Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

1

Nr 250.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till bekämpande
av arbetslösheten; given Stockholms slott den
22 april 1932.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Majit härigenom föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Sam Larsson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 april
1932.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Larsson anför:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 9, har Kungl. Majit
på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition, som
kunde komma att avlåtas i ämnet, till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret
1932/1933 beräkna ett extra reservationsanslag av 20,000,000 kronor.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sami. 208 haft. (Nr 250.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Tidigare an- Inledningsvis torde jag därvid få redogöra för de under senare år anvisade
slag m. m. ans]agen för arbetslöshetens bekämpande och vissa i samband därmed stående
frågor.

För år 1921 anvisade 1920 års riksdag ett förslagsanslag, högst, å 1,000,000
kronor för bekämpande av arbetslösheten (riksdagens skrivelse nr 410). Vidare
anvisade 1921 års riksdag för samma år till bekämpande av arbetslösheten
och lindrande av nöd på tilläggsstat dels enligt skrivelse nr 177 ett förslagsanslag,
högst, å 11,000,000 kronor — varav en summa av 500,000 kronor
beräknades till bestridande av särskilda åtgärder för lindrande av nöd, som i
följd av arbetslöshet drabbat personer, vilka icke enligt då gällande författning
voro kvalificerade att erhålla arbetslöshetsunderstöd — dels ock enligt skrivelse
nr 350 ett reservationsanslag av 23,500,000 kronor. De genom allmänna arbetslöshetsanslag
för år 1921 av riksdagen anvisade medlen utgjorde alltså sammanlagt
35,500,000 kronor. I det närmaste hela detta belopp togs under samma
år jämlikt Kungl. Maj:ts särskilda beslut i anspråk dels för nödhjälpsarbeten,
dels för särskilda ändamål. Vad beträffar dessa särskilda ändamål torde
jag här få erinra, att bland dem även ingick hjälp till utförandet av vissa vägföretag
i fria marknaden. Genom beslut den 2 september 1921 ställde nämligen
Kungl. Majit till statens arbetslöshetskommissions förfogande från förenämnda
reservationsanslag å 23,500,000 kronor ett belopp av högst 1,000,000
kronor, att mot redovisningsskyldighet användas dels till förskotterande, mot av
kommissionen godkänd säkerhet, av erforderliga medel för utförande av med
statsmedel understödda väganläggningar och vägförbättringar m. m., dels ock
till gäldande av belopp, varmed den för dylikt vägföretag beräknade kostnaden
kunde komma att överskridas.

Dessutom anvisade 1921 års riksdag under titel »Utgifter för kapitalökning,
statens affärsverksamhet» på tilläggsstat för år 1921 ett reservationsanslag av

9,000,000 kronor, att utgå av lånemedel och att enligt Kungl. Maj :ts bestämmande
användas för sådana arbeten vid telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk, vilka kunde påkallas för bekämpande av arbetslösheten
(riksdagens skrivelse nr 339 B).

För år 1922 anvisade 1921 års riksdag ett förslagsanslag, högst, å 3,000,000
kronor, till bekämpande av arbetslösheten och lindrande av nöd. För sistnämnda
ändamål beräknades 500,000 kronor (riksdagens skrivelse nr 350). Vidare
beviljades av 1922 års riksdag på tilläggsstat för samma år för bekämpande av
arbetslösheten reservationsanslag till sammanlagt belopp av 85,000,000 kronor,
därav ett belopp av 10,000,000 kronor finge användas till statsbeställningar och
kristidsarbeten genom kommunikationsverken och ett belopp av 5,000,000 kronor
för beställningar genom andra ämbetsverk (riksdagens skrivelse nr 291).

Dessutom medgav 1922 års riksdag, att då ännu odisponerade delar av de till
uppförande av bostadshus för tjänstemän vid postverket, telegrafverket samt
statens järnvägar och vattenfallsverk å riksstaten för år 1921 och å tilläggsstaten
för år 1920 anvisade reservationsanslag om tillhopa 17,500,000 kronor
finge — med undantag av ett belopp av högst 820,000 kronor, som beräknades
åtgå för vissa särskilda ändamål — enligt Kungl. Maj:ts bestämmande användas

Kungl. Majlis proposition nr 250.

3

för sådana arbeten för telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks
räkning, vilka kunde påkallas för bekämpande av arbetslösheten.
Ytterligare anvisade 1922 års riksdag för sistnämnda ändamål på tilläggsstat
för år 1922 under titel »Utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet»
ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor att utgå av lånemedel (riksdagens
skrivelse nr 99).

För tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisade 1922 års riksdag ett reservationsanslag
å 5,000,000 kronor (riksdagens skrivelse nr 291).

Med hänsyn till befintliga reservationer å tidigare anvisade anslag till arbetslöshetens
bekämpande äskades icke något allmänt arbetslöshetsanslag för
budgetåret 192311924.

Däremot anvisade 1923 års riksdag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning i ämnet, för sådana arbeten för telegrafverkets,
statens järnvägars och statens vattenfallsverks räkning, vilka kunde
påkallas av arbetslösheten, för sistnämnda budgetperiod ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor att utgå av lånemedel (riksdagens skrivelse nr 295).

Vidare må i detta sammanhang nämnas, att 1923 års riksdag, efter Kungl.
Maj:ts förslag, medgav, att för vidtagande av åtgärder till lindrande av nöden
bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare finge av femte huvudtitelns allmänna
besparingsfond tagas i anspråk ett belopp av förslagsvis 70,000 kronor.

Ej heller för budgetåret 192411925 begärde Kungl. Majit något allmänt arbetslöshetsanslag.
Vid 1924 års riksdag motionsvis väckta förslag örn anvisande
av ytterligare anslag till arbetslöshetens bekämpande lämnades av riksdagen
utan bifall.

Av sistnämnda års riksdag meddelades i stället, på Kungl. Majits förslag,
vissa beslut, enligt vilka tidigare för arbetslöshetens bekämpande beviljade anslag
skulle få tagas i anspråk för andra ändamål.

Sålunda medgav riksdagen, enligt två särskilda beslut, att de av 1922 års
riksdag för bekämpande av arbetslösheten beviljade reservationsanslagen finge
intill ett belopp av 1,750,000 kronor användas till färdigställande av vissa utav
Norrlands statsarbeten påbörjade arbetsföretag, vilka på grund av arbetslöshetens
nedgång icke fullbordats, och intill ett belopp av 1,350,000 kronor för
färdigställande av vissa utav Södra Sveriges statsarbeten påbörjade, men av
nyssnämnda anledning icke fullbordade företag (riksdagens skrivelser nr 128
och 294).

Vidare medgav 1924 års riksdag, att ej förbrukade delar av de av riksdagen
anvisade anslagen till arbeten för telegrafverkets samt statens järnvägars och
vattenfallsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten samt till statsbeställningar
och kristidsarbeten genom nämnda verk finge, efter beslut i varje
särskilt fall av Kungl. Majit, användas för färdigställande av sådana arbetsföretag
vid samma verk, som. igångsatts med anlitande av sistbcrörda anslag
men sedermera vid nödhjälpsarbetenas avveckling icke hunnit fullbordas (riksdagens
skrivelse nr 330).

I detta sammanhang må emellertid å andra sidan erinras, att Kungl. Maj :t
genom beslut den 4 april 1924 medgav, att vad som av medel, förskotterade järn -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

likt Kungl. Maj:ts förberörda beslut den 2 september 1921 för utförande av med
statsmedel understödda väganläggningar och vägförbättringar m. m., återbetalats
eller kunde komma att återbetalas, finge av statens arbetslöshetskommission
användas till fullföljande av den verksamhet, som av kommissionen i övrigt
bedreves i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade beslut.

Med hänsyn till alltjämt förefintlig behållning å 1922 års reservationsanslag
för bekämpande av arbetslösheten begärde Kungl. Maj :t icke något anslag till
ändamålet för budgetåret 1925/1926. Motionsvis väckt förslag örn sådant anslag
avslogs av 1925 åTS riksdag.

För ettvart av de därefter närmast följande budgetåren beviljades i enlighet
med Kungl. Maj:ts i särskilda propositioner framställda förslag extra reservationsanslag
till bekämpande av arbetslösheten, nämligen för

budgetåret 192611927 av 1926 års riksdag ett anslag å 8,000,000 kronor
(riksdagens skrivelse nr 344),

budgetåret 192711928 av 1927 års riksdag ett anslag å 5,000,000 kronor (riksdagens
skrivelse nr 270),

budgetåret 1928/1929 av 1928 års riksdag ett anslag å 3,000,000 kronor
(riksdagens skrivelse nr 370), samt

budgetåret 1929/1930 av 1929 års riksdag ett anslag å 2,800,000 kronor (riksdagens
skrivelse nr 272). Därjämte skulle av behållningen å anslagen till
färdigställande av vissa statsarbeten ett belopp av 500,000 kronor tagas i
anspråk.

För budgetåret 1930/1931 äskade Kungl. Majit i proposition nr 255 av 1930
års riksdag till bekämpande av arbetslösheten ett extra reservationsanslag av

2,000,000 kronor, vilket anslag tillika var avsett att användas till bestridande
av vissa utgifter för avveckling av arbetslösheten å Seskarö. I anledning av
propositionen samt i ämnet väckta motioner anvisade 1930 års riksdag för
nämnda budgetår till bekämpande av arbetslösheten ett extra reservationsanslag
av 2,500,000 kronor, varav ett belopp av sammanlagt högst 300,000
kronor skulle få användas till bestridande av utgifter för inköp av Sandviks
sågverk å Seskarö med tillhörig mark, byggnader och inventarier ävensom för
nödiga kompletteringsarbeten för en årstillverkning av 9,000 standards (riksdagens
skrivelse nr 392). På därom av Kungl. Majit i proposition den 6 mars
1931, nr 167, gjord framställning medgav sedermera 1931 års riksdag (skrivelse
nr 124), att för förstärkning av nyssnämnda anslag å 2,500,000 kronor finge
till anslaget från det för budgetåret 1930/1931 anvisade förslagsanslaget till
oförutsedda utgifter överföras ett belopp av 4,000,000 kronor. Sammanlagt har
alltså för budgetåret 1930/1931 till bekämpande av arbetslösheten anvisats ett
belopp av 6,500,000 kronor.

I proposition nr 201 till 1931 års riksdag föreslog Kungl. Majit på min hemställan
riksdagen att för budgetåret 1931/1932 till bekämpande av arbetslösheten
anvisa ett extra reservationsanslag av 10,000,000 kronor. I motiveringen
till förslaget framhöll jag bland annat, att statens arbetslöshetskommission
såväl i fråga örn reservarbeten som beträffande beredande av kontantunderstöd
och hjälp i andra former borde hava möjlighet att lämna allt det bistånd, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

5

med hänsyn till tillgången på arbetsmöjligheter och andra omständigheter
funnes skäligt. För den händelse den redan stora arbetslösheten skulle komma
att utsträckas över en period av avsevärd längd, måste det vidare — yttrade
jag — vara önskvärt, att procenttalet av dem, som erhölle bistånd fran kommissionen
eller på annat sätt, kunde ökas utöver den under de senare åren
sedvanliga siffran. En dylik utvidgning av verksamheten skulle tydligen
komma att medföra ökade kostnader. Jag framhöll ytterligare, att den av
arbetslöshetskommissionen framlagda beräkningen över medelsbehovet för
arbeten och understöd m. m. under budgetåret 1931/1932 — från vilken beräkning
mitt förslag utgick — uppgjorts på sedvanligt sätt på grundval av
de senaste årens erfarenheter samt att, då man icke vågade räkna med någon
förbättring på arbetsmarknaden, beloppet, i belysning tillika av vad jag anfört
rörande önskvärdheten av hjälp åt ett procentuellt ökat antal arbetslösa,
snarast vore att anse såsom beräknat i underkant.

I skrivelse den 30 maj 1931, nr 301, anmälde riksdagen, att riksdagen,
med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, till bekämpande av
arbetslösheten för budgetåret 1931/1932 anvisat ett extra reservationsanslag
av 10,000,000 kronor.

Genom särskilda beslut ställde därefter Kungl. Majit i anledning av denna
riksdagsskrivelse medel från ifrågavarande anslag till arbetslöshetskommissionens
förfogande för det med anslaget avsedda ändamålet samt meddelade
i övrigt vissa föreskrifter rörande kommissionens verksamhet. Därvid förordnade
Kungl. Majit bland annat, att av nämnda medel ett belopp av högst
1 miljon kronor skulle användas dels till förskotterande, mot av arbetslöshetskommissionen
godkänd säkerhet, av erforderliga medel för utförande av med
statsmedel understödda väganläggningar och vägförbättringar m. m., dels ock
till gäldande av belopp, varmed den för dylikt vägföretag beräknade kostnaden
kunde komma att överskridas, varjämte Kungl. Maj :t föreskrev, att sagda belopp
örn 1 miljon kronor skulle av kommissionen bokföras och redovisas såsom
en särskild fond, benämnd »väglånefonden».

Som bekant visade sig de av 1931 års riksdag anvisade medlen till arbetslöshetens
bekämpande icke tillräckliga för sitt ändamål. I anledning därav
har det för innevarande budgetår anvisade arbetslöshetsanslaget förstärkts.

I sistberörda hänseende anhåller jag att få erinra, att arbetslöshetskommissionen
i skrivelse den 9 december 1931 gjorde framställning bland annat örn anvisande
av ytterligare medel till bekämpande av arbetslösheten under nu löpande
budgetår. Kommissionen anförde därvid, att densamma med hänsyn till den
alltjämt stegrade arbetslösheten måst företaga en utvidgning av den av kommissionen
bedrivna hjälpverksamheten samt att en dylik utvidgning vore nödvändig
jämväl under återstoden av budgetåret. Kommissionen hade sålunda för avsikt
att under vintern successivt utöka de statliga reservarbetena och att parallellt
därmed göra det möjligt för kommunerna att utvidga de statskommunala
reservarbetena. Därjämte räknade kommissionen med en till tiden begränsad
utvidgning av den kontanta understödsverksamheten. Kommissionen utgick
vidare från att den tidigare bedrivna verksamheten för anordnande av utbild -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

ningskurser för arbetslös ungdom borde erhålla vidgad omfattning. Kommissionen
föreslog, att kommissionens medelsreserv skulle för budgetåret upptagas
till 2,000,000 kronor samt att den i det föregående omförmälda väglånefonden
å 1,000,000 kronor skulle förstärkas med ytterligare 1,000,000 kronor. Med
dessa utgångspunkter uppskattade kommissionen medelsbehovet för budgetåret
1931/1932 till sammanlagt 29,436,267 kronor. Då kommissionens medelsbehållning
den 1 juli 1931 uppgått till 1,843,539 kronor samt det av 1931 års
riksdag för budgetåret 1931/1932 anvisade arbetslöshetsanslaget utgjorde

10,000,000 kronor, hade till kommissionens förfogande för samma tid stått ett
belopp av 11,843,539 kronor. Enligt kommissionen kunde därför för berörda
budgetår beräknas en bristande medelstillgång av (29,436,267 -— 11,843,539)
17,592,728 kronor. På grund härav hemställde arbetslöshetskommissionen, att
såsom anslagsförstärkning för budgetåret 1931/1932 måtte anvisas ett belopp
av i avrundat tal 17,500,000 kronor.

