Kungl. Majus proposition nr 251.

1

Nr 251.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående anslag
till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet;
given Stockholms slott den 22 april 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Sam Larsson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Éans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 22 april 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström,

Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén,

Rundqvist.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson anför efter gemensam
beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen:

I samband med Kungl. Maj:ts proposition nr 255 till 1930 års riksdag
angående anslag till bekämpande av arbetslösheten behandlade sagda års
riksdag, bland annat, två likalydande motioner (1:108 och II: 186), i vilka
hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret 1930/1931 till Kungl. Maj:ts
förfogande ställa ett förslagsanslag av 20 miljoner kronor att användas för
utförande enligt i huvudsak i motionerna angivna grunder av produktiva
arbeten.

I skrivelse den 11 juni 1930, ur 392, i anledning av omförmälda pro Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 209 höft. (Nr 251.) 867 32 1

2 Kungl. Majlis proposition nr 231.

position jämte i ämnet väckta motioner anförde riksdagen bland annat
följande.

Arbetslöslietskommissionen hade uttalat den uppfattningen att, innan
pågående utredningar rörande arbetslöshetsförsäkring samt arbetslöshetens
orsaker och medlen för dess bekämpande avslutats eller eljest tvingande
skäl anförts för en ändring, nuvarande ordning för statliga åtgärder i anledning
av arbetslösheten icke borde kastas över ända. Denna uppfattning
syntes, åtminstone i viss utsträckning, icke kunna frånkännas giltighet. I
enlighet därmed funne riksdagen motiverat, att ett anslag till arbetslöshetens
bekämpande genom arbetslöshetskommissionen jämväl denna gång
beviljades enligt oförändrade grunder. Emellertid kunde det tänkas, att ett
reservationsanslag till vissa allmänna arbeten ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande
för att tagas i anspråk i den mån påtaglig arbetslöshet antingen
generellt eller, t. ex. på grund av industriella sammanbrott, mera lokalt
uppstode; ett sådant anslag skulle kunna vara av betydande värde vid arbetslöshetsfrågornas
handläggning. Därigenom komme, åtminstone till viss del,
de offentliga arbetena att kunna mera smidigt anpassas efter konjunkturerna,
så att en större anpart av dessa arbeten igångsattes under depressionsperioder,
än eljest bleve fallet. Utredning borde företagas beträffande
frågan huruvida och på vilket sätt en anordning med ett reservationsanslag
till utförande av därför lämpade arbeten borde vidtagas.

Hedan Kungl. Majit den 26 september 1930 på min hemställan beslutat,
att den av riksdagen sålunda begärda utredningen skulle verkställas, samt
jag jämlikt Kungl. Majits samma dag givna bemyndigande för ändamålet
utsett fyra utredningsmän, avlämnade dessa personer med skrivelse den 15
januari 1931 ett av dem utarbetat betänkande med förstäf/ angående arbetslöshetens
motverkande genom beredskapsarbeten (Statens offentliga utredningar
1931:3).

I sitt betänkande lämnade utredningsmännen bland annat en sammanfattande
översikt över betänkandets innehåll. Utredningsmännen anförde
däri huvudsakligen följande.

Utredningsmännens förslag åsyftade vidtagandet av sådana anordningar,
att arbetstillfällen vid de allmänna arbetena kunde vid infallande perioder
av generell eller lokal depression disponeras för åvägabringande av ökad
arbetstillgång i syfte att motverka uppkommen arbetslöshet. Härför erfordrades,
att lämpliga och till utförandet förberedda arbetsobjekt hölles i beredskap,
så att desamma kunde snabbt och på ett efter arbetsmarknadssituationen
avpassat sätt igångsättas såsom i förtid anordnade allmänna arbeten
(beredskapsarbeten).

Till sin principiella innebörd borde beredskapsanordningen betraktas icke
såsom en form av hjälpverksamhet för de arbetslösa — en sådan verksamhet
borde bedrivas efter andra linjer än de i betänkandet föreslagna — utan
såsom en rationaliseringsåtgärd inom den statliga verksamheten, åsyftande
att i görligaste mån förebygga, att å ena sidan arbetslösa erhölle hjälp under
olika för det allmänna kostsamma, kanske improduktiva hjälpformer, medan
å andra sidan angelägna statliga arbeten, vid vilka sådana arbetslösa skulle
kunna beredas sysselsättning och arbetsförtjänst, uppskötes i brist på tillgängliga
anslag.

Med utgångspunkt från denna principiella uppfattning borde givetvis
gälla, att endast arbetsupppgifter av viss angelägenhetsgrad skulle komma i

3

Kungl. Majus proposition nr 251.

fråga för liff Öran de såsom beredskapsarbeten; förelåge icke sådana arbetsuppgifter,
borde de arbetslösa sysselsättas eller omhändertagas i annan väg.

Med angivna utgångspunkt skilde sig beredskapsarbetet icke från eljest
förekommande allmänna arbeten i annan mån, än som sammanhängde med
detsammas förtidiga igångsättande i syfte att motverka arbetslösheten.
Den allmänna arbetsmarknadens löner och övriga arbetsvillkor, således jämväl
kravet på arbetskraftens fullgoda beskaffenhet och yrkesvana, borde alltså
tillämpas.

Såsom arbetsledande organ för beredskapsarbeten borde i första hand anlitas
de statliga myndigheter, som förfogade över personal, skickad att fullgöra
sådan uppgift. Tillskapandet av ett nytt särskilt, arbetsledande organ
hade icke synts böra ifrågakomma. Därigenom komme det område, inom
vilket arbetsobjekt för ifrågavarande ändamål stöde att finna, att i första
rummet hänföra sig till vissa statliga verks förvaltningsområden. Då också
utanför dessa områden viktiga och för det allmänna angelägna arbetsuppgifter
förefunnes, borde emellertid möjlighet vara öppen att såsom beredskapsarbete
utföra också dylika arbetsobjekt, dock endast i den mån garantier
kunde vinnas för att de statsmedel, som anlitades för beredskapsarbetet,
komme till användning på ett med hänsyn till statens intresse betryggande
sätt och att syftet med arbetets förtidiga igångsättande, nämligen arbetslöshetens
motverkande, kunde tillgodoses.

Beredskapsarbete borde komma till användning endast vid kristillfällen
med åtföljande konstaterad, mera omfattande arbetslöshet. Sådan kris kunde
vara av generell omfattning eller beröra visst yrke eller fack eller också vara
lokalt begränsad, exempelvis vid uppkommande industriellt sammanbrott.
Allt efter de förhandenvarande omständigheterna i de särskilda fallen borde
beredskapsarbeten kunna disponeras för utökande av arbetstillgången i dess
helhet eller för att förmedla oell underlätta överflyttningen av arbetskraft
från ett yrke till ett annat eller från en ort till annan. Beroende på de
förhållanden, som föranlett beredskapsarbetets anordnande, borde de vid
detsamma tillgängliga arbetstillfällena kunna disponeras på ett sådant sätt,
att visst fack eller viss grupp av arbetare komme i åtnjutande av desamma.
Örn sålunda beredskapsarbetets igångsättande föranleddes av omfattande
arbetslöshet vid ett statligt verks arbetarstyrka, borde dithörande arbetslösa
självfallet ifrågakomma för anställning. Vore motivet arbetslöshet inom
visst fack eller i viss trakt, borde föreskrifter kunna lämnas örn sysselsättning
i första hand av arbetslösa inom ifrågavarande fack eller trakt.

Uttagningen av arbetskraft till beredskapsarbete borde, när det ej vore
fråga örn beredskapsarbete, igångsatt för en viss grupp vid statligt verk
anställda arbetare, som blivit arbetslösa, ske genom den offentliga arbetsförmedlingens
organ och i enlighet med de villkor, som funnes lämpligen
böra föreskrivas i det enskilda fallet.

