Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

1

Nr 253.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av
ett avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter; given
Stockholms slott den 6 maj 1932.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 29 april 1932 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett denna dag undertecknat avtal
mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
direkta skatter, med till avtalet hörande slutprotokoll, vill Kungl. Majit härmed
föreslå riksdagen att

dels godkänna berörda avtal och slutprotokoll;

dels ock i övrigt bifalla det förslag, örn vars framläggande för riksdagen
föredragande departementschefen denna dag hemställt.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Bihang till riksdagens protokoll 1932

1 sami,

211 haft. (Nr 253.)

1

2

Kungl. Majlis proposition nr 253.

Avtal mellan Konungariket Sverige
och Konungariket Danmark för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
direkta skatter.

Konungariket Sverige och Konungariket
Danmark hava, för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande direkta
skatter, överenskommit att sluta
avtal angående uppdelning av beskattningsrätten
mellan de båda staterna
med hänsyn till olika skattekällor.

För detta ändamål hava till fullmäktige
utsett:

Hans Majit Konungen av Sverige:

Sin Minister för utrikes ärendena,
Hans Excellens Friherre S. G. F. T.
Ramel,

Hans Majit Konungen av Danmark
och Island:

Sin Envoyé extraordinär och Ministre
plénipotentiaire i Stockholm,
Greve E. V. S. C. Reventlow,

vilka, efter att hava granskat varandras
fullmakter och funnit dem i god
och behörig form, överenskommit örn
följande bestämmelser:

Artikel 1.

Detta avtal är tillämpligt å medborgare
i Konungariket Sverige och Konungariket
Danmark samt å svenska
och danska juridiska personer.

Artikel 2.

Avtalet innehåller bestämmelser allenast
rörande direkta skatter.

Med direkta skatter avses i detta avtal
skatter, som på grundval av de avtalslutande
staternas lagstiftning utgå
direkt å nettoinkomst eller å nettoför -

Overenskomst mellom Kongeriget
Danmark og Kongeriget Sverige til
Undgaaelse af Dobbeltbeskatning vedrorende
direkte Skatter.

Kongeriget Danmark og Kongeriget
Sverige er, for at undgaa Dobbeltbeskatning
vedrorende direkte
Skatter, blevet enige örn at oprette
en Overenskomst angaaende Deling af
Beskatningsretten mellem begge Stater
med Hensyn til forskellige Skattekilder.

I dette 0jemed har til Befuldmaegtigede
udnsevnt:

Hans Majestät Kongen af Danmark
og Island:

Sin overordentlige Gesandt og befuldmaegtigede
Minister i Stockholm,
Greve E. V. S. C. Reventlow,

Hans Majestset Kongen av Sverige:

Sin Udenrigsminister, Hans Excellence
Friherre S. G. F. T. Ramel,

som, efter at havé undersogt hinandens
Fuldmagter og fundet dem i god
og behörig Form, er blevet enige örn
folgende Bestemmelser:

Artikel 1.

Denne Overenskomst tinder Anvendelse
med Hensyn til Statsborgere
i Kongeriget Danmark og Kongeriget
Sverige samt paa danske og
svenske juridiske Personer.

Artikel 2.

Overenskomsten angaar alene direkte
Skatter.

Som direkte Skatter anses i denne
Overenskomst Skatter, som paa
Grundlag af de kontraherende Staters
Lovgivning erlsegges direkte af Net -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

3

mogenhet, vare sig för statens eller
kommuns räkning.

Som direkta skatter anses särskilt:

1. beträffande lagstiftningen i Sverige
:

a) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

b) kommunal inkomstskatt,

c) kommunal progressivskatt, samt

d) utskylder och avgifter, som utgå
efter samma grunder som någon av de
under a)—c) angivna skatterna;

2. beträffande lagstiftningen i
Danmark:

a) inkomst- och förmögenhetsskatt
till staten,

b) kommunal inkomstskatt,

c) utskylder och avgifter, som utgå
efter samma grunder som någon av
de under a) och b) angivna skatterna.

Artikel 3.

Såframt ej annat stadgas i detta avtal,
beskattas inkomst och förmögenhet
allenast i den av de avtalslutande staterna,
där den skattskyldige anses vara
bosatt.

Enskild skattskyldig anses enligt
detta avtal bosatt i en av staterna, örn
han där har sitt egentliga bo och hemvist,
eller, därest han icke har sådant
ho och hemvist i någon av dessa stater,
om han där stadigvarande vistas. Stadigvarande
vistelse i ena staten anses
föreligga under tid, då den skattskyldige
å någon ort inom staten uppehåller
sig under omständigheter, av vilka kan
slutas till avsikt att vistas där icke
blott tillfälligtvis.

Enskild skattskyldig, som icke bär
sitt egentliga bo och hemvist eller stadigvarande
vistas i någon av de avtalslutande
staterna men likväl enligt
lagstiftningen i dessa stater blir utsatt
för dubbelbeskattning, skall vid tilllämpning
av bestämmelserna i detta avtal
anses vara bosatt i den stat, i vilken
han äger medborgarskap.

to-Indkomst eller af Netto-Formue,
enten for Statens eller Kommunens
Kegning.

Som direkte Skatter betragtes sserlig: 1.

vedrorende Lovgivningen i

Danmark:

a) Indkomst- og Formueskat til
Staten,

b) kommunal Indkomstskat,

c) Skatter og Afgifter, som er lsegges

paa samme Grundlag som nogen
af de under a) og b) angivne
Skatter,

2. vedrorende Lovgivningen i Sverige: a)

statslig Indkomst- og Formueskat,

b) kommunal Indkomstskat,

c) kommunal Progressivskat, samt

d) Skatter og Afgifter, som er lsegges

paa samme Grundlag som no gen

af de under a)—c) angivne Skatter.

Artikel 3.

Saafremt ikke andet bestemmes i
denne Overenskomst, beskattes Indkomst
og Formue kun i den af de
kontraherende Stater, hvor den skattepligtige
anses for at vare bosat.

Skattepligtige Personer betragtes
ifolge denne Overenskomst som bosatte
i en af Stateme, hvis de der har
deres faste Bopael og Hjemsted, eller,
saafremt de ikke har saadan Boptel
og Hjemsted i nogen af disse
Stater, hvis de stadigt opholder sig
der. Stadigt Ophold i den ene Stat
anses for at foreligge, naar den
skattepligtige opholder sig paa et
Sted indenfor Staten under Omstsendigheder,
af hvilke kan dragés den
Slutning, at Hensigten er at opholde
sig der ikke blot midlertidigt.

_ Skattepligtig Person, som ikke har
sin egentlige Bopsel og Hjemsted eller
stadigt opholder sig i nogen af de
kontraherende Stater, men alligevel
ifolge Lovgivningen i disse Stater bliver
udsat for Dobbeltbeskatning, skal
ved Anvendelse af Bestemmelserne i
denne Aftale anses for bosat i den
Stat, i hvilken han er Statsborger.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Juridisk person anses enligt detta avtal
vara bosatt i den stat, där styrelsen
eller högsta förvaltningen har sitt
säte. Emellertid beröras icke härav bestämmelserna
i de båda staternas lagstiftning
örn beskattningsort för oskifta
dödsbon.

Artikel 4.

Skatt å inkomst av fast egendom,
belägen i en av de båda staterna, utgår
allenast i denna stat.

Artikel 5.