Med anledning av förenämnda framställning ställde Kungl. Maj :t genom beslut
den 11 december 1931 för uppehållande av kommissionens verksamhet till
dess förfogande från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter i allmänhet ett
belopp av 3,000,000 kronor, beräknat att täcka kommissionens utgifter intill dess
frågan örn beredande av ytterligare medel för innevarande budgetår kunde
bliva föremål för riksdagens prövning.

Vidare framlade Kungl. Majit i en den 4 januari 1932 dagtecknad proposition,
nr 15, förslag örn förstärkning av det för budgetåret 1931/1932 anvisade
anslaget till bekämpande av arbetslösheten. Vid behandlingen i statsrådet av
frågan örn anslagsförstärkning för ifrågavarande ändamål för berörda budgetår
framhöll jag bland annat, att en omläggning av det nuvarande systemet för
statliga åtgärder till arbetslöshetens lindrande icke för det dåvarande syntes
böra ifrågasättas, därvid tyngdpunkten av hjälpverksamheten fortfarande borde
förläggas till arbetslinjen, men att den allvarliga situationen på arbetsmarknaden
givetvis utgjorde en maning att inom ramen för nämnda system söka sig
fram på olika vägar i syfte att så effektivt som möjligt bispringa de arbetslösa.
Jag påpekade, att en utvidgning i skilda riktningar förekommit eller förutsatts
skola äga rum t. ex. genom lämnande av bidrag till statskommunala arbeten till
högre andel av kostnaden än tidigare, genom en vidgad tillämpning av systemet
med kontantunderstöd ävensom genom det av Kungl. Majit på min hemställan
den 23 december 1931 fattade principbeslutet beträffande kursverksamhet
för arbetslösa, vilket åsyftade dels en utvidgning av nämnda verksamhet
dels ock ett systematiskt sammanbindande av verksamheten med beviljande
av understöd åt de i kurserna deltagande. Vidare framhöll jag, att en dylik utvidgning
i tillämpningen av det gällande systemet för den statliga hjälpverksamheten
syntes böra kunna ifrågakomma även i andra riktningar. Härom
anförde jag närmare följande.

Kungl. Maj it borde enligt min mening vid dispositionen av anslaget äga viss
frihet att i olika fall välja den väg, som med hänsyn till omständigheterna funnes
kunna medföra den största effekten. Såsom exempel på vad därmed åsyftades
kunde anföras, att domänstyrelsen i skrivelse den 14 december 1931 gjort
framställning örn att ett belopp av intill 1 miljon kronor av arbetslöshetsmedel

7

Kungl. Majlis proposition nr 250.

måtte få disponeras som bidrag till kostnaderna för utförande i syfte att lindra
arbetslöshet av vissa awerkningsarbeten, för vilka med radande prisläge ekonomisk
bärighet icke uppnåddes. Visserligen hade arbetslöshetskommissionen i

yttrande över nämnda framställning den 31 december 1931 avstyrkt åtgärder
i den föreslagna riktningen, därvid som skäl anförts principiella erinringar mo^
möjliggörande genom tillskott av arbetslöshetsmedel av att avverkningen pa
statens skogar upprätthölles utan nödig hänsyn till priserna pa världsmarknaderna.
I och för sig syntes dessa principiella erinringar icke bora irankannas
berättigande. Men detta borde enligt min mening icke utgöra.hinder tor att,
då alldeles särskilda omständigheter förelåge, en utvidgning — inom domänstyrelsen
verksamhetsområde eller eljest — av det normala arbetsprogramme
ägde ram, för såvitt därigenom möjlighet bereddes att pa ett pa en gang bi ig
och speciellt verksamt sätt ingripa mot arbetslösheten. Avgörandet i dylika
frågor borde emellertid förbehållas Kungl. Majit. För dea händelse riksdagen
icke framställde erinran mot det anförda, hade jag salunda för avsikt att, i aen
män uppslag av antydd innebörd och betydelse framkomme, i begränsad omfattning
förorda deras utnyttjande.

Mot arbetslöshetskommissionens kalkyler beträffande beloppet av den medelsförstärkning
som för innevarande budgetår påkallades, förklarade jag mig ic e
finna skäl till erinran. Då Kungl. Majit genom omförmälda beslut den 11 december
1931 redan ställt ett belopp av 3,000,000 kronor till kommissionens förfogande,
skulle enligt kommissionens beräkningar ytterligare hava erfordrats
ett belopp av 14,500,000 kronor. Med hänsyn till vad jag anfört rörande önskvärdheten
av att möjlighet funnes till bestridande av särskilda kostnader för
utförande av åtgärder, tillkomna genom direkt beslut av Kungl. Majit, ansag
jag emellertid, att det erforderliga beloppet borde avrundas uppåt till 15,000,000
kronor. För beredande av ifrågavarande förstärkning föreslog jag, efter samråd
med chefen för finansdepartementet, att fonden för statsskuldens amortering
skulle tagas i anspråk.

I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört hemställde Kungl. Maj .t,
att riksdagen måtte besluta, dels att till förstärkning av det för budgetåret
1931/1932 under femte huvudtiteln anvisade extra reservationsanslaget till
bekämpande av arbetslösheten skulle till nämnda anslag från förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter i allmänhet överföras ett belopp av 15,000,000 kronor,
dels ock att från fonden för statsskuldens amortering skulle över den i
riksstaten för budgetåret 1931/1932 under rubrik »I anspråk tagna kapitaltillgångar»
uppförda titeln »Fonden för statsskuldens amortering» till förenämnda
anslag till oförutsedda utgifter i allmänhet överföras ett belopp av 15,000,000
kronor.

I skrivelse den 10 februari 1932, nr 21, anförde riksdagen i huvudsak föl -

jande.

1931 års riksdag hade till bekämpande av arbetslösheten i enlighet med
Kungl. Maj :ts förslag för innevarande budgetår anvisat ett extra reservationsanslag
av i0,000,000 kronor. Detta anslag hade emellertid med hänsyn till det
rådande allmänna läget på arbetsmarknaden och de utvecklingstendenser, som
för vissa yrkesgrupper gjort sig märkbara, visat sig otillräckligt. 1 likhet med
departementschefen funne riksdagen för den skull oavvisligt, att ytterligare
medel ställdes till förfogande för ändamålet i fråga. Såväl beträffande reserv -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

arbeten som i fråga örn kontantunderstöd och hjälp i andra former borde möjlighet
förefinnas att skänka allt det bistånd, som med hänsyn till ekonomiska
resurser, tillgången på arbetsmöjligheter och andra omständigheter kunde finnas
skäligt. ^

Vad anginge planläggandet av hjälpverksamheten för återstoden av innevarande
budgetår hade Kungl. Majits förslag i huvudsak: icke givit riksdagen
anledning till erinran. Tyngdpunkten av denna verksamhet borde alltså i
enlighet med vad Kungl. Maj :t föreslagit, läggas på arbetslinjen, men självlallet
vore, att med hänsyn till rådande förhållanden på arbetsmarknaden jämvaj
e.? utsträckning av den kontanta understödsverksamheten vore av behovet
pakailad.

i J fråga om deu bedrivna kursverksamheten för arbetslös ungdom innebure
det ioreliggande förslaget en mera vidsträckt tillämpning och en vidgad organisation
av denna verksamhet. Riksdagen ville såsom sin åsikt framhålla att
verksamheten syntes böra i organisatoriskt hänseende tillsvidare bedrivas på
samma sätt som dittills, men med den vidgade omfattning, som det behjärtansvarda
syftet pakallade.

Med hänsyn till situationen på arbetsmarknaden funne ock riksdagen en utvidgning
av hjälpverksamheten även i övrigt vara motiverad. Riksdagen ansage
sig salunda kunna medgiva, att visst belopp ställdes till Kungl. Majits förfogande
tor att efter provning av Kungl. Majit användas för främjande av företagsverksamhet,
varigenom i största möjliga utsträckning ökade arbetstillfällen
skulle kunna beredas. Riksdagen hade ansett ifrågavarande belopp böra bestammas
till 500,000 kronor.

På sätt motionsvis föreslagits, syntes även lantarbetare, som ofrivilligt bragts
i 1 arbetslöshet med hänsyn till den förvärrade depression, varav jordbruket
drabbats bora likställas med övriga arbetare, som åtnjöte arbetslöshetshjälp.

• Vad slutligen beträffade storleken av det av Kungl. Majit äskade förstärkslagn^beh^pet
ade nksdagen funnit S1S böra anvisa det av Kungl. Maj :t fÖre -

Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde härefter riksdagen att
riksdagen beslutat bifalla den av Kungl. Majit i propositionen gjorda hemställan.

Genom beslut den 12 februari 1932 har Kungl. Majit givit arbetslöshetskommissionen,
statskontoret, nksräkenskapsverket och fullmäktige för riksgäldskontoret
tillkänna riksdagens ifrågavarande beslut.

Vidare bär Kungl. Majit genom ämbetsskrivelse samma dag till statskontoret,
vilken i avskrift tillställts telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen och arbetslöslietskommissionen,
dek förklarat domänstyrelsens omförmälda framställning
den 14 december 1931 icke föranleda någon Kungl. Majits vidare åtgärd, dels
ock förklarat sig vilja framdeles, efter därom i varje särskilt fall gjord framställning
från vederbörande myndighet, till prövning upptaga frågan om anvisande
— i enlighet med förenämnda, av departementschefen och riksdagen angivna
riktlinjer — från det för budgetåret 1931/1932 anvisade reservationsanslaget
till bekämpande av arbetslösheten av medel, till ett sammanlagt belopp
av högst 500,000 kronor, till främjande av arbetsföretag, varigenom i största
möjliga utsträckning arbetstillfällen skulle kunna beredas.

Därjämte har Kungl. Majit — jämväl genom beslut den 12 februari 1932
av anslaget till arbetslöshetens bekämpande ställt till arbetslöshetskommis -

Kungl. Maj:ts proposition nr Z50.

9

sionens förfogande ett belopp av en miljon kronor till förstärkande av den förut
omförmälda väglånefonden att användas till med fonden avsedda ändamål samt
bokföras och redovisas på sätt beträffande fonden föreskrivits.

Sammanlagt hava från och med år 1920 till och med budgetåret 1931/1932
till arbetslöshetens bekämpande anvisats omkring 200 miljoner kronor.

Genom ett i februari 1932 utfärdat cirkulär till kommunernas arbetslöshetsorgan
har därefter statens arbetslöshetskommission meddelat vissa anvisningar
angående utbildningskurser för arbetslösa. I detta cirkulär har kommissionen
uppmanat de kommunala arbetslöshetsorganen att ägna frågorna
örn dylika kurser särskild uppmärksamhet och att träffa de anordningar, vilka
av omständigheterna prövades påkallade och lämpliga. Såsom allmän huvudregel
för kommunala åtgärder i förevarande syfte kunde enligt cirkuläret
uppställas, att den personliga sakkunskap och erfarenhet samt de betydande
resurser i fråga örn lärarkrafter, undervisningsmateriel, lokaler m. m.,
över vilka det ordinarie undervisningsväsendet förfogade, borde på bästa sätt
tillvaratagas och utnyttjas. Efter erinran örn de möjligheter, vilka enligt
gällande yrkesskolestadga förefinnas att med bidrag av statsmedel anordna
även kortvariga yrkesskolekurser, vilka väl lämpa sig för arbetslösa, framhålles
i cirkuläret, att vid anordnande av dylika kurser statsbidrag icke jämväl
kan utgå ur arbetslöshetsanslaget. Beträffande den speciella kursverksamhet,
till vilken understöd kan lämnas från det statliga anslaget till arbetslöshetens
bekämpande, anföres i cirkuläret bland annat följande.

Det vore givetvis ett önskemål beträffande kursverksamheten för arbetslösa,
att den erhölle en så praktisk inställning som möjligt. Det lage därvid
nära till hands att rikta blicken mot yrkesbetonade kurser. Där tillgång icke
funnes till av yrkesskola anordnade kurser, syntes man därvid företrädesvis
böra inrikta sig på att genom anordnande av undervisning i trä- och metallslöjd
och dylikt uppöva deltagarnas färdigheter i användningen av vanligen
förekommande verktyg. Där läget på arbetsmarknaden påkallade anordnande
av yrkesbetonade kurser för kvinnliga arbetslösa, syntes kurserna i regel
böra avse husligt arbete eller sömnad,.

Även allmänbildande kurser syntes emellertid ofta med fördel kunna anordnas.
I allmänhet syntes i orten finnas lärarkrafter, som vore fullt skickade
att planlägga och leda dylika kurser, vartill komme att kostnaden för undervisningsmateriel
här ställde sig förhållandevis låg. Vid anordnande av allmänbildande
kurser borde eftersträvas att inom ramen av den begränsade utbildningstid,
som kunde komma i fråga, i görligaste mån bibringa eleverna
sådana kunskaper, som i allmänhet kunde vara varje man eller kvinna till
gagn i det praktiska livet. Föreläsningsverksamhet syntes måhända icke böra
helt uteslutas, särskilt i ämnen, som kunde vidga blicken för bygdens näringsliv.

För att statsbidrag ur arbetslöshetsanslaget skulle kunna erhållas krävdes,
att åtskilliga speciella förutsättningar vore uppfyllda. Först och främst
krävdes, att arbetslösheten inom kommunen vore av den art och omfattning,
att hjälpåtgärder överhuvud taget ansågcs böra vidtagas och att därvid kurser
befunnes vara ett lämpligt led i hjälpverksamheten. Med avseende å deltagandet
i dylika kurser vore det av vikt att framhålla, att allenast hos de
kommunala arbetslöshetsorganen anmälda arbetslösa, som vid prövning befunnits
vara i behov av det allmännas hjälp, ägde rätt att deltaga i med dylikt
statsbidrag anordnade kurser.

