S.fi

v* 1932

ännu ej börjat

16

22

21,561

25,600

84.2

1931.

40

69

70,215

97,811

71.8

1930.

56

91

91,776

123,411

74.4

1916

18

26

36,080

42,908

84.1

1931.

Vi 1932

9

19

37,853

48,737

77.7

huvudsakligen 1931.

Vi 1932

35

35

133,000

133,000

100.0

1930.

»/i 1932

22

42

57,607

91,930

62.7

huvudsakligen 1931.

ännu ej börjat

26

48

108,427

151,189

71.7

huvudsakligen 1931.

83

125

299,034

376,119

79.6

ännu ej börjat

37

137

102,733

241,552

42.5

! huvudsj&ligen 1931.

1930

32

40

c: a 15,000

c:a 17,000

88.2

1931.

utvidgad vid
början av 193S

7

9

12,209

12,485

97.8

1931.

26

26

13,457

13,457

lOO.o

mejeristatistiken 1930.

467

847

1,084,146

1,474,718

73.6

467

4 1,600

1,084,146

4 2,047,637

52.9

1

ifrågavarande län med frånräknande av de mejerier, som tillhöra Gävleortcns lcveransomrade.
verksamhetsområde. — 4 Enligt mejeristatistiken 1930.