Skatt å inkomst av handel, industri
eller annan rörelse eller yrke, vilken
inkomst härflyter från fast driftställe
i en av de båda staterna, utgår, såframt
ej i det följande annorlunda stadgas,
allenast i denna stat. Emnås fasta
driftställen i båda staterna, uppbär
vardera staten skatt å den del av
inkomsten, som förvärvas från inom
statens område befintligt fast driftställe.

Som fast driftställe anses plats, å
vilken för stadigvarande bruk vid rörelsens
utövande finnes särskild anläggning
eller vidtagits särskild anordning,
såsom plats där företaget har
sin ledning, kontor, filial, stadigvarande
agentur, tillverkningsplats, verkstad,
inköps- eller försäljningsställe,
varunederlag, gruva eller annan fyndighet,
som är föremål för bearbetning.

Som inkomst av rörelse betraktas
även inkomst genom delägarskap i företag,
dock icke inkomst av aktier och
likartade värdepapper.

Artikel 6.

Skatt å inkomst av företag för utövande
av sjöfart eller luftfart, vars
verkliga ledning har sitt säte i en av
de båda staterna, utgår allenast i denna
stat.

Juridisk Person betragtes ifolge
denne Overenskomst som bosat i den
Stat, hvor Bestyrelsen eller den hojeste
Ledelse bär sit Stede. Imidlertid
berores herved ikke Bestemmelserne
i de to Staters Lovgivning
om Beskatningsstedet for uskiftede
Bodsboer.

Artikel 4.

Skat paa Indkomst af fast Ejendom,
beliggende i en af de to Stater,
erlsegges kun i denne Stat.

Artikel 5.

Skat paa Indkomst af Handel, Industri
eller anden Erhvervs-Virksomhed
eller Noring, som udoves fra fast
Driftssted i en af de to Stater, er1
sigges, saafremt ikke andet bestemmes
i det felgende, kun i denne Stat.
Findes faste Driftssteder i begge Stater,
oppebierer hver Stat Skat paa
den Del af Indkomsten, som erhverves
fra Driftsstedet indenfor den paagmldende
Stats Omraade.

Som fast Driftssted betragtes Plads,
paa hvilken der findes särligt Anlseg
eller er vedtaget sserlige Bestemmelser
for stadigt Brug ved Virksomhedens
Udovelse, saasom Plads, hvor
Foretagendet har sin Ledelse, Kontor,
Filial, stadigvarande Agentur, Produktionssted,
Vserksted, Indkolps- eller
Salgssted, Vareoplag, Grube,
Stenbrud eller lignende, som er Genstand
for Bearbejdelse.

Som Indkomst af Erhvervs-Virksomhed
betragtes ogsaa Indkomst som
Medejere af Forretningsforetagender,
dog ikke Indkomst af Aktier og lignende
Vserdipapirer.

Artikel 6.

Skat paa Indkomst af Forretningsforetagender,
bestaaende i Udovelse af
Sefart eller Luftfart, hvis virkelige
Ledelse har sit Stede i en af de to
Stater, erlsegges kun i denne Stat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

5

Artikel 7.

För förmögenhet, bestående av fast
egendom i en av de båda staterna eller
tillbehör till sådan egendom, utgår
skatt allenast i denna stat.

För förmögenhet, bestående av företag
för utövande av handel, industri eller
annan rörelse eller yrke, utgår skatt
allenast i den stat, vilken enligt bestämmelserna
i detta avtal skatt å inkomst
av samma förmögenhet tillkommer.

Artikel 8.

För diplomatiska, lönade konsulära
och med dessa likställda representanter
för vardera av de avtalslutande staterna
skola gälla följande särskilda bestämmelser.
Dessa representanter, såvitt
de äro ämbetsmän till yrket, och
dem tilldelade befattningshavare samt i
nämnda ämbetsmäns eller befattningshavares
tjänst anställda personer, för
så vitt de ej äro medborgare i anställningslandet,
påföras direkta skatter i
anställningslandet allenast såvitt angår
i artiklarna 4, 5 och 6 angivna inkomster
och i artikel 7 omförmäld förmögenhet;
i övrigt förbehålles beskattningen
hemlandet.

Olönade konsuler, som äga medborgarskap
endast i den stat de representera,
påföras icke direkta skatter i
anställningslandet för förmåner, vilka
av dem åtnjutas såsom ersättning för
deras konsulära verksamhet; denna beskattning
förbehålles hemlandet.

Artikel 9.

Den stat, i vilken den skattskyldige
anses vara bosatt, må vid bestämmande
av skatten använda den skattesats,
som skulle hava tillämpats, örn även
inkomst och förmögenhet, som enligt
föreskrifterna i detta avtal äro i beskattningshänseende
förbehållna den
andra staten, tagits till beskattning i
förstnämnda stat.

Artikel 7.

Formue, bestaaende af fast Elendora
i en af de to Stater eller Tilbehor
til saadan Ejendom, beskattes
kun i denne Stat.

Formue, bestaaende i Foretagender
til Udovelse af Handel, Industri eller
anden Erhvervs-Virksomhed eller
Noring, beskattes kun i den Stat,
som Holge Bestemmelseme i denne
Overenskomst er berettiget til at
krseve Skat af Indkomsten af samme
Formue.

Artikel 8.

For diplomatiske, lonnede konsulsere
og med disse ligestillede Reprassentanter
for hver af de kontraherende
Stater gulder folgende sserlige
Bestemmelser:

Disse Reprgesentanter, forsaavidt
de er faste Embedsmsend, og de dem
tildelte Tjenestemsend, samt de i
nsevnte Embeds- eller Tjenestemsends
Tjeneste ansatte Personer, forsaavidt
de ikke er Statsborgere i Ansmttelseslandet,
beskattes kun i Ansaettelseslandet,
forsaavidt angaar de i Artikel
4, 5 og 6 angivne Indkomster og den
i Artikel 7 omtalte Formue; iovrigt
forbeholdes Beskatningen Hjemlandet.

Ulonnede Konsuler, som alene er
Statsborgere i den Stat, de reprsesenterer,
beskattes ikke i Ansaettelseslandet
af Fordele, der tilfalder dem
som Vederlag for deres konsulasre
Virksomhed. Denne Beskatning forbeholdes
Hjemlandet.

Artikel 9.

Den Stat, i hvilken den skattepligtige
anses för at vare bosat, maa ved
Fastsaettelsen af Skatten anvende den
Skattesats, som skulde havé vseret
bragt til Anvendelse, hvis ogsaa Indkomst
og Formue, som ifolge Forskrifterne
i denne Overenskomst kun
maa beskattes i den anden Stat, var
inddraget under Beskatning i forstnaevnte
Stat.

6

Kungl. Maj:is proposition nr S53.

Artikel 10.

Kan skattskyldig visa, att av beskattningsmyndigheterna
i de avtalslutande
staterna vidtagna åtgärder för
honom medfört dubbelbeskattning, må
han häremot göra erinringar hos den
stat, som han tillhör. Anses erinringarna
grundade, kan denna stats högsta
finansmyndighet träffa överenskommelse
med den andra statens högsta
finansmyndighet för att på skäligt sätt
undvika dubbelbeskattning.

Artikel 11.

I fall, då svårighet eller tvivelsmål
uppkommer vid detta avtals tolkning
och tillämpning, kunna de högsta finansmyndigheterna
i de båda avtalslutande
staterna träffa särskilda överenskommelser.

Artikel 12.