Där så lämpade sig, torde kommissionen komma att föreskriva att åtnju -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Gällande

bestäm melser.

tande av arbetslöshetsunderstöd beträffande arbetslösa i de yngre åldersklasserna
skulle göras beroende av att dessa arbetslösa bevistade anordnade undervisningskurser.
Kursverksamheten kunde följaktligen komma att erhålla
en med arbetslinjen i viss mån likartad karaktär.

Då kurserna i främsta rummet vore avsedda för oförvållat arbetslösa, följde
därav, att statsbidrag endast kunde ifrågakomma, så länge deltagarna i en
kurs vore att anse som oförvållat arbetslösa. Detta innebure sålunda, att arbetslös
person, vilken deltoge i anordnad kurs, vore skyldig att emottaga anvisat
lämpligt arbete på den öppna marknaden vid risk att eljest omedelbart
avstängas från rätten att deltaga i med statsbidrag anordnad kurs eller att
gå förlustig det arbetslöshetsunderstöd, som kunde hava tillerkänts honom.

Med hänsyn till den ovisshet, som städse rådde beträffande arbetsmarknadens
utveckling, borde kurserna ej givas en längd utöver tre månader. I
många fall borde de göras kortare^

Arbetslöshetshjälp i form av kontant understöd kunde, efter arbetslöshetskommitténs
prövning av behovet och i den mån samtycke därtill utverkats
av arbetslöshetskommissionen, enligt sedvanliga grunder beredas arbetslös,
som deltoge i kurs för arbetslösa.

Där arbetslösa hänvisats till kurs i samband med erhållen arbetslöshetshjälp,
hade kommittén att särskilt noga tillse, att kursarbetet hade karaktären
av verklig arbetsprestation. Antalet undervisningstimmar borde uppgå till
omkring 25 per vecka och i allt fall idre understiga 20 timmar per vecka.
Läxläsning borde kunna ifrågakomma. Örn den arbetslöse icke tillgodogjorde sig
undervisningen, borde understödet indragas och han själv skiljas från kursen.

Där kursdeltagarna saknade hemmets stöd eller där så eljest av förhållandena
prövades lämpligt, kunde arbetslöshetshjälpen utgå in natura, exempelvis
i form av kost och logi.

Vidare torde böra omnämnas, att arbetslöshetskommissionen genom cirkulär
den 19 februari 1932 till de kommunala arbetslöshetsorganen bragt till nämnda
organs kännedom innevarade års riksdags i det föregående omförmälda uttalande
att lantarbetare, som ofrivilligt bragts till arbetslöshet, borde i fråga
örn arbetslöshetshjälp, vartill bidrag av statsmedel utginge, likställas med
övriga arbetare.

Gällande författningsbestämmelser angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp
äro sammanfattade i en kungörelse av den 7 juli 1922 (nr 419), som
länder till efterrättelse tills vidare, så länge anslag till ifrågavarande ändamål
utgår. I denna kungörelse gjordes viss ändring genom kungörelse den 22 juni
1928 (nr 214). Ändringen avsåg väsentligen viss av Kungl. Majit föreslagen
och av riksdagen godkänd jämkning i bestämmelserna rörande bidrag till s. k.
statskommunala arbeten, d. v. s. hjälparbeten, som bedrivas av kommuner med
bidrag av statsmedel från arbetslöshetsanslaget.

Därjämte har riksdagen vid särskilda tillfällen uttalat sig angående principerna
för den statliga hjälpverksamheten för arbetslösa. Sålunda meddelade
1922 års riksdag —- efter det Kungl. Majit den 10 mars nämnda år fattat beslut,
innefattande jämkning i vissa avseenden av dittills gällande regler •—
i skrivelse den 7 juni 1922, nr 291, nya direktiv för bedrivande av berörda
verksamhet, därvid särskilt spörsmålet örn arbetskonflikts inverkan å den av
staten lämnade arbetslöshetshjälpen behandlades.

Vidare beslöt 1923 års riksdag i anledning av en till riksdagen avlåten proposition,
nr 52, att vid utövandet av omförmälda verksamhet skulle, utöver då

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

11

gällande direktiv, tillämpas vissa av statsutskottet närmare angivna regler för
yrkesbestämningen (riksdagens skrivelse den 13 april 1923, nr 79).

Med anledning av ett av Kungl. Maj:t meddelat beslut rörande hjälpverksamheten
i ett speciellt fall av arbetskonflikt upptogs vid behandlingen av
Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 213 till 1926 års riksdag frågan örn
riktlinjerna för utövande av hjälpverksamheten i fall av arbetskonflikt till förnyat
skärskådande såväl i statsutskottet (utlåtande nr 168) som vid ärendets
behandling i riksdagens kamrar. I överensstämmelse med vad statsutskottet i
detta avseende hemställt, gjorde riksdagen i sin förut omförmälda skrivelse
nr 344, i vilken riksdagen anmälde sitt beslut örn anvisande av nytt anslag till
bekämpande av arbetslösheten, vissa uttalanden i fråga örn direktivens tillämpning.
Beträffande dessa uttalanden tillåter jag mig att hänvisa till den redogörelse,
som lämnats därför i 1927 års proposition i motsvarande fråga (nr
236 sid. 5).

Genom beslut den 18 juni 1926 förordnade sedermera Kungl. Majit, att ett
exemplar av berörda riksdagsskrivelse skulle överlämnas till statens arbetslöshetskommission
till kännedom och efterrättelse.

Enligt nyssnämnda kungörelse kan statsbidrag till av kommun anordnad verksamhet
för understöd åt arbetslösa eller av kommun bedrivet kommunalt arbetsföretag
såsom regel utgå med högst samma belopp, som av kommunen för ändamålet
ställes till förfogande. Där synnerligen vägande omständigheter påkalla,
att statsbidrag utgår med större andel av kostnaderna, kan emellertid
framställning härom göras hos Kungl. Majit. Med hänsyn till den betydande
omfattning, som arbetslösheten på många håll erhållit, och de stora ekonomiska
svårigheter, varmed åtskilliga kommuner hava att kämpa, har Kungl. Majit
på senare tid i en mängd fall medgivit statsbidrag till här avsedd kommunal
hjälpverksamhet med större andel än 50 % av den därmed förenade kostnaden.
Till belysande av den utsträckning, i vilken dylika medgivanden lämnats, ber
jag att här få återgiva följande tablåer utvisande det antal kommuner inom
olika län, för vilket Kungl. Maj :t för första halvåret 1932 eller del därav medgivit
statsbidrag med mer än 50 % av hela kostnaden.

1. UnderstödsYerksamhet.

Län

Av Kungl. Majit medgiven statsbidragsandel''

60 %

65 %

70 %

75 %

80 %

90 %

95 %

Östergötlands........

1

_

_

—

—

—

—

Jönköpings .........

—

—

—

1

—

—

—

Kalmar..........

—

—

—

—

—

1

—

Blekinge ..........

—

—

—

—

—

2

—

Göteborgs och Bohus ....

—

—

—

—

3

5

—

Älvsborgs .........

1

—

—

—

—

—

—

Värmlands.........

—

—

—

1

—

—

—

örebro ...........

—

—

—

—

—

i

—

Västmanlands.......

1

—

—

—

—

—

—

Kopparbergs........

—

—

—

1

i

1

—

Gävleborgs.........

—

1

—

1

—

12

Kungl. Maj :ts proposition nr 250.

Statsverkspropositionen
1932.

Län

Av Kungl. Majit medgiven statsbidragsandel

60 %

65 %

70 %

75 %

80 %

90 %

95 %

Västernorrlands.......

1

4

7

4

10

Jämtlands.........

—

_

_

1

1

Norrbottens........

—

1

—

2

7

1

Samma

4

2

4

12

10

28

1

2. Kommunala arbet sföretag.

Län

Av Kungl. Majit medgiven statsbidragsandel.

60 %

65 %

75 %

80 %

90 %

Södermanlands...........

1

Kalmar..............

_

1

Blekinge .............

—

—

3

_

__

Kristianstad............

_

_

1

Malmöhus.............

1

_

1

_

Göteborgs och Bohus........

—

—

_

_

1

Älvsborgs ..........

1

—

_

_

Värmlands...........

_

1

_

Örebro ..............

_

1

Kopparbergs.........

1

1

1

_

1

Gävleborgs.......

—

_

1

_

_

Västernorrlands........

3

_

7

_

3

Jämtlands........

1

_

_

1

Västerbottens.........

2

1

1

-

Norrbottens............

—

1

2

1

1

Summa

9

5

19

1

7

I förut omförmälda skrivelse deri 9 december 1931 gjorde statens arbetslöshetskommission
jämväl framställning örn anvisande av anslag till bekämpande
av arbetslösheten för budgetåret 1932/1933. Under framhållande av att uppskattningen
av medelsbehovet för nämnda ändamål av naturliga skäl denna
gång ställde sig svårare än eljest med hänsyn till vanskligheten att bedöma arbetsmarknadens
framtida gestaltning uttalade kommissionen däri, att densamma
ansett sig böra preliminärt beräkna det behövliga anslagsbeloppet till 20,000,000
kronor. Vid min förberedande anmälan till årets statsverksproposition av förevarande
ärende (femte huvudtiteln, punkt 9) framhöll jag i anslutning härtill,
att något slutligt avgörande angående storleken av det anslagsbelopp, som kunde
anses erforderligt för nästkommande budgetår, uppenbarligen icke för det
dåvarande kunde träffas. Såsom under senare år skett, syntes man före avlåtandet
av förslag i ämnet till riksdagen böra så långt möjligt avvakta utvecklingen
på arbetsmarknaden. Då i år större ovisshet än vanligt rådde angående
denna utveckling, måste ett dylikt avvaktande i än högre grad än eljest vara
påkallat. Jag anhöll därför att först längre fram på året få framlägga förslag
till definitivt anslagsäskande.

I fortsättningen av mitt anförande till statsverkspropositionen framhöll jag,
att jag utginge från att statens verksamhet för arbetslöshetens bekämpande

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

13

även under nästkommande budgetår borde bedrivas väsentligen i samma former
och i stort sett efter samma grunder som dittills. Detta innebure, att enligt min
mening frågan örn arbetslöshetsförsäkring icke nu borde upptagas till prövning.
Med avseende härå anförde jag att, sedan erforderliga utlåtanden över
det av 1926 års arbetslöshetssakkunniga avgivna betänkandet i arbetslöshetsfrågan
numera inkommit samt den s. k. arbetslöshetsutredningen avlämnat första
delen av sitt betänkande —■ innefattande redogörelse för arbetslöshetens omfattning,
karaktär och orsaker —- utredningen i frågan fortskridit så långt, att
avgörande hinder av denna anledning icke längre syntes föreligga mot att upptaga
problemet till ett närmare skärskådande. För min del hade jag också tidigare
uttalat min avsikt att, så snart förutsättningar därför förelåge, upptaga
frågan till behandling, därvid jag också förklarat mig icke hysa principiella
betänkligheter mot en arbetslöshetsförsäkring under förutsättning att den kunde
anordnas på sådant sätt, att en del i andra länder konstaterade missförhållanden
beträffande dylik försäkring kunde i erforderlig mån undanröjas. I
anslutning till denna min ståndpunkt hade också under år 1931 vissa preliminära
åtgärder och överväganden i ämnet företagits inom socialdepartementet.
Genom den skärpning av den ekonomiska krisen, som inträdde under hösten
1931, hade emellertid ett förändrat läge uppstått. Med den omfattande och redan
långvariga arbetslöshet, som rådde och med vilken man för den tidsperiod,
varom vore fråga, syntes hava att räkna, skulle tydligen en arbetslöshetsförsäkring,
som nu beslötes, icke kunna, efter vilken linje den än lades, ur understödssynpunkt
erhålla någon betydelse för det aktuella läget. Däremot skulle
dess införande omedelbart medföra nya bördor för såväl näringslivet och arbetarna
som det allmänna, detta samtidigt som den pågående verksamheten för
arbetslöshetens bekämpande påkallade största möjliga tillskott från alla de
hjälpkällor, vilka i sådant avseende stöde att uppbringa. Därigenom skulle uppstå
en dubbel belastning, som under nuvarande ekonomiska förhållanden icke
syntes kunna ifrågasättas. Med hänsyn därtill ansåg jag mig nödsakad utgå
från, att i nuvarande situation med frågans avgörande borde tills vidare anstå.

På min hemställan beräknades, såsom förut angivits, i riksstaten ett anslag
å 20,000,000 kronor till bekämpande av arbetslösheten för nästa budgetår.

Statens arbetslöshetskommission har sedermera i en den 15 april 1932 dag- Arbetslöstecknad
skrivelse lämnat vissa uppgifter till komplettering av en del i kom- hetskommisj

, , # * Skonen CMyCl missionens

förenämnda skrivelse den 9 december 1931 meddelade siffror och ende medelsberäkningar.
Till dessa uppgifter har kommissionen fogat några erinringar
beträffande kommissionens uppfattning rörande arbetsmarknadens utveckling.

Jag torde nu i ett sammanhang få lämna en redogörelse för de av kommissionen
i skrivelserna den 9 december 1931 och den 15 april 1932 lämnade uppgifterna,
i vad dessa beröra arbetsmarknadens utveckling och läge.

Till belysande av arbetsmarknadens utveckling och arbetslöshetms omfattning
har kommissionen till en början meddelat de uppgifter, som återgivas i
följande tre tabeller, utvisande den första antalet ansökningar örn arbete på
100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen, den andra det procen -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

tuella antalet arbetslösa bland de till fackföreningarna anslutna arbetarna och
den tredje antalet anmälda hjälpsökande arbetslösa.

Antal ansökningar på 100 lediga platser Tid den offentliga arbetsförmedlingen.

Månad

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1932

Januari..........

273

293

279

241

241

222

368

Februari..........

247

258

260

215

211

232

412

Mars............

191

208

201

174

171

191

April...........

163

171

165

150

140

194

Maj............

162

168

146

134

129

164

Juni ...........

166

161

157

135

127

187

Juli............

161

150

167

137

140

198

Augusti..........

151

148

160

135

144

201

September.........

158

143

142

127

146

197

Oktober..........

186

170

158

148

175

257

November.........

273

242

230

202

254

413

December..........

268

243

220

203

238

343

Fackföreningarnas arbetslöshet i procent av medlemsantalet.

Månad

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1932

Januari..........

15.7

16.3

14.3

14.8

13.9

20.2

24.2

Februari..........

14.8

15.6

13.3

14.6

13.2

18.7

Mars............

14.7

14.1

13.2

13.7

12.3

19.4

A pril...........

12.3

12.3

11.7

11.4

10.8

17.1

Maj............

9.9

9.9

8.2

7.7

8.0

13.2

Juni............