Förslag till igångsättande av beredskapsarbete borde kunna väckas av:

1. socialstyrelsen, som skulle fungera såsom central myndighet för beredskapsärendens
handläggning;

2. ett statens verk, som i kritiska tider funne arbetstillgången för arbetare,
som brukade sysselsättas inom dess förvaltningsområde, otillräcklig och
arbetslösheten bland dessa arbetare besvärande; eller

3. länsstyrelse, som funne arbetsmarknadssituationen inom länet vara
svårartad.

Förslag om anordnande av beredskapsarbete skulle ställas till Kungl. Maj:t,
som i sist omnämnda båda fall remitterade detsamma till socialstyrelsen.
I händelse av tillstyrkande skulle socialstyrelsen jiimväl avgiva förslag angående
sådana villkor beträffande uttagning av arbetskraft och andra för -

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

hållanden, som kunde befinnas påkallade vid arbetets utförande såsom beredskapsarbete.

Beslut i ärendet skulle härefter fattas av Kungl. Majit. I händelse av
bifall till framställningen skulle medel anslås till arbetets utförande ur ett
för ifrågavarande ändamål till Kungl. Majlis förfogande ställt reservationsanslag
samt uppdragas åt vederbörligt statsorgan att ombesörja utförandet
av arbetet med iakttagande av de föreskrifter, som befunnes böra lämnas
i fråga örn arbetets igångsättande och utförande. I sådana särskilda fall,
där arbetet vore av beskaffenhet att ej kunna utföras i direkt statlig regi,
ankomme därvid på det statliga organet — länsstyrelse eller annan statlig
myndighet — som fått sig anförtrott uppdraget att ombesörja arbetets utförande,
att träffa bindande överenskommelse med ifrågakommande arbetsledande
organ örn arbetets utförande med iakttagande av de av Kungl. Majit
eventuellt föreskrivna villkoren.

Utredningsmännen berörde jämväl frågan örn återbäring av medel från
anslaget till beredskapsarbeten d. v. s. i vad mån de affärsdrivande verkens
kapitalkonton rimligen borde belastas med kostnader uppkomna av beredskapsarbetes
utförande inom deras förvaltningsområden. Därom anförde
utredningsmännen, att det bland affärsverkens nybvggnadsuppgifter kunde
finnas arbeten, som skulle väl lämpa sig såsom beredskapsarbeten och som
alltså vore av styrkt angelägenhetsgrad. Då dylika arbeten utfördes enligt
i betänkandet angivna linjer, syntes medlen till utförandet böra förskjutas
ur anslaget till beredskapsarbeten samt kostnaden överföras till vederbörande
verks kapitalkonto i den utsträckning, som kunde befinnas skälig, när den
genom arbetet åvägabragta nyttigheten kunde komma till avsedd användning.
Vid den sålunda avsedda tidpunkten syntes upplåning i vanlig ordning
få ske och ersättning därigenom beredas ifrågavarande reservationsanslag.

Sedan yttranden över betänkandet avgivits av vederbörande centrala
ämbetsverk och av länsstyrelserna ävensom av vissa enskilda korporationer,
hemställde Kungl. Majit på mitt förslag i proposition den 20 mars 1931,
nr 202, örn anvisande av ett anslag för ifrågavarande ändamål.

Vid behandlingen i statsrådet av förevarande fråga lämnade jag en redogörelse
för såväl det huvudsakliga innehållet i betänkandet som de däröver
avgivna yttrandena samt utvecklade därefter min ståndpunkt till förevarande
spörsmål. Jag framhöll därvid till en början att det i och för sig måste
vara till övervägande gagn att de statliga arbeten, som under alla förhållanden
skulle förr eller senare utföras, avpassades så att de i större utsträckning
än som skulle följa av det sedvanliga arbetsprogrammet komme att pågå
under tider, då det enskilda näringslivet icke vore i stånd att i samma
utsträckning som eljest sysselsätta den tillgängliga arbetskraften, samt att
därför en anordning med beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet
syntes böra komma till stånd. A andra sidan betonade jag, att en dylik
anordning blott borde få karaktären av en provisorisk lösning, enär tillräckligt
material för bedömande av hithörande frågor först komme att föreligga
när den pågående utredningen rörande arbetslöshetens karaktär och
orsaker samt medlen för dess bekämpande blivit avslutad. Jag påpekade
även, att en utökning under depressionsperioder av de allmänna arbetena
direkt i syfte att såvitt möjligt påverka arbetslöshetsläget alltid måste bliva

Kungl Majlis proposition nr 251. 0

förenad med stora svårigheter. I detta sammanhang anförde jag, att ju
mera man vid anordnandet av beredskapsarbeten toge sikte pa att de skulle
kunna i så stor utsträckning som möjligt och pä de punkter, där de bäst
behövdes, minska arbetslöshetens följder, desto större risker skulle uppkomma
för att arbetena skulle leda till svårigheter med hänsyn till det dittills
tillämpade systemet för statliga åtgärder mot arbetslösheten. Enligt min
mening kunde det icke vara lämpligt att vidtaga åtgärder, som kunde leda
till dylika konsekvenser. Jag ansåg mig därför icke kunna föreslå ett genomförande
av utredningsmännens förslag oförändrat. Då emellertid i dåvarande
arbetslöshetsläge den ifrågasatta utvägen icke syntes böra lämnas oprövad,
hade jag funnit mig böra undersöka möjligheten av en sådan anordning att
några risker icke skulle behöva förekomma. Jag föreslog därför, att statsmakterna
skulle begränsa sig till en anordning av i huvudsak följande
innebörd.

I ändamål att de offentliga arbetena skulle kunna i viss utsträckning anpassas
efter konjunkturerna och därmed följande variationer i arbetslösheten,
borde till Kungl. Maj:ts förfogande ställas ett reservationsanslag av lämplig
storlek. Detta skulle enligt Kungl. Maj:ts beprövande användas till arbeten,
som under alla förhållanden skulle förr eller senare utföras med anlitande
av allmänna medel och genom statlig myndighets försorg och som vöre av
natur att i normala fall riksdagen, på framställning av Kungl. Majit, för
varje särskilt fall därtill anvisade medel. Enda olikheten mot det vanliga
förfaringssättet vore alltså här, att Kungl. Majit hade att, efter det de särskilda
ämbetsverken inkommit med förslag om utförande av olika allmänna
arbeten vid sidan av det i vanliga former till omedelbart genomförande avsedda
programmet, väga dessa förslag mot varandra icke blott med hänsyn
till graden av angelägenheten av utförandet utan också med hänsyn till
deras betydelse för motverkande av arbetslösheten och dess följder. \id
prövningen skulle avseende även bistås vid att varje särskilt arbete borde
igångsättas vid den tidpunkt, som ur angivna synpunkter och med hänsyn
till lokala förhållanden vore den lämpligaste. Man skulle på detta sätt skapa
möjlighet till en viss elasticitet i statens verksamhet och genom att avvägandet
skedde centralt och enhetligt kunna utan uppskov träffa val mellan
skilda arbeten och bestämma i fråga örn tidpunkten för deras påbörjande.

Varje särskild myndighet skulle hava att inkomma med förslag till arbeten
inom dess ordinarie program, lämpligen ordnade efter angelägenhetsgraden.
Sådana arbeten skulle tydligen i allmänhet komma att äga företräde, beträffande
vilka förelåge i detalj utarbetat program, som gjorde det möjligt
att utan dröjsmål igångsätta dem vid den lämpliga tidpunkten. Med hänsyn
till mängden av föreliggande arbetsuppgifter syntes det ej behöva befaras,
att vederbörande fackmyndigheter skulle underlåta att inkomma med dylika
förslag i den omfattning, att ett verkligt val för Kungl. Majit bleve möjligt.
Initiativ till övervägande av anordnande av arbete inom viss ort syntes
kunna, såsom förutsattes enligt betänkandet, tagas av ortsmyndigliet eller
vederbörande centrala verk. Beaktandet ur arbetslöslietssynpunkt av olika
föreliggande förslag syntes kunna ske efter inhämtande av yttrande flan
socialstyrelsen och arbetsl Öslin t skom missionen.

