Kungl. Majlis proposition Nr 24.
1
Nr U.
Kungl. Muj:ts proposition till riksdagen angående användande av
medel ur domänverkets markinköpsfond för förvärv av en
fastighet i Umeå stad m. m.; given Stockholms slott den 8
januari 1932.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilägga utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari
1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström
:
I skrivelse den 18 maj 1931 har domänstyrelsen gjort framställning om
överflyttning av tomten nr 3 inom kvarteret Älvsbacka i Umeå stad från
statens järnvägars till domänverkets förvaltning samt örn medgivande
att för ändamålet använda visst belopp av den i statens domäners fond
ingående fonden för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark
(markinköpsfonden). Vid skrivelsen äro såsom bilagor fogade ett värde
Hihang
till riksdagens protokoll 1932. 1 sunil. ''>2 höft (Nr 24.)
1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.
ringsinstrument saint en skrift av den 12 maj 1931 från järnvägsstyrelsen
till domänstyrelsen. I ärendet kava infordrade yttranden avgivits den
16 juli 1931 av statskontoret och den 26 augusti 1931 av riksräkenskapsverket.
Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.
Fastigheten ifråga är belägen vid Östra Strandgatan i Umeå och har en
areal av 3,087.5 kvadratmeter. Därå äro uppförda två boningshus av trä och
en kombinerad bostads- och uthusbyggnad av tegel, tillbyggd med en
uthusavdelning av trä. Det större bostadshuset inrymmer 9 rum, kök,
jungfrukammare, två hallar, serveringsrum, badrum, w. c., arkiv, skafferi,
garderober, vindsutrymmen och hushållskällare. Det mindre bostadshuset
inrymmer två lägenheter örn 3 rum, kök, tambur, skafferi,
garderober och hushållskällare för båda lägenheterna m. m. Tegelbyggnaden
inrymmer i bostadsavdelningen en lägenhet örn 2 rum, kök och
tambur med toalett oell en lägenhet örn ett rum och kök med garderober,
i uthusavdelningen stall, vagnbod, boskulle och fullständig källarvåning,
inrymmande 2 magasin, soprum, tvättstuga och hushållskällare, samt i
den tillbyggda delen av trä 7 bodar för ved och diverse jämte vindsutrymmen
m. m. A tomten finnes dessutom ett mindre växthus. Byggnaderna
äro uppförda under tiden 3898—1910.
År 1920 inköptes fastigheten av järnvägsstyrelsen för en köpeskilling
av 75,000 kronor, vilken erlades delvis kontant, delvis genom övertagande
av betalningsansvaret för ett fastigheten graverande lån i Västerbottens
och Norrbottens stadshypoteksförening, ursprungligen å 20,000 kronor,
men vid tiden för köpet å 18,034 kronor. A lånet erlägges halvårsvis
en annuitet av 515 kronor, innefattande såväl ränta som amortering, vartill
kommer ett förvaltningsbidrag å cirka 20 kronor för halvår. Lånebeloppet
hade den 1 oktober 1931 nedbringats till 13,633 kronor 22 öre samt
beräknas vara fullt inlöst under 1950.
Domänstyrelsen har i sill förenämnda skrivelse anfört i huvudsak följande.
T Umeå stad vore för närvarande stationerade följande befattningshavare
vid domänverket, nämligen överjägmästaren i Umeå distrikt, jägmästaren
i Degerfors revir, en skogstaxator och en dikningsassistent. För
dessa befattningshavares räkning förhyrde domänverket för närvarande
följande expeditionslokaler: för överjägmästareexpeditionen 3 rum, för
jägmästareexpeditionen 2 runi, för skogstaxatorsexpeditionen 3 rum och
för diliningsavdelningen 2 runi. Det hade icke varit möjligt att inom
Umeå stad uppbringa så stor lägenhet, att i densamma kunnat inrymmas
samtliga förenämnda expeditioner. 1 årshyra utgingc för de nu nämnda
tjänsteexpeditionerna ett sammanlagt belopp av 3,995 kronor. Till den 1
oktober 1931 hade såväl överjägmästareexpeditionen som skogstaxatorsexpeditionen
uppsagts till avflyttning från nu förhyrda lokaler, och mötte
vissa svårigheter att förhyra för desamma lämpliga lokaler. Den nuvarande
anordningen att förhyra dessa lokaler i olika lägenheter hade
givetvis medfört vissa olägenheter såsom, förutom de rätt höga hyres
3
Kungl. Majlis proposition Nr 24.
beloppen, svårigheter för över jägmästaren att följa och kontrollera arbe
tets utförande oell fortgång.