9.6

9.4

7.6

6.8

8.0

12.4

Juli............

8.6

8.3

7.4

6.3

8.0

11.8

Augusti..........

8.3

7.9

6.9

6.1

8.1

12.8

September.........

9.1

8.4

7.8

6.7

9.5

13.4

Oktober..........

11.4

10.4

9.0

8.7

12.2

16.4

November.........

13.0

12.8

10.9

10.1

15.3

19.3

December..........

19.1

18.6

17.3

16.3

22.6

26.5

Antalet hjälpsökande arbetslösa (avrundade tal).
(Sista dagen i varje månad.)

Månad

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1932

Januari..........

22,700

27,400

26,650

18,500

16,650

40,250

103,750

Februari..........

22,300

25,400

26,300

11,700

15,400

41,600

108,050

Mars...........

20,500

22,400

24,600

15,700

13,600

41,900

108,200

April...........

16,600

22,200

19,600

12,250

11,400

39,400

Maj............

13,900

18,100

14,100

8,450

9,000

34,550

Juni............

11,750

15,200

11,150

5,850

6,650

31,050

Juli............

10,850

12,200

9,500

5,050

5,800

30,500

Augusti..........

11,200

12,700

9,850

4,850

6,300

35,700

September.........

12,000

12,900

10,000

5,050

8,600

40,400

Oktober..........

15,500

16,450

12,950

7,300

14,600

57,150

November.........

20,050

21,400

16,450

9,800

24,800

77,250

December.........

24,700

24,200

18,700

12,050

31,900

88,750

Antalet hjälpsökande arbetslösa för mars månad innevarande kalenderår är endast preliminärt
beräknat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

15

Av hela antalet till kommissionen rapporterade hjälpsökande arbetslösa vid
slutet av februari 1932 eller 108,032 voro 35,424 från städerna och 72,608 från
köpingar och landskommuner samt 54.658 familjeförsörjare och 53,374 icke familjeförsörjare.
Samtliga utom 234 utgjordes av män.

Vidare har kommissionen lämnat i följande tabell sammanförda uppgifter
rörande antalet hjälpta personer samt kurn dessa fördela sig på de olika hjälpformerna.
Till underlättande av jämförelsen hava i tabellen upptagits jämväl
siffrorna rörande antalet hjälpsökande arbetslösa, ehuru dessa siffror redan
återfinnas i den sist återgivna tabellen. Tabellen har även kompletterats med
i annan ordning inkomna siffror för februari 1932.

Arbetslösheten och åtgärder för dess bekämpande.

T i d p n n k t

Antal

hjälp-

sökande

Antal sysselsatta i

Antal under-stödda

Hela
antalet
arbets-lösa, som
erhållit
hjälp

Antalet
hjälpta
i %

av hela
antalet
arbetslösa

År

Sista dagen
i månaden

statliga

reserv-

arbeten

statskom-

munala

reserv-

arbeten

kommu-

nala

reserv-

arbeten

med

stats-

bidrag

utan

stats-

bidrag

1926 . . .

januari

22,700

3,433

598

2,204

_

2,033

8,268

36.4

april

16,600

3,836

1,161

1,841

4

388

7,230

43.5

juli

10,850

2,101

363

1.200

—

64

3,728

34.3

oktober

15,500

1,991

251

1,303

—

—

3,915

25.2

1927 . . .

januari

27,400

3,646

1,301

3,126

199

2,015

10,287

37.5

april

22,200

3,499

1,446

2,668

214

1,060

8,887

40.0

juli

12,200

2,603

559

1,451

—

1,305

5,918

48.5

oktober

16,450

2,085

517

1,317

29

2,006

5,954

36.1

1928 . . .

januari

26,650

4,320

1,372

2,380

215

3,937

12,224

45.8

april

19,600

3,993

1,192

1,907

336

2,590

10,018

51.0

juli

9,500

1,336

294

949

—

925

3,504

36.8

oktober

12,950

1,385

347

1,035

—

693

3,460

26.7

1929 . . .

januari

18,500

3,539

953

2,037

130

2,084

8,743

47.2

april

12,250

2,865

1,048

1,352

188

1,277

6,730

54.9

juli

5,050

1,071

15

846

—

210

2,142

42.4

oktober

7,300

1,129

46

535

—

288

1,998

27.4

1930 . . .

januari

16,650

3,049

694

1,702

214

2,109

7,768

46.7

april

11,370

2,641

630

1,123

273

1,398

6,065

53.3

juli

5,800

1,580

32

646

—

563

2,821

48.4

oktober

14,600

1,935

39

1,062

—

1,108

4,144

28.3

1931 . . .

januari

40,250

5,081

900

5,486

1,383

4,498

17,348

43.1

april

39,400

6,767

1,361

5.060

4,093

2,924

20,205

51.2

luli

30,500

6,805

785

4,127

2,646

1,348

15,711

51.5

oktober

57,150

7,254

1,358

5,459

3,501

2,540

20,112

35.1

1932 . . .

januari

103,750

12,099

3,016

11,530

16,740

7,292

50,677

48.8

februari

108,032

14,000

4,018

13,934

21,481

8,063

61,511

56.9

Ytterligare har kommissionen meddelat en tabell rörande de anmälda arbetslösas
procentuella fördelning på yrkesgrupper vid olika tidpunkter. Tabellen
i fråga är av följande utseende.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr £50.

Procentuell fördelning av hjälpsökande arbetslösa å olika yrken yid utgången ay

månaderna februari och juli.

Grupp

1926

1927

1928

1929

1930

1931

1932

fehr.

juli

febr.

juli

fehr.

juli

febr.

juli

fehr.

juli

fehr.

juli

febr.

Jordbruk och skogs-hushållning:

Jordbruk ......

3

4

3

2

4

2

3

1

2

2

4

2

5

Skogshushållning . .

2

3

1

2

1

2

1

1

1

1

3

10

9

Industri och hantverk:
Gruvdrift och malm-förädling .....

11

14

7

11

6

11

6

10

5

9

7

8

6

Jord-, sten- och glas-industri .....

4

7

8

3

3

3

3

4

3

3

8

17

8

Metall- och maskin-industri .....

9

9

9

10

7

8

6

7

6

6

9

7

8

Trävaruindustri. . .

13

9

13

12

12

10

12

12

14

9

13

13

11

Bvggnadsverksamhet

11

6

9

7

10

6

11

5

10

7

7

3

6

övriga industrier . .

5

5

5

6

5

5

6

6

6

7

6

4

4

Industri och hant-verk, ej spec. . . .

2

3

3

3

3

4

2

3

3

2

2

2

2

Sjöfart och fiske . .

3

1

1

1

1

1

1

1

1

1

2

1

2

Sandel och samfärd-sel m. m......

6

6

6

8

8

9

6

7

7

7

5

4

5

Arbete, ej hauf ärligt
till annan grupp
(grovarbetare)....

31

33

35

35

40

39

43

43

42

46

34

29

34

Summa

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

Antal hjälpsökande ar-betslösa ......

22300

10850

25400

12200

26300

9500

17700

5050|

15400

5800

41600

30500

108032

I sina månatligen avgivna rapporter lämnar kommissionen även uppgift rörande
de arbetslösas fördelning ur geografisk synpunkt. Denna uppgift är,
vad avser utgången av februari 1932, av följande utseende.

De arbetslösas fördelning ur geografisk synpunkt.

(slutet av februari 1932).

Stockholms stad...........5,392

Stockholms län..........2,085

Uppsala >.......... 861

Södermanlands j..........1,877

Östergötlands »..........2,886

Jönköpings >..........1,416

Kronobergs >..........1,989

Kalmar >..........3,726

Gotlands >.......... 182

Blekinge >..........4,226

Kristianstads »..........2,041

Malmöhus >..........8,605

Hallands >..........1,154

Göteborgs och Bohus län.......11,259

Älvsborgs >.......2,431

Skaraborgs ».......1,143

yärmlands ».......7,718

Örebro ».......3,488

Västmanlands ».......2.571

Kopparbergs >.......4,887

Gävleborgs >.......7,605

Västernorrlands >.......13,526

Jämtlands >.......3,392

Västerbottens >.......3,906

Norrbottens >.......9,666

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

17

I anslutning till de sålunda lämnade statistiska uppgifterna har kommissionen
i skrivelsen den 9 december 1931 anfört följande.

I stort sett hade arbetslösheten intill år 1931 varit koncentrerad till samma
grupper av arbetare, som under åren närmast före 1930 varit drabbade av
arbetsbrist. Genom de förskjutningar, som efter hand inträtt, kunde arbetsmarknaden
dock sägas ha i viss mån skiftat karaktär eller åtminstone fått vissa
drag mera utpräglade än förut. Under en följd av år hade kommissionen
ansett sig kunna hävda, att arbetslöshetsfrågan företrädesvis varit ett grovarbetarproblem.
Därutinnan bade numera en förändring inträtt. Under loppet
av år 1931 hade arbetslösheten nämligen börjat dels att ytterligare stegras för
industriarbetargrupper, som redan under längre eller kortare tid haft känning
av sina respektive företags trångmål, dels att mera märkbart breda ut sig
även till förut jämförelsevis oberörda arbetsområden.

Att grovarbetarna alltjämt intoge en förhärskande ställning inom arbetslöshetsstocken
och arbetslöshetsklientelet framginge visserligen redan därav, att
deras antal omfattade cirka en tredjedel av samtliga anmälda arbetslösa. I
absoluta tal vore ökningen från oktober 1930 till oktober 1931 synnerligen
kraftig, nämligen från 5,622 år 1930 till 18,043 år 1931, men icke desto mindre
motsvarades denna numerära stegring av en procentuell tillbakagång inom det
samlade hjälpklientelet, nämligen från 38.5 % den 31 oktober 1930 till 31.5 %
samma dag 1931.

Beträffande förhållandet inom de särskilda yrkesgrupperna anförde kommissionen
i sin skrivelse den 9 december 1931 följande.

Det tryckta läget inom jordbruket finge visserligen icke samma statistiska
belysning i rapporterna till kommissionen som beträffande näringslivet i övrigt
vore fallet. Situationens allvar gjorde sig dock på andra sätt märkbart. Under
den föregående stora krisen på arbetsmarknaden tjänstgjorde det vid världskrigets
slut ännu ekonomiskt bärkraftiga jordbruket såsom den stora reservoar,
vilken söge till sig en icke obetydlig del av industriens övertaliga arbetare.
Nu däremot hade jordbruksnäringen att kämpa med egna svårigheter, som
medfört bristande arbetstillgång för flera grupper av yrkesvana jordbruksarbetare,
varigenom det följaktligen än mindre blivit möjligt att till denna
näring överföra arbetslösa industriarbetare.

Försämringen på arbetsmarknaden hade under året framträtt med särskild
styrka inom skogsbruket och dess förädlingsindustrier, där arbetslösheten erhållit
en omfattning av sedan deflationskrisen 1921—1923 ej uppnådda dimensioner.
Vad särskilt anginge skogsbruket hade siffran för hjälpsökande från
cirka 1,600 vid början av år 1931 månad för månad — undantagandes juni
och juli — gott i höjden för att i oktober nå upp till nära 8,100; i oktober
1930 hade den redovisade siffran för arbetslösa skogsarbetare varit endast 214.
Utvecklingen oktober 1930—oktober 1931 hade lett till att skogsarbetarnas relativa
antal i förhållande till hela antalet hjälpsökande ökats från 1.5 % till 14.2 %.
Då skogsdrivningarna av allt att döma komme att avsevärt inskränkas under
vintern 1931—1932 förefölle det troligt, att ställningen på denna del av arbetsmarknaden
skulle bliva än mer nedslående, ehuru å andra sidan en åtminstone
temporär lättnad syntes vara att emotse under drivningarnas högsäsong,
d. v. s. månaderna januari—mars. De ändrade förhållandena på skogsbrukets
arbetsmarknad hade emellertid föranlett kommissionen att — redan före tillkomsten
av det uttalande i frågan, som gjordes av 1931 års riksdag —• genom
beviljandet av dispenser från gällande avstängningsbestämmelser likställa
skogs- och flottningsarbetare med övriga arbetslösa i fråga örn möjlighet att
komma i åtnjutande av statlig arbetslöshetshjälp.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 208 haft. (Nr 250.)

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Inom trävaruindustrien hade sågverken sedan flera år tillbaka besvärats av
en tryckande depression nied åtföljande arbetslöshet. Denna hade bland sågverksarbetaren
i Norrland varit i det närmaste konstant hela året. För hela
landet hade antalet hjälpsökande under januari 1931 varit 5,500; den 31 oktober
registrerades siffran 6,800. Jämfört med ställningen i oktober 1930 vore däremot
en rätt stor ökning att notera, nämligen från 2,600 (oktober 1930) till,
såsom nyss omnämndes, 6,800 (oktober 1931). Den matta köplusten vid 1931
års skogsauktioner syntes också tyda på, att företagarna inom trävaruindustrien
vore inställda på fortsatt begränsning av produktionen.

Inom pappersmasseindustrien hade tillverkningen begränsats och ett stort
antal företag periodvis inställt sin fabrikation. I viss. utsträckning hade arbetarna
dock under tiden kunnat beredas sysselsättning med diverse förekommande
reparationsarbeten m. m., vilket jämte det förhållandet, att driftsinskränkningarna
varit av tillfällig karaktär, torde vara förklaringen till att
de rapporterade arbetslöshetssiffrorna för pappersmasse- och pappersindustrierna
icke varit särskilt höga under år 1931; för januari var siffran 900, under
sommarmånaderna rapporterades cirka 600 arbetslösa och den 31 oktober
anmäldes 1,200 personer arbetslösa inom dessa industrier.

Redan under hösten 1930 förebådade vissa företeelser, en skärpning av lågkonjunkturen
inom jord-, stal- och glasindustrierna. Ännu i oktober 1930
hade dock antalet hjälpsökande arbetslösa inom dessa industrier blott uppgått
till inemot 4 % av hela antalet hjälpsökande. Situationen förvärrades emellertid
snabbt, och redan i början på år 1931 var arbetslösheten betydande. Sedan
dess hade den stigit oavbrutet med undantag för juni 1931. Kulmen nåddes
i augusti 1931, då nära 6,800 personer rapporterades såsom lijälpbehövande,
av vilka flertalet vore stenindustriarbetare. Därefter hade siffran visserligen
nedgått, så att hela antalet per den 31 oktober uppgått till cirka 5,400. Förklaringen
därtill läge delvis däri, att statliga beställningar av gatsten igångsatts
under oktober månad 1931, varigenom över 3,000 personer berette utkomst.
Då siffran hjälpsökande för angivna yrkesgrupper inalles endast sjunkit med
ungefär 1,400, syntes emellertid ingen förbättring på arbetsmarknaden för
stenindustrien ha inträtt. Trots stenbeställningarna nödgades kommissionen
alltjämt bispringa en stor del av stenindustriens arbetslösa med arbete eller
kontanta understöd.