_ De avtalslutande staterna förbinda
sig att överlämna åt sina högsta finansmyndigheter
att träffa skäligt avgörande
av varje annan fråga, som,
på grund av olikhet mellan de i båda
staterna gällande principerna angående
skattens utgörande eller eljest, kan,
utan att vara uttryckligen reglerad i
detta avtal, uppstå beträffande de direkta
skatterna.

Artikel 13.

Detta avtal träder första gången i
tillämpning beträffande de skatter,
som utgå på grund av taxering — i
Sverige år 1932 och i Danmark för
taxeringsåret 1932/1933 — för kalenderåret
1931 eller de särskilda räkenskapsår,
som ligga till grund för dessa
taxeringar.

Artikel 14.

Detta avtal, som är avfattat i dubbla
originalexemplar på svenska och
danska språken, skall ratificeras för
Sveriges del med riksdagens samtycke
av Hans Majit Konungen av Sverige
och för Danmarks del av Hans

Artikel 10.

Kan den skattepligtige paavise, at
Bestemmelser, trufne af Beskatningsmyndighederne
i de kontraherende Stater,
for harn har medfört Dobbeltbeskatning,
maa han herimod gore Indsigelse
hos den Stat, som han tilhorer.
Anses Indsigelsen for begrundet, kan
denne Stats hojeste Binansmyndighed
trseffe Overenskomst med den anden
Stats hojeste Finansmyndighed for paa
rimelig Maade at undgaa Dobbeltbeskatning.

Artikel 11.

I Tilfselde, hvor Vanskeligheder eller
Tvivl opstaar ved denne Overenskomsts
Fortolkning og Anvendelse, kan
de hojeste Finansmyndigheder i begge
de kontraherende Stater traeffe sserlige
Overenskomster.

Artikel 12.

De kontraherende Stater forpligter
sig til at överläde til deres hojeste Finansmyndigheder
at trseffe rimelig Afgorelse
af ethvert andet Sporgsmaal
vedrorende de direkte Skatter, som, paa
Grund af Forskelligheder mellem de i
begge Stater gseldende Principer angaaende
Skattens Erlseggelse eller iovrigt,
kan förekomma uden at vsere udtrykkelig
reguleret i denne Overenskomst.

Artikel 13.

Denne Overenskomst bringes förste
Gang til Anvendelse vedrorende de
Skatter, som erlsegges paa Grundlag af
Skatteligningen — i Danmark för
Skatteaaret 1932/33 og i Sverige for
Aaret 1932 — for Kalenderaaret 1931
eller de sserlige Regnskabsaar, som
ligger til Grund for disse Anssettelser.

Artikel 14.

Denne Overenskomst, som er affattet
i dobbelte Originaleksemplarer paa
Dansk og Svensk, skal ratificeres for
Danmarks Vedkommende af Hans Majestet
Kongen af Danmark og Island
og for Sveriges Vedkommende med

Kungl. Majda proposition nr 253.

7

Maj :t Konungen av Danmark och Island.
Ratifikationshandlingarna skola
snarast möjligt utväxlas i Köpenhamn.
Avtalet träder i kraft med utväxlingen
av ratifikationshandlingarna
och förbliver gällande, så länge detsamma
icke uppsäges av någon av de
avtalslutande staterna. Uppsägning
skall äga rum minst åtta månader före
kalenderårets utgång. Har denna uppsägningstid
iakttagits, tillämpas avtalet
sista gången å de skatter, som
utgå på grund av taxering för det år,
vars utgång uppsägningen avsett.

Till bekräftelse härå hava de båda
staternas fullmäktige undertecknat avtalet
och försett detsamma med sigill.

Som skedde i Stockholm, i två
exemplar, den 6 maj 1932.

Fredrk Ramel.

(L. S.)

Rigsdagens Samtykke af Hans Majestset
Kongen af Sverige. Ratifikationsinstrumenterne
skal snarest muligt
udveksles i Köbenhavn. Overenskomsten
trseder i Kraft med Udvekslingen
af Ratifikationsinstrumenterne og förbliver
gseldende, saa lsenge den ikke
opsiges af nogen af de kontraherende
Stater. Opsigelse skal findé Sted
mindst otte Maaneder for et Kalenderaars
Udgang. Er dette Opsigelsesvarsel
blevet iagttaget, tinder Overenskomsten
sidste Gang Anvendelse
paa de Skatter, som erlsegges paa
Grundlag af Skatteligningen for det
Aar, hvis Udlob Opsigelsen angnar.

Til Bekrseftelse herpaa bär begge
Staters Befuldmsegtigede undertegnet
Overenskomsten og forsynet denne med
Segh

Som sket i Stockholm, i to Eksemplarer,
den 6 maj 1932.

E. Reventlow.

(L. S.)

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Slutprotokoll.

Vid undertecknandet av det denna
dag mellan Konungariket Sverige och
Konungariket Danmark slutna avtalet
för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande direkta skatter hava undertecknade
fullmäktige avgivit följande
likalydande förklaringar, som
utgöra en integrerande del av avtalet.

1. _ Angående sådana skattskyldiga,
som icke tillhöra någon av de avtalslutande
staterna, kunna de högsta finansmyndigheterna
i dessa stater från
fall till fall träffa särskilda överenskommelser
till undvikande av dubbelbeskattning.
Därvid skall i synnerhet
hänsyn tagas till skattskyldiga, tillhörande
sådana stater, vilka träffat
avtal med båda de avtalslutande staterna
angående undvikande av dubbelbeskattning.

2. Den i artikel 2 av avtalet intagna
uppräkningen av direkta skatter
avser icke att vara uttömmande.

Tvivelaktiga frågor rörande vilka
skatter, som innefattas under avtalet,
skola avgöras i samförstånd mellan de
båda staternas högsta finansmyndigheter.

De båda staternas högsta finansmyndigheter
skola, så ofta anledning
därtill förekommer, utbyta förteckningar
över i vardera staten utgående
direkta skatter.

3. Med kommuner förstås i detta
avtal kommuner av såväl högre som
lägre ordning.

4. Såsom direkta skatter enligt
detta avtal anses ej värdestegringsskatter,
omsättningsskatter, skatter å
samfärdsel eller förbrukning, särskil -

Slutprotokol.

Ved Undertegnelsen af den denne
Dag mellen! Kongeriget Danmark og
Kongeriget Sverige indgaaede Overenskomst
til Undgaaelse af Dobbeltbeskatning
vedrorende direkte Skatter har
undertegnede Befuldmaegtigede afgivet
folgendo enslydende Erklreringer, som
udgor en integrerende Del af Overenskomsten.

1. Angaaende saadanne skattepligtige,
som ikke tilhorer nogen af de kontraherende
Stater, kan de hojeste Finansmyndigheder
i disse Stater fra
Tilfselde til Tilfaelde trseffe saerlige
Overenskomster til Undgaaelse af Dobbeltbeskatning.
Herved skal sserlig
tages Hensyn til skattepligtige, tilhorende
saadanne Stater, som har truffet
Overenskomst med begge de kontraherende
Stater angaaende Undgaaelse
af Dobbeltbeskatning.

2. Den i Artikel 2 af Overenskomsten
optagne Opregning af direkte Skatter
tilsigter ikke at vare udtommende.

Tvivlssporgsmaal örn, hvilke Skatter
der omfattes af Overenskomsten,
skal afgores i god Forstaaelse mellem
begge Staters hojeste Finansmyndigheder.

