Kungl. Maj:ts proposition Kr 236.

a

Nr

236.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt förre
järnvägsarbetaren J. E. Fransén; given Stockholms slott den
11 mars 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott
den 11 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener,
Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

I en till Kungl. Majit ställd skrift har förre järnvägsarbetaren Johan
Emil Fransén anhållit att komma i åtnjutande av pension jämlikt bestämmelserna
i kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering
av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt
statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, utan binder av att han icke
uppnått därför stadgad levnadsålder.

6

Kungl. Martts proposition Nr 236.

Departements chefen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Fransén, som är född den 20
november 1877, under en tid av sammanlagt något över 29 år varit an
ställd dels vid statens järnvägsbyggnader (under åren 1902—1906 och
1914—1931) och dels vid Trollhätte kanal- och vattenverk (under åren
1906—1914); samt att han med utgången av år 1931 lämnade sin anställning
vid statens järnvägar på grund av sjukdom.

Järnvägsstyrelsen, som den 16 februari 1932 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet, har därvid anfört följande:

Jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859)
angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning erfordrades
för rätt att komma i åtnjutande av pension enligt denna författning att
hava varit anställd vid statens järnvägsbyggnader, statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning eller liknande statens arbetsföretag under
minst 25 år och att hava uppnått 55 levnadsår. Fransén kunde alltså,
trots att han befunnits hava en tjänstetid av något mer än 29 år, icke anses
berättigad att erhålla pension enligt nämnda kungörelse.

Styrelsen ville erinra örn att 1926 års riksdag efter därom av Kungl.
Maj:t i proposition nr 166 under punkt 5 gjord framställning i liknande
ärende medgivit undantag från ifrågavarande föreskrift örn viss minimiålder
för erhållande av pension.

Under åberopande härav har järnvägsstyrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen dels förklara den omständigheten, att
Fransén ännu icke uppnått den för pensions erhållande stadgade levnadsåldern,
icke utgöra hinder för honom att erhålla en årlig pension av
450 kronor, att utgå i enlighet med bestämmelserna i förenämnda kungörelse,
dels ock medgiva, att den Fransén sålunda tillkommande pensionen
skulle i avseende å tilläggsförmåner så anses, som hade den i vanlig
ordning beviljats av järnvägsstyrelsen enligt föreskrifterna i sagda
kungörelse.

Statskontoret har efter remiss avgivit utlåtande i ärendet den 24 februari
1932 och därvid anfört, att, då anledning till erinran mot vad järnvägsstyrelsen
föreslagit icke syntes föreligga, ämbetsverket tillstyrkte,
att åtgärd måtte vidtagas i enlighet med styrelsens hemställan.

Under hänvisning till det av järnvägsstyrelsen åberopade precedensfallet
tillstyrker jag, att i enlighet med vad järnvägsstyrelsen i ärendet
hemställt medgivande utverkas åt Fransén att komma i åtnjutande av
pension enligt de för arbetare vid statens järnvägsbyggnader och sta»
tens vattenfallsverks byggnadsavdelning genom kungörelse den 8 november
1918 (nr 859) meddelade pensioneringsbestämmelserna. utan hinder
av att han icke uppnått föreskriven levnadsålder av 55 år.

Pensionsbeloppet bestämmes enligt nämnda kungörelse efter antalet

Kungl. Maj:ts proposition Nr 236. 7

levnads- och tjänstår samt utgör vid 55 levnadsår och 29 tjänstår
450 kronor för år, varå utgå pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni
1922 (nr 360), pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr
280) ävensom dyrtidstillägg. Pension enligt omförmälda kungörelse utbetalas
från för ändamålet å riksstatens elfte huvudtitel uppfört anslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels förklara den omständigheten, att förre järnvägsarbetaren
Johan Emil Fransén vid avgången ur
statens järnvägars tjänst icke uppnått en levnadsålder
av 55 år, icke utgöra hinder för honom att komma
i åtnjutande av en årlig pension av 450 kronor,
att utgå i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen
den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering
av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning,

dels ock medgiva, att den Fransén sålunda tillkommande
pensionen skall i avseende å tilläggsförmåner
så anses, som hade den i vanlig ordning beviljats av
järnvägsstyrelsen enligt föreskrifterna i nyssnämnda
kungörelse.

Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
R. Borgström.