I detta sammanhang finge ej förbises, att även glasindustrien under 1931
drabbats av ökade svårigheter, som lett till en ganska betydande arbetslöshet,
enkannerligen för småglasbrukens arbetare.

Beträffande arbetstillgången inom gruv- och järnindustrien borde framhållas,
att de kommuner, inom vilka dessa industrier vore belägna, hörde till den
grupp av samhällen, som stått i en praktiskt taget aldrig avbruten förbindelse
med arbetslöshetskommissionen ända sedan den förra stora lågkonjunkturen
1921—1923. Den minskade efterfrågan på dessa industriers alster hade
under år 1931 föranlett stark återhållsamhet av produktionen vad anginge såväl
gruvor som järnbrukshantering, vilket jämväl återspeglades i siffrorna beträffande
de hjälpsökande. Dessa siffror hade hela år 1931 befunnit sig i en tillväxt,
som endast svagt brutits under juni och juli. Vid årets början hade
cirka 2,300 personer varit inregistrerade såsom lijälpbehövande inom dessa industrier;
den 31 oktober hade siffran nästan fördubblats (cirka 4,500).

De senaste årens goda konjunkturer för den mekaniska verkstadsindustrien
hade successivt försämrats. De hjälpsökandes antal inom denna industri hade
i oktober 1930 uppgått till 1,361. Vid årsskiftet 1930/1931 hade siffran stigit
till 3,064 och den 31 oktober 1931 till 4,488. Dessutom borde hållas i minnet,
att korttidsarbete tillämpats inom denna industri i stor utsträckning.

Kungl. Majlis proposition nr 250.

19

Rent siffermässigt sett komrne härefter arbetslösheten inom husbyggnadsverksamheten
i betraktande. Mot bakgrund av läget i oktober 1930 hade
ställningen blivit sämre. Antalet hjälpsökande hade nämligen på ett år stigit
från 848 till 2,156, och tecken saknades icke, som tydde på att stegrad arbetslöshet
inom denna näringsgren hörde till de faktorer, med vilka man i fortsättningen
kunde bliva nödsakad att räkna. I samband därmed torde rörande
annan byggnadsverksamhet, såsom exempelvis de offentliga vägarbetena, böra
erinras örn de högst avsevärda belopp, som från statens, kommunernas och
vägstyrelsernas sida anvisats till olika slag av vägföretag, varigenom en betydande
arbetstillgång framskapats.

Inom övriga industrier hade arbetsmarknaden under den gångna delen av året
ganska väl motstått trycket av de dåliga konjunkturerna. Rör en del^ sådana,
såsom exempelvis närings- och njutningsmedelsindustrierna, kunde någon arbetslöshet
av betydelse icke ens anses vara för handen. Anmärkningsvärt vore
vidare, att arbetsmarknaden för kvinnor överhuvud taget knappast berörts av
lågkonjunkturen, vilket även framginge av de låga rapportsiffrorna för gruppen
»husligt arbete».

Handeln och samfärdseln hade av naturliga skäl haft starka känningar av
krisen och torde komma att drabbas av ytterligare svårigheter under någon tid
framåt. En stegring av arbetslösheten inom ifrågavarande näringsgrenar vore
därför sannolikt att emotse under vintern.

Antalet hos arbetslöshetskommissionen anmälda arbetslösa inom sjöfart och
fiske hade visserligen icke varit stort under år 1931 — maximum 705 i februari
och minimum 245 i juli — men uppenbarligen komme en ökning av arbetslösheten
på förevarande arbetsområden att inträffa till följd av den alltmer
skärpta depressionen inom sjöfartsnäringen.

I sin skrivelse den 15 april 1932 har kommissionen i sistberörda avseende
anfört följande.

Grov- och diversearbetarna utgjorde alltjämt huvudkontingenten inom arbetslöshetskommissionens
klientel. Tillväxten av deras antal hade följt i det
närmaste parallellt med ökningen av den totala arbetslöshetssiffran. De utgjorde
sålunda vid pass en tredjedel av alla rapporterade arbetslösa. Sammanräknades
grov- och diversearbetarna med jordbrukets och skogshanteringens
arbetslösa, vilket ur vissa synpunkter syntes vara berättigat, kunde i det närmaste
hälften av alla arbetslösa numera anses utgöras av arbetare utan särskild
yrkesutbildning mot c:a 44 % i januari 1931.

Krisen inom jordbruket hade ännu icke mildrats utan snarare än mera skärpts.
De till kommissionen rapporterades antal inom näringen utgjorde i januari
1932 4,699 och i februari 5,832 mot 2,036 arbetslösa den 31 oktober 1931. Med
påfallande tydlighet framträdde försämringen vid en jämförelse mellan arbetslöshetssiffrorna
under januari månad under vart och ett av åren 1929—1932.
Antalet anmälda arbetslösa inom jordbruket under denna månad hade nämligen
utgjort år 1929 561, år 1930 427, år 1931 1,436 samt år 1932, såsom
nämnt, 4,699.

I än högre grad hade de i skogshushållningen anställda drabbats av lågkonjunkturen.
Mot ett redovisat antal arbetslösa skogsarbetare i oktober 1931 ay
8,098 svarade i december samma år 11,852 och i januari 1932 10,142. Visserligen
kunde en svag nedgång i numerären konstateras även för februari,
men i betraktande av att skogsarbetarna icke ens under yrkets högsäsong på
vintern kunnat förskaffa sig sysselsättning — som jämförelse kunde anföras
att inalles endast 256 skogsarbetare varit rapporterade arbetslösa vintern 1929
-— och då konjunkturerna för de industrier, vilka förädlade trä, alltjämt vore

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

vikande, syntes snarast en ytterligare försämring i skogsarbetarnas läge vara
att emotse under den närmaste framtiden.

Inom industri och hantverk vore arbetslösheten fortfarande störst bland trävaruindustriens
arbetare, ett förhållande som varit rådande under en följd av
år. Ökningen från sistlidna höst till i februari 1932 vore avsevärd. Däremot
uppvisade trämasse- och pappersindustrien åtminstone hittills ingen oroande arbetslöshetssiffra.

Stagnationen inom den mekaniska verkstadsindustrien återspeglades med
växande styrka i uppgifterna över antalet arbetslösa metall-, maskin- och verkstadsarbetare.
Då en förbättring av situationen inom denna industri plägade
vara nära förknippad med en allmän återhämtning inom näringslivet i övrigt,
enkannerligen jordbruket och byggnadsverksamheten, syntes böra räknas med
fortsatt arbetslöshet av betydande omfattning även inom denna grupp av industriarbetare.

Inom jord-, sten- och glasindustrien hade förhållandena gått mot ytterligare
försämring. En del glasbruk hade nedlagt driften, och inom stendustrien hade
icke förmärkts någon ljusning. Trots den mycket betydande statliga hjälp,
varav stenindustriens hårt prövade arbetarstam kommit i åtnjutande genom
arbetslöshetskommissionen, statsbeställning av gatsten samt beredskapsarbetens
förläggande till några av stenindustriens arbetslöshetscentra, syntes staten utöver
bistånd medelst föreslagen, fortsatt statsbeställning av gatsten, icke kunna
undgå att såsom dittills även under kommande budgetår genom reservarbeten
och kontanta understöd stödja flera av de mest utsatta stenhuggarkommunerna
och deras arbetslösa.

Den på sistone kraftigt ökade arbetslösheten bland by g gnadsverksamhetens
arbetare syntes angiva, att det här icke endast gällde en säsongbetonad skärpning
av läget utan att även byggnadsindustrien nu fått känning av den allmänna
depressionen.

Bland gruvindustriens arbetare rådde fortfarande en rätt omfattande arbetslöshet,
som till sin huvudsakliga del drabbade personer, vilka under åratal varit
för sin existens beroende av statlig hjälp, och som fördenskull än mindre
kunde tänkas reda sig utan bistånd från staten, så länge de dåliga tiderna
varade.

Även inom handel och samfärdsel gåve sig krisens verkningar påtagligt till
känna, och detsamma gällde i lika hög grad för de i sjöfarten anställda. Uppenbarligen
syntes även här ett starkt hjälpbehov komma att i fortsättningen
göra sig gällande.

Arbetslöshetssiffrorna beträffande de industrier, som företrädesvis producerade
varor för avsättning inom landet, företedde däremot endast måttlig stegring
från sistlidna höst räknat, och dessa yrkens arbetslösa representerade endast
en ringa bråkdel av den samlade arbetslösheten i landet.

I skrivelsen den 15 april 1932 har kommissionen vidare efter i ämnet verkställd
undersökning i en tabell sammanfört uppgifter rörande de hjälpta personernas
samt de olika hjälpformernas fördelning å olika yrken. Uppgifterna,
som hänföra sig till förhållandena vid utgången av februari 1932, äro enligt
vad kommissionen meddelar icke alldeles fullständiga, enär vissa kommuner
underlåtit att insända begärda uppgifter samt vissa inkomna uppgifter befunnits
felaktiga. Tabellen har följande utseende.

Kungl. Majis proposition nr 250.

21

Fördelning beträffande antalet av staten och kommunen hjälpta

Hela an-talet rapp.
hjälp-sökande
inom resp.
yrken enl.
månads-rapp.
den 29
febr.
1932

Yrkesgrupp

antal i
stat-liga re-servar-beten
an-ställda

antal i
stats-kom-aiunala

reserv-arbe-ten an-ställda

antal

kon-

tant-

under-

stödda

med

stats-

bidrag

Summa
med
stats-bidrag 1
ljälpta

antal i
tomin u-

nala re-servar-beten
an-ställda

antal
kon-tant-under-stödda
med
enbart
kom-n annia
medel

Summa
med en-bart
rommu-nala
medel
hjälpta

Summa
av stat
uch
kom-mun
tillhopa
ijälpta

Jordbruk och skogshushåll-ning:

1) Hemmansägare ....

37

45

29

lil

68

68

179

2) Arrendatorer.....

19

8

23

5o

48

4

52

102

3) Kronotorpare.....

36

19

20

75

8

2

10

85

4) Mindre jordbrukare, an-dra än ovan nämnda .

253

125

274

652

492

26

518

1,170

5) Hemmasöner . .

206

11

59

276

181

8

189

465

6) Egentligajordbruksarbe-tare .........

310

55

260

625

903

346

1,249

1,874

7) Egentliga skogsarbetare

981

287

1,026

2,274

1,235

403

1.638

3.912

Summa

1,842

530

1,691

4,063

2,935

789

3,724

7,787

15,602

Industri och hantverk m.m.:
Gruvdrift och malmföräd-ling (inbegripet järnbruk)

1,400

222

1,732

3,354

605

392

997

4.351

6,684

Jord-, sten- och glasindustri

2,615

153

1,609

4,377

1,153

244

1,397

5,774

8,290

Metall- och maskinindustri
(inbegripet mek. verkstä-der) .........

571

505

2,909

3,985

507

868

1,375

5,360

8,570

Trävaruindustri.....

1,808

313

3554

5,675

975

499

1,474

7,141''

11,843

Byggnadsverksamhet . . .

221

183

1.248

1,652

840

1,132

1,972

3,624

7,037

Läder-, hår-, gummi- o. d.
industri........

16

5

154

175

50

52

102

277

383

Textilindustri......

25

24

113

162

65

61

126

288

382

Beklädnadsindustri . .

19

28

129

176

24

75

99

27.)

430

Närings- och njutnings-medelsindustri.....

52

27

272

351

67

157

224

575

916

Kemisk-teknisk- och belys-ningsindustri.....

20

4

116

140

48

61

109

249

381

Trämasse- oell pappersin-dustri .........

120

75

488

683

118

201

319

1,002

1,867

Grafisk industri.....

12

4

56

72

3

21

24

96

197

Industri och hantverk, ej
särskilt specif. ....

145

48

431

624

174

189

363

987

1,637

Sjöfart och fiske .....

164

58

424

646

160

184

344

990

1,649

liand el och sam färdsel m.m..
Kontors-, bank- och försäk-ringspersonal.....

9

7

157

173

21

23

44

217

335

Butiks- och magasinsper-sonal .........

66

31

467

564

60

99

159

723

1,233

Hotell-, kafé- och restau-rangrörelse ......

11

4

94

K>9

8

15

23

132

237

Landtransport......

174

112

897

1,183

228

283

51!

1,694

2,903

Allmän och litterär verk-samhet ........

3

_

35

38

8

6

14

52

66

Handel och samfärdsel, ej
särsk, specif......

12

5

52

69

26

9

35

104

173

Husligt arbete......

—

—

22

22

—■

26

26

48

182

Arbete, ej hän förligt till
annan grupp (inbegripet
grov- o. diversearbetare, ej
hänförliga till visst yrke)

4,651

1,680

4,831

11,162

5,433

2,55r

7,989

19,151

37,035

Summa

13,956

4,018

| 21,481

| 39,455

13,508

7,942

21,450

| (50,11051 108,032

22

Kungl. Maj:ts -proposition nr S50.

I anslutning till denna tabell har kommissionen härefter anfört följande.

Den yrkesgrupp, som under detta års vinter i största utsträckning kommit
i åtnjutande av samhällets hjälp i betraktande av den redovisade arbetslöshetens
omfattning inom yrket, utgjordes obetingat av arbetarna inom jord-,
sten- och glasindustrien. Då stenindustriens arbetare bildade en överväldigande
majoritet inom gruppen, hade alltså stenarbetarna (huvudsakligen i Bohuslän
och Blekinge) blivit av samhället mest effektivt hjälpta under nu rådande
kris.

Av samtliga rapporterade hjälpsökande arbetslösa inom dessa industrier
(8,290) hade 5,774 personer eller 69.7 % bisprungits. Av de sålunda inemot
6,000 hjälpta stenarbetarna hade det övervägande antalet eller 3,921 man beretts
anställning vid reservarbeten, därav huvudparten eller 2,615 vid statliga
sådana. Kontanta understöd hade uppburits av 1,853 personer, därvid
staten lämnat bidrag till det övervägande antalet (1,609). Betydelsen av
statens medverkan till understödsåtgärdernas genomförande inom kommunerna
framstode i än klarare dager vid det förhållandet, att statsbidraget inom
det stora flertalet kommuner i Blekinge och Bohuslän, som utövat dylik verksamhet,
utgått med förhöjt belopp och i ett icke ringa antal kommuner uppgått
till 90 %. I allt hade staten genom olika slag av hjälpåtgärder bidragit
till att ungefär 3U av stenindustriens arbetslösa erhållit hjälp. Därvid hade
rdå endast tagits i beräkning den genom arbetslöshetskommissionen förmedlade
hjälpen. För en riktig uppfattning av statens ingripande borde emellertid beaktas,
att stenindustriens arbetslösa även fått draga nytta av de särskilda
statsbeställningarna av gatsten samt av de beredskapsarbeten med den öppna
arbetsmarknadens löner, vilka kommit till utförande inom stenindustridistrikten.