Emellertid bade det yppat sig ett tillfälle att förvärva en för domän
verkets syftemål väl lämpad fastighet i Umeå stad, nämligen fastigheten
Älvsbacka nr 3, vilken statens järnvägars byggnadsavdelning icke hade
behov av efter den 1 oktober 1931, enär dess verksamhet från och med
nämnda dag skalle förläggas till Arvidsjaur.
Efter vissa underhandsförhandlingar med järnvägsstyrelsen örn eventuellt
övertagande av sagda fastighet hade domänstyrelsen låtit besiktiga
och värdera densamma genom byggmästaren O. Strandgren, Umeå.
Strandgren ansåge, att fastigheten, som vöre taxerad till 75,000 kronor,
hade ett reellt värde av minst detta belopp, som dock icke genom uthyrning
kunde nöjaktigt förräntas. Med hänsyn därtill och till de kostnader,
som måste nedläggas för i synnerhet ny värmeledning, ansåge Strandgren
fastighetens nuvarande värde vara 55,000 kronor.
Styrelsen ville i detta sammanhang understryka, att fastigheten innehölle
en relativt stor tomtareal och vore synnerligen vackert och väl belägen.
För närvarande disponerades lägenheten på följande sätt: Såsom tjänstelokaler,
för vilka ej räknades hyra, användes 3 rum i huvudbyggnaden och
4 i gårdshuset av trä, varjämte ett rum med eldstad vore odisponerat i växthuset.
I huvudbyggnaden disponerade arbetschefen en lägenhet örn 8 eld
städer och erlade härför i hyra 1,700 kronor för ar. I gårdshuset av trä
vore fyra rum med eldstäder uthyrda emot en årlig hyra av 450 kronor
och i gårdshuset av sten 5 rum med eldstäder mot en årshyra av 830 kronor.
Hyresintäkterna av fastigheten uppginge alltså för närvarande till
2.980 kronor för år. Beräknades därjämte hyra för de S eldstäder, för
vilka hyra nu icke utginge, enligt samma grunder som för ovannämnda,
skulle hyresintäkterna bliva i runt tal 4.400 kronor. Förvärvad för do
mänverkets räkning skulle i fastigheten kunna ej blott inrymmas samtliga
omnämnda expeditionslokaler utan även upplåtas bostad åt vederbörande
Överjägmästare, varjämte några lägenheter kunde uthyras. Styrelsen
hade nämligen beräknat, att i den stora byggnaden 3 rum skulle
disponeras för överjägmästareexpeditionen och återstående utrymme uthyras
åt överjägmästaren. I gårdshuset av trä avsåges 6 rum till expeditionslokaler,
varefter skulle kunna uthyras 1 rum med kök. Bostadslägen
heterna i det andra gårdshuset syntes böra uthyras såsom hittills.
Emellertid erfordrades vissa reparationer och omändringar av före
nämnda byggnader, för att desamma skulle bliva för avsett ändamål fullt
lämpliga. Kostnaderna därför hade styrelsen genom tillkallad sakkunnig
uppskattat till i runt tal 6,500 kronor.
Domänstyrelsen hade den 12 maj 1931 från järnvägsstyrelsen emottaga
en skrivelse, varav framginge, att järnvägsstyrelsen vore villig att överlåta
nämnda fastighet från den 1 oktober 1931 till det pris, som domän
styrelsens värderingsman åsatt densamma, eller 55-,000 kronor.
I anledning av vad sålunda anförts och med framhållande av de stora
fördelar, som skulle vinnas genom att få samtliga domänverkets förenämnda
tjänsteexpeditioner i Umeå samlade i en fastighet under över
jägmästarens direkta överinseende, har domänstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit mätte medgiva, dels att tomten nr 3 i kvarteret Älvsbacka
i Umeå stad, besvärad av förenämnda lån i Västerbottens och Norrbot
-
4
Kungl. Mnj:ts proposition Nr 24.
teus stadshypoteksförening, matte fran elen 1 oktober 1931 överlåtas från
.statens järnvägsbyggnaders till domänverkets förvaltning, dels att domänstyrelsen
finge för sagda ändamål disponera 41,366 kronor 78 öre att
kontant utbetalas till statens järnvägsbyggnader ävensom 6,500 kronor att
därmed bekosta vissa ändrings- oell reparationskostnader å fastigheten,
deh oek att ifrågavarande belopp, tillhopa 47,866 kronor 78 öre, måtto få
utgå ur den i domänfonden ingående markinköpsfonden eller, därest
detta oj skulle kunna medgivas, av driftkostnaderna för domänverket.