Genom att gå fram på den nu antydda vägen skulle man tydligen kunna
undgå de olägenheter, som befarats bliva en följd av beredskapsarbetenas
anordnande enligt utredningsmännens förslag. De arbeten, till vilka Kungl.
Majit komme att ur ifrågavarande anslag anvisa medel, bleve uppenbarligen
till alla delar helt likställda med andra allmänna arbeten; endast sättet for

6 Kungl. Majus proposition nr 251.

medlens anskaffande skulle angiva skillnaden. Med denna ståndpunkt följde
också, att några särskilda regler angående arbetslön, utväljande av arbetare
o. s. v. icke skulle meddelas, utan vederbörande myndigheter skulle äga att
helt efter eljest tillämpade metoder utföra arbetet. På detta sätt bleve
visserligen den omedelbara effekten till arbetslöshetens bekämpande givetvis
mindre än genom anordningar enligt utredningsmännens betänkande. Men
denna olägenhet syntes uppvägas av de nyss antydda fördelarna. Tydligen
vöre det emellertid i och för sig önskvärt — något som överhuvud taget i
depressionstider borde gälla beträffande statliga arbeten — att man vid utförandet
holle i sikte, att dessa så anordnades, att arbetena bleve till gagn för
arbetslöshetens bekämpande. Sålunda vore det ur allmän synpunkt till fördel,
örn vederbörande myndighet vid anskaffande av arbetskraft hänvände
sig till arbetsförmedlingsorganen inom orter, där arbetslösheten vore särskilt
betungande, och utan särskilda föreskrifter syntes det kunna tillses, att arbetelia
i första hand komme de behövande till godo, i den mån dessa erbjöck
fullgod arbetskraft. I anslutning till det förut anförda borde även i
berörda hänseenden fasthallas, att det här rörde sig örn en försöksanordning
och att därför olika metoder och regler lämpligen borde prövas vid verte
ställigheten hos de särskilda myndigheterna.

Det för ändamålet erforderliga anslaget ansåg jag kunna för budgetåret
1981 1982 uppskattas till 3 miljoner kronor. Beträffande användningen av
detta anslag borde enligt min mening gälla, att det skulle tillkomma Kungl.
Majit att i val mellan olika arbeten träffa det avgörande, som eljest ankomme
på riksdagen, dock att Kungl Majit därvid uppenbarligen icke borde fatta
sådana beslut, som föregrepe en följande prövning av riksdagen.

Bland de arbeten, som borde ifrågakomma, framhöll jag i anslutning till
utredningsmännens förslag såsom en av de viktigaste grupperna anordnandet
av skenfria korsningar vid statens järnvägar. Beträffande kostnaderna för
dessa arbeten förutsatte jag, att vägdistriktens utgifter skulle inskränkas till
i regel en fjärdedel av kostnaden för marklösen, att av statens järnvägar
skulle erläggas en andel, motsvarande värdet av de fördelar, som uppstode
föi järnvägarna av anordningarnas vidtagande, och att hela återstående kostnaden
skulle utgå av anslaget till beredskapsarbeten.

Beträffande övriga arbeten, som borde kunna ifrågakomma, hänvisade jag
till resultatet av en av de sakkunniga företagen inventering. Därjämte omnämnde
jag, att chefen för kommunikationsdepartementet hade för avsikt att
senare samma dag framlägga förslag, enligt vilket viss del av kostnaden för
anordnandet av en järnväg Malung—Vansbro skulle bestridas av anslag till
beredskapsarbeten, vilket förslag komme att kräva riksdagens medverkan.

^ Mare uttalade jag, att i vissa fall en återbäring till anslaget till beredskapsarbeten
borde ifrågakomma samt att jag i huvudsak anslöte mig till
vad de sakkunniga därutinnan anfört. Närmare bestämmelser härom syntes
få meddelas av Kungl. Majit.

I överensstämmelse med min hemställan föreslog Kungl. Majit i omförmälda
proposition riksdagen att till beredskapsarbeten för motverkande av
arbetslöshet för budgetåret 1931/1932 under titeln »Oförutsedda utgifter»
anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor att användas i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig angivna grunder.

7

Kungl. Majus proposition nr 251.

I en likaledes den 20 mars 1931 dagtecknad, efter föredragning av cliefen
för kommunikationsdepartementet avlåten proposition, nr 210, föreslog Kungl.
Majit riksdagen vidare att till statsbana Malung—Vansbro för budgetåret
1931/1932 anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor, att utgå av lånemedel.
I denna proposition förutsattes bland annat, att för anläggandet av
ifrågavarande statsbana skulle under budgetåret 1931/1932 disponeras, förutom
nyssnämnda anslag av lånemedel, ett belopp av 300,000 krönor från det
av Kungl. Majit för samma budgetår äskade anslaget till beredskapsarbeten.

Båda de ifrågavarande propositionerna blevo av riksdagen bifallna (se
riksdagens skrivelser den 28 maj 1931, nr 287, och den 30 maj 1931, nr 302).

Genom brev den 26 juni 1931 bemyndigade Kungl. Majit, efter hörande
av socialstyrelsen och järnvägsstyrelsen, sistnämnda styrelse att i huvudsaklig
överensstämmelse med i förenämnda proposition nr 210 förordat förslag
anlägga en statsbana Malung—Vansbro. Samtidigt ställde Kungl. Majit till
järnvägsstyrelsens förfogande för påbörjande av ifrågavarande anläggning dels
det av riksdagen för budgetåret 1931/1932 för ändamålet av lånemedel anvisade
reservationsanslaget av 300,000 kronor, dels ock ett belopp av 300,000
kronor från det för samma budgetår anvisade reservationsanslaget till beredskapsarbeten
för motverkande av arbetslöshet.

I och för fördelning av den del av sistnämnda anslag, vilken icke på förhand
beräknats för berörda statsbanebygge d. v. s. ett belopp av 2,700,000 kronor,
anbefallde Kungl. Majit genom ett den 5 juni 1931 utfärdat brev länsstyrelserna
i samtliga län att skyndsamt avlämna uppgifter rörande allmänna
arbeten inom vederbörande län av beskaffenhet att lämpligen kunna under
budgetåret 1931/1932 anordnas såsom beredskapsarbeten under de villkor och
i de former, som angivits i propositionen angående anslag till beredskapsarbeten.

Genom sistnämnda brev uppdrog Kungl. Majit även åt arméförvaltningen,
marinförvaltningen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, luftfartsmyndigheten, domänstyrelsen,
lantbruksstyrelsen och lotsstyrelsen att — med beaktande jämväl av omförmälda
från länsstyrelserna infordrade uppgifter, i den mån sådana inkomme
och till vederbörande myndigheter överlämnades — skyndsamt avgiva detaljerade,
av kostnadsberäkningar åtföljda förslag till inom myndigheternas
verksamhetsområden fallande arbeten av berörda beskaffenhet, därvid det
skulle åligga vederbörande att tillika angiva deli ordning, i vilken de särskilda
företagen ansåges böra komma till utförande.

Över de förslag, som i anledning härav inkommo, ävensom över de framställningar
i ämnet, som därutöver från olika håll ingåvos, hava efter vederbörliga
remisser statens arbetslöslietskommission och socialstyrelsen gemensamt
yttrat sig.

Därefter har Kungl. Majit genom särskilda beslut, av vilka de första meddelades
den 9 oktober 1931 och det sista den 8 april 1932, förordnat angående
användningen av ifrågavarande belopp å 2,700,(XX) kronor med undantag
för ett belopp av något över 3,000 kronor, vilket ännu icke fördelats.

8

Kungl. Majus proposition nr 251.

Därvid har huvuddelen av beloppet eller 1,654,425 kronor ställts till järnvägsstyrelsens
förfogande för anordnande av ett flertal skenfria korsningar.
Av återstoden har ett belopp av 424,800 kronor ställts till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förfogande för anordnande av olika hamn- och farledsföretag.
För utförande såsom beredskapsarbeten av diverse militära arbeten
har vidare ställts till arméförvaltningens, marinförvaltningens och flygstyrelsens
disposition ett belopp av tillhopa omkring 350,000 kronor. Telegrafstyrelsen
har erhållit tillstånd att använda en summa av 227,000 kronor
för utförande av vissa arbeten inom telegrafverket och Sveriges geologiska
undersökning har bemyndigats att disponera ett belopp av 40,000 kronor
för visst gruvarbete i Malå socken.