Begge Staters hojeste Finan smyndigheder
skal, saa otte Anledning dertil
förekommer, udveksle Fortegnelser
över de i hver Stat gaeldende direkte
Skatter.

3. Ved Kommuner förstaas i denne
Overenskomst Kommuner af saavel
hojere som lavere Orden.

4. Som direkte Skatter Holge denne
Overenskomst betragtes ikke Vaerdistigningsskatter,
Omssetningsskatter,
Skatter paa Samfärdsel eller Forbrug,

Kungl. Majlis proposition nr 253.

9

da skatter å vinst å lotterier och vadhållning,
arvs- och gåvoskatter samt
ej heller i Sverige utgående »bevillningsavgifter
för särskilda förmåner
och rättigheter» eller motsvarande i
Danmark utgående skatter.

Därest i någondera staten införes
beskattning av inkomst av kapital vid
källan (genom avdrag), skall, intill
dess särskild överenskommelse träffas,
dylik beskattning ej innefattas under
avtalet.

5. Skulle tvivelsmål uppstå örn i
vilken av de båda staterna enskild
skattskyldig har sitt egentliga bo och
hemvist, skall denna fråga avgöras
genom särskild överenskommelse mellan
de högsta finansmyndigheterna i
de båda staterna. Hänsyn skall därvid
tagas till i vilkendera staten den
skattskyldige kan anses hava centrum
för sina intressen, eller, om ej heller
detta kan avgöras, till medborgarskapet.

Beträffande skattskyldig, som år efter
år vanligen under längre tidrymd
vistas i den av ie båda staterna, där
han enligt detta avtal ej anses vara
bosatt, kunna de båda staternas högsta
finansmyndigheter träffa skäligt avgörande,
i vad mån rätt att beskatta
inkomst eller förmögenhet, som i artikel
3 avses, skall tillkomma den
andra staten. Hänsyn skall härvid
tagas till de tidrymder den skattskyldige
vanligen vistas i vardera staten.

6. Inkomst eller förmögenhet, för
vilken oskift dödsbo i den ena staten
beskattas, må ej tillika beskattas hos
dödsbodelägare i den andra staten.

Penningfideikommiss samt avlösningssummor
för fideikommiss (danska
län och stamhus inbegripna) omfattas
icke av bestämmelserna i detta
avtal, utan skola däri nedlagd förmögenhet
och därav härflytande inkomster
vara underkastade beskattning efter
de i varje stat gällande bestämmelserna.
Båda staterna äro ense örn att
i förekommande fall genom sina högsta
finansmyndigheter upptaga förhand -

sserlige Skatter paa Lotteri-Gevinst og
Vseddemaal, Arve- og Gaveskatter
samt ej heller i Sverige erlagte Skatter
for saerlige Fordele og Rettigheder
(bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter) eller tilsvarende
i Danmark erlagte Skatter.

Saafremt der i nogen af Staterne indfores
Beskatning af Indkomst af Kapital
ved Hilden (ved Afkortning)
skal, indtil snarlig Overenskomst traeffes,
saadan Beskatning ikke indbefattes
i Overenskomsten.

5. Skulde Tvivl opstaa örn, i hvilken
af de to Stater en skattepligtig
Person har sin faste Bopael og Hjemsted,
skal dette Sporgsmaal afgores
ved saerlig Overenskomst mellem de
hojeste Finansmyndigheder i begge
Stater. Herved skal tages Hensyn til,
i hvilken af Staterne den skattepligtige
maa anses for at havé Centrum för
sine Interesser, eller, hvis ej heller
dette kan afgores, til hans Statsborgerforhold.

Angaaende Personer, som Aar efter
Aar sedvanlig i leengere Tidsrum har
Ophold i den af de to Stater, i hvilken
vedkommende efter denne Overenskomst
ikke kan anses for at vsere bosat,
kan begge Staters hojeste Finansmyndigheder
traeffe rimelig Afgorelse af,
i hvilket Omfång den anden Stat skal
havé Ret til at beskatte Indkomst og
Formue efter Reglerne i Artikel 3.
Herved skal tages Hensyn til det Tidsrum,
den skattepligtige ssedvanligvis
opholder sig i hver af Staterne.

6. Indkomst eller Formue, af hvilken
uskiftet Dödsbo i den ene Stat beskattes,
maa ikke tillige beskattes hos
de i Dodsboet anpartsberettigede i den
anden Stat.

Pengefideikommisser samt Aflosningssummer
för Fideikommisser (danske
Len og Stamhuse indbefattede)
omfattes ikke af Bestemmelseme i
denne Overenskomst, men den til saadanne
henhorende Formue og de deraf
flydende Indkomster, skal vrore undergivet
Beskatning efter de i hver Stat
gaddende Bestemmelser. Begge Stater
er enige örn i paakommende Tilfadde
gennén! sine hojeste Finansmyndighe -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

lingar om i vilken omfattning och efter
vilka grunder skattelindring kan
medgivas innehavare av sådana fideikommiss,
för så vitt dubbelbeskattning
av dem skulle föreligga.

7. Bestämmelsen i artikel 4 gäller
såväl inkomst, som förvärvas genom
den fasta egendomens omedelbara förvaltande
och brukande, som ock inkomst
genom uthyrning, utarrendering
samt varje annat slags användning av
egendomen ävensom realisationsvinst,
som förvärvas genom icke yrkesmässig
avyttring av fast egendom samt av
tillbehör, som avyttras i samband
med egendomen.

Såsom inkomst av fast egendom betraktas
inkomst genom avverkning av
skog på egen eller annans mark, så
ock inkomst, som må tillkomma avverkaren
genom det avverkade virkets
forsling till exporthamn och dess försäljning
inom riket ävensom genom sådan
förädling av virket, som inom riket
äger rum annorstädes än å fast
driftställe.

8. Till yrke enligt artikel 5 räknas
även fritt yrke, såsom vetenskaplig,
konstnärlig, litterär, undervisande
och uppfostrande verksamhet, så
ock verksamhet som läkare, advokat,
arkitekt och ingenjör.

9. Bestämmelserna i artikel 5 gälla
såväl inkomst, som förvärvas genom
omedelbart bedrivande av rörelse,
som ock inkomst genom rörelses upplåtelse
åt annan ävensom vinst genom
avyttring av rörelsen eller del därav
eller av föremål, som användes
i rörelsen.

10. Plats för byggnadsföretag,
vars utförande överskridit eller, såvitt
förutses kan, kommer att överskrida
en tidrymd av tolv månader, skall anses
såsom fast driftställe i avtalets
mening.

Past driftställe i den ena av de
avtalslutande staterna skall ej anses
föreligga allenast på den grund, att
ett i den andra staten hemmahörande
företag i den förra staten har ett dotterbolag
eller där upprätthåller af färs -

der at optage Forhandlinger om, i hvilket
Omfång og efter hvilke Grundsa?.tninger
Skattelempelse kan gives Indehaverne
af saadanne Fideikommisser,
forsaavidt Dobbeltbeskatning af dissa
skulde foreligge.

7. Bestemmelsen i Artikel 4 gulder
saavel Indkomst, som erhverves ved
den faste Ejendoms umiddelbare Anvendelse
og Brag, som Indkomst ved
Udleje, Bortforpagtning samt enhver
anden Slags Anvendelse af Ejendommen,
ligesom Realisationsfortjeneste,
som erhverves ved ikke erhvervsmaessig
Afhasndelse af fast Ejendom samt af
Tilbehor, som afhsendes i Förbindelse
med Ejendommen.