Statskontoret har anfört följande.
Mot domänstyrelsens föreliggande förslag hade statskontoret icke funnit
annan anledning till erinran, än att det icke syntes ämbetsverket gällst
att bestrida kostnaden för förvärv av ifrågavarande fastighet ur
mar kill köps! on den och att det torde vara tvivelaktigt, örn. såsom alternativt
föreslagits, domänverkets drivmedel kunde för ändamålet använöas.
, i\larkinkopsiolldén vore nämligen avsedd för ett helt annat ändamål
f? , au ifrågavarande. Enligt beslut av statsmakterna skulle nämligen
köpeskillingarna vid domänverkets försäljning av statliga jordbruksfas
at''(.
anväadas tl]1 inköp av skogsmark och för detta ändamål
tint orås markinköpsfonden, ur vilken medel sedan utginge för likviderande
av skogsköp. Genom fonden förmedlades alltså omplacering av kapital
fran Jordbruk till skogsbruk. Vad beträffade det alternativa förslagen
att tor ifrågavarande fastighetsförvärv skulle få anlitas verkets driftmedel,
ville statskontoret erinra, att utgifter av ifrågavarande slag tidigare
ansetts hava karaktären av utgifter för kapitalökning och därför
pläga t föranleda framställning till riksdagen örn särskilt anslag för ändamålet.
Riks räke usko ps v c rke t har anfört, bland annat, följande.
Enligt från statens järnvägars byggnadshjelp inhämtade uppgifter hade
den omhandlade fastigheten i Umeå av järnvägsstyrelsen inköpts av medel,
som anvisats å riksstaten för byggande av järnvägslinjen Umeå—
Holmsund, och hade den inköpta fastigheten redovisats å förrådstitel
Sedermera hade fastighetens bokförda värde överförts på järnvägsanläggningen
Hällnäs- Stensele och där likaledes redovisats ä förrådstitel. Enär
kompletteringsarbetena å sistnämnda järnvägsbyggnad ännu ej avslutats,
kunde nu ej avgöras, huruvida de mot fastighetens försäljningsvärde svarande
medlen vöre erforderliga för sistnämnda järnvägsbygges fullbordande.
Under angivna förhållanden syntes med tillämpande av de regler
för kapitalöverflyttningar mellan statens olika myndigheter, som riksräkenskapsverket
föreslagit i sitt utlåtande den 28 maj 1931, nu ifrågavarande
kapitalöverflyttning böra äga rum mot erläggande av kontant
ersättning. T likhet med statskontoret funne riksräkenskapsverket det
icke låta sig göra att utan riksdagens hörande härför disponera vare sig
domänverkets markinköpsfonds medel eller verkets driftmedel. Under
förutsättning att domänverkets förvärv av fastigheten i fråga ansåges
böla komma till stånd, ville riksräkenskapsverket förorda, att. riksdagens
medgivande att för ändamålet få anlita markinköpsfondens tillgångar utverkades.
Det av riksräkenskapsverket omnämnda utlåtandet den 28 maj 1931 utgöres
av ett av ämbetsverket, med anledning av remiss den 11 juli 1928,
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.
till finansdepartementet ingivit yttrande med förslag i frågan örn reglering
av kapitalöverflyttningar mellan statens myndigheter.
Beträffande domänverkets markinköpsfond må erinras örn följande.