Närmast i storleksordningen beträffande hjälpens relativa omfattning komme
tre i stort sett likställda grupper, nämligen de arbetslösa inom gruvindustrien,
inom metall- och maskinindustrien samt inom trävaruindustrien.

Av samtliga rapporterade hjälpsökande inom gruvindustrien hade 4,351,
eller 65.1 %, erhållit hjälp. Av dessa hade 2,227 erhållit anställning vid reservarbeten,
medan 2,124 tillerkänts arbetslöshetsunderstöd. Här förelåge sålunda
i förhållande till hela den inom gruvindustrien utgående hjälpen en förskjutning
i fråga örn hjälpens art från arbete till understöd, men dock så att
ungefär lika stort antal arbetslösa inom yrket lämnats bistånd i de bägge huvudformer,
varuti hjälp till de arbetslösa meddelats. Det syntes vara förtjänt
av omnämnande, att gruvindustrikommunerna, på samma sätt för övrigt som
stenindustrisocknarna, sökt att i ganska stor omfattning ordna med egna arbeten
på hemorten. I fråga örn understöd hade gruvindustrikommunernas arbetslösa
däremot så gott som helt varit beroende av de bidrag till kostnadernas
finansierande, som kommissionen ansett sig böra tillskjuta.

Statens hjälp till gruvindustriens arbetare hade sålunda varit synnerligen
betydande och kunde i omfattning nära jämföras med den, som kommit stenindustriarbetarna
tillgodo. Även här hade det starka stödet från statens sida
närmast motiverats av att arbetslösheten drabbat yrkesutövare, av vilka
många ända sedan mer än tio år tillbaka haft att kämpa med stora svårigheter
på grund av den icke ens under de relativt goda åren 1928—1929 hävda depressionen
inom gruvindustrien.

I betraktande av den fortgående försämringen i konjunkturerna för metalloch
maskinindustrien vore det naturligt, att antalet hjälpta arbetare inom den
mekaniska, verkstadsindustrien och närbesläktade näringar måste ha fått betydande
dimensioner. Totalantalet hjälpta uppginge till 5,360, motsvarande
62.ö % av hela det rapporterade antalet hjälpsökande arbetslösa. Av dessa
hade emellertid 3,777 fått tillgodonjuta understöd, medan endast 1,583 anvi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 850.

23

sals lill erhållande av anställning vid olika slag av reservarbeten. Inom denna
yrkesgrupp mötte ett dominerande inslag av industriarbetare från städerna,
och detta syntes även hava inverkat på valet av hjälpform. Medan hjälp i
form av arbete varit förhärskande bland stenindustriens och gruvindustriens
på landet bosatta arbetare, framträdde arbetslöshetsunderstöd som den huvudsakliga
hjälpformen biand metall- och verkstadsarbetarnas i städerna sa
dominerande arbetarstam. Mindre än hälften av hjälpklientelet hade beretts
arbete. Den kommunala reservarbetslinjen syntes också hava saknat större betydelse
för denna kategori arbetslösa. Av understödstagarna hade det övervägande
antalet arbetare (2,909) visserligen erhållit arbetslöshetsunderstöd
med bidrag av statsmedel, men inemot 900 metallarbetare hade erhållit uteslutande
kommunala arbetslöshetsunderstöd, d. v. s. i regel genom fattigvården*
Statens samlade hjälp till metallindustriens arbetslösa hade berört omkring
3/4 utav dem, som ifrågakomma till hjälp. Att den icke nått ännu större proportioner
syntes delvis sammanhänga med att metallarbetarnas fackorganisationer
utövat en understödsverksamhet av betydande mått.

Den tredje huvudgrupp, som erhållit hjälp av mera betydande omfattning,
utgjordes av trävaruindustriens arbetslösa. Totalantalet hjälpta sågverksarbetare
m. fl. hade uppgått till 7,149, motsvarande 60.4 % av de
hjälpsökande. Genom arbete hava 3,096 man beretts utkomst, medan däremot
4,053 man kommit i åtnjutande av arbetslöshetsunderstöd. Trävaruindustriens
egenskap av blandad stads- och landsortsindustri men med tyngdpunkten förlagd
till landsbygden syntes hava återverkat på sättet för hjälpens utlämnande.
Här förmärktes nämligen åter en förskjutning av hjälpen i riktning mot
ökat utrymme åt arbetslinjen, även örn de hjälptas majoritet erhållit arbetslöshetsunderstöd.
Påfallande vore det intresse för anordnande av arbeten, som
gjort sig gällande bland landskommunerna med talrik sågverksarbetarbefolkning.
Staten hade bidragit med hjälp åt inemot s/io av alla hithörande hjälpta,
vilket betydde, att trävaruindustriens arbetslösa måste räknas till de av staten
kraftigast hjälpta.

Ur synpunkten av arbetslöshetshjälpens relativa omfattning komme därnäst
ifråga handelsanställda, grovarbetare inklusive arbetare inom jordbruk och
skogshantering samt byggnadsindustriarbetare. Inom samtliga dessa yrken
hade hjälp kommit att beredas omkring eller något över hälften av respektive
yrkens samtliga anmälda arbetslösa.

Vad därvid forst anginge hjälpen till de i handel och samfärdsel anställda hade
tillhopa ungefär 3.000 personer bisprungits, varav 2.137 genom understöd och
785 genom arbete. Den omständigheten, att inemot °/10 av dessa vore hemmahörande
i städerna ävensom att denna yrkesgrupp inneslöte element, som ägde
jämförelsevis mindre förutsättningar att kunna framgångsrikt utföra grövre
slag av arbete, syntes utgöra förklaringen till att hjälpen åt de arbetslösa inom
denna yrkesgrupp fått en särskild inriktning. De jämförelsevis fa personer,
tillhörande kategorien kontors-, bank- och försäkringspersonal, som inginge i
gruppen, hade av begripliga skäl företrädesvis tillerkänts arbetslöshetsunderstöd,
även örn en del av dem blivit hänvisad till arbete. Det sagda gällde också
om dem, som yrkesspecificerals såsom hemmahörande inom hotell-, kafé- och
restaurangrörelse, liksom också inom allmän och litterär verksamhet. Huvudlcontingenten
av de rapporterade arbetslösa bland handelns och samfärdselns
folk utgjordes emellertid av landtransportarbetare, och dessa bildade också huvudmassan
av dom, som hänvisats till arbete, ehuru val understödstagarna
även bland deni vore i övervikt.

I någon mån kunde understödsverksamhetens framträdande plats inom denna
grupp av arbetslösa tillskrivas det. förhållandet, att dessa till avsevärt antal
deltagit i de kurser för unga arbetslösa, som anordnats på manga platser i lan -

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

''det. Kursdeltagarna brukade nämligen i allmänhet, så länge kurserna påginge,
få uppbära arbetslöshetsunderstöd. I stort sett hade statens bistånd till de arbetslösa
inom här berörda yrkesgrupp omfattat 2/3 av samtliga hjälpta.

Grov- och diversearbetarna utgjorde, som tidigare framhållits, icke blott huvudkontingenten
inom den nuvarande arbetslöshetsstocken utan även huvudmassan
av hjälpta arbetslösa, eller 19,151, motsvarande 51.7 % av samtliga rapporterade
arbetslösa arbetare inom facket. Av de hjälpta hade 11,764 beretts
anställning vid olika slag av arbeten, medan 7,387 tillerkänts arbetslöshetsunderstöd.
Grovarbetarna tillhörde sålunda jämte sten- och gruvindustriens arbetare
samt arbetarna inom jordbruk och skogshushållning de yrken, vilkas arbetslösa
till sin övervägande del kommit att hjälpas via arbetslinjen. Visserligen
hade staten genom statliga och statskommunala reservarbeten omhändertagit
huvudkontingenten av de arbetslösa grovarbetarna, men även många kommuner
med starkt inslag av grovarbetare i arbetslöshetsstocken hade visat intresse
för att utnyttja dessa arbetares naturliga kvalifikationer för grovarbete
genom anordnande av reservarbeten, varuti grovarbetare erhållit placering. Det
förefölle likväl anmärkningsvärt, att understödsverksamheten i trots därav fått
en så betydande omfattning.

Den rent kommunala understödsverksamheten, som torde i allt väsentligt
hava. bekostats med fattigvårdsmedel, hade inom landskommunerna omfattat
relativt flera grovarbetare än i städerna.

.Av byggnadsarbetarna hade tillhopa 3.624 blivit delaktiga av det allmännas
hjälp eller 51.5 % av de arbetslösa inom yrket. Flertalet av de hjälpta vore hemmahörande
i städerna. Landsbygdens med allmänna medel understödda arbetslösa
byggnadsarbetare utgjorde icke ens hälften av städernas numerär.

Hjälpen till de arbetslösa inom denna j^rkesgrupp hade till övervägande del
utgått i form av arbetslöshetsunderstöd. Mot 2,380 hjälpta med understöd komme
endast 1,244 i arbete anställda. Hjälpåtgärderna till förmån för byggnadsarbetarna
företedde dessutom vissa särdrag. Visserligen hade flertalet understödstagare
uppburit arbetslöshetsunderstöd med bidrag av statsmedel (1,248),
men nästan lika manga (1,132) hade kommit i åtnjutande av rent kommunala
arbetslöshetsunderstöd, d. v. s. sådana understöd, beträffande vilka fattigvården
måste förskottera kostnaderna. Detta förhållande vore särskilt framträdande
i städerna och speciellt inom de femton största städerna. Utredningen
gåve nämligen vid handen, att av de 740 understödstagarna i städerna, som erhållit
kommunala arbetslöshetsunderstöd, icke mindre än 701 vore bosatta i
rikets femton största städer.

Som nyss anförts hade inom denna grupp endast 1,244 hänvisats till arbete.
Uppenbart vore, att byggnadsarbetarna antingen sökt undgå hänvisning till
statliga reservarbeten eller eljest icke ansetts lämpliga för dessa, ty av samtliga
via arbetslinjen hjälpta inom facket hade endast 221 blivit placerade i statliga
reservarbeten, medan återstoden eller 1,023 omhändertagits i hemorten, antingen
vid statskommunala reservarbeten (183) eller vid rent kommunala arbeten
(840). Såvitt av den verkställda undersökningen framginge hade icke någon
annan grupp av de arbetslösa på samma sätt som byggnadsarbetarna lyckats
draga nytta av den hjälp, som tillhandahölles i den arbetslöses hemort.

Emellertid finge, beaktas, att till arbetare inom byggnadsverksamhet räknades
icke blott specialutbildade yrkesarbetare utan även en del arbetargrupper,
som stöde grovarbetarna ganska nära, såsom jord- och schaktningsarbetare, vägnell
vattenbyggnadsarbetare m. fl. Detta syntes utgöra förklaringen till att
det redovisade antalet med statsbidrag hjälpta arbetslösa inom byggnadsbranschen
vore större än de hjälpta byggnadsarbetarnas numerär enligt de kommunerna
sparsamt beviljade dispenserna för arbetslösa inom facket.

tVid den gjorda undersökningen hade de arbetslösa inom jordbruks- och skogs -

Kungl. Maj:ts proposition nr Z50.

25

hushållning sammanräknats som en enhet, alldenstund gränsen mellan de bägge
yrkenas arbetslösa vore så flytande, att det av praktiska skäl befunnits lämpligast
att föra dem under en oell samma huvudrubrik.

Tillhopa hade 7,787 arbetslösa jordbruks- och skogsarbetare erhållit det allmännas
hjälp eller 49.9 % av samtliga rapporterade arbetslösa inom dessa yrken.
Det övervägande antalet eller 5,807 hade bisprungits genom arbetsanställning,
medan 2,480 erhållit understöd.

Det hade icke saknats fog för antagandet, att hjälpen till dessa grupper
skulle hava i viss utsträckning utgått till sådana personer, som icke kunde betecknas
såsom arbetslösa i egentlig mening. Differentieringen i fråga örn uppgifterna
å de utskickade formulären hade emellertid möjliggjort införskaffandet
av upplysningar örn huru hjälpen kommit att fördela sig på de sju specialgrupper
av yrkesutövare, som medtagits under huvudrubriken jordbruk och
skogshushållning, nämligen hemmansägare, arrendatorer, kronotorpare, andra
mindre jordbrukare, hemmasöner, egentliga jordbruksarbetare samt skogsarbetare.
Även örn en del till dessa grupper hänförliga arbetare kommit att på
sina håll redovisas under den stora gruppen grov- och diversearbetare, syntes
dock de erhållna uppgifterna giva en i det väsentliga rättvisande bild av hjälpverksamheten
för jord- och skogsbrukets arbetskraft. Undersökningen hade i
denna del givit till resultat, att ägare och besittare av fastighet i ytterst ringa
omfattning blivit delaktiga av det allmännas hjälp. Undantag bildade egentligen
allenast gruppen småbrukare, vilken emellertid till sin övervägande del
tvivelsutan utgjordes av personer i sådan ställning, att de i fråga örn allmänna
behovskvalifikationer väl torde kunna anses vara likställda med arbetslösa inom
övriga yrken, som under nuvarande förhållanden ansåges kunna komma i åtnjutande
av arbetslöshetshjälp. Det stora flertalet hjälpta utgjordes av jordbruksarbetare
(1,874) och skogsarbetare (3,912), vilka för närvarande väl syntes
hava varit i behov av hjälp. Att arbetslinjen tillerkänts avgörande betydelse
vid hjälpens tillhandahållande åt dessa kategorier av arbetslösa _ syntes
naturligt. Det kunde dock förtjäna uppmärksammas, att antalet i statliga och
statskommunala reservarbeten anställda jordbruks- och skogsarbetare icke obetydligt
understege antalet av dem, som hjälpts medelst rent kommunala föranstaltningar.
Särskilt inom skogssocknarna hade rent kommunala arbeten kommit
att spela en betydligt större roll ur hjälpsynpunkt än de statliga reservarbetena.
Understödsverksamheten däremot dominerades utav de med bidrag
av statsmedel vidtagna hjälpanordningarna. Understöd hade väsentligen tilldelats
skogsarbetare, jordbruksarbetare samt småbrukare. I den mån rent kommunal
understödsverksamhet förekommit, hade densamma företrädesvis utövats
till förmån för skogs- och jordbruksarbetare.