Som Indkomst af fast Ejendom betragtes
Indkomst ved Fseldning af
Skov paa egen eller andens Mark, saavel
som Indkomst, som maa tilkomme
Producenten ved det fseldede Tommers
Befordring til Eksporthavn og dets
Sälg indenfor Riget, ligesom ved saadan
Förädling af Tommeret, som finder
Sted indenfor Riget andetsteds end
paa fast Driftssted.

8. Til Näring ifolge Artikel 5 regnes
ogsaa fri Noring, saasom videnskabelig,
kunstnerisk, litterär, undervisende
og opdragende Yirksomhed,
som ogsaa Virksomhed som Lsege,
Advokat, Arkitekt og Ingenior.

9. Bestemmelseme i Artikel 5 gulder
saavel Indkomst, som erhverves ved
umiddelbar Drift af Yirksomheden,
som ogsaa Indkomst ved Virksomhedens
Udleje til en anden, ligesom
Fortjeneste ved Afhsendelse af Virksomheden
eller Del deraf eller af
Genstande, som anvendes i Virksomheden.

10. Pläds for Byggeforetagende,
hvis Udforelse har overskredet eller,
saavidt kan foradses, kommer til at
overskride en Tidsperiode af tolv
Maaneder, skal anses som fast Driftssted
i Overenskomstens Betydning.

Fast Driftssted i den ene af de kontraherende
Stater skal ikke anses for
at foreligge alene af den Grund, at et
i den anden Stat hjemmehorende Företagande
i den förste Stat har et Datterselskab
eller der opretholder Forret -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

11

förbindelser blott genom en fullständigt
oberoende representant eller genom
en representant (agent), som visserligen
är stadigvarande verksam för
företagets räkning inom den förra
staten men blott förmedlar affärer
utan att vara befullmäktigad att avsluta
affärer å företagets vägnar.

11. De högsta finansmyndigheterna
kunna sluta särskilt avtal för att
på skäligt sätt åstadkomma uppdelning
av inkomster av handel, industri
och annan rörelse i de i artikel 5
första stycket andra punkten avsedda
fallen.

12. Med »likartade värdepapper»
i artikel 5 sista stycket förstås, såvitt
gällande lagstiftning i Sverige angår,
lotter i solidariska bankbolag och bevis
å andelar i svenska ekonomiska
föreningar samt, såvitt gällande lagstiftning
i Danmark angår, bevis å
andelar, som innehavas av kommanditdelägare,
intressenter, andelshavare
eller andra begränsat ansvariga delägare
i förvärvsverksamhet,

Därest på grund av ändring av bestämmelserna
i någondera statens lagstiftning
angående bolag eller andra
sammanslutningar för företags drivande
fråga uppkommer örn innebörden
av uttrycket »likartade värdepapper»,
kunna de båda staternas
högsta finansmyndigheter träffa särskild
överenskommelse härutinnan.

13. Royalty, som utgår för nyttjande
av fast egendom eller för bearbetande
av gruva eller annan fyndighet,
beskattas i den av staterna,
där den fasta egendomen, gruvan eller
fyndigheten är belägen.

Annan royalty beskattas enligt bestämmelserna
i artikel 3.

Såsom royalty anses jämväl periodiskt
utgående avgift för utnyttjande
av patent, mönster eller dylikt.

14. Studenter, som allenast i studiesyfte
uppehålla sig i en av de avtalslutande
staterna, underkastas icke
beskattning i denna stat för belopp,
som de för sitt underhåll och sina
studier mottaga från sina i den andra

ningsforbindelser blot ved en fullständig
uafhsengig Representant eller
gennem en Representant (Agent),
som vel er stadigt virksom for Foretagendets
Regning indenfor den förste
Stat, men kun formidler Forretninger
uden at vere befuldmegtiget til at
af slutte Forretninger paa Foretagendets
Vegne.

11. De hojeste Finansmyndigheder
kan indgaa serlig Overenskomst for
paa rimelig Vis at tilvejebringe Deling
af Indkomster af Handel, Industri og
anden Erhvervs-Virksomhed i de i
Artikel 5, förste Stykke, andet Punkt,
tilsigtede Tilfelde.

12. Ved »lignende Verdipapirer»
i Artikel 5, sidste Stykke, förstaas,
forsaavidt den geldende Lovgivning i
Danmark angaar, Andelsbeviser, som
indehaves af Kommanditister, Interessenter,
Andelshavere eller andre ikke
fuldt ansvarlige Deltagere i ErhvervsVirksomhed,
samt, forsaavidt den geldende
Lovgivning i Sverige angaar,
Parter i solidariske Bankselskaber og
Beviser for Andele i svenske, ekonomiske
Föreningar.

Saafremt der paa Grund af Alldring
af Bestemmelserne i en af Staternas
Lovgivning angaaende Selskaber eller
andre Sammenslutninger i Erhvervsojemed
opstaar Sporgsmaal örn Bety
dningen af Udtrykket »lignende
Verdipapirer», kan begge Staters
hojeste Finansmyndigheder Heffe
serlig Overenskomst herom.

13. Royalty, som erlegges for Udnyttelse
af fast Ejendom eller for
Bearbejdelse af Grube, Stenbård eller
lignende, beskattes i den af Staterne,
Ilvor den faste Ejendom, Gruben eller
Bruddet er beliggende.

Anden Royalty beskattes Holge Bestemmelserne
i Artikel 3.

Med Royalty ligestilles periodisk
Afgift for Udnyttelse af Patent, Monster
eller lignende.

14. Studenter, som udelukkende
i Studieojemed opholder sig i en af de
kontraherende Stater, underkastes ikke
Beskatning i denne Stat for Belob,
som de til dores Ophold og Studier
modtager fra deres i den anden Stat

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

staten bosatta och där redan skattskyldiga
anhöriga.

15. Till undvikande av möjligen
uppkommande tvivelsmål uttalas, att
bestämmelsen i artikel 8 icke inverkar
på rätten att åtnjuta eventuella,
längre gående befrielser, som i kraft
av folkrättens allmänna regler medgivits
eller framdeles må komma att
medgivas diplomatiska och konsulära
befattningshavare.

I den mån på grund av sådana
längre gående befrielser påförande av
direkta skatter icke sker i anställr.
ingsstaten, förbehålles beskattningen
hemlandet.

Vad i artikel 9 stadgas örn rätt att
tillämpa viss högre skattesats skall
beträffande i artikel 8 första stycket
avsedd person gälla dennes hemland.

16. Beträffande arvs- och gåvoskatter
samt örn ömsesidigt bistånd
i beskattningsärenden förbehålla sig
de avtalslutande staterna att träffa
särskild överenskommelse.

17. Med hänsyn till den danska
lagstiftningens ståndpunkt att för bosättning
under viss tid i Danmark
taga till beskattning inkomst, som
under föregående år förvärvats, förklara
sig de avtalslutande staterna
ense därom, att hinder enligt avtalet
ej skall anses föreligga för dylik beskattning
i Danmark av inkomst, som
avses i artikel 3, samt att spörsmålet,
huruvida dubbelbeskattning i fråga
örn dylik inkomst skall anses föreligga,
skall enligt avtalet bedömas
med hänsyn till örn beskattning sker
i båda staterna på grund av bosättning
under samma tidrymd.