Sedan riksdagen vid vissa tidigare tillfällen (1874, 1888, 1891 och 1892)
medgivit, att de vid sådana försäljningar av kronans jordbruksdomäner,
som beslutats före utgången av 1912, inflytande försäljningsmedlen finge
av Kungl. Maj:t användas för inköp av skogbärande eller till skogsbörd
tjänlig mark, samt sedan beslut fattats örn domänstyrelsens ombildning
till af färsdrivande verk, föreslog Kungl. Majit 1911 års riksdag (prop.
nr 214) att dels medgiva, att de efter den 1 januari 1912 för försålda krouoegendomar
inflytande köpeskillingar av beskaffenhet att böra enligt
dittills gällande bestämmelser inlevereras till riksgäldskontoret och reserveras
till inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark ävensom
till inlösen av ströängar å kronoparker i Norrland och Dalarna skulle
från och med 1912 års början inlevereras till domänstyrelsen, dels föreskriva,
att de köpeskillingar av ifrågavarande beskaffenhet, som vid
nämnda tidpunkt funnes hos riksgäldskontoret innestående, skulle till
domänstyrelsen överlämnas, dels och besluta, att ifrågavarande försäljningsmedel
skulle enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Majit meddelade,
förvaltas och redovisas såsom tillgång å statens domäners fond, intill
dess desamma, enligt Kungl. Majits och riksdagens bestämmande, finge
disponeras till inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark
ävensom till inlösen av ströängar å kronoparken^ i Norrland och Dalarna.
Kungl. Majits berörda förslag bifölls av riksdagen, vilket beslut givetvis
icke rubbade de tidigare av riksdagen meddelade föreskrifterna
rörande Kungl. Majits befogenhet att i avseende å före utgången av 1912
beslutade försäljningar använda försäljningsmedlen till inköp av fastigheter.
Härefter medgav 1912 års riksdag (prop. nr 200; B. skr. nr 264),
att Kungl. Majit finge från och med den 1 januari 1913 tills vidare, intill
dess annorlunda kunde varda bestämt, för inköp av skogbärande eller till
skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen av ströängar å kronoparker
i Norrland och Dalarna disponera de såsom tillgång a statens domäners
fond redovisade kontanta medel. Den del av statens domäners fond, som
sålunda får användas till inköp av viss mark, har redovisats under benämningen
fonden för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig
mark (markinköpsfonden). Fonden uppgår för närvarande till omkring
9,800,000 kronor kontanta medel.
Av domänstyrelsens skrivelse framgår, att domänverket har be- Departementshov
av att för expeditionsiindamål m. in. förvärva den åsyftade fastigheten
i Umeå stad samt att förvärvet synes vara för domänverket ur ekonomisk
synpunkt fördelaktigt, dag har därför intet att erinra mot att fastigheten
överflyttas från statens järnvägars till domänverkets förvaltning.
Såsom ifrågasatts av järnvägsstyrelsen och domänstyrelsen samt
lii hang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 22 haft. (Nr :U.) 2
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.
jämväl tillstyrkts av statskontoret och riksräkenskapsverket torde överflyttningen
böra äga rum mot det att domänstyrelsen till järnvägsstyrelsen
erlägger viss kontant ersättning. Ersättningsbeloppet har förutsatts
böra motsvara fastighetens värde, minskat med vad som återstår oguldet
av det fastigheten åvilande lånet i Västerbottens och Norrbottens stadshypoteksförening,
eller (55,000 - 13,633:22 =) 41,366 kronor 78 öre. Här
utöver
beräknar domänstyrelsen ett belopp av 6,500 kronor för vissa ändrings-
och reparationsarbeten å fastighetens byggnader. I överensstämmelse
med vad domänstyrelsen under instämmande av riksräkenskapsverket
föreslagit vill jag förorda, att det sålunda erforderliga beloppet, högst
48,000 kronor, ina utgå av markinköpsfondens medel. Hå det icke låter sig
göra att för dylikt ändamål utan riksdagens hörande använda fondens
medel, bör framställning härom nu göras hos riksdagen. Sedan riksdagen
meddelat sitt beslut i ämnet, torde det ankomma på Kungl. Maj:t att förordna
om fastighetens överflyttning från statens järnvägars till domänverkets
förvaltning. Omnämnas må, att domänverket sedan den 1 oldo
ber 1931 mot hyresersättning disponerar ifrågavarande fastighet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag nu, att Kungl Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att av den i statens domäners fond ingående fonden för inköp av skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark (markinköpsfonden) ett belopp av
högst 48,000 kronor må användas för förvärvande för domänverkets räkning
av fastigheten nr 3 inom kvarteret Älvsbacka i Umeå stad samt för
utförande av erforderliga ändrings- och reparationsarbeten å samma fastighet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
linne Thygesen.
Sising. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.