Kommissionen anmärker härefter, att de arbetslösa, för vilkas förhallanden
i hjälphänseende sålunda redogjorts, omfattade omkring 100,000 av de 108,000
arbetslösa, vilka vid angivna tidpunkt varit till kommissionen anmälda såsom
hjälpsökande. Övriga yrkesgrupper vore följaktligen så fåtaligt representerade,
att kommissionen icke ansett det påkallat att göra dem till föremål för
särskilt omnämnande.

Till närmare belysning av reservarbetenas värde för de i arbetena anställda,
ävensom till upplysning örn relationen mellan arbetsförtjänster och administrationskostnader
har kommissionen vidare hänvisat till följande tablå.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

V4-S°/6

1926

1926/1927

1927/1928

1928/1929

1929/1930

1930/1931

P

P

P''

P

P

P

p- ®

%

• a
p >-t

%

F**
P 3

%

P 3

%

'' rt>

%

F^hj
p ®

%

era

era

era

era

era

era

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Central förvaltning:

Avlöningar och arvoden.....

0: 24

4.2

0: 30

4.9

0: 25

3.8

0: 35

4.7

0:39

5.1

0: 21

2.9

Kontorsomkostnader.......

0: 06

1.0

0: 10

1.6

0: 10

1.6

0: 14

1.8

0: 13

1.7

0:09

1.3

Resor, vilka ej kunna fördelas . .

0: 01

0.2

0: 02

0.4

0: 01

0.2

0:04

0.6

0: 02

0.2

0: 01

0.1

Diverse kostnader........

0-01

0.2

0: 01

0.2

0: 02

0.3

0: 02

0.3

0: 02

0.2

0: 01

0.2

Summa centrala kostnader

0: 32

5.6

0: 43

7.1

0: 38

5.9

0: 55

7.4

0: 56

7.2

0: 32

4.5

Stakningskostnader för nya arbeten

—

—

—

—

0: 01

0.1

0: 03

0.4

0: 02

0.2

0: 01

0.2

Arbetsplatsernas kostnader:

Arbetslöner, effektiva......

3: 93

67.8

3: 93

64.4

4: 14

63.2

4: 00

54.3

4: 15

53.6

4: 07

57.5

> , ineffektiva.....

0: 06

1.0

0: 06

1.0

0: 05

0.7

0: 05

0.7

0: 05

0.6

0: 06

0.9

j , specialarbetare . . .

0: 06

1.1

0: 09

1.5

0: 14

2.2

0: 30

4.0

0: 43

5.6

0: 29

4.1

Summa löner

4: 05

09.9

4: 08

66.9

4: 33

66.1

4: 35

59.0

4: 63

59.8

4: 42

62.5

Proviantkostnader.......

4.3

0: 12

1.8

Ortstillägg...........

0: 30

5.1

0:27

4.5

0: 23

3.5

0: 23

3.1

0: 20

2.6

0: 23

3.3

Olycksfall...........

0: 13

2.3

0: 17

2.8

0: 15

2.3

0: 20

2.7

0: 26

3.3

0: 22

3.1

Arbetarnas resor........

0: 13

2.4

0: 18

3.0

0: 15

2.3

0: 14

1.9

0: 19

2.4

0:17

2.4

Förläggningskostnader......

0- 14

2.4

0: 17

3.1

0: 16

2.5

0: 23

3.1

0: 22

2.9

0: 32

4.5

Summa övriga utgifter för arbetarna
Summa löner och övriga utgifter

0: 95

16.5

0: 91

15.2

0: 69

10.6

0: 80

10.8

0: 87

11.2

0: 94

13.3

för arbetarna .........

86.4

4: 99

82.1

5: 02

76.7

5: 15

69.8

5: 50

71.0

5: 36

75.8

Ledningskostnader:

Avlöningar (netto) *)......

0: 09

1.6

0: 15

2.4

0:23

3.6

0: 36

4.9

0: 36

4.6

0: 28

3.9

Resor.............

0.8

0: 07

1.1

0: 07

1.0

0:10

1.3

0: 10

1.3

0: 07

1.0

Förmans- och lagbaspengar . . .

0: 08

1.3

0: 07

1.8

0: 09

1.3

0: 10

1.0

0: 09

1.2

0: 10

1.4

Arbetsplatsernas ledningskostnader

0: 22

8.7

0: 29

4.8

0: 39

5.9

0: 56

7.5

0: 55

7.1

0:45

6.3

Materialkostnader:

Materialier...........

3.3

0: 27

4.5

0: 47

7.1

0: 65

S.8

0: 67

8.8

0: 64

9.1

Transportkostnader.......

0: 03

0.5

0: 07

1.0

0: 23

3.6

0: 38

5.3

0: 39

5.1

0: 25

3.6

Skadeersättningar........

—

—

—

0.1

0: 01

0.1

_

_

Kontorsomkostnader.......

0: 01

0.2

0: 02

0.3

0: 02

0.3

0: 04

0.5

0: 03

0.4

0: 03

0.4

Diverse kostnader........

0:02

0.3

0: 01

0.1

0: 01

0.1

_

_

Stakn.-kostn. o. kontrollarvoden .

—

—

—

—

0: 01

0.2

0: 02

0.3

0: 02

0.2

0: 01

0.1

Arbetsplatsernas kostnadssumma
Summa centralförvaltn. och arbets-

5: 48

944

5: 65

92.9

6: 16

94.0

6: 80

92.2

7: 16

92.6

6: 74

95.3

platser ............

5: 80

100. o

6: 08

100.0

6: 55

100.0

7: 38

100.0

7: 74

100.0

7: 07

100.0

Ersättningar för utfört arbete och

ortstillägg..........

0- 56

9.8

0: 68

11.2

0: 48

7.3

0: 67

9.0

1: 07

13.8

0:47

6.6

Nettokostnad

5: 24

90.2

5: 40

88.8

6: 07

92.7

G: 71

91.0

6: 67

86.2

6: 60

93.4

*) d. v. s. efter avdrag av uppdrags-

givarnes kontanta bidrag, som
uppgått till.........

3.8

0: 22

3.7

0: 16

2.4

0: 17

2.3

0: 13

1.7

0: 07

1.1

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

27

Beträffande utvecklingen å arbetsmarknaden under de senast förflutna månaderna
har kommissionen i sin skrivelse den 15 april 1932 anfört följande.

I skrivelsen den 9 december 1931 hade kommissionen framhållit, att perspektivet
för den närmaste tidens utveckling på arbetsmarknaden tedde sig bekymmersamt.
Riktigheten av denna uppfattning hade sedermera bestyrkts och
kunde även siffermässigt avläsas i de av kommissionen ingivna tabellariska
sammanställningarna. För första gången sedan vintern 1922 hade nu antalet
till kommissionen rapporterade hjälpsökande arbetslösa överskridit siffran

100,000, men medan en klart påtaglig nedgång i arbetslösheten för tio år sedan
inträtt, sedan kulminationspunkten passerats i januari 1922, hade någon otvetydig
maximisiffra i arbetslöshetens utveckling ännu ej uppnåtts utan ^hade
siffrorna under den hittills gångna delen av detta år stegrats för varje månad,
örn också den svaga ökningen under mars, av de preliminärt uträknade siffrorna
att döma, syntes i det närmaste peka mot status quo och möjligheten av
vikande arbetslöshet med den varmare årstidens inträde. Tydligt vore emellertid,
att den oavlåtliga tillväxten av arbetslöshetssiffrorna sammanhängde
med att lågkonjunkturens verkningar börjat göra sig kännbara i snart sagt alla
delar av landet, vilket jämväl kommit till uttryck i en stark ökning av antalet
kommuner, som numera medelst månatlig rapportering trätt i förbindelse med
kommissionen. Med arbetslöshetens ökning hade också anspråken på statens
mellankomst blivit större, vilket påverkat alla områden av hjälpverksamheten.
Medan kommissionen sålunda i sin senaste framställning i budgetfrågan utgått
från att högst 12,000 arbetslösa skulle komma att erhålla placering i de statliga
reservarbetena under vintern—våren 1932, därvid maximisiffrorna tänkts
bliva uppnådda under vårmånaderna, hade arbetarantalet redan under högvintern
överskridit siffran 14,000 och beräknades ytterligare gå i höjden under
vårens och försommarens lopp. På samma sätt förhölle det sig med de statskommunala
arbetena. Medan i december 1931 det högsta antalet i dessa arbeten
på en gång anställda för budgetåret 1931/1932 uppskattats till 3,500, vilken
siffra beräknats för månaden mars, hade i verkligheten redan^ under februari
månad antalet anställda här utgjort omkring 4,000. Än svårare hade
det visat sig vara att hålla den kontanta under stödsverksamheten inom gränserna
för uppgjorda beräkningar. Medan antalet med statsbidrag understödda
i december 1931 för månaderna januari, februari och mars 1932 uppskattats
till respektive 10,000, 12,000 och 15,000, hade det faktiska antalet understödstagare
innevarande år utgjort under januari 16,740 och under februari 21,481
och kunde motsvarande antal för mars månad preliminärt uppskattas till
24,200. Ökningen i antalet understödstagare sammanhängde delvis därmed
att den mestadels med understödsverksamhet kombinerade kursverksamheten
fått ett betydligt livligare uppsving i kommunerna än som tidigare antagits
bliva fallet. Under årets första kvartal hade pågått inalles 256 kurser på 73
olika platser i landet nied tillsammans 4,700 deltagare. Statsbidrag hade beviljats
till dessa kurser med sammanlagt 170,478 kronor. Slutligen förtjänade
påpekas, att väglånefonden under senaste tiden tagits livligt i anspråk.

Rörande sättet för bedrivande av hjälpverksamheten under nästa budgetår
har kommissionen anfört, att verksamheten syntes böra i huvudsak anordnas
enligt samma grunder som hittills. Enligt kommissionen borde arbetslinjen och
därvid i främsta rummet de statliga reservarbetena inom ramen av det ekonomiskt
möjliga och tekniskt lämpliga ytterligare utvidgas, under det cn beskärning
av understödsverksamheten borde äga rum.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Kommissionen framhåller i detta sammanhang, att kommissionen med hänsyn
till statsmakternas direktiv rörande löneläget vid reservarbetena haft att
beakta den förskjutning i nedåtgående riktning, som för närvarande påginge
beträffande den allmänna lönenivån. Kommissionen hade därför gått i författning
örn att undersöka gällande grovarbetarlöner på den öppna arbetsmarknaden
och komme att verkställa de justeringar av lönenivån vid reservarbetena,
vartill undersökningens resultat gåve anledning.

Rörande övriga former av hjälpverksamheten uttalar sig härefter kommissionen
på följande sätt.

Liksom statens reservarbeten syntes även de statskommunala reservarbetena
komma att öka i betydelse och omfattning under instundande budgetår. Ett
påtagligen stegrat intresse för denna hjälpform hade under den gångna vintern
kommit till synes bland kommunerna, icke minst landskommunerna.

Vad därefter anginge den kontanta understödsverksamheten hade, såsom
nämnts, en betydande utvidgning av densamma befunnits påkallad under den
gångna vintern. Kommissionen hade emellertid i görligaste mån eftersträvat
att upprätthålla en viss lämplig avvägning mellan understöd och reservarbeten
samt sistlidne höst jämväl i cirkulär till de kommunala arbetslöshetsorganen
sökt förmå dem att — genom anordnande i mån av behov av reservarbete —
lämna sin medverkan till dessa strävanden. I avsikt att främja nödig kontroll
över understödsutdelningen hade kommissionen också uppmanat kommunerna
att, där så befunnes lämpligt och möjligt, kombinera åtnjutandet av
understöd med skyldighet för undeTstödstagaren att utföra sådan motprestation,
varom gällande understödsförfattning innehölle vissa vägledande bestämmelser.
Anordningar av detta slag hade för övrigt redan under den
gångna vintern på flera håll vidtagits. Vidare hade i åtskilliga fall kommunernas
uppmärksamhet blivit fäst på fördelarna av att de kontanta understöden
helt eller delvis evalverades i förmåner in natura. Inkomna rapporter ådagalade,
att åtskilliga kommuner redan dessförinnan på eget initiativ ansett sig
böra bringa ett sadant system i tillämpning. Dessutom hade kommissionen
nyligen i ett allmänt cirkulär erinrat de kommunala arbetslöshetsorganen örn
att gällande föreskrifter rörande sättet för hänvisning av arbetslösa till reservarbeten
borde noga följas, så att intet eftersattes i fråga örn ingående prövning
av arbetsvillig!^ och hjälpbehov hos de arbetslösa.

Vidkommande slutligen kursverksamheten hade densamma tvivelsutan fyllt
ett verkligt behov, och anledning funnes antaga, att verksamhetens upprätthållande
efter nu uppdragna linjer och med beaktande av de under den senast
gångna^ vintern gjorda erfarenheter skulle visa sig av värde även under nästa
budgetår.

I fråga om medel sbehov et för budgetåret 193211933 har arbetslöshetskommissionen
i sin skrivelse den 15 april 1932 uttalat sig sålunda.

Att _ bedöma framtidsutsikterna på arbetsmarknaden vore för närvarande
vanskligare än på länge. Då inga säkra tecken på en begynnande allmän omsvängning
i konjunkturerna, knappast ens en säsongmässig ljusning, ännu kunnat
med bestämdhet förmärkas, syntes man icke för den närmaste framtiden
kunna räkna med någon genomgående förbättring av arbetsmarknadsläget. I
avsaknad av säkra hallpunkter för ett bedömande av konjunkturutvecklingens
tendens och arbetsmarknadens därav beroende gestaltning vore det kommissionen
nu, lika litet som tillförne, möjligt att förete någon tablå över hjälpverk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

29

samhetens sannolika kostnader under nästkommande budgetår. Till grund för
en beräkning av medelsåtgången under nästa budgetår syntes därför för närvarande
endast kunna läggas de kostnader, som hjälpverksamheten under den
dittills tilländalupna delen av innevarande budgetår åsamkat staten. Med utgångspunkt
från en sådan beräkningsgrund syntes erfordras, att i riksstaten
för nästa budgetår upptoges ett anslag för ifrågavarande ändamål av 25 miljoner
kronor eller 5 miljoner kronor mera än kommissionen beräknat i sin skrivelse
den 9 december 1931. Att under för handen varande omständigheter särskilt
fastställa storleken av erforderlig medelsreserv vöre för närvarande icke möjligt,
vadan det angivna beloppet syntes få anses tillsvidare innesluta jämväl

sådan reserv. _ _ .