Örn en person, som efter den 1
april 1932 flyttar till Danmark från
Sverige, inom två år efter flyttningen
återflyttar till Sverige, skall Danmark
vara berättigat att, utan hinder
av bestämmelserna i artikel 3,
behålla beskattningsrätten för en tidrymd
motsvarande den skattefrihetsperiod,
som i Danmark medgivits vid inflyttningen,
dock ej längre än till ut -

bosatte og der skattepligtige Slaegtninge.

15. Til Undgaaelse af muligt opstaaende
Tvivlstilfaelde udtales, at Bestemmelsen
i Artikel 8 ikke indvirker
paa Retten til at nyde eventuelle yderligere
gaaende Fritagelse^ som i Kraft
af Folkerettens almindelige Regler er
indrommet eller fremdeles vil blive indrommet
diplomatiske og konsulaere
Tjenestemaend.

I det Omfång, i hvilket der paa
Grund af saadanne yderligere Fritagelser,
ikke sker Beskatning i Ansaettelseslandet,
forbeholdes Beskatningen
Hjemlandet.

Bestemmelsen i Artikel 9 örn Ret
til at anvende en vis, hojere Skattesats,
skal findé Anvendelse ogsaa med
Hensyn til de i Artikel 8 förste Stykke
omhandlede Personer, forsaavidt
angaar Beskatningen i deres Hjemland.

16. Angaaende Arve- og Gaveskatter
samt örn gensidig Bistånd i
Skattesager forbeholder de kontraherende
Stater sig at traeffe saerlig
Overenskomst.

17. Under Hensyn til den danske
Lovgivnings Ståndpunkt, hvorefter
Beskatning som Folge af Bopael sker
efter Indkomst, erhvervet Aaret torud
for Skatteaaret, erklaerer de to Stater
sig enige i, at Overenskomsten ikke
skal vaere til Hinder for saadan Beskatning
i Danmark af Indkomst,
henhorende under Artikel 3, samt at
Sporgsmaalet örn, hvorvidt Dobbeltbeskatning
med Hensyn til saadan
Indkomst skal siges at foreligge, skal
bero paa, örn Beskatning sker i begge
Stater paa Grund af Bopael i samme
Tidsrum.

Forsaavidt en Person, som efter 1
April 1932 er tilflyttet Danmark fra
Sverige, inden to Aar efter Tilflytningen
atter Hytter tilbage til Sverige,
skal Danmark vaere berettiget til, uanset
Bestemmelsen i Artikel 3, at fastholde
Skattepligten for et Tidsrum,
svarende til den Periodes Skattefrihed,
der blev opnaaet ved Tilflytningen til
Danmark, dog ikke udover Udlöbet af

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

13

gången av det skatteår, varunder
återflyttningen till Sverige äger rum.

Skulle tillämpningen av sålunda
givna bestämmelser medföra, att den
sammanlagda beskattningen i båda
staterna kommer att avse inkomstbelopp,
som är avsevärt större eller avsevärt
mindre än det, som skulle tagits
till beskattning, örn all inkomst
för ifrågavarande period beskattats en
gång, kunna de båda staternas högsta
finansmyndigheter träffa särskilda
överenskommelser örn avvikelse från
dessa bestämmelser.

Bestämmelserna i artikel 5 skola
ej utgöra hinder för Danmark att, i
händelse av skattskyldigs flyttning
från Sverige till Danmark, vid den
första taxeringen efter flyttningen beskatta
honom för sådan inkomst av
rörelse, som förvärvats i Sverige före
flyttningen, därest ifrågavarande rörelse
upphör som följd av flyttningen.

18. Bestämmelserna i artikel 3
skola, såvitt angår beskattning av förmögenhet,
ej tillämpas i händelse av
skattskyldigs flyttning från den ena
staten till den andra, utan vardera staten
skall i dylikt avseende äga förfara
enligt sin lagstiftning, med
mindre de båda staternas högsta finansmyndigheter
i särskilda fall överenskomma
om undantag.

19. Vardera staten skall vara oförhindrad
att i förekommande fall
fordra bevis för att dubbelbeskattning
i avtalets mening föreligger.

Som skedde i Stockholm, i två
exemplar, den 6 maj 1932.

det Skatteaar, i hvilket Tilbageflytningen
til Sverige tinder Sted.

Skulde Anvendelsen af disse Bestemmelser
medfore, at den samlede
Beskatning i begge Stater omfatter
Indkomstbelob, som er vsesentlig större
eller vsesentlig mindre end det Belob,
som vilde vsere blevet Genstand
for Beskatning, hvis den Paagseldendes
fulde Indkomst för paagseldende
Periode var blevet beskattet en Gang,
kan de to Staters hojeste Finansmyndigheder
trseffe sserlig Overenskomst
örn Afvigelse fra disse Bestemmelser.

Bestemmelsen i Artikel 5 skal ej
vsere til Hinder for, at Danmark i Tilfselde
af en Skatteyders Flytning fra
Sverige til Danmark, ved förste Skatteansaettelse
efter Tilflytningen beskatter
den Paagseldende af Erhvervsindkomst,
indtjent i Sverige inden
Flytningen, saafremt paagseldende
Erhvervs-Virksomhed ophorer som Folge
af Flytningen.

18. Bestemmelserne i Artikel 3
skal, forsaavidt angaar Formuebeskatningen,
ej findé Anvendelse ved Flytning
fra den ene Stat til den anden,
idet Evert Land i saadanne Tilfselde
skal vsere berettiget til at gaa frem
efter sin almindelige Skattelovgivning,
medmindre de to Staters hojeste Finansmyndigheder
maatte blive enige
örn Undtagelser i sserlige Tilfselde.

19. Hver af Staterne skal havé
Het til i paakommende Tilfselde at
krseve Dokumentation for, at Dobbeltbeskatning
efter denne Overenskomst
föreligger.

Som sket i Stockholm, i to Eksemplarer,
den 6 maj 1932.

Fredrik Pamel.

E. Reventlow.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Förhandlingar
mellan
Sverige
och Danmark
angående
avtal
f ör undvikande
av
dubbelbeskattning.

Allmänna
synpunkter
rörande avtalsförslaget.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 april

1932.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Kundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam
beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Gyllenswärd:

Under år 1931 upptogos mellan Sverige och Danmark förhandlingar örn åtgärder
till undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter. Dessa
förhandlingar, vilka ägt rum i Stockholm och Köpenhamn, hava förts mellan å
ena sidan därtill av Kungl. Maj :t utsedda personer, kammarrättsråden juris doktorn
C. W. U. Kuylenstierna och O. J. Ekenberg, samt å andra sidan representanter
för danska regeringen. Enighet har därvid uppnåtts örn ett förslag till
avtal mellan de båda staterna för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
direkta skatter ävensom rörande ett till avtalsförslaget hörande slutprotokoll.
Förslaget till avtal med tillhörande slutprotokoll har av förhandlarna överlämnats
till regeringarna för godkännande.

Ett av förhandlarna utarbetat preliminärt förslag till avtal mellan de båda
staterna för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter, med
till avtalet hörande slutprotokoll, av väsentligen samma innehåll som det nu
föreliggande förslaget, remitterades den 12 april 1932 för yttrande till kammarrätten.
Kammarrätten, som funnit sig böra inskränka sin granskning till
ett bedömande av förslaget ur företrädesvis skatteteknisk och formell synpunkt,
har i utlåtande den 22 april 1932 i huvudsak lämnat detta utan anmärkning.