Den närmare användningen av det sålunda fördelade beloppet framgår av
följande tablå.

Dag för

beslutet Arbetets beskaffenhet

1931

9/''io Arbetsföretag inom lantförsvaret:

1) planering av Västernorrlands regementes övningsfält
till landningsplats för flygplan........................

2) anordnande av vattenledning och brandposter

för Norrlands trängkår ..........................................

3) inom Bodens fästning:

två åskådarvärn, därav ett av trä och ett av betong,
vid Bodens skjutfält, tillhopa .....................

ett skyddsrum av betong......................................

omläggning av vägen Björknäs—Gammelbyn ...
omläggning av vägarna Gammelbyn—Degerberget
(»Korsmyrvägen») och Gammelbyn—Degerbergsvägen
(»Gammelbyvägen») samt den s. k.

Ballongvägen............................................................

9/10 Skenfria korsningar mellan statens järnvägar och allmän
väg:

1) vägbro jämte parallellväg vid Alnässjön å ban delen

Uddevalla—Strömstad i Göteborgs och Bohus
län ..................................................................... 180,650

2) vägbro med tillfartsvägar vid Halleby å handeln
Göteborg—Uddevalla i Göteborgs och Bohus

län ................. 47,000

3) vägport med tillfartsvägar vid Rämmen på handeln
Kristinehamn—Mora i Värmlands län............ 74,300

4) vägbro jämte tillfartsvägar vid Lesjöfors å ban delen

Kristinehamn—Mora i Värmlands län ...... 48,650

5) vägport med tillfartsvägar vid Karlslund å bandelin
Kilafors—Bollnäs i Gävleborgs län............ 81,750 432,350

9/10 Hamn- och farledsföretag:

1) förbättring av fiskehamnen vid Björkö i Göteborgs
och Bohus län................................................ 154,400

2) anläggning av fiskehamn vid Klädesholmen i

Göteborgs och Bohus län....................................... 56,200

3) utförande vid fiskehamnen vid Stora Kornö i

Göteborgs och Bohus län av vågbrytare med tillfartsväg
och hamnplan .......................................... 37,600

Anvisat belopp
kronor kronor

20,000

31,300

2,000

14,000

17,400

35,800 120.500

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

9

Dag för
beslutet

Arbetets beskaffenhet

Anvisat belopp
kronor kronor

4) anläggning av vågbrytare för fiskehamn å östra

kusten av Hasslö vid Garpaviken i Blekinge län 170,000

5) upprensning av farleden mellan Hasslö och Kettil skär

i Blekinge län ......................................... 6,600 424,800

9/''m Gruvarbete i Malå socken (Sveriges geologiska under -

sökning) ........................................................................... - 40,000

30/10 Arbetsföretag inom telegrafverket:

1) vissa ledningsarbeten m. m. i Norrbottens län... 120,100

2) vissa ledningsarbeten m. m. i Jämtlands län 7,900 128 000

*»/10 Skenfria korsningar mellan statens järnvägar och allmän
väg:

1) vägbro med tillfartsvägar vid Tyskbo å bandelen

Krylbo—Storvik i Kopparbergs län .................... 93,750

2) vägbro o jämte tillfartsvägar vid Getterån å bandelen
Ånge—Sundsvall i Västernorrlands län ... 30,750

3) vägbro med tillfartsvägar vid Mellansel å bandelen
Mellansel—Vännäs i Västernorrlands län. . 62,250

4) vägport jämte tillfartsvägar vid Björna å bandelen
Mellansel—Vännäs i Västernorrlands län... 45,625

5) bro jämte anslutningsbankar i Boden i Norrbottens
län...................v................................................. 54,500

6) vägport med tillfartsvägar vid Hednoret å bandelen
Älvsby—Boden i Norrbottens län ............ 39,950

7) vägbro jämte tillfartsvägar vid Niemisel å bandelen
Boden—Morjärv i Norrbottens län........■■■■ 61.875 388,700

*%, Ändring i beslut 9/io angående Bodens fästning, kostnadsökning
....................................................................... — 3,800

l,/12 Skenfria korsningar mellan statens järnvägar och allmän
väg i Göteborgs och Bohus län:

1) vägbro med tillfartsvägar vid Överby (Hessland)

å bandelen Göteborg—Strömstad ........................ 125,300

2) vägbro med tillfartsvägar vid Säm nedre å bandelen
Göteborg—Strömstad................................ 100,350 225,650

18/''12 Skenfria korsningar i Söderhamn ................................ — 306,000

1932

6/2 Väganläggningar m. m. å Bohusläns regementes övningsområde
Samneröd................................................... — 15,100

5/2 Anordnande av vattenledning m. m. till 4:e flygkårens

etablissement å Frösön................................................... — 72,500.

5/''j Skenfria korsningar mellan statens järnvägar och allmän
väg:

1) vägbro med tillfartsvägar vid Nora å bandelen

Simonstorp—Ändebol i Östergötlands län.......... 64,375

2) vägbro med tillfartsvägar norr om Långban å

bandelen Kristinehamn—Mora i Värmlands län 67,050 131,425

19/2 Arbetsföretag inom lantförsvaret:

1) vissa arbeten å Kronobergs detachements i

Karlskrona kasernområde...................................... 4,600

10

Kungl. Majus proposition nr 251.

Dag för
beslutet

Arbetets beskaffenhet . Anvisat belopp

kronor kronor

19/

/ 2

19

/ 2

19

*»

8/

/ 4

2) vissa arbeten å samma detachements övningsfält

Rosenholm .................,............................................ 21,625

3) anordnande av utfartsväg från landstorm sförrådet
i Karlshamn ..................................................... 980

4) planering av Norrlands dragonregementes öv ningsfält

till start- och landningsplats för flygplan
........................................................................... 6,400

5) anordnande av start- och landningsplats för land flygplan

å förra mötesplatsen Mohed .................. 45,000

Utförande av vägbyggnad mellan byarna Dalom och
Varglund ä Hemsö i Västernorrlands län (marinförvaltningen)
.............................................................. —

Arbetsföretag inom telegrafverket:

1) ombyggnad av stolplinje jämte regelsättning
mellan Rusksele och Vistträsk (Norrbottens och

Västerbottens län) ................................................. 44,400

2) vissa ledningsarbeten m. m. i Norrbottens län... 15,100

3) » » »i Västerbottens » ... 28,800

4) » » »i Jämtlands » ... 10,700

Skenfria korsningar i Skellefteå stad........................... —

Reparation och breddning av befintlig väg samt utförande
av delvis ny väg från Ryd vid Ryamad till

Styrsnäs udde på Sturkö (marinförvaltningen)......... —

Planering av Dalregementets övningsfält å Rommehed
i Stora Tuna socken till start- och landningsplats
för flygplan.................................................................... —

Summa kronor

78,605

20,000

99,000

170,300

27,000

13,000

2,696,730

Länsvis fördela sig dessa belopp, avrundade nedåt till jämna tusental, på
följande sätt.

Östergötlands län......................... 64,000 kronor

Blekinge » 230,000 »

Göteborgs och Bohus » ........................... 716,000 »

Värmlands » 190,000 »

Kopparbergs » 106,000

Gävleborgs » 432,00(1 »

Västernorrlands » ........................... 209,000 »

Jämtlands » 80,000 »

Västerbottens » 236,000 »

Norrbottens * 428,000 »

De största beloppen hava alltså anvisats för anordnande av beredskapsarbeten
i Göteborgs och Bohus län och därnäst för dylika arbeten i Gävleborgs
och Norrbottens län. Detta sammanhänger givetvis med den betydande
arbetslöshet, vilken varit och alltjämt är rådande inom dessa län och
vilken ansetts påkalla hjälpåtgärder från det allmännas sida även i den form,
varom här är fråga.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

I besluten om anordnande av ifrågavarande beredskapsarbeten hava
meddelats särskilda villkor och föreskrifter. Sålunda har beträffande skenfria
korsningar mellan statens järnvägar och allmän väg föreskrivits, att
beslutat arbetsföretag icke finge påbörjas, förrän för detsamma upprättad
plan blivit av vederbörande länsstyrelse godkänd och ej heller innan vederbörande
vägliållningsdistrikt i vederbörlig ordning ålagts att — sedan i företaget
ingående väg jämte i förekommande fall vägbro blivit färdigställd och
av länsstyrelsen godkänd —■ övertaga desamma till allmänt underhåll samt
distriktet förbundit sig att lämna bidrag med en fjärdedel av den verkliga
kostnaden för lösen av mark för företaget. I besluten har också föreskrivits,
att järnvägsstyrelsen hade att hos vederbörande länsstyrelse påkalla medverkan
i syfte att nu angivna villkor för arbetenas påbörjande skulle kunna
fyllas samt att plankorsningar, som genom vägföretagens utförande vore avsedda
att ersättas med skenfria, bleve i den mån så kunde ske vederbörligen
avstängda. Järnvägsstyrelsen har förpliktats att deltaga i kostnaderna för företagen
med vissa mindre belopp att utgå av till järnvägsstyrelsens förfogande
för anordnande av skenfria vägkorsningar m. m. ställt riksstatsanslag. Järnvägsstyrelsen
har bemyndigats att, i den mån så befunnes lämpligt, träffa
överenskommelse örn utförande för styrelsens räkning av i företagen ingående
vägarbeten genom vederbörande vägliållningsdistrikts försorg, därvid järnvägsstyrelsen
skulle hava att för kontroll anlita vägingenjören i vederbörande
län.

I besluten angående anordnande av vissa hamn- och farledsföretag har
Kungl. Maj:t fastställt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade planer
för företagen att lända till efterrättelse vid arbetenas utförande med de ändringar
däri, som av styrelsen kunde finnas erforderliga och icke ökade kostnaden.
Beträffande hamnföretagen har Kungl. Majit föreskrivit, att i tillämpliga
delar skulle gälla föreskrifterna rörande statsunderstödda fiskehamnar i
kungörelsen den 10 augusti 1928 (nr 328) angående statsbidrag till byggande,
förbättring och underhåll av allmänna hamnar och farleder. I fråga örn
vissa av företagen hade vederbörande hamnintressenter förbundit sig att bidraga
med 10 % av den verkliga kostnaden för respektive företag. Med avseende
ä dessa företag har Kungl. Majit bestämt, att företagen icke finge påbörjas
innan intressenterna — utöver fullgörande av eljest gjorda åtaganden —
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inbetalat tio procent av de för respektive
företag beräknade kostnaderna. Vidare har föreskrivits, att det skulle
åligga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att vidtaga erforderliga åtgärder för
tryggande av hamnbyggnadernas användning och underhåll.

I samtliga beslut angående anordnande av beredskapsarbeten har intagits
en bestämmelse örn skyldighet för vederbörande statliga myndighet att beträffande
varje arbetsföretag enligt uppgjort formulär till socialdepartementet
månadsvis insända rapporter rörande den vid företaget befintliga arbetsstyrkan
och dess fördelning på olika yrkesgrupper. Av sålunda inkomna rapporter
framgår, att antalet vid beredskapsarbetena anställda arbetare vid utgången
av februari månad 1932 — den senaste månad för vilken fullständiga tipp -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

gifter föreligga — utgjorde 382. Av dessa voro 58 jordbruksarbetare, 10 skogsarbetare,
117 arbetare tillhöraude jord-, sten- och glasindustrien, 3 metalloch
maskinarbetare, 12 arbetare tillhörande träindustrien, 32 byggnadsarbetare,
21 tillhörande trämasse- och pappersindustrien, 4 arbetare, hänförliga
till icke särskilt specificerade grupper av industri och hantverk, 22 järnvägsarbetare,
1 landtransportarbetare och 102 arbetare, som icke tillhörde annan
grupp. Av nämnda arbetare voro 30 anställda vid beredskapsarbeten inom
Blekinge län, 201 vid arbete inom Göteborgs och Bohus län, 4 vid arbeten
inom Värmlands län, 88 vid arbeten inom Västernorrlands län och 59 vid
arbeten inom Norrbottens län. Vid arbetena å banan Malung—Vansbro i
Kopparbergs län, vilket företag såsom förut nämnts finansieras även med
lånemedel, voro vid samma tidpunkt sysselsatta 150 arbetare.

Vid behandling i 1932 års s ta tsverkspropos i tion av frågan örn anvisande
av anslag å riksstaten till oförutsedda utgifter erinrade chefen för finansdepartementet
om här ifrågavarande för budgetåret 1931/1932 anvisade
reservationsanslag till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet.
Chefen för nämnda departement framhöll, att med anslaget avsetts ett försök
av begränsad räckvidd med en anordning, varigenom skulle beredas möjlighet
till ett sådant avpassande av vissa statliga arbeten, vilka ansetts böra
under alla förhållanden förr eller senare komma till utförande, att dessa arbeten
i större utsträckning än som skulle följa av det sedvanliga arbetsprogrammet
komme att pågå under tider, då det enskilda näringslivet icke vore
i stånd att i samma omfattning som eljest sysselsätta tillgänglig arbetskraft.

Efter samråd med mig ansåg sig chefen för finansdepartementet böra förorda,
att medel för berörda ändamål under titeln »Oförutsedda utgifter» och
rubriken beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet ställdes till förfogande
jämväl för nästkommande budgetår. Med ett närmare bedömande
av denna anslagsfråga borde enligt departementschefen lämpligen anstå intill
dess frågan örn äskande av anslag till bekämpande av arbetslösheten kunde
längre fram på året upptagas till Kungl. Maj:ts prövning. Liksom beträffande
sistnämnda anslag skett, syntes därför anslaget till beredskapsarbeten
böra i riksstatsförslaget allenast beräknas. Under åberopande av det sålunda
anförda hemställde chefen för finansdepartementet, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på den proposition, som kunde komma
att avlåtas i ämnet, till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet
för budgetåret 1932/1933 beräkna ett reservationsanslag av 3 miljoner kronor.
Denna hemställan bifölls av Kungl. Majit.

I en i februari 1932 inom socialdepartementet till förberedande av ärendets
vidare behandling utarbetad promemoria anfördes bland annat följande.

Såsom allmänt känt, förelåge alltjämt en mycket omfattande arbetslöshet
oell därmed jämväl behov av åtgärder till lindrande av dess verkningar.
Då detta behov kunde förväntas komma att kvarstå under den närmaste
framtiden, syntes även för nästa budgetår böra anvisas ett anslag till arbeten
av här ifrågavarande karaktär. Yad anginge användningen av ett sådant
anslag syntes samma regler böra få gälla, som av statsmakterna godkänts
beträffande det för innevarande budgetår anvisade anslaget.

Anslaget syntes även för budgetåret 1932/1933 böra bestämmas till

Kungl. Majus ■proposition nr 251. 13

3,000,(XX) kronor, med vilket belopp också preliminärt räknats i 1932 års
statsverksproposition.

Innan beslut i ärendet fattades, syntes emellertid yttranden däri böra
inhämtas av vederbörande centrala verk och myndigheter. Det syntes
önskvärt, att i sålunda avsedda yttranden redogörelse lämnades bland annat
dels för dittills tillämpade metoder för uttagande av arbetskraft till beredskapsarbeten,
dels för uppfattningen rörande den i proposition nr 202/1931
(sid. 15 och 31) behandlade frågan örn återbäring i vissa fall till anslaget
av därifrån anvisade medel.

Vid promemorian var fogad en förteckning över samtliga intill utgången
av januari 1932 meddelade beslut angående anordnande av beredskapsarbeten.