Enligt kommissionens mening vore det icke påkallat, att. något ytterligare
belopp tillfördes kommissionens väglånefond, därest årets riksdag komme att
lämna utan erinran en av Kungl. Maj:t i utsikt ställd anordning med förskotterande
av automobilskattemedel till vägstyrelser och andra för att möjliggöra
igångsättande av vissa även ur hjälpverksamhetens synpunkt önskvärda
vägarbeten. . .

Då arbetslöshetskommissionen räknade med att de anslag, som hittills anvisats
till arbetslöshetens bekämpande, komme att vara helt förbrukade vid utgången
av löpande budgetår, och då hjälpverksamhetens kostnader för nästa
budgetår, såvitt för närvarande kunde bedömas, ej syntes komma att understiga
25 miljoner kronor, måste hela sistnämnda belopp nyanvisas. Skulle emellertid
förhållandenas utveckling medföra, att nu beräknat anslag icke bleve för ändamålet
tillräckligt, syntes kommissionen vid lämplig tidpunkt under loppet av
nästa budgetår få hos Kungl. Majit göra de framställningar och förslag,
vartill den till äventyrs förändrade situationen kunde giva anledning.

Under hänvisning till det anförda har arbetslöshetskommissionen hemställt,
att Kungl. Majit måtte hos riksdagen utverka anvisande för budgetåret
1932/1933 av ett anslag till bekämpande av arbetslösheten av 25 miljoner
kronor.

Arbetslösheten inom riket har under den gångna delen av året i samband med
kända förhållanden av olika slag tagit en omfattning, varmed man ännu vid
årsskiftet knappast ansåg sig behöva räkna. Inom de flesta yrkesgrenar har
arbetstillgången minskats, och knappast på något område ser man sig i stånd
att mera bestämt peka på en begynnande ljusning. Den vanliga nedgången i
arbetslöshetens omfattning efter vinterns slut har detta år ännu icke kunnat
skönjas, låt vara att detta delvis kan bero på tillfälliga orsaker.

Inför den mörka bild, som det nuvarande läget sålunda erbjuder, är det emellertid
två omständigheter, som synas mig böra fasthållas. Den ena är att, hur
oroväckande stor arbetslösheten än för närvarande är, den ändock icke på långt
när har samma omfattning som under krisåren 1921 och 1922, då antalet anmälda
arbetslösa, när det var som störst, utgjorde omkring 105,000 mot för närvarande
ej fullt 110,000. Vidare kan erinras, att den nuvarande arbetslöshetskrisen
berör så gott som hela världen och att vårt land ingalunda är särskilt illa
lottat. Av en redogörelse, som återfinnes i en genom internationella arbetsbyrån
i Genéve utgiven, i dagarna utkommen publikation, framgår, att medan antalet
arbetslösa enligt fackföreningarnas siffror i Sverige uppgår till omkring 24 % av
arbetarantalet, utgör det procentuella antalet arbetslösa i de länder, där jämförel -

Departe mentschefen.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr $250.

se kunnat göras, följande, nämligen för Tyskland 33 %, för Storbritannien och
norra Irland 22 %, för Belgien 43.3 %, för Danmark 31.1 %, för Holland 33.6 %, för
Schweiz 25 %, för Tjeckoslovakien 11.3 %, för Australien 28 %, för Canada 22 %
och för Förenta Staterna 23.1 %, allt av antalet arbetare. Av de här nämnda
länderna är det alitsa endast Tjeckoslovakien, som befinner sig i nämnvärt
gynnsammare läge i förevarande avseende än Sverige. I Frankrike bär enligt
samma publikation antalet arbetssökande från mars 1931 till mars 1932 ökats
från 60,000 till 340,000, och i Italien har motsvarande antal under samina tid
stigit från 790,000 till 1,175,000.

Redan då jag preliminärt anmälde frågan örn förevarande anslag till årets
statsverksproposition anförde jag, att slutligt avgörande angående storleken
av anslagsbeloppet för nästa budgetår uppenbarligen icke kunde då träffas.
Jag anslöt mig därvid till arbetslöshetskommissionens uppfattning, att uppskattningen
av medelsbehovet denna gång ställde sig svårare än tidigare, detta
med hänsyn till den särskilt denna gång föreliggande vanskligheten att bedöma
arbetsmarknadens framtida gestaltning. Kommissionen har ju också numera
sett sig nödsakad att uppskatta medelsbehovet för nästa budgetår till ett belopp,
som med icke mindre än 5 miljoner kronor överstiger det av kommissionen preliminärt
beräknade och i statsverkspropositionen upptagna beloppet 20,000,000
kronor. Vid denna uppskattning har kommissionen, under betonande av omöjligheten
att förutse utvecklingen på arbetsmarknaden under nästa budgetår
och under inskärpande av att någon tendens till förbättring ännu icke kunnat
spåras, ansett sig böra till grund för beräkningen av medelsbehovet lägga
medelsåtgangen under den hittills gångna delen av innevarande budgetår.

Även enligt min uppfattning är detta den grund, på vilken i nuvarande läge
en anslagsberäkning bör byggas. Tyvärr synes man för närvarande knappast
hava rätt att räkna med att läget, om man betraktar perioden såsom en helhet,
under nästa budgetår skall bliva bättre än under den nu löpande perioden. Tillräcklig
anledning torde dock ej finnas att i nuvarande statsfinansiella läge belasta
budgeten med större utgifter för ändamålet, än som kunna antagas bliva
oundgängligen erforderliga. Såsom; arbetslöshetskommissionen antytt lärer
det, i fall den nu ifrågasätta medelsanvisningen skulle bliva otillräcklig, få
såsom i motsvarande fall skett under innevarande budgetår bero på prövning
vid en senare tidpunkt vad som då bör och kan åtgöras.

Med denna utgångspunkt och då jag dels delar arbetslöshetskommissionens
uppfattning att de för dess nuvarande verksamhet till förfogande stående medmed
bortseende från väglanefonden och från beräknad medelsreserv å

2.000. 000 kronor — kunna antagas vara förbrukade med utgången av innevarande
budgetår, vilket innebär, att kostnaderna för verksamheten under budgetåret
beräknas uppgå till omkring 25 miljoner kronor (jämför prop. 15/1932
sid. 11 och 12), och dels såsom redan i statsverkspropositionen angivits utgår
från att nuvarande grunder för arbetslöshetshjälpen skola under nästa budgetår
lämnas väsentligen oförändrade, har jag anslutit mig till kommissionens
uppfattning, att anslagsbeloppet för nästa budgetår bör bestämmas till

25.000. 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

31

Efter att sålunda liava angivit min ståndpunkt till själva den föreliggande
huvudfrågan anhåller jag att få göra några kompletterande uttalanden rörande
vissa punkter av det föreliggande ämnet.

I fjolårets proposition i ämnet anförde jag, att en ökning av arbetslöshetens
omfattning och varaktighet borde föranleda en höjning av det procentuella antalet
hjälpta i förhållande till hela antalet hjälpsökande. Trots den väldiga
ansvällningen av sistnämnda antal har också en sådan höjning skett, i det att
nämnda procenttal, som enligt senaste siffror utgör mellan 56 och 57, nu är
väsentligt högre än någon gång tidigare under de senare åren. Detta resultat
har visserligen kunnat uppnås endast genom en kraftig utökning av verksamheten
med kontantunderstöd, något som dock med hänsyn till förhållandena synes
mig berättigat, i den mån kontanthjälpen icke kommer att utsträckas över allt
för lång tidrymd för en och samma individ.

Den omständigheten, att ett stort antal kommuner — särskilt i sådana trakter,
där långvarig och omfattande arbetslöshet varit rådande - fatt sin ekonomi
försvagad, har också föranlett Kungl. Majit att i betydande omfattning
medge en höjning av det regelmässigt utgående statsbidraget till statskommunala
arbeten och kontantunderstöd; jag hänvisar i detta hänseende till den förut
lämnade redogörelsen. I detta sammanhang bör emellertid icke förbises den
fara, som enligt vad utvecklingen visat föreligger därutinnan, att, örn tillsynen
icke är tillräckligt effektiv, ersättning kan komma att utgå pa samma gang
av arbetslöshetsmedel och från fattigvården, något som tydligen medför, allvarliga
olägenheter icke endast av ekonomisk natur. Enligt vad jag förvissat
mig örn. har emellertid arbetslöshetskommissionen sin uppmärksamhet riktad på
angelägenheten av en effektiv kontroll i detta hänseende.

Vad angår kursverksamheten för arbetslös ungdom, synes mig densamma
efter de senast vidtagna åtgärderna hava kommit i en riktig utveckling, och
jag förutsätter, att denna verksamhet bör fortgå under oförändrade former
jämväl under nästa budgetår. Därigenom kommer hjälp att beredas de yngre
arbetslösa på ett betydligt mera ändamålsenligt sätt än tidigare. Av den i det
föregående omnämnda undersökning, som arbetslöshetskommissionen verkställt
rörande arbetslöshetshjälpens fördelning på olika arbetargrupper, har det framgått,
att även lant-, skogs- och flottningsarbetare till avsevärt antal kommit i
åtnjutande av sådan hjälp. I anslutning till tidigare uttalanden från riksdagens
sida förutsätter jag, att dessa arbetargruppers hjälpbehov skall, i den
mån förhållandena så påkalla, jämväl i fortsättningen vederbörligen beaktas,

Ävenledes utgår jag från att det belopp av 500,000 kronor, som enligt beslut
av 1932 urs riksdag står till Kungl. Maj:ts förfogande för att efter prövning
av Kungl. Majit användas för främjande av företagsverksamhet, varigenom i
största möjliga utsträckning ökade arbetstillfällen må kunna beredas, skall kunna
för enahanda ändamål användas även under nästa budgetar.

Som förut erinrats har den till arbetslöshetskommissionens förfogande stående
så kallade väglånefonden, från vilken i form av lan förskott lämnas a
statsbidrag till vägbyggnadsföretag, genom beslut innevarande år höjts från

1,000.000 till 2,000,000 kronor. Arbetslöshetskommissionen har nu icke före -

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

slagit någon ytterligare utökning av fonden. Därvid Ilar emellertid kommissionen
utgått fran att riksdagen skall lämna utan erinran vad chefen för kommunikationsdepartementet
i proposition (nr 211) till årets riksdag anfört därom
att han vöre beredd att förorda, att Kungl. Majit efter vederbörliga förberedelser
verkställde en fördelning förskottsvis av automobilskattemedel i och för
igångsättande av nya vägbyggnadsarbeten, vilka vore av beskaffenhet att
kunna tilldelas bidrag av automobilskattemedel och vilkas omedelbara påbörjande
funnes påkallat för lindrande av arbetslöshet. Då jag anslutit mig till
kommissionens uppfattning pa denna punkt, har även jag utgått från nämnda
förutsättning. Skulle den av chefen för kommunikationsdepartementet ifrågasatta
anordningen icke komma till stånd, lärer det bliva erforderligt att på en
eller annan väg söka åstadkomma en utökning av väglånefonden.

Vid behandlingen av förevarande ärende har jag tagit under övervägande
ett flertal till Kungl. Majit eller chefen för socialdepartementet ställda framställningar,
i vilka påyrkas förändringar i olika hänseenden av nu gällande
regler för statens åtgärder till bekämpande eller lindrande av arbetslösheten.
Bland dessa framställningar ma här nämnas sådana från landstingens norrlandskommitté,
från Norrbottens socialdemokratiska partidistrikt, från Sundbybergs
stad samt från landsorganisationen i Sverige genom landssekretariatet.
I den mån dessa framställningar syfta till införande av arbetslöshetsförsäkring
torde de fa bliva föremål för bedömande i senare sammanhang. Här
vill jag endast med hänsyn till vad som i framställningar från norrlandshåll
anförts rörande de speciella svårigheter, som arbetslöshetskrisen medfört för
Norrland, erinra örn vissa av de åtgärder, som under senaste tiden vidtagits i
sådana hänseenden, som avses i framställningarna. Sålunda har årets riksdag
höjt anslaget till ödebygdsvägar i bland annat Norrbottens län med 100,000
kronor till 1,000,000 kronor. Vad angår bidragen till vägföretag, kan Kungl.
Majit, da särskilda skäl föreligga och fråga ej är örn nyanläggning av landsväg
eller vanlig bygdeväg, medgiva förhöjd bidragsprocent. Vid prövningen av
dylika frågor beaktas jämväl arbetslöshetssynpunkten. I årets statsverksproposition
har emellertid under sjätte huvudtiteln föreslagits, att till nyanläggning
av landsvägar och vanliga bygdevägar, som utföras till arbetslöshetens lindrande,
ett fyllnadsbidrag skall kunna lämnas av länens automobilskattefonder,
varigenom dessa slag av arbeten skulle för dylika fall jämställas med andra
vägföretag. Med hänsyn till önskemålet om ökad snabbhet vid upprättande av
planer till vägföretag och vid granskning av dylika planer har ytterligare i
sjätte huvudtiteln av årets statsverksproposition givits uttryck för den uppfattningen,
att vägingenjörerna i de norrländska länen skulle för vissa dem åvilande
göromål beträffande byggande av ödebygdsvägar och tillfartsvägar till inlandsbanan
kunna få anlita särskilda biträden. Häremot har riksdagen ej uttalat
någon erinran. Dessutom har riksdagen godkänt Kungl. Maj :ts av enahanda
anledning, framställda förslag att tillfälliga vägingenjörsassistenter skulle få
anställas i ett antal län, där behov av förstärkning förelåge, med början redan
med våren 1932. Beträffande i en av framställningarna berört spörsmål örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 250. 33

medel för anordnande av Haparanda uthamn må nämnas, att riksdagen för nästa
budgetår anvisat av Kungl. Maj :t för ändamålet äskat belopp å 200,000 kronor.
Ävenledes har riksdagen för nästa budgetar för fortsättande av inlandsbanebygget
anvisat anslag av 4,000,000 kronor.

I det föregående har jag såsom min ståndpunkt angivit, att anslaget till
bekämpande av arbetslösheten bör för nästa budgetår bestämmas till 25,000,000
kronor — eller 5,000,000 kronor mer än som preliminärt beräknats i statsverkspropositionen
— att utgå enligt i huvudsak samma grunder som gälla
för närvarande. Enligt vad jag inhämtat av chefen för finansdepartementet
kommer denne att senare under riksdagens lopp framlägga förslag rörande sättet
för anskaffande av medel till täckande av den sålunda beräknade merkostnaden.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag
av ..................................kronor 25,000,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Spångberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1982. 1 sami. 208 haft. (Nr 260.)