Avtal av det slag, varom här är fråga, till undvikande av dubbelbeskattning,
avse i främsta rummet att undanröja de svårigheter för ekonomiskt utbyte
mellan olika länder, som uppkomma på grund av en kumulering av de olika
ländernas skatter i vissa fall, där förbindelser mellan länderna förekomma.
Det föreliggande avtalsförslaget har genomfört en sådan reglering av hithörande
förhållanden, att dylika ogynnsamma verkningar av förekommande dubbelbeskattning
i förhållandet mellan Sverige och Danmark torde kunna väntas
helt bortfalla. Liksom vid avfattningen av föregående avtal har vid det före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

15

liggande avtalsförslagets utarbetande en viktig synpunkt varit att i möjligaste
mån förekomma, att inkomster eller förmögenhetstillgångar, som eljest skolat
underkastas beskattning i endera staten, på grund av avtalets bestämmelser
komme att undgå skatteplikt i båda staterna. Sådana luckor i beskattningshänseende
medföra olägenheter icke minst genom de möjligheter till, kringgående
av skatteförfattningarnas bestämmelser, som därigenom uppstå.

I detta sammanhang torde få erinras därom, att Sverige slutit likartade avtal
med Tyska riket den 25 april 1928 och med Finland den 16 mars 1931, vilka
avtal blivit ratificerade. Det föreliggande avtalsförslaget ansluter sig i sakligt
hänseende i väsentliga delar till nämnda avtal. Även från formell synpunkt
företer förslaget stora likheter med berörda avtal, i synnerhet med avtalet
med Finland. Med hänsyn till särskilda förhållanden hava emellertid i
förslaget intagits några bestämmelser, vilka sakna motsvarighet i omförmälda
avtal; till dessa bestämmelser återkommer jag senare.

Det förutsattes, att i och för tillämpning av avtalet med Danmark särskilda
föreskrifter komma att meddelas på sätt skett beträffande avtalet med Tyska
riket genom en kungörelse den 31 december 1928, och såvitt angår avtalet med
Finland genom en kungörelse den 30 april 1931. Tillämpningsföreskrifterna
rörande avtalet med Danmark torde kunna erhålla en avfattning, som nära ansluter
sig till sistberörda kungörelse.

föreliggande avtalsförslag föranleder följande yttrande

Innehållet
min sida:

Artikel 1 i avtalet och punkt 1 av slutprotokollet begränsa avtalets giltighet
att närmast avse svenska och danska medborgare samt svenska och danska
juridiska personer. Av artikel 3 tredje stycket framgår, att förslaget äger tilllämpning
å sådana medborgare, även örn de ej äro bosatta eller stadigvarande
vistas i Sverige eller Danmark. I vad mån avtalet kan gälla skattskyldiga,
som ej tillhöra någon av de avtalslutande staterna, framgår av punkt 1 i slutprotokollet.

Artikel 2 i avtalet och punkterna 2—4 av slutprotokollet innehålla bestämmelser
angående de skatter, som avtalet avser.

I såväl avtalet med Tyska riket som avtalet med Finland funnos bestämmelser,
vilka av olika skäl från avtalets tillämpning undantogo viss beskattning
av kapitalinkomster. Motsvarande undantag har ej varit erforderligt i föreliggande
avtalsförslag. För den händelse s. k. kupongskatt kommer att införas
i den svenska eller den danska skattelagstiftningen, förutsätter emellertid punkt
4 i slutprotokollet, att särskild överenskommelse träffas till undvikande av
dubbelbeskattning i dylikt hänseende.

Artikel 3 i avtalet innehåller i första stycket huvudregeln, att beskattning
såväl av inkomst som förmögenhet äger rum i den stat, där den skattskyldige
är bosatt. Från denna regel meddelas undantag i artiklarna 4—7. Under huvudregeln
falla, bl. a., inkomst av tjänst och av kapital, så ock förmögenhet,
som ej består av fastighet eller är nedlagd i rörelse. Visst undantag stadgas
dock i andra stycket av punkt 6 i slutprotokollet.

från Avtalsförslagets

huvudsakliga
innehåll.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

I andra, tredje och fjärde styckena i artikel 3 samt punkt 5 av slutprotokollet
fastslås innebörden av att en skattskyldig- är bosatt i endera staten. Stadgandet
att såsom bosatt i en stat räknas den, som där har sitt egentliga bo och
hemvist, överensstämmer med svensk rätt (se anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen),
vilket jämväl torde kunna sägas örn förklaringen av begreppet
»stadigvarande bosatt». Därest svensk eller dansk medborgare icke är
bosatt eller stadigvarande vistas i någon av staterna, skall han enligt avtalet
anses såsom bosatt i den av staterna, där ban bar medborgarskap. Jämväl de i
detta sammanhang meddelade bestämmelserna örn juridiska personer kunna
utan svårighet anknytas till den svenska lagstiftningens begreppsbestämningar.

Stadgandet i första stycket av punkt 6 av slutprotokollet innebär en avvikelse
från svensk rätt så tillvida, att utdelning från danskt dödsbo fritages från
beskattning i Sverige (se 38 § 1 morn., 53 § 3 mom. och 67 § kommunalskattelagen
samt punkt 4 i anvisningarna till 38 § samma lag ävensom 2 och 3 §§
samt 25 § 2 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt).
Enligt andra stycket av berörda punkt undantages från avtalets omedelbara
tillämpning viss förmögenhet och inkomst hänförande sig till penningfideikommiss;
genom särskilda överenskommelser skall dubbelbeskattning av sådan
lorm ogenhet och inkomst undvikas.

Artikel 4 i avtalet och punkt 7 av slutprotokollet ansluta sig till den allmänt
vedertagna principen, att skatt för inkomst av fast egendom utgår allenast i
den stat, där den fasta egendomen är belägen. Principen utsträckes jämväl till
vinster å icke yrkesmässig avyttring av fast egendom samt sådana tillbehör
till egendomen, som avyttras i samband därmed.

Inkomst av skogsavverkning å annans mark på grund av särskild upplåtelse
behandlas enligt gällande svensk rätt såsom inkomst av rörelse (27 § kommunalskattelagen)
men enligt avtalsförslaget — liksom enligt svensk-finska
avtalet — såsom inkomst av fastighet. Sistnämnda förhållande föranleder
dock i de avsedda tillämpningsföreskrifterna icke någon avvikelse från den
svenska lagstiftningens nuvarande rubricering av sådan inkomst.

Artikel 5 i avtalet och punkterna 8—13 av slutprotokollet innehålla regler
för beskattning av inkomst av rörelse, i vilken beteckning i anslutning till den
svenska lagstiftningen ingår inkomst av fritt yrke. Nämnda bestämmelser
innebära, att skatt å inkomst av rörelse utgår i den stat, inom vars område företaget
har fast driftställe. Definitionen å fast driftställe sammanfaller i huvudsak
med den bestämning därå, som givits i 61 § kommunalskattelagen. Frågan
i vad mån plats, där entreprenadarbete av större omfattning drivits, skall
anses som fast driftställe regleras genom särskilt stadgande i punkt 10 av slutprotokollet.
Föreskrifterna i andra stycket av nämnda punkt till bestämmande
av i vad mån hållandet av agent skall anses skapa fast driftställe torde ej
innebära någon avvikelse från svensk rätt.