Genom remiss den 10 februari 1932 anbefallde Kungl. Majit dels arméförvaltningen,
marinförvaltningen, flygstyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, luftfartsmyndigheten,
domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen och lotsstyrelsen att var
för sig, dels och statens arbetslöshetskommission och socialstyrelsen att
gemensamt avgiva utlåtande i anledning av omförmälda promemoria.

Sålunda infordrade utlåtanden inkommo till socialdepartementet under
loppet av februari 1932. Utlåtandena, som i sin helhet torde böra bifogas
handlingarna i detta ärende, synas mig endast delvis vara av det mera
principiella intresse att de här behöva återgivas. Beträffande de delar av
utlåtandena, vilka synts mig äga större betydelse, får jag här lämna följande
redogörelse.

Arméförvaltningen åberopar såsom eget utlåtande av ämbetsverket infordrade
yttranden från chefen för norra arméfördelningen och från fortifikationsbefälhavaren
i Boden.

Arméfördelningschefens yttrande avser ett den 9 oktober 1931 beslutat
arbetsföretag omfattande'' anordnande av vattenledning och brandposter för
Norrlands trängkår. Arméfördelningschefen meddelar följande. Arbetet,
som igångsatts i januari 1932, bedreves med en arbetsstyrka örn 20 man.
Grunderna för uttagningen av den erforderliga arbetskraften hade bestämts
vid ett sammanträde med delegerade från arbetslöshetskommittéerna i Sollefteå
stad, Sollefteå socken och Långsele socken. Uttagningen av arbetare hade
verkställts av vederbörande arbetslöshetskommittéer efter rekvisition av de
militära myndigheterna. Arbetet hade bedrivits såsom ackordsarbete. Vid
förskott å ackorden hade räknats med en lön av 1 krona 27 öre per arbetstimme.
Organisationen hade fungerat väl och personvalet syntes hava varit
gjort med omsorg och i syfte att hjälpa, där hjälp bäst behövdes. Arbetsvilligheten
hade varit anmärkningsvärt god.

Fortifikationsbefälhavaren i Boden. Uttagningen av arbetskraft till de beredskapsarbeten
inom Bodens fästning, till vilka Kungl. Majit anvisat medel
och vilkas utförande uppdragits åt fästningens kommendant, hade skett
efter överenskommelse med ordföranden i försvarsverkens civila personals
förbund och ordföranden i arbetslöshetskommittén i Överluleå socken. Man
hade enats om att till arbetare vid beredskapsarbetena skulle uttagas i första
hand eljest arbetslösa fortifikationsarbetare efter en på förhand uppgjord
lista, i huvudsak efter ålder i tjänsten så att först de äldre uttoges. Endast
i den mån arbete kunde beredas ytterligare arbetare, som antingen icke
hade haft tidigare anställning vid fortifikationens arbeten eller där tjänst -

14

Kungl. Majlis proposition nr 251.

gjort så kort tid (mindre än 20 månader) att de ej uppförts på listan,
skulle ifrågakomma sådana yrkeskunniga arbetare, som vore i särskilt behov
av arbete för sig oell sin familjs uppehälle. Arbetare av det senare slaget
hade emellertid i brist på arbete dittills icke kunnat komma i fråga.

Antalet arbetare hade hållits tämligen litet i avsikt att under jämförelsevis
längre tid, ett halvår eller mera, bereda jämn tillgång till arbete även under
vintern. För den skull hade också de väsentligaste arbetena igångsatts och
fortgått under vinterperioden.

Telegrafstyrelsen. Då arbetskraft till beredskapsarbeten vid telegrafverket
skulle. uttagas, hänvände sig arbetsledaren till vederbörande arbetslöshetskommitté,
som uttoge vid respektive arbetsföretag erforderligt antal arbetare.

Beträffande återbäring i vissa fall av anslaget till beredskapsarbeten för
motverkande av arbetslöshet finge telegrafstyrelsen i fråga örn de medel,
som ställdes till styrelsens förfogande för bestridande av arbetskostnaden
för vissa arbeten, anföra, att det syntes styrelsen skäligt, att dessa medel
icke skulle, behöva återbäras. De arbeten, som utfördes med hjälp av nämnda
medel, utgjordes nämligen till övervägande del av kompletteringar, ombyggnader
och reparationer av anläggningar för telefonförbindelser i glest'' befolkade
trakter av Norrland, och anläggningarna hade till största delen
anordnats i kulturellt syfte, utan att tillfredsställande förräntning av i desamma
nedlagt kapital kunnat påräknas.

Styrelsen finge i detta sammanhang även erinra, att hela kostnaden för
materialanskaffningen ''bestredes av andra till styrelsens förfogande stående
medel samt att nämnda kostnad uppginge till ej mindre än 201,300 kronor
för de beredskapsarbeten, som avsåges i Kungl. Majrts beslut den 30 oktober
1931 och till 88,600 kronor för i styrelsens skrivelse den 12 januari 1932
föreslagna arbeten. Mot dessa poster svarande arbetskostnader uppginge
till 128,000 kronor respektive 99,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen. Beträffande frågan örn vilka metoder, som dittills tilllämpats
för uttagande av arbetskraft till beredskapsarbeten, finge styrelsen
meddela, att beträffande de beredskapsarbeten, som avsåge skenfria korsningar,
samtliga dylika arbeten, vartill järnvägsstyrelsen erhållit anslag, utfördes
på entreprenad samt att i entreprenadkontrakten därom intagits den
bestämmelsen, att entreprenör skulle för vägföretaget i möjligaste män använda
arbetslösa från trakten ävensom vid statens järnvägar arbetslösa banoch
byggnadsarbetare, allt i den mån ifrågavarande arbetssökande kunde
erbjuda fullgod arbetskraft. Vid statsbanebyggnaden Malung—Vansbro utfördes
arbetena i styrelsens egen regi. Arbetsstyrkan rekryterades dels från
arbetslösa byggnadsarbetare från andra banbyggnader, dels ock från arbetslösa
inom av banan berörda orter.

Vad anginge frågan rörande återbäring i vissa fall till anslaget för beredskapsarbeten
av därifrån anvisade medel finge styrelsen anföra följande. Av
berörda anslag hade till statens järnvägars förfogande dittills ställts medel
dels för anordnande av skenfria vägkorsningar, dels för anläggande av en
järnväg mellan Malung och Vansbro. Till kostnaderna för anordnandet av
de skenfria vägkorsningarna lämnade statens järnvägar bidrag i samma
omfattning, som skulle hava ifrågakommit, därest anläggningarna utförts i
vanlig ordning. Bidragen, som svarade mot de fördelar, som uppstode för
statens järnvägar av anordningarnas vidtagande, utginge av till styrelsens
förfogande stående anslag av kapitalökande natur och påfördes verkets kapitalkonto.
Detta borde därför icke belastas med någon del av de kostnader
för skenfria vägkorsningar, vilka bestredes med anslag för beredskapsarbeten.

Av de till 3.3 miljoner kronor beräknade kostnaderna för anläggandet av

15

Kungl. Majus proposition nr 251.

järnväg mellan Malung oell Vansbro skulle enligt finansieringsplanen 0.4
miljoner kronor bestridas med förnyelsefondsmedel, 0.7 miljoner kronor med
lånemedel oell 2.2 miljoner kronor med andra statsinkomster. Anläggningskostnaderna,
frånsett den del därav, som bestredes med förnyelsefondsmedel,
vore av den art, att de regelmässigt skulle påföras verkets kapitalkonto.
För täckande av det andra av »andra statsinkomster» under budgetåret
1931/1932 enligt finansieringsplanen erforderliga medelsbehovet hade av anslag
för beredskapsarbeten anvisats 300,000 kronor. Detta belopp, liksom ock
vad som framdeles kunde komma att av sistnämnda anslag anvisas för
ifrågavarande banbygge, borde i anslutning till förestående i sin helhet uppföras
på statens järnvägars kapitalkonto.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Av anslaget till beredskapsarbeten för
budgetåret 1931,1932 hade ställts till styrelsens förfogande ett belopp av
424,800 kronor att utgå till fem olika företag, varav fyra fiskehamnar och
en farledsrensning. Då styrelsen avgivit sitt förslag till dylika arbeten, hade
styrelsen utgått från att företagen skulle vara belägna inom trakter, där
arbetslöshet vore rådande, samt att desamma skulle vara lämpliga ur den
synpunkten, att vid utförandet ett relativt stort antal arbetare skulle kunna
beredas arbete. Till belysande därav kunde nämnas fiskehamnsanläggningen
vid Stora Kornö i Bohuslän, där endast en del av anläggningen ansetts
lämplig ur sistnämnda synpunkt.

Vid anskaffandet av arbetskraft hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för erhållande av upplysningar rörande behovet av arbetstillfällen hänvänt
sig till respektive länsstyrelser samt arbetsförmedlingsorganen inom närbelägna
orter. Endast i mycket ringa grad hade arbetare, som förut varit
anställda vid fiskehamnsbyggnaderna, överförts till beredskapsarbetena.

Genom angivna tillvägagångssätt vid utväljandet av arbetsföretag samt
genom tillämpade metoder vid uttagandet av arbetskraft till beredskapsarbeten,
hade effekten av dessa arbeten till arbetslöshetens bekännande blivit
den största möjliga.

Skulle emellertid de årligen återkommande anslagen till arbeten, som av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bedreves i egen regi, komma att minskas
med hänsyn till att medel kunde erhållas ur anslaget till beredskapsarbeten,
vilket framgått vid budgetens behandling, kunde styrelsen hädanefter ej helt
följa hittills tillämpade principer, vare sig vid valet av arbetsföretag eller
vid anställandet av arbetare. Företag, som på grund av behovet vore angelägnast
att kunna komma till utförande — men som genom arten av vid
desamma förekommande arbetena, såsom exempelvis maskinellt arbete och
arbete inom ej i orten representerad yrkesgrupp, exempelvis träarbete i
Bohuslän, vore mindre lämpliga såsom beredskapsarbeten — skulle då få
stå tillbaka för mindre angelägna arbeten med större lämplighet för lindrande
av arbetslösheten. Dessutom skulle arbetslöshet bliva rådande bland de
arbetare, som sedan manga år varit anställda vid fiskehamnsbyggnaderna.

Beträffande återbäring av beredskapsmedel så kunde detta endast komma
ifråga, därest vid något företag den beräknade kostnaden underskredes.

Vattenfallsstyrelsen har beträffande trugan örn återbäring i vissa fall från
anslaget till beredskapsarbeten uttalat följande. Det vore enligt styrelsens
mening påtagligt, att örn ett beredskapsarbete utfördes till gagn för ett produktivt
företag men vid en tidigare tidpunkt, än sorn skulle normalt blivit
fallet, borde skäligen vederbörande företags bokförda anläggningsvärde (ilias
med verkliga kostnaden för nyanläggningen, sedan denna tagits i verkligt
produktiv användning. Det syntes böra i varje siirskilt fall avgöras, vid
vilken tidpunkt en dylik kostnad borde på detta Klitt bokföras, och vederbörligt
kapitalökningsanslag måste då för ändamålet göras tillgängligt.

1(3

Kungl. Majlis ''proposition nr 251.

Socialstyrelsen och statens arbetslöshetsJconwiission.

Enligt den till promemorian fogade bilagan hade genom beslut av Kungl.
Maj:t beredskapsarbeten intill utgången av januari 1932 beslutats för ett
belopp av kronor 2,369,800. Av dessa arbeten syntes emellertid ditintills
endast åtta hava hunnit igångsättas och hade hela antalet vid dem sysselsatta
arbetare ännu i slutet av januari 1932 uppgått endast till 178.

Den begränsade omfattning, som beredskapsarbetena intill dess erhållit,
hade icke kunnat inverka nämnvärt lättande på de åtgärder, som staten eljest
nödgats vidtaga för arbetslöshetens lindrande, även om avlastningen ostridigt
varit till gagn för några av de kommuner, där företagen kunnat uppsuga
ett något större antal arbetslösa.

Den förhållandevis ringa effekt, som vunnits av beredskapsarbetena, berodde
på att beslutade arbeten dittills endast till obetydlig del hunnit
igångsättas. Detta kunde näppeligen tillskrivas ogynnsamma tillfälligheter
och än mindre onödigt dröjsmål på något håll utan syntes snarare få anses
utgöra en bekräftelse på en av styrelsen och kommissionen redan tidigare
påvisad konstitutiv brist hos beredskapsarbeten, betraktade såsom ett medel
till motverkande av aktuell arbetslöshet. I och med att sådana arbeten,
samtidigt med att de skulle tjäna arbetslöshetspolitiska syften, i övriga hänseenden
vore likställda med andra arbeten i öppna marknaden och inordnades
i de olika myndigheternas arbetsprogram, måste de givetvis förberedas
på det enligt sakens inneboende natur förhållandevis tidskrävande
sätt, som utmärkte allmänna — och väl också enskilda — arbeten av denna
natur.

Vederbörande myndigheter kunde näppeligen så att säga lägga upp ett
förråd av färdiga planer, lämpade för alla de ur arbetslöshetssynpunkt skiftande
förhållandena under olika tider och å olika orter. Redan kostnadshänsyn
syntes förbjuda uppgörandet på vinst och förlust av sådana i detalj
utarbetade planer, örn vilka man icke på förhand kunde veta, huruvida de
skulle komma till utförande eller ej.

Frågan örn valet av lämpliga arbetsobjekt måste först prövas — bland
annat ur arbetslöshetssynpunkt -— och först sedan beslut därutinnan fattats,
kunde det tidskrävande utarbetandet i detalj av planerna ske. Det måste
alltså städse förflyta en ganska avsevärd tid mellan konstaterandet av behovet
av ett beredskapsarbete och ett sådant arbetes faktiska igångsättande.

Den återgivna siffran för antalet i beredskapsarbeten anställda utvisade,
att beredskapsarbeten ej hunnit igångsättas i nämnvärd omfattning under en
period, då arbetslösheten till följd av samverkande ogynnsamma konjunkturoch
säsongförhållanden hade gjort dem särskilt önskvärda. Sannolikt komme
den största effekten att uppnås först under den varmare delen av året med
därmed normalt förknippade förbättring på arbetsmarknaden. Visserligen
syntes, så vitt nu kunde bedömas, ett tillskott i antalet arbetstillfällen även
då te sig önskvärt, men behovet syntes näppeligen bliva lika trängande
som under vintern.

Vid stigande konjunktur kunde det till och med befaras, att ifrågavarande
konstitutiva brist hos beredskapsarbetena kunde leda därhän, att sådana
arbeten startades, först när de med hänsyn till ett förbättrat läge på arbetsmarknaden
ej vore behövliga ur arbetslöshetssynpunkt.

I förevarande hänseende rådde en bestämd skillnad mellan beredskapsarbeten
och reservarbeten. Dessa senare utvaldes nämligen på sådant sätt,
att starten kunde ske just under vederbörligt beaktande av den aktuella
arbetslöshetssituationen.

Det måste därför starkt betonas, att beredskapsarbeten av nu berörda
skäl icke vore ägnade att ur arbetslöshetspolitisk synpunkt ersätta eller ens

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

i nämnvärd mån erbjuda ett komplement till reservarbetena. Därtill bomme,
att beredskapsarbetena visserligen i och för sig erbjöde ett tillskott av arbetstillfällen,
men att detta ej vore liktydigt med att de erbjöde en häremot svarande
hjälp åt arbetslösa. I den mån arbetstillfällena absorberades av icke
arbetslösa, erbjöde de nämligen ingen eller endast en oviss, indirekt hjälp
åt arbetslösa.

Styrelsen och kommissionen ville under nu rådande tryckande arbetslöshet
ej motsätta sig det ifrågasatta anslaget till beredskapsarbeten men
hade ansett sig böra understryka, att dessa arbetens arbetslöshetspolitiska
effekt icke borde överskattas. Det förutsattes därför, att ett eventuellt anslag
till beredskapsarbeten ej bomme att föranleda någon nedskärning av de
anslagsbelopp, som erfordrades för fullföljande av arbetslöslietskommissionens
uppgifter.

Såsom i den föregående redogörelsen omförmälts, har jag redan vid behandlingen
av årets statsverksproposition anslutit mig till den uppfattningen, att
anslag jämväl för nästa budgetår bör beviljas till beredskapsarbeten för motverkande
av arbetslöshet. Såsom framgått av vad jag förut i dag vid behandlingen
av frågan örn nytt anslag till bekämpande av arbetslösheten anfört,
måste man enligt min mening för nästa budgetår påräkna behov av
statliga åtgärder av mycket stor omfattning till lindrande av arbetslöshetens
följder. Det synes mig fortfarande önskligt, att såsom ett led i dessa åtgärder
böra ingå så kallade beredskapsarbeten. Då beslut örn dylika arbeten förra
året fattades, avsåg man närmast en försöksanordning och ännu har av olika
skäl någon definitiv uppfattning örn anordningen icke kunnat vinnas. Så
mycket har emellertid tydligt visat sig, att en synnerligen riklig tillgång fin.
nes å arbetsföretag, lämpade för utförande genom arbeten av här avsedd
beskaffenhet. Förhållandet har varit, att medelstillgången icke medgivit
anordnandet av mer än en mindre del av sådana arbeten, som av vederbörande
myndigheter angivits böra i första hand komma till utförande. Erfarenheten
har icke heller bestyrkt de på förhand uttalade farhågorna för att beredskapsarbetena
skulle i olika hänseenden medföra skadliga verkningar för arbetslöshetspolitiken
i dess helhet. Ifrågavarande arbeten torde hava på ett
naturligt sätt inpassat sig i statens ordinarie arbetsprogram, och några
slitningar i förhållande till de statliga och kommunala reservarbetena nied
avseende å arbetskraft eller arbetslöner hava, såvitt för mig är bekant, icke
förekommit. Vidare giva de anförda siffrorna rörande de vid beredskapsarbetena
sysselsatta arbetarnas yrkesfördelning vid handen, att dessa arbeten
kommit icke blott grovarbetare utan även en hel del andra arbetargrupper
till godo.

I detta sammanhang må i anledning av det nyss återgivna yttrandet från
socialstyrelsen och arbetslöshetskommissionen påpekas, att den omständigheten
att siffrorna rörande i beredskapsarbeten anställda än så länge liro
låga givetvis sammanhänger med det av nämnda myndigheter anförda förhål,
landet, att viss tid alltid måste förflyta innan arbetsföretag, vilka liksom de
här ifrågavarande skola igångsättas och bedrivas i ordinarie former, hinna
komma till stånd. Detta är emellertid väsentligen en engångsföreteelse, som

Bihang till riksdagens protokoll 1232. I sami. 203 haft. (Nr 251.) 857 32 2

Departements chefen.

18

Kungl. Majus proposition nr 251.

icke behöver i samma utsträckning göra sig gällande, sedan systemet kommit
i tillämpning och nya arbeten kunna undan för undan förberedas.

Beträffande kostnaderna för beredskapsarbetena i jämförelse med andra
allmänna arbeten är det i nuvarande läge ännu icke möjligt att göra något
uttalande. Det är emellertid min avsikt att, så snart närmare erfarenhet i
ämnet kan hava vunnits, föranstalta örn en undersökning i berörda hänseende.

Yad angår det belopp, som för nästa budgetår synes böra beräknas för
ifrågavarande ändamål, har detsamma i statsverkspropositionen preliminärt
uppskattats till 3,000,000 kronor. Av detta belopp är en summa av 600,000
kronor avsedd för fortsättande av den i det föregående omförmälda järnvägsbyggnaden
mellan Malung och Vansbro. Det för övriga ändamål återstående
beloppet skulle alltså endast bliva 2,400,000 kronor; för nästa budgetår torde
man nämligen knappast hava att räkna med några återbäringar av anvisade medel
av den storleksordning, att de kunna inverka vid bedömandet av anslagsbehovet.
Givetvis skulle det i nuvarande situation i och för sig vara önskvärt,
att sistberörda belopp kunde icke oväsentligt höjas. Då jag likväl
trots det utomordentligt svåra läget på arbetsmarknaden ansett mig böra
stanna vid den angivna summan, har detta föranletts — förutom av de
statsfinansiella svårigheterna — framför allt av följande omständigheter.
Enär hela anordningen ännu kan sägas befinna sig på försöksstadiet, är
det icke tillrådligt att giva densamma för stor omfattning. Vidare har
arbetslöshetens fortgående ökning nödvändiggjort en mycket betydande
utvidgning av ramen för de för arbetslöshetens bekämpande avsedda
statliga åtgärderna, och då effekten av en viss summa med hänsyn till lindrande
av arbetslösheten blir störst, då densamma användes enligt de för
arbetslöshetskommissionens verksamhet angivna riktlinjerna, har hela den för
en dylik utvidgning erforderliga anslagsökningen ansetts böra läggas på anslaget
till bekämpande av arbetslösheten. Slutligen är att märka, att i olika
hänseenden i år föreslagits — och delvis redan beslutats — anordningar av
en karaktär, som ganska nära ansluter sig till den till grund för beredskapsarbeten
liggande tanken. Sålunda har innevarande års riksdag i enlighet
med förslag av Kungl. Majit för utlämnande av statsbidrag för vissa tillfälliga
skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar anvisat ett anslag av 2,000,000
kronor, från vilket anslag bidrag må utgå allenast till företag, vilkas utförande
finnes vara ägnat att lindra eller motverka arbetslöshet inom orten.
Vidare har Kungl. Majit i år genom proposition (nr 211) föreslagit riksdagen
att till förlag för inköp av gatsten anvisa ett reservationsanslag av
4,000,000 kronor ävensom medgiva, att de medel, vilka inflyta vid försäljning
av sten från statens med för nu löpande budgetår anvisat anslag inköpta
förråd av gatsten, må under innevarande och nästkommande budgetår användas
för fortsatta beställningar av gatsten. I samma proposition har föredragande
departementschefen förklarat sig vara beredd att förorda, att Kungl.
Majit skulle verkställa en fördelning förskottsvis av automobilskattemedel i
och för igångsättande av nya vägbyggnadsarbeten — nyanläggnings- eller

11)

Kungl. Maj:ts proposition nr 251.

förbättringsföretag — vilka vore av beskaffenhet att kunna tilldelas bidrag
av automobilskattemedel och vilkas omedelbara påbörjande funnes påkallade
för lindrande av arbetslöshet. Slutligen har Kungl. Maj:t genom brev den
12 februari 1932 beslutat örn höjning av den av arbetslöshetskommissionen
förvaltade väglånefonden från 1,000,000 kronor till 2,000,000 kronor, varigenom
möjlighet beretts för väghållnings distrikt att lånevägen erhålla förskott
jämväl å sådana statsbidrag för vägbyggnadsarbeten, som icke utgå av
automobilskattemedel utan av vanliga skattemedel.

Yad angår grunderna för det nu ifrågasatta anslagets användning torde
anledning till ändring i de av 1931 års riksdag godkända samt av Kungl.
Majit sedermera närmare utformade bestämmelserna icke föreligga.

I fråga örn sättet för beredande av medel för ändamålet torde, såsom
chefen för finansdepartementet vid frågans förberedande behandling i statsverkspropositionen
anförde, samma väg som förra året böra anlitas, nämligen
att anslaget inordnas under den vid sidan av de särskilda departementens
huvudtitlar stående titeln »Oförutsedda utgifter».

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Hajd måtte föreslå riksdagen

att till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet
för budgetåret 1932/1933 uiider titeln »Oförutsedda utgifter»
anvisa ett reservationsanslag, att användas i huvudsaklig överensstämmelse
med i det föregående angivna grunder,
av...................................................................... kronor 3,000,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
B. Spångberg.