Angånde beskattning av royalty meddelas i punkt 13 av slutprotokollet
särskilda bestämmelser.

Bestämmelsen i tredje stycket av artikel 5 örn i vad mån inkomster, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

17

uppburits från juridiska personer eller andra sammanslutningar, skola i beskattningshänseende
behandlas såsom inkomster av rörelse överensstämmer med
motsvarande bestämmelse i det svensk-finska avtalet. Den därtill anslutna
bestämmelsen i punkt 12 av slutprotokollet innehåller en uppräkning av vad
som förstås med värdepapper, som äro likartade med aktier, samt skapar möjlighet
att vid behov komplettera denna uppräkning.

Slutligen framhålles, att enligt punkt 9 av slutprotokollet bestämmelserna
örn beskattning av inkomst av rörelse skola tillämpas å vinst å icke yrkesmässig
avyttring av rörelse, del av rörelse eller föremål, som användes i rörelsen.

Artikel 6, som avser beskattning av inkomst av företag för utövande av sjöfart
och luftfart, innehåller ett av praktiska hänsyn föranlett undantag från
artikel 3 och innebär tillämpning av en princip, vilken i fråga örn inkomst av
sjöfart vunnit allmän anslutning i internationella avtal.

En specialbestämmelse angående beskattning av vissa understöd åt studenter
har intagits i punkt 14 av slutprotokollet.

Artikel 7 innehåller vissa bestämmelser angående beskattning av förmögenhet,
i huvudsaklig anslutning till motsvarande stadganden örn beskattning av
inkomst.

Artikel 8 i avtalet och punkt 15 av slutprotokollet innehålla föreskrifter angående
diplomatiska, konsulära och särskilda representanters beskattning.
Några avvikelser av betydelse från vad i svensk rätt gäller i detta ämne torde
ej därigenom föranledas.

Enligt artikel 9 förbehåller sig vardera staten rätt att vid bestämmande av
skattesatsen, såvitt angår skattskyldiga, som i staten äro enligt avtalets mening
bosatta, taga hänsyn till den inkomst eller förmögenhet, som i beskattningshänseende
är uteslutande förbehållen den andra staten.

I punkt 16 av slutprotokollet förbehålla sig staterna att träffa särskild överenskommelse
örn arvs- och gåvoskatter samt örn ömsesidigt bistånd i beskattningsåren
den.

Artiklarna 10—12 innehålla vissa kompletterande bestämmelser. Kungl.
Majit såsom högsta finansmyndighet i Sverige är icke befogad att enligt gällande
lagstiftning i allmänhet eftergiva skatt. Kungl. Maj:t synes fördenskull
böra tillerkännas rätt att till genomförande av överenskommelser mellan
de högsta finansmyndigheterna enligt förevarande avtal undanröja taxeringar,
vare sig de avse stats- eller kommunalskatter, eller i taxeringarna vidtaga
de nedsättningar eller andra ändringar, som erfordras. Sådant medgivande
har Kungl. Majit erhållit, såvitt angår tillämpningen av de mellan Sverige
och Tyska riket samt mellan Sverige och Finland ingångna avtalen.

Bestämmelserna i punkterna 17 och 18 av slutprotokollet sakna motsvarighet
i de av Sverige hittills avslutade skattetraktaterna. De innehålla föreskrifter,
vilka betingas av vissa från de svenska beskattningsprinciperna avvikande
föreskrifter i dansk skattelagstiftning särskilt angående beskattning av
personer, som flytta till eller från Danmark. Bestämmelserna äro ägnade att
förhindra uppkomsten av luckor i beskattningen vid flyttning mellan de båda

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 211 käft. (Nr 253.)

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Departe ments chefen.

avtalslutande staterna. Det förutsattes, att den förut omtalade kungörelsen
rörande förevarande avtals tillämpning så avfattas, att avgörandet av sådana
speciella frågor, som bliva en följd av de sålunda meddelade undantagsbestämmelserna,
i Sverige uteslutande skall ankomma på Kungl. Majit.

I syfte att förhindra luckor i beskattningen meddelas jämväl en föreskrift
i punkt 19 av slutprotokollet. På grund av olikheter i de båda ländernas lagstiftning
kunna nämligen — även i andra fall än som beröras av förutnämnda
bestämmelser i punkterna 17 och 18 av slutprotokollet — undantagsvis sådana
luckor uppkomma, därest avtalets eljest meddelade uppdelningsgrunder i alla
avseenden följdriktigt följas. Till förekommande därav medgiver förevarande
punkt rätt för vardera staten att i förekommande fall fordra bevis för att
dubbelbeskattning i avtalets mening föreligger.

Artiklarna 13 och 14 i avtalet innehålla bestämmelser örn avtalets ratifikation
och uppsägning samt tiden för avtalets tillämpning.

Betydelsen av internationella överenskommelser för undvikande av beskattning
av samma inkomst och förmögenhet i flera länder blir uppenbarligen större
i mån som de olika länderna tillämpa högre skattesatser. Ett fullföljande av
arbetet med åstadkommande av dylika traktater har därför, ej minst på grund
av den i många länder fortgående stegringen av skatterna, ansetts vara av
vikt. Med hänsyn till de livliga förbindelserna mellan Sverige och Danmark
måste det anses vara av stort intresse, att ett avtal mellan de båda staterna
kommer till stånd. Då det föreliggande avtalsförslaget ej föranleder erinran
från min sida, tillstyrker jag dess godkännande.

Föredragande departementschefen uppläser härefter det förslag till avtal
mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
direkta skatter, med till avtalet hörande slutprotokoll, för vilket han i det
föregående redogjort, och hemställer, under erinran, att det torde ankomma på
t. f. chefen för utrikesdepartementet att göra framställning rörande undertecknandet,
att Kungl. Majit måtte för sin del godkänna berörda förslag till avtal
och protokoll.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga närvarande ledamöter instämma, behagar
Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Olga Görloff.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25S.

19

Utdrag av protokollet ''över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 april 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Under erinran att Kungl. Majit denna dag på föredragning av chefen för
finansdepartementet beslutat för Sveriges del godkänna det förslag till avtal
mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
direkta skatter jämte tillhörande slutprotokoll, varom enighet vunnits vid i
Stockholm och Köpenhamn förda förhandlingar,

hemställer t. f. chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Gyllenswärd, efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, att Kungl. Maj :t
måtte bemyndiga ministern för utrikes ärendena att för Sveriges del underteckna
ett avtal i ämnet, jämte tillhörande slutprotokoll, av en mot nämnda
förslag svarande lydelse.

Till vad tillförordnade departementschefen sålunda hemställt,
däruti övriga närvarande statsrådsledamöter förena sig,
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

L. Nylander.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 maj

1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,
Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena:

Sedan Kungl. Maj :t den 29 april 1932 bemyndigat ministern för utrikes
ärendena att för Sveriges del underteckna ett avtal mellan Sverige och Danmark
för undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter, med
till avtalet hörande slutprotokoll, i överensstämmelse med det förslag, Kungl.
Maj :t tidigare samma dag godkänt, har sagda avtal med tillhörande protokoll
denna dag blivit vederbörligen undertecknat.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 29 april
1932 anfört vid anmälan inför Kungl. Majit av berörda förslag till avtal och
slutprotokoll, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att, i den mån det för genomförande av
ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar i ågångna taxeringar, vare
sig de avse statliga eller kommunala skatter.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans
Majit Konungen bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
R. Borgström